FaceTime med familjen

Nu är jag och Manny på väg hem efter tre jobbdagar i Kalmar. Vi sitter på tåget.
 
Jag FaceTime:ade just med familjen. Tumult uppstod när två barn och en pappa skulle samsas om en iPhoneskärm. Det enda jag såg var olika barnkroppsdelar, fragment av ett mansskägg och slutligen en handflata.
 
Samtalet lät ungefär så här:
 
Jag: Heeeeej älsklingar!
Tvååringen (hyser just nu stor fascination för olika typer av avskräde): BAAAAJS mamma.
Femåringen: Mamma åker du tåg?
Jag: Ja.
Femåringen: Får vi seeeee!
Jag vänder skärmen ut mot tågkupén.
Pappan: Kan du köpa med dig b...
Femåringen: Jag ser inget!
Jag: Ska jag köpa med mig mjölk?
Tvååringen: MAMMA MAMMA BAJS!
Femåringen: Mamma jag vill se tåget!
Pappan: Nej inte mjölk. Köp br...
Handflata täcker skärmen.
Klick.
 
 
 


Vem gör vad del 156

Tvååringen har kommit in i ett nytt stadie - frågestadiet.
 
I helgen gick vi igenom bekantskapskretsens eventuella förehavanden.
 
Tvååring: Vad gör pappa?
Jag: Han är på toaletten.
Tvååring: Vad gör mormor?
Jag: Hon är hemma.
Tvååring: Hemma?
Jag: Ja jag tror det. 
Tvååring: Vad gör Matilda?
Jag: Eh... Hon kanske myser.
Tvååring: Vad gör Peter?
Jag: Han är nog med Hanna.
Tvååring: Vad gör morfar?
Jag: Han lagar troligtivs middag.
Tvååring: Vad gör Ian?
Jag: Han kanske leker.
Tvååring: Vad gör tomten?
Jag: MEN HERREGUD INTE VET JAG VAD TOMTEN PYSSLAR MED??? PLANERAR JULEN 2015? RYKTAR SINA RENAR? VAD TROR DU SJÄLV?? HAR DU INGA EGNA IDÉER? VA????
 
Näe okej det där sista sa jag inte. Jag är väl inte galen heller.
 

Moa och Matilda "on tape"

Idag har jag och Manny åkt tåg till Kalmar. Det tog sin lilla tid om man säger så. 
 
ZZzzzZZZZzzzZZZZ.
 
Vi spelade in en liten film under resans gång. 
 
Varsågoda:
 
 
 

PMS och ångest lika med sant?

Jag har haft så mycket ångest den senaste veckan. Det började förra helgen då jag fick megaångest för att jag var på 30-årsmiddag medans mitt barn var hemma och hade feber. 
 
Ja barnet var ju på intet sätt ensam hemma med mörker och stumma dammråttor som enda sällskap utan han var i allra högsta grad omhuldad av sin far. Men ändå. ÅNGEST.
 
Sedan rullade det bara på. Röda mattan var så att säga utrullad för alla känslorna på en och samma gång. 
 
Jag har haft ångest för att jag har haft mycket att göra, ångest för att jag har haft lite att göra, ångest över maila som jag har skickat, ångest över mail som jag inte har skickat, ångest över bilder jag har lagt upp på instagram, ångest över bilder jag inte har lagt upp på instagram (??), ångest för att vi inte har köpt något hus, ångest för att ett av mina barn tydligen ska börja skolan till hösten hur man nu kan göra det när man bara är en liten bebis för visst är det fortfarande 2009? Va? Inte?? VAAAAAAA??
 
Ja. Ni hör. 
 
Jag har försökt gräva runt lite i mitt inre för att möjligen urskönja vart ångesten kommer ifrån, men har inte hittat någon rimlig anledning alls. Tills Matilda, mitt under brinnande (nåja) podcastinspelning, påminde mig om att jag har PMS. 
 
*inre alarmklockor ringer*
 
Kan detta ha ett samband? Ångest och PMS?
 
Kanske. Jag hoppas nästan det. 
 
 
 
 
 
 

Automatväxlade missförstånd

Ny pod kära vänner! Vi siktar på ett avsnitt varannan vecka, jag och Manny.
 
I det här avsnittet pratar vi om Matildas avundsjuka gentemot, ja de flesta just nu. Vi pratar om den ångest som haft sitt fäste i mig den senaste veckan och så berättar jag om den gången då jag körde en bil på helt fel sätt. Alltså verkligen HELT fel sätt. Kanske inte min mest smarta stund i livet...
 
Vi pratar även om fäder vilka i kris räddar sin iPhone före familjen. Det och mycket mer!
 
Hoppas ni gillar!
 
 

Rimlig påfyllning

Fredagsmys pågår (kanske inte helt otippat) hos oss. 

- Ni får uppe längre idag, sa jag till barnen varav en svarade genom att somna på min axel klockan 19:01.





Sa jag förresten fredagsmys?

Jag menar FREDAGAMYS! De luxe.





Jag har tränat body pump idag och efter ett sådant pass behöver musklerna rimlig påfyllning.

Återkommer med recension av Marabou salta kex.

Simskola

Vår femåring går på simskola. 
 
Förra terminen simtränade barnen tillsammans med sina föräldrar men den här terminen är det solo i bassängen som gäller. 
 
- Åh herregud hur ska det här gå? tänkte jag. Tänk om vårt lille barn inte vågar kliva i bassängen utan sin förälder? Tänk om han blir rädd? Drabbas av vattenskräck? Känner sig övergiven? TÄNK OM HAN TROR ATT VI INTE ÄLSKAR HONOM BRÖÖÖÖÖÖL!
 
Vad händer första lektionen? 
 
Jo femåringen simtränar som om han aldrig gjort annat. Hoppar från kanten, dyker under vattnet, tar instruktioner av fröken, övar bentag i ring och verkar inte känna sig det minsta rädd eller oälskad.
 
Vid sidan av bassängen satt jag och PÖÖÖÖS av stolthet så där som man gör när man är helt övertygad om att ens avkomma är det första barnet i hela världen att på egen hand ta sig ann en simskola (för så måste det ju rimligen vara). 
 
 
 
 
 
 

Vab eller vaf?

Alltså det här med att vab:a. Vårda sjuka barn. 
 
Det är inte roligt när barnen är krassliga samtidigt som jag numera kan uppskatta en dag hemma. Jag tänker att jag ska få massa gjort! Tvätta ikapp smutstvätten, vika ner den rena tvätten som hängt på sitt sträck sedan mitten av förra året, rensa strumplådor och annat sånt där som alltid hamnar sist på priolistan när jobb och förskola rullar på. Om inte annat kanske jag åtminstone kan komma mig för att ringa vaktis och felanmäla något? Vad som helst! 
 
Men liksom.
 
Tjena. 
 
Grejen med mig när jag vab:ar är att jag blir totalt förslappad. Jag placerar mig i soffan en stund för att mysa med krassliga barnet och sedan fastnar jag där med glass och tecknad film hela dagen. Till slut inbillar jag mig nästan att det är jag som är krasslig och kan för mitt liv inte minnas vem som egentligen vårdar vem?
 
VAB eller VAF?
 
Ingen vet.
 
 
 
 
Under täcket framför en film.
 

Solna och shoppingtäckmantel

Jag och Manny har varit i Stockholm på jobb.

På tåget upp träffade vi två tjejer från Göteborg som också reste i jobbsyfte.

- Vart ska ni? undrade vi.
- Vi ska till Uganda, svarade dom. Vart ska ni?
- Vi ska till Solna, svarade vi.

Sedan diskuterade vi tidsskillnader och utomhustemperaturer och kom fram till att min och Matildas slutdestination nog inte skulle påverkas så värst mycket av varken det ena eller det andra.

Ja.

Efter jobbmöte i Solna hade vi några timmar över att gå i affärer.

Jag hittade två snygga klänningar som jag ansåg mig värd att inhandla.

Men sen fick jag så dåligt samvete över att jag shoppat åt mig själv så då var jag tvungen att köpa kläder även till min man för att så säga lägga "täckmantel" över min egen shopping. Oklart om det egentligen är en vettig taktik. Men ändå. 

Nu är vi på väg hem. Längtar efter säng.







Tidsteknisk felräkning

Igår firade vi min kusin som fyller 30 år så här alldeles i början av 2015. 

Lite lustigt kan tyckas, att min 2 år yngre kusin fyller 30 när jag själv fyllde samma jämna siffra för bara några veckor sedan.

Hur går det ihop rent tidstekniskt undrade jag vart på min släkt påminde mig om att det var förr förra sommaren som jag fyllde 30.

Eh? Förr förra???

Alltså, jag har absolut ingen åldersnoja, jag bara undrar hur snabbt tiden egentligen tänker att den ska gå? Jag hänger inte med. Har inte jag fortfarande en present från min 30-årsfest som jag ska byta? Jo.

Nå väl. 

Jag drack vin och åt massa tårta och efterskottsfirade mig själv lite i smyg. 

Mycket trevlig lördag!






Önskesmaker

Några önskesmaker vad gäller choklad:
 
• Marabou snickers
Hur gott?? Nötigt och kolasåsigt och smaskigt och antagligen alldeles alldeles underbart. 
 
•  Marabou sömnmedel
Då skulle man kunna ge en ruta till barnen de kvällar nattningen drar ut på tiden. Eller för all del snaska i sig några rutor själv de gånger man har svårt att komma till ro.
 
•  Marabou flintasten
Här tänker jag mig att flintastenen, förutom att den är knaprig och förhoppningsvis god, även skulle ha som funktion att man kan tända ljus med chokladkakan. Sen behöver man (läs: jag) aldrig mer springa runt som en dåre och leta efter tändstickor när fredagsmyset stundar. Tändsticksasken finns i fredagsmyset. Bokstavligen. MÖMS!
 
•  Marabou smärtstillande
Det här förslaget har jag lanserat tidigare. Vad äter man med fördel när mensen slår till? Jo choklad. Är mens som att springa upp för en sommaräng utan att bli det minsta trött? Nä inte direkt. Ibland gör det förjädra ont och vad vore då inte bättre än en choklad med smärtstillande medel i? Snacka om två praktiska flugor i en smäll. 
 
•  Marabou semla
Say no more.
 
// Ska eventuellt starta min egen chokladproduktion någon gång inom en snar framtid
 
 
 
Här har jag ätit Marabou sömnmedel. Vad det verkar.
 

Tulpanens dag

Det är tydligen tulpanens dag idag.
 
Jag överväger att fira detta genom att köpa mig en ny, mer färsk bukett tullisar. 
 
 
 
 
 
 
 
Fast. Samtidigt är det lite spännande att se vart den här buketten tar vägen. Låter jag den bara stå tillräkligt länge kanske där snart uppstår ett nytt slags liv. Vad vet jag.
 

Bebishybrid avsmakad

Igår stötte och blötte jag den nya chokladkakan från Marabou
 
Alltså.
 
Tänk er en marabouchokladkaka som är ute en kväll på krogen. Det är en blöt kväll. Marabou möter en Japp och gnistor uppstår på dansgolvet bland skvättande drinkar och modern parningsdans. Det ena leder till det andra och ja, det vet vi ju alla hur sådana kvällar slutar.
 
Några veckor senare skickar Marabou ett sms till Japp som säger:
 
 
 
 
 
 
Nio månader senare (plus någon vecka om Marabou går över tiden) föds lille Marabou Japp. En söt och krämig liten bebis.
 
Typ så. 
 
Om avkomman smakar gott? Ja! Det är egentligen inga krussiduller med den här recensionen, kakan smakar vad den heter - Marabou Japp. Kombon fungerar alldeles utmärkt!
 
Betyget blir: Fyra Bebishybrider av fem möjliga.
 
 
 
 

Strängt upptagen

Om ni undrar vad jag pysslar med ikväll så kan jag meddela att jag är STRÄNGT upptagen med jobb.

Det finns en ny chokladkaka i stan och den ska testas. Den ska smakas och stötas och blötas (i saliv). Det kommer inte bli lätt, men någon måste göra det.





Återkommer med recension. 


Moderns namn

Tvååringens vanligaste fras just nu lyder:
 
- MIN MAMMA HETER MOA!
 
Varje vardagmorgon inleder han förskolelämning med att berätta för samtliga tjänstgörande pedagoger att MIN MAMMA HETER MOA!
 
Och det är ju bra. Att han berättar vad jag heter alltså. Jag antar att det finns flera fall där föräldrar har genomgått komplicerade förnamnsändringar och sedan helt missat att meddela förskolan om detta och så har personalen arbetat i illusioner och villfarelse. Eller så finns det fall där pedagogerna helt sonika har glömt bort förälderns namn på grund av att det alldeles för sällan uttalas. 
 
Det kommer inte hända oss. 
 
 
 
 
 

Roligheter 2014

Några roliga saker jag och Matilda gjorde under 2014:
 
• Föreläste på Visionsdagen
Vi föresläste inför politiker och företagsledare. Fick spontana applåder och hurrarop när vi berättade om vår podcast. Oj oj oj. Vi kände oss som Drottning Moa och Drottning Matilda av västgötaslätten, allra minst! Dagen efter var vi på bild i tidningen. Jag stoltserade med en blick som bara kan beskrivas som "lätt hysterisk" eller möjligen "komplett galen". Kom ner på jorden igen. 
 
 Live-poddade på Skövde Matfestival
Vi intervjuade kommunalråden på scen. Jag bar headset för första gången i mitt liv! Något jag närt en dröm om att göra ända sedan Britney Spears och hennes headset slog igenom i slutet på 90-talet.
 
 
 
 
 
 
• Tvoddade
Roligaste jag någonsin har gjort jobbmässigt!
 
 
 
 
 
 
• Startade vårt förtag
Jösses vad nervigt det var att starta företag. Ångesten över moms och redovisning red mig om nätterna. Så här ett år senare känns det himla naturligt. Om än fortfarande nervigt till och från. 
 
 
På Blogawards.
 
 
Bubblare på rolighetslistan:
 
• Dagen då vi hade klätt oss i exakt likadana kläder UTAN ATT RINGA TILL VARANDRA INNAN!
 
Helt klart värt att nämna.
 
 
 
 

Lyckobluffen

Ny pod mina vänner!
 
Jag och Manny slår hål på lyckobluffen. Det ligger ju som bekant inte i vår natur att vara lyckliga och nöjda speciellt länge. Vi planerar de nya klädstilar som vi ska anamma under 2015. Nytt år nytt jag och allt det där, ni vet. Sen pratar vi om det faktum att 40-nånting är en ålder att se fram emot på många sätt. 
 
Ni kan lyssna här nedan eller via iTunes.
 
Hoppas ni gillar avsnittet!
 
 

Kjolmani

Jag har fått världens sug efter kjol!
 
Inspo från H&M och Monki: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ursäkta men hur snyggt? Jag ska definitivt träda in i det nya året iklädd kjol.
 
Sen vill jag köpa en portfölj också. Jag känner att mitt liv kommer bli så otroligt proffsigt med en portfölj! Där ska jag förvara min dator, anteckningsblock, viktiga papper och LIVETS LYCKA!
 
Skämt åsido. 
 
Kjol och portfölj står på inköpslistan 2015. 
 

Vardagsrädslor

Med anledning av HanaPees inlägg om vardagsrädslor.
 
Mina vardagsrädslor:
 
1. Att jag ska glömma låsa ytterdörren
Inte när jag går hemmifrån, utan när jag ÄR hemma. Jag vill helst undvika att stå öga mot öga med en inbrottstjuv. Innan läggdags kontrollerar jag ytterdörrens status säkert fem gånger. Ibland när jag har kontrollerat att dörren är låst, då tänker jag att nu när jag kontrollerade låstes dörren UPP. Och så måste jag kontrollera igen. 
Rädslan bottnar i: Social okunskap. Vad säger man till en inbrottstjuv? Skriker man? Gör ninja-aktiga utfall? Eller kokar man kaffe och ber tjuven sitta ner en stund medan man ringer polisen?
 
2. Att dörren ska gå i baklås när jag nyttjar en offentlig toalett
Jag sitter där på toaletten och tänker att "jaha här sitter jag och tömmer blåsan i godan ro och har inte en aning om att jag inom några minuter kommer upptäcka att jag är inlåst". Jo. Så tänker jag i någon slags märklig meta-tankeverksamhet.
Rädslan bottnar i: Skammen i att människor utanför ska se hur jag desperat rycker i handtaget i ett försök att komma ut. 
 
3. Att när jag borstar tänderna på kvällen plötsligt ska upptäcka i badrumsspegeln att en okänd person står bakom mig med en kniv
Jag tycker att det är otroligt obehagligt att bortsa tänderna när jag är ensam hemma. Hollywoods skräckfilmer har gjort mig djupt skadad i det avseendet. 
Rädslan bottnar i: Alltså, jag får ju anta att om någon smyger sig på mig bakifrån med kniv i handen när jag borstar tänderna, ja då har den personen INTE gjort det för att den vill låna tandkräm. 
 
 
 
 
 

Nyårstvodden

Jag måste ju tipsa er om min och Matildas sista tvodd för året 2014 - nyårstvodden.

Hääääär ser ni den. Pepp inför nya året utlovas!
 
 
 
 
 
 

En hemlig brytning

Ikväll ska jag kolla på Året som gått med Kungafamiljen. Jag tycker att monarki är en rätt förlegad idé per se. Men med det sagt hyser jag en stor fascination för kungafamiljen! Jag älskar Victoria, är typ kär i Daniel och skulle absolut kunna tänka mig att adoptera Estelle (med förhoppning om att hon sover hela nätter). 
 
Visste ni förresten att vid kungliga middagar har kungen och drottningen en speciell vikning på sina servetter?
 
Nämligen "den kungliga brytningen" Servetten ligger i press under en vecka innan man vecklar upp den som en krona. Den här vikningen är så speciell att bara omkring tio personer i världen vet hur den viks. Beskrivningen är så hemlig att man förvarar den inlåst på slottet.
 
HAHA!
 
Älskar´t. 
 
 
 
 
 
 
 
Note to self: Komma på en servettbrytning åt mig själv som bara jag vet om! Ska sedan duka med den på alla middagar jag någonsin ordnar. 

Det är emot vår natur att fånga dagen

Okej jag måste tipsa er om att lyssna på Agnes Wold, hon har gjort ett vinterprat och ett sommarprat. Här är vinterpratet. Jag mådde SÅ bra av att lyssna på Agnes! Hon sa så många smarta saker.
 
 
 
 
 
 
 
Jag punktar här upp två bra saker som Agnes säger i sitt vinterprat:
 
1. Rakad hud är inte mer hygienisk än orakad
Hårstrån är torra och de få bakterier som finns där kan inte föröka sig. När man rakar sig där emot, uppstår små sår i huden, berättar Agnes. Vätska och näring läcker ut och hudbakterier får en chans att föröka sig. Renrakad hud har alltså fler bakterier per kvadratcentimeter än hårig. Tack. Då vet vi det till nästan gång någon skapar hätska Facebooktrådar om håriga armhålor. Det är alltså inte ohygieniskt att vara hårig.
 
2. Det ligger inte i vår natur att vara konstant nöjda och glada 
Människan tröttnar snabbt även om allt är perfekt. Det är meningen att vi ska tröttna för att vi ska utveckla våra revir och uppfinna nya saker, menar Agnes. Att fånga dagen är mot vår natur. Vi oroar oss för morgondagen och grämer oss över det vi inte har. Det är så vi är skapta och det därför mänskligheten har kommit dit vi är idag. Tack för den infon säger jag som alltid har haft komplex över hur kass jag är på att fånga dagar. Vad bra. Då vet jag att det beror på att jag ska ut och pinka in nya, härliga revir. 
 
Matnyttig info, helt klart.
 

Med barn i en sirapsfylld snöstorm

Idag var jag och barnen själva hemma under förmiddagen och jag försökte förbereda inför att våra kompisar skulle komma över på "afternoon tea". Alltså, att städa och förbereda saker tillsammans med två små barn är lite som att skotta i en snöstorm och samtidigt simma i sirap. Varför?
 
1. Barn strör prylar kring sig i en takt som torde vara fysiskt omöjligt för djuret människan. Lite som att en myra egentligen inte borde orka bära ett granbarr för det väger mer än hela myran. Så är barn. Fast med prylar. 
 
2. Barn uppehåller sina arma föräldrar på ett sätt som bara kan jämföras med... Inget. Inom loppet av en minut kan mina barn be mig om fyrtioåtta olika saker (inte helt sällan vitt skilda sådana) och samtidigt ropa fääääärdig från toan och samtidigt vara i konflikt med varandra och samtidigt jonglera med köttkivar och samt... STOOOOOOOOPP! får jag skrika för att hejda den eskalerande cirkusen och vips får jag ett andrum på cirka fem  sekunder (det är så lång tid det tar för barnen att sänka sina förvånade ögonbryn). Sedan är det igång igen. 
 
Well. Pappan i huset fick komma hem innan jag kunde förbereda något. Sedan hade vi en rysligt trevlig afternoon tea med kömpisarna. Väl värt snöstorms-mödan. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Stort test! Hur mycket nyår firade du?

Jag tänkte här med testa hur mycket NYÅR ni verkligen firade på nyårsafton.
 
Svara ja eller nej på nedan tolv påståenden. 
 
Din nyårsafton:
 
1. Veckorna innan drabbades du av hitte-på-panik och inventerade vänskapskretsen lika noga som matbutiken inventerar kryddhyllan. 
 
2. Minst en del av din kropp var under kvällen täckt av glitter.
 
3. Minst en del av din middag bestod av rostat bröd med någon form av skaldjurstopping (rostbröd blir tydligen finmat när det kombineras med räkor och ett begynnande tolvslag). 
 
4. Kl 22:15 längtade du efter att få gå och lägga dig (det är något med tolvslagstvång som gör att gäsp-reflexerna får fnatt). 
 
5. Minst en del av din outfit bestod av strumpbyxor ofrivilligt nedhasade till knävecken. 
 
6. Kl 00:05 den 1 januari var det någon i ditt sällskap som uttalade det långlivade gamla skämtet "vad fick du i julklapp i år". 
 
7. Du har lovat minst en grej som du inte kommer hålla (och om du mot förmodan inte visste vad du skulle lova som du sedan inte kan hålla har du fått en rad förslag serverade till dig av kvällstidningarna. Exempel på nyårslöften kan vara att du ska gå ner hela din kroppsvikt innan trettonhelgen eller att du ska äta chiagröt liggande i fosterställning i ett ätfönster).
 
8. Strax innan 12-slaget glömde du och ditt sällskap bort att ni bor i ett land i norden och någon föreslog att ni skulle lämna inomhusvärmen för att istället dra med det mousserande vinet ut i mörkret och iskylan (utomhusvistelsen vid 12-slaget är nyårsaftons motsvarighet till julens dopp i grytan - en oförklarlig tradition fler borde ifrågasätta).
 
9. RIIIIING KLOCKA RIIIIIING skanderade någon pompöst från din tv-apparat. 
 
10. När du sms:ade eller instagrammade använde du minst en gång någon av dessa två emojis: 
 
 
 
11. Drycken i ditt glas var av bubblig karaktär. 
 
12. I dina sociala medieflöden tävlade folk om vem som kunde posta flest bilder med nyårscitat innehållande tveksamt nydanande tankar så som "its a new beginning", "fresh start" och "365 blank pages". 
 
 
Mellan 6-12 ja
Du firade extremt mycket nyår!
 
Mellan 1-5 ja
Du firade ett hyfsat nyårsaktigt nyår
 
0 ja
Du firade... Ja vad firade du egentligen? Påsk?
 

Gott nytt år!

Första dagen på 2015 idag, om någon hade missat det :)))))
 
Igår firade vi nyårsafton hemma hos våra kompisar i deras nyshoppade radhus. 
 
Vi åt den godaste middagen jag har ätit på länge. Luffarbiff (tror jag det hette) med potatis tar... tare... tartar? Något med potatis i alla fall. Sen var det sparris och smör med vitlök som inte var vitlök men som smakade vitlök. Nu blev ni inspirerade va? RIKTIGT gott!
 
Sedan åt vi en väldans massa snacks (spiderpapa hade tagit sin uppgift som snacksansvarig på största allvar och länsat chipshyllorna i mataffären) och hade frågesport fram till tolvslaget. Frågesport ska man nämligen ha på nyår, annars är det inte nyår.
 
Mina mål för 2015: Följa mina drömmar, ha jäkligt kul, köpa hus, våga ännu mer, inte oroa mig så nedrans mycket hela ti´n samt fortsätta sitta längst bak på spinningpassen och temporär-hata instruktören samtidigt som jag önskar mig till en mindre svettig plats (jag mår ju bra av spinningen i långa loppet). 
 
Hoppas ni hade en fin nyårsafton. Jag önskar eder alla ett fett bra 2015!
 
 
 
 
 
 
 
 

Tillåt mig summera 2014

2014 har varit året då jag blev vuxen.
 
Jo jag känner faktiskt så. 31 år gammal och med två barn under bältet blev jag vuxen. Hur känner jag då denna känsla?
 
Ja förutom att jag den här julen har ätit romrussin-pralinerna ur Aladdinasken helt frivilligt så har jag även en stark känsla i kroppen av att jag vet och jag kan. Det har riktigt bubblat inom mig av vilja och ambitioner, en fantastisk känsla. Innan har jag alltid haft tanken "alla andra". Alla andra kan göra si och så, inte jag. Men jo. Jag kan visst.
 
En bidragande vuxenfaktor kan även vara att jag blivit med företag. Att bli egenföretagare var lite som att bli förälder. När jag blev mamma fick jag en ny syn på världen och mina medmänniskor. När jag blev företagare fick jag en ny syn på arbetsgivare, andra företagare och ja, samhället i stort. Det har varit enormt utvecklande för mig att driva företag och jag är väldigt glad att jag tillsammans med Matilda vågade ta det steget. Jag är inte ens samma person nu som för ett år sedan.
 
 
 
 
 
2014 var även året då jag gjorde många "för första gången" saker. Föreläsning för högskoleelever, föreläsning för politiker, införsäljningsmöten, planering, strategiupplägg, fakturering, live-poddning och så tvodden såklart. Att sitta i en studio i SVT-huset är det roligaste jag någonsin har gjort jobbmässigt. Jag har njutit från start till slut.
 
 
 
 
 
 
I början av året var min man med i Melodifestivalen och jag var så stolt! En fantastisk resa att få vara med om. Fasen vad roligt vi hade, Ammotrackgänget! Dessutom mynnade det ut i ny vänskap. 
 
 
 
 
 
I september sprang jag EN MIL för första gången! Det är jag enormt stolt över. Ni kan läsa om det här.
 
 
 
 
 
 
Stundtals har 2014 även varit tungt och jobbigt. Och då syftar jag inte på milen jag pressade mig igenom. Jag har haft mycket oro och ångest i min kropp vilket i våras fick mig att börja gå i terapi. För första gången i mitt liv, och då har jag levt med ångest sedan min barndom, tog jag hand om mitt mående. Bra där.
 
2014 var också tufft på så vis att jag fick förlika mig med tanken på att jag inte kan styra relationer. Ibland måste man acceptera och låta saker bero, även om det känns tungt. Också en väldigt vuxen insikt, inte sant? 
 
Om jag ska summera 2014 med ett ord får det bli: Bergochdalbana. 
 
Höga toppar och djupa dalar. Glädje, besvikelse, mod, insikt, ångest, lättnad, tårar, skratt, bråk, vänskap, framgång, kärlek, pussar, kramar... 
 
Mest av allt har det varit utvecklande och jag har gjort saker som jag inte ens vågade drömma om för ett år sedan.
 
Tack 2014!
 

En uppskattad julklapp

Min bror är en fena på att köpa julklappar. Han köper alltid något fyndigt och passande. 
 
I år fick jag godis. Eftersom jag arbetar ideellt som Snasktestare hade min bror, via nätet, beställt hem ett antal olika godissorter från Amerika (även kallat USA).
 
 
 
 
 
 
 
Jag har hunnit smaka följande:
 
1. Buttercups
En kaka med jordnötssmör typ. Kaloriintag: antagligen ett helt dagsbehov. Sååååå gott!
 
2. Hot Tamales
SVINSTARKA godisar! Som att äta ett knippe chilli. Inte min kopp te. Men kul att testa.  
 
3. Charleston chew
Enligt instruktioner skulle man lägga Charleston chew i frysen innan förtäring. Smakade typ som en frusen Krokofant. Tummen upp!
 
4. Mr Goodbar
En chokladkaka med jordnötter. Mycket delikat. 
 
Helt klart en uppskattad julklapp värdig en Snasktestare!
 
 

Jag = julvärd

I senaste tvoddavsnittet agerar jag och Manny julvärdar. Vi tänder ljus och uttalar i korus den bevingade meningen "från oss alla..." Ja ni vet. Inte varje dag man får sitta i en SVT-soffa så lika bra att fånga tillfället tänkte vi. 
 
Fast innan det avhandlar vi förstås ämnet JUL. Vi drar oss till minnes våra barndoms jular, vi listar olika jultyper samt slår fast vad vi tycker är allra, allra härligast med den 24 december. 
 
Ni ser avsnittet här. 
 
Hoppas ni gillar!
 
 
 
 
 
 
 

Ettårig bröllopsdag idag

Idag firar vi ettårig bröllopsdag.
 
Det känns... Inget särskilt. Hehe. Vi har ju varit tillsammans sedan Luthers tid så det där med att gifta sig var ingen superstor grej mer än att det var roligt att fira vår kärlek och härligt samla alla våra närstående. 
 
Med två gemensamma barn och husköp på G är det även praktiskt att vara gift. Sen är det himla mysigt att ha samma efternamn hela familjen. Här kan ni läsa om bröllopet. Enkelt och intimt och precis så som vi ville ha det.
 
 
 
 
 
 
 
Jag har en väldigt snäll man. Han är omtänksam, lojal, lugn, social och ja... Snäll som sagt. Snäll mot allt och alla. Jag har knappt aldrig hört honom uttala ett enda ont ord om en endaste person. Jag har knappt heller aldrig sett honom brusa upp sig över något. Att vara snäll är underskattat.
 
Min man är även en fantastisk pappa. Han kärleksfull och uppfinningsrik med mycket tålamod. Han brinner för sin musik och har ett otroligt öra för låtskriveri. Han kan greppa sin gitarr, zooma ut (helt omöjligt att få kontakt med honom när han har ett instrument i näven) och en kvart senare ha skrivit en hel låt. 
 
Ett år betyder för övrigt bomullsbröllop om jag får tro dessa teman så nu ska vi snart fira genom att vira in oss i våra nya, mjuka bomulls-påslakan som vi fick i julklapp. 

God Jul

Julen firas för fullt. 
 
Det började klockan 08 imorse med att vi upptäckte att tomten hade varit och lämnat klappar under granen åt barnen (lite obehagligt att en rödklädd man tassat runt i vår boning under natten, men a ja). 
 
Sen hade vi mysmorgon innan vi promenerade iväg till min mamma. 
 
Här hos mamma har vi haft julbord med släkten. Vi har umgåtts, fikat, sett Kalle Anka och spelat julklappsspel. 
 
 
 
 
 
 
 

Nu är vi hemma hos oss igen och avslutar julafton tillsammans med min pappa och mina bröder. 
 
Fint det.

Hoppas ni har en julafton formad precis så som ni önskar.
 
God Jul!