Att tvodda är typ det roligaste som finns

Igår åkte jag och Matilda upp till Stockholm. Vi sov över natt på hotell och traskade imorse iväg till SVT-huset för att spela in vår tvodd. Två episoder i taget spelar vi in.
 
Jag är alltid nervös som ett litet svin innan vi kör igång (antar att svin är nervösa typer). Vi sitter i en liten studio och våra producenter sitter i ett kontrollrum, så dom ser vi inte. Det är skönt för då känns det som att det bara är jag och Matilda där, det blir mer avslappnat. Sen kör vi. När vi spelar in podcast hemma i mitt sovrum kan vi pausa, ändra och redigera men tvodden är skarpt läge. Ingenting pausas, tas om eller redigeras. 
 
Vår projektledare har dock lovat mig att om - OM - jag skulle överraska mig själv genom att råka skrika något elakt  (typ vråla att jag hatar stelbenta katter) så har han lovat att klippa bort det (pjuuuuh). Det finns alltså en livlina. Det känns tryggt.
 
Hur som helst är det SÅÅÅÅÅÅ roligt att spela in tvodd! Jag vill aldrig att det här ska ta slut. Det är en erfarenhet som är så otroligt häftig och lärorik. Och jag hoppas sjävklart att ni som tittar ska tycka att tvodden är bra! Det är ju liksom lite ja... A och O. Hehe. Ehum. 
 
 
I vår fina studio.
 
 
 
 
 
Enbent (och möjligen stelbent) utan för SVT.
 

Länge leve snippan

Krönika publicerad i Skövde Nyheter. 
 
Det händer titt som tätt att jag hör hur föräldrar undrar vad de ska kalla sina döttrars könsorgan. Det är nämligen, trots att kvinnan har funnits på jorden sedan begynnelsen, högst oklart. Det råder en osäkerhet kring vad vi ska kalla flickans könsorgan och att vi ska behöva rådfråga varandra kring det är inget annat än ett nederlag. 
 
Jag växte själv upp med en förvirring kring namnet på det jag har mellan benen. Det hade liksom inget särskilt namn. Alla sa olika. Jag tror att vi mestadels sa framstjärt. Vilket är fruktansvärt! Ungefär som att tjejer har en rumpa både fram och bak. Under senare år har jag hört varianter som kissemurran, kuttikuttan, kisselisan, musen, muttan, fiffi och dosekosan (jo det är sant). Den ena benämningen märkligare än den andra, om ni frågar mig. 

Sedan några år tillbaka finns det dock ett allmängiltigt namn för tjejers könsorgan, nämligen snippa. Svenska akademins ordlista plockade upp ordet 2009. Cirka tvåtusen år för sent, men ändå. Nu finns det ett namn. Trots detta känner sig människor osäkra. Obekväma. "Jag tycker snippa låter så fult" säger en del och skruvar på sig. Och så fortsätter man säga dosekosan och kisselisan. 

Tänk om vi skulle hålla på likadant kring snoppen? "Jag tycker att snopp låter så fult. Jag säger hellre kissestickan. Eller daseslasen.". Ja ni hör ju hur löjligt det låter. Eller tänkt om alla sa olika om kroppsdelen ben. Promenadstickor? Kött-styltor? Vad förvirrande det skulle bli! Och förvirring är just vad som råder kring flickors kön. Det är hemskt att det inte har funnits ett namn! Det bidrar till att flickans könsorgan anses mindre viktigt, något man inte pratar om. Något man beskriver med löjliga hitte-på-namn.
 
Det är av största vikt att en allmän benämning rotar sig. Så slipper fler flickor växa upp i tron om att de har en stjärt både fram och bak. 
 
Länge leve snippan!

Dagen då jag grävde med händerna i en toalettstol

Tillåt mig att stolpa upp min något brokiga söndag i punkter:
 
07:25 Jag vaknar av att barnen bråkar om vems mamma jag är. Min mamma! Nej min mamma! Neeeej miiiin maaaaaamma!
 
07:40 Överväger att snabbframkalla ett DNA-test och en gång för alla bevisa att jag är bådas mamma och på så vis möjligen få slut på denna utdragna, ofta återkommande, konflikt.
 
09:00 Tvååringen ägnar 30 min åt att försöka fästa en hårsnodd på min näsa. 
 
10:30 Jag tränar spinning. 
 
13:30 Vi går ut för att låta barnen träna på att cykla. 
 
13:31 Det börjar regna. 
 
13:33 Det börjar ösregna.
 
13:34 Verkligen ÖSREGNA. Någon där uppe har bestämt sig för att iscensätta samma typ av skyfall som blev till hav för Noas nybyggda ark. 
 
13:35 Vi springer in. Jag hinner oroa mig för min iPhone som ligger helt oskyddad i fickan på min tunna, genomvåta jacka.
 
13:45 Vi kommer in. Telefonen har klarat sig och är intakt. PJUH!
 
13:50 Jag går på toaletten. Drar ner byxorna, sätter mig på toaringen och hör i samma sekund ett pluuuums. 
 
13:51 HEL-VE-TE!
 
13:51 Jag vänder mig om och ser min iPhone ligga på botten av toalettstolen. Den har halkat ur min bakficka. Ursäkta men sedan NÄR har jag ens telefonen i bakfickan?!?
 
13:52 Här någonstans är mina händer för första gången i sina liv nere och gräver i en toalettstol.
 
13:52 Mys.
 
13:52 Av förklarliga skäl kunde jag inte ta kort på den här situationen. 
 
13:55 Jag chocktorkar min telefon i en bunke med ris. Det har har hört att man ska göra. 
 
14:00 Mirakulöst nog verkar det som att telefonen har klarat sig. Den har överlevt! Den skendränktes men den reste sig igen. YES! TACK!
 
15:00 Jag och femåringen träffar några kompisar för att gå på bio. Vi ser Lasse Majas Detektivbyrå. Den framkallade både skratt, tårar och spänning hos de små. 
 
18:45 Hela familjen ser på Årets Sockerbagare. Vår söndagstradition. 
 
19:30 Barnen somnar.
 
Nu: Frid. 
 
 
 
 
 
 

Ny podcäääääst

Nytt avsnitt!
 
Vi pratar om den blivande tvodden. Så klart :)))))
 
Vi berättar om vårt första mötet med Svt och inspelningen av det första tvodd-avsnittet (piiiiirrrrr). Vi pratar om karriär. Går det att göra karriär med små barn? Sen delar vi (i klyshans namn) upp våra liv i tårtbitar. Det är nämligen så hiiiiimla viktigt att livets tårtbitar är lika stora. Eller i alla fall så stora som man önskar. För min del går ångest och ojämnlika tårtbitar oftast hand i hand... Inte bra. 
 
Sen pratar vi om känslan av att ja... Vänta in livet. När ska livet som jag egentligen vill leva börja? När ska jag få tid för det där intresset jag drömmer om? När ska jag få tid att umgås så där mycket med mina vänner som jag önskar? När? Nu? Sen? Aldrig?
 
Slutligen slår Matilda fast att "egentid" är ett påhittat pågrepp som egentligen inte finns. 
 
Det och mycket mer. 
 
Hoppas ni gillar!
 
 
 
 
 

Tack och tandhål

Tack snälla för alla glada tillrop, kramar och lyckönskningar angående tvodden. Det är himla häftigt att ha ett så stort gäng omkring oss som är så glada för vår skull! Tack!
 
På tal om något helt annat har jag precis varit och lagat ett stort fett hål som jag alldeles för länge har burit omkring på i en kindtand. Jag stålsatte mig innan, grät en skvätt och hann även med att vara arg på Matilda för att hon inte har något hål att laga?
 
- Då hade vi kunnat gå dit och laga våra tänder ihop! fräste jag ilsket åt henne innan jag svepte ut från kontoret.
 
Ungefär som att det är Matildas fel att jag inte har skött mina tänder ordentligt?
 
Nå väl. Lagningen gick bra. Förutom att det är en temporär lagning för om sex månader måste vi kontrollera att jag inte behöver rotfylla. Drabbades av anitklimax när tandläkaren berättade det, men a ja. 
 
Det gick verkligen smidigare än förväntat och gjorde absolut inte ont. 
 
 
 
Nylagad.
 
 

Det blir en tvodd

Minns ni att jag och Matilda var i Stockholm för ett tag sedan och fotade pressbilder till ett kommande projekt?
 
Projektet har börjat ta sin form och idag har vi varit på SVT och spelat in det första avsnittet av vår TVODD! Tjoho!
 
Eh..? Vad är en tvodd undrar nu merparten av er (OBS antagande). Jo en tvodd är en tv-sänd podcast. Eh..? Vad är en podcast undrar nu en andel av merparten av er. Jo en podcast är som, ja ett radioprogram. Fast utan musik. 
 
Okej nu blev det snurrigt. Man kan förenklat säga att vi spelar in en talkshow där varje avsnitt behandlar olika ämnen. 
 
Jisses vad nervösa vi var idag innan inspelningen. Men det gick bra och det var SÅ roligt! 
 
Moa och Matildas tvodd kommer sändas på SVT-flow med start 27 oktober. Det vill säga snart!
 
I WILL LET YOU KNOW när premiären stundar. Om man säger så. Wiiiiie!
 
 
 
Vår snajsiga studio.


 
Tvöddarna.
 
 
 
 
Med våra producenter Anders och Tomas.


Tandrengöringsproblem

Har ni läst en liknande bloggrubrik tidigare?
 
Nej jag tänkte väl det. 
 
Jag och Matilda befinner oss i Stockholm för jobb. I natt har vi bott på hotell. Det hemska är att jag glömde både tandborste och tandkräm hemma. Matilda fick med sig tandborste men glömde tandkräm. Mys.
 
Vi tuggar nu tuggummi på ett väldigt frenetiskt sätt och jag planerar även att lägga in mina tänder på spa så fort jag kommer hem ikväll. 
 
 
 
 
 
PS. Ska liksom till tandläkaren imorgon DS. 

Podfavoriter och podkuriosa

Anna-Maria listar sina favoritpoddar. Jag ser att ni är några som tipsar om mig och Matilda bland kommentarerna. Tack för det!
 
Här är mina favvopoddar (sök på iTunes):
 
1. Fredagspodden med Hannah och Amanda
Podden som ledde mig in i podvärlden och inspirerade mig att starta en egen. 
 
2. Entreprenörspodden med Karin Adelsköld 
Karin intervjuar framgångsrika kvinnor. Väldigt inspirerande. 
 
3. Kommunikationsklubbem av Resumé
En pod om kommunikation. Intressant tycker jag som jobbar med kommunikation. 
 
Mina krav för en pod:
 
1. Bra ljud
Det måste absolut inte vara studioljud, men det måste vara drägligt att lyssna på. 
 
2. Raka rör
För mycket babbel utan skott gör mig ointresserad. Jag gillar poddar där personerna följer en tråd och håller sig till ämnet (något jag även själv försöker tänka på). 
 
Pod-kuriosa
På BlogAwards delade Pappa-podden ut pris till Årets Podcast. Innan vinnarna (Hannah och Amanda) tillkännagavs berättade Pappa-poddarna för publiken att man absolut inte ska podcasta om man vill tjäna pengar. Hannah kontrade senare med att hon och syrran minsann tjänat en himlans massa pengar på sin pod. Det samma gäller mig och Matilda. Vi har kanske inte tjänat "håll-käften-jag-köper-ett-hus-kontant" mycket pengar, men helt okej med pengar. Jag kommer för evigt vara stolt över att podden gav mig min första lön som rykande färsk egenföretagare. 
 
Häpp!
 
 
På BlogAwards.
 
 

Söndagstradition

Jag älskar att barnen börjar bli så stora nu (nåja) att vi kan ha lite kvällsmys. På riktigt liksom.
 
Vår senaste tradition är att vi varje söndag innan läggdags tittar på Årets Sockerbagare. Det är typ som Hela Sverige Bakar fast med barn. Klockan 18:45 samlas vi hela familjen i soffan med massa kuddar och täcken.
 
 
 
 
 
I dagens avsnitt fick barnen i uppgift att baka kladdkaka.
 
Ett av barnen serverade sin kladdkaka med följande:
 
1. Polkagrisar
2. Marshmallows
3. Hallon
4. Jordgubbar doppade i vit choklad
5. Spritsad choklad
6. Grädde smaksatt med citron färgad med blå karamellfärg
 
Man såg inte ens kladdkakan under berget av alla tillbehör. Haha...
 
SÅ JEFVLA RÄTT!
 
Exakt så bör en kladdkaka serveras. Om ni frågar mig.
 
 
 
 
 

Tidsjakten

Nytt avsnitt!
 
Vi pratar om stressen som uppstår i budgivningar (på hus), vi pratar utseendekommentarer och tidsjakt. Jag får en plötslig uppenbarelse och inser, mitt i podden, varför mina morgnar alltid ter sig så stressiga. Hm... Vi pratar även om att våga ta stora steg i livet. Steg ut i det okända. Ofta är det beslutet som ter sig mest skrämmande, inte själva förändringen.
 
Hoppas ni gillar!
 
 

Det är fredag och jag är inte husägare

Huset blev inte vårt.
 
Jag gick en pingpongaktig sms-match i budgivning imorse och förlorade. Tyvärr. 
 
Vi satte en maxgräns för vad vi tyckte att huset var värt och den andra parten budade över. Vi hade kunnat gå upp lite till rent lånelöfte-mässigt men samtidigt vill vi inte buda massa "bara för att". Värsta känslan skulle nog vara att känna att vi har överbudat ett objekt. Där vill jag inte hamna. Rent psykiskt vill jag känna att vi har fått huset till ett okej pris. Även om vi snackar mycket pengar, oavsett.
 
Nå väl. Det är bara att leta vidare. 
 
*drag my ass in på Hemnet again*
 

Budgivning

Vi har sett det tilltänkta huset igen. Andra gången tillsammans med pappa, svärfar, svärmor och barnen. Vi var med andra ord ungefär hela släkten där och tittade. Det är så jag vill ha det. Jag vill ha ALLAS magkänsla inräknad. Jag hade lätt kunnat dra med ett gäng kompisar också och iscensatt en middag i framtida köket men det hade möjligen kunnat upplevas märkligt.
 
Efter visningen la vi ett bud på huset.
 
VI LA ETT BUD!!!!!
 
Jag kände eufori blandat med nervositet blandat med pirr blandat med skräck blandat med lycka blandat med glädje. I hela två minuter. Sedan trillade det in ett motbud. 
 
Ursäkta?
 
Jag har redan lagt om golvet i hallen, ändrat knoppar på köksluckorna och bytt tapet i vardagsrummet (i min hjärna) och nu kommer det någon och vill sabba all den här planeringen?
 
Känslotillstånd just nu: Förbannad. 
 
Jag håller er uppdaterade.
 
 
 
 
Funderar över framtida boende (obs! bilden har egentligen inget med inlägget att göra).
 
 

Mensklyshan

Jag ska ha mens vilken dag som helst (någon mer?).
 
I veckan har jag:
 
1. Varit superirriterad.
2. Varit abnormt sugen på sött.
3. Känt mig extra hungrig.
4. Känt mig svullen.
5. Fått en finne.
 
Jo men visst. 
 
Nu inväntar att jag att Mens-Klyshans Riksorganisation (MKR) ska ringa upp mig och be mig ta över som ordförande.
 
 
 
 
Ordförande i MKR pekar ut sin nyodlade finne.
 
 

Att vara småbarnsförälder

Supermamman, som driver en tumblr-blogg, är helt briljant. Läs gärna!
 
Med inspiration av Supermamman tänkte jag här göra min egen lista med GIF-bilder.
 
Tio saker en smårbarnsförälder antagligen kan känna igen sig i:
 
 
1. Klockan 05:46 på morgonen innan du har fått ditt kaffe.
 
 
 
 
 
 
2. På fredagkvällar innan du blev förälder.
 
 
 
 
 
 
3. På fredagkvällar efter att du blev förälder.
 
 
 
 
 
 
 
 
4. De gånger du och din partner lyckats vara extra pedagogiska föräldrar.
 
 
 
 
 
 
 
5. När du vinkar av barnen i förskolans fönster.
 
 
 
 
 
 
6. När du får akut sockersug och smygäter upp barnens sparade lördagsgodis.
 
 
 
 
 
 
 
7. När du säger till ett äldre barn som bråkar i lekparken och hen "mopsar" med dig.
 
 
 
 
 
 
 
8. När barnen börjar bråka med varandra så fort du vänder ryggen till.
 
 
 
 
 
 
 
 
9. När du lyckats säga en skitsmart grej på föräldramötet, som alla andra föräldrar håller med om.
 
 
 
 
 
 
10. När du återigen inser att ditt barn luktar godast i hela världen.
 
 

Tack!

Tack snälla för peppen gällande husköpet
 
Det verkar helt enkelt som att det är läskigt och pirrigt att köpa hus/bostadsrätt för de allra flesta. Det känns som en tröst. Det ÄR ju en stor investering rent ekonomiskt. Antagligen livets största. 
 
 
 
 
 
 
Vi får se vad som händer med just det här objektet. Vi ska ner till banken i eftermiddag och snacka igenom allt. Jag håller er uppdaterade. 
 
På tal om tack vill jag även tacka Satu för den fina länken som jag fick igår! Satu har sex barn mellan noll och sex år. Jag är SÅÅÅ imponerad! Gillar man att läsa bloggar om föräldralivet tipsar jag er varmt om Satus blogg. 
 
 

Buda hus och göra i brallan

Vi har tittat på ett hus och ska antagligen buda på det. Men alltså... Det är så SVÅRT!
 
Jag kan vara supertänd på ett objekt fram tills det blir skarpt läge, då blir jag nojig istället. Tänker att något annat, mycket bättre objekt, ska dyka upp på Hemnet i samma sekund som vi skriver kontrakt. Eller så tänker jag att bostadsbubblan ska spricka strax efter vårt köp. Huspriserna rasa och så kommer tidningarna vilja göra reportage om oss efftersom vi lyckats med konststycket att köpa hus i exakt fel tid. 
 
Kan man veta om det är helt rätt, innan?
 
Jag vill otroooooligt gärna bort från vår hyresrätt samtidigt som det känns skrämmande stort att äga ett hus. Fast jag vet att kliver vi bara in på bostadsmarknaden och lär oss om räntor och amortering och annat grejs, ja då kommer det inte kännas lika skrämmande efter ett tag. Eller?
 
GAAAH!
 
Ni som äger ert boende - ville ni också göra i brallan innan ni köpte?
 
 
 
 
 
 

Sämsta filmen EVER

Förra veckan såg jag och Spiderpapa vad som måste vara topp fem SÄMSTA filmer som jag någonsin har sett!!
 
Det var en action av något slag.
 
Den var helt makalöst dålig rätt igenom. SÅÅÅÅÅ smärtsamt förutsägbar. Redan i förtexten kunde jag ordagrant citera filmens slutscen. Och då vill jag poängtera att jag har påvra/inga mediala förmågor. 
 
Det enda bra som kom ur den här filmupplevelsen är att om - OM - jag någong gång råkar ligga på huven till en framrusande lastbil och OM jag då som av en händelsen råkar flyga av huven vidare ut över räcket på en bro, ja då har Spiderpapa lovat att han ska fånga mig i luften så att jag kan landa på honom och vi båda överlever (jo men sådana situationer KAN uppstå) (det såg vi i filmen). 
 
Känns tryggt.
 
 
Hur man ser ut vid minnet av en kass film.
 
 
 
 
Ps. Minns tyvärr inte filmens namn men kommer jag på det lovar jag att genast varna er. 
 

En roande tvåmanna-show

Alltså, min och Matildas tvååringar.
 
Det finns INGA som roar mig lika mycket som dessa två! Jag skulle kunna sitta i ett rum tillsammans med dessa en hel dag, eller nej nej en hel VECKA, och bara titta. Det är aldrig händelselöst. Att vara med Mini och Mina är lite som att befinna sig i en action-komedi med inspiration av Stefan och Krister-fars med inslag av improvisationsteater (båda två gör även sina egna stunts). 
 
Dom är som brothers fast med olika mothers (och olika fathers) (det vill jag poängtera).
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Matildas tvååring brukar även kalla mig för "morfar". Oklart om det är för att jag på något vis liknar Matildas skäggiga pappa eller om det är för att Moa låter ganska likt morfar eller om jag bara ser medelålders ut? Jag vet inte. Eller så tycker han bara att vi är familj, helt enkelt. 
 
Hur som helst.
 
Jag kanske börjar sälja biljetter till denna tvåmanna-show en vacker dag.
 

Offentliga bråk och goda nyheter

 
 
 
Ny pod!
 
Vi pratar om röstlägen och Matilda berättar om den gången då någon avslöjade en stor hemlighet för henne, över telefon, i tron om att Matilda vad Matildas syster (ops). Jag berättar om de tillfällen (ganska många) då jag drar vita lögner och hur jag "fejkar" husintresse för mäklare (normalt).
 
Vidare pratar vi om att bråka offentligt. Är det rimligt att riva av en diskussion med partnern mitt bland folk, eller är det pinsamt? Är det okej att bli svinarg på sin familj? Får man bråka med sin partner inför barnen? 
 
Sen pratar vi PMS. Svullna magar, sötsug och irritation som får det att svartna för öger´a. 
 
Matilda får även, under podinspelningens gång, ett HÄRLIGT besked! JIHOOO!
 
Det och mycket mer.
 
Lyssna här nedan, vi iTunes eller andorid. 
 
 
 

Drastiska ändringar

Okej.
 
Som jag skrev igår gör vi ungefär samma grejer "med barn" som vi gjorde "utan barn", men en del grejer i livet har givetvis ändrats drastiskt sedan jag blev förälder.
 
Till exempel är mina kläder, post barnen, aldrig rena. ALDRIG! Har jag tur hinner jag vara ren en kort stund på morgonen men sedan ansamlar sig fläckarna likt hotfulla grådvärgar. Fråga mig inte ens vart dom kommer ifrån? Jag vet inte och kommer antagligen heller aldrig att få veta.
 
Nyss tog jag ut en nytvättad tröja ur garderoben bara för att upptäcka att den besitter en högst oförklarlig, alldeles perfekt rund, cirkel i höjd med min ena bröstvårta. 
 
 
 
 
 
 
?
 
Nå väl. Fläckarna har i alla fall börjat bli symmetriska. Det uppskattar jag. 

Den dära´ föräldrarollen

Mia på Bloggkommentatorerna skriver ett underhållande inlägg om att bli mamma. Hon länkar även till Cissi Wallin som är gravid (grattis Cissi!) och som av förklarlig skäl funderar mycket kring sig själv och sin kommande föräldraroll. 
 
Jag har förändrats massa sedan jag blev mamma. Samtidigt har jag inte förändrats alls. Jag är fortfarande EXAKT samma Moa. Samtidigt en helt annan Moa. 
 
I början hade jag svårt att ta till mig föräldrarollen. Jag ville väl inte vara någon himla mamma heller. Det lät dötrist. Men sen växte jag mer och mer in i min roll och med åren har jag hittat en balans mellan att vara förälder och vara Moa. Det är skönt.
 
Med någorlunda facit i hand kan jag inte påstå att jag och min man har gjort avkall på så många aktiviteter sedan vi blev föräldrar. Vi gör ungefär samma saker - fast på andra sätt. Vi träffar våra kompisar, men vi gör det (oftast) hemma (lättast med barnen). Vi går ut och tar ett glas vin, men vi planerar den dagen (man dör inte av lite framförhållning). Vi reser, men vi gör det strukturerat. Vi följer våra drömmar, men vi gör det med eftertanke. Vi ligger med varandra, men vi schemalägg... SKOJAR! Hehe. (Eller?) 
 
Och dom där "andra mammorna" som jag hade svårt att identifiera mig med i början har visat sig vara kick ass superwomans upphöjt till tusen! Jag ÄLSKAR mina mammavänner. Det finns inga som stöttar, peppar, uppmuntrar och glädjs så mycket med mig som mina mammavänner. Dom har min rygg i alla lägen. 
 
Hur som helst. 
 
Det var inte lätt för mig att bli förälder. Den där rollen kom inte supernaturligt, även om jag från dag 0 har älskat mina barn. Men det har blivit himla bra! För en del päron tar det bara lite tid att hitta balansen. Och det är helt okej. 
 
Ja. Den självklara summeringen är naturligtvis att det finns lika många olika typer av föräldraskap, och känslor kring det, som det finns människor. 
 
 
 
 
Nej jag vet inte vad jag har gjort för "effekter" på den här bilden. Ni får köpa´t bara.
 
 

The Killing

För tillfället ser jag The Killing på Netflix. Det är sååååå spännande! Har ni inte sett den serien, gör det!
 
 
 
Stephen Holder och Sarah Linden. 
 
 
 
Dock är det två återkommande grejer som stör mig:
 
1. Chefen är ett neggo
Linden och Holder hinner avverka en rad olika chefer under seriens gång och alla är så himla negativa! Superneggo! Alla teorier som Linden och Holder lägger fram dissas. Vidare bestämmer chefen en sak och sedan gör Linden och Holder precis tvärt om (vilket lite liknar förhållandet som jag och mina barn har). Det slår aldrig fel.
 
2. Mjäkiga doktorer
Serien skördar massa offer (såklart) (hur spännande hade det varit om varenda avsnitt gapat tomt på mord och i säsongsavslutningen blir Linden varslad på grund av arbetsbrist?). En del dör, andra överlever. Dom som överlever och hamnar på sjukhus vill Linden och Holder av förklarliga skäl förhöra så snabbt som möjligt - vilket dom ALDRIG får för läkaren. Offret måste nämligen "vila". Ursäkta? Det springer en mördare lös och det enda vittne som finns kan tyvärr inte hjälpa till för hen måste "vila"? Linden och Holder förhör självklart offret ändå, i smyg, vilket alltid leder till att en eller flera EKG-apparater börjar tjuta.
 
Slut på störningsmoment. 
 
I övrigt är serien kanonbra! Ska mata ett nytt avsnitt så snart barnen somnat. 
 

En spa-helg

Helgen har varit en enda lång spa-helg för min del!
 
Inte spa som i spa, men jag har haft en sååååå avslappnad och välgörande tid. I fredags åkte nämligen man och barn till badhotell i Danmark. Hemma lämnades jag åt mitt öde ljuv egentid. 
 
Först kände jag mig villrådig med all tid som plötsligt stod mig till hands. Sen bestämde jag mig för att utnyttja tiden till MAX. Jag bestämde mig för att göra det som jag aldrig, aldrig annars hinner med. Det som alltid annars hamnar på efterkälken. Nämligen - SLAPPA PÅ SOFFAN!
 
Herregud vad jag har slappat. Jag har slappat och slappat och slappat så hårt att jag frammåt söndagen hade ådragit mig inbillade liggsår. Underbart! Jag har aldrig haft så ljuva inbillade liggsår tidigare.
 
Alltså jag unnar ALLA föräldrar att någon gång få ha en hel helg hemma. Det är en grej att vara iväg och till exempel bo på hotell. Men hemma... Det är BÄTTRE!
 
 


 
Ps. Jag sov till klockan 10:30 både lördag och söndag. Ds. 

Redo för barn

Ny pod!
 
I det här avsnittet avslöjar jag och Matilda vårt nya rollspel. Ett mycket roligt och givande sådant, tycker vi själva.
 
Sen pratar vi om att vara redo för barn. En del känner den känslan väldigt starkt medan andra aldrig hamnar där. Måste man verkligen gå efter "familjemallen", det vill säga jobb/giftermål/villa/volvo och sedan en välplanerad och schemalagd knodd (obs retorisk fråga)?
 
Vi pratar självkänsla och hur svårt det är att tackla motgångar när självkänslan är låg. Men även hur lätt det är att borsta av sig mindre roliga saker när självkänslan är stark. Den är ju verkligen en färskvara, den där självkänslan.
 
Sen går vi igenom kvällen för BlogAwards och min oerhörda olycka över att inte få träffa Hanna och Amanda (brööööööl). Jag berättar även om olusten som uppstår när min träningsinstruktör vill sjunga duett med mig. 
 
Lyssna gärna på "teasern" 03:10 in i programmet. 
 
Hoppas ni gillar!
 
 
 

Tre tillfällen då jag ljuger

Tre tillfällen då jag blir nervös och känner att jag måste ljuga (av någon konstig anledning):
 
1. I skoaffären
Jag har nog aldrig köpt ett par skor utan att försäljaren har tittat strängt på mig och sagt "och så smörjer du in skorna ordentligt MED LÄDERBALSAM". "Eh ja... Jag har sånt eh... hemma" piper jag. Lögnaktigt. Jag har inte alls något läderbalsam hemma. Men det vågar jag inte säga av rädsla för att försäljaren ska arrestera mig för vanvård av liten sko. 
 
2. Hos tandläkaren 
"När var du här senast, för tre år sedan?" undrade tandis senast jag var där. "Eh... Ja" ljög jag och undvek att be henne plussa på ytterligare sju år. "Du använder väl tandtråd?" "Eh... Ja." svarade jag fast min enda kontakt med tandtråd har varit stringtrosorna som jag använde i tonåren (typ).
 
3. Hos frisören
Oj oj oj. Vad mycket dåligt samvete det kan rymmas i en enda snurrbar stol. Frisören säger åt mig att jag absolut inte får färga håret hemma, jag måste använda värmeskydd och helst av allt klippa mig regelbundet. "Jag ska tänka på det" kvittrar jag och låtsas som att jag inte alls driver en av Västergötlands största odlingar av kluvna hårtoppar. 

Till min femåring

Krönika publicerad i Skövde Nyheter. 
 
Till min femåring:
 
Mitt älskade, förstfödda barn. Fem år fyllde du den 10 september. I fem år har jag varit din mamma. Jag älskar dig så!
 
Du har upplevt mycket under dina år på jorden. Du har flyttat från Göteborg till Skövde. Du har rest. Varit i många olika länder. Du har fått ett syskon och du har börjat förskolan. Du har gått från att vara en älskad son till att även bli en älskad storebror och en älskad vän. 
 
Många fler år ska komma för dig. Du har hela livet framför dig! Jag, din mamma, kommer alltid att finnas i din närhet. Att ge kärlek, stöd och omtanke utan förbehåll, det är det finaste man kan ge en person och det ska jag ge dig. Nu och för alltid. 
 
Jag vill råda dig, min son, att alltid lyssna till din magkänsla och till ditt hjärta. Ibland säger magen och hjärtat olika saker, lyssna då till ditt hjärta. Lev aldrig ditt liv efter andras tankar och tycken. Lev det liv som du vill leva och som är dig sant. Älska den som du vill älska. Oavsett. Kärlek kan man aldrig styra. 
 
Skratta mycket i livet! Humor är ett fantastiskt redskap som kan föra de mest omaka människor samman. Humor har ingen ålder och inget kön. Låt aldrig någon annan definiera vem du är. DU bestämmer vem du är. Respektera din omgivning. Du är aldrig mer värd än någon annan och ingen annan är heller mer värd än dig. Se människan. 
 
Säg aldrig att du inte kan. För du kan! Ibland är vägen till ditt mål inte rak. Det gör inget. Det är vägen dit som gör att vi lär oss och växer som människor. Kanske kommer du någon gång att känna dig rädd och säga "men mamma, tänk om jag faller?". Jag kommer då att svara "men älskade son, tänk om du flyger?". Sluta aldrig drömma. Sluta aldrig våga!
 
Jag kommer alltid finnas här för dig. Jag älskar dig. 
 
 
 
När femåringen var noll år.
 

Fotografering

Igår var jag och Matilda i Stockholm för att fotas för en rolig grej som presenteras i oktober.
 
Pirr pirr.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Igår var för övrigt tredje gången den här månaden som jag tog tåget upp till Stockholm. Tåg är verkligen smidigt, tyvärr mår jag SÅ ILLA!! Jag blir SÅ åksjuk. 
 
Tänkte först inhandla åksjuketabletter. Problemet är bara att bieffekten är trötthet. Det funkar inte. 
 
Jag valde istället ett tuggummi som tydligen skulle hjälpa. Det smakade så vidrigt att jag blev illamående redan på perrongen. Sedan bedövade det munnen på mig så pass att jag blev rädd för att jag skulle behöva dra upp mina mungipor för hand under fotograferingen. Men efter ett tag försvann både munförlamning och illamående och jag mådde faktiskt helt okej under resan. Pjuh. 
 
 
 
Åksjuke-tugg.
 
 
 
 
Köpte en mintgrön halsduk. Älskar mintgrönt!
 
 
 
 
 
Smygfotade Matilda. Så här är jag van att se na´. Frenetiskt koncentrerad vid sin mobilskärm (jag är eventuellt likadan).
 
 
 Kul dag hur som. 

Please like me. Typ.

Att antalet kommentarer rent generellt har minskat i bloggarna har väl ingen missat (eller vad vet jag).
 
Jag antar att det är ett naturligt resultat av att bloggar inte längre innehar "nyhetens behag" samt att allt fler surfar från mobilen. Palla knappra sig in i folks kommentarsfält med hjälp av små touch-tangenter liksom. 
 
Jag minns dock det ljuva 2008-talet... Då bloggandet var nytt, hett och härligt. Surfandet utgick från datorn. Folk kommenterade vilt. Jag kunde skriva ett godnatt-inlägg a´ tre rader och genast få tjugofem ivriga kommentarer som alla sa "goooood naaaaatt". Ack ack. Det var tider det.
 
Såhär några år och ett antal smartphone-modeller senare får jag vara glad om någon orkar önska mig god jul den 24 december.
 
Närå.
 
Så illa är det inte (jag älskar er som fortfarande kommenterar).
 
Men!
 
På tal om detta har jag blivit med LIKE-knapp. 
 
 
 
 
 
 
Ni ser den under inlägget. Smidigt va? Bara å klicka te´ . Jag ska snart ha en fullvärdig mobilversion av bloggen också.
 
 
 
 
 
 // Med förhoppning om att bli älskad gillad

Uppdatering vardagsrum

I helgen hade vi besök av våra kära Varbergvänner. Alltid lika mysigt. 
 
- Har ni gjort om här? utbrast kompisarna när dom stegade in i vårt vardagsrum.
 
Svar: Nej.
 
Vi har inte gjort om. Vi har nämligen totalt köpstopp vad gäller inredning (och allt annat) fram tills vi flyttar till hus. Det enda som har uppdaterats i vårt vardagsrum är soffan som gått från att vara trasig i två delar till att vara trasig i tre delar. Vilket för all del är en förnyelse i sig. 
 
Men ny soffa köper vi absolut inte förränn samtliga barn i vår familj har nått en något mer kladdfri ålder. Lika bra att låta småbarnsåren göra sitt fullt ut.
 
Nå väl. Trevligt ändå att vårt vardagsrum kändes uppdaterat på något sätt. 
 
 
 
 
Bästa med hösten = tända ljus.
 

Valet, vinet, väskan

Nytt podavsnitt!

När vi spelade in det här avsnittet var vi bakis. Jomen visst. Vi var bakis på riksdagsvalet, vi var bakis på något glas för mycket bjudvin och dessutom var vi bakis på grund av tågresa med tillhörande väsktjuv. 
 
Japp.

Vidare snackar vi om det gågna riksdagsvalet och hur man pratar politik med sina barn, går det? Vi avhandlar störiga ljud, det jobbiga i att sova med människor som man inte känner samt mingelteknik (det är svårt att mingla!). Det och mycket mer.
 
För er som aldrig har lyssnat på vår pod eller möjligen känner er tveksamma till att så göra (hallå man vill ju inte slösa bort cirka en halvtimma av sitt liv på något som visar sig vara kass) kan jag rekommendera att lyssna på den inledande "teasern" som infaller cirka 2-3 minuter in i varje podavsnitt (i det här avsnittet vid 03:22). Där kan ni känna efter huruvida ni tycker att podden känns intressant eller ej. 

Trevlig lyssning!