Felräknad graviditet

Ikväll har jag varit på klädparty. Jag träffade en gravid kvinna där.
 
- Vilken vecka är du i? undrade jag.
 
- Det är 30 dagar kvar till BF.
 
- Jaha då är du i vecka 39, konstaterade jag glatt.
 
*tystnad*
 
Ja-happ.
 
Sen tänkte jag inte så mycket mer på det.
 
Tills nu när jag kom hem.
 
Nu började jag plötsligt tänka VÄLDIGT MYCKET MER PÅ DET. På min uträkning alltså. För om man räknar vecka 40 som slutvecka på en graviditet och man även räknar att det går 7 dagar på en vecka ja då är man högst troligt INTE i vecka 39 när man har 30 dagar kvar till BF.
 
Gah!
 
Nu måste jag på något vis googla fram den gravida kvinnans hemnummer för att omedelbart reda ut min felräkning. Man kan säga att jag känner ett trängande behov av att ge min hjärna "upprättelse". Jag vill så att säga tala om att alla bestick finns i lådan. Hjulet snurrar OCH hamstern lever. Det vill jag tala om. 
 
 
 
 

Förlamande kvällströtthet

Kring 21:30-snåret varje kväll kommer den.
 
BAAAM!
 
Kvällströttheten.
 
Den F.Ö.R.L.A.M.A.N.D.E kvällströttheten. 
 
Jag blir plötsligt så trött att jag inte orkar kliva ur tv-soffan. Allra minst orkar jag gå till badrummet för att tvätta fejjat och borsta tänderna. 
 
Ganska ofta tänker jag att jag kanske borde starta med kvällsrutinen en halvtimma tidigare för att på så vis förekomma min trötthet och slippa utföra tandborstning under imaginärt vapenhot av mig själv. För om jag börjar med kvällsrutinen kring 21-snåret istället torde jag ju lämpligen drabbas av den förlamande tröttheten lagom till jag befinner mig i sängen. Inte sant? Gu vad smart!
 
Men sen tänker jag att det vore ju dumt att göra det lätt för mig.
 
 
 
På dagen. När jag inte är trött.
 

Jobb och trygga vägar

Ja-happ. Nu är vi i Kungälv jag och Matilda.
 
Vi jobbar. Alltså, jag bloggar ju inget om vårt företag (vi jobbar med digital kommunikation) vilket är ett medvetet val. Men med det sagt vill jag ändå spilla några ord om hur roligt vi har! Det är SÅ lärorikt att driva eget. Och vi har SÅ mycket att göra just nu. Idag har vi varit ute på "fältet" och jobbat 08-21 ungefär. Är hyfsat mosig i hjärnan just nu. 
 
Well. Nu har vi precis intagit en rööööömäääntisk middag jag och Manny.
 
 
 
 
 
 
Vid det efterföljande kaffet visade det sig att Matilda aldrig har smakat på en sukett? Inte för att det är någon lag på att man ska ha smakat suketter, men ändå.
 
- Ta en, uppmanade jag.
- Njaa, svarade Matilda tveksamt.
- Men kom IGEN. Lev lite vilt och galet! tyckte jag. 
 
Matilda avböjde dock och fortsatte vandra vidare på invanda, trygga vägar. 
 
 
 
 

Konsten att leka kurragömma

I helgen lekte jag och barnen kurragömma på en lekplats. Att leka kurragömma med en tvååring är svårt. Eller inte alls svårt beroende på hur man ser det. 
 
Hur vi leker kurragömma:
 
• Barnen gömmer sig. 
 
• Mamman ska räkna till tio. Ett, två, tr...
 
HÄR ÄR JAG!! vrålar tvååringen och hoppar fram från sitt gömställe. 
 
• Eh. Ja.
 
• Mamman börjar leta efter femåringen. Var kan han vara..?
 
DÄR ÄR HAN! vrålar tvååringen exalterat och avslöjar utan omsvep sin storebrollas gömställe.
 
SÄG INTE VAR JAG ÄÄÄÄÄÄÄÄÄR vrålar femåringen tillbaka i en mindre exalterad ton. 
 
•  Det gör inget jag räknar igen, säger mamman peppande.
 
• Tvååringen väljer att gömma sig där femåringen nyss gömt sig. 
 
• Femåringen vill inte vara med längre. 
 
Slut. 
 
 
 
 

Ett kärleksbrev

Idag fick jag ett brev på posten. Eller ett paket snarare.
 
Det var en möjligen något försenad kärlekshälsning från Marabou.
 
 
 
 
 
Svar till Marabou: JA JAG VILL GÄRNA HÅLLA KONTAKEN!
 
Faktum är att jag tycker att det är ytterst märkligt att vi inte har skapat kontakt med varandra tidigare? NÄRKONTAKT! Jag vet inte om ni vet om det, men vi har alltså haft ett itimt distansförhållande sedan ja... Urminnes bloggtider. 
 
Nu inväntar jag någon slags inbjudan till huvudkontoret där jag får provsmaka topphemliga nyheter, skratta i slowmotion tillsammans med alla medarbetare (man skrattar alltid i slowmotion när man är extra lycklig) samt bada naken i smält choklad (obs helst ej för varm). 
 
Ja. Det var alltså Marabou Japp i paketet. Lite old news om ni frågar en luttrad snasktestare som jag, men ändå. Jag blev glad. Tack!

Ett beroende som nu måste delas

Alltså. Mitt nya beroende. Gourmeknäcke med smak av ost och pumpafrön. Jag äter det hela tiden. Så jääääääfvulskt gott!
 
 
 
 
 
 
Jag har, likt den smarta människa jag är, undanhållit detta knäcke för min käre make. Jamenar, förstår ni hur snabbt en förpackning tar slut om två personer ska dela?? Nej istället har jag smaskat och knaprat helt inkognito. Allt för att slippa dela med mig.
 
- Vad äter du för något? har min man frågat mig.
- Vad då? Eh. Alltså. Inget särskilt, har jag svarat i falsett och försökt få gorumeknäcket att se ut som en skiva alldaglig rågrut. 
 
Men så igår äntrade jag köket intet ont anande och vad ser jag? Jo. Min man. Med gorumeknäcke i både näve och trut! Han hade hittat min gömma. 
 
- NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ! DET ÄR INTE SANT!!! MITT LIV ÄR ÖVER!! skrek jag kanske inte men nära på.
 
Nu är gourmeknäcke givetvis det bästa han vet också. 
 
Typiskt. 
 
 
 
 

Lycka över tidig uppgång

Imorse var det tidig uppgång för vår del, jobb och lämning på förskolan. Vi brukar inte behöva gå upp speciellt tidigt men när vi nu skulle göra det var barnen... Överlyckliga. Tydligen?
 
- JAAAAAAAAAA! jublade äldstebarnet. Kommer vi vara först på förskolan mamma? VA??
 
- Jo det tror jag. 
 
- YEEEES!
 
Sen förklarde femåringen för mig att det passar så himla bra att vi går dit tidigt för han är ju citat "så himla morgonpigg". Och det har han ju helt rätt i. I tidig otta brukar jag sömndrucket muttra, möjligen ibland fräsa, åt honom att han "går upp mitt i natten". Jag tycker liksom att 06-ish är mitt i natten. 
 
På tal om det så kom jag just att tänka på när jag förra julen förklarade för äldstebarnet att "tomten kommer och lämnar paket i öppna spisen i natt".
 
- Men mamma... sa äldstebarnet. Då kommer jag träffa tomten. För jag går ju upp mitt i natten. 
 
Touché. 
 
 
 
 
 
 

The Fall - bäst på länge

Har ni sett serien the Fall på Netflix?
 
Om inte. SE DEN!
 
 
 
 
 
 
1) Den är himla spänannde.
 
2) Den låter kvinnor ta plats.
 
3) Den klarar bechdeltestet flera gånger om. 
 
4) Den innefattar Stella Gibson. Här kan ni läsa varför hon är så grymt bra.
 
 
 
 
 
 
5) Jag vill bli Stella Gibson
 
6) Men eftersom rena människo-transplantationer inte är möjliga (mig veterligen?) så får jag nöja mig med att helt enkelt copy pejsta Stellas coola, smarta, rappa, svala men ändå inkännande sätt. 
 
7) Jag vill även copy pejsta Stellas garderob. Och då menar jag ner på trosnivå. Jag vill också ha på mig pennkjolar och krämfärgade sidenblusar och höga klackar!
 
 
 
 
 
 
8) Återigen. Vill bli Stella.
 
9) Nu och för evigt.
 
10) *sadlar om till polis* *hets-shoppar klackskor och blusar på tradera*
 

Säljare under tidspress

Varje morgon säljer jag in dagens outfit till familjens tvååring. Ja, alltså jag säljer in kläderna som han ska ha på sig på förskolan. Detta för att undvika en allt för långdragen påklädningsprocess. På morgonen har vi inte hur mycket tid som helst att vela (tvååringar kan ha svårt att bestämma sig).
 
- Tittttttaaaaaa, tjöt jag idag upphetsat (och möjligen lögnaktigt). Det står AMMOTRACK på den här tröjan!
 
Tvååringen älskar Ammotrack. 
 
- Jag tror att SUPERTRION har sådana här byxor! fortsatte jag. 
 
Tvååringen älskar Supertrion. 
 
- Jag tror att man kan FLYYYYGA om han har dom här strumporna!
 
Barnet: Helsåld.
 
BAAM!
 
Man skulle kunna säga att jag, sedan jag blev förälder, har egenutbildat mig själv till en mycket, mycket skillad säljare. Jag skulle antagligen kunna sälja sand i en öken om jag bara var tillräckligt tidspressad.
 
 
 


Galej och ny villkor

Igår var vi ute på jobbrelaterad galej. En otroligt trevlig kväll med både Kiss och Bon Jovi på scen. Möjligen kopior av orginalen, men ändå.
 
Här kommer världens mest beskurna och grumliga bild (Matilda den lilla perfektionisten blir garanterat alldeles kallsvettig när hon ser hur jag misshandlat kvällens bildmaterial, men det var tyvärr det bästa jag kunde vaska fram):
 
 
 
 
 
 
 
Idag vaknade jag något eh, mör. Men det där med att ligga i soffan hela dagen och väcka kroppen till liv med fett och kolhydrater från lokala pizzerian fungerar inte riktigt med två små barn. Så jag fick ta mig i kragen och carpa dagen. Tur då att solen har lyst från blå himmel.
 
 
 
 
 
 
 
Efter att ha varit ute i friska luften och besökt diverse lekplatser under några timmar tog jag och Spiderpapa beslutet att vi skulle *trumvirvel* GÅ PÅ RESTAURANG! Helt spontant. Vi har inte gjort det speciellt mycket innan eftersom multipla småbarn och publik matmiljö ofta innebär minsta möjliga avslappning för föräldrarna. Men nu kände vi oss djärva. 
 
Och tänk det gick bra! Barnen satt still, åt kladdfritt och tyckte att det var roligt. Underbart! Jag har längtat efter att vara mer spontan med familjen och det fungerar naturligtvis bättre och bättre ju äldre barnen blir. Snart fyller vår minsta tre år och jag märker att vi träder in en ny slags familje-era där vi kan göra saker tillsammans på andra villkor än tidigare. Mys!
 
En bra helg.

Träningshybris

Jag och Matilda körde body pump 45 min i veckan. 
 
Jädrar vad vi eh... Lyfte och grejade. Med vikterna. 
 
Sedan drabbades vi av en möjligen svårtartad träningshybris. Lifte som efter en förlossning när man ba I´M THE QUEEN OF THE WOOOORLD! 
 
 
 
 
 
Japp. Jag jämförde just ett body pump-pass med en förlossning. Tydligen.

En överraskning

Den här veckan har varit mycket av allt. Min hjärna har gått på högvarv. Busy busy doin´ a lot of all. Kan man säga. 
 
Tänk då vad härligt det kändes när det plötsligt damp ner en pappersavi på hallmattan (eller damp och damp det fladdrade väl snarare ner). Ut från posten hämtade jag ett mycket trevligt paket från en bloggläsare vid namn Anna.
 
Titt vad trevligt:
 
 
 


Ett fint brev med massa snälla ord fick jag också. Tänk att det finns människor där ute som jag inte känner, som önskar mig allt gott? En främmande person som tycker om min blogg och som önskar mig och min lilla familj lycka och välgång. Den tanken gör mig rörd och glad.
 
Tack Anna!
 
Nu ska jag varva ner med choklad och min nya bok.

Sextörstande kvinnor och hetsiga budgivningar

Nämen! Vi har släppt ett nytt podavsnit denna torsdag.
 
Vi överväger nämligen att byta poddag från söndag till torsdag. För att underlätta för oss själva med publicering och grejer.
 
Hur som helst handlar det här avsnittet om sextörstande kvinnor. Det handlar om hetsiga husbudgivningar (jag förlorade ju en idag) samt hur självagoda jag och Matilda är när ingen hör på.
 
Hoppas ni gillar!
 
 

Budgivning på hus (igen)

Vi budgiver i detta nu på ett hus. 
 
Det här huset är HELT perfekt. Den här gången är det verkligen inget, inget som skaver. Inget känns halvbra, tveksamt eller så där. Allt känns SÅ bra! Det enda vi kan hoppas på nu är att vi inte hamnar i budgivning med dårar som skjuter priset i höjden fullkomligt.
 
Ni kan ju hålla tummarna.
 
Uppdatering:
 
Ni kan släppa tummarna.
 
Husets pris nådde nya, helt oanade höjder. 
 
Tyvärr.
 
Det enda vi kan hoppas på nu är att ägaren helt magiskt bestämmer sig för att pengar inte spelar någon roll och helt enkelt går ner 400k och ger OSS huset. 
 
Än sker under. 
 
 
 

Jobbrelaterad huvudvärk

Häj!
 
Gårdagen var hyfsat späckad. Vi var i Stockholm på jobb jag och Manny.
 
Grejen med mig nuförtiden är att jag får ont i huvudet efter alla jobbmöten. Jag koncentrerar mig (tydligen) så till vida inför varje gång jag ska prestera att när jag slutar prestera släpper spänningarna och huvudvärken kommer krypande. 
 
Jag hade sprängande huvudvärk efter varje tvoddinspelning vi gjorde i höstas och jag får alltid huvudvärk i samband med hus-budgivningarna vi deltar i (har ju vart med ett gäng vändor nu).
 
Stackars lelle hövve. Det lever ett pressat liv.
 
För övrigt har jag börjat kalla Matilda för "älskling". Alltså jag tänker inte ens på att jag säger det. Det bara kommer. Det är liksom den nivån vi har hamnat på nu, rent umgängesmässigt. 
 
 
 
 

Att bära någon Vasaloppet runt

Barnen åkte Vasaloppet i helgen. Barnens Vasalopp alltså.
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Vi anländer till skidbanan. Femåringen får på sig skidor och svischar iväg.
 
• "OSSÅ ÅKA!" tjoar tvååringen. 
 
• "Här får du ett par stavar" svarar jag diplomatiskt och tänker att han ska nöja sig med dessa.
 
 "SKIIIIIIDOR" skriar tvååringen och ser förolämpad ut över att ha blivit erbjuden stavgång istället för skidåkning. 
 
• Vi får låna ett par skidor av en funktionär
 
• "Jag har åkt skidor hela mitt liv. Det ska börjas i tid" säger funktionären hurtigt och jag ser framför mig hur han som nyfödd antagligen tillverkade ett par skidor av sin egen navelsträng.
 
• Funktionären börjar snörar på skidorna på tvååringens små små små små små små små små små små fötter. 
 
• Och han snörar och snörar och snörar och snörar och snörar...
 
• "Så. Nu kan du åka" säger funktionären efter en kvart och ser lycklig ut. Han har ju trots allt just lyckats snöra fast långa brädor på två skobeklädda färskpotatisar.
 
• "Nä INTE åka skidor mer" svarar tvååringen.
 
• "Jo nu måste du åka" piper jag stressat, rädd för att glöden i funktionärens ögon ska slockna. 
 
• Tvååring + skidor + assisterande mamma + balans = SVÅRT! 
 
• Vi tappar balansen och hamnar i en hög i spåret. Blir förödmjukat omkörda av en liten människa med angrybird-mössa och fastfrusna snorsträngar under näsan.
 
• Jag bär tvååringen, med skidor och allt, runt spåret.
 
• Vi når mål.
 
• Tvååring får medalj.
 
• Mamman får inte medalj.
 
• Nä-nä.
 
Idag: Mamman har träningsvärk.
 
 
 
 
 
 

En efterlängtad upptäckt

Alltså det här med sociala medier och vad jag tycker är roligast att lägga tid på, det kommer och går för min del. Min tillgivenhet pendlar friskt mellan instagram - blogg - twitter - facebook - instagram - blogg - facebook - nä inte twitter förresten för det är rätt trist - instagram - blogg - och nu tydligen youtube? 
 
Det kaaaan ha att göra med att jag nyligen har lärt mig att hantera videoredigeringsprogram och nu går all in med den digitala klippsaxen och tillhörande spexiga ljudeffekter.
 
- Mamma vad gööööör du?
- Schyyy mamma spelar in sig sjä... Eller jag menar mamma gör en insatts för världsfreden. Eh.
 
Nä.
 
Nå väl.
 
Idag har vi haft en "rensardag" och jag gjorde en mycket efterlängtat upptäckt.
 
 
 

Cheesecakefyllda jordgubbar

Idag är ingen vanlig dag! Nej för idag är dagen då vuxna människor köper överprissatta gosedjursnallar och giver till varandra! TJOHO! 
 
Eh. Ja.
 
Här har vi firat Alla Hjärtans dag med bubbel och cheesecakefyllda jordgubbar. Jomenvisst.
 
 
 
 
 
 
Jag är inte mycket för jordgubbar, tycker att det är ett överskatta bär. Men när det fylls med cheesecakeblandning alltså... Då förlåter jag all överskattning.
 
Recept fyllning:
 
2 dl philadelphia
1 dl florsocker
1 tsk vaniljextrakt (finns på hyllan för bakning)
 
Gröp ur gubben.
 
Fyll bäret med smask.
 
Smula över digestivekex.
 
Klart.
 
Mottag aplåder.
 
Njut.
 
Älska livet. 
 
Carpa dagen.
 
Sälj bohaget.
 
Res till fjärran land.
 
Bli munk.
 
Nu tappade jag tråden.
 
Känner jag.
 
Eventuellt.
 
Hur som helst.
 
Testa det här!
 
 
 
 
 
 
 

En fredagshälsning

Här kommer en fredagshälsning från mig och Manny.
 
Vi konstaterar bland annat att vi är först ut på youtube (det finns väl ingen som har brutit mark på youtube innan oss?) och att Matilda är en riktig TIGER på spinningcykeln. 
 
 
 
 
 
 
Trevlig hälg!

Husvisning med finesser

Förra veckan var vi på en privat husvisning hos några bekanta som kanske ska sälja längre fram i vår (lika bra att vara pro-aktiv). 
 
Alltså hej fint hus!
 
Här snackar vi husägare som inte har tummarna mitt i händerna. Dom hade fixat så himla fint! Öppen spis (ja den satte vi in för några veckor sedan), inredd balkong med inbyggd radio (det är inga konstigheter att bygga in en radio i väggen vettni), sprillans nya badrum med dubbelduschar med mera med mera.
 
När vi kom till vardagsrummet såg jag ingen tv och utbrast skämtsamt:
 
- Den kanske man hissar upp ifrån hyllan där borta HAHA.
 
- Ja visst, sa husägaren, greppade en fjärrkontroll och hissade upp tv:n från hyllan.
 
Ja-happ. 
 
Detta kan vi då jämföra med mig och min man som räknar "byte av tapet" som ett "omfattande renoveringsprojekt" och "ska vi verkligen lägga ett bud på det huset"? 
 
Är så impad av folk med fixarlust. 
 
 
 
 
 

En avslöjande tvååring

Vår tvååring är för det mest "hack i häl" på mig. Där jag befinner mig - där befinner sig tvååringen. Ungefär så. Det är mysigt på sitt sätt för jag vet att han inte alltid kommer vilja vara precis där mamma är. 
 
Det kniviga är bara att en tvååring fungerar lite som en slags mänsklig megafon och som resultat av detta blir privatlivet något eh... Lidande.
 
Allt tvååringen ser och hör måste han nämligen bekräfta högt. Alltså HÖGT. Till exempel häromdagen när jag försökte fisa lite diskret då följer tvååringen upp detta genom att skrika MAMMA PRÖÖÖÖÖÖTTA och så har folk som absolut inte borde ha någon uppfattning om min tarmfunktion fått veta att jag just släppt luft. 
 
Ja-happ.
 
 
 
 
 

Definitionen av en snökuckla

Jag fick en fråga under förra inlägget:
 
 
 
 
Haha... Jag tvekade faktiskt när jag skrev "snökucklor" för plötsligt kände jag mig osäker på om det är ett riktigt ord. Och då ska ni veta att snökucklor har varit en självklar del av min vinter ända sedan barndomen. Men alltså, är snökuckla ett ord? Är det dialektalt? Eller är det något jag kommit på själv? *identitetskris*
 
För mig är en snökuckla är en bit snö som naturen (med hjälp av en eller annan snöplog) själv har packat ihop till en snöboll. Typ. Fast den är inte speciellt rund och trind utan mer kantig och hård. 
 
Snökucklan trivs bäst utmed vägrenar samt i snövallar. Den innehåller inte helt sällan spår av is och grus. Snökucklan är rolig att hugga isär med spade och går med fördel att stampa på. Den går även att använda som byggsten i snömurar men bör inte, med respekt för motståndarens synorgan, nyttjas i snöbollskrig. 
 
Alltså en - snökuckla.
 
 
 
 

Luffs i naturen

Idag har vi haft en söndag i friluftslivets tecken. Eller LUFFS som jag alltid har trott att det heter. Alltså, fri-LUFFS-liv. Känns ytterst rimligt att det skulle heta så. När man är ute i naturen lufsar man ju fritt omkring. Typ. Luften där emot är väl fri oavsett?
 
A ja.
 
Roligt har vi haft.
 
 
 
Barnen samlade snökucklor som dom försökte kränga till oss vuxna för 109 kr/st (egen prissättning). Det kallar jag entreprenörskap!
 
 
 
 
Vi grillade korv över öppen eld. 
 
 
 
 
Min korv intog en fallande färgskala.
 
 
 
 
Ljummet kaffe i plastmugg hör friluftslivet till.
 
 
 
 
Brända korvar, spilld festis, snorsträngar, frusna fingrar, lek, skratt, goa vänner, outfits som absolut inte vinner några modepriser... En alldeles perfekt söndag! 

Synad bluff

I det här avsnittet synar jag och Matilda en bluff.
 
Jomenvisst.
 
Affärsmänniskor är nämligen inte så proffsiga som vi alltid har trott och yrkesroller är inte så lyxiga som vi har inbillat oss. VI HAR SYNAT BLUFFEN! Eller så har vi bara blivit äldre och fått insikter. Hm?
 
Förutom att syna bluffar pratar vi om saker och tings värde. Ingenting har ju egentligen något värde förrän vi människor tillskriver det ett värde. Sen berättar Matilda om saker som hon aldrig trodde att hon skulle göra men som hon nu har gjort.
 
Hoppas ni gillar avsnittet!
 
 
 
 

En blodig historia (känsliga läsare varnas)

Jag rev mitt lillfinger på rivjärnet igår när jag rev morötter. 
 
- Äsch det är en liten skråma det blöder bara lite grann, tänkte jag.
 
Jo tjena!
 
Inom någon minut såg det ut som att jag på något vis hade stympat mig själv. 
 
- Jag får vira lite papper runt fingret, tänkte jag och nöp åt mig en bit hushållspapper.
 
Jo tjena!
 
Inom ytterligare någon minut såg det ut som att någon hade slaktat ett större djur på diskbänken. 
 
HELSKOTTA VAD DET BLÖDDE!
 
Jag tog på mig ett plåster men det blödde snabbt igenom. Tillslut fick jag på ett mycket aggressivt vis vira dubbla bamseplåster kring fingret och fick så äntligen fick stopp på blödningen.
 
Pjuh!
 
Efter några timmar dristade tog mig till att ta av mig plåstren men det skulle jag aldrig gjort för plötsligt stod blodet ut som en stråle ut från fingret!! GAAH! Okej här börjar jag eventuellt överdriva händelsen. Men det jag vill ha sagt är att det kan blöda rejält även från den allra minsta av lillfingerskråmor.
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag är jag återställd och mår efter omständigheterna bra. 
 
 

Skolstart

Till hösten börjar vår femåring skolan. Eller förskoleklass, som det kallas.
 
Jag vet att en del föräldrar kan drabbas av separationsångest när barnen börjar förskolan men just den starten har jag inte haft några problem med. Men alltså... Skolan! DET känns jobbigt i mitt mammahjärta.
 
Det känns så stort på något vis. Om förskolan är en stillsam liten damm så känns skolan som en stor, vild ocean. Femåringen längtar men jag där emot har känt oro inför detta sedan i höstas. 
 
Men så häromdagen var vi på besök i skolan och tänk, nu känns det mycket bättre för lilla mammisen. Dels insåg jag att vi är bekanta med många av de andra barnen och föräldrarna, jag känner rektorn och en av fröknarna är familj till Matilda. Dessutom var lokalerna jättefina. Så nu känner jag mig mycket tryggare. PJUH!
 
Där med inte sagt att jag inte kommer ligga i en buske utanför klassrumsfönstret med avlyssningsparabol, kikarsikte och ett kamouflerande björkris på huvudet. Im just sayin. 
 
 
 
Redo att ha björkris som huvudbonad.
 
 

Icke ombedd städning och rensning

Ikväll kom min mamma över och vaktade barnen en sväng eftersom jag och Spiderpapa skulle iväg. 
 
Senast mamma var här och barnvaktade så rensade och städade hon vårt skafferi i köket. Tack tack. 
 
Vad hon hittade på idag?
 
Jo när vi kom hem hade hon städat i badrummet, vikt barnens alla kläder i prydliga högar, rensat i barnens strumplådor och samtidigt fyllt en påse med försmå/udda strumpor. 
 
Som kronan på det städade verket hade hon även lagt fram vad hon tycker att barnen ska ha på sig för kläder imorgon. Och då med tröjan som barnen fick av henne i julklapp överst i högen. En tröja som jag ännu inte tagit bort prislappen på. Ehum. En liten pik alltså.
 
 
 
 
 
Om jag gillar eller ogillar min mammas icke ombedda och något privatlivsinkräktande rensande och städande?
 
Svar: JAG ÄLSKAR DET!
 
Borde låta na´ vara barnvakt på någon slags veckobasis. 
 
 

Jag har svårt för folk som andas och äter

Trillade över den här bilden på instagram och kände igen mig.
 
 
 
 
 
 
Googlade misophonia och insåg att folk verkligen kan lida av dessa ljud. Det gör inte jag. Lider alltså. Inte heller blir jag arg. Men över lag är jag väldigt ljudkänslig.
 
Exempel:
 
1. Jag har svårt att sitta bredvid någon som äter (främst sådant som knastrar, typ chips) om jag själv inte äter. 
 
2. Jag kan inte sova med folk som andas högt eller snarkar. Min man snarkade i början av vårt förhållande. Det gör han inte längre om man säger så. Det är "åtgärdat".
 
3. Jag kan absolut inte sova till tickande klockor. Då kommer jag aldrig till ro.
 
4. Jag har svårt för höga volymer. Måhända har jag väldigt bra hörsel för jag är alltid den som sänker musiken eller tv:n. Jag tycker det är jobbigt när barnen väsnas eller när folk PRATAR VÄLDIGT HÖGT VA HÖÖÖÖR DU MIG VAAAAA?? Jajajajaghördigdubehöverinteskrika.
 
5. Jag märker direkt om nya ljud tillkommer i min omgivning. Till exempel vaknade jag en natt, helt abrupt, av att en susning knäppte igång i ventialtionsrören (vi bor i ett gammalt hus). Det var ett knappt förnimbart sus som min man inte ens vid koncentration kunde uppfatta men jag hörde det! Vaktis fick komma och efter en hel del undersökningar visade det sig att rören behövde lagas. HA!
 
6. Jo visst jag kan använda mig av öronproppar nattetid. Dock ligger jag då mest och försöker höra om jag hör igenom öronpropparna. Vilket jag oftast gör. Om jag riktigt vill. 
 
Japp. That´s me.
 

Jag tycker det är roligt att vara här

Jag trillade över det här klippet på Facebook idag. Kan tyvärr inte dela ursprungsklippet, utan bara det som bearbetats av tv4, men ändå. Det är ett ljuvligt klipp!
 
Skådespelaren Sanna Sundqvist gästar Nyhetsmorgon och... Ja ni får se själva.
 
 
 

Haha! Underbart!
 
 
 
Jag har kollat på klippet om och om igen. Jag älskar hur hon väser fram att hon tycker det är roligt att vara där. Som en positiv parentes uttalad högt. Eller en snällhetstourettes som hon själv uttrycker det. Jag blir helt glad av att se det. Älskar dessutom att hon bjussar så på sig själv.
 
Mer positiva parenteser åt folket!

Saker jag fått på foten de senaste dagarna

Och just som ni tänkte att sociala medier inte kunde bli mer menlöst i fråga om vad folk delar med sig av - ja då skriver jag ett inlägg med rubriken "saker jag fått på foten de senaste dagarna".
 
Japp.
 
Men faktum är att jag har fått en rad hemskheter tappade på min stortå under veckan som gått och det har inte varit vackert.
 
Saker jag fått på foten de senaste dagarna:
 
1. Schampoflaska
Vet ni hur ont det gör att i godan ro stå och tvaga sig under ljumma strålar och plötsligt, som från ingenstans, få en flaska Loreal rätt på stortån? DET GÖR ONT! Jag linkade ut ur duschen och kom aldrig riktigt tillbaka den dagen.
 
2. En vällingflaska
En FYLLD vällingflaska vill jag tillägga. Vet ni vad en flaska välling väger? Nej inte jag heller men jag vet exakt hur det känns att få en på stortån. 
 
3. Skohornet i hallen
Egentligen förstår jag inte varför vi har detta vapen till skohjälpmedel hägande i hallen?? Det är totalt livsfarligt! Jag kan inte ens räkna alla de gånger skohornet lossat från sitt hänge på hatthyllan och med farten av en direkt dödande projektil träffat min fot. 
 
Ja. Ni är välkomna att tycka synd om mig. 
 
 
 
Med projektil i hand.