Skämmiga utrymmen

Förra veckan hade vi en rörmockare här som skulle stänga av vattnet i vårt duschutrymme, vi renoverar ju en fuktskada (yää). 
 
Inför detta städade jag lite stressat de synliga utrymmen i badrummet, så där som man gör när det ska komma fölk. Jag svepte av golvet med mopp och mosade in schampoflaskor och toarullar i kommoden under handfatet. 
 
Sen anlände rörmockaren och jag kände mig nöjd över att det såg respektabelt ut för synliga ögat. 
 
Japp. 
 
Sen gick det utför när det visade sig att rörmockaren skulle leta rör. 
 
– Är det okej att jag öppnar här? sa han och pekade på kommoden. 
 
– Helst inte, ville jag svara. 
 
Efter det la sig rörmockaren på golvet och tittade in under badkaret och där skulle man antagligen kunna spela in uppföljaren till valfri film om jordens undergång. 
 
Gulp. 
 
Var det nog här?
 
Nej nej. 
 
Sen bad röris om att få gå in i köket för att kolla under diskbänken. Det vet vi ju alla hur det kan se ut under en diskbänk. Det är inte bilden av en sommaräng man möts av direkt. 
 
Efter denna trippla pärs bad rörmockaren om att få gå ner i vår tvättstuga för att kolla rören där. 
 
– Ja visst jag kan visa dig, sa jag och BAD till högre makter att det såg någorlunda städat ut och att mina noppriga trosor inte hängde på tork på absolut första parkett.  
 
Det gjorde dom. 
 
Så då fick jag chans att visa upp det. Trevligt.
 
– Vart har ni huvudbrytaren för vattnet? frågade rörmockaren. 
 
– Där, sa jag och pekade motvilligt mot vårt förråd.
 
Jag upprepar - VÅRT FÖRRÅD! 
 
Utrymmet där diverse oönskad skit MOSAS in för att sedan glömmas bort. Absolut ingen ordning råder där. Men så har jag även levt i trygg förvisning om att INGEN FÖRUTOM FAMILJEN NÅGONSIN KOMMER GÅ IN DÄR!
 
Tills nu. 
 
– Ingen fara jag löser det här, sa rörmockaren medan han brottades med resväskor och aggressiva altandynor för att ens kunna kliva in över tröskeln. 
 
– Det gör inget om du trampar på något, pep jag hjälpsamt. 
 
Efter en stund hade rörmockaren skottat en stig fram till vattenbrytaren. 
 
Dagen efter skulle vi få besök av fler hantverkare och i ren posttraumatisk stress städade vi både kök, tvättstuga och förråd inför besöket.
 
Tror ni att det räckte?? 
 
Nej nej. För nu har ni förstått dramaturgin i den här historien. 
 
Nästa hantverkare letade efter vattenluckor och ville titta BAKOM SPISEN!! Och sedan i GARDEROBEN i köket!!! Stökets URMODER bor i garderoben i vårt kök och spisen var jag rädd att han inte ens skulle få loss från väggen. Men det fick han. 
 
 
 
 
 
Japp.
 
Förra veckan visade vi alltså upp SAMTLIGA skämmiga utrymmen i hela vårt hus. Nej jag vet att det inte är någon fara men det kändes ändå som om det vilade något konspiratoriskt över det hela. 
 
Tänk på det när ni ska få besök av hantverkare. 
 
Se det som en varning från mig till er.

Kratis på fars dag

Det var far dag igår. Öppnade du en Instagram-app nära dig och fick du reda på det om du inte visste det innan. 
 
Flitens lampa lyste i vårt kök redan under tidig söndagsmorgontimma då lillebror i familjen på bara en kvart hann måla hela fyra teckningar med tillhörande text till sin pappa.
 
En hälsning löd "Kratis på farsdag". G låter faktiskt likt K när man ljudar.
 
 
 
 
 
Förutom en bunt med teckningar fick familjefadern en ny parfym för det har han pratat om att han vill ha sedan ett halvår tillbaka. Sen stekte jag amerikanska pannkakor som pappan fick serverade på sängen.
 
 
 
 
 
Barnen fick sluka några pankisar innan vi väckte fadern då jag helst inte ser barn och blåbär i kombination någon annanstans än i direkt anslutning till ett köksbord. 
 
 
 
 
 
Efter en lugn förmiddag gjorde vi som sig bör en farsdag - vi bjöd in oss till pappa på middag. Min pappa i det här fallet. Mina syskon hakade på. 
 
 
 
– Grattis till morfar, pappa, morbror Peter och morbror Jonas! sa sexåringen. 
 
Morbror Jonas är ju inte en pappa ännu men det kändes fint att sexåringen antagligen tänkte att varje vettig mansfigur borde firas. Det finns ju en hel del mediokra varianter med svag ansvarskänsla där ute men mina söner är tursamt nog omgivna av många fina exemplar. Och det är värt att fira.
 

En kväll med Abba

Igår var Abba i stan. Inte orginalen då men hyllande kopior. Min mans kollega spelar i bandet och hade bjudit dit oss. 
 
Eftersom vi har haft barnvakt väldigt många helger den här hösten bestämde vi oss för att ta med barnen. En chansning såklart. Men det värsta som kan hända är att man får avbryta om kidsen tröttnar.
 
 
 
 
 
 
Men det gick bra! Barnen var jätteduktiga. Sexåringen är ju genuint intresserad av musik (varje fredag efter lunch är det show i ett klassrum i Skövde) och ville veta vad alla låtar handlade om. 
 
 
 
 
Det var inte bara sång och musik utan bandet gjorde showen rolig och personlig också. 
 
Två av dem berättade att de var gifta och hade fyra barn. Barnen var 6, 5, 4 och 1 år gamla. Ettåringen var en sladdis skojade de, vilket jag skrattade gott åt. Fast sen hängde jag helt upp mig på en inre fundering om vart barnen var någonstans? Bandet spelar nästan varje helg plus ska underhålla på julbord i december. Är de med backstage? Har de väldigt snälla far/morföräldrar? Eller en nanny? Jag måste be min man fråga sin kollega om det. Jag kan inte ha lösa trådar i mitt liv på det här sättet.

24 timmar i Vimmerby

Jag befinner mig på en 24-timmars visit i Vimmerby serrni.
 
Jag och min kompis Jonna är här fre-lör för skrivkursen som vi pluggar
 
Vi tog bilen från Skövde igår. Klockan 13:00 började föreläsningen och kl 12:57 sladdade vi in på parkeringen utanför kursgården. 
 
 
 
 
 
 
Tre minuter till godo är ändå 200% bättre än 1 minut till godo. Exempelvis. 
 
 
 
 
 
Vi har lyssnat till flera verksamma författare, vilket är jätteintressant! 
 
 
 
 
Inatt bodde vi på Vimmerby Stadshotell. Mycket angenämt. 
 
 
 
 
I hotellkorridoren stod det ett skåp där man antagligen kunde kliva in och komma ut i Narnia. 
 
 
 
 
På kvällen joinade vi ett gäng klasskamrater för middag i hotellets restaurang. Kul att nörda loss kring böcker och skrivande. 
 
 
 
 
 
Sen gick jag och Jonna upp till vårt hotellrum och käkade chips och kollade på Idol.
 
Eller snarare JAG gjorde det. Jonna har inte följt Idol utan körde istället igång med en skoluppgift.
 
 
 
 
Jag låg bredvid och hade Idol-snack med mig själv. Det där var pitchigt. Oj vad bra! Aj vilket knepigt låtval. Det där är en stjärna. Va, gillade inte juryn det? Hon kommer vinna! Jag tror den åker...
 
För övrigt har jag efter allt resande i jobbet blivit otroligt hotellrutinerad i form av att ha sköna kläder med mig att byta om till. Nu hade jag med mig leggings, en skön t-shirt, nattlinne, fladdriga mysbyxor, långärmad myströja och givetvis, viktigast av allt, trosor med generös resår! Japp. Inte ett plagg för mycket. Läs och lär för all del av mysexperten. 
 
 
 
 
Nu ska vi skrivkursa vidare en sväng innan det är dags att fara hem till Skövde igen.
 

Tunnhårig luggbärarinna

Här kommer ett bevis på att jag definitivt aldrig har varit en fashionista men även ett bevis på att mitt hår blev SÅÅÅÅÅ tunt av att amma! 
 
 
 
 
Här hade jag ammat första barnet (våren 2010) och jag minns hur håret rasade av mig. Och då har jag inte tjockt hår till att börja med. Jag har liksom inget hår att häva från. Det finns inga strån på avbytarbänken, om ni fattar vad jag menar. 
 
Idag har håret som väl är tjockat till sig igen. 
 
 
 
 
Jag får ofta frågan hur min lugg kan vara så "perfekt". Vad är "hemligheten"? Min hemlighet är att 1) ha en ganska stor planlösning mellan ögonbryn och toppen på hjässan för att luggen ska få gott om plats och 2) ha lugg länge. Alltså LÄNGE. Till slut vet luggen inget annat än att den ska hänga framåt.
 
Bonustips är att alltid ha en liten men effektiv kam till handa. 

Donut-köparna

I veckan gick bröderna Spider till i affären i vårt kvarter och pantade burkar. Efter en stund kom de hem igen och såg en aning luriga ut. Kanske lite skuldmedvetna. 
 
– Gick det bra? frågade jag. 
– Ja, svarade storebror.
– Fick ni med er pantpengarna?
– Nääää... Vi köpte donuts för dem, erkände lillebror och halade fram en påse (det låg antagligen på hans lott att berätta för mamma). 
 
Det var en vanlig vardag och inte alls en donut-fika-kind of day och de hade inte fått lov att spendera pantpengarna. Men jag kunde inte bli arg. 
 
Tanken på att de hade stått där i affären, räknat panten och antagligen diskuterat med varandra om de skulle våga köpa något och sedan kommit överens om att handla tre donuts för 20kr gjorde mig istället varm i hjärtat. Det var som att jag fick bevittna en liten bit av mina barns frigörelse. 
 
 
 
 
Så det fick bli en donut-fika-kind of day trots allt. 

Bachelor re-cap

Okej låt oss hänge oss åt årets Bachelor igen! Varning för spoiler om ni inte har sett men vill se. Sluta då läs. Nu.
 
Okej?  
 
Yes. 
 
- Kan vi börjar prata om Olivia? Ni vet hon som aldrig riktigt klickade med David. Jag tycker att det var bra av henne att inte ba ååååå jag är så förtjust i dig och blev kär i din presentationsfilm. Va fasen, sitt ner i båten David och låt tjejen lära känna dig så kanske det blir bra. 
 
- Årets fotosession var lika cringe som vanligt. Jag placerade mitt ansikte bakom en kudde större delen av den sekvensen. 
 
- Man kan ju inte annat än att tycka synd om Elina som fick sin efterlängtade singeldate krashad. Jag blev nästan arg. Hon om någon hade ju längtat och så kommer det någon ny tjomme och avbryter. Taskigt av produktionen tycker jag. 
 
 
 
 
 
- Michalea med blått hår har inte haft det lätt. Oj oj. Visst känns det som att det finns en tjej varje säsong som har känslorna utanpå kroppen och inte drar sig för att säga vad hon tycker? Det vilar nästan något pubertalt över hur dålig hon har varit på att maskera vad hon känner. Vilket såklart ändå är fint. 
 
- Med det sagt förstår jag inte hur man kan kalla de andra tjejerna könsord och hora och så där. Men Michaela fick ju stå till svars för det under en extremt besvärande sekvens i Tjejerna avslöjar allt. Tyckte synd om henne. Alla kan göra fel. 
 
- Jag tror att det i slutänden kommer stå mellan Mathilda Nilsson (ni vet hon från Dalarna) och Hedvig Friberg (hon med mamacita-aura) (obs inget negativt menat). Jag hoppas dock lite på Elina. Möjliga bubblare är Gabriella och den nya tjejen Karin. 
 
 
 
Hedvig och Mathilda. 
 
 
- Är ni som jag och liksom spanar in vilka av deltagarna som är med i varje avsnitt av Tjejerna avslöjar allt för att kunna klura kring vilka som hamnar i final? De tjejer som syns minst i eftersnacket är nämligen oftast de som går längst. Hedvig har knappt varit med alls. Just sayin... Li, Michelle och Lydia har varit med alla avsnitt. Just sayin... 
 
Över och ut. 

Oklassiska basvaror

Jag tänkte lista några matvaror som vi alltid har hemma. Förutom de klassiska basvarorna förstås så som mjöl, mjölk, kaffe, frukt, ja ni vet. 
 
Våra oklassiska basvaror:
 
- Havrepuffar 
Barnen älskar att käka havrepuffar med mjölk. Och jag älskar att dom älskar det för det är så himlans lätt att servera. 
 
- Majskakor 
Perfekt snack när barnens blodsocker svajar och frukt inte lockar. De vill även gärna ha med en majskaka till fruktstuden i skolan, ja plus frukt då (ibland har barnen med sig en buffé i miniatyr till den där stunden men det tänker jag inte berätta för er eftersom jag känner mig som sinnebilden av en curlingmamma varje gång jag packar deras ryggsäckar). 
 
 
 
 
- Frysta bär
Mest blåbär har vi i frysen. Så himla gott att ha i smoothie eller på gröten. 
 
- Småyoghurt 
Någon gång i begynnelsen började vi kalla dessa yoghurtar för "småyoghurt" (det är ju ingen stor förpackning liksom) och sedan dess har namnet hängt med likaså dess varande i vårt kylskåp. 
 
 
 
 
- Jordnötssmör 
Barnen gillar jordnötssmör i smoothie, på macka och på knäckebröd (?). Jag brukar ha jordnötssmör i min havregrynsgröt efter tips från er. Sååå gott!
 
Vad har ni för oklassiska basvaror hemma?
 

Jag kände tjuven i mig

Jag promenerade hem från jobbet igår.
 
I inledningen av Skövdes tråkigaste samt längsta raksträcka kände jag plötsligt tjuven i mig vakna till liv. Jag har aldrig någonsin tidigare varit så sugen på att stjäla något som just där och då!
 
 
 
 
Som ett slags marshmallow-experiement stod kickbiken lutad där mot muren. Det var nästan smärtsamt att tänka på hur fort och enkelt jag hade kunnat ta mig ann den där raksträckan. Men icke! Jag stod emot alla impulser och YOLO-tankar och fortsatte till fots. Starkt ändå. 

Storfoten

Nioåringen köpte nya sportskor i veckan - i storlek 37,5.
 
Han har officiellt lika stora fötter som jag har!
 
 
 
 
 
Herre min ge. 
 
Det här är alltså tiden då jag kan ÄRVA mitt barn.
 
De skor vi köper åt honom framöver kan jag ta över. När han uppnår storlek 38 får jag jobba en del med sulor. Sedan är det tyvärr kört.
 
Jag ska helt klart passa på att köpa lite snygga sneakers åt honom medan vi kan rida på den här arvsgrejen. 
 

Gamla och nya talesätt

Ni som lyssnade på min och Reginas pod (RIP på grund av tidsbrist) vet att jag listade olika gamla talesätt i ett av avsnitten, samt gav förslag på nya mer moderna och tekniska varianter av dessa talesätt. Här kommer de igen! 
 
Mina moderna och tekniska varianter på gamla talesätt:
 
Gammalt talesätt: Mellan skål och vägg.
Betyder att man säger något i förtroende. 
Nytt ord: Mellan iPhone och latte.
Mycket mer realistiskt eftersom det mesta som sker i en människas liv nuförtiden sker mellan en smartphone och en kaffe med skummad mjölk. 
 
Gammalt talesätt: Något i hästväg
Något överraskande stort, omfattande eller överdrivet. 
Nytt ord: Något i viralväg!
Om något blir viralt på nätet idag så betyder det ju att det har blivit sjukt stort. Rimligt. 
 
Gammalt talesätt: Barka åt skogen. 
Det kommer gå illa.
Nytt ord: Glida på batteritiden.
Det kommer också gå illa.
 
Gammalt talesätt: Bränna sina skepp 
Göra en återgång till det gamla omöjlig.
Nytt ord: Bränna sin batteritid 
Well, there is no turning back there. 
 
Gammalt talesätt: Hänga ihop som ler och långhalm
Några som alltid hänger ihop, är mycket goda vänner. 
Nytt ord: Hänga ihop som telefon och laddare.
Helt klart två ting som gillar varandra. 
 
 
 
 
 
 
Så.
 
Nu verkar ju Svenska Akademin ha fullt upp med... Ja. Annat. Men när de har slutat gubba sig står mina talesätt till ordbokens förfogande. 
 

En måndag in ma life

Ny vecka nya tag. Låt oss kika på vad jag har gjort denna måndag. 
 
Först traskade jag in till stan för att möta upp Matilda på bibblan för ett jobbmöte. På vägen dit blev jag så kissnödig att jag var tvungen att stanna flera gånger för att samla mig och tänka på torra saker. 
 
 
 
 
Väl framme kastade jag mig in på toaletten och kunde sedan fungera normalt. 
 
Mötet mellan mig och Matilda blev inte så långvarigt eftersom vi satt mitt emellan massa farbröder och deras dagstidningar. Förlåt för generalisering men varför är gubbar på bibliotek alltid förkylda??
 
- Max fem minuter innan någon börjar snörvla, viskade jag fördomsfullt till Matilda (möjligen även vis av erfarenhet).
 
Innan hon hann svara avbröts vi av att en av gubbarna inhalerade alldeles för många liter av sitt egna snor. 
 
Vi gick vidare.
 
Platsen blev en restaurang i stan som heter Hållbar. Vi hade vårt möte där istället.
 
 
 
 
 
Vi käkade lunch också såklart. Jag åt kyckling med svamp, grönkål, någon annan kål, ytterligare någon kål och potatismos. SÅ gott! Och så himla rimligt av restauranger att jobba hållbart och närproducerat med säsongens råvaror. Ska man egentligen jobba på något annat vis? Nä det tycker jag inte. 
 
 
 
 
 
En kvinna kom in på restaurangen och letade efter en väska som hon sa att hon hade glömt när hon åt lunch. Paret som satt vid bordet där hon hade suttit menade att de inte hade sett någon väska. 
 
- Konstigt för jag var här för bara en kort stund sedan, sa kvinnan. 
 
Hon letade och letade. Efter att hon hade varit inne och letat för andra gången visade det sig att mannen i paret hade suttit på hennes väska hela tiden, utan att veta om det. Made me fniss a little bit. 
 
Slutet gott.
 
 
 
 
Sen hämtade jag min yngsta pärla från skolan. Under promenaden hem hade vi som vanligt filosofiska samtal.
 
- Mamma, sa sexåringen idag. Varför har man ögon som man kan se med? Är allting man ser på riktigt? Är det där trädet PÅ RIKTIGT??
 
Ett bra svar på den frågan kan skrivas i kommentarsfältet här nedan så lovar jag att förmedla det vidare. 
 
 
 
 
Tack och bock. 

Handballschick.nu

Helgen har onekligen gått i handbollens tecken. Innan ni säger något - ja min blogg kommer antagligen att förvandlas till en renodlad handbollsblogg. Handballschick.nu kommer jag peka om adressen till.
 
Nääääää... Skojar nu!
 
Men det har varit massor av handboll i helgen i och med cupen så lite svårt att redogöra för något annat. 
 
Igår såg vi de äldsta spelarna i cupen spela final. De var 16 år, födda 2002. Jo jag vet, barn födda 2002 borde rimligen ligga i någon slags vagga eller på sin höjd ha tagit sina första staplande steg men nej nej. Ut på planen sprang långa och muskulösa MÄN och KVINNOR! Jag kan INTE fatta att våra barn kommer vara så stora när de är 16 år?? Obegripligt. 
 
 
 
 
 
 
Å andra sidan är jag med god marginal omvuxen av två stycken 12-åringar jag känner såatte... 
 
 
 
 
 
Jag älskar för övrigt att vår sexåring älskar handboll.
 
Han har suttit med på spelarbänken under storebrors alla matcher. Lelle tränar´n kallar vi honom. När laget ska tacka motståndare och domare har han varit med, han har deltagit under taktiksnack och uppvärmning. När det har blivit straff har han knappt kunnat sitta still för spänningen är så stor. Vi vuxna ser ju 9-åringar som spelar men sexåringen ser med största sannolikhet ett gäng elitspelare. Så älskvärt <3
 
 

Brudar och shuffleboard

Igår överraskade vi en kompis som har gift sig. 
 
Det stod Brid to be på diademet men egentligen skulle det stå "bride she was this summer". 
 
 
 
 
Så glad att min vän äntligen har gift sig! Inte för att jag hade problem med henne som ogift men hon och maken funderade länge hur de ville ha sitt bröllop. Till slut gifte de sig i juni på en golfklubb med närmaste familjen närvarande. Ett alternativ som passade dem perfekt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - man får utforma sitt bröllis prick som man vill. Det finns inga regler.
 
Igår tog vi med bruden ut för bubbel, middag och shuffleboard. 
 
 
 
 
 
Har ni kört shuffleboard någon gång? Det är små klot som man ska låta glida på en bana med små korn som faktiskt innehåller nötskal. Det råkar jag veta eftersom vi har ordnat fest i shuffleboardlokaler och där med haft koll på nötallergier. Hur lustigt är det förresten inte att jag bloggar om detta och sekunden senare ser en artikel i ämnet som är skriven igår?? 
 
 
 
 
 
Jag åt en halloumiburgare. Sedan halloumi kom in i mitt liv kan kött mellan två bröd verkligen kvitta. 
 
 
 
 
 
Jag hade SJÄLVKLART gjort en quiz med tema bröllop. "Inte utan min quiz" är ju mitt ledord när det gäller sociala sammankomster. "Gärna utan Moa" kommer antagligen snart vara mina vänners ledord när det gäller sociala sammankomster. 
 
 
 
 
Det gick så där för deltagarna i quizen med bara tre till fyra rätt av tio. Tydligen har de exempelvis inte koll på hur många vigslar som sker i Sverige per år???
 
A ja. En mycket trevlig kväll med väldigt trevliga människor! <3
 
 
 
År 2017 = 52000 vigslar

Handbollscup med ekologisk doping

Idag har jag fullt upp att vara handbollsförälder på en läktarbänk i Skövde.
 
Det är en stor cup här i stan. Våra 09:or är med. Som jag har beskrivit tidigare ska de egentligen inte spela seriematcher eller helplan men av olika anledningar är de anmälda till en åldersgrupp över dem (vilket är lite sent att dra tillbaka så det är bara att köra på). De spelar alltså mot 08:or som är mycket större och ja, rent krasst bättre. 
 
Ibland har jag fått hindra impulsen att stega ner på planen, stoppa spelet och säga till motståndarna att nu tar ni det lite lugnt, backa ner en bit mot ert mål och låt killarna få sköta sitt passningspel i lugn och ro, okej? När de har skjutit sitt skott mot mål DÅ är det er tur att anfalla. Yes? Och en sak till - man TAR inte bollen från motståndaren? Okej? Bra. Kör igång och ha så roligt! Jippi!
 
Oklart hur populär jag hade gjort mig själv då...........
 
 
 
 
 
 
Hur som helst håller laget humöret uppe och vi på läktaren hejar på!
 
Plus att vi har insett att just i detta nu dopar vi våra spelare. Ekologisk doping alltså. För HUR duktiga kommer de inte att vara sedan när de ska spela mot jämnåriga nästa år? Då har de ett helt år av helplan och snabba passar i benen. Kommer bli grymt. 

Bästa listan

Här kommer min bästalista:
 
Favoritsnacks: Estrellas linschips är verkligen goda. Och oerhört nyttiga! Det hör man på namnet. 
 
Bästa plagget: Just nu min raffmamma-klänning. 
 
 
 
 
Besatt av på tv: Bachelor. Duh. Jag älskar att jag och min man är lika besatta. 
 
Favoritsyssla efter jobbet: Dra av mig mina kläder (exempelvis en raffmamma-klänning) slänga bh:n åt skogen och ta på mig myskläder.
 
Godaste drycken: Kaffe från min egen perkulator!! *gör korstecken upp mot himlen*
 
 
 
 
Favoritnagellack: Jag har en historia av åratal med avskavt nagellack. Det var min signaturgrej. Inte för att jag skavde av det medvetet, det var mer att jag gärna målade naglarna men sedan aldrig orkade ta bort lacket ordentligt. Eftersom jag VET att jag fungerar så har jag sedan några år slutat att måla naglarna. Jag motar avskavd Olle i grind, kan man säga.
 
 
 
 
Bästa konto på Instagram: Jag försöker verkligen tycka att olika viktiga konton är bäst men i slutet av dagen återkommer jag ALLTID till samma - FAMILJEN KARDASHIAN. Fy farao vad intressanta de är. 
 
Bästa sminkprylen: Min foundation. Den är min go to. Jag är annars inte en sminkperson men min foundation är bra grejer. Jag unnar alla en god sådan, man som kvinna. 
 
Favoritsak i hemmet: Våra fönster. Det är inte en pryl kanske men jag älskar våra stora fönster som ger ett fantastisk ljusinsläpp. Plus att vi kan följa alla årstider från vårt köksbord. I övrigt är jag verkligen ingen prylperson (heller). Jag fäster mig aldrig vid saker, där är jag noll nostalgisk. 
 
 
 
 
 
Favoritdoft: Mina barns doft.

Halloweens varande

Det här med när Halloweens varande eller inte varande är en het potatis.
 
Jag tycker nästan att vi vuxna är lite söta som vi håller på och debatterar och tuggar kring denna tradition på samma sätt varje år.
 
 
 
 
 
Jag har sammanfattat det hela i några punkter:
 
- Ja Halloween, och där med Bus eller godis, är 31 oktober varje år.
- Nej det är inte samma sak som Alla helgona.
- Ja det är en amerikansk grej som vi i Sverige har anammat.
- Nej vi kommer antagligen inte kunna backa en påbörjad tradition.
- Ja det gör ont när knoppar brister.
- Ja kan hända får du en påringning dagarna innan den 31:e av spöken som är ivriga.
- Nej du har inte en pumpa på trappen och kidsen borde där med hålla sig borta men hade alla en påskkärring på trappen när du på 90-talet gick runt med huckle på huvudet och tiggde dragéägg?
- Nej alla som öppnade dörren tyckte INTE att du var svinsöt med låstasfräknar och förkläde, det var INTE en annan grej då.
- Ja det kan vara smart att köpa hem några kolor att ha i skafferiet utifall att.
- Nej du måste inte ge något.
- Japp det går utmärkt att vänligt säga att jag firar inte Halloween idag/alls och då kommer det säkert inga barn till dig nästa år, vad skönt!
- Ja det finns säkert områden där barnen är crazy och går bärsärk med ruttna ägg och noll respekt men då är problemet kanske inte Halloween utan i botten något annat.
- Yes 99% av alla barn tycker att Halloween är cirka superkul och det kan vara roligt att unna vår arvsmassa denna högtid. 
 
Så. 
 
Vi ger det några säsonger till så ska vi nog alla ha hamnat i fas.

En ledig onsdag med slime och gym och massa annat

Det är höstlov i stan. Igår hade jag en ledig dag med barnen. Det var en rolig dag men kanske hade jag smockat in lite väääääl många aktiviteter i sann Moa-anda. 
 
Så här:
 
Först åkte vi (jag, barnen och äldstebarnets kompis) in till stan och mötte upp några vänner. Vi möttes vid kulturhuset närmare bestämt, där vankades det nämligen slimetillverkning. 
 
 
 
 
Vi var lite tidiga och stod först i kö. TUR var väl det för snart VÄLLDE det in i folk! Hela Skövde var tydligen slimesugna. När jag inte trodde att kön kunde bli längre dundrade det in ett helt fritids med pedagoger i täten. 
 
A ja.
 
Vi fick i alla fall plats vid bordet i det lilla, lilla pysselrummet och barnens dröm besannades när de fick blanda slime med raklödder, lim och linsvätska (dream brought to them by Youtube) (som så mycket annat). 
 
 
 
 
 
 Det blev snabbt väldigt eh... Slajmigt. Ett tag trodde jag att jag skulle behöva be om en högtryckstvätt. 
 
 
 
 
När slimet var klart och vi kände att trycket från alla väntande barn och fritidsavdelningen blev för högt (det vill säga när glasväggen som skilde oss åt började bågna) drog vi oss därifrån. 
 
Vi gick till Balthazar där vi har årskort. Gud vad jag älskar årskort av alla dess slag! Så smidigt att kunna dyka upp när helst man får feeling och var där en kvart om så önskas. Perfekt. Barnen höll till i verkstaden och sexåringen byggde ett flygplan som flög till Brasilien för att leverera soffor. En soffa i taget. Inte helt klimatsmart om ni frågar mig, men vem är jag att lägga mig i andras logistik??
 
 
 
 
 
 
Barnen fikade medhavd baguette med sådan frenesi att det inte blev något över till mammorna så vi tog en sallad vilket inte var helt tråkigt. 
 
 
 
 
 
Sen åkte vi hem för jag behövde utfodra nioåring och kompis som senare skulle på handbollsträning. Det blev ungsstekt falukorv efter heta önskemål. Sexåringen åkte med sin kompis hem och ordnade show ("Snacket på stan" hetten den tydligen) enligt uppdatering från mamman. 
 
 
 
 
Vid 16-tiden var det handbollsträning för Spiderpapa och äldre barn och jag mötte upp sexåring plus kompisarna på gymmet för att köra familjeträning. Sjukt jobbigt! Jag kan inte röra mina armar ordentligt idag men det visste jag ännu inte när jag tog den här käcka bilden. 
 
 
 
 
Sen åkte vi hem till oss och så var jag barnvakt en timma åt kompisbarnen när föräldrarna skulle på husvisning i vårt kvarter. Sedan var klockan 18 och då skulle kidsen ut på Bus eller godis och min bror skulle komma och låna bilen och jag hade deadline för en skoluppgift och någonstans här var jag så trött att jag nästan sluddrade. När barnen var hemma från spökerierna och min skoluppgift var inlämnad fullkomligt DRÅSADE jag ner i soffan.
 
Sen kollade jag på Bachelor resten av kvällen med kex och brieost på magen. 
 
 
 
 
 
Obs! Jag åt alltså kexen. De låg inte bara där. 
 
En rolig men möjligen lite väl aktiv dag. Ser fram emot en lugnare torsdag. 
 

Boktips från mig till Eder

Eftersom jag läser en hejdundrandes massa barn och ungdomsböcker just nu (becuz of school you know) tänkte jag tipsa er om några bra. Att läsa själv, ge till en ung person eller läsa ihop med sitt barn. 
 
1. Comedy Queen av Jenny Jägerfeld 
Boken handlar om Sasha 12 år vars mamma har tagit livet av sig. Ett tungt ämne, helt klart, men Jenny tar sig an det på ett vackert och respektfullt sätt. Huvudkaraktären Sasha hanterar sorgen efter mamman genom att bland annat bestämma sig för att bli stå up:are. Jag både skrattade och fällde en tår under bokens gång. Jag älskar Jennys språk som är målande och poetiskt utan att bli högtravande. En otroligt fin bok som jag rekommenderar er alla! Ung som vuxen. 
 
 
 
 
 
2. Grattis världen jag är här nu, Elin Ek (fd Grynet om ni minns?)
En bok om Athena 12 år som har startat aktivistgruppen Rädda-Jorden-Klubben. Mamman ligger på sjukhus med kommande bebissyskonet i magen och under tiden måste Athena och bröderna bo hemma hos farmor och farfar vilket Athena tycker känns "katastrof". Snart lyckas hon dessutom ställa till det för sig ordentligt... En rolig, smart, spännande och viktig bok om kompisar, kärlek och vår miljö. Huvudkaraktären tar sig själv och sina tankar på stort allvar, vilket känns befriande. 
 
 
 
 
 
 
 3. Pax-serien 
Jag och nioåringen har läst första boken i serien som heter Nidstången och här snackar vi spänning på hög nivå! "Urban fantasy" beskrivs genren som. Historien handlar om bröderna Alrik och Viggo som väljs ut att kämpa mot de onda krafter som hotar den lilla staden Mariefred. Vi kommer garanterat att läsa även bok nummer två, och tre och... Ja alla. En riktig bladvändare. 
 
 
 
 

Fest-hustler´n

Jag har blivit en sådan fest-HUSTLER!
 
 
 
 
 
I höst har det seriöst känts som att mitt heltidsjobb är att planera fest. Jag var ju med och planerade våra kompisar bröllis, jag var med och planerade 90-årsfest för min mormor, jag planerade en cykelfest och jag har planerat en invigning.
 
Idag satt vi i möte inför en tioårsfest på mitt jobb. En STOR baluns.
 
– När serverar vi maten? funderade någon. 
– Hur gör vi med scenen? undrade någon annan.
– Men snälla nån, sa jag. Kan vi inte ta det viktiga först? EXAKT NÄR UNDER KVÄLLEN SPELAR LIVEBANDET HAN TOG AV SIG SIN KAVAJ MED LASSE BERGHAGEN OCH HUR MÅNGA GÅNGER ÄR DET RIMLIGT ATT KÖRA DEN PÅ REPEAT??
 
Efter alla fester i höst har jag seriöst blivit besatt av den låten! Och han tog av sig sin kavaj sparka av sig båda skorna na na na... I frekking LOVE it!  En kväll i juni som den egentligen heter.
 
Jag fick löften om att den skulle spelas under kvällen och kunde där med lämna mötet tillfredsställd. 
 

Skyddsrummet

Sexåringen älskar att sätta upp lappar på sin rumsdörr med olika meddelanden till familjen. 
 
Det senaste tillskottet i samlingen är en lapp med texten "skyddsrummet". 
 
 
 
 
 
 
Lite oklart vad det är han vill skydda sig emot?? Men eftersom resten av familjen är strängt portade från rummet (anges på en annan lapp), i synnerhet storebror är portad, (anges på en tredje lapp) har jag mina aningar.....

Att ringa en support

Vi har haft internet segt som sirap hemma den senast veckan. Det har varit en fröjd att komma till jobbet och avnjuta ett internet i normal hastighet.
 
Igår fick jag nog av buffringen hemmavid och ringde till supporten för vår internetleverantör. Det var som vanligt en intressant upplevelse.
 
 
 
 
Så här: 
 
• Jag ringer. 
 
• Vad roligt att du ringer JUST IDAG för vi har SÅ bra erbjudanden! meddelar en käck robotröst. 
 
• Jag svarar att om inte erbjudandet är en livstids gratis wifi där det ingår att jag bara behöver TÄNKA en websida för att ladda den i blixtens hastighet så är jag inte intresserad. 
 
• Får inget svar. 
 
• Är du kund idag tryck 1. Är du inte kunde idag tryck 2, säger rösten. För bästa service kan ditt samtal komma att spelas in... bla bla bla bla. 
 
• Vänligen uppge ditt kundnummer, säger rösten. 
 
• Känner mig oerhört nöjd att jag har mitt kundnummer framför mig. 
 
• Vad gäller problemet? säger rösten. Tala om det för mig. 
 
• LÅNGSAMT INTERNET! ljudar jag som om talade jag med en ettåring som bott under en sten i 11,5 månader.
 
Det är viktigt att du är hemma och befinner dig vid din router. Befinner du dig vid din utrustning just nu? undrar robotrösten. 
 
• Jag tänker att det antagligen är lättare att ringa till hovet och få tag i kungen än vad det är att ringa till min internetleverantör och få tag i en support. 
 
• För bästa service... bla bla bla forsätter rösten.
 
• Hur vore det att få någon service ALLS?? säger jag. 
 
• Zoomar ut vårt samtal och börjar scrolla Instagram (som förvisso bara buffrar). En slags i-ländsk överlevnadsinstinkt. 
 
 
 
 
• Din plats i kö är nummer 32. Den förväntade kötiden är 15 minuter, säger rösten efter en stund och jag har ingen aning om vad vi har pratat om de senaste fem minuterna. 
 
• Medan du väntar på en handläggare kan du komma att få höra svaren på de vanligaste frågorna bla bla bla... 
 
TILL SLUT kom jag fram och fick prata med en människa. Problemet visade sig vara ett generellt nätverksproblem som ska vara löst idag.
 
Tack och bock för det.
 
Igår såg vi ett halvt avsnitt av Bachelor på apple-tv med bara ljud och noll bild. Det rekommenderar jag inte till någon.  

En bit av mig själv

Okej, för att återgå till mina dagböcker.
 
Jag är så glad att jag har plockat fram dem. 
 
Det är som att ha hittat en pusselbit av mig själv. Jag HAR varit 16 år gammal. Jag minns inte fel. Och tydligen har jag haft en vardag som kretsar kring kompisar och killar. Det är ju annars lätt att tro att så som mitt liv är NU - så har det alltid varit. Jag har alltid haft två barn och ordet "måtta" som främsta ledord. Fast nä. Så är det ju inte.
 
Det som chockar mig mest är att jag tydligen kunde festa till klockan SJU (07:00) på morgonen (!!). Det nämner jag flera gånger. 
 
Roligast är att läsa om min tid i London. Jag är så glad för den tiden (och samtidigt paniskt lättad att det inte fanns några sociala medier då). Det var en tid av NOLL ansvar och plikter. Jag jobbade såklart och betalade någon slags hyra men i övrigt var det bara fun and games. 
 
27/2 2005 var jag glad att jag inte var bakis och dagen innan hade jag "bara" druckit ett glas vin och blivit störd av jobbiga killar. Tjoho! Man gladdes verkligen åt det lilla i sin ungdom. 
 
 
 
 
 
Det hände så många sjuka och roliga saker i London!
 
Alla knepiga flatmates, alla roliga kollegor, gangstergrannar, fester, cocco-pops till middag, min flatmate Alex och hennes albanske pojkvän och hans sju brorsor (en story för sig), jobbet på TopShop, jobbet på Urban Outfitters, mina vänner som var som min familj, Roxette-maraton med Aussie-kompisar, mitt och Bex hemliga språk... Jag måste verkligen åka tillbaka till London SNART och gå i mina egna fotspår.

Handbollsmatcher med twist

Båda våra barn spelar handboll och den äldsta har börjat spela matcher. Nästan varje helg är det match, vilket är jättekul! 

 

Mot match.
 

Dock har killarna (av olika anledningar) hamnat i en serie med spelare som är ett år äldre, alltså födda 2008. Det hinner hända ganska mycket med både längd, styrka och motorik på ett år. Dessutom spelar 08:or på helplan, medan 09:or egentligen ska spela ett år till på halvplan. Men trots viss uppförsbacke i serien kämpar killarna på JÄRNET och det gör oss föräldrar så himla stolta att se! 

 

Idag var dock flera spelare sjuka vilket betydde att vårt lag inte ens hade avbytare. Och då kan det bli tufft med två matcher på rad a´ 40 minuter. Så vilka fick hoppa in för att underlätta? Jo sexåringen och en annan lillebrorsa. Det var minst sagt en brokig skara spelare i varierande längder som äntrade planen (med det generösa antalet av tre tränare också, varav Spiderpapa är den ena). Jag undrade i mitt stilla sinne huruvida övriga publiken förstod att sexåringen var just yngre eller om de trodde att han var ovanligt klent byggd? Som en liten, liten vante var han ute på planen med alla de betydligt större killarna. Han sprang och kämpade och gjorde kanske inga mål och det krävdes möjligen ingen större ansträngning att göra hoppskott över honom men jag är SÅ imponerad att han vågade

 

 

Liten person i försvarsposition. 
 
 

Sedan var det dags för nästa match och HUR gulliga var då inte motståndarna som frågade vårt lag om vi ville låna två spelare av dem? Det ville vi. Så fin gest som signalerar att i den här åldern handlar det inte om att mosa motståndaren eller vinna till varje pris utan det handlar om spelglädje och gemenskap. 

 

Vi fick till och med sällskap på hejarbänken av mammor från motståndarlaget. 

 

– Fast nästa gång hejar vi nog på vårt eget lag igen, skojade de när vi sa hej då. 

 

– Eller så är ni förevigt med oss..., sa vi och skojade INTE.

 

Mjehehe...

 

 
 
 

Ja herregud. Jag kan meddela att det var två handbollsspelare som somnade gott ikväll. 

Cykelfest

Igår hade vi cykelfest med fyra andra familjer som bor i samma område som oss. Vi var 20 personer blandat barn och vuxna. 
 
Först var tanken en variant av cykelfest men sen såg vi att det skulle bli 2 grader och snöblandat regn så vi strök den tanken. Istället blev den enda cyklingen att vi cyklade till festlokalen. Men vi fortsatte att kalla det hela för cykelfest! Rätt ska vara rätt.
 
Alla familjer skulle ha med sig två tapasrätter och en efterrätt. Jag tänkte att vi kunde ha med oss gurk och morotstavar och salta pinnar till efterrätt men sen kändes det lite snålt tilltaget. Så vi tog med oss kycklingklubbor och minitacobåtar. Och chokladkaka. 
 
All den goda maten ledde till att jag blev befruktad med en liten, liten food baby mot slutet av kvällen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Varje familj hade förberett en femkampsgren där man var i lag med sin familj. 
 
En gren var att pricka mål/hink med innebandyboll. Att pricka den rosa hinken gav flest poäng OCH DET GJORDE JAG! HA! Mitt trick var att sikta på något helt annat och förlita mig på slumpen. 
 
 
 
 
 
En annan femkampsgren var klassikern doppa penna i flaska. 
 
 
 
 
 
 
 
En mindre klassisk gren var Yogachallange som de yngre deltagarna hade roddat ihop för sina föräldrar. Det vill säga en utmaning som går ut på att göra akrobatiska slash livsfarliga övningar i par. Vissa av oss kände omedelbart att klänning var ett dumt klädval... 
 
 
 
 
 
Efter midnatt någon gång cyklade vi hem igen. 
 
 
 
 
 En mycket trevlig kväll i goda vänners lag. 

Lycka, 90-talsmissbruk och insikten av att jag kan

Jag är så lycklig för igår hittade jag en skatt - mina gamla dagböcker!! 
 
Eller ja, nu låter det som att jag har letat massa, det har jag inte. Där emot har jag länge TÄNKT att jag ska gå in i förrådet och se om böckerna står där. Igår gjorde jag det. Och de stod där *skalar av dramatiken*
 
Jag skrev dagbok oavbrutet från mellanstadiet till 23-års ålder ungefär (sen hittade jag något som heter blogg). 
 
 
 
 
Jag hittade också massa gamla noveller.
 
Här har jag som 16-åring skrivit en text med den dramatiska rubriken Leva eller dö. 
 
 
 
 
En skärgårdsroman från 1999 till Eder tjänst. 
 
 
 
 
Under min skrivkurs är en del av kritiken jag fått att jag skriver för krönike-artat. Syftet är ju att skriva skönlitterärt vilket är en annan grej. Jag har tänkt att jag inte kan skriva skönlitterärt, men när jag läser mina gamla noveller inser jag att jag VISST kan! Eller jag kunde i alla fall, vilket betyder att jag har det inom mig. Texterna är fulla av miljöbeskrivningar och känslor, alltså gestaltande. Men tio år av bloggande har gjort att jag har lärt mig skala bort allt sådant ur mina texter. I mina skönlitterära texter måste jag kunna gräva fram det igen. 
 
Sen hittade jag en samling desperata brev från brevvänner runt om i världen, ett fenomen jag missbrukade under 90-talet. Jag älskade känslan av en rykande färsk brevis för att sedan tappa intresset efter några månader (i sann Moa-anda). 
 
 
 
 
 
Jag har inte läst breven ännu men jag antar att de mest består av WHY DON´T YOU ANSWER MOOOOA?! Tätt följt av min ekande tystnad. 

Golden Milk

Nu har jag sett Golden Milk på så många olika ställen att jag var tvungen att testa för mig själv. 
 
Det är alltså mjölk blandat med olika kryddor. 
 
 
 
 
Recept:
 
1 msk malen gurkmeja
1 tsk malen ingefära
1 tsk malen kardemumma
1 tsk malen kanel
1 krm vaniljpulver (jag kommer nog öka upp vaniljen till 1tsk nästa gång pga LIKE IT sweet). 
4 tsk kokosolja
1/2 dl vatten
 
Koka samman alla kryddor under omröring tills det uppstår en så kallad paste. 
 
Så här:
 
 
 
 
Funkar att förvara i kylen 1-2 veckor.
 
Aaaah... Älskar att jag har en egengjord "paste" kylen! Det får mig att känna mig så... Vuxen! 
 
Topp tre vuxentecken:
 
3. Referera till yngre som "ungdomar"
2. Överdragsbyxor vid kyligt väder
1. EGEN PASTE I KYLEN!
 
Blanda pasten (1-2 teskedar) med ett glas varm mjölk eller annan dryck. Jag blandade med varm havredryck och det smakade fab! Som att dricka chai-te ungefär. Jag tyckte dock att kryddorna löste sig lite dåligt så jag värmde drycken enskilt först och sedan ytterligare lite ihop med kryddorna, då löste de upp sig bättre. 
 
Perfekt. Då vet ni vad ni ska dricka ikväll. 
 

Farligt spel

Vet ni vilket som världens farligaste spel?

Rysk roulette? Kasta knivar mot ett äpple som någon balanserar på huvudet? Poker med kroppsdelar som insats?

Nej nej nej. 

Det farligaste spelet du kan spela är "jag ska bara blunda lite” efter att du just har stängt av väckarklockan.

– Jag ska bara stänga ögonlocken liiiiite..., tänkte jag idag strax efter att jag hade klickat av alarmet på mobilen. 

Som om det någonsin har fungerat att "bara blunda lite" när klockan är 06:12 en vardagsmorgon och du har varit semi-vaken i mindre än 30 sekunder?

Nä precis. 

Och det insåg jag också i samband med ett chock-uppvaknande sjutton minuter senare. 

 

Mörr´n mörr´n hörrni!
 

Snooze-taktiken

Jag vet inte hur det är med er andra föräldrar men mina barn är kanske inte de som kommer springande i ett jehu så fort jag ropar att det är mat eller att vi ska iväg eller vad det nu kan vara. Tvärt om måste jag ropa ett antal gånger innan jag kan ana någon slags micro-reaktion borta i skuggorna. 
 
Med tiden har jag därför utvecklat något jag kallar för snooze-taktiken. 
 
Snooze-taktiken går ut på att jag ropar NU ÄR MATEN KLAR trots att potatisen endast är i sin linda i kastrullen. Eller NU SKA VI GÅ TILL SKOLAN trots att jag fortfarande går runt i pyjamas med tandborste i mungipan. 
 
På så vis, när jag efter ett antal gånger ropar min uppmaning, uppstår en alldeles perfekt tajming av barn som sluter upp. 
 
Ha!
 
Ja jag har kommit på taktiken själv. Nej jag har inte fått Nobels smarthets-pris. Än. 
 
 
 
 

Skammen

Jag pluggar Skriva litteratur för barn, som ni vet.
 
Varannan vecka lämnar vi in olika skrivuppgifter som vi sedan får feedback på från kursens lärare. Lärare som även är verksamma författare. Jag tycker, och har alltid tyckt, att det är SÅ jobbigt att få feedback på det jag skriver eller presterar i jobbet! Alltså nästan orimligt jobbigt. 
 
Jag har funderat kring varför och kommit fram till följande:
 
1. Jag tar åt mig personligen. Jag kan inte skilja på sak och person. 
 
2. Får jag "negativ" feedback ser jag BARA det och det blir till en stor, jobbig känsla i mig. Jag är kass tänker jag. Jag kan inte det här. Jag är en bluff!
 
3. Jag känner skam. Skam för att jag levererar något som inte är 110% fulländat. Piiiinsamt tänker jag.
 
Men hallå!
 
Jag är inte dummare än att jag förstår att det här är något som jag måste jobba på. 
 
1. Jag måste lära mig att skilja på sak och person. Bara för att en text inte håller så betyder inte det att JAG SOM PERSON inte håller. Herregud. 
 
2. Jag måste lära mig ta till mig feedback på ett lugnt och sansat sätt, rent mentalt alltså. Läser jag feedbacken en andra gång inser jag ju alltid att det inte bara är dålig kritik. Läser jag en tredje gång ser jag att det visst är övervägande positiva ord (vilket min hjärna vid en första anblick helt har sållat bort). 
 
3. Jag VET att ingen skribent skapar 110% fulländade saker på första försöket. Plus - det finns ingen människa som utvecklas på enbart positiv feedback, det som utvecklar är den sakliga kritiken blandat med uppmuntran och pepp. Under dessa veckor har jag snudd på fysiskt känt inom mig hur jag har växt som skribent. Det är ju fantastiskt!
 
Sist men inte minst: Jag ÄR inte mina prestationer. 
 
Så.
 
Det var dagens terapi av och med mig själv. 
 
 
 
 



Annonsera här »