90-åringen

Idag åldrades jag till cirka 90 år i ett nafs. 
 
- Hur är det? frågade en kompis.
 
Vad jag kunde svarat helt ungdomligt:
 
- Det är bra!
- Jo det är gött. 
- Det är fiiiiint. 
- Jag mår fett najs. 
- Ba chillar vettu.
- Yooooooo. 
 
Vad jag svarade:
 
- Jo tack det är hopp om livet.
 
?
 
Did not see that one coming. 
 
 
 

En låsning

Jösses.
 
Idag har jag haft så mycket att göra. Eller nja. Egentligen inte men det jag har haft att göra känns så FRUKTANSVÄRT TRÅKIGT OCH BETUNGANDE! Jag vill typ anmäla det till någon. Brott mot mänskliga lycka och glädje. Så vill jag skriva i anmälan. 
 
Görolista:
 
1. Adressändra
2. Ringa samtal angående hemförsäkring
3. Betala räkningar 
4. Skicka ut fakturor
 
Jag har flera gånger under dagen tänkt nu gör jag det bara. NU! Kom igen!
 
Men varje gång är det en annan del i min hjärna som säger vääääänta lite Moa... Varför så bråttom? Har du varit inne på Facebook det senaste? Har du sett filmen med den gulliga hundvalpen som myser med en bebis? Hihihihi. In och kolla! Så säger min hjärna. Och när jag har kollat färdigt på filmen med den gulliga hundvalpen som myser med en bebis vallar min hjärna mig vidare in på youtube och sedan vidare in på tusen olika bloggar tillbaka till facebook in på instagram OCH SÅ VIDARE.
 
Jag har drabbats av någon slags låsning. Helt klart.
 
 
 
 

Vargens omväg

Jag läser Bamse ibland, för mina barn. 
 
Visste ni att Vargen har en hemlig dörr i sitt hus som leder till en gång där han kan smita ut? Jo men visst. Till exempel kom Bamse på oönskat besök en gång och då smet Vargen raskt ut genom sin lönndörr, ner under jorden och upp till sin bil som stod parkerad under en gran i skogen. 
 
Smart, tänker ni nu.
 
För all del säger jag. 
 
Men alltså... Kolla in gången:
 
 
 
 
 
 
Ursäkta?
 
Hur i hela friden gick tänket när Vargen grävde den här gången? Varför inte bara gräva en rak gång direkt under marken? Det måste ju tagit hundra år att gräva den så snirklig och djup? För att inte tala om projektet att snickra stegar och gjuta trappor. Dessutom, finns det ens syre så djupt under jordytan? 
 
Förslag till nästa gång:
 
 
 
 

Lär känna mig (och Mona Brun)

Namn: Moa, Mona, Mona Brun, Spiderchick, Spajdan, Nalle Puh osv osv. Kärt barn har många namn. 

Familj: Make, en förstor bröllopsring (måste skicka in ringen på akut förminskning alternativt skaffa mig en fingerattrapp som förstorar mitt ringfinger) samt barn snart 6 och 3 år. 

Lever och verkar: Lägenhet i centrala Skövde tillsammans med familjen och ett gäng på tok för övergödda och ganska aggressiva dammråttor. 

Längd: 161,5 cm.

Jobb: Driver digital kommunikationsbyrå. Snasktestar vilt. Det senare obetalt. 

Kompisar: Många goa! Mest figurerande (samt möjligen den enda figurerande) i bloggen är Matilda som även är min kollega. Men det är så många fler! Bland annat träffade jag Bianca Kronlöf i helgen och sa "hej vill du ta ett kort med mig" vilket, som ni alla förstår, betyder att vi är supernära varandra.
 
 

 
 
 
 
Intressen: Stalka människor på sociala medier. Tigga till mig fotpill av min man. Kolla på youtubeklipp av familjen Kardashian. Kunna alldeles för mycket om kungafamiljen. 

Intressen jag borde ha: Fondförvaltning och fastigheter.

Superförmåga: Kan äta en hel ask jordnötssmör på under 48 timmar. Jag hade klarat det på en timma om det inte vore för att jobb, familj och sömnbehov kom emellan. 

Livsmåtto: Varför vänta? Bara gör´t!
 
Alter ego: Mona Brun. Mona är en framgångsrik kvinna i övre medelåldern. Chef på ett stort företag. Hon är ogift och barnlös med fäbless för yngre män. Mona behagar INGEN. Hon kan vid ett första möte upplevas osympatisk men lär man känna Mona lär man snart känna en kvinna med mycket humor och stort hjärta. 
 
Önskan: Vill bli Mona. Minus ogift och barnlös då´ ra. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Heja Måns

Är hemma efter ett dygn i Stockholm med Full Patte-gänget. Ligger utslagen i soffan framför Eurovision Song contest. 
 
Jag tycker att showen går så fort nuförtiden. När jag var barn var Eurovision det längsta programmet på hela året. Inget annat tv-program kom ens i närheten av att vara så långt och utdraget (inget annat över huvudtaget kom i närheten av att vara så långt och utdraget). Bara med hjälp av oerhört mycket koffein och möjligen galenskap orkade människor hålla sig vakna genom röstningsmomentet. Årstider hann växla och nya grundlagar införas innan vinnaren slutligen korades. ZZzzZzzzZ.
 
Numera rivs bidragen av i hög takt och det gäller att hänga med för at... Pass opp! Nu är det Måns.
 
Heja heja!
 
 
 
 
 
 
 
Uppdatering: Seriöst. Jag tar tillbaka att showen skulle gå fort. Hur många bidrag är det med?? Det är väl ändå bara länder från Europa som får ställa upp? Eller? Tävlingen måste ha passerat Europas gränser för minst tio bidrag sedan!
 
Nu går jag och lägger mig.
 
Under tiden jag sover - hoppas Måns vinner!

Slå pattarna i taket

Häj!

Befinner mig i Stockholm. 

Jag och Manny är här för att slå pattarna i taket. Japp. Alltså, vi ska träffa gänget bakom Full Patte! 

Älskar Full Patte. Om ni inte har sett det programmet klicka er omedelbart in på SVT-play och sök upp'et. Njut.

Japp. 

Ikväll är det mingel.




Hemfärd och hotellfrukost

Vi sitter på tåget på väg hem från Kalmar, moooot Skövde.
 
Matilda har just somnat ifrån mig för andra gången på mindre än ett dygn.
 
??
 
 


 
A JA! 
 
Imorse åt vi hotellfrukost. 
 
Matildas tjusiga frulle:
 
*småfåglar kvittrar till doften av nyklippt gräs*
 

 
Min mindre estetiska frulle:
 
*en halt kråka kraxar till doften av dålig andedräkt*
 
 
 
Jag är ingen frukostmänniska.
 
Nå väl. Nu längtar jag hem till man och barn.

Kontakt med vatten

Jahapp då är vi i Kalmar igen.
 
Vi är ju här titt som tätt.
 
Ikväll, efter en lång jobbdag, tog vi oss en promenad. När jag och Matilda promenerar i andra städer brukar vi gå runt och fantisera och fundera över vilka som bor i husen i de olika områdena vi passerar. Idag trillade vi över ett bostadsområde med utsikt över Ölandsbron. Där fanns radhus vars ägare hade egna bryggor ut i havet. Lägenheterna hade stegar från balkongen rätt ner i vattnet. Oj oj oj. 
 
Djuuuuuuuuupt fascinerande för två personer boende i en stad där det enda eventuella badvatten vi kommer i kontakt med är pölarna som bildas när det regnat lite för mycket (nåja) (vi har en del sjöar i närheten också). 
 
 
 
 
 

Hur gick det med min KBT?

 
 
Hej!
 
För mig är ångest en känsla av stor oro i kroppen. När jag har ångest kan jag ha svårt att dra djupa andetag, jag kan få hjärtklappning, illamående, yrsel, bortdomnade armar och känna mig väldigt, väldigt trött. Tröttheten till trots kan jag vakna klockan 04 på morgonen och inte somna om för att tankarna mal och mal och mal.
 
Ångest har jag på grund av allt. ALLT. Har jag skickat ett mail på två rader kan jag ha superångest och älta varför jag inte skrev tre rader istället. Jag har ångest för saker jag sagt och saker jag inte sagt. Jag har hypokondri och tänker katastroftankar. Förra våren hade jag sådan dödsångest att jag till slut kände att NU FÅR JAG FAN TA OCH GE MIG! Jag orkar inte med mig själv och min överaktiva hjärna längre. För så känner jag ibland. Att min hjärna är snudd på överaktiv. Jag tänker så mycket hela tiden, tankar som svävar iväg åt tusen olika håll. 
 
Jag sökte hjälp och fick via vårdcentralen remiss till en KBT-terapeut. 
 
Jag gick dit några gånger under våren och hösten 2014.
 
Det jag tyckte hjälpte mig mest var att få höra att alla känslor är okej. Det är okej att vara arg, besviken, ledsen och avdundsjuk. Du måste inte vara happy happy hela tiden. Du kan vara både glad, ledsen, förbannad och lycklig inom loppet av samma timma. Vi är människor. Vi känner. Mycket. En del mer än andra kanske. Och det är okej. 
 
Sen har träningen hjälpt mig mycket. När jag känner ångesten komma krypande går jag till gymmet och kör ett redigt jävla styrkepass. Du vet fulgrimas-pruttar-i-brallan-styrketräning. Efter det mår jag mycket bättre.
 
Jag försöker även meditiera en stund varje dag. Inget vågskvalp med rökelser och komplicerade lotusställningar - utan rätt och slätt vara i nuet. Precis här nu. Ingen annanstans i tanken. Till exempel kan jag krypa tätt intill barnen vid nattning och bara fokusera på att jag ligger nära dom jag älskar mest i hela världen. Inget annat betyder något. Just precis nu mår jag BRA och jag befinner mig EXAKT där jag vill befinna mig. Nära mina barn. Och barnen mår också bra. Alltså - allting är bra.
 
Slutligen brukar jag trösta mig med att människor med ångest ofta är kreativa och smarta själar. Vi har förmågan att tänka utanför boxen. Ibland kanske alldeles föööööör mycket utanför boxen. Men ändå. Jag är stolt över min keativitet och då får jag väl helt enkelt ta det goda med det onda. 
 
Jag tror inte att jag någonsin kommer bli kvitt min ångest men genom KBT har jag fått verktyg att ta till när oron kommer krypande och då kan jag hantera den mycket bättre.
 
Alla har rätt att få hjälp om man känner att man inte mår bra. Jag har också alltid tänkt att "inte ska jag komma dragandes med mina problem, det är ju inte ens några riktiga problem, det finns dom som har det värre". Men det är just den tankegången som är en del av min ångest och mitt kontrollbehov, att jag inte tycker att jag är värd att få hjälp. Att jag inte tycker att jag är värd att bli avlastad med alla mina tankar. Men hallå! Jag är också värd att "få vara liten" och bara pusta ut en stund hos någon som lyssnar på mig.
 
Du är också värd det.
 
Ta hand om dig.
 
Kram!

Tjuva jordnötssmör

Min kära make köpte hem den här godingen för två dagar sedan.
 
 
 
 


 
Jordnötskräm! MÖMS!
 
Känner jag mig själv rätt kommer jag tjuva av detta smarriga jordnötssmör lite då och då.
 
Men bara liiiiiite.
 
Hehe.
 
Skoja ba.
 
Jag har redan ätit upp hela asken.
 
 
 
 


 
HA!
 
Gott var´e.

Hotta upp ett furubord

Att vi snart äger vårt boende känns underbart! Plötsligt kommer det kännas rimligt att faktiskt lägga tid på tapetsering, målning, hyllor, tavlor, möbler och allmän inredning. Det är ju vårt hus. Vi gör vad vi känner för. Och vi ska bo där läääänge.
 
I köket ska vi ha min mormors ljusa furubord med tillhörande soffa. Det känns roligt eftersom det har ett affektionsvärde till mig, jag växte ju upp med det där bordet. Minns alla gånger jag och mina syskon och kusiner "gömde oss" inunder och nöp i stora vuxentår. Eller alla gånger vi sov över hos mormor och morfar och satt kring bordet innan läggdags och åt äppelmos med mjölk. 
 
Tyvärr tycker inte min fåfänga sida att bordet är så himla... Stylish. Men jag vill inte måla om det för 1) risken är att vi förstör det 2) vips är det råmodernt med furu igen och 3) mamma och eventuellt även min moster skulle bli galna.
 
Men så såg jag den här bilden på pinterest och blev inspirerad:
 
 
 
 
 
 
Mormors bord har precis den färgen.
 
Det blir ju både snyggt och känns mer modernt med gula stolar till. 
 
Eller har ni några andra förslag hur man hottar upp ett furubord? 

Lördagkväll med många val

Här ligger jag och chillar i pyjamas med fötterna i högläge.
 
 
 


 
Spiderpapa kände sig krasslig och somnade nyss med barnen. 
 
Ja-happ.
 
Klockan är bara åtta. Vad ska jag göra med resten av kvällen?
 
Moffa choklad? Dissekera en Ben&Jerry? Se alla säsonger av Girls? Slösurfa? Youtuba Kardashianklipp? Scrolla mobilen till båda nävarna domnar bort? Stalka gamla klasskompisar på facebook? Läsa tidningar? Läs en bok? Skriva en egen bok? Ringa en kompis? Ordna en fest? Beställa en strippa? JA JAG VET INTE?!
 
Jisses. 
 
Så mycket tid och så himla många val. 
 
 

Saker jag glömt

Jag har många bebisföräldrar i min bekantskapskrets. Ja, det vill säga kompisar som just har fått barn. Det gör att jag får en hel del flashbacks.
 
Saker jag glömt från bebistiden:
 
1. Baby blues
Jag hade inga baby blues med andra barnet, men med första barnet... Jisses! Jag grät och snorade värre än Helena Bergström i Änglagård 1. Tårarna sputade, bröstmjölken sprutade, hormonerna sprutade.
 
2. Amningsinlägg 
Jag har helt glömt bort tutt-bindorna! Vilket är konstigt med tanke på att jag och amningsinläggen hade tightare relation än Filip och Fredrik. 
 
3. Små barn stoppar saker i munnen
Detta har jag också förträngt! Men jag vet ju att när tvååringen var bebis gick han på en diet bestående välling, majskrokar och små leksaker. Hade någon scannat magsäcken på honom hade man antaligen hittat legobitar komplett till ett helt bygge. Inklusive instruktionshäfte. 
 
4. Inget i plockhöjd
I takt med att barnen fann mer och mer njutning i att stoppa saker i munnen / testa hållbarheten på allt ömtåligt hamnade det mesta av bohaget längre och längre upp från golvytan. Till slut hade samtliga ting i vårt hem, förutom möjligen mattorna, minst en och en halv meter till golvet.
 
5. Kaoset
Jag säger inte att det alltid är en spadag att ha en tvååring och en femåring (snart 3 och 6 år) men det är sannerligen MYCKET lugnare än att ha en bebis och en treåring. MYCKET LUGNARE! Herregud vissa dagar under min föräldra"ledighet"... Jag tog mig upp på morgonen efter noll minuters djupsömn. Åt kakor till frukost för uppåttjackande effekt och sedan minns jag inte så mycket mer förrän jag gick och la mig igen. Jo det här minns jag väldigt väl. Annars en något blurrig period. 
 
 

Husbesöket

Idag har vi alltså hängt i huset en sväng. Nuvarande ägare är supertrevliga! 
 
Våra barn och deras barn lekte hur bra som helst tillsammans så det känns nästan tråkigt att dom ska flytta. Samtidigt som jag LÄNGTAR ENORMT MYCKET EFTER ATT DOM SKA FLYTTA! 
 
Det är som sagt ett radhus på två våningar där två av sovrummen ligger på övervåningen och ett mindre sovrum ligger på undervåningen. Till en början får barnen dela rum så att vi alla hamnar på samma våning. På sikt tänker jag att storebarnet (eller lillebarnet) inte kommer ha något emot att ha sitt rum något avskilt. Eller så möblerar vi om i planlösningen. Vi får se. 
 
Vad gäller övrig fix och renovering är det bara smågrejer vi vill göra. Tapetsera om i barnens sovrum och byta handtag på köksluckorna. Typ. Inga stora grejer och inget som egentligen är speciellt bråttom. 
 
I trädgården finns äppelträd, vinbärsbuskar, jordgubbar och rabarber. Rabarber fick vi plocka med oss ett gäng hem så i eftermiddag har vi ätit paj på rabarber från VÅR framtida jord *smeker förnöjt buken*
 
 
 
Rabarberfylld husägarinna.
 

Husesyn

Vi är på väg till vårt blivande hus!

Vi har blivit bjudna dit av familjen som bor där nu. Speeeeennande! Fick just ett SMS med en varning om att huset eventuellt inte är lika städat som det var på visningen. Haha! Jag anar att vi idag kommer kunna skönja spår av att någon faktiskt bor där.....................

Återkommet med rapport! 




Fantastisk!

Jo jag vet. Det är rätt tröttsamt när folk delar youtubeklipp och hävdar att du bara MÅSTE kolla (zzZZzz). Men alltså. Titta på den här. Vilken underbar reklam! Vilken människa! Vill bara titta igen och igen. 
 
*googlar Erika Linder*
 
 
 

Göteborg och utsvängt sug

Idag har jag och Manny jobbat i Göteborg. Eller "Götlaborg" som jag skrev en gång och fick ett helt drev av kränkta Göteborgare mot mig. Eller ja. En person var det som blev arg. Oklart vilken stad personen kom ifrån. Men det kändes som ett helt drev den halvminuten jag var mitt inne i det. 
 
Hur som helst. 
 
Förutom jobb hann vi med en sväng på stan också. Jag letar just nu land och rike runt efter jeans med bootcut! Jag vill ha utsvängda jeans! NUUU! Är så innerligt trött på trånga stuprörsbrallor. Överväger att starta en facebookgrupp med namnet "vi som vill ha bootcut-jeans, helst igår". 
 
Tyvärr verkar suget efter utsvängt vara stort för i både Helsingborg, Stockholm, Göteborg och på internet har allt vad utsvängt heter varit utsålt.
 
A ja.
 
Jag hittade till slut ett par svarta, utsvänga stretchbyxor på H&M idag. Dom får agera substitut åt jeansen, så länge. 
 
 
 
 


Lantliv

Igår var vi på kosläpp på en gård utanför stan. Bara det att kossorna på den gården får vara ute så ofta dom vill året runt så det fanns inte direkt några kor att släppa ut. Vilket ju är en himla bra grej!
 
- Kossan hallååå! ropade tvååringen som ändå ville söka någon sorts nötkreaturkontakt. 
- MUUU, svarade närmsta kossan och vände sig bort. 
 
Eller snarare svarade kossan MUUUUUÖÖÖÖÖÖÖUUUUUUUÖÖÖÖ!!! på ett ganska aggressivt sätt samtidigt som hon ilsket snodde runt och körde upp rumpan mot oss. 
 
Jag antar att att det betydde något i stil med "jo jag ser väl att du står där lelle pöjk men det här gårdsdagen har jag INTE signat upp mig på så nu tänker jag ignorera er alla och istället ägna mig åt att tugga superlänge på en och samma gräsklutt ". 
 
?
 
Jag antar att det finns en gräns för vad även kossor kan tänka sig att ställa upp på. 
 
Sen fikade vi hembakade bullar, hoppade i hö, testade traktorer, klappde får, gosade med kaniner och red på ponnys. Mycket trevligt. 
 
 
 
 
 
 

Husägare och tecken från farmor

Nytt podavsnitt in da air!
 
Ett extra långt avsnitt för vi hade mycket att avhandla. Bland annat pratar vi om våra kommande flyttar. Både jag och Matilda har ju blivit husägare. Tjoho!
 
Sen pratar vi om att misslyckas. Fast... Finns det något som heter att "misslyckas" (obs ledande fråga). Vidare avhandlar vi andlighet. Jag blir nämligen mer och mer andlig för var dag som går och tar mig ibland ett snack med "andra sidan". Häromdagen fick jag kontakt med självaste farmor.
 
!
 
Japp. 
 
Det och mycket mer avhandlar vi. Ni kan lyssna på avsnittet här nedan eller via iTunes.
 
Häpp!
 
 
 
 

Typ tio saker ni inte visste om mig

 
1. Jag dricker inte kaffe med en skvätt mjölk. Jag dricker mjölk med skvätt en kaffe. 
 
2. Folk som ska vara hjälpsamma och hälla upp mjölk i mitt kaffe får alltid något osäkert i blicken när jag aldrig säger stopp. 
 
3. Jag avskyr smaksatt youghurt.
 
4. I år fyller jag 32 år och fattar ingenting? Jag har absolut inga problem med att bli äldre det är bara det att tiden går så fort och om någon sa till mig att jag är 25 år skulle jag tro den personen. 
 
5. Jag hyser en djup fascination för familjen Kardashian.
 
6. DJUP!
 
7. När jag och Matilda är ute och reser brukar Matilda instagramma. Jag kollar på Kardashian-klipp på youtube. 
 
8. I tonåren förskte jag börja feströka (pga mycket coolt) (tydligen). Det gick inte bra. Jag kräktes efter varje gång och fick tillslut acceptera att jag och nikotin inte är en match made in heaven. 
 
9. Jag får ångest av att vara uppe efter midnatt. Det är något med natten som kickar in som gör att jag omedelbart vill lägga mig i fosterställning på närmsta stoppdyna.
 
10. Jag är andlig av mig. Jag tror på ödet och att universum har en plan för mig. 
 
 
 
 
 
 
 

Triumf

Ha!
 
Här ser ni en näve med triumf.
 
 
 
 


Tvååringens alla nappar är samlade! 
 
En uuuuuunderbar känsla av makt och kontroll som alla föräldrar med tuttiga barn kan känna igen sig i *smeker förnöjt napparnas hölje*

Men.
 
Jag vet ju att det bara är en tidsfråga innan samtliga nappar är försvunna igen (vart tar dom ens vägen??) och jag springer runt här hemma och letar och i affekt lovar att jag från och med nu ska se det som min personliga mening med livet att förinta samtliga nappar någonsin tillverkade.  
 
GAH!
 
Det är någon slags hatkärlek som pågår mellan mig och napparna. 

Inspo-kvinnor

Idag blev jag intervjuad av en student (angående mitt jobb) och fick bland annat frågan vad eller vilka som inspirerar mig. Mitt svar på den frågan är alltid "drivna kvinnor". Jag har alltid sett upp till kvinnor som följer sina drömmar och som vågar ta plats. 
 
Mina topp fyra inspirationskvinnor:
 
• Hannah och Amanda 
Två stora inspirationskällor! Jag älskar att dom har tagit sina karriärer i egna händer. Men samtidigt som dom är enormt framgångsrika tampas dom med samma vardagliga problem som alla andra. Jag inspireras även av att dom är helt orädda vad gäller att berätta om sina drömmar och mål. Och att dom drömmer STORT.
 
• Mia Skäringer 
Jag har älskat Mia intensivt ända sedan Roll on-tiden. Hon har visat att man kan jobba med humor men samtidigt ha en svart och sorgsen sida. Det känner jag igen mig mycket i. Jag är en utåtriktad och glad person samtidigt som en del av mig är väldigt ångestfylld. Och det är helt okej. Det är mänskligt. Ingen människa går runt och bär på bara positiva känslor dagarna i ända. 
 
• Martina Haag
Martina var den som fick mig att förstå att jag kan skriva "talspråkigt" och humoristiskt och att det är precis lika bra och fint som att skriva på något annat sätt. Själva ordvalen är inte det primära, utan vilken känsla man förmedlar. Martina har gett mig många, många skratt genom åren. Jag träffade henne häromåret. Det var stort!
 
 
 
 
 
 
Dessa quinns och jag i samma rum. Dröm!

Att trassla in sig i en konversation

Kvällens nattning av barn (dom sover i samma rum): 
 
Jag: Godnatt barnen!
Tvååringen: Är Ian på förskolan imorgon?
Jag: Nej Ian är tyvärr hemma för han är sjuk.
Femåringen: Mamma, vad är en bakterie?
Jag: En bakterie är n...
Tvååringen: Nej Ian är inte sjuk!
Femåringen: Hur ser bakterier ut?
Jag: Alltså... Det ä...
Femåringen: Är det djur?
Tvååringen: Ian är INTE sjuk!
Femåringen: Kan bakterier finnas i magen?
Jag: Ja dom kan finnas i mag...
Tvååringen: IAN ÄR INTE SJUK!
Jag: Jo Ian är sjuk h...
Femåringen: Jag skulle vilja se en bakterie. 
Tvååringen: Neeeeej!
Femåringen: Jo!
Tvååringen: NEEEEEEEEEEEJ!
Femåringen: JOOOOOOOOO!
Jag: *backar ut ur sovrummet*

Som barn är mest

I grund och botten tycker jag att monarki är en ganska rutten grej - men jag älskar allt som har med kungligheter att göra. I lööööve Daniel, tycker att Victoria är PAAAWOOAH och Estelle - kan jag få låna hem henne någon helg  tack? Med mitt intresse är väl jag en av dom som ser till att kungahuset fortfarande går runt... *kontraproduktivt* 
 
Nå väl.
 
Jag såg det här klippet på Ebbas blogg, från kungens födelsedag. Prinsessan Madeleine har fullt upp att jonglera en sprattlande Prinsessan Leonore som helst av allt bara vill sätta iväg någon annastans.
 
 
 
 
 
 
Alltså, jag kan riktigt KÄNNA svetten av stress som rinner utmed Madeleines stackars ryggrad.
 
Inte för att jag tycker att Madde borde vara stressad. Leonore är som barn är mest. Men jag vet ju själv känslan när kidsen ballar ur bland folk och man ska försöka styra upp situationen och samtidigt behålla någon slags värdighet. Desperat försöker man avleda barnets tankar genom att peka och berätta "spännande saker" och rösten blir bara gällare och gällare och till slut tjuter man TITTA DÄR EN HUUUUUUUUUND så ljust att bara hunden i fråga själv hör.
 
A ja.
 
Hur som helst spännande att se att även de kungliga barnen är mänskliga. 
 
 

Att äga en möbelauktion

Idag har vi varit på möbelauktion. Skövde ligger nästgårds till möbelmeckat Tibro där det är auktion några gånger per år. Skyltexemplar och möbler med mindre defekter säljs till fördelaktiga priser. Vi snackar sängar, matsalsbord, stolar, hyllor, vitrinskåp, tv-bänkar - allt!
 
Van efter att precis ha budat hem ett helt hus stegade jag in på auktionen och ropade kvickt hem ett objekt. Jag hade så mycket attityd i mitt bud att det inte ens var någon som budade emot mig. Det var helt knäpptyst i lokalen. Ba - BAAM! Här kommer jag och ÄGER hela auktionen. Liksom.
 
HA! 
 
Vad jag ropade hem?
 
En saccosäck. 
 
 


 
 
 
Eller en "taco-säck" som jag sa till min man.  
 
300 spänn. 
 
Antagligen samma pris som i butik. Men ändå. Vilken attityd jag hade!
 
 

Vaaaaaalbörg

Igår var vi bjudna hem till några kompisar för Valborgsfirande och grillning. Vår tanke var att efter grillmaten besöka närmsta Valborgseld men det regnade hela kvällen så ingen kände sig speciellt manad att stå framför en brasa och stampa i förmodad lervälling. Vi blev kvar hemma hos kompisarna istället. Myyyyyyycket trevligt!
 
 
 
 
Så här kan man också frakta barn till en Valborgsmiddag. 


 
 
Idag krashade jag. 
 
Typ.
 
Jag. Har. Varit. Så. Trött. 
 
Helt MAKALÖST trött!
 
Både jag och mitt tålamod har legat hela dagen. Jag har legat i sängen och mitt tålamod har legat i gravt backläge. Varje gång någon i familjen bara har visat en svag tendens att öppna munnen för att säga något har jag himlat mig (verkligen himlat mig) (?) och suckat tungt. Ja ni hör ju. Kul sällskap. Härlig personlighet. Osv. 
 
Hoppas på en piggare dag imorgon.
 

Att freestyla proppen

Idag har vi sprungit Proppen, som det kallas. Ett motionslopp som går av stapeln varje onsdag här i stan. Barnens lopp är en kilometer långt och för en tia får man en nummerlapp på bröstet.
 
Femåringen ÄLSKAR att springa.
 
Tvååringen VILL gärna springa men eh... Freestylar mer.
 
Att springa 1 kilometer med en tvååring:
 
10 meter in i loppet: Vi springerrrrrrr! Tjohooooohoooo!
 
20 meter in i loppet: Tvååringen avbryter loppet till förmån för en intressant sten. 
 
100 meter in i loppet: Tvååringen samlar pinnar. 
 
200 meter in i loppet: Tvååringen letar efter sniglar. 
 
300 meter in loppet: Vi befinner oss inte längre i spåret utan står ute i skogen. 
 
400 meter in i loppet: SNIIIIIIIGEL HALLÅÅÅÅÅÅÅÅ!
 
500 meter in i loppet: Jag har lockat tvååringen ut på banan igen och vi tar oss nu framåt i en hastighet av cirka 0,0001 kilometer i timman. 
 
600 meter in i loppet: Tvååringen börjar tycka att nummerlappen på bröstet är oerhört betungande. Antagligen tycker han att lappen sinkar det obefintliga springet för nu vill han inte alls veta av den utan sliter och rycker i säkerhetsnålarna. 
 
700 meter in i loppet: Tvååringen tackar för sig och vill hellre leka på lekplatsen som nu tornar upp sig vid sidan av springbanan.
 
Så ja.
 
Efter cirka 700 meter, 89 intressanta stenar, 117 hopsamlade pinnar, noll hittade sniglar och en bortriven nummerlapp avslutar vi loppet på lekplatsen. 
 
The end. 
 
 
 
Platsen som avbryter allt. Varje onsdag. 
 
 

Ett barn

 
Jisses vad trevligt det har varit att logga in på bloggen och instagram de senaste dagarna.
 
Det har fullkomligt vällt in grattiskommentarer och gillningar angående husköpet. Tack! Det känns lite som att jag har fött barn. Vilket jag typ har också. Eller jag har köpt ett barn. Eller nja, delvis köpt och delvis lånat mig till barnet. Kan man säga. 
 
*inväntar att någon ska leverera en sådan där bricka som man får på förlossningen, med smörgås och juice* 
 
Hur som. Just nu är jag och Matilda på väg till Stockholm för jobb. Vi ska hålla i en utbildning inom sociala medier. 
 
Jag gick upp upp okristligt tidigt imorse! Tidigare än de morgonpigga barnen till och med vilket jag har hört (läs: antar) är förbjudet enligt lag i många länder.
 
Men jag klagar inte för 1) det är numera soligt och ljust från cirka klockan 04 på morgonen och 2) det ska bli himla roligt att workshoppa och utbilda!
 
 
 


 

Vilken helg!

Jisses vilken helg vi har haft!
 
Äntligen vann vi en budgivning! Eller snarare - äntligen hittade vi det perfekta huset! Perfekt för oss. 
 
Låt mig berätta.
 
Det började med att jag var på visning av en lägenhet för några veckor sedan. Japp. En lägenhet. Desperat som jag har varit efter boende var jag (Spiderpapa ville inte ens följa med) och tittade på en fryrarummare i centrala stan. Jag hade till och med tiggt till mig en extra visning av mäklaren eftersom den officiella visningen redan varit. Det var en fin, nyrenoverad lägenhet med stor balkong i söderläge. Helt okej. 
 
- Fast... Egentligen letar vi efter ett hus, sa jag lite uppgivet till mäklaren.
 
- Jaha. Jag har ett radhus på G, svarade mäklaren.
 
Sedan beskrev hon det. Storleken, planlösningen och läget och jag kände direkt att det var något för oss. När hon sedan angav utgångspriset och det låg i linje med vår budget, ja då hade jag kunnat lägga ett bud där och då. 
 
Sen gick vi på visningen och både jag och Spiderpapa kände redan i hallen att huset var helt rätt. Barnen sprang ut i trädgården och började leka och vi tittade på från den soldränkta balkongen och kände oss så himla, himla hemma.
 
- Här ska vi bo, sa vi till varandra.
 
Under veckan har vi sedan budat på huset mot flera andra intressenter. Såklart. Tidigare har jag tyckt att budgivningarna har varit oerhört stressande rent psykiskt, snudd på obehagliga. Men den här gången kände jag mig lugn. Det här huset är vårt. Så är det bara. Vi kommer få det. Så kände jag. Och i fredags kväll fick vi veta att vi hade vunnit. Lördag eftermiddag skrev vi kontrakt. 
 
Nu känner vi oss sååå glada. Och lite nervösa såklart. Det är ett stort steg att bli husägare. Men när vi har budat på hus innan har jag känt mig ängslig och tänkt att det kan komma ut något som är bättre. Nu känner jag mig inte alls orolig att det ska släppas bättre objekt för det här ÄR helt perfekt. Både läge, storlek och prismässigt. 
 
Det är alltså ett radhus på två plan. Uteplats på både framsida och baksida plus stor balkong. Lugn gata. Lagom stor trädgård med äppelträd och bärbuskar. Utanför trädgården är det ett stort grönområde med lekplats. Nära skola och affär. Cykelavstånd till centrum. Inflytt juli/augusti.
 
Längtar!
 
 
 
 
 

Vi är husägare!

Här har ni mig.

Radhusägar'n!




Jo men visst. Vi har köpt radhus! Papper skrivna idag. KÄNNS FAB!

Berättar allt om det här imorgon. 

Nu: fira! 



Annonsera här »