Spiderchick

Myskväll och minnen
Igår sov åttaåringen (8 år imorgon, tjoho!) hos en kompis. 
 
Jag och Spiderpapa hade myskväll med 11-åringen. Vi såg en animerad barnfilm SCREAM! Ni minns den va? Den är från 1996 vilket betyder att jag var 13 år när såg den och blev ärrad för resten av tonåren. Alltså på riktigt, jag var såååå rädd efteråt. Sov mellan mamma och pappa i en vecka. Mamma och pappa hade en skarv i mitten på sin säng och där låg man allt annat än skönt så ni kan ju förstå hur rädd jag var. 
 
Med tanke på den erfarenheten kan man ju fråga sig hur jag tänker när jag låter en 11-åring se samma film. Men grejen är den att vår äldsta typ inte är rädd för något? Han har aldrig varit mörkrädd, aldrig varit rädd för spöken eller något sådant. När han var 3 år ville han inte höra berättelser om Emil i Lönneberga. Han ville höra berättelser om Kommandoran, ni vet hon som basade över fattighjonen och åt upp kôrven i vargfällan. Hennes förehavande skulle vi berätta ingående om (vi fick ju hitta på förstås, eftersom hon bara har en liten biroll i Emil och vi inte bara kunde berätta om kôrven). 
 
Naturligtvis var 11-åringen oberörd även av Scream. Eller nej, kanske inte helt oberörd, men det var inte så att han ville sova i vår säng sen. 
 
Japp. Sen somnade vi och klockan 01:32 ringde min telefon. Då hade en åttaåring vaknat hos kompisen och ville hem. Gullisen ... Jag hoppade i ett par byxor och kom på dirren. Tur kompisen bor nära. 
 
Idag har vi förberett inför födelsedag imorgon, då fyller den där gullisen 8 år. Åtta år?! 
 
 
 
Blommiga förberedelser.
 
 
 
Här är han på bild, två dagar gammal. Här är min förlossningsberättelse. Minnen!