Tema bröllopsdag

Jag var inne på Blondinbellas blogg och såg den här bilden över vad de olika bröllopsdagarna heter.
 
 
 
 
 
 
Blondinbella och hennes man ska varje år utgå från vilken typ av bröllopsdag det är och sedan ha det som ett tema för sin dag. Smart grej!
 
Den idén kopierar jag. 
 
Förslag på vad jag och min man kan göra på våra bröllopsdagar:
 
4 år - Fruktbröllop
Jag och min man dansar runt i frukthattar. Åååååå... Alla ni som lyssnar på podden vet att min dröm är att någon gång i livet bära en frukthatt.
 
5 år - Träbröllop
Vi tillbringar helgen i en mysig träkoja (note to self: överväg att flytta bröllopsdagen från 26 december till 26 juli).
 
6 år - Sockerbröllop
LÄNGTAR! Bara 5,5 år kvar. Här åker vi på någon form av chokladprovning och bara allmänt hänger oss åt godis en hel helg.
 
8 år - Gummibröllop
Bara jag som tycker att det här låter snuskigt?
 
14 år - Elfenbensbröllop
Eh... Det här låter olagligt? 
 
15 år - Kristallbröllop
Vi skålar champagne i kristallglas. 
 
16 år - Fjäderbröllop
Vi blir med höns.
 
21 år - Nylonbröllop
Min man köper en årsförbrukning av nylonstrumpbyxor till mig.
 
22 år - Jutebröllop
Jag köper en årsförbrukning av jutesäckar till min man. Nej jag vet inte heller vad man gör med en jutesäck, men han får väl använda sin fantasi.
 
23 år - Hampabröllop
Vi blir superduper ekologiska som familj och klär oss endast i kläder vävda av hampa.
 
Ja. Det var väl det som jag kom på på rak arm. 

Äta med muffarna

MiniSpider är väldigt inne på Smurfarna just nu. Eller "muffarna" som han själv kallar dom. 
 
Förra veckan skulle vi ut och äta med barnens morfar.
 
- Äta med muffar! ropade Mini lyckligt när han hörde detta.
- Nej inte smurfar. Vi ska äta med morfar, förtydligade jag. 
- MURFAR! tjoade Mini och såg väl antagligen någon slags gammelsmurf framför sig. 
 
Besvikelsen var sedan total när vi kom in på restaurangen och det inte alls satt någa smurfar där. Inte ens en "murfar" syntes till. Bara ett gäng hattbefriade, beigeaktiga människofigurer. 
 
Typiskt.
 
 
 
På väg till restaurangen, ovetandes om besvikelsen som väntade.
 
 

Rädslan för permanent tandställning

Det gick över förväntan hos tandläkaren idag! Jag befarade att jag för det första skulle få massa bannor av sköterskan och för det andra rulla där ifrån i någon slags permanent tandställning som ett straff för dåligt skötta tänder. Men så blev det inte. 
 
Dock hade jag TVÅ hål. Inte bra. Men inte så illa heller med tanke på att jag inte har varit hos tandläkaren på väldigt många år (vi behöver inte gå in på exakt hur många år det rör sig om) (ett decenium) (det rör sig om ett decenium) (nu fick jag det sagt). Jag ska laga hålen om en månad.
 
Tandis var för övrigt snäll. Hon hade amerikansk accent och frågade mig skämtsamt om jag var en goooeeette gräjs? Eh, ja. Gottegris är väl det minsta man kan kalla mig. 
 
Nu ska jag sluta äta godis och använda tandtråd varje dag! Japp. Så får det bli. Jag känner mig otroligt stark i mitt beslut! Det kommer bli jättebra under de totalt 48 timmar som beslutet (antagligen) kommer hålla. 
 
Är i vilket fall mycket nöjd över att jag pallrade mig iväg till tandläkaren idag. Grejen är den att jag ringde för att boka tid igår. Väntetiden brukar vara ett halvår men jag fick väl hoppa in på någon annans avbokade tid. Eller så kunde dom känna lukten av växande hål.
 
Oavsett.
 
Bra Moa!
 
 
 
 
 
 
 

Hål i lelle tanden

Imorgon ska jag till tandläkaren. Jag misstänker starkt att jag har ett hål i en tand (källa: känner en grop i ena kindtanden där det även fastnar mat i tid och otid, mest i otid). Jag messade Matilda om det förut.
 
 
 
 
 
 
 
Hål i plånboken?
 
Ha. Ha. 
 
Min kära kollega is on fiiiiiiiire vad gäller ordvitsarna. Hmpf. Ursäkta men jag tycker faktiskt inte det är något att skämta om att jag antagligen står inför en omfattande borrning med efterföljande ekonomisk ruinering.
 
Känner mig just nu inspirerad att göra en fondvägg i vardagsrummet med följande emoji:
 
 
 
 
Nå väl.
 
Det kanske inte blir så farligt?
 
Ni kan väl hålla tummarna att fakturan inte blir allt för saftig och att lagningen går smidigt. 
 

Fyra barn under moderliga vingar

I helgen var jag barnvakt.
 
Tillsammans med några vänner har vi nämligen kommit överens om att hjälpa varandra med barnen då och då. Vi lever småbarnsliv allihopa och vet hur mycket det betyder att få komma iväg utan kidsen. Dessutom är vi alla vana vid att vakna på natten, gå upp tidigt på morgonen, sova på begränsad sängyta och allt det där andra som spralliga små avkommor med bristande sömnvett innebär. 
 
I lördags skulle jag vara ensam hemma med mina barn och tänkte då att jag lika gärna kunde vårda ytterligare några barn under mina moderliga vingar. Jag och pojkarna åkte därför hem till våra kompisar för att tillbringa natten där. 
 
Vid 19-tiden hjälptes vi vuxna åt att natta alla barn och sedan åkte kompisarna iväg på galej. Jag tillbringade kvällen i soffan tillsammans med snacks och en drink. Som tack för det oerhörda besväret erhöll jag biobiljetter och en lyxig frukost (plus middag innan nattningen).
 
Helt okej upplägg. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag rekommenderar absolut andra småbarnföräldrar att skapa liknande upplägg. 
 

Jag anar en trend

Igår kom jag hem till Matilda bara för att upptäcka att hon dagen till ära hade klätt sig exakt likadant som jag. Det enda som skilde oss åt var hårfärg, en tatuering, nagellack på tå och möjligen DNA. Annars var vi exakt likadana. Till och med våra barn blev förvirrade (nåja) när dom såg oss. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag var naturligtvis tvungen att föreviga denna "fadäs" och lägga ut på instagram
 
Fem minuter efter att jag hade publicerat bilden fick jag det här mms:et från en kompis:
 
 
 
 
 
Haha!
 
Jag anar en trend.
 
 
 
 
Någon annan som måhända vill kliva ur skuggorna och blotta en leopard/svart/barfota outfit? Va?!
 
Stig fram nu i så fall. Eller tig för evigt.
 
 

Ta en dusch för fan

Nytt pod-avsnitt!
 
Vi pratar bland annat om sorg (det är svårt att möta människor i sorg och samtidigt så lätt), kändisskap (blir man kocko i huvudet av att alltid ha en assistent som gör allting åt en?) samt vår uteblivna nominering i BlogAwards (jo vi är lite besvikna). Vidare berättar jag om min nya romantiska plan. Jag har nämligen högflytande planer om att överraska min man under december månad, månaden då vi gifte oss. 
 
Hoppas att ni gillar!
 
 
 
 

Snasktestar´n är i farten och det var inte vackert den här gången

För ett tag sedan var ni några som bad mig att testa Marabous nya Bubbly Caramel, bubbelchoklad med kolasås.
 
Jag vet inte varför men det är något med storleken (250 gr) som har fått mig att tveka. Varför är den så stor och vad vill den mig?! Så har jag tänkt varje gång jag har sett kakan i affären. Vill den att jag ska äta upp all choklad på en gång? Vill den att jag bygger ett litet bo i min kind och hamstrar rutor? Eller vill den måhända att jag delar den med någon??
 
Storleken på har helt enkelt förvirrat mig. 
 
När jag väl hade överkommit min förvirring köpte jag i alla fall chokladen. Och... Nja.
 
Jag har många års erfarenhet av laborering med söta substanser. Min sockerchockströskel är extremt hög och vältränad. Men Bubbly Caramel chockade även mig. Den sockriga kolasåsen ihop med den sötsliskiga bubbelchokladen gjorde att det brände i halsen och jag kunde riktigt känna hur karies fick liv i munhålan. 
 
Nej. Inget för mig.
 
Betyget blir därför 1 KariesAttack av 5 möjliga (vilket möjligen låter som ett positivt betyg, men nej ni behöver inte köpa den här chokladen).
 
 
 
 
 

En så kallad förklädnad

Vi såg filmen Green Lantern häromdagen. 
 
Den var väl... Okej. 
 
Den handlar om en kille som först är helt vanligt men som sedan får (via en sväng ut i rymden) en superkraft som gör att han förvandlas till hjälten Green Lantern.
 
 
 
"Förvandlingen"
 
 
 
Alltså... Vad hände med den så kallade förklädnaden? 
 
Under filmens gång tänkte jag i mitt stilla sinne att om ingen känner igen honom så är dom BLINDA! Ja menar Green Lantern har ju bara en gnutta grön kajal runt ögonen. Lite så som jag sminkade mig under en exprimentell identitetskris på högstadiet.
 
Han blev dock igenkänd (av sin tjej). JAG MENAR DET. Något annat hade varit smått otroligt.
 

Hus vi har kollat på

Jo tack det går bra med husletandet.
 
Fyra objekt vi har tittat på den senaste tiden:
 
1. Sommarstugehuset
Huset såg ut som ett vanligt hus utanpå men när vi klev innanför tröskeln befann vi oss som plötsligt i någon slags sommarstuga med tillhörande instängd doft, omatchande plastmattor och en död, uppstoppad räv i källaren (oklart om räven ingick i köpet) (den såg oväntat munter ut för att vara uppstoppad).
 
2. Renoveringsobjektet
Golvet i varadagsrummet var så slitet att det var igenlappat med ICA-påsar. Inget fel med det för alla del, men vi söker ett hus något mer i ordning. 
 
3. Det nybyggda radhuset
Jag vet inte om det här objektet var fint eftersom vi hade med oss barnen. Jag hade full sjå att hålla koll så att MiniSider inte skulle möblera om hela huset (med lösare tyglar hade han antagligen gjort om planlösningen) och på väg ut var jag nära att lägga ett bud i blindo bara för att släta över att femåringen hade ätit upp allt bjudgodis. 
 
4. Ett annat radhus
Jag älskade det här radhuset! Det var helt perfekt för oss! Tyvärr blir det nog inte vårt. Men det gör inget. Nej då. Det kommer nya hus. Det göööööööör inget. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!
*ger upp husletandet*

En helg på kusten

I helgen hängde vi på västkusten, strax utanför Lysekil närmare bestämt. 
 
Vi åkte i fredagskväll, direkt efter att pappan i vår familj hade haft en spelning med bandet (hej hej livspussel). Vi skojade om att jag iklädd träningsoverall skulle sladda upp med bil och husvagn nedanför scenen och på bredaste västgötska skria till min man "kööööööm nu för schôen gôbbe, nu åker vi te kusta´ " (övers: kom älskling nu åker vi till kusten).
 
Det gjorde jag inte. Kanske mest för att vi inte äger någon husvagn. 
 
 
 
 
Efter spelningen. 
 
 
 
 
 
Sen färdades vi till västkusten i skenet av solnedgången. 
 
 
 
 
Under lördagen fiskade vi krabbor. 
 
 
 
 
 
Sen regnade det vilket gjorde absolut ingenting. Jag har suktat efter regn och barnen roade sig ändå.
 
 
 
 
 
I bästa västkustanda åt vi räkor som vi hade fångat på Ica. 
 
 
 
 
 
Paj med västerbottenost och kantareller. Så gott!!! Åh nej... Nu fick jag värsta retroaktiva suget!
 
 
 
 
 
Gino till efterrätt. Det vill säga frukt med riven vit choklad. 
 
 
 
 
 
När barnen hade somnat för natten spelade vi spel. Jag vann Rappa Kalja (skrivspel) och är icke förvånad över det. GalenPanna (man ska gissa villken "känd person" man är) förlorade jag dock. Icke förvånad över det heller då jag har noll tålamod att hålla på och gissa.
 
 
 
 
 
Under söndagen badade vi. Det är Spiderpapa ni ser i luften. Tvååringen ville också hoppa från trampolinen och blev MYCKET besviken när han inte fick det. Personligen tänker jag att man kanske ska väga mer än en fjäder och eventuellt vara simkunnig innan man hoppar fem meter rätt ner i havet. Men vad vet jag. Jag kanske är torr och tråkig?
 
 
 
 
 
 Summa summarum: En mycket fin helg!
 
 
 
Häpp!
 
 
 

Hej hej hösten

Hej!
 
Jag är nyss hemkommen.
 
Helgen har vi tillbringat på västkusten, jag kan berätta mer om det imorgon. Nu tänkte jag bara kika in och meddela att det finns ett nytt podavsnitt att lyssna till! Jag och Matilda är på banan igen och det känns superroligt.
 
I det här avsnittet pratar vi om längtan efter hösten och känslan av att gå på semester när man återgår till jobbet. Sex lediga veckor med två spralliga småkids är inte alltid en sittning i en solstol (nytt ordspråk?). Jag har knappt suttit på rumpan alls den här sommaren, när jag tänker efter. Men vad gör väl det när kidsen har fått ha en härligt sommarlov. Det är dom mer än värda. 
 
Sen berättar jag om mina senaste husvisning som var högst spontan. Jag bjöd snudd på in mig själv i huset. Vi pratar även om de olika nivåerna av ett "hej". Jo för det finns olika nivåer, beroende på hur väl man känner den man möter.
 
Dessutom har vi en ny jingel! Jo det är sant. Jag är såååå nöjd över den. Hoppas att ni också gillar. 
 
Väl mött!
 
 
 

Iskall och cool

Jag tränade i veckan. Cirkelträning. 
 
Plötsligt tyckte jag mig känna igen en av låtarna på passet. Var inte rösten väldigt bekant? Hmmm..? Jag tänkte och tänkte tills jag insåg att det var min egen man jag hörde.
 
Gah!

Jag blev så mallig att jag var tvungen att stanna mitt i en sit-up och teckna "hallå hallå det är min MAN som sjunger!!" till instruktören. Tyvärr såg han mig inte eftersom han (tydligen) var upptagen med att instruera. 
 
Vad gör jag? Kan jag låta det hela bero? Nej nej. Istället älgar jag fram till instruktören efter passet och piper upphetsat att det var min makes låt som hade spelats tidigare. 
 
Mjjihihihihihihihihimjöhöhöhöjijijijijijihihihih...
 
- Eh. Jaha. Vad roligt, svarade instruktören.
- JAG VEEEEEEEET! tjöt jag med en röst som nu gått upp i en hyfsat ocharmig falsett.
 
 
 
 
 
 
 

Typiskt mig att vara så iskall och cool med saker och ting. 
 

Att ta en omväg fram till lösningen

I lördags köpte jag en ny dator, en macbook air (min gamla mac är helt kaputt). Jag kontrollerade med säljaren att datorn innehöll garageband och det gjorde den. Garageband är nämligen det inspelningsverktyg som jag och Matilda använder för att spela in och redigera vår podcast. 
 
Jag kom hem. Öppnade garageband och insåg... Den nya versionen av Garageband (som min nya macbook air har) innehåller ingen podcast-inspelning! VF?!?!
 
Förstår ni paniken? Vi. Kan. Inte. Spela. In. Vår. Podcast.
 
Vad jag gjort sedan dess:
 
1. Panikat.
 
2. Grottat ner mig i engelska datanördsforum.
 
3. Svurit.
 
4. Hatat allt som har med teknik att göra.
 
5. Hatat livet.
 
6. Suttit i telefon med datakunnig kompis.
 
7. Suttit i telefon med Apple-support.
 
8. Försökt bryta ner datorns brandväggar för att ladda ner gamla versionen av Garageband.
 
9. SMS-trakasserat Matilda (det kommer aaaaaldrig lösa sig brööööööl!!!)
 
10. Via Blocket varit hemma hos okänt folk och undersökt deras datorer i jakt på gamla garageband. 
 
Inget har hjälpt.
 
Till slut gav jag upp. Det blir ingen mer pod tänkte jag. Det blir inga roliga samarbeten i höst. Vi får tacka nej till allt. ALLT! Bye bye roliga roliga höst, det var trevligt så länge jag hade dig på vittring. 
 
- Nu skiter jag i det här! sa jag till Matilda. 
 
- Fast vi skulle ju kunna testa att googla "hur man gör en podcast i nya versionen av Garageband", föreslog Matilda.
 
- HAHAHAHAHA! skrattade jag rått. Som om det skulle hjälpa?
 
Det hjälpte. 
 
 
 
 
 
 
Okej med facit i hand kanske jag gjorde det lite svårt för mig. Jag kanske tog några, få onödiga omvägar. Men utan mina svordomar, hat till livet, telefonsittningar, sms-trakasserier, ändlösa scrollanden i utländska dataforum, försök till nedladdningar och ring på Blocket-annonser så hade vi garanterat ALDRIG kommit på att vi skulle Googla.
 
Matilda kan faktiskt tacka mig. Ja det kan hon. 
 
 
Den proffsiga omvägs-lösarinnan.
 
 

Att älska hemnet

I jakt på hus är jag inne på Hemnet cirka femton gånger per dag och jag börjar lära mig mäklarnas olika beskrivningar av objekten.
 
Jag har här tagit mig friheten att tolka några av de beskrivningar som jag har stött på den senaste veckan:
 
Beskrivning: "På behagligt avstånd från centrum"
Spiderchick tolkar: Du bor inte det minsta centralt. Du bor de facto obehaligt långt från centrum men om du bara blundar och inte tittar på bilens bensinmätare så noga så känns det snart någorlunda behagligt.
 
Beskrivning: "Stambytt förening"
Spiderchick tolkar: Är medlemmarna i föreningsgruppen stambytta? Det vill säga har dom genomgått någon slags "extreme makeover" av typen "ny näsa till ordförande" och "tuttar ovanför nyckelbenen till kassören"? Eller menas "stambytt förening" måhända att själva huset är stambytt? Oklart. 
 
Beksrivning: "Makalösa vyer över omgivningen"
Spiderchick tolkar: Här ser jag framför mig hur jag, vid åsynen av den makalösa vyn, kommer tappa hakan så långt ner i marken att mäklaren får hämta en spade och gräva upp den åt mig igen. Eller så är det bara en helt vanlig utsikt? Vad vet jag. 
 
Beksrivning: "Ett mycket välbeläget enklare hus"
Spiderchick tolkar: Huset är inte renoverat sedan 1945 så vi lockar istället med det oebgripla begreppet "mycket välbeläget" vilket betyder något i stil med att husets läge är beläget väl. Oklart i förhållande till vad. Men ändå. KOM PÅ VISNING!
 
Beskrivning: "En läcker WC-stol"
Spiderchick tolkar: Köper du det där här huset får du inte bara en vanlig sketen toa, nej nej! Pass opp! Du får en "läcker WC-stol". En beskrivning som utlovar härlig egentid med iPhone i näven och nummer två i toaletten. Helt klart värt att buda extra för. 
 
Beskrivning: "Området som huset ligger i innebär en trygg, bekväm och harmonisk tillvaro med mycket utrymme för samvaro, lek och rekreation".
Spiderchick tolkar: Ha! Jag VISSTE DET! Köper jag bara det här huset kommer mitt liv bli såååå fantastiskt. Eh... Eller? Får man pengarna tillbaka om man inte lyckas med rekr... Rekri... Rekrek... Det där sista?
 
Jag älskar Hemnet. 

Många bett på en och samma vecka

Skönt att höra att fler reagerar på mygg och knottbett. Det verkar inte helt ovanligt. 
 
MiniSpider har återgått till sin ursprungliga skepnad och ser symetrisk ut igen. Skönt. Nu har han gått vidare från knott-terrorn och smälter istället upplevelsen av en hön-attack.
 
Okej, "attack" kanske är att överdriva, men i veckan var vi över hos pappas granne som har höns och då blev Mini biten (pickad) av en höna. Nyfiken som han är stack han nämligen in sin lilla näve genom hönsgallret och hönan närmast pickade snabbt barnet i handen, antagligen i tron om att hon lagt fjädervantarna på en ovanligt stor och köttig mask-biff. 
 
Det där picket har Mini sedan inte kunnat smälta.
 
- Pippi bita mej handen. AJA BAJA PIPPI! går han runt och förmanar hönan retroaktivt. 
 
Knottbiten och hönsbiten på en och samma vecka. Nästa vecka kan bara bli bättre vad gäller den bit-en (mjehe). 
 
 
 
 
Nu ligger den lille bitingen och sover på mig.


Allergisk reaktion de luxe

Igår morse vaknade MiniSpider upp med en allergisk reaktion på grund av att han blivit knottbiten kvällen innan. Och det var ingen liten reaktion!
 
Ena foten var alldeles svullen och varm. Höger ansiktshalva var uppsvullet i klass med en halv fotboll. Vänster öra var tre gånger så stort som normalt och dessutom ilsket färgat i en djupröd nyans. Hu!
 
På vårdcentralen fick vi veta att det inte är farligt och det känns ju lugnande. En del barn är mer känsliga för knottbett än andra, helt enkelt.
 
- Men örat är kanske onödigt stort... tyckte läkaren diplomatiskt.
 
No kiddin! Mini hade kunnat lysa upp vägen till Betlehem för blinda herdar med det örat. Det var bara en tidsfråga innan liv från andra planeter ringde på dörren i tron om att vi försökte skapa kontakt.
 
Skämt åsido, det såg inte roligt ut. Stackars lilla knottbitna onge.
 
 
Tre gånger större än normalt.
 


Idag har svullnaden lagt sig betydligt.
 
Någon som har varit med om något liknande?
 

BVC-damer som slutar

Vår BVC-sköterska har slutat. Vi kom till vårdcentralen häromveckan och möttes av en ny person. Tråkigt. Jag gillade den gamla.
 
Varför måste mina BVC-damer alltid sluta sina jobb? Det var samma sak när vi bodde i Göteborg för några år sedan. Där hade vi världens bästa BVC-lady. Hon hade tvåhundra års erfarenhet av barn trots att hon bara var 62 år. Hon hade upplevt ALLT.
 
• Jag hade precis fått vår första son.
BVC-lady hade tre söner. 
 
• Vår son hade kolik.
BVC-ladys tre söner hade alla haft kolik.
 
• Vår son hade ljumskbråck.
BVC-ladys tre söner hade alla haft ljumskbråck.
 
Man kan säga att vi "bondade" rätt hårt, jag och BVC-lady.
 
Tyvärr hade hon den dåliga smaken att gå i pension just när vi behövde henne som bäst. I ersättning fick vi en människa som inte var fullt så erfaren.
 
- Eh... Jag vet inte. Jag får googla, var hennes standardsvar på alla frågor (som förstagångsförälder har man MÅNGA frågor) (till exempel "är det farligt för bebisar att nysa?") (svar: nej) (det är det inte) (kan jag meddela) (inte för att det var jag som frågade det) (ehh).
 
Nå väl. 
 
Den nya BVC-damen som vi fått den här gången är säkert bra.
 
 
 
 
Bild från en dag då vi inte var på BVC.
 

Ni kan kalla oss övernattningsligan

Vi har som sagt bott i min mammas hus under några dagar, medan hon har varit iväg på semesterresa. 
 
Min lillebror bor också hos mamma just nu. Han pluggar i Karlstad annars men jobbar i Skövde under sommaren. Lillebror hade antagligen sett fram emot några sköna dagar ensam i huset när mamma var iväg men hoppla! Då stövlar storasyrran innanför dörren med hela familjen i släptåg. SURPRISE!
 
Jag antar att min bror tänkte något sånt här: 
 
 
 


Han hade för övrigt fått i uppgift av mamma att vattna blommor och tomatplantor. 
 
- Lev nu för fa-an blommor LEEEV! gick han runt och muttrade för sig själv med vattenkannan. 
 
Det var med andra ord inte med någon villkorslös kärlek som han skötte om växtligheten. Men ändå.
 
 
 
 
 
 
 
MiniSpider ville dra sitt strå till trädgårds-stacken. Och ja, det blev nog bokstavligen bara ett enda strå. 
 
 
 
 
 
 
Igår packade vi ihop och lämnade mammas hus. Vi åkte hem, packade om och sen åkte jag och barnen till kompisar för övernattning. Jag och min vän lyckades natta en 1,5-åring, en 2-åring, en 3,5-åring och en 5-åring. I samma säng!! Det tog inte ens lång tid.
 
Vi gjorde high five i bästa hybrisanda. Sen firade vi med vin och tända ljus till alldeles för sent.
 

 
 


 
 
Påminn mig för all del om att jag ska ha en veranda/inglasad altan i vårt kommande hus. Finns typ inget trevligare.
 
 
 
 

Vi har gått under jorden

Jag vet inte om jag behöver uppdatera er på vädret?
 
Det. Är. Så. Varmt.
 
Jag kollade just tillbaka på bilder från vår semester i Göteborg och ser att jag bär jeans. 
 
 


 
JEANS! Det känns oerhört långt borta i den här värmen. Helst av allt skulle jag vilja klä av mig själv mitt kroppsskinn och sedan bosätta mig vid något slags vattendrag och känna brisen fläkta invid mitt bara skelett. Aaaah...
 
De senaste dagarna har vi tillbringat vid olika sommarstugor samt till sjöss. Jag har badat. Massa! Och grillat. Massa! Antagligen två helt unika sysslor. 
 
 
 
 
En liten strand på en ö i Vänern.
 
 
 
Kollar slussning.
 
 
 




 
 
 
 
 
 
Fullpackad strandskrinda.




Sedan har vi flyttat hem till mamma. Hon är iväg på semester i Värmland och vet eventuellt inte om att vi huserar här i hennes hus. Men har hon satt en dotter till världen och i förlägningen två barnbarn samt fått en svärson på köpet, ja då får hon helt enkelt stå sitt kast och dela med sig av sin boning. Det går nämligen inte att vistas i vår lägenhet just nu på grund av extrem hettma. Mamma där emot bor i sutteränghus vilket betyder att undervåningen är under jord, typ. Och där är det svaaaaalt. 
 
Så ja, man kan säga att vi har gått under jorden.
 

Nyblivna föräldrar

Det är med stort intresse som jag följder Josefin och Angelica just nu. Båda är nybilvna föräldrar med allt vad det innebär. Så häftigt! 
 
Jag kan känna ett sug (såååå töööööta små bebbar nuffinuffsnuffisnuff gulligull) samtidigt som jag inte längtar tillbaka speciellt mycket till min tid som bebismamma (snälla lilla chefsbebis är det okej om mamma tar en stund och läser en bok? Inte? Ett kapitel bara? En sida? Baksidetexten? Snabbskummar utgivningsåret? Inte det heller? Nähä nä).
 
Jag tycker visserligen att MiniSpider fortfarande är min lilla pluttbaby men så träffade vi en fyra dagar gammal bebbe igår och jag insåg att Mini ser ut som en fullvuxen karl i jämförelse. I veckan gick jag och pojkarna ner till stan, alltså vi GICK hela vägen alla tre (Mini vägrar nämligen att sitta i något som helst vagnfordon). Sen tog vi bussen en bit och det kändes så stort att inte ha med någon barnvagn! Jag har ändå haft den fastvuxen i nävarna de senaste fem åren. 

Well, vi är ju fortfarande mitt uppe i småbarnsåren men bebistiden, den är över.
 
Snart är det väl jag som kör upp näsan i nyllet på nyblivna föräldrar (som sitter där med ringar under ögonen lika omfattande som årsringarna på en hundra år gammal ek med matchande flottigt hår på grund av tre veckors utebliven duschning) och väser NJUUUUUUUUT se till att NJUUUUUUUUT!
 
Tiden går sannerligen fort. Även om det inte känns så alla perioder.




När inget av barnen längre vill sitta i vagnen.


Gråt kvinna gråt

Ny pod in da air! Extra lång och allt.
 
I det här avsnittet berättar Matilda om sin nya liberala inställning till svenskt regelverk, borde vi verkligen "köpa" alla olika regler bara så där? Sen mäter Matilda Sverige vs Nya Zeeland, hon hänger nämligen med massa (läs: två) Nya Zeeländare nu förtiden. Det kan förresten vara så att det är tack vare Kiwi-vännerna som hon har börjat ifrågasätta Svea Rikes Oskrivna lagar.
 
Vidare pratar vi om känslan av att inte vara värd framgång, det är en jobbig och ganska dum känsla. Jag gräver vidare kring min inbillade (?) mediala förmåga. Jag har nämligen hittat nya "rön" som kan tyda på att jag är klärvoajant (eller inte). Jag berättar även om den första och enda gång som jag har "hulkgråtit". Jag är kass på att gråta! Men tydligen borde jag bli bättre på det för gråt lättar på sorg och ångest.
 
Just det, sen pratar vi inte helt otippat om hus också. Jag berättar om mina senaste husvisningar.
 
Det och mycket mer vill jag påstå att avsnittet består av. Hoppas att ni gillar och gilla oss för all del gärna även på fejjan. Då blir vi glada!
 
Häpp!
 
 

Badutflykt med missat mål

Ni gillar ju när jag beskriver saker och ting i punktform så jag tänkte att jag kunde beskriva vår senaste badutflykt.
 
Den var mysig!
 
Verkligen.
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Familjen får tips av en bekant om en bra badstrand några mil utanför Skövde. Dit ska vi åka!
 
• Mamman och pappan packar ner badkläder, handdukar, picknickfilt, lunch, frukt, vatten, saft, kaffe, solkräm, simpuffar, solskyddsfaktor, spadar, hinkar, barnvagn, extrakläder, kepsar, servetter... *avbryter listan på grund av att den här punkten annars skulle bli lika omfattande som Sveriges Rikes Lag*
 
• In i bilen.
 
• "Ska vi kolla på gps:en var stranden ligger?" frågar pappan. Mamman avfärdar förslaget med att deras bekanta faktiskt har nämnt att stranden ligger "strax norr om Skövde". Hur många ställen kan det ens ligga strax norr om en liten stad? Hahaha...
 
• Svar: Väldigt många ställen ligger strax norr om Skövde. Tydligen.
 
• "Men det måste ju vara skyltat på vägen dit" enas mamman och pappan unisont när de passerar ut ur staden.
 
• Faktum är att "det måste vara skyltat" är familjens mest slitna utflykts-fras någonsin.
 
• Tyvärr är mindre platser sällan så värst skyltade. En plats norr om Skövde till exempel, kan mycket väl vara vägvisad endast på en höft via skylten "STOCKHOLM 342 km".
 
• Familjen åker och åker. Länge länge på den västgötska landsbyggden. Irrar runt på små, smala, slingriga, vidriga vägar som någon förvirrad kossa trampade upp för 100 år sedan (och som en, antagligen ännu mer förvirrad, kommunperson beordrat asfaltering av) (vad hände?).
 
• Barnens mungipor börjar vridas nedåt. Simpuffarna på deras små armar slokar.
 
• Pappan, som sitter i baksätet, fipplar fram sin mobil och försöker få in någon slags GPS men inser att han inte har någon som helst mottagning.
 
• Nähä nä.
 
• Barnen börjar bli hungriga.
 
• Mamman svettas.
 
• Pappan håller ut mobilen genom bilfönstret i jakt på mottagning.
 
• "JAG ÄR HUUUUUUUNGRIG" tjuter störstebarnet.
 
• "OSSÅ HÖÖÖÖÖÖÖNGRI" tjuter minstebarnet.
 
• Mamman beodrar pappan att packa upp och servera picknicken i bilen.
 
• Barnen nöjda.
 
• Mamman blir matad med ostkuber och gurkstavar av pappan, samtidigt som hon kör.
 
• Stranden står ingenstans att finna!!
 
• Irriterade över den bristfälliga skyltningen bestämmer sig familjen för att vända hem igen.
 
Ja.
 
En timma och sju mil senare badade vi i parken som ligger på gångsavstånd från vårt hus. Och nej, vi kanske inte är så himla planerande alla gånger men det brukar bli bra ändå.
 
 
 
O-planeraren.
 

Bloggsemester och stigande husintresse

Bloggkommentatorerna noterar att bloggare nu förtiden kostar på sig att ta ledigt från uppdateringar under sommaren.
 
Faktum är att jag inte har haft sommarledigt från bloggen på sex år. Men i år så. I år tar jag helt ledigt några dagar här och där. Unnar mig att bara vara utan att tänka på att fota och fila på möjliga inläggsvinklar. Det här betyder dock att podsläppet dröjer några dagar extra, tyvärr. Jag och Matilda har helt enkelt latat till oss ordentligt så här i julihettan och inte hunnit med någon inspelning. Men ledighet får vi unna oss för i höst har vi massa jobb inbokat och ni kan lita på att vi kommer sända podcast varje vecka precis som vanligt. 
 
Tack för all input kring husköp förresten! Dela gärna med er mer om era hus/husplaner. Just nu slukar jag ALLT som har med det att göra.
 
Min topp-sju-lista över absolut mest intressanta saker i livet just nu:
 
1. Hemnet
2. Husgrunder
3. Radonvärden
4. Pantbrev
5. När kvällssolen försvinner i olika delar av stan.
6. Mina barn
7. Min man
 
Allt i inbördes ordning, ja.
 
 
 
 
 

Husköpartagen

Vi har varit på flera husvisningar den senaste veckan.
 
Jag är så himla ambivalent.
 
Ena stunden vill jag bo mitt inne i stan. Bara tanken på att bo en meter utanför centrum gör mig helt vilsen och jetlaggad i sinnet. Nästa stund kan jag absolututantvekan tänka mig att bo i ett område i utkanten av Skövde, med naturen precis vid knuten. Gud vad härligt! Nybyggt! Eller nej förresten ett gammalt charmigt hus vill jag ha. Eller radhus! Åååå vad mysigt med radhus och massa härliga grannar. Fast näe en fristående villa är mycket bättre. Slippa bo andra människor. Fast ett radhus är lättskött och tänk om vi får världens bästa grannar som vi kan ha grillsäsongen med från mars till december? Fast näe... En egen trädgård med stor altan är att föredra. Jo så är det. Fast näe... Fast jo... Fast nej fast jo fast nej fast jo nej jo nej jo nej jo nejjonejjonejjonejj...
 
GAAAAAH!
 
Betyder det här att jag kan tänka mig att bo precis hur och var som helst?
 
Kommer jag någonsin känna att något hus känns precis rätt?
 
Mvh // Osäker trädgårdsträngtare


 
 


Att vara synsk för en stund

Jag lånade en bok häromdagen.
 
 
 
 
 
Jag läser baksidan på boken: Vad bra den verkar! Den här boken ska jag läsa med en gång.
 
Jag börjar läsa.
 
Efter tre sidor: Den ÄR verkligen bra.
Efter fyra sidor: En typisk "Moa-bok".
Efter sju sidor: Jag känner verkligen igen huvudkaraktären. Hon måste ha varit med i fler böcker som jag har läst.
Efter åtta sidor: Lustigt, för varje gång jag bläddrar i boken inbillar jag mig att jag vet precis vad som ska stå på nästa sida.
Efter nio sidor: ... och varje gång stämmer det! Jag vet verkligen vad som ska stå på nästa sida.
Efter tio sidor: Ha! Jag visste det. Jag är synsk!
Efter elva sidor: Jag har alltid anat att jag har något medialt inom mig och här är beviset.
Efter tolv sidor: Bara tolv sidor in i boken vet jag exakt hur hela historien slutar. Det här ju läskigt!
Efter fjorton sidor: Ehum...
Efter femton sidor: Alltså...
 
Ett ljus går upp: A men va fa-an. Jag har redan läst den här boken en gång.
 
Typiskt.
 
Jag är med andra ord inte det minsta synsk. Jag är snarare högst o-synsk och dessutom väldigt glömsk.
 

Hotellhelg

I helgen har min käre make varit ute och spelat med bandet. Jag tog sålunda mitt pick och pack och barn och åkte hem till Hotell Pappa. Min pappa alltså. 
 
 
 
 
Jag försökte sitta i en solstol och läsa Elle men plötsligt, utan att jag vet hur det egentligen gick till, stod jag BAKOM solstolen och läste tidningen över axeln på mina barn?!
 
 
 
 
 
Sen satt vi på varandra en stund i solstolen. FamiljeHÖGtid som en fyndig Instagramföljare skrev.
 
 
 
 
 
Jag tog kort på den här kaffeburken som ALLA bildförevigade för två år sedan. Minns ni? Det gick inte en vecka utan att en bloggare sörplade överprissatt Starbucksblask. Inklusive jag själv.  
 
 
 
 
 
Storebror smorde in lillebror och sparade inte på solkrämsdropparna.
 
 
 
 
 
Vi kilade över till granngården och gav fåren nackmassage. Oj va di njöt! Dom såg lite ut som jag gör när jag får fotmassage av min man.


 
 
 
 
 
På kvällen tittade vi på fotboll på pappas altan. Mys!
 
 
 
 
 
Storebarnet fick vara uppe till sent. Han bäddade ner sig under täcket i en stol och blev serverad nattamacka och mjölk. Han behövde inte ens hålla i glaset själv. 
 
 
 
Hotell var det ja.



MiniSpider två år

Den lille har som sagt fyllt 2 år.
 
Dags att låta MiniSpider fylla in en faktalista om sig själv. Ja det är alltså han själv som har svarat på frågorna här nedan.
 
MiniSpider bjussar på fakta om sig själv:

Yrke: Profesionellt förskolebarn. Fick i början av året, efter mycket längtan,  börja på samma föris som brorsan.
 
Favoritsyssla: Att duscha (fortfarande), speciellt  när jag får lov att själv hålla i duschmunstycket. Jag njuter oerhört av ljudet av vattenstrålar som träffar allt i badrummet utom min egen kropp.
 
Älskar att: Förutom duscha... Bada! I våras var vi på en strand vid Vättern. Mamma sa att vi inte skulle bada eftersom det var kallt och vi hade kläder på oss. Men jag chocka tanta´ (mamma alltså) genom att kliva rakt ut i Vättern med byxor, skor och hela tjottabaletten. "Det finns inget dåligt badväder, det finns bara badkrukor". Det är vad jag brukar säga.
 
Hobby: Musik. River gärna av en låt eller femton på pappas gitarr.
 
Mest frekvent använda ord: "Osså" (också). Cykla på vuxencyklar och klippa med sylvassa saxar är exempel på saker som jag OSSÅÅÅÅÅÅÅ vill göra!
 
Busar gärna med: Kompisen Ian. Så fort vi ses börjar vi tjuta och vifta exalterat med armarna. Ibland bråkar vi så att hårfjunen flyger och ibland sitter vi lugnt bredvid varandra och tittar på youtubeklipp ("traktor gräver", längd: 14:03, är bästa youtubeklippet evvah).
 
 
 
 
 
Favoritmat: Får man säga glass? Vispad grädde? Paj och vaniljsås utan paj? Bullar? Nähä nä. Då säger jag korv.
 
Det gör mig glad: Min bror. Andra barn.
 
Det gör mig arg (ibland): Min bror. Andra barn.
 
Då skrattar jag högt: När jag blir jagad. Det ligger något oerhört kittlande i att ha en annan person i hasorna.
 
Särskild förmåga: Jag kan prata låååååånga meningar utan att någon förstår ett endaste ord. Men liksom, hallå? Till exempel "Shoshonunnonen", det betyder FLYGPLAN. Det fattar väl vem som helst med minsta lilla öra för språk.
 
Annars: Är jag en glad, social och gosig liten kille. Jag är bestämd och vet vad jag vill. Jag älskar utmaningar och om det inte vore för att min mamma ständigt dyker upp när jag minst önskar det (ibland misstänker jag att hon förföljer mig) skulle jag redan vara både erfaren dykare, bergsbestigare och bungyjump:are.
 

Gravid för två år sedan

För ganska så exakt två år sedan stod jag på en badstrand utanför Tibro och var ganska så exakt HÖG-gravid. Helskotta vad gravid jag var. Jag tror inte att någon har varit så gravid någonsin som jag var då.
 
Magen var stor och ännu större var mina stackars fötter som på bara några veckor gått från storlek 37 till en svullen 42:a. Jag kände mig inte det minsta gravidglänsande utan bar snarare på en känsla av att jag hade förvandlats till en beigefärgad Barbapapafigur. "Barbavätskefylld" hade jag antagligen kallats om jag vore en karaktär i sagan.
 
Jag stod i alla fall på den där stranden och kände mig aningens otymplig samt trött vid tanken på att jag skulle vanka runt i samma tillstånd i minst en månad till. Vad jag inte visste då var att vattnet skulle gå bara 24 timmar senare (i v.35) och 27 timmar senare skulle jag vara tvåbarnsförälder och mamma till ännu ett välskapt, älskat och alldeles underbart litet barn (här har ni den korta och koncisa förlossningsberättelsen)
 
Och ja, vad vill jag då säga med det här. Jo, imorgon fyller MiniSpider två år. TVÅ ÅR!! Tiden går galet fort.
 
 
 
Världens cirka goaste unge.
 
 

En våningssäng har äntrat vårt hushåll

Förra veckan införskaffade vi en våningssäng till barnens rum.
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:

• Våningssängen fraktas hem till hushållet i två platta paket, vilket direkt får mig att misstänka att sängen inte är färdigmonterad.

• Mycket riktigt. Som jag befarat. Vi snittar upp paketen och finner ett plockepinn av brädor och skruvar.

• Jag tänker att plockepinn-röran kan sluta precis hur som helst. Det kan sluta i en enkelsäng, en dubbelsäng eller ingen säng.

• Det kan även sluta i skilsmässa.

• Alltså, jag hatar att läsa bruksanvisningar. Jag ogillar hela grejen med att lappar ska tala om för mig hur jag ska sköta min business.
 
• "ABSOLUT INTE" svarar min man på frågan om vi inte kan skippa anvisningarna och istället "freestyla lite".
 
• Allt skruvas ihop ordentligt. Till och med plankorna i botten på sängen ska sitta fast med skruvar på båda sidor. Ursäkta men hur noggrann måste man vara?
 
 
 
 


• I våningssängen jag delade med min bror som liten satt plankorna i botten minsann inte fast. Min bror sov på överslafen och jag brukade ligga i min nederdel av sängen och knuffa isär plankorna på lillbrollans överdel. När han senare kröp upp för att lägga sig, intet ont anande, var det ett stort hål i sängen som han trillade igenom tillsammans med madrassen. 

• Hahahahaha...

• Ja det var tider det. Men så roligt ska vi alltså inte ha nu. Nähä nä. 

• Sängen är färdigmonterad. Den liknar ett medeltida fort snarare än en säng.
 
• Faktum är sängen är så robust att det ser ut som att den monterades först och sedan byggdes själva huset runt om sängen.

• Vi kommer aldrig få med oss sängen vid en flytt. Jag ser framför mig hur den blir kvar i generationer och till slut K-märks.

Nå väl.
 
Nu hoppas jag att barnen får många utsövda nätter i sin nya säng samt att personen under tre år inte missbrukar klättring på stegen.
 
(Ni får se färdiga resultatet vid ett senare tillfälle på grund av att barn sover där just nu)