The Killing

För tillfället ser jag The Killing på Netflix. Det är sååååå spännande! Har ni inte sett den serien, gör det!
 
 
 
Stephen Holder och Sarah Linden. 
 
 
 
Dock är det två återkommande grejer som stör mig:
 
1. Chefen är ett neggo
Linden och Holder hinner avverka en rad olika chefer under seriens gång och alla är så himla negativa! Superneggo! Alla teorier som Linden och Holder lägger fram dissas. Vidare bestämmer chefen en sak och sedan gör Linden och Holder precis tvärt om (vilket lite liknar förhållandet som jag och mina barn har). Det slår aldrig fel.
 
2. Mjäkiga doktorer
Serien skördar massa offer (såklart) (hur spännande hade det varit om varenda avsnitt gapat tomt på mord och i säsongsavslutningen blir Linden varslad på grund av arbetsbrist?). En del dör, andra överlever. Dom som överlever och hamnar på sjukhus vill Linden och Holder av förklarliga skäl förhöra så snabbt som möjligt - vilket dom ALDRIG får för läkaren. Offret måste nämligen "vila". Ursäkta? Det springer en mördare lös och det enda vittne som finns kan tyvärr inte hjälpa till för hen måste "vila"? Linden och Holder förhör självklart offret ändå, i smyg, vilket alltid leder till att en eller flera EKG-apparater börjar tjuta.
 
Slut på störningsmoment. 
 
I övrigt är serien kanonbra! Ska mata ett nytt avsnitt så snart barnen somnat. 
 

En spa-helg

Helgen har varit en enda lång spa-helg för min del!
 
Inte spa som i spa, men jag har haft en sååååå avslappnad och välgörande tid. I fredags åkte nämligen man och barn till badhotell i Danmark. Hemma lämnades jag åt mitt öde ljuv egentid. 
 
Först kände jag mig villrådig med all tid som plötsligt stod mig till hands. Sen bestämde jag mig för att utnyttja tiden till MAX. Jag bestämde mig för att göra det som jag aldrig, aldrig annars hinner med. Det som alltid annars hamnar på efterkälken. Nämligen - SLAPPA PÅ SOFFAN!
 
Herregud vad jag har slappat. Jag har slappat och slappat och slappat så hårt att jag frammåt söndagen hade ådragit mig inbillade liggsår. Underbart! Jag har aldrig haft så ljuva inbillade liggsår tidigare.
 
Alltså jag unnar ALLA föräldrar att någon gång få ha en hel helg hemma. Det är en grej att vara iväg och till exempel bo på hotell. Men hemma... Det är BÄTTRE!
 
 


 
Ps. Jag sov till klockan 10:30 både lördag och söndag. Ds. 

Redo för barn

Ny pod!
 
I det här avsnittet avslöjar jag och Matilda vårt nya rollspel. Ett mycket roligt och givande sådant, tycker vi själva.
 
Sen pratar vi om att vara redo för barn. En del känner den känslan väldigt starkt medan andra aldrig hamnar där. Måste man verkligen gå efter "familjemallen", det vill säga jobb/giftermål/villa/volvo och sedan en välplanerad och schemalagd knodd (obs retorisk fråga)?
 
Vi pratar självkänsla och hur svårt det är att tackla motgångar när självkänslan är låg. Men även hur lätt det är att borsta av sig mindre roliga saker när självkänslan är stark. Den är ju verkligen en färskvara, den där självkänslan.
 
Sen går vi igenom kvällen för BlogAwards och min oerhörda olycka över att inte få träffa Hanna och Amanda (brööööööl). Jag berättar även om olusten som uppstår när min träningsinstruktör vill sjunga duett med mig. 
 
Lyssna gärna på "teasern" 03:10 in i programmet. 
 
Hoppas ni gillar!
 
 
 

Tre tillfällen då jag ljuger

Tre tillfällen då jag blir nervös och känner att jag måste ljuga (av någon konstig anledning):
 
1. I skoaffären
Jag har nog aldrig köpt ett par skor utan att försäljaren har tittat strängt på mig och sagt "och så smörjer du in skorna ordentligt MED LÄDERBALSAM". "Eh ja... Jag har sånt eh... hemma" piper jag. Lögnaktigt. Jag har inte alls något läderbalsam hemma. Men det vågar jag inte säga av rädsla för att försäljaren ska arrestera mig för vanvård av liten sko. 
 
2. Hos tandläkaren 
"När var du här senast, för tre år sedan?" undrade tandis senast jag var där. "Eh... Ja" ljög jag och undvek att be henne plussa på ytterligare sju år. "Du använder väl tandtråd?" "Eh... Ja." svarade jag fast min enda kontakt med tandtråd har varit stringtrosorna som jag använde i tonåren (typ).
 
3. Hos frisören
Oj oj oj. Vad mycket dåligt samvete det kan rymmas i en enda snurrbar stol. Frisören säger åt mig att jag absolut inte får färga håret hemma, jag måste använda värmeskydd och helst av allt klippa mig regelbundet. "Jag ska tänka på det" kvittrar jag och låtsas som att jag inte alls driver en av Västergötlands största odlingar av kluvna hårtoppar. 

Till min femåring

Krönika publicerad i Skövde Nyheter. 
 
Till min femåring:
 
Mitt älskade, förstfödda barn. Fem år fyllde du den 10 september. I fem år har jag varit din mamma. Jag älskar dig så!
 
Du har upplevt mycket under dina år på jorden. Du har flyttat från Göteborg till Skövde. Du har rest. Varit i många olika länder. Du har fått ett syskon och du har börjat förskolan. Du har gått från att vara en älskad son till att även bli en älskad storebror och en älskad vän. 
 
Många fler år ska komma för dig. Du har hela livet framför dig! Jag, din mamma, kommer alltid att finnas i din närhet. Att ge kärlek, stöd och omtanke utan förbehåll, det är det finaste man kan ge en person och det ska jag ge dig. Nu och för alltid. 
 
Jag vill råda dig, min son, att alltid lyssna till din magkänsla och till ditt hjärta. Ibland säger magen och hjärtat olika saker, lyssna då till ditt hjärta. Lev aldrig ditt liv efter andras tankar och tycken. Lev det liv som du vill leva och som är dig sant. Älska den som du vill älska. Oavsett. Kärlek kan man aldrig styra. 
 
Skratta mycket i livet! Humor är ett fantastiskt redskap som kan föra de mest omaka människor samman. Humor har ingen ålder och inget kön. Låt aldrig någon annan definiera vem du är. DU bestämmer vem du är. Respektera din omgivning. Du är aldrig mer värd än någon annan och ingen annan är heller mer värd än dig. Se människan. 
 
Säg aldrig att du inte kan. För du kan! Ibland är vägen till ditt mål inte rak. Det gör inget. Det är vägen dit som gör att vi lär oss och växer som människor. Kanske kommer du någon gång att känna dig rädd och säga "men mamma, tänk om jag faller?". Jag kommer då att svara "men älskade son, tänk om du flyger?". Sluta aldrig drömma. Sluta aldrig våga!
 
Jag kommer alltid finnas här för dig. Jag älskar dig. 
 
 
 
När femåringen var noll år.
 

Fotografering

Igår var jag och Matilda i Stockholm för att fotas för en rolig grej som presenteras i oktober.
 
Pirr pirr.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Igår var för övrigt tredje gången den här månaden som jag tog tåget upp till Stockholm. Tåg är verkligen smidigt, tyvärr mår jag SÅ ILLA!! Jag blir SÅ åksjuk. 
 
Tänkte först inhandla åksjuketabletter. Problemet är bara att bieffekten är trötthet. Det funkar inte. 
 
Jag valde istället ett tuggummi som tydligen skulle hjälpa. Det smakade så vidrigt att jag blev illamående redan på perrongen. Sedan bedövade det munnen på mig så pass att jag blev rädd för att jag skulle behöva dra upp mina mungipor för hand under fotograferingen. Men efter ett tag försvann både munförlamning och illamående och jag mådde faktiskt helt okej under resan. Pjuh. 
 
 
 
Åksjuke-tugg.
 
 
 
 
Köpte en mintgrön halsduk. Älskar mintgrönt!
 
 
 
 
 
Smygfotade Matilda. Så här är jag van att se na´. Frenetiskt koncentrerad vid sin mobilskärm (jag är eventuellt likadan).
 
 
 Kul dag hur som. 

Please like me. Typ.

Att antalet kommentarer rent generellt har minskat i bloggarna har väl ingen missat (eller vad vet jag).
 
Jag antar att det är ett naturligt resultat av att bloggar inte längre innehar "nyhetens behag" samt att allt fler surfar från mobilen. Palla knappra sig in i folks kommentarsfält med hjälp av små touch-tangenter liksom. 
 
Jag minns dock det ljuva 2008-talet... Då bloggandet var nytt, hett och härligt. Surfandet utgick från datorn. Folk kommenterade vilt. Jag kunde skriva ett godnatt-inlägg a´ tre rader och genast få tjugofem ivriga kommentarer som alla sa "goooood naaaaatt". Ack ack. Det var tider det.
 
Såhär några år och ett antal smartphone-modeller senare får jag vara glad om någon orkar önska mig god jul den 24 december.
 
Närå.
 
Så illa är det inte (jag älskar er som fortfarande kommenterar).
 
Men!
 
På tal om detta har jag blivit med LIKE-knapp. 
 
 
 
 
 
 
Ni ser den under inlägget. Smidigt va? Bara å klicka te´ . Jag ska snart ha en fullvärdig mobilversion av bloggen också.
 
 
 
 
 
 // Med förhoppning om att bli älskad gillad

Uppdatering vardagsrum

I helgen hade vi besök av våra kära Varbergvänner. Alltid lika mysigt. 
 
- Har ni gjort om här? utbrast kompisarna när dom stegade in i vårt vardagsrum.
 
Svar: Nej.
 
Vi har inte gjort om. Vi har nämligen totalt köpstopp vad gäller inredning (och allt annat) fram tills vi flyttar till hus. Det enda som har uppdaterats i vårt vardagsrum är soffan som gått från att vara trasig i två delar till att vara trasig i tre delar. Vilket för all del är en förnyelse i sig. 
 
Men ny soffa köper vi absolut inte förränn samtliga barn i vår familj har nått en något mer kladdfri ålder. Lika bra att låta småbarnsåren göra sitt fullt ut.
 
Nå väl. Trevligt ändå att vårt vardagsrum kändes uppdaterat på något sätt. 
 
 
 
 
Bästa med hösten = tända ljus.
 

Valet, vinet, väskan

Nytt podavsnitt!

När vi spelade in det här avsnittet var vi bakis. Jomen visst. Vi var bakis på riksdagsvalet, vi var bakis på något glas för mycket bjudvin och dessutom var vi bakis på grund av tågresa med tillhörande väsktjuv. 
 
Japp.

Vidare snackar vi om det gågna riksdagsvalet och hur man pratar politik med sina barn, går det? Vi avhandlar störiga ljud, det jobbiga i att sova med människor som man inte känner samt mingelteknik (det är svårt att mingla!). Det och mycket mer.
 
För er som aldrig har lyssnat på vår pod eller möjligen känner er tveksamma till att så göra (hallå man vill ju inte slösa bort cirka en halvtimma av sitt liv på något som visar sig vara kass) kan jag rekommendera att lyssna på den inledande "teasern" som infaller cirka 2-3 minuter in i varje podavsnitt (i det här avsnittet vid 03:22). Där kan ni känna efter huruvida ni tycker att podden känns intressant eller ej. 

Trevlig lyssning!
 
 

Bloggare bloggare bloggare

Igår åkte jag och Matilda upp till Stockholm.
 
Först på agendan stod incheckning på hotell och sedan möte med ett gäng från blogg.se. Himla roligt att träffa både andra bloggare och även de som står bakom portalen blogg.se
 
 
 
 
 
 
Här är jag och Matilda med Ulrika, a.k.a Colorelle. Jag kan tänka mig att coppa Ulrikas snygga klädstil vilken dag som helst. Hon är så cool!
 
 
 
 
 
 
Sen åkte vi vidare till BlogAwards. Jag och Matilda hade först inte planerat att gå på galan, bittra som vi är för utebliven nominering. Men sedan sammanföll det hela så väl med den andra bloggträffen så vi slog två flugor i en smäll. Det är jag glad för! Det här året var det bästa av alla BlogAwards jag varit på. Bra ordnat, fin lokal, massa bubbel, stor scen och bra konferencierer.
 
Som den nästan smärtsamt o-coola bloggare jag är tänkte jag nu berätta om alla som vi träffade på galan.
 
Den första vi träffade var Tomas, a.k.a Genusfotografen. Jag älskar Tomas blogg så det var roligt att få säga det till honom. 
 
 
 
 
 
 
Sen träffade vi HanaPee. För Matilda blev det en lyckans stund. Manny älskar Hanny. 
 
 
 
 
 
 
 
Sen träffade vi Sandra och Michelle som poddar, precis som vi. Dom är våra podcastkollegor kan man säga. Med den lilla parentesen att dom inte har en aning om vilka vi är. Men ändå. Trevliga tjejer!
 
 
 
 
 
 
 
Vi mötte även, samt tog i hand med, en hel del bubbel.
 
 
 
 
 
 
 
Plötsligt såg vi Soran Ismail i vimlet. Vi gillar Soran så vi stegade fram och sa det till honom. Då visade det sig att Sorans lillasyster, som var med på galan, läser min (MIN?) blogg och har så gjort i många år. När detta uppdagades uppstod det kramar och beundran i kvadrat kan man säga. En trevlig och minnesvärd stund. 
 
 
 
 
 
 
 
Vi mötte goda marängsnittar.
 
 
 
 
 
Vi kramades med Knavis, som jag kallar henne. Josefin Knave alltså. Lika trevlig och rolig som alltid. Nybliven förälder är hon också. Läs blögga hennes!
 
 
 
 
Vi träffade även Egoina som vann Guldpennan för tredje (fjärde?) året i rad. Snart får VR döpa om den kategorin till EgoinaPennan. Mjehe. Regina är väl värd sina priser och det är alltid roligt att träffa henne! Det känns lite som att vi är typ cyber-systrar, hon och jag. Där jag då är den äldre, lite mindre populära och mycket mindre prisbelönta storasyrran. En roll jag lärt mig att acceptera. 
 
Well.
 
Kvällen var som ni förstår rolig. Det enda smolket i bägaren är att jag missade säga hej till Hannah och Amanda, mina absoluta favorit-poddare! Det är tack vare Hannah och Amanda som jag själv har en podcast idag. I förlängningen är det även tack vare Hannah och Amanda som jag numera känner Matilda och även driver ett företag. Jag hade gärna velat säga det till dom. Men ja. En annan gång kanske. 
 
Nu är jag hemma i Skövde. Redo att skörda lite välbehövlig sömn.
 

BlogAwards 2014

Är i Stockholm just nu. Har haft träff med gänget från blogg.se under dagen (portalen jag bloggar från).
 
Just nu är jag och Matilda på BlogAwards. Vi har  såååå kul! Jag har varit på BlogAwards många gånger förr men det här året känns extra kul!

Mvh // Talar med vin under västen 
 
 
 
Matilda med Kakan.
 
 
 
 
Jag och Manny.
 
 
 
 




 
Över och ut.
 
Så länge.

 

Pajkastar´n

Idag har vi varit hemma hos Matilda och jobbat. Hårt. 
 
- A just det, säger Matilda efter fem (5) (fem) (FEM!) timmar. Vill du kanske ha lite blåbärspaj?
 
Eh, kanske?
 
1. Avdelning helt onödig fråga. 
1b Klart jag vill ha paj!
 
2. Under flera timmar stod det alltså en form med smulig blåbärspaj bara cirka två meter ifrån där jag satt och jag hade ingen aning om detta.
 
Lite ska man veta om livet...
 
Mvh // Eftersvettas fortfarande
 
 
 
 
 
 
 

Seg nattning

Hyfsat seg läggning av barnen idag.
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Mamman och barnen ska läsa bok tillsammans i familjens dubbelsäng. Femåringen vill läsa om Ella, en cirkuselefant som rymmer. Tvååringen vill läsa om när Halvan åker helikopter, en avbruten historia på två och en halv sidor (någon har rivit ur de andra 10,5 sidorna). Femåringens förslag vinner.
 
• Saga slut. Lampa släcks. Mamman ligger i mitten av sängen och tänker att barnen ska somna snabbt och lätt precis som vanligt.
 
• Tvååringen kommer på att han vill ligga bredvid storebror.
 
• Storebror vill absolut INTE ligga bredvid lillebror. 
 
• Lillebror trycker ner sin lilla kropp i millimeterutrymmet mellan mamma och storebror.
 
• Storebror motar bort lillebror.
 
• Närhets-konflikt uppstår. 
 
• Mamman beslutar att ekipaget ska förflytta sig från dubbelsängen till våningssängen i barnens rum. 
 
• Tvååringen tror att natten är över och vill börja leka.
 
• Mamman förklarar att NEJ, det är fortfarande kväll. Det är sov som gäller. 
 
• Femåringen kryper upp i överslafen på våningssängen. Tvååringen lägger sig i underslafen brevid sin mamma.
 
• Tystnad. Aaaaah, nu sover barn...
 
MAMMA VEEEET DUUUUU... Femåringen måste akut berätta om en borg som han håller på att bygga på förskolan. Tvååringen blir åter klarvaken.
 
Sov nu bedjar mamman.
 
• Tvååringen börjar låtsasgråta. 
 
• Mamman förklarar för tvååringen att han förvisso skrynklar ihop ögonen väldigt bra, men i övrigt är gråtet det mest icke-autentiska hon någonsin upplevt. Tyvärr. 
 
• Tvååringen slutar låtsasgråta och vill istället ha välling.
 
• Femåringen vill ha mjölk.
 
NU SOVER VI!!! ryter mamman på ett högst icke-sövande sätt.
 
• Båda barnen somnar.
 
• ? 
 
Gött!
 
Nu ska jag kolla på The Killing på Netflix. 
 
 
 

 

Lyxiga hotell och tjuvar

Vilken helg!
 
Jag och Matilda har varit på bloggforum i Göteborg. Föreläsningar, nätverkande, mingel, middag och hotellnatt. Jisses vilket fint hotell vi har bott på (hotell Pigalle), hit kommer jag igen. Förslagsvis med min älskade. Mjehe. 
















 
Dock hände det en himla tråkig grej på tåget på väg till Göteborg. Matildas resväska blev nämligen stulen i höjd med Falköping. 

STULEN! 

Ursäkta men hur kan man tycka att det är okej att bara ta någon annans ägodelar? I väskan låg det kläder, skor, smink, plattång och en dator. Prylarna i sig är väl skit samma, det går alltid att ersätta. Men det blir ett himla MECK att ringa runt till försäkringsbolag och poliser. Matilda kan dessutom inte jobba innan hon har införskaffat en ny dator. Vi har förlorat massa bilder och dokument som nu gör att vårt arbete försvåras och fördröjs. Trist.
 
Men men.
 
KARMA IS A BITCH HAR JAG HÖRT!!


Massa prylar, massa rumpor

Ny pod!
 
I det här avsnittet pratar vi rumpor. Massa rumpor. Flera tusen rumpor! Vi konstaterar det märkliga i att all världens rumpor ska foga sig i någon slags förbestämd mall. Även kallat norm.
 
Vi snackar om känslan av att drunkna i prylar (hej hej i-land), hur härligt (och sorgligt) det kan vara med flygplatser och Matilda berättar om den gången hon såg en bebis flyga (utan flygplan), det har hon aldrig tidigare sett.
 
Vi snackar även om konsten att "vara sig själv". Om de marginella skillnader som avgör huruvida man känner att man kan släppa fram sin personlighet, eller inte.
 
Det och mycket mer! Lyssna här nedan, via iPhone (podcaster) eller android (podkicker).
 
Hoppas ni gillar!
 
 

Marabou salta mandlar - recension

Genast när det kom till min kännedom att Marabou parat sig med salta mandlar visste jag att jag skulle älska dess avkomma! Det gjorde jag också. Det vilar något oerhört delikat över det som uppstår när sött och salt möts i en sockerstinn smaksymfoni. 
 
Marabou salta mandlar smakar med andra ord bra.
 
Sött, knapprigt och lite salt. Det enda jag saknar är en något mer kännbar sälta och därför blir betyget inte full pott. Det hade inte skadat om mandlarna fått ta mer plats. Dom hade med fördel kunnat få bulla upp sig genom chokladytan, istället för att ligga osynligt gömda under släta rutor.
 
Betyget blir 4 Salta Avkommor av 5 möjliga.
 
 
 
 
 
 
 

Fem år som mamma

Igår hade vi kalas för en lycklig femåring. Tänk att det var FEM år sedan som jag skrev det här inlägget
 
Den 9 september 2009 sjukanmälde jag mig från jobbet eftersom jag hade "lite ont i magen". Vad jag inte visste då var att jag hade värkar och att jag ett dygn senare skulle vara mamma till en son.
 
Hela dagen gick jag med molandet i magen. Vid 23-snåret, precis innan läggdags, började värken tillta. Jag stiger upp för att gå på toaletten och inser att det rinner vatten utmed benet. Vi ringer in till förlossningen som råder oss att avvakta. Några minuter senare inser jag att jag blöder också (slemproppen) (världens mest charmiga benämning). Spiderpapa ringer återigen till förlossningen som nu tycker att vi ska komma in.
 
På vägen dit tilltar värkarna något otroligt. Aaaaaaaj vad ont jag har. Men inte för en sekund slås jag av tanken att bebisen är på väg. Hallå jag är bara i v.34, det är ju sex veckor kvar till BF? 
 
Klockan 02:00, den 10 september, sladdar vi in på Östrasjukhusets parkering i Göteborg (vi bodde i Göteborg då). Vi möts av en barnmorska och en barnmorskestudent. 
 
Jag får på mig ett bälte som ska mäta värkarna och jag minns att barnmorskan ber mig att ligga still. Jag blir oerhört irriterad på henne. Ligga STILL? Jag har svinont i magen, jag har inte tid att ligga still med ett fånigt bälte kring midjan. Barnmorskan kan väl ta på sig bältet själv om hon tycker att det är så himla viktigt. Eller så kan Spiderpapa ta på sig det, han kan sitta still. 
 
Barnmorskan låter mig slippa bältet och känner istället efter om jag är öppen något. Det visar sig att jag är öppen TIO centimeter!! Inte konstigt att jag har ont.
 
- Det blir ett barn i natt, säger barnmorskan glatt.
 
Eh... Va? Barn? Jag fattar ingenting. 
 
Någon minut senare startar krystvärkarna. Här någonstans hamnar jag i ett töcken av smärta. Jag minns att jag vill skrika "nu jävlar ska UNGJÄVELN uuuuut" men att jag samtidigt tänker att det är olämpligt att svära över mitt halvt ofödda barn. Jamenar det vore ju dumt om barnmorskan avbröt förlossningen och istället ringde till socialen.
 
Efter en timmas kamp, cirka klockan 03:30 har jag min son på bröstet. 
 
Lycka!
 
Jag är född 18 juni 1983. Någonstans kan jag (klyshigt nog) känna att den 10 september 2009, då föddes jag om på nytt. Att bli förälder är oerhört omvälvande, utvecklande och häftigt på alla sätt. Så stort!
 
Så här skrev min mamma om att bli mormor. 
 
 
Nyfödd lilleman på pappas bröst.
 
 
 
 
Bebis gör tummen upp. 
 
 
 
 
Nyförlöst mamma gör tummen upp. 
 
 
 

Marabou salta mandlar

Well hello!
 
 
 


 
Ikväll får jag kavla upp ärmarna (knäppa upp byxorna?) och testa den här nyheten.
 
Faktum är att jag tycker att choklad med salta mandlar låter så gott att jag tydligen var tvungen att fota mig själv tillsammans med chokladen i alla möjliga och omöjliga vinklar. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag passade även på att knäppa en bild på Matilda och chokladen. Kändes rimligt på något sätt.
 
 
 
 
 
Som vanligt är jag kraftigt o-sponsrad. 
 
Återkommer med betyg.

Att springa en mil

Jaha ja. I lördags sprang jag som sagt en mil.
 
Tillåt mig att punktera upp förloppet:
 
Starten: Jag har ingen som helst ambition att springa hela vägen. Har jag lust att gå så får jag göra det. Har jag lust att slå mig ner på en bänk och ta en kopp kaffe så får jag göra det. Har jag lust att slinka in på en bar och ta ett glas vin så får jag absolut inte göra det! Herregud hur skulle det se ut? Men ändå. Ingen press.
 
1 km Starten går. Jag rycks med i det allmänna ruset och springer på. 
 
2 km Jag tar rygg på en kvinna några meter framför mig. Hon ser ut att springa ungefär i mitt tempo. Om jag bara lyckas se hennes ryggtavla under hela loppet så är jag mer än nöjd!
 
3 km Jag springer om kvinnan. Va? Vad hände?
 
4 km Nu har jag snart sprungit halva loppet! JAG ÄR SÅÅÅÅÅÅ JÄÄÄÄÄÄVLA GRYYYYM! Har hur mycket energi som helst. 
 
5 km Drabbas av hybris och tänker att jag ska anmäla mig till ett maraton så fort jag bara kommer i mål. 
 
6 km Eh... Ursäkta men vad håller jag på med egentligen? Kan någon bara brotta ner mig i ett dike och mula mig med gräs så att jag får ett stopp på det här eländet?? Snälla??
 
6 km Jag tänker att jag ska gå resten av banan. Men... Vad lustigt det känns i kroppen? Mina ben har vant sig vid springrörelsen så pass att jag känner mig totalt stelbent så fort jag saktar in på tempot. Som om mina ben vore två bångstyriga proteser. Gjorda i trä. Jag har inget annat val än att fortsätta springa en bit till. 
 
7 km Min springtakt är i klass med sävlig snigel. Jag springer så sakta att jag nästan står still. Men hey! Jag springer.
 
8 km Ha! Snart har jag avverkat en mil. En mil. En mil. En mil. EN MIL!!!! Längtar efter att få lusa ner alla mina sociala kanaler med denna bedrift. Skryta som jag aldrig skrutit förr. Skrävla så mycket att minst fem personer tar bort mig som vän på Facebook. Det ska bli så hääääärligt!
 
9 km HAHAHAHAHIHIHIHIHIHIHIHIHHOHOOHOHOH... Vad skrattar jag åt egentligen? Jag vet inte. Vem är jag? Vart är jag? Vad gör jag? Vad heter den här planeten? 
 
10 km MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL! Jag klarade det!!!
 
Överväger att maila staten och be dom göra om 6 september till en helgdag. 
 
 
 
Firade med pizza på kvällen.
 
 
 
 
Fick hjälp med väskan när jag kom hem.
 
 

Åk till månen!

Hej hopp allihopa!
 
Igår hade jag inte en sekund över att nå datorn så jag hade inte möjlighet att lägga upp podden här på bloggen. Men här kommer´n! 
 
Det här avsnittet handlar om att förankra sina drömmar hos andra för att se till att de har större chans att bli av. Vi pratar om att omvärdera sig själv och sin person. Jag har omvärdet mig själv hur mycket som helst det senaste halvåret, vilket är häftigt. Vi pratar om vikten av stöttning och det fina i att ha någon med sig som tror på dig och säger att du kan (åka till månen? ja men visst kör på!). Vi pratar även om lyckostressen och den press som blir när man känner att man hela tiden måste vara så himla, himla lycklig. Är det ens möjligt att vara lycklig konstant? (Obs retorisk fråga)

Sen berättar Matilda om den gången hon blev förväxlad med en superkändis och för några minuter fick uppleva hur det är att ha hudra skrikande fans kring sig. 

Hoppas ni gillar!
 
Ps. Podden finns även tillgänglig på iTunes och i android.
 
 
 
 

Jag har sprungit en mil!

Jag befinner mig i Stockholm och har just sprungit tjejmilen. JAG SPRANG HELA VÄGEN! Vilket alltså, snabbt uträknat, betyder att jag har sprungit EN MIL!!!
 
Herre min ge. 
 
Jag har aldrig sprungit så långt tidigare och hade inga som helst ambitioner att springa hela vägen idag - men jag gjorde det! Jag är sjukt stolt över mig själv och även lite förvånad. Vad hände? En mil? EN MIL??!?
 
 


 


Känner att jag måste berätta allt om det här imorgon, när jag är hemma igen. Nu är vi på hotellet och ska snart ut och äta. Längtar efter en riktigt fet hamburgare och ett glas vin. 
 
 

MiniSpiders ordlista

MiniSpider pratar och babblar för fullt här hemma. En del ord uttalar han helt rent, andra ord är... Mer av en omväg. Möjligen. Men smarta ändå. 
 
MiniSpider ordlista:
 
Mjauen - Katt
Katter säger ju mjau. Alltså, en mjauen. 
 
Pipporna - fåglarna
En pippi, flera pippor. Logiskt. 
 
Mat-Ida - Matilda
Väldigt passande namn eftersom vi skämtsamt brukar kalla Matildas gourmand till son för Carl-Jan Granqvist. Vad passar då inte bättre än att Carl-Jans mamma heter Mat-Ida?
 
Leka da´ - Angelica
Fröken på förskolan heter Angelica. Hennes namn är rätt krångligt att säga men hon är bra på att leka så varför inte kalla henne för Leka da´ ? Det låter dessutom väldigt likt Angelica om man uttalar det snabbt med rätt schwung. 
 
Bä bä vita mamma - Bä bä vita lamm
Bääää bääää vita mamma går Mini runt och sjunger här hemma. Vad hände med lammet? Jag tror att det är en pik. Ursäkta mig då att den lilla, lilla, ljumma solbränna jag erhöll i somras svettades bort första dagen efter semestern. 
 
 
 
Utklädd liten ordlistare. 
 

Barn vs scones

Vi hälsade på några kompisar häromdagen. Dom har fått en bebis. En alldeles färsk liten person med doft av... Ja färskhet. Och möjligen människa. 
 
Vi fikade kaffe och nybakade scones. Jag gosade massa med bebisen. Hon låg på mitt bröst och sussade sött. Gnydde lite så där som bebisar gör. Åååå vaaaa mysigt!!
 
Sen kom vi hem.
 
Jag bläddrade igenom kameran på min telefon för att se vad jag tog för härliga bebisbilder och... Jag inser att den enda bilden som jag har tagit är den här:
 
 
 
 
 
 
Eh... Jag har alltså just träffat världens goaste bebis som bara är en vecka gammal en gång i sitt liv - och det jag förevigar är två osymetriska sconesbitar och ett gäng odresserade blåbär?
 
Ursäkta men är det inte jag som har "duktig på att prioritera" som toppegenskap på mitt CV? Va??
 
Jag bara undrar. 
 

Saker jag måste göra i veckan

Att göra i veckan:
 
•  Ringa banken.
 
•  Börja följa ny serie. Måste hitta en bra. Obs! VIKTIGT! Annars kan hela hösten gå utför rent mys-mässigt.
 
•  Bjuda in till femårskalas. 
 
• Köpa höstskor till barnen. 
 
• Köpa nytt schampo. Nu har jag spätt ut den gamla flaskan så många gånger att den består av 110% vatten och möjligen någon förvirrad partikel schampo. 

• Sen måste jag komma på vad det är jag ska göra till helg...
 
• A MEN VA TUSAN! Jag ska ju springa tjejmilen på lördag! Did not see that one coming.
 
• TjejMILEN. Jag misstänker starkt att loppet är en mil.
 
• Jag borde verkligen klämma in lite spring i veckan. Typ åka upp till berget och springa några kilometer i elljusspåret.
 
• Eller så springer jag ett varv här i stan. 
 
• Kvarteret. Jag springer runt kvarteret.
 
• Fast det ska faktiskt bli väldigt kul att åka upp till Stockholm. Vinkväll och hotellnat here I cooooome!
 
• Sen måste jag köpa nytt anteckningsblock också eftersom jag skrivit upp hela mitt nuvarande. Eller rättare sagt, JAG har antecknat upp cirka 30% och resterande 70% har tvååringen antecknat upp. Alltså, jag säger inte att hans anteckningar inte är viktiga, jag säger bara att jag får köpa nya block ganska ofta. 






Slut på att göra lista. 

Fasanfällor, "smaltips" och avslöjade romanser

Ny pod i da house!
 
Jag berättar om min tid i livet då jag byggde borgar i miniatyr, lyssnade på Beatles och smidde planer för att fånga fasaner. Matilda berättar om gången då hon motvilligt presenterade sin pojkvän (numera man) för sin pappa och ja, den historien innehåller både urladdade bilbatterier och bogseringslinor. Vi snackar även skräpiga "smaltips" och skräckfyllda möten på dunkla perkeringsplatser. Det och mycket mer!
 
Hoppas att ni gillar avsnittet!
 
Ni kan även lyssna på oss via iTunes och android. 
 
 
 

Att driva företag och omvärdera sig själv

Ni kanske inte ens har hunnit läsa morgonens inlägg, men nu är jag alltså hemma från jobbet. 
 
Det gick bra att intervjua kommunalråden! Jag fick plötslig hjärnsläpp vid ett tillfälle men kunde snabbt bolla över till Matilda = bra att vara två. 
 
Vi har alltså spelat in podradio idag samt även blivit filmade för live-tv. Inför publik. 
 
 
 
 


 
 
 


För ett år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle stå inför folk och prata på det vis som jag har gjort flera gånger de senaste månaderna. För ett år sedan trodde jag heller aldrig att jag skulle driva min egen business. Att vara min egen chef, sitta i möten, sälja in idéer och driva ett företag frammåt. Det är ju sådant som ANDRA gör. Absolut inte JAG.
 
Fast... Tydligen är allt det där jag? Jag kan det. Vilket har fått mig att omvärdera synen på mig själv, vem jag är och vad jag kan. Jag kan och vågar mycket mer än vad jag har trott. Det är en häftig insikt.
 
Jag och Matilda lär oss nya saker varje dag. Om företagande, om oss själva och om varandra. I början tyckte jag att jag och Matilda var på pricken lika varandra, men nu vet jag att vi är totalt olika. Vi är bra på olika saker vilket är en stor tillgång när vi arbetar ihop. Det hade blivit ganska ensidigt om vi varit bäst på precis samma grejer. 
 
I höst har vi massa jobb inbokat. En grej är vi galet pirriga och stolta över och det ska bli så roligt att få berätta om det för er! Mer kommer. Helt enkelt. 
 
Ps. Matilda har skrivit ett bra inlägg här om att starta eget.

Intervjulördag

Igår hade jag och Matilda en intensiv jobbdag. 
 
Vi blev intervjuade i (web)tv, vi spelade in en podcast, redigerade podcast, kickade igång ett nytt marknadsföringssamarbete, skickade in texter till en deadline, pusslade med bildspel och förberedde intervjuer. 
 
Idag ska vi nämligen intervjua Skövdes tre kommunalråd på scen här i Skövde (det är matfestival i stan), det hela ska även spelas in till ett podradioprogram. Det ska bli superkul! Vi har stått på scen tidigare, men då har vi föreläst. Nu ska vi intervjua och har med andra ord ingen aning om vad personerna kommer svara eller hur samtalet kommer te sig. Det blir en utmaning det här. Och en ny erfarenhet. 
 
Mest ser jag fram emot att få ha en headsetmikrofon på mig. Det har jag alltid drömt om. 
 
Just nu värmer vi upp med en sen frukost. Klockan 13 kör vi igång. 
 
Häpp!
 
 


Upphackade tv-program

Jag tittar sällan på tv nu förtiden. Faktiskt. Jag ser istället på Netflix eller på play-kanalerna på datorn.
 
Men i veckan tittade jag på något slags mäklarprogram på tv, om hus (slott) till salu i Hollywood, och jag blev påmind om varför jag vill fortsätta att hålla mig till datorn.
 
Herre. Min. Ge. Vad mycket REKLAM!
 
Det stackars tv-programmet var upphackat till flisor av reklampauser. Det gick bara några minuter mellan avbrotten. Till slut hängde jag knappt med i handlingen längre.
 
Va? Vänta här? Ska dom köpa ett paket BINDOR för 19 miljoner? Herregud vad dyrt det är att ha mens. Eller nej... Nu blandar jag visst ihop programmet med reklampausen. Det är ett HUS dom ska köpa för 19 miljoner. Jaha ja.
 
Typ så.
 
 
Hus? Bindor? Hus? Bindor?
 
 

Jag vill inte sitta på toppen av ett topplåneberg

I veckan var vi på ännu en husvisning. 
 
Huset var fint men priset stack iväg. Budgivningarna trissas upp något helt otroligt i den här stan och husen blir superdyra! Jag vill inte leva mitt liv längst upp på ett topplåneberg. Jag vill kunna göra något annat än att bara sitta hemma och amortera dagarna i ända (med möjligen paus för toalettbesök). 
 
Förresten. När jag ändå är inne på det här med budgivningar.
 
Kan inte alla vi som letar hus komma överens om att vi inte hetsbudar mot varandra? Kan inte alla intressenter för ett specifikt objekt träffas istället, slå sig ner över en kopp kaffe och sedan enas om vem som är mest värd huset (förslagsvis en familj med två barn boende i lägenhet utan balkong med en trafikerad väg utanför dörren) (obs bara ett förslag). Sen får den mest värda familjen köpa objektet. För utgångspris. 
 
På så vis blir det mer rättvist och alla kan somna om kvällen med liiiiiite mer över i plånboken. 
 
Bra förslag? Yes?
 
Någon?
 
Ingen?


En som kommer med vettiga förslag.

Hus och lus och snus

Jag testade MiniSpiders språkkunskaper häromdagen. 
 
Jag: Kan du säga hus?
Mini: Hus.
Jag: Kan du säga mus?
Mini: Mus.
Jag: Kan du säga Lus?
Mini: Lus.
Jag: Kan du säga snus?
Mini: PAPPA!
 
Eh... Pappa?
 
Det verkar som att någon har satt likamedtecken mellan sig själv och små, under-läppen-baserade nikotinpåsar.