Saker jag måste göra i veckan

Att göra i veckan:
 
•  Ringa banken.
 
•  Börja följa ny serie. Måste hitta en bra. Obs! VIKTIGT! Annars kan hela hösten gå utför rent mys-mässigt.
 
•  Bjuda in till femårskalas. 
 
• Köpa höstskor till barnen. 
 
• Köpa nytt schampo. Nu har jag spätt ut den gamla flaskan så många gånger att den består av 110% vatten och möjligen någon förvirrad partikel schampo. 

• Sen måste jag komma på vad det är jag ska göra till helg...
 
• A MEN VA TUSAN! Jag ska ju springa tjejmilen på lördag! Did not see that one coming.
 
• TjejMILEN. Jag misstänker starkt att loppet är en mil.
 
• Jag borde verkligen klämma in lite spring i veckan. Typ åka upp till berget och springa några kilometer i elljusspåret.
 
• Eller så springer jag ett varv här i stan. 
 
• Kvarteret. Jag springer runt kvarteret.
 
• Fast det ska faktiskt bli väldigt kul att åka upp till Stockholm. Vinkväll och hotellnat here I cooooome!
 
• Sen måste jag köpa nytt anteckningsblock också eftersom jag skrivit upp hela mitt nuvarande. Eller rättare sagt, JAG har antecknat upp cirka 30% och resterande 70% har tvååringen antecknat upp. Alltså, jag säger inte att hans anteckningar inte är viktiga, jag säger bara att jag får köpa nya block ganska ofta. 






Slut på att göra lista. 

Fasanfällor, "smaltips" och avslöjade romanser

Ny pod i da house!
 
Jag berättar om min tid i livet då jag byggde borgar i miniatyr, lyssnade på Beatles och smidde planer för att fånga fasaner. Matilda berättar om gången då hon motvilligt presenterade sin pojkvän (numera man) för sin pappa och ja, den historien innehåller både urladdade bilbatterier och bogseringslinor. Vi snackar även skräpiga "smaltips" och skräckfyllda möten på dunkla perkeringsplatser. Det och mycket mer!
 
Hoppas att ni gillar avsnittet!
 
Ni kan även lyssna på oss via iTunes och android. 
 
 
 

Att driva företag och omvärdera sig själv

Ni kanske inte ens har hunnit läsa morgonens inlägg, men nu är jag alltså hemma från jobbet. 
 
Det gick bra att intervjua kommunalråden! Jag fick plötslig hjärnsläpp vid ett tillfälle men kunde snabbt bolla över till Matilda = bra att vara två. 
 
Vi har alltså spelat in podradio idag samt även blivit filmade för live-tv. Inför publik. 
 
 
 
 


 
 
 


För ett år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle stå inför folk och prata på det vis som jag har gjort flera gånger de senaste månaderna. För ett år sedan trodde jag heller aldrig att jag skulle driva min egen business. Att vara min egen chef, sitta i möten, sälja in idéer och driva ett företag frammåt. Det är ju sådant som ANDRA gör. Absolut inte JAG.
 
Fast... Tydligen är allt det där jag? Jag kan det. Vilket har fått mig att omvärdera synen på mig själv, vem jag är och vad jag kan. Jag kan och vågar mycket mer än vad jag har trott. Det är en häftig insikt.
 
Jag och Matilda lär oss nya saker varje dag. Om företagande, om oss själva och om varandra. I början tyckte jag att jag och Matilda var på pricken lika varandra, men nu vet jag att vi är totalt olika. Vi är bra på olika saker vilket är en stor tillgång när vi arbetar ihop. Det hade blivit ganska ensidigt om vi varit bäst på precis samma grejer. 
 
I höst har vi massa jobb inbokat. En grej är vi galet pirriga och stolta över och det ska bli så roligt att få berätta om det för er! Mer kommer. Helt enkelt. 
 
Ps. Matilda har skrivit ett bra inlägg här om att starta eget.

Intervjulördag

Igår hade jag och Matilda en intensiv jobbdag. 
 
Vi blev intervjuade i (web)tv, vi spelade in en podcast, redigerade podcast, kickade igång ett nytt marknadsföringssamarbete, skickade in texter till en deadline, pusslade med bildspel och förberedde intervjuer. 
 
Idag ska vi nämligen intervjua Skövdes tre kommunalråd på scen här i Skövde (det är matfestival i stan), det hela ska även spelas in till ett podradioprogram. Det ska bli superkul! Vi har stått på scen tidigare, men då har vi föreläst. Nu ska vi intervjua och har med andra ord ingen aning om vad personerna kommer svara eller hur samtalet kommer te sig. Det blir en utmaning det här. Och en ny erfarenhet. 
 
Mest ser jag fram emot att få ha en headsetmikrofon på mig. Det har jag alltid drömt om. 
 
Just nu värmer vi upp med en sen frukost. Klockan 13 kör vi igång. 
 
Häpp!
 
 


Upphackade tv-program

Jag tittar sällan på tv nu förtiden. Faktiskt. Jag ser istället på Netflix eller på play-kanalerna på datorn.
 
Men i veckan tittade jag på något slags mäklarprogram på tv, om hus (slott) till salu i Hollywood, och jag blev påmind om varför jag vill fortsätta att hålla mig till datorn.
 
Herre. Min. Ge. Vad mycket REKLAM!
 
Det stackars tv-programmet var upphackat till flisor av reklampauser. Det gick bara några minuter mellan avbrotten. Till slut hängde jag knappt med i handlingen längre.
 
Va? Vänta här? Ska dom köpa ett paket BINDOR för 19 miljoner? Herregud vad dyrt det är att ha mens. Eller nej... Nu blandar jag visst ihop programmet med reklampausen. Det är ett HUS dom ska köpa för 19 miljoner. Jaha ja.
 
Typ så.
 
 
Hus? Bindor? Hus? Bindor?
 
 

Jag vill inte sitta på toppen av ett topplåneberg

I veckan var vi på ännu en husvisning. 
 
Huset var fint men priset stack iväg. Budgivningarna trissas upp något helt otroligt i den här stan och husen blir superdyra! Jag vill inte leva mitt liv längst upp på ett topplåneberg. Jag vill kunna göra något annat än att bara sitta hemma och amortera dagarna i ända (med möjligen paus för toalettbesök). 
 
Förresten. När jag ändå är inne på det här med budgivningar.
 
Kan inte alla vi som letar hus komma överens om att vi inte hetsbudar mot varandra? Kan inte alla intressenter för ett specifikt objekt träffas istället, slå sig ner över en kopp kaffe och sedan enas om vem som är mest värd huset (förslagsvis en familj med två barn boende i lägenhet utan balkong med en trafikerad väg utanför dörren) (obs bara ett förslag). Sen får den mest värda familjen köpa objektet. För utgångspris. 
 
På så vis blir det mer rättvist och alla kan somna om kvällen med liiiiiite mer över i plånboken. 
 
Bra förslag? Yes?
 
Någon?
 
Ingen?


En som kommer med vettiga förslag.

Hus och lus och snus

Jag testade MiniSpiders språkkunskaper häromdagen. 
 
Jag: Kan du säga hus?
Mini: Hus.
Jag: Kan du säga mus?
Mini: Mus.
Jag: Kan du säga Lus?
Mini: Lus.
Jag: Kan du säga snus?
Mini: PAPPA!
 
Eh... Pappa?
 
Det verkar som att någon har satt likamedtecken mellan sig själv och små, under-läppen-baserade nikotinpåsar. 

Bitterfittan

Pass opp kära vänner!
 
Ny podcast. Idag snackar vi jämställdhet inom föräldraskapet. Så lätt så lätt att vara jämställda när man har noll barn, så klurigt så klurigt när man har ett (eller fler) barn. Jag tror att många föräldrapar hamnar i skeva uppdelningar utan att egentligen ha tagit ett aktivt beslut eller ens reflekterat över det, föränn man står där och undrar vad som hände? Samhällets normer kaaaaaan ha en del i det. 
 
Jag tycker att jämställdhet är ett viktigt ämne att diskutera. Och det är viktigt att få vara ärlig med att man inte alltid är så himla go, gla´ och happy mama hela tiden, utan att bli skuldbelagd för det.
 
Sen pratar vi musik och våra minnen till specifika låtar (Purple Rain med Prince? Någon?). Jag berättar om mitt senaste tandläkarbesök, tillika mitt första på tio år (jo ni vet ju redan) samt delar med mig att mitt nuvarande livsmotto, ett mycket bra och enkelt motto om jag får säga det själv.
 
Hoppas att ni gillar avsnittet! Gilla oss gärna på facebook också
 
Häpp!
 
 
 

Date night!

Barrrrrrnvakt idag.
 
Vi har barnvakt alltså. Barnfritt. Free from child. Kinder gefreedom (på tyska). Känns lyxigt.
 
Just nu ligger vi och kelar i soffan. Kliar varandras ryggar. Fnissar. Smuttar på vin. Äter chokladdoppade jordgubbar. Talar om livet. På en bädd av rosenblad. Det finns inget skönare än att bädda in sig i rosenblad! Det är så himla ergonomis... Eller vänta här. Nu var det visst någon annans liv jag beskrev. 
 
Klipp över till verkligheten: Jag sitter framför datorn. Min man ligger och sover.
 
Klockan är 17:43. 
 
Jag vet inte om jag har nämnt det här i bloggen, men vi är alltså småbarnföräldrar? Som jobbar. Och livspusslar. Och... Ja det vore ljug att säga att vi lever ett utvilat liv. 
 
Men nu ska jag ta och väcka ze husband och sen ska vi gå på bio. Och mysa. Och hålla hand. Känns som en alldeles ypperligt lagom aktivitet för två trötta småbarnsföräldrar. 
 
Häpp!
 
 
 
 

Tema bröllopsdag

Jag var inne på Blondinbellas blogg och såg den här bilden över vad de olika bröllopsdagarna heter.
 
 
 
 
 
 
Blondinbella och hennes man ska varje år utgå från vilken typ av bröllopsdag det är och sedan ha det som ett tema för sin dag. Smart grej!
 
Den idén kopierar jag. 
 
Förslag på vad jag och min man kan göra på våra bröllopsdagar:
 
4 år - Fruktbröllop
Jag och min man dansar runt i frukthattar. Åååååå... Alla ni som lyssnar på podden vet att min dröm är att någon gång i livet bära en frukthatt.
 
5 år - Träbröllop
Vi tillbringar helgen i en mysig träkoja (note to self: överväg att flytta bröllopsdagen från 26 december till 26 juli).
 
6 år - Sockerbröllop
LÄNGTAR! Bara 5,5 år kvar. Här åker vi på någon form av chokladprovning och bara allmänt hänger oss åt godis en hel helg.
 
8 år - Gummibröllop
Bara jag som tycker att det här låter snuskigt?
 
14 år - Elfenbensbröllop
Eh... Det här låter olagligt? 
 
15 år - Kristallbröllop
Vi skålar champagne i kristallglas. 
 
16 år - Fjäderbröllop
Vi blir med höns.
 
21 år - Nylonbröllop
Min man köper en årsförbrukning av nylonstrumpbyxor till mig.
 
22 år - Jutebröllop
Jag köper en årsförbrukning av jutesäckar till min man. Nej jag vet inte heller vad man gör med en jutesäck, men han får väl använda sin fantasi.
 
23 år - Hampabröllop
Vi blir superduper ekologiska som familj och klär oss endast i kläder vävda av hampa.
 
Ja. Det var väl det som jag kom på på rak arm. 

Äta med muffarna

MiniSpider är väldigt inne på Smurfarna just nu. Eller "muffarna" som han själv kallar dom. 
 
Förra veckan skulle vi ut och äta med barnens morfar.
 
- Äta med muffar! ropade Mini lyckligt när han hörde detta.
- Nej inte smurfar. Vi ska äta med morfar, förtydligade jag. 
- MURFAR! tjoade Mini och såg väl antagligen någon slags gammelsmurf framför sig. 
 
Besvikelsen var sedan total när vi kom in på restaurangen och det inte alls satt någa smurfar där. Inte ens en "murfar" syntes till. Bara ett gäng hattbefriade, beigeaktiga människofigurer. 
 
Typiskt.
 
 
 
På väg till restaurangen, ovetandes om besvikelsen som väntade.
 
 

Rädslan för permanent tandställning

Det gick över förväntan hos tandläkaren idag! Jag befarade att jag för det första skulle få massa bannor av sköterskan och för det andra rulla där ifrån i någon slags permanent tandställning som ett straff för dåligt skötta tänder. Men så blev det inte. 
 
Dock hade jag TVÅ hål. Inte bra. Men inte så illa heller med tanke på att jag inte har varit hos tandläkaren på väldigt många år (vi behöver inte gå in på exakt hur många år det rör sig om) (ett decenium) (det rör sig om ett decenium) (nu fick jag det sagt). Jag ska laga hålen om en månad.
 
Tandis var för övrigt snäll. Hon hade amerikansk accent och frågade mig skämtsamt om jag var en goooeeette gräjs? Eh, ja. Gottegris är väl det minsta man kan kalla mig. 
 
Nu ska jag sluta äta godis och använda tandtråd varje dag! Japp. Så får det bli. Jag känner mig otroligt stark i mitt beslut! Det kommer bli jättebra under de totalt 48 timmar som beslutet (antagligen) kommer hålla. 
 
Är i vilket fall mycket nöjd över att jag pallrade mig iväg till tandläkaren idag. Grejen är den att jag ringde för att boka tid igår. Väntetiden brukar vara ett halvår men jag fick väl hoppa in på någon annans avbokade tid. Eller så kunde dom känna lukten av växande hål.
 
Oavsett.
 
Bra Moa!
 
 
 
 
 
 
 

Hål i lelle tanden

Imorgon ska jag till tandläkaren. Jag misstänker starkt att jag har ett hål i en tand (källa: känner en grop i ena kindtanden där det även fastnar mat i tid och otid, mest i otid). Jag messade Matilda om det förut.
 
 
 
 
 
 
 
Hål i plånboken?
 
Ha. Ha. 
 
Min kära kollega is on fiiiiiiiire vad gäller ordvitsarna. Hmpf. Ursäkta men jag tycker faktiskt inte det är något att skämta om att jag antagligen står inför en omfattande borrning med efterföljande ekonomisk ruinering.
 
Känner mig just nu inspirerad att göra en fondvägg i vardagsrummet med följande emoji:
 
 
 
 
Nå väl.
 
Det kanske inte blir så farligt?
 
Ni kan väl hålla tummarna att fakturan inte blir allt för saftig och att lagningen går smidigt. 
 

Fyra barn under moderliga vingar

I helgen var jag barnvakt.
 
Tillsammans med några vänner har vi nämligen kommit överens om att hjälpa varandra med barnen då och då. Vi lever småbarnsliv allihopa och vet hur mycket det betyder att få komma iväg utan kidsen. Dessutom är vi alla vana vid att vakna på natten, gå upp tidigt på morgonen, sova på begränsad sängyta och allt det där andra som spralliga små avkommor med bristande sömnvett innebär. 
 
I lördags skulle jag vara ensam hemma med mina barn och tänkte då att jag lika gärna kunde vårda ytterligare några barn under mina moderliga vingar. Jag och pojkarna åkte därför hem till våra kompisar för att tillbringa natten där. 
 
Vid 19-tiden hjälptes vi vuxna åt att natta alla barn och sedan åkte kompisarna iväg på galej. Jag tillbringade kvällen i soffan tillsammans med snacks och en drink. Som tack för det oerhörda besväret erhöll jag biobiljetter och en lyxig frukost (plus middag innan nattningen).
 
Helt okej upplägg. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag rekommenderar absolut andra småbarnföräldrar att skapa liknande upplägg. 
 

Jag anar en trend

Igår kom jag hem till Matilda bara för att upptäcka att hon dagen till ära hade klätt sig exakt likadant som jag. Det enda som skilde oss åt var hårfärg, en tatuering, nagellack på tå och möjligen DNA. Annars var vi exakt likadana. Till och med våra barn blev förvirrade (nåja) när dom såg oss. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag var naturligtvis tvungen att föreviga denna "fadäs" och lägga ut på instagram
 
Fem minuter efter att jag hade publicerat bilden fick jag det här mms:et från en kompis:
 
 
 
 
 
Haha!
 
Jag anar en trend.
 
 
 
 
Någon annan som måhända vill kliva ur skuggorna och blotta en leopard/svart/barfota outfit? Va?!
 
Stig fram nu i så fall. Eller tig för evigt.
 
 

Ta en dusch för fan

Nytt pod-avsnitt!
 
Vi pratar bland annat om sorg (det är svårt att möta människor i sorg och samtidigt så lätt), kändisskap (blir man kocko i huvudet av att alltid ha en assistent som gör allting åt en?) samt vår uteblivna nominering i BlogAwards (jo vi är lite besvikna). Vidare berättar jag om min nya romantiska plan. Jag har nämligen högflytande planer om att överraska min man under december månad, månaden då vi gifte oss. 
 
Hoppas att ni gillar!
 
 
 
 

Snasktestar´n är i farten och det var inte vackert den här gången

För ett tag sedan var ni några som bad mig att testa Marabous nya Bubbly Caramel, bubbelchoklad med kolasås.
 
Jag vet inte varför men det är något med storleken (250 gr) som har fått mig att tveka. Varför är den så stor och vad vill den mig?! Så har jag tänkt varje gång jag har sett kakan i affären. Vill den att jag ska äta upp all choklad på en gång? Vill den att jag bygger ett litet bo i min kind och hamstrar rutor? Eller vill den måhända att jag delar den med någon??
 
Storleken på har helt enkelt förvirrat mig. 
 
När jag väl hade överkommit min förvirring köpte jag i alla fall chokladen. Och... Nja.
 
Jag har många års erfarenhet av laborering med söta substanser. Min sockerchockströskel är extremt hög och vältränad. Men Bubbly Caramel chockade även mig. Den sockriga kolasåsen ihop med den sötsliskiga bubbelchokladen gjorde att det brände i halsen och jag kunde riktigt känna hur karies fick liv i munhålan. 
 
Nej. Inget för mig.
 
Betyget blir därför 1 KariesAttack av 5 möjliga (vilket möjligen låter som ett positivt betyg, men nej ni behöver inte köpa den här chokladen).
 
 
 
 
 

En så kallad förklädnad

Vi såg filmen Green Lantern häromdagen. 
 
Den var väl... Okej. 
 
Den handlar om en kille som först är helt vanligt men som sedan får (via en sväng ut i rymden) en superkraft som gör att han förvandlas till hjälten Green Lantern.
 
 
 
"Förvandlingen"
 
 
 
Alltså... Vad hände med den så kallade förklädnaden? 
 
Under filmens gång tänkte jag i mitt stilla sinne att om ingen känner igen honom så är dom BLINDA! Ja menar Green Lantern har ju bara en gnutta grön kajal runt ögonen. Lite så som jag sminkade mig under en exprimentell identitetskris på högstadiet.
 
Han blev dock igenkänd (av sin tjej). JAG MENAR DET. Något annat hade varit smått otroligt.
 

Hus vi har kollat på

Jo tack det går bra med husletandet.
 
Fyra objekt vi har tittat på den senaste tiden:
 
1. Sommarstugehuset
Huset såg ut som ett vanligt hus utanpå men när vi klev innanför tröskeln befann vi oss som plötsligt i någon slags sommarstuga med tillhörande instängd doft, omatchande plastmattor och en död, uppstoppad räv i källaren (oklart om räven ingick i köpet) (den såg oväntat munter ut för att vara uppstoppad).
 
2. Renoveringsobjektet
Golvet i varadagsrummet var så slitet att det var igenlappat med ICA-påsar. Inget fel med det för alla del, men vi söker ett hus något mer i ordning. 
 
3. Det nybyggda radhuset
Jag vet inte om det här objektet var fint eftersom vi hade med oss barnen. Jag hade full sjå att hålla koll så att MiniSider inte skulle möblera om hela huset (med lösare tyglar hade han antagligen gjort om planlösningen) och på väg ut var jag nära att lägga ett bud i blindo bara för att släta över att femåringen hade ätit upp allt bjudgodis. 
 
4. Ett annat radhus
Jag älskade det här radhuset! Det var helt perfekt för oss! Tyvärr blir det nog inte vårt. Men det gör inget. Nej då. Det kommer nya hus. Det göööööööör inget. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!
*ger upp husletandet*

En helg på kusten

I helgen hängde vi på västkusten, strax utanför Lysekil närmare bestämt. 
 
Vi åkte i fredagskväll, direkt efter att pappan i vår familj hade haft en spelning med bandet (hej hej livspussel). Vi skojade om att jag iklädd träningsoverall skulle sladda upp med bil och husvagn nedanför scenen och på bredaste västgötska skria till min man "kööööööm nu för schôen gôbbe, nu åker vi te kusta´ " (övers: kom älskling nu åker vi till kusten).
 
Det gjorde jag inte. Kanske mest för att vi inte äger någon husvagn. 
 
 
 
 
Efter spelningen. 
 
 
 
 
 
Sen färdades vi till västkusten i skenet av solnedgången. 
 
 
 
 
Under lördagen fiskade vi krabbor. 
 
 
 
 
 
Sen regnade det vilket gjorde absolut ingenting. Jag har suktat efter regn och barnen roade sig ändå.
 
 
 
 
 
I bästa västkustanda åt vi räkor som vi hade fångat på Ica. 
 
 
 
 
 
Paj med västerbottenost och kantareller. Så gott!!! Åh nej... Nu fick jag värsta retroaktiva suget!
 
 
 
 
 
Gino till efterrätt. Det vill säga frukt med riven vit choklad. 
 
 
 
 
 
När barnen hade somnat för natten spelade vi spel. Jag vann Rappa Kalja (skrivspel) och är icke förvånad över det. GalenPanna (man ska gissa villken "känd person" man är) förlorade jag dock. Icke förvånad över det heller då jag har noll tålamod att hålla på och gissa.
 
 
 
 
 
Under söndagen badade vi. Det är Spiderpapa ni ser i luften. Tvååringen ville också hoppa från trampolinen och blev MYCKET besviken när han inte fick det. Personligen tänker jag att man kanske ska väga mer än en fjäder och eventuellt vara simkunnig innan man hoppar fem meter rätt ner i havet. Men vad vet jag. Jag kanske är torr och tråkig?
 
 
 
 
 
 Summa summarum: En mycket fin helg!
 
 
 
Häpp!
 
 
 

Hej hej hösten

Hej!
 
Jag är nyss hemkommen.
 
Helgen har vi tillbringat på västkusten, jag kan berätta mer om det imorgon. Nu tänkte jag bara kika in och meddela att det finns ett nytt podavsnitt att lyssna till! Jag och Matilda är på banan igen och det känns superroligt.
 
I det här avsnittet pratar vi om längtan efter hösten och känslan av att gå på semester när man återgår till jobbet. Sex lediga veckor med två spralliga småkids är inte alltid en sittning i en solstol (nytt ordspråk?). Jag har knappt suttit på rumpan alls den här sommaren, när jag tänker efter. Men vad gör väl det när kidsen har fått ha en härligt sommarlov. Det är dom mer än värda. 
 
Sen berättar jag om mina senaste husvisning som var högst spontan. Jag bjöd snudd på in mig själv i huset. Vi pratar även om de olika nivåerna av ett "hej". Jo för det finns olika nivåer, beroende på hur väl man känner den man möter.
 
Dessutom har vi en ny jingel! Jo det är sant. Jag är såååå nöjd över den. Hoppas att ni också gillar. 
 
Väl mött!
 
 
 

Iskall och cool

Jag tränade i veckan. Cirkelträning. 
 
Plötsligt tyckte jag mig känna igen en av låtarna på passet. Var inte rösten väldigt bekant? Hmmm..? Jag tänkte och tänkte tills jag insåg att det var min egen man jag hörde.
 
Gah!

Jag blev så mallig att jag var tvungen att stanna mitt i en sit-up och teckna "hallå hallå det är min MAN som sjunger!!" till instruktören. Tyvärr såg han mig inte eftersom han (tydligen) var upptagen med att instruera. 
 
Vad gör jag? Kan jag låta det hela bero? Nej nej. Istället älgar jag fram till instruktören efter passet och piper upphetsat att det var min makes låt som hade spelats tidigare. 
 
Mjjihihihihihihihihimjöhöhöhöjijijijijijihihihih...
 
- Eh. Jaha. Vad roligt, svarade instruktören.
- JAG VEEEEEEEET! tjöt jag med en röst som nu gått upp i en hyfsat ocharmig falsett.
 
 
 
 
 
 
 

Typiskt mig att vara så iskall och cool med saker och ting. 
 

Att ta en omväg fram till lösningen

I lördags köpte jag en ny dator, en macbook air (min gamla mac är helt kaputt). Jag kontrollerade med säljaren att datorn innehöll garageband och det gjorde den. Garageband är nämligen det inspelningsverktyg som jag och Matilda använder för att spela in och redigera vår podcast. 
 
Jag kom hem. Öppnade garageband och insåg... Den nya versionen av Garageband (som min nya macbook air har) innehåller ingen podcast-inspelning! VF?!?!
 
Förstår ni paniken? Vi. Kan. Inte. Spela. In. Vår. Podcast.
 
Vad jag gjort sedan dess:
 
1. Panikat.
 
2. Grottat ner mig i engelska datanördsforum.
 
3. Svurit.
 
4. Hatat allt som har med teknik att göra.
 
5. Hatat livet.
 
6. Suttit i telefon med datakunnig kompis.
 
7. Suttit i telefon med Apple-support.
 
8. Försökt bryta ner datorns brandväggar för att ladda ner gamla versionen av Garageband.
 
9. SMS-trakasserat Matilda (det kommer aaaaaldrig lösa sig brööööööl!!!)
 
10. Via Blocket varit hemma hos okänt folk och undersökt deras datorer i jakt på gamla garageband. 
 
Inget har hjälpt.
 
Till slut gav jag upp. Det blir ingen mer pod tänkte jag. Det blir inga roliga samarbeten i höst. Vi får tacka nej till allt. ALLT! Bye bye roliga roliga höst, det var trevligt så länge jag hade dig på vittring. 
 
- Nu skiter jag i det här! sa jag till Matilda. 
 
- Fast vi skulle ju kunna testa att googla "hur man gör en podcast i nya versionen av Garageband", föreslog Matilda.
 
- HAHAHAHAHA! skrattade jag rått. Som om det skulle hjälpa?
 
Det hjälpte. 
 
 
 
 
 
 
Okej med facit i hand kanske jag gjorde det lite svårt för mig. Jag kanske tog några, få onödiga omvägar. Men utan mina svordomar, hat till livet, telefonsittningar, sms-trakasserier, ändlösa scrollanden i utländska dataforum, försök till nedladdningar och ring på Blocket-annonser så hade vi garanterat ALDRIG kommit på att vi skulle Googla.
 
Matilda kan faktiskt tacka mig. Ja det kan hon. 
 
 
Den proffsiga omvägs-lösarinnan.
 
 

Att älska hemnet

I jakt på hus är jag inne på Hemnet cirka femton gånger per dag och jag börjar lära mig mäklarnas olika beskrivningar av objekten.
 
Jag har här tagit mig friheten att tolka några av de beskrivningar som jag har stött på den senaste veckan:
 
Beskrivning: "På behagligt avstånd från centrum"
Spiderchick tolkar: Du bor inte det minsta centralt. Du bor de facto obehaligt långt från centrum men om du bara blundar och inte tittar på bilens bensinmätare så noga så känns det snart någorlunda behagligt.
 
Beskrivning: "Stambytt förening"
Spiderchick tolkar: Är medlemmarna i föreningsgruppen stambytta? Det vill säga har dom genomgått någon slags "extreme makeover" av typen "ny näsa till ordförande" och "tuttar ovanför nyckelbenen till kassören"? Eller menas "stambytt förening" måhända att själva huset är stambytt? Oklart. 
 
Beksrivning: "Makalösa vyer över omgivningen"
Spiderchick tolkar: Här ser jag framför mig hur jag, vid åsynen av den makalösa vyn, kommer tappa hakan så långt ner i marken att mäklaren får hämta en spade och gräva upp den åt mig igen. Eller så är det bara en helt vanlig utsikt? Vad vet jag. 
 
Beksrivning: "Ett mycket välbeläget enklare hus"
Spiderchick tolkar: Huset är inte renoverat sedan 1945 så vi lockar istället med det oebgripla begreppet "mycket välbeläget" vilket betyder något i stil med att husets läge är beläget väl. Oklart i förhållande till vad. Men ändå. KOM PÅ VISNING!
 
Beskrivning: "En läcker WC-stol"
Spiderchick tolkar: Köper du det där här huset får du inte bara en vanlig sketen toa, nej nej! Pass opp! Du får en "läcker WC-stol". En beskrivning som utlovar härlig egentid med iPhone i näven och nummer två i toaletten. Helt klart värt att buda extra för. 
 
Beskrivning: "Området som huset ligger i innebär en trygg, bekväm och harmonisk tillvaro med mycket utrymme för samvaro, lek och rekreation".
Spiderchick tolkar: Ha! Jag VISSTE DET! Köper jag bara det här huset kommer mitt liv bli såååå fantastiskt. Eh... Eller? Får man pengarna tillbaka om man inte lyckas med rekr... Rekri... Rekrek... Det där sista?
 
Jag älskar Hemnet. 

Många bett på en och samma vecka

Skönt att höra att fler reagerar på mygg och knottbett. Det verkar inte helt ovanligt. 
 
MiniSpider har återgått till sin ursprungliga skepnad och ser symetrisk ut igen. Skönt. Nu har han gått vidare från knott-terrorn och smälter istället upplevelsen av en hön-attack.
 
Okej, "attack" kanske är att överdriva, men i veckan var vi över hos pappas granne som har höns och då blev Mini biten (pickad) av en höna. Nyfiken som han är stack han nämligen in sin lilla näve genom hönsgallret och hönan närmast pickade snabbt barnet i handen, antagligen i tron om att hon lagt fjädervantarna på en ovanligt stor och köttig mask-biff. 
 
Det där picket har Mini sedan inte kunnat smälta.
 
- Pippi bita mej handen. AJA BAJA PIPPI! går han runt och förmanar hönan retroaktivt. 
 
Knottbiten och hönsbiten på en och samma vecka. Nästa vecka kan bara bli bättre vad gäller den bit-en (mjehe). 
 
 
 
 
Nu ligger den lille bitingen och sover på mig.


Allergisk reaktion de luxe

Igår morse vaknade MiniSpider upp med en allergisk reaktion på grund av att han blivit knottbiten kvällen innan. Och det var ingen liten reaktion!
 
Ena foten var alldeles svullen och varm. Höger ansiktshalva var uppsvullet i klass med en halv fotboll. Vänster öra var tre gånger så stort som normalt och dessutom ilsket färgat i en djupröd nyans. Hu!
 
På vårdcentralen fick vi veta att det inte är farligt och det känns ju lugnande. En del barn är mer känsliga för knottbett än andra, helt enkelt.
 
- Men örat är kanske onödigt stort... tyckte läkaren diplomatiskt.
 
No kiddin! Mini hade kunnat lysa upp vägen till Betlehem för blinda herdar med det örat. Det var bara en tidsfråga innan liv från andra planeter ringde på dörren i tron om att vi försökte skapa kontakt.
 
Skämt åsido, det såg inte roligt ut. Stackars lilla knottbitna onge.
 
 
Tre gånger större än normalt.
 


Idag har svullnaden lagt sig betydligt.
 
Någon som har varit med om något liknande?
 

BVC-damer som slutar

Vår BVC-sköterska har slutat. Vi kom till vårdcentralen häromveckan och möttes av en ny person. Tråkigt. Jag gillade den gamla.
 
Varför måste mina BVC-damer alltid sluta sina jobb? Det var samma sak när vi bodde i Göteborg för några år sedan. Där hade vi världens bästa BVC-lady. Hon hade tvåhundra års erfarenhet av barn trots att hon bara var 62 år. Hon hade upplevt ALLT.
 
• Jag hade precis fått vår första son.
BVC-lady hade tre söner. 
 
• Vår son hade kolik.
BVC-ladys tre söner hade alla haft kolik.
 
• Vår son hade ljumskbråck.
BVC-ladys tre söner hade alla haft ljumskbråck.
 
Man kan säga att vi "bondade" rätt hårt, jag och BVC-lady.
 
Tyvärr hade hon den dåliga smaken att gå i pension just när vi behövde henne som bäst. I ersättning fick vi en människa som inte var fullt så erfaren.
 
- Eh... Jag vet inte. Jag får googla, var hennes standardsvar på alla frågor (som förstagångsförälder har man MÅNGA frågor) (till exempel "är det farligt för bebisar att nysa?") (svar: nej) (det är det inte) (kan jag meddela) (inte för att det var jag som frågade det) (ehh).
 
Nå väl. 
 
Den nya BVC-damen som vi fått den här gången är säkert bra.
 
 
 
 
Bild från en dag då vi inte var på BVC.
 

Ni kan kalla oss övernattningsligan

Vi har som sagt bott i min mammas hus under några dagar, medan hon har varit iväg på semesterresa. 
 
Min lillebror bor också hos mamma just nu. Han pluggar i Karlstad annars men jobbar i Skövde under sommaren. Lillebror hade antagligen sett fram emot några sköna dagar ensam i huset när mamma var iväg men hoppla! Då stövlar storasyrran innanför dörren med hela familjen i släptåg. SURPRISE!
 
Jag antar att min bror tänkte något sånt här: 
 
 
 


Han hade för övrigt fått i uppgift av mamma att vattna blommor och tomatplantor. 
 
- Lev nu för fa-an blommor LEEEV! gick han runt och muttrade för sig själv med vattenkannan. 
 
Det var med andra ord inte med någon villkorslös kärlek som han skötte om växtligheten. Men ändå.
 
 
 
 
 
 
 
MiniSpider ville dra sitt strå till trädgårds-stacken. Och ja, det blev nog bokstavligen bara ett enda strå. 
 
 
 
 
 
 
Igår packade vi ihop och lämnade mammas hus. Vi åkte hem, packade om och sen åkte jag och barnen till kompisar för övernattning. Jag och min vän lyckades natta en 1,5-åring, en 2-åring, en 3,5-åring och en 5-åring. I samma säng!! Det tog inte ens lång tid.
 
Vi gjorde high five i bästa hybrisanda. Sen firade vi med vin och tända ljus till alldeles för sent.
 

 
 


 
 
Påminn mig för all del om att jag ska ha en veranda/inglasad altan i vårt kommande hus. Finns typ inget trevligare.
 
 
 
 

Vi har gått under jorden

Jag vet inte om jag behöver uppdatera er på vädret?
 
Det. Är. Så. Varmt.
 
Jag kollade just tillbaka på bilder från vår semester i Göteborg och ser att jag bär jeans. 
 
 


 
JEANS! Det känns oerhört långt borta i den här värmen. Helst av allt skulle jag vilja klä av mig själv mitt kroppsskinn och sedan bosätta mig vid något slags vattendrag och känna brisen fläkta invid mitt bara skelett. Aaaah...
 
De senaste dagarna har vi tillbringat vid olika sommarstugor samt till sjöss. Jag har badat. Massa! Och grillat. Massa! Antagligen två helt unika sysslor. 
 
 
 
 
En liten strand på en ö i Vänern.
 
 
 
Kollar slussning.
 
 
 




 
 
 
 
 
 
Fullpackad strandskrinda.




Sedan har vi flyttat hem till mamma. Hon är iväg på semester i Värmland och vet eventuellt inte om att vi huserar här i hennes hus. Men har hon satt en dotter till världen och i förlägningen två barnbarn samt fått en svärson på köpet, ja då får hon helt enkelt stå sitt kast och dela med sig av sin boning. Det går nämligen inte att vistas i vår lägenhet just nu på grund av extrem hettma. Mamma där emot bor i sutteränghus vilket betyder att undervåningen är under jord, typ. Och där är det svaaaaalt. 
 
Så ja, man kan säga att vi har gått under jorden.
 

Nyblivna föräldrar

Det är med stort intresse som jag följder Josefin och Angelica just nu. Båda är nybilvna föräldrar med allt vad det innebär. Så häftigt! 
 
Jag kan känna ett sug (såååå töööööta små bebbar nuffinuffsnuffisnuff gulligull) samtidigt som jag inte längtar tillbaka speciellt mycket till min tid som bebismamma (snälla lilla chefsbebis är det okej om mamma tar en stund och läser en bok? Inte? Ett kapitel bara? En sida? Baksidetexten? Snabbskummar utgivningsåret? Inte det heller? Nähä nä).
 
Jag tycker visserligen att MiniSpider fortfarande är min lilla pluttbaby men så träffade vi en fyra dagar gammal bebbe igår och jag insåg att Mini ser ut som en fullvuxen karl i jämförelse. I veckan gick jag och pojkarna ner till stan, alltså vi GICK hela vägen alla tre (Mini vägrar nämligen att sitta i något som helst vagnfordon). Sen tog vi bussen en bit och det kändes så stort att inte ha med någon barnvagn! Jag har ändå haft den fastvuxen i nävarna de senaste fem åren. 

Well, vi är ju fortfarande mitt uppe i småbarnsåren men bebistiden, den är över.
 
Snart är det väl jag som kör upp näsan i nyllet på nyblivna föräldrar (som sitter där med ringar under ögonen lika omfattande som årsringarna på en hundra år gammal ek med matchande flottigt hår på grund av tre veckors utebliven duschning) och väser NJUUUUUUUUT se till att NJUUUUUUUUT!
 
Tiden går sannerligen fort. Även om det inte känns så alla perioder.




När inget av barnen längre vill sitta i vagnen.