Kvinnor är svinbra på att lyfta varandra!

Någon gång då och då läser jag någon kvinnlig bloggare/kändis som är sååååå trött på att citat "kvinnor bara klankar ner på varandra". 
 
- När jag får taskiga kommentarer så är det alltid från kvinnor. Vi kvinnor är så dåliga på att stötta varandra!
 
Missförstå mig rätt nu, jag förstår att personen i fråga har fått ta emot taskiga kommentarer och att hon är rejält trött på det. Tro mig. Jag vet hur det känns att ta emot skit. Men! Det jag vänder mig emot är att man odlar myten om att kvinnor inte kan stötta och lyfta upp varandra. Att kvinnor är taskiga och bara klankar ner på andra kvinnor. 
 
Jamenar:
 
1) Den kvinnliga bloggaren i fråga har garanterat 99% kvinnliga läsare. Alltså är det inte konstigt att eventuell kritik i fråga kommer från just kvinnor. Det är logiskt. Män är också JÄÄÄÄKLIGT bra på att skriva vidriga saker till andra över nätet. Bara det att killar rör sig i andra forum.
 
2) Vilka är det som skriver fina saker till den som bloggar? Jo. Också kvinnor. 
 
Saxat ur mitt kommentarsfält den senaste veckan:
 
Jag fullkomligt älskar din blogg! Hade gärna sagt att jag älskar dig också, men jag har ju faktiskt man och barn! Hoppas du får en jäkligt rolig dag! Kram <3 Göteborgsmamman
 
Jag bara älskar Marianne!! Vet inte hur många gånger jag och familjen tittar om och om på dessa klipp! Du (och Marianne) är helt fantastiska! Mer klipp med hudterrorpeuften! // Louise 
 
Du är verkligen en av de roligaste människorna jag vet!!! Helt underbar är du!! <3 // Nathalie
 
Du verkar så ljuvlig! Som person! Har ej barn, men tycker ändå det är fantastiskt att läsa om det du skriver. Önskar man kunde hänga med dig!!! // Nina 
 
Idel kvinnor.
 
Idel idel idel kvinnor! 
 
Kvinnor har osjälviskt tagit av sin tid för att skicka iväg dessa vänliga rader. Rader som lyft mig och gjort mig glad. Gjort min dag!
 
Kvinnor är INTE elakare än män. Kvinnor kan VISST stötta och lyfta varandra.
 
Allt annat är ljug. 
 
Häpp!
 
 
 
Kvinnoälskaren. 
 

Har ni hört?

Har ni måhända hört nyheten? Va? Har djungeltrummans toner nått er? Har brevduvan landat med sitt meddelande? Har flaskposten flutit iland med ett brev? Vavavava? 
 
Det har nämligen hänt något. Jag har fått ett nytt söndagsintresse. Och det är inte vilket intresse som helst - ATT LAGA MAT! 
 
Japp.
 
Mitt nya söndagsintresse är att laga mat. Till saken hör att både jag och min man tycker att matlagning är bland det tråkigaste som finns. Blääää. Men nu har vi bott i hus ett tag och insett att helgerna, speciellt söndagarna, är rätt... Lugna? I lägenheten var vi alltid tvugna att komma hemifrån och aktivera oss på olika sätt vilket satte krokben för långkok, men här i huset är vi oftast bara hemma och hänger om söndagarna något som är en utmärkt förutsättning för matlagning som kräver lite mer omsorg. 
 
Än så länge har jag vågat mig på boeuf bourguignon (googlade hur det stavades, ja), pulled chicken och pulled beef. Idag slog jag på den riktigt stora trumman och gjorde pulled pork-sliders med hembakat hamburgerbröd, egenpicklad lök och egengjord timjancoleslaw. 
 
SÅÅÅ GOTT! 
 
 


Ja menar först det saftiga, nybakade brödet. Sedan den pullade (?) porken som stått och puttrat i ugnen i fyra timmar. På med picklad lök, coleslaw, saltgurka och toppa med såsen som blivit i grytan. Och. Sen. In. I. Munnen. AAaaaa...
 
Till efterrätt kolakladdkaka.
 
 


 
Det är faktiskt riktigt roligt att greja med mat. Speciellt när jag kan lyssna på podcast samtidigt. Plus att det känns bra att skicka med barnen något slags matminne förutom stekt falukorv (inget ont om falukorv dock, det har räddat oss många gånger) (nobelpris till falukorvsuppfinnaren tack). Ja. Vi får väl se hur länge det här intresset håller i sig. Men det känns bra just nu. 
 
 

Marianne och Glenda

Jag har fått sällskap att två nya personer på min snapchat moapsiderchick
 
Marianne
Ålder: Medelålders
Bor: Någonstans i Östergötland. 
Egenskaper: Säljande och möjligen dömande. 
Yrke: HudTERRORpeut, skönhetsTERRORpeut samt outbildad hälsocoach. En TERRORpeut är någon som oombett och oinbjudet prackar på andra sina tips om hud, skönhet och hälsa. Hel klart ett yrke i sig. 
Älskar: Fransförlängning, onödigt dyra schampo, obeprövade hälsopiller samt antirynkkrämer som lovar mer än de håller. 
Intressen: Utveckla nya produkter kring hälsa och skönhet. Just nu försöker hon sälja ett piller som gör att man får större bröst. Enligt Marianne utsöndras detta piller i ändtarmen på dig, går vidare upp i ryggraden och sedan ut i brösten. Inom 1-20 år garanterar hon dig en större byst. Om du riktigt tror på det.
 
 
 


 
 
Glenda
Fullständigt namn: Glenda Helix Kanina Kopparmärra Götesson. Och jo. Hon hävdar att detta är hennes riktiga namn. 
Ålder: 40ish.
Bor: I Göteborg såklart! Born and raised. 
Egenskaper: Västkustpatriot ut i fingerspetsarna. Glad. Teatralisk. 
Älskar: Göteborg och ordvitsar.
Intressen: Posseidon, Liseberg, Paddan och Fiskekôrka. Samt att träffa sina vänner och äta mosbricka på stans bästa grill Gôtt Mos. Under en period bytte grillen namn till Sibylla och då slutade Glenda och hennes kompisar gå dit, i ren protest. Namnet Sibylla säger ju ingenting om vad grillen serverar, menar Glenda. Men nu är ordningen återställd igen. 
 
 

En dag på kontoret

Idag var minstingen i vår familj med på mig på kontoret. Han hade en sådan där mellandag efter sjukdom. Pigg men inte tillräkligt pigg för att orka med förskolan. Så kontoret fick det bli. 
 
Jag och Matilda har haft med våra barn i jobbet många gånger. Det känns självklart för oss och funkar alltid fint. Sen underlättar det förstås att vårt kontor är fullt med godis och pyssel som vi använder till olika projekt.
 
Topp tre roliga platser enligt våra barn: 
 
3. Liseberg
2. Lekland
1. Mammas kontor
 
Typ så. 
 
 

 
 
 
 
Nu är det HÄÄÄÄÄLG!

Barn och sömn

Jag hittade det här inlägget i mitt arkiv idag. Icke publicerat.
 
Även om det var några månader sedan jag skrev det så känns det relevent även idag. Håååååll till godo!
 
Vad jag har lär mig om barn och sömn: 
 
1. Sömnen är skakig i början
Små barn vaknar av mardrömmar, av nappar som trillar ut, av tänder som ska knaka upp ur känsligt tandkött, av kurrande magar, av närhetsbehov, av utvecklingssprång, av växtvärk, av täppta näsor... Barn kan vakna av mycket. Det liksom bara är så. 
 
2. Alla barn är olika
Barn har olika sömnbehov och olika sömnmönster. Mina barn är till exempel morgonpigga men istället kvällströtta. Andra barn sover till kl 10 men är istället pigga på kvällen. 
 
3. Alla föräldrar är olika
Att barn är olika det vet vi. Men föräldrar är också olika! Jag tycker att mina barn  sov rätt kass under yngre år men när jag har börjat jämföra mina barns sömn med barn vars föräldrar tycker att sömnen är toppen - då märker jag att våra barn har sovit likadant! Jag tycker att uppstigning klockan 06 är att gå upp mitt i natten medan andra föräldrar tycker att det är en helt okej vaknatid. Vi är helt enkelt olika i våra behov av sömn. 
 
4. Man glömmer
Miiiiina barn har sovit såååååå braaaaa från start säger alla som har äldre eller vuxna barn. Men jag tror inte alls att det har varit guld och sovfyllda skogar med allas barn i alla tider, där emot tror jag att folk glömmer. Man glömmer hur man sprungit upp om nätterna, man glömmer hur man legat och trängts fyra (eller fler) personer på hundrasextio centimeter. Man glömmer alla vab-nätter och alla upp-och-byta-lakan-i-tre-sängar-klockan-04 nätter. Man glömmer. 
 
5. Lägg ner prestigen
I vår familj har vi sovit i alla möjliga konstellationer. Allihop i samma säng. En mamma och två barn i samma säng. Pappa och barn i samma säng. Pappan i soffan. Pappan på madrass i vardagsrum. Överlag har pappan flyttat runt mycket? Men ändå. Vi har helt enkelt sovit på så vis att alla har fått ut mesta möjliga sömn. Nu är våra barn snart 7 och 4 år gamla och sover gott i sina egna sängar. Detta utan att vi har kämpat eller metodat ett endaste dugg. Det enda vi gjorde var att lägga ner prestigen. 
 
6. Tiden går fort och du måste inte njuta
Att vara mitt inne i massa vaknätter och vab och tänder som ska upp och kolik och nattskräck och hans moster är inte så roligt. Men med facit i hand kommer man tycka att tiden ändå har gått såååå fort! Vips är barnen större och inte ett dugg intresserade av att använda mamma eller pappa som liggunderlag. Men! Bara för att tiden går fort måste man inte njuta. Att kämpa med sömnbrist och dessutom tvingas höra att man ska njuta av tiden man är i, det leder bara till skamkänslor. Du älskar dina barn massa massa ändå. 
 
 
 
 

Hortenisa-lööööver

Jag har börjat ÄLSKA hortensior orimligt mycket! Jag blir helt rörd när jag ser hortensior och så måste jag fundera jättelänge på vilken färg jag tycker är finast men jag kommer aldrig fram till ett svar FÖR DET GÅR INTE VÄLJA! Alla hortensior är lika vackra. 
 
Jag vet inte hur den här kärleken kommer sig?
 
Blir man automatiskt en Hortensia-lover när man är 30 plus? Eller har det med vårt husköp att göra? Vi har ju både uteplats, trädgård, balkong och trappa där hortensior kan frodas i all sin prakt. 
 
Just nu är jag extra imponerad av vår granne som visar sig ha vårdat och närt en hortensia under flera år, genom alla årstider! Under hösten och vintern står den i sin kruka i ett förråd. På våren tar grannen ut hortensian och rastar den i frisk luft några timmar per dag. När sommaren kommer får den stå ute dygnet runt. Och så överlever den. År efter år. Jag är så imponerad av detta! I synnerhet rastandet varje vår. 
 
 
 
 
 
 
Personligt mål: Bli en hortensia-rastare. 

Låt mig dra en maj:are

Kikade tillbaka i arkivet för att se vad jag gjorde i maj för några år sedan.
 
Maj 2009
Vi bodde i Göteborg och jag var gravid med vår första bebis! På bilden är jag i vecka 19. Minns att jag var så bekymrad för att alla tyckte att mina mage var så stor. Det var det enda jag fick höra - vad stooooor du är! Nu tycker jag inte att magen ser speciellt stor ut alls?Det ser ut som att jag är på väg att släppa en fjärt. Möjligen?
 
 
 
 
 
Maj 2010
Jackan som jag har på bilden var min absoluta favvojacka det här året. Jag har fortfarande kvar den och tänker att jag ska använda den någon dag. 
 
 
 
Jag och mamma såg Mia Skäringers show Underbar och älskad. Minns att jag blev totalt frälst och gick där ifrån och var alldeles kär i Mia. 
 
 
 
 
Maj 2011
Vi hade flyttat från Göteborg tillbaka till Skövde. Jag levde i alla möjliga typer av leggings som ju var modernt då. Jag hade leggings med nitar, leggings med fuskskinndetaljer, leggings med revärer och leggings med hål (det sistnämnda ej avsiktligt). 
 
 
 
 
Maj 2011 skrev jag även det här hyllande inlägget till alla mammor på mors dag. 
 
Maj 2012 
Här var jag gravid med vårt andra barn och HERREGUD vad gravid jag var! Jag var så svullen att jag riktigt skvalpade när jag tog mig fram. Karpaltunnelsyndrom hade jag också. 
 
 
 
Maj 2013
Jag var ute och drack rosé. Minns att det var första gången på evigheeeeter som jag gjorde något utan ett barn under var arm. Blev salongis på två sippar. Ungefär.
 
 
 
 
 
Bebisen jag hade i magen året innan hade nu hunnit bli 10 månader. Här kan ni läsa om honom.
 
 
 
 
Maj 2014
Jag och Matilda rullade igång vårt företag så sakteliga och här hade vi precis varit och föreläst. 
 
 
 
Jag hade ångest DELUXE maj 2014. Mer än vanligt. Ångest gör mig hypokondrisk, nojig och orolig och i led med det var jag och gjorde en mammografi. Efter det var jag så less på mig själv och min ångesthjärna att jag började med KBT.
 
Maj 2015
Vi hade 90-talsfest. SÅ kul!
 
 
 
 
Här är en bild från när vi var och tittade på vårt hus som vi just hade köpt! Vad glada vi var!
 
 
 
 
 Japp. Det var några maj det. 

Nyttig kaka. Typ.

Idag har jag vobbat med den minste i familjen. VAB:at och jobbat. Skönt att även minstingen börjar bli lite äldre och kan ligga och titta på en film och ta det lite lugnt. Då hinner jag stöka över lite jobb. 
 
Meeeeeen vi har myst massa idag också! Såklart. Och även bakat världens godaste kaka. På riktigt min favoritkaka - nämligen morotskaka! Fullproppad med morötter, kanel, ingefära, lime och andra nyttigher!
 
MUMS!
 
 
 
 
 
 
 
Obs! Kakan kan även innehålla spår av några deciliter socker samt eventuellt ungefär exakt 1,5 deciliter olja. Eh. Ja. 
 
- Det där var väl inte så nyttigt? säger ni nu.
 
- Man blir inte nyttigare än man förställer sig! svarar jag då. 
 
Nu ska jag skära mig ännu en bit kaka och se en serie. 
 

Tveksam fredsmäklartakik

Det är inte alltid helt lätt att hålla sams med sitt syskon.
 
Konversation tidigare idag:
 
Treåringen (till sin storebror): Nu tycker jag att vi är SAMS! 
Sexåringen: Näeeee.
Treåringen: JO! Annars kastar jag lego på dig! 
 
Haha... 
 
Jag säger då det. Syskon syskon. 
 
 
 
Brollorna! En bild för några år sedan.

Irri pirri

Tre i-landsgrejer som gör mig irri (särskilt när jag har PMS): 
 
1. Hår över allt
Med både en långhårig mamma OCH en långhårig pappa i vårt hushåll singlar det ner en hel del hår ner mot golven. Ibland undrar jag hur det egentligen är möjligt att någon av oss har något kvar hår på huvudet? Alls? Andra dagar får jag feeling och tänker att jag ska väva en tjusig väggbonad av alla strån. 
 
2. Våta badrumsgolv
Även om ingen har duschat på hela dagen är badrumsgolvet vått. Alltid. Det tycks nästan som att duschen tar små duschar själv mellan varven, i alla sin ensamhet. Jag har aldrig klivit in i badrummet och klivit ut därifrån med torra strumpor, den saken är säker (och möjligen något överdriven, men ändå). 
 
3. Överdrivna mängder pinnar i trädgården
Det finns människor i vår familj som älskar pinnar. Att samla. Många. Ofta. Kastar man en blick in på vår tomt kan man mycket väl få uppfattningen om att vi står i begrepp att bygga ett helt nytt hus - 100% naturliga material. 
 
 
 
 
 
 
Nu ska jag chilla. Det är lördag. 
 

Morgontrött vs morgonpigg

Att få upp 3-åringen ur sängen om morgonen nu förtiden är inte det lättaste.
 
Goooodmorgon nu är det dags att vakna! Waky waky! Se så nu går vi upp. Hallå? ÅÅååååååå NU går vi upp, yessss! Eh.. Inte? Hallå? Någon? En liten fena av en muskel som möjligen kan tänka sig att stiga ur sängen? Inte det? Nähä nä. Okej. Du fortsätter sova? Jag förstår. 
 
Det här med att vara ute och leka i solen från morgon till kväll tar på krafterna.
 
 


 
6-åringen där emot är lika pigg som vanligt. Han brukar komma över till vår säng strax innan klockan 06. Strax efter 06 brukar han viska i mitt öra mamma... Får jag tacka?
 
Och med det menar han om han får tacka för sig och gör natten till morgon. Och det får han. 
 

Knorr middags-kit

I samarbete med Knorr har jag testat fyra olika middags-kit. Mexican Enchiladas, Thai Green Curry, Italian Risotto och Indian Tikka Masala. Med dessa middags-kit lagar man snabbt och enkelt till en måltid för 2 personer. Ibland (rätt ofta) har man (i alla fall jag) dom där dagarna då tiden tryter och då kan ett sådant här måltids-kit passa perfa!
 
 
 
 
 
Jag är på intet sätt en matfotograf men... 

 
 
 
Jag tyckte att Chicken Tikka Masal var godast!
 
Den var till och med riktigt god. Jag tillsatte kyckling och en skvätt grädde och det tog en kvart att svänga ihop, typ. Även min kära man gav tummen upp.
 
För den som vill kan man testa något av Knorrs måltids-kit och samtidigt ha chansen att vinna resecheckar för 25.000 kronor! Det är ju inget superdåligt pris direkt. Hääääär hittar ni all info om den tävlingen. 
 
Knorr kommer även under två veckor att resa runt med food truck och bjussa på smakprover av sina måltids-lösningar. Här ser ni turnéplanen
 
I samarbete med Knorr. 
 

Bebisskrik är det bästa som finns

Häromveckan var jag och Matilda ute och käkade lunch på stan. 
 
Några bord bort hade ett gäng föräldralediga mammor parkerat sig med sina bebisar och jag kunde inte låt bli att tänka att vad SKÖNT att bebistiden är över för min del! Gaaaah... Jag såg ju hur de där mammorna for upp och ner från bordet konstant. Det var flaskor, blöjor, nappar och puréer hit och dit. Så där som det är. Plötsligt bröt en av bebisarna ihop och började gallskrika.
 
Om jag stördes av det?
 
ABSOLUT INTE! 
 
Ha!
 
Det finns inget bättre än att höra bebisar skrika och veta att jag inte behöver göra ett jota åt det. Aaahh... Mamman till bebisen for upp direkt och började vyssa och truga med napp. I feel ya ma sista´  ville jag mima åt henne. 
 
 
 
Mamman som kan luta sig tillbaka nu förtiden. Någorlunda.
 
 
 
För övrigt åt vi VÄRLDENS godaste bearnaisesås! Den var så god att jag nu när en dröm om att få dricka den ur glas. Ett stort glas.
 
 


 
 En dag kanske...

Hur Sverige och svenskarna blir kring Melodifestivalen

Med anledning av att det är Eurovision på lördag (heja Frans!) giver jag eder här en talande lista över hur Sverige och svenskarna blir kring melodifestivalen. Håååååll till godo!
 
 
 
 

Kepsing-gate

Ja. Ni vill måhända veta vad som hände med kepsen?
 
Alltså, i helgen stod jag utanför Stadium med kepan och kvitto i näven men så i sista sekunden kunde jag inte med att gå in... GAH! Jag kände mig rädd för att dom skulle tro att det var ett förvirrat fyllo som kom in och började yra om namnade lappar och dubbelköpta kepsar. Så jag åkte hem igen och tyckte att vi fick skylla oss själva.
 
Blev ni besvikna på mig nu? 
 
Imorse gjorde jag dock en glad upptäckt när jag plötsligt hittade 6-åringens röda New Yorker-keps som vi trott varit borta sedan länge. Jo. Han har också haft en. Så nu har vi ändå två kepsar. HA! Det känns lite som en tröst. 
 
 


 
Vi får väl se hur länge vi får ha kvar dom här. Just kepsar är helt klart ett släkte för sig. 
 
 

Så kan det gå

- Vi ska ALDRIG ha någon studsmatta! har jag sagt i alla år.
 
Studsmattan - djävulens påfund. Så har jag känt. 
 
Nu: 
 
 
 
 
 
Barnen är överlyckliga. 
 
Ja-happ. 
 
Så kan det gå. 
 
Det är mycket man säger som förälder som man möjligen inte håller sen. Å andra sidan känner jag att nu var rätt tid för en studsmatta. Hade vi köpt en förra året hade vi bara fått stå bredvid och passa på minstingen och roligare kan man ha. Nu kan barnen hoppa självständigt (med vissa regler) och det har fungerat riktigt bra. 
 
Om jag har hoppat? Eh... SJÄLVKLART *går ut och drar en volt* 
 

Hattfnatt och barndomsvänner

Jag har blivit med hatt!
 
 
 


 
Nu fattas det bara smultron på tråd och en sommarvisa som kan följa med mig som någon slags "theme song". 
 
Ja. Vad ska man säga om den här dagen? UNDERBAR!
 
3-åringen (alldeles snart är han 4 år) har verkligen hittat en god vän i ett av grannbarnen. Dom är lika gamla och hänger ihop som ler och långhalm. Det är härligt att se. Och det är härligt att tänka att dom med största sannolikhet kommer att gå i samma skolklass och följa varandra upp i åldrarna. Kanske kommer dom alltid att vara vänner? Vem vet. Oavsett kommer dom vara varandras barndom. Dom kommer minnas varandras föräldrar, varandras syskon, varandras hem, varandras rum. Dom kommer minnas känslan av hur det var att traska hem till varandra och antagligen kunna erinra sig varenda liten bukt i trottoaren de 30 metrarna som skiljer våra hus åt. Det gör mig varm i hjärtat att tänka på. 

Effektivt släkte

Idag fick jag arbeta förmiddag hemma med barnen. 
 
Alltså förstår ni hur effektiv en småbarnsförälder är? Jag kan ibland höra tråkiga rykten om arbetsgivare som inte vill anställa mammor eller mammor to be av olika anledningar men jag kan tala om att dessa företag kommer ALDRIG in a million years hitta ett släkte som är mer tidseffektiva! 
 
Idag steg jag upp klockan 06:30 för att kunna jobba av lite innan barnen vaknade. När klockan slog 08:00 hade jag hunnit skicka ut två stycken planeringsmail till två olika samarbetspartners, ta fram innehåll till sex olika sociala plattformar samt stämma av flera olika saker med Matilda över telefon. Då fixade jag frukost till barnen under den tiden också. Som förälder har man no time to slösa. Man kan såklart vara av en effektiv natur även utan barn, men som småbarnsförälder har man en speciell blåslampa i baken, om man säger så. 
 
Under förmiddagen har jag och Matilda sedan filmat och fotat material till ett företag, med min trädgård som studio. Barnen fortfarande hemma (fram till pappan i familjen kom och tog över vid lunch). Jag blir fasen imponerad av mig själv ibland. Får man lov att bli det? Jo men det får man. 
 
 
 
 
 
 
Nu är det HÄLG!

Ett beroende

Vilken underbar dag vi har haft! 
 
SOOOOOOOL! Jag säger bara SOOOOOOL!!
 
Idag fick vi först fikabesök av några kompisar, sen har vi mest pysslat hemma. Barnen har varit ute och lekt med grannkidsen hela dagen. UNDERBART! Jag älskar älskar älskar huslivet. 
 
Jag älskar även att vi har det här precis runt knuten: 
 
 



Lite oklart vad jag gör på bilden, men ändå. 
 
Nu sover barnen och min kära man är ute och kör med högtryckstvätten på våra stenplattor, ett beroende han har utvecklat under veckan. Han tittade på mig förut med rädsla i blicken och frågade med darrande röst:
 
- Är det normalt att vara sugen på att högtryckstvätta?
 
Haha...
 
Gärna för mig! Det är väl bra att någon av oss känner energi för trädgården. 
 
Nu sms:ar jag dock med några kompisar som hänvisar till gamla Killing-sketcher och menar att just högtryckstvätt är inkörsporten till allt tyngre trädgårdshjälpmedel och innan jag vet ordet av är min man fast i något slags trädgårdsfixarträsk och vi har blivit med multipla åkgräsklippare. Vore ju lite snöpligt med tanke på att vi bara har en lilten radhus-täppa till trädgård. 
 
Ps. Vi har inte hunnit åka till Stadium idag men planerar att göra det imorgon.
 

Så sjukt!

Okej nu måste ni lyssna (eller måste och måste, men ni fattar). För det här är så SJUKT! Haha.
 
Vi tar det i punkter för det är så jag är van vid att lägga fram det:
 
• 3-åringen får en röd New Yorker-keps från Stadium. 
 
• En tid senare åker 3-åringen iväg på ärende med pappan och kommer hem utan keps. Såklart. Jag blir lite irriterad att min man inte har bättre koll på att barnen ska ha koll meeeeen meeeen. 
 
•  Jag vill gärna att barnet ska ha en ordentlig keps så några dagar senare beslutar jag att vi ska köpa en ny röd New Yorker-keps.
 
•  Vi åker ånyo till Stadium (detta var igår). 
 
•  I kassan får personalen problem då kepsen inte har någon prislapp?! Efter en stunds krånglande kan vi betala och åka hem. 
 
•  Morgonen efter (läs idag) ska jag namna den röda New Yorker-kepsen. Jag tar ner kepsen från hatthylla, letar fram lappen innuti kepsen och... Inser att den redan är namnda med vårt barns namn? 
 
•  Förvirrad tänker jag att det är den gamla kepsen som nu har kommit fram. Jag frågar min man vart han har lagt den nya kepsen? Min man svarar att han med bestämdhet vet att han la den på hatthyllan. Ingen annanstans. 
 
•  Jag börjar fundera. Under det där ärendet då första kepsen försvann var man och barn och inhandlade fotbollsskor... PÅ STADIUM!  
 
•  Nu trillar poletten ner.
 
•  VI HAR KÖPT VÅR EGEN KEPS!
 
•  3-åringen har kastat av sig kepsen i butiken och eftersom den är så oanvänd och ren har någon i personalen helt sonika hängt tillbaka den bland alla andra kepsar. Och så har vi köpt den. Igen. 
 
VAD är oddsen för detta??
 
Och vad är odsen att Stadium-personalen kommer tro på den här historien när vi imorgon åker tillbaka och berättar? Det vore ju trevligt att få tillbaka en slant, vi har ju ändå betalat två gånger för samma keps. Om inte får vi väl helt enkelt skylla oss själva.
 
 
 
En dyr keps.
 

Kaffekonst

Det här med att brygga kaffe, det är banne mig en konst!
 
Här hemma känner jag min bryggare. Vi är som ett strävsamt gammalt par som känner varandra utan och innan. Min kaffebryggare vet att jag är grinig innan första kroppen är klar och jag vet att bryggaren vill ha två koppar vatten och fyra skopor kaffe för att ordna ett aaaaalldeles perfekt resultat. 
 
När jag så möter en ny bryggare slås alla kanaler ur balans. Jag vet inte alls hur mycket pulver och vatten jag ska använda??
 
Under festen i helgen blev jag ombedd att sköta kaffekokningen med en bryggare som jag inte känner och det var hemskt! Även om det finns vissa måttangivelser som är standard så är det inte säkert att det stämmer! Det beror helt på vilken typ av bryggare du har framför dig. Jag ville typ slänga ner ett gäng skopor i kaffefiltret för att sedan slänga mig ut ur lokalen in i en väntande bil och skrika GO GO GO before they realize I just made svinäckligt kaffe!!
 
Jamenar det är inte roligt att råka koka osmakligt kaffe! 
 
Ni som också är kaffedrickare förstår nog. 
 
 
 
Här är min älskade perkulator. Kanske inte så vacker men hallå det är inte utsidan som räknas!


 

Älskad lek

Jag och barnen har en liten lek som vi alla tre älskar. Jag tänkte jag skulle tipsa er om den ifall ni någon dag har brist på fantasi. Den är himla rolig att ha som avrundning på dagen. 
 
Vi kallar den Hotell-leken. 
 
Så här:
 
1. Barnen går ut på balkongen i pyjamas och sätter sig i var sin brassestol. Nu låtsas dom att dom är på semester (här kan man självklart sätta sig var som helst, men semesterkänsla är det som gäller).
 
2. Förälder (jag i det här fallet) agerar hotellpersonal och fixar små "snittar". Jag brukar ordna bananskivor med lite jordnötsmör på och sedan sätta dit en tandpetare. Men man kan ha snittar i form av små mini-smörgåsar, gurka, äpple eller annat. 
 
 


 
3. Sen ordnar jag "drinkar" vilka brukar bestå av mjölk i ett finare glas tillsammans med en gurkbit. Igår rev jag även över lite bakchoklad för en lyxig känsla. 
 
 


 
4. Sedan går jag ut på balkongen och serverar snittarna och drinken under högtidliga former. Jag brukar även passa på att lära känna mina gäster lite bättre och fråga vad dom heter, hur gamla dom är, vad dom arbetar med och så vidare (här fantiserar barnen fritt, häromkvällen hette 3-åringen "Gnuck" en annan kväll hette han "Lars-Åke"). 
 
5. När gästerna har ätit och druckit borstar vi tänderna. Jag hjälper självklart till, en service vi har på hotellet.
 
6. Sedan visar jag gästerna till hotellets allra fiiiinaste säng (deras egen) och berättar att jag ska läsa hotellets bääääästa bok för dom. 
 
7. När sagan är slut berättar jag att hotellfrukosten står serverad i köket kl 07 nästkommande morgon och så backar jag bugande ut ur rummet. 
 
Medveten om att jag låter lätt sinnesrubbad här men barnen ÄLSKAR den här leken. Och jag med. 
 
Som sagt. Ett litet tips.
 
 

Pensionsfest

Igår rykte jag upp mig ur sjukträsket och så åkte vi iväg och deltog på en överraskningsfest för en familjemedlem som snart ska gå i pension. Ett långt och friskt arbetsliv bör firas! Faktum är att festen var så lyckad att min bror för en stund funderade på att annonsera omedelbar förtidspension. 
 
Skämt åsido.
 
Tänk er att gå i pension? Vad bitterljuvt det måste kännas. 
 
Ja-happ. Hej då arbetslivet. Vi ses aldrig mer. Typ. 
 
Jag har omkring 30 år kvar till min pension (eller 35 kanske) och när det väl är dags hoppas jag att jag har ett härligt och lustfyllt arbetsliv bakom mig (KV*). Jag hoppas jag kommer känna att jag har arbetat med saker som jag älskar och att jag har uppfyllt alla mina karriärdrömmar. Jag hoppas att jag har utmanat mig själv, vågat följa min inre röst, stått upp för mig själv och haft jäääääkligt kul på vägen. Som jag skrivit förr hoppas jag även att jag någon gång hamnar i en position där jag har makten att ge unga människor chansen att få visa vad de går för, vad det än må vara. 
 
Åh herregud det är SÅ mycket jag vill göra! Jag kommer på nya saker varje dag. Jag är verkligen inne i ett inre flow där. Senast igår lyssnade jag på en podintervju med Felix Herngren och kom på att det är manusförfattare jag vill bli (också) (ovanpå allt annat). Tänk att få vara med och skriva en humorserie, sitta i grupp och bara komma på massa roliga idéer! Det låter minst sagt som ett drömjobb. 
 
*avslutar blogginlägget pga måste iväg och förverkliga mig själv asap*
 
 
 


*KV står för KlyschVarning. Bör utfärdas när skribenten slänger sig med slitna och möjligen banala uttryck.

Sjukstuga och värsta stökgrejen

Jag är sjuk. 
 
Hu!
 
Inatt låg jag och svettades och frossade om vart annat. Ingen höjdare. Idag har jag försökt få en del jobbuppgifter avklarade samtidigt som jag även har haft en treåring hemma. Man kan väl säga den senare hann ödelägga hushållet medan mamman låg i sängen och var alldeles matt. Kring 13-snåret började jag drömma om att någon form av högre makt skulle uppenbara sig i hallen och meddela att hen var redo att ta sig ann vårt hushåll. Plocka ur och i diskmaskinen, dammsuga, plocka av köksbordet, bädda rent i sängarna, plocka reda på en miljard leksaker, moppa och även gärna slänga in en tvätt. Typ. 
 
Under eftermiddagen började jag dock känna mig mycket piggare och tog tag i städet själv. Jag är verkligen ingen pedant men jag får PANIK när det är rörigt hemma. PANIK! Det jag hatar allra mest är 1) när det ligger plastpåsar hopskrynklade på diskbänken (min man har en fäbläss för just det så upplever det hyfsat ofta) och 2) när det ligger kläder slängda över allt i hushållet. Jag har mer problem med det än ett skitigt handfat till exempel. Om vi nu ska jämföra.
 
Vad är era värsta stökgrejer? 
 
 
 
 
Mina elefantöron tar sig och har även fått sällskap av en gran. Om ni undrar.


Att servera vapen

Jag har tidigare berättat om min mörkrädsla. Jag är sviiiinigt mörkrädd om natten och när jag sover ensam hemma måste jag kontrollera att ytterdörren är låst minst femton gånger eller mer innan jag går och lägger mig. Sen måste jag kolla så att det inte ligger någon under sängen eller gömmer sig något bakom duschdraperiet i badrummet (jag antar att monster inte har större fantasi än så). 
 
Jag berättade det här för en kompis häromveckan. Då berättade hon att när hon är ensam hemma om kvällen brukar hon gömma undan alla knivar i hemmet för att eventuella otäcka ting inte ska få tag i dessa och göra något dumt. 
 
Det fick mig att erkänna att jag ibland har tänkt tanken att jag ska sova med en kökskniv nära sängen. Ut-i-fall-om-att... Men jag ändrar mig alltid i sista stund när jag tänker på att det vore som att servera eventuella vapen till en inbrytare. 
 
Titta här lille vän! Här har jag serverat vapen åt dig. Vill du att jag ska lägga den på en bricka också? 
 
Näe vet ni vad. 
 
Ska vi ha in monster i hemmet då får dom ta och leta upp eventuella vapen själva. Någon måtta får det vara på servicen. 
 
Mvh // Lite störd i tänket, ja. 
 
 
 
 
 

Se upp för matchning! Samt ny medlem på instagram

Jag har köpt nya skor till barnen. Likadana skor som jag själv har......... *paus för eftertanke*
 
Nu fattas det bara att vi skaffar oss färgmatchande träningsoveraller också. 
 
För övrigt blev jag väldigt glad idag för min moster skaffade instagram. HURRA! 
 
- Jag veeeeet inteeeee... Jag kaaaaaan inte, säger hon. 
 
- JOOOO du KAAAAN, skriar jag.
 
Alla kan teknik bara man ger det en chans. Det kan kännas trassligt till en början men ger man det en chans och testar runt lite så förstår man snart alla funktioner men framför allt förstår man själva poängen. Jag skaffade snapchat för typ två år sedan men förstod inte alls poängen med det. Jag tyckte att det kändes som ett totalt onödigt forum för mig och tog bort appen. Nu ÄLSKAR jag snapchat! Lätt roligaste kanalen just nu (förutom bloggen min som har en särskild plats i hjärtat). 
 
Eh ja. 
 
Nya skor och min mosters inträdelse på instagram. Det var dagens det.
 

Leif listar riktiga jobb

Leif är minst sagt en jobbig jäkel. Häromveckan skulle han in på min Snapchat (moaspiderchick) och ondgöra sig över bloggar. Leif har förvisso aldrig varit inne på en blogg, men han avskyr ändå bloggar och tycker defenitivt inte att bloggandet är ett "riktigt jobb". 
 
Vad Leif anser är ett riktigt jobb:
 
1) Att lyfta tunga saker
Är det tungt så är det rätt! Det är Leifs devis. Drabbas du av diskbråck och kronisk ryggskott kan du ändå glädja dig med att du har ett riktigt jobb!
 
2) Att skruva ihop saker
Allt som har att göra med muttrar, skruvar och insexnycklar - det är på riktigt. Vet du inte om det redan tvekar inte Leif att tala om det för dig. Flera gånger. 
 
3) Att skruva isär saker
Här hör man verkligen hur mycket av ett riktigt jobb det är. 
 
4) Att ha tråkigt
Har man tråkigt på sitt jobb ja då kan man i alla fall glädja sig med att man har ett ordentligt jobb. Det menar Leif. Enda gången man möjligen ska ha roligt på ett jobb det är när man äter sin mandelkubb och dricker sitt kaffe under fredagsfikat. Då kan man grina lite snett med en kaksmula i mungipan. Men bara lite. Sen återgår man till att ha tråkigt.
 
 
 

10 saker du gör med en partner du har barn tillsammans med

10 saker du gör med en partner du har barn tillsammans med: 
 
1. Ni tittar på varandra i samförstånd minst 107 gånger per dag
 
2. Ni älskar att sms:a bilder på barnen till varandra och ni gör det skamlöst. 
 
3. Ni har ett osynligt och många gånger outtalat kontrakt er emellan som beskriver vem som gör vad vilken tid gällande barnen. Det här kontraktet är uppbyggt på erfarenheter, rutiner men framför allt känsla. Till exempel är du inte borta en hel dag för att sedan komma hem och gå rakt förbi nattningen. Så GÖÖÖR man bara inte. Kontraktsbrott DELUXE. 
 
4. Ni kan ringa varandra på jobbet mitt på dagen bara för att referera till något barnen sagt eller gjort. 
 
5. När ni ser ert barn göra något stort för första gången smälter era hjärtan samman av kärlek. FANTASTISKT! rungar era blickar till varandra. 
 
6. ÄÄÄÄÄÄLSKLING!! kan ni skria uppfodrande åt varandra vilket inte betyder "jag älskar dig" utan snarare betyder "barnen håller på att riva huset, DU får ta hand om det NU!". 
 
7. Ni kan ligga i sängen på kvällen och prata igenom allt ert barn sagt under dagen ner på minsta bi-sats i en mening uttalad i förbifarten. 
 
8. Ni kan era barns ups and downs och med bara en blick berättar ni för varandra huruvida ni tycker dagens humör är just up eller down. 
 
9. Ni är varandras bad cop och good cop. Vilket även innefattar tired "jag är trött pallar ingenting har inget tålamod" cop och alert "det lugnt jag har energi jag tar det här" cop. Där täcker ni upp för varandra
 
10. Ni är sammanflätade i den där känslan av oändlig kärlek till barnen vilket är rätt... Häftigt!
 
 
 
 
 

Dagens citat

Idag har vi fixat i trädgården hela dagen. 
 
Dagens citat: 
 
Kom och titta barnen KOM! Kooooom så ska ni få se på världens ROTSYSTEM!
 
Min man samtidigt som han gräver upp en buske ur en rabatt. 
 
Alltså, när man börjar gasta till barnen om rotsystem som om det vore självaste Samir och Victor som stod i trädgården redo att köra Bada Nakna live - då har man börjat ta trädgården på liiiiite för stort allvar. Eller? 
 
 
 
Dekor-sten lagd - häpp!

Vad är det jag jobbar med?

Hey Moa, får jag fråga,vad är det du och Matilda jobbar med? Sociala medier har jag förstått men kan du inte berätta lite mer vad det betyder? Kanskte till o med filma lite på en av era föreläsningar? Hade vart jätte kul. Och när ni bakade på kontoret vad var det till? 

Tack / trogen blogg läsare
 
 
Hej!
 
Vi jobbar som sagt med markandsföring, kommunikation och innehåll på sociala medier. Vi hjälper företag att skapa bilder, text och film till sociala kanaler där företaget finns representerat. Så kan man säga, förenklat. 
 
När vi föreläser träffar vi företag eller organisationer och pratar om hur de kan hitta sin målgrupp på nätet hur de kan skapa innehåll som passar sociala medier. Att följa företag på till exempel facebook eller instagram är ju högst frivilligt därför är det en utmaning för företag att skapa ett innehåll som målgruppen vill följa. Vi pratar mycket om att man måste förstå att renodlad reklam inte hör hemma på sociala medier. Vem vill ha massa priserbjudanden i facebookflödet? Inte jag i alla fall. Det här blir en utmaning för företagen som ju är väldigt vana vid att kommunicera just priser. Istället måste man tänka om, våga kliva utanför direksäljandet och förstå att sociala medier handlar om att stärka sitt varumärke, bygga relation och på sikt skapa trogna kunder. Sen handlar det om ett strategiskt tänkt och självklart även om att ha kunskap om lagar och regler. Visste ni till exempel att så kallade "gilla och dela"-tävlingar som lusar ner Facebooks flöden dagligen, bryter mot både lotterilagen, marknadsföringslagen och Facebooks användarregler? Tänk på det nästa gång ni ser en sådan tävling :)))))))))
 
Under december-mars var jag och Matilda Sverige runt och utbildade över 50 företag i sociala medier. Hektiskt, superkul och väldigt lärorikt även för oss! 
 
Vidare har vi en rad långsiktiga samarbeten med företag i bland annat Skövde, Göteborg, Kalmar och Stockholm. Där hjälper vi löpande till med kommunikationen. Vi kommer med idéer, fotar, filmar, skriver, redigerar, paketerar, publicerar, bevakar och följer upp inlägg på sociala medier. När vi bakar eller pysslar på kontoret skapar vi material till sociala medier. Förra sommaren gjorde vi en melonsmoothie (en elvisp rätt ner i en vattenmelon, klart!) och den filmen har setts av 33 miljoner människor världen över. Känns häftigt att stå bakom en sådan viral succé!
 
Meeeeen man kan inte leva på gamla meriter.
 
Varje vecka strävar vi efter att skapa material som människor vill följa, gilla, dela och kommentera och som samtidigt är relevant för företaget i fråga. 1-2 dagar i veckan är vi på kontoret, någon dag föreläser vi och så är vi ute på företagen som vi jobbar tillsammans med (vi har många kollegor!). Ena dagen lär jag mig allt om möbelkonsolidering, andra dagen skriver jag om godis och tredje dagen intervjuar jag en lokal modeprofil om senaste trenderna. Eller så har vi planeringsmöte, filminspelning eller ett event. Ja och så var det det här med ekonomi också. Skriva offerter, fakturera och bokföra (det senare har vi hjälp med, tack och lov). 
 
Vårt jobb är med andra ord hyyyyyfsat omväxlande. Och det passar min rastlösa själ ypperligt. 
 
 
 
 
Jag och Manny på ett VIP-event vi ordnade tillsammans med en partner. 
 
 



Annonsera här »