Bachelor the end

Ja-happ då var Bachelor slut för den gär säsongen. 
 
- Låt oss börja med den största skrällen - Simon valde Patricia. Vad hände där? Obs! Fina tjejer båda två men Simon och Isabella Larka hade ju den kemin. De hade den enda kemin i hela Bachelor 2019. Vad för hjärnsläpp fick Simon? 
 
 
Bild tv4.
 
 
 
- Patricia och Simon är inte ett par idag. Förhållandet slogs i spillror efter att Patricia fått ett sms från en killkompis. 
 
- Simon har insett sitt felval och vädjar nu till Larka via Instagram. 
 
 
 
 
 
 
 
- Jag tror tyvärr att han vädjar för döva öron.
 
- Felix valde Johanna. Det var mer väntat. 
 
 
 
Bild: tv4
 
 
 
- Mindre väntat var att de inte är ett par idag? Efter programet åkte Felix iväg i två veckor och letade wifi i asien men när han väl hittade ett och sms:ade Johanna dröjde svaren flera timmar. Där föll relationen. 
 
- Det förvånar mig med tanke på hur noga Felix var med att intervjua tjejerna angående... Eller eh... Jag menar prata med tjejerna om barn och giftermål och en "fungerande vardag". 
 
- Det var ju det enda de pratade om på Felix dejter? 
 
- A ja. Kärleks-oddsen är tyvärr aldrig på deltagarnas sida. Hur många glas bubbel eller skumbad med rosenblad som produktionen än fixar.
 
- Jag kan bara komma på ett enda par från Bachelor som har fortsatt att vara ett par även på svalare breddgrader. Pär och Rebecca från 2015.
 
 
 
Bild: tv4
 
 
 
- Eller... Nä. Nu googlade jag. De har gjort slut. 
 
- Facit säger med andra ord att du inte ska söka till Bachelor om du söker kärleken. 
 
- Nä hörrni. Den här säsongen går inte till historien som den bästa.
 
- Kan en tittare spola 25 minuter utan att missa något väsentligt så bör man kanske se över innehållet.
 
- Förresten tycker jag att grabbarna har gjort sitt på ett tag. Det är dags för en tjej i huvudrollen! Låt Isabella Larka får vara nästa års Bachelorette. 
 
Slut. 
 
 

Rätt kakor hos rätt person

Jag har fått mina favoritkakor av mormor! Franska våfflor, ni vet. 
 
Hon hade med sig dem i lördags när vi hade julpyssel hemma hos oss. Det var dock rysligt nära att jag inte fick kakorna! Mormor är nämligen lite glömsk ibland, vilket man har all rätt att vara när man är 91 år gammal, så för några sekunder fick hon för sig att kakorna skulle till någon annan. 
 
– Jag har bakat franska våfflor, sa hon. Vem är det nu som älskar dem så mycket? Peter va? 
 
Min bror!
 
– Nej! utbrast jag. Det är jag som älskar franska våfflor. 
– Va? Du? 
– Ja! Det är JAG som älskar dem! sa jag och slet vänligt burken ur händerna på henne. 
 
PJUH! 
 
Avvärjde en smärre katastrof där känner jag. 
 
 
 
 

Mitt liv 2012

2012 var jag gravid med barn nummer två.
 
 
 
 
 
Faktiskt så pass gravid att jag la mig till med ett karpaltunnelsyndrom (och storlek 42 i skor) (har strl 37 i vanliga fall). Det vill säga mina armar var så vätskefyllda att de domnade bort. Pratade jag i telefon i mer än 20 sekunder kunde jag inte känna mina armar sen. Fick framskrida mina gravid-dagar med skenor.
 
 
 
 
Men jag kämpade på. Bloggade, skrev krönikor och pluggade marknadsföring på högskolan. På högskolan träffade jag en annan väldigt gravid person - nämligen Matilda. Vi pratade lite och så där men inte mer. Att hon skulle bli kollega och nära vän till mig visste jag inte då. 
 
 
 
 
Vi hade en kolonilott som vi renoverade.
 
 
 
 
Eller snarare min svärfar renoverade den. Själva åkte vi dit lite då och då och pustade över hur mycket det var att göra innan vi åkte hem igen. Alltså, det där med stuga var ingenting för oss. Inte just då. 
 
 
 
 
10 juli kom det lilla hjärtegrynet som bakats i min mage. Han snittades ut i operationssalens ljus. Här kan ni läsa mer om den förlossningen. Här kan ni läsa mer om hur det var att bli snittad. 
 
 
 
 
I samband med snittet fick jag veta att min livmoder har en annorlunda form. Den är hjärtformad vilket har bidragit till att båda mina barn har haft ont om plats i livmoderna och därför kommit sex respektive fem veckor tidigt. Ja-happ. Då vet vi det. Tack ändå för att du kämpat på lilla livis. 
 
Snart uppstod det omtalade småbarnskaoset. 
 
 
 
 
Att städa var som att skotta i snöstorm. Utan spade.
 
I september åkte jag, bebis och man upp till Stockholm. Jag var nämligen nominerad till Guldpennan i Vecko Revyn blogawards. Gaymasen var min plus en. 
 
 
 
 
Spiderpapa och bebis höll till på hotellrummet, en våning upp från festen. Bebis skrek hela tiden och snart fick Spiderpapa ringa upp mig. Båda mina bebisar har varit extremt mammiga och ammiga av sig. Det var inte långa stunden jag kunde vara ifrån någon av mammagrisarna det första året.
 
 
 
 
Annars då? När treåringen gick sina 15 timmar på förskolan låg jag och bebis hemma och myste och hade amningsmaraton. Jag tittade på sjuka mängder Gränsbevakarna på tv. Älskade! Jag ville se alla gränser bevakas. Det var så rysligt spännande att se vad folk hade "glömt" att deklarera. Typ hönor, tre fjärdedels getter, kryddor och crack.
 
 
 
 
Sen blev det jul och jag skapade något slags ljus-stilleben som mest såg ut som en kompost. Dessutom var det någon i familjen som snabbt klåfingrade till sig tre av de fyra ljusen. 
 
 
 
 
Tänker ändå att det här med att skapa en julig kompost känns modernt så här några år senare i miljötänkartider??
 
Nå väl. 2012 var mysigt och härligt samtidigt som det var tufft med lite sömn och lite egen tid. Men jag kan se att någonstans här började en ny del av mig ta form. Jag mognade på något vis, i mitt sinne. Från och med här blev jag mer medveten om min kapacitet och mitt eget värde. Jag började också känna mig mer grundad i mig själv. Om ni förstår. 
 
Två personer som har format mig till en person jag tycker om:
 
 

Favoriter på julbordet

Idag har vi haft julbord på jobbet. Eller jullunch snarare, men det är som ett helt julbord. Mycket generöst.
 
Jag tog på mig en rymlig särk för maximal ätkomfort. 
 
 
 
 
 
 
Ja tack på julbordet:
 
1. Skinkan 
Nybakat bröd med julskinka och senap är såååååå gott! 
 
2. Köttbullar 
Köttbullen är en trygg trotjänare på julbordet. Något man alltid kan lita på. 
 
3. Svampstuvning i krustader 
Min moster gör det till släktens julbord. Mycket delikat. 
 
Nej tack på julbordet:
 
1. Gravad lax 
Jag klarar inte av rå fisk eller rå mat överlag. 
 
2. Janssons frestelse 
 Inte så frestande om ni frågar mig. Synd att lägga anjovis i en annars fin gratäng, kan tyckas.
 
3. Sill 
Som sagt. Jag klarar inte rå fisk. Sill är en av ytterst få, kanske den enda, matgrejen som jag inte ens har förmått mig att smaka på. Jo, möjligt att jag har smakat yttepytte på senapssil eftersom såsen maskerar själva fisken. Men nä. Jag betackar mig. Vilket är synd för just fisken är ju supernyttig. Jag sörjer faktiskt att jag inte klarar av sill. 
 
Bubblare:
 
Lussebullen. Det är kanske inte en julbordsgrej men jag vill ändå nämna det. Lussebullen är som ett fluffigt, underbart, litet saffransmoln i munnen. Mmm...
 
I år på julbordet:
 
Planerar att kolla upp olika former av kålrätter. Jag ÄLSKAR kål! 
 
Vad gillar ni bäst på julbordet?
 

Julpyssel och fruktade förberedelser

I helgen var det fullt pysselpådrag hemma hos oss. 
 
 
 
 
Mamma gjorde julgranskulor av puttekulor.
 
 
 
 
Efter en stunds pysslande började hon mumla något om julklappsspelet. Ni vet, vi spelar ju ett julklappsspel varje år med släkten och det året mamma pysslade en ängel och slog in har satt djupa spår hos oss alla (även kallat "ängel-gate"). Mammas ängel följdes senare upp av den fruktade snusängeln. Det är inte enligt reglerna att pyssla egna saker och ta med i spelet (undantag barn).
 
Jag var tvungen att varna släkten. 
 
 
 
Fick omedelbart svar från min kusin.
 
 
 
 
 
Lite senare på kvällen skickade en annan släkting den här bilden med texten "förbereder mig inför julklappsspelet".
 
 
 
 
 
!!!
 
Årets julklappsspel kommer bli SNÅRIGT. 
 
 

Kiosktjänstgöring

Idag ansvarade vi för kiosken på 7-åringens ishockeyträning. Japp, laget har kiosk varje träning där mackor går åt i en rasande fart. 
 
Vi förberedde smörgåsar, grönsaker och chokladbollar. Sedan fanns det saft, kaffe och lite annat på plats. 
 
 
 
 
 
En minut efter att träningen är slut blir det rusningstid när utsvultna ishockeyspelare stapplar av isen och behöver energipåfyllning. Där emellan är det syskon som mutas och föräldrar som pumpar kaffe. Pumpar ja, ur pumptermosen. 
  
 
 
 
Just idag, när vi hade kiosken, fick alla som handlade något även valfritt antal skumtomtar på köpet. Det kom jag på själv. Det skapade en gemytlig stämning i ishallen, helt klart.
 
– Kundvård kallas det, förklarade jag för 10-åringen som assisterade.
 
 
 
 
Jo jag tycker att man kan tänka kundvård även i en kiosk i en lokal ishall under en träning för 7-åringar.
 
Extra trevliga timmar i ishallen måste jag säga. 

Kusinövernattning

Förra fredagen hade vi minikusinen på övernattning
 
Igår hade vi 6-åriga kusinen på besök, kusin på min mans sida. 7-åringen och 6-åringen leker ju som bekant väldigt tight med varandra. De är verkligen som ler och långhalm (jo jag var tydligen tvungen att använda världens mest åldrade uttryck).
 
A ja. Dom har väldigt roligt ihop i alla fall. 
 
 
 
 
Igår hade vi myskväll och tittade på första avsnittet av Ture Sventon på Cmore. Nyinspelning med Robert Gustavsson som Ture Sventon. Plus grymt duktiga barnskådisar! Jag kan rekommendera! Den gillades av både vuxna och barn. 
 
 
 
 
Sen var klockan 20 och man kan tycka att de yngre barnen började bli trötta men nej då. Det var nu kvällen började! 7-åring och 6-åring höll igång med tusen lekar fram till 22:30 då vi mer eller mindre tvingade dem i säng. 
 
Klockan 03 (!!) vaknade jag av de var uppe och tassade. 
 
– GÅ OCH LÄGG ER! ropade jag. 
 
På morgonen låg den här lappen i vår säng. 
 
 
 
 
Hm.........
 
Klockan 09 hade gullisarna plockat fram frukost åt hela familjen. Allt var förlåtet. 
 
 
 
 
Nu ska vi baka julgodis hela dagen.

Fiskbensparkett

I betalt annonssamarbete med Golvshop.se 
 
Ursäkta men hur fint är det inte med fiskbensparkett? Mycket snajsigt tycker jag! Jag har aldrig bott i hem med fiskbensparkett. Vi har parkett i vårt vardagsrum men inte i det mönstret. 
 
Letar du efter fiskbensparkett har Golvshop flera fina varianter. Golven levereras i form av stavar och är avsedda att läggas som fiskbensparkett. En fiskbensparkett  är lätt att rengöra, tidlöst och hållbart. Det kan slipas om flera gånger om det skulle behövas.
 
 
 
 

Under 1500 och 1600-talet började parkettgolv användas i Sverige, då i slott och finare hus. I mitten av 1900-talet blev det vanligt i de flesta hem. Ett parkettgolv är mjukare att gå på än ett laminatgolv, men lika lättskött. 

 
 
 
 
Trägolv Nordic Floor Ek 1-stav Grand Belfort (på bild här) är ett mattlackat parkettgolv i träslaget ek. Ek är ett hårt träslag med en varm nyans som åldras vackert. Timret i golvet sorteras efter kulör, ådring och kvistar för att golvet ska bli så fint som möjligt. 
 
 
 
 

Jag skulle välja den sista nyansen här, även om jag tycker att alla är fina. 

 

Golvet spikas eller limmas ihop och parkettstavarna kan läggas i olika mönster om man skulle vilja det, men vanligast och mest populär är alltså fiskbensparkett. 

 

Som sagt, jag tycker att den här typen av parkett är riktigt snyggt. Det känns klassiskt, något som står över trender med ett material som håller länge.

 

I betalt annonssamarbete med Golvshop.se

Pojkvän, sambo, man?

Jag såg en diskussion om vad man kallar sin kille (nu är vi hetronormativa här ja) man bor tillsammans med när man är i glappet då pojkvän låter för ungdomligt men sambo låter som en utdöd dinousaurie-art.
 
Jag har själv varit i det glappet och minns bryderierna. 
 
Vad kan man säga om man varken vill säga pojkvän eller sambo?
 
Fästman tycker jag är världens gölligaste ord men det kräver ju att man är förlovad. Partner låter lite stelt. Även om det är en bra, könsneutral benämning. 
 
 
 
 
Särbo känns som ett ord för någon över 50 som aktivt har valt att inte bo ihop med nya kärleken. 
 
Käresta är gulligt. Även om det låter lite som ett ord från 1922 (exakt det årtalet, ja). Älskade låter på tok för högtravande.
 
I mitt arkiv ser jag att jag tidigare har benämnt min man med ordet "darling" vilket gör att jag genast vill sätta mig själv i ordförråds-finkan. Hu!
 
Åtalspunkt: Gulligull-språkbruk som ej borde ha sträckt sig utanför hemmets väggar. 
 
Sen löste jag bryderierna genom att helt sonika gifta mig. Sedan 6 år säger jag "min man" och det känns fantastiskt. Den lösningen är ju dock bindande och möjligen inte för alla. 
 
 
 
 
 
Benämningen Spiderpapa om min man är en institution <3 Som ni kanske förstår. 
 

Den ytliga önskelistan

Låt oss vara lite ytliga och titta på vad jag önskar mig av tomten. 
 
1. En bakmaskin köksmaskin
Faktiskt galet att jag inte har en bakmaskin köksmaskin redan? Med tanke på hur mycket jag ändå bakar. Vill gärna ha en variant från Smeg eftersom jag älskar designen. Har ju en kaffebryggare från samma märke som ni vet. Vill helst smega ner hela mitt kök!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Tyg från svenskt tenn.
Jag spanar efter gardiner till fönstret i vårt kök och har sneglat på tyger från Svenskt Tenn. Kostar en liten slant ja, men med tanke på att en gardin är något som hänger uppe varje dag (eller jag vet inte hur ni gör med era gardiner?) så skulle cost per use till slut hamna på noll kronor. Eller nej, det skulle till slut hamna på att Svenskt Tenn har betalat mig för att hänga deras tyg i mitt fönster. Jo jag tycker att man kan räkna så. 
 
 
 
 
 
 
2. Dr Martens-kängor
Jag har ett par lågskaftade Dr Martens som jag har använt såååå mycket. Jag har också ett par i Chelsea-modell (halvthögt skaft) som jag använde extremt mycket under några år. Lite mindre senaste två åren men jag gillar dem fortfarande. Nu sneglar jag på ett par med högre skaft och knyt, fint att ha till klänning tänker jag. Plus att de ger en "I´m not a regular mom I`m a cool mom"-auroa, tycker ni inte?
 
 
 
 
 
 
Vi får väl se om tomten kommer med något av detta. 
 
Och med tomten menar jag alltså mig själv. Skägglös. Ihop med min egen plånbok. 

Mitt liv 2011

Då har vi kommit fram till år 2011 i mitt liv.
 
Vi bodde i Skövde och hade en 1,5-åring. 
 
 
 
 
Jag pluggade en skrivarkurs på högskolan och njöt varenda sekund. Det. Var. Så. Kul! 
 
 
 
 
2011 såg min blogg ut så här. Någon som minns?
 
 
 
 
 
Jag startade Cravingz med Mia och Anna-Maria från Bloggkommentatorerna. En sajt där vi skrev om bloggvärlden, intervjuade bloggare och på olika sätt lyfte branschen. Vi fick SÅÅÅ mycket skit för det. Inte från bloggarna som vi skrev om men från läsare. Jag förstår inte varför men på något vis väckte det här projektet en enorm irritation. Det var inte världens mest genomtänkta eller ens roliga idé men hatet det genererade, det förstår jag inte? Kanske kan det haft att göra med att på den tiden var det inte så många bloggare som hade "sidoprojekt". Idag är det mer regel än undantag att influencers har projekt som de promotar i form av egna webbutiker, designsamarbeten, produkter och livsstils-sajter. 
 
 
 
 
 
Ja ja. Lååååt oss gå vidare. 
 
Jag vann titeln årets bloggmama 
 
 
 
 
Jag tog emot priset på Mama-galan. Minns att jag blev sminkad i något VIP-rum som Mama-tidningen hade. En kvinna kom fram till mig och sa att jag skulle måla naglarna. 
 
– Det vill jag nog inte, svarade jag. 
– Det måste du, sa hon. 
 
Så jag fick naglarna målade i vitt och svart. Sedan visade det sig att kvinnan hade trott att jag var någon av mammorna som skulle gå modevisningen, inte en av pristagarna. He. A ja naglarna blev fina. 
 
 
 
 
 
Sen hade jag min första föreläsning. Jag var så FRUUUUUKTANSVÄRT nervös innan. Men mest nervös var nog min mamma. Haha! Jag kan förstå det. Jag är nervös när mina barn ska "prestera" för man vill att det ska gå bra, för deras skull. 
 
 
 
 
 
Det gick bra! Jag gick därifrån och kände att det här vill jag göra igen. Föreläsa alltså. Det har jag gjort också.
 
 
 
 
Men snälla. Vad åt jag för choklad? Jag kan inte minnas den här smaken vilket måste betyda att den inte var något att hänga i smaklökarna. 
 
 
 
 
Min man tutade på med sin musik. Eller tutade gjorde han inte. Han sjöng, släppte skiva och turnerade med Hardcore Superstar i Tyskland. 
 
 
 
 
På tal om Tyskland så var vi på semester i Hamburg. Vi tog båten dit. 
 
 
 
 
Givetvis körde vi vilse från båten till Hamburg. Detta var tiden innan smarttelefonernas gedigna GPS-service. Jag gick in på en bensinmack och bad om vägbeskrivning. Gubben bakom disken var generös nog att måla en karta.
 
Kom ut med det här:
 
 
 
 
Jag tror att det är någon slags motorvägsviadukt han har målat? Låtsades givetvis att jag begrep precis. 
 
Till slut kom vi fram.
 
 
 
 
 
Jag skrev ett reportage för Skövde Nyheter. "Med livet på bloggen" hette rubriken. Vi måste komma ihåg att 2011 var det fortfarande ganska märkligt att skriva om sig själv online. Idag höjer ingen på ögonbrynen över en förlossningsvideo med inzoomning på krystarbetet. 
 
 
 
 
Året rundades av hos min kompis Elin som då bodde bara en trappuppgång bort. Den kvällen minns jag som ytterst trevlig. 
 
 
 
 
 
Ett händelserikt år!
 
Mitt liv 2008
Mitt liv 2009
Mitt liv 2010
 

Vi har ett namn

Min bok har ett namn!
 
Jag kommer inte att berätta det ännu men det känns mycket trevligt att ha döpt den. Det var förlaget som kom med förslaget (rimmigt värre). Själv hade jag fullkomlig hjärnsläpp och kunde plötsligt inte komma på en enda rolig titel?? Funderade så länge att mina idéer till slut bestod av:
 
1. En bok
2. En liten bok
 
Typ.
 
Inte så intressant kanske. 
 
I övrigt håller jag just nu på att redigera manuset. Redaktören har gått igenom berättelsen och det vi nu redigerar är logiska luckor av typen "på sida ett säger Gunnar att han älskar gröna bananer men på nästa sida äter han en brun banan". Vi kollar också igenom karaktärernas utveckling. Typ "i början är det jätteviktigt för Fia-Lotta att bli bäst på kattdressyr men i slutet spelar det ingen roll för henne längre, förtydliga varför". Ungefär så. Obs! Skriver varken om bananer, Gunnar, Fia-Lotta eller kattdressyr men ni fattar. 
 
Det är inga stora ändringar, men några.
 
Jag är glad över erfarenheten som min skrivkurs gav mig i form av feedback, att jag är van vid det nu. I början av kursen var det superjobbigt att få feedback och jag kände mig USEL för varje kommentar. Nu tänker jag att feedback är superbra för det betyder att vi gör texten ännu bättre. Alla berättelser tåls att jobba om.  
 
 
 
 
 
Förresten. Jag vet att flera av er är intresserade av det här med böcker och skrivande så jag vill tipsa er om en blogg jag hittade häromdagen - nämligen den här. Massor av intressanta inlägg om skrivande och bokutgivning. 
 

Matchdag och 1:a advent

Igår gick vi upp vid 07 för att åka till ishallen. Sjuåringen skulle nämligen spela sina två första ishockey-matcher. I en av matcherna skulle han stå i mål. 
 
– Mamma jag är så pirrig och nervös! Tänk om jag släpper in alla puckar? sa han innan.
 
Tänk att våga stå i mål trots att man är pirrig och nervös? Modigt! 
 
Så här ser det ut när en ishocketmålvakt lindas in i madrasser av skydd:
 
 
 
 
Givetvis släppte sjuåringen inte in alla puckar. Han var jätteduktig i mål och det satt två stolta föräldrar på läktaren.
 
Andra matchen spelade han ute och fick lyckan att göra ett mål. Alla barnen var duktiga och hade roligt! De är bara sju år men har liksom världens fart i sitt spel? 
 
 
 
 
Sen rejsade vi vidare till handbollshallen där 10-åringen just hade spelat match och snart skulle starta en andra.
 
Världens goaste handbollsgäng gjorde superbra ifrån sig! Det roligaste tycker jag är att se att alla i laget vågar ta för sig och att alla får göra mål. I en del lag ser man en eller två starka målgörare men i 10-åringens lag vågar alla satsa och det är så roligt att se. 
 
 
 
 
När alla matcher var slut fick det bli hamburgare till lunch. 
 
Sjuåringen tyckte att maten smakade så där. Hamburgaren hade citat "lite lågt tempo". Jo, ni förstår att det är mycket sport i vår familj.........
 
 
 
 
Sen slappade vi hemma en stund innan vi rundade av 1:a advent med glöggfika hos min bror och Hanna.
 
 
 
 
Mycket mysigt! 

Övernattningen

Övernattningen med 1,5-åringen gick såklart jättebra! 
 
Vi hade myskväll med lite chips. 
 
 
 
 
Nattgästen ville inte gå och lägga sig. Vi frågade flera gånger men fick ett bestämt NEJ tillbaka. Istället ägnade sig gästen åt att stapla böcker och ljus i soffan.
 
 
 
 
Samt möblera om.
 
 
 
 
Man gör vad man måste för att hålla sig vaken.
 
Men när klockan blev 20.30 kunde han inte möblera om tröttheten längre och han somnade i sin resesäng på 2 minuter. Sen sov han gott fram till 03:30 då han började gny lite. Då gav jag honom nappen och han somnade om. Skönt. Det trista var bara att inte jag somnade om?? Nej nej för då skulle min hjärna tydligen ha något slags tanke-party och jag hade ångest för än den ena än det andra. 
 
När jag äntligen började bli avslappnad i kroppen och var på väg att somna om, ja då hörde jag ett glatt titt-ut i kolmörkret. Då var klockan 06:10 och 1,5-åringen hade vaknat. 
 
Förlåt men hur trevligt att säga godmorgon med ett titt-ut?? Så trevligt! Jag kommer eventuellt att sno det konceptet. 
 
1,5-åringen gick med på att gosa i sängen en stund och sedan titta på tv medan fastern slumrade. När spiderpapa vaknade vid 07 kokade han te och värmde lussebullar som vi åt i sängen. 
 
 
 
 
 
Efter frukosten fanns det ingen tid att spilla, dags göra dagen tyckte 1,5-åringen och tog raskt på sig sina stövlar. Vänlig som han är gick han även och hämtade övriga familjens stövlar och placerade ut lite över allt i hemmet under (vad jag antar) parollen alla bör alltid vara redo för utevistelse! 
 
 
 
 
Sen var vi ute en stund (möjligt att 1,5-åringen fick på sig mer kläder innan), lekte och åt en tidig lunch innan nattgästen blev hämtad.
 
Som gäst får han nu 5 av 5 toast och är med andra ord välkommen att sova över igen. 

Övernattningsgäst

Idag ska mitt älskade brorsbarn sova över hos oss, 1,5-åringen. 
 
MYYYYYSIGT! 
 
Det är första gången han sover hos oss och det kommer naturligtvis att gå jättebra. Sjuåringen vill säkert natta gästen. Det har han gjort flera gånger, både kvällstid och för dagvila. Och han gör det bra!
 
 
 
 
 
Jag frågade föräldrarna när 1,5-åringen brukar vakna på morgonen men då ville de inte svara?? De sa att de kan säga det när de lämnar honom?? Hm......... Jag misstänker kl 06. Fruktar kl 05. Vi får väl se. Men det är bara att bita i det tidiga morgonäpplet och hinka några koppar kaffe te. 
 

Pepparkakor och lussebullar in the baking

Igår fick jag ett ryck och kände att det var läge att baka årets skörd av lussebullar och pepparkakor.

 

Först fick vi gå till affären för att handla jäst och grejer. Jag tyckte att vi skulle gå en liten omväg för mer dagsljus. 

 

– Mamma det känns som att vi har gått i en timma, sa sjuåringen. 

– Vi har gått i fem minuter, svarade jag. 

– Åttiofem minuter?

– FEM.

 

 

 
 

Mina barn har inte ärvt sin mammas lust för promenader. Ännu i alla fall. 

 

Sen bakade vi halva dagen. 

 
 
 
 
 

Hemligheten bakom de perfekta pepparkakorna är…

 

 

 
 

Jag har försökt göra egen pepparkaksdeg en gång men det gick inget vidare. Övning brukar ju dock ge färdighet så jag kanske försöker igen. 

 

Lussebullarna kan ni receptet på vid de här laget va?

 

 

 
 
 
Annars kommer det här igen (från tidningen Buffé):
 
 
 
 

 

Det går inte en december sedan 2013 utan att flera personer skriver och tackar mig för att jag delade med mig av världens saftigaste lussebulle-recept. Det är inte ens jag som har kommit på det. Men jag solar mig ändå i bull-glansen. Ooooh ja. Att ta åt mig äran för något jag själv inte har kommit på drar jag mig inte för en sekund. Nääärå. 

Bachelor en re-cap

Bachelor, Bachelor, Bachelor... Ja vad säger man? Vad är det som händer i år egentligen? Jag vet inte. 
 
- För det första, vinden har vänt. Jag var helt klart mer förtjust i Felix till en början men nu är jag mer förtjust i Simon. 
 
- Simon är inte min typ av kille men jag respekterar ändå att han verkar vara ärlig, spontan och bjuder på sig själv. Kom igen liksom. 
 
 
 
 
 
- Simon har heller inte haft det lätt med en ny bachelor som gubben i lådan och tjejer som tackar nej till honom på löpande band. Jag har börjat sympatisera med honom.
 
- Att Felix säger "liksom" har blivit det här årets "let´s mingle". 
 
- Jag tycker att årets dejter är SÅ tråkiga. Vi spolar nästan alla de partierna. Det framkommer sällan något nytt. Speciellt inte med Felix som längtar efter en familj "men det är ju liksom viktigt att förhållandet funkar innan och hela den biten liksom" eller "hur känner du inför ikväll?". Jag gissar att de snackade om mer saker men det är ju typ vad som visas?
 
 
 
 
 
 
- Det förvånar mig att Emmy har varit så förtjust i Felix? Baserat på min tv-bild av henne känns Felix inte alls som hennes typ av kille? Emmy hörs och syns och Felix känns mer introvert.
 

- Felix tar uppenbart illa upp när andra tar emot ros av Simon. Och blir uppenbart skitglad när tjejer tackar nej till det samma. Det känns som att främsta målet för honom är att få över alla tjejerna på sin sida. 

 

 

 
 
 

- Simons pappagener kommer fram i scenen när han läxar upp Linns skitsnackande (eller vad det nu handlar om, minns någon längre?) med ord av typen "det här gör du aldrig mer om".

 

- Bachelorresan kan inte ha blivit vad Linn tänkte sig. Men hon kämpar på, uppenbart obekväm på roscermonin efter utskällningen eftersom hon står och kramar sig själv. Kan vara att hon frös också.

 

 

 
 

- Men jag gillar tjejernas gemenskap i år. Trots en del turbulens håller de varandra kring ryggen. 

 
 
 

 

- Megan, Megan, Megan... Nu hände det som vi alla visste skulle hända förr eller senare. Megan fick åka hem. Förlåt, men jag tycker att Felix kunde ha gjort hennes tid en tjänst och släppt henne redan första veckan.

 

- Om jag får gissa kommer Felix stå med Johanna i slutet. Simon med Larka. 

 

Det var min cyniska rapport.

Tusen bitar

Tioåringen har fått ett 1000-bitarpussel av sin farmor. 
 
Målet är att vara färdiga med det till jul. 
 
– Det fixar vi lätt! sa jag. 
 
Hur svårt kan det vara att pussla liksom?
 
 
 
 
Jo tjena. 
 
När jag insåg att det fanns en miljard bitar i samma bruna nyans (jo jag vet det är lite konstigt eftersom det står tusen bitar på paketet men det var verkligen en miljard) förstod jag att det nog kan ta sitt lilla tag. Speciellt för en familj som inte direkt heter Tålamod i efternamn. 
 
 
 
 
Hur många bitar vi pusslade ihop på en timma?
 
Fem!
 
 
 
 
I den här takten är vi absolut klara till jul.
 
 
År 2021. 

Mitt liv 2010

Då har turen kommit till 2010. Hur levde jag då?
 
Jo jag skulle fylla 27 år i juni, äldsta barnet var bebis och vi bodde i Göteborg. 
 
 
 
 
Jag ammade och åt SINNESSJUKA MÄNGDER semlor! Alltså på riktigt, jag överdriver inte när jag säger att jag åt minst två semlor per dag. Både grädde och bröd rann ut genom brösten. 
 
 
 
 
En morgon hittade jag bebis bloggande i köket. Sådan mor sådan son.
 
 
 
 
Jag slutade amma och började våga mig ut på egen hand. Det kändes märkligt efter 10 månader med en bebis klistrad vid bröstet. Märkligt och skönt. En bebis med kolik och extremt närhetsbehov tog på krafterna. Idag är bebisen 10 år och en väldigt trygg person. 
 
 
 
 
 Vi hyrde tydligen film i fysisk butik??? Sjukt.
 
 
 
 
Vi åkte till Turkiet. Mamma var med. Minns det som en väldigt mysig resa. 
 
 
 
 
Minns också att jag fick kommentarer från folk som inte förstod varför vi skulle utomlands med en bebis. Har fått utstå så mycket momshaming genom åren. Har samtidigt fått så mycket kärlek i mitt mammaskap. Får fortfarande. Tack för det!
 
 
 
 
Undrar fortfarande vad Kisi Basi betyder?
 
 
 
 
Jag fotade vackra, turkiska stränder och vålnader. 
 
 
 
 
I september flyttade vi från Göteborg till Skövde. Om det är något jag älskar min familj för så är det för alla gånger de hjälpt oss att flytta. Att bära och kånka på någon annans bohag, det är kärlek det. Speciell shout out till pappa och min svärfar!
 
 
 
 
Det var nervöst att lämna Göteborg efter fem år. Vi hade våra jobb där och vi hade hunnit bygga upp ett nätverk och en bekantskapskrets. Men det var samtidigt tufft att bo i en storstad med en bebis utan närhet till familjen. Hej då huset på Vindragaregatan. 
 
 
 
 
 
Vi landade en hyreslägenhet i centrala Skövde på 112 kvadrat med stora fönster. Det hade aldrig hänt i Göteborg. 
 
 
 
 
Soffan på bilden har vi kvar idag. Fasen vad hel och ren den ser ut på bilden? Inser jag nu. He. Kan den ha gjort sitt??
 
Mina kära vänner Marie och Elin bodde i Skövde vilket kändes fint. Marie bor i Göteborg nu men Elin är kvar. Hennes sjuåring och min sjuåring leker järnet. Jag har aldrig ångrat att vi flyttade tillbaka. 
 
 
 
 
Jag handlade inredning till nya lägenheten och var tydligen inne på "shabby chic". DÖM mig icke! Det var svinmodernt med shabby chic 2010.
 
 
 
 
Jag fick nya vänner, bland annat Christoffer aka Gaymasen. En riktig gullis! 
 
 
 
 
 
Jag sa upp mig från mitt jobb i Göteborg och landade mitt DRÖMJOBB i Skövde!  
 
 
 
 
Jag fick nämligen jobb som krönikör på Skövde Nyheter. Jag hade drömt om att bli krönikör sedan gymnasiet så det var verkligen en häftig känsla. 2010 var alltså senast jag var fast anställd. Sedan dess har jag yolo:at mig fram i arbetslivet. 
 
Vi avrundade 2010 med att fira nyår i vår nya lägenhet på Skaraborgsgatan. 
 
 
 
 
Vi bjöd in nya vänner och gamla från Göteborg. Jag minns det som ett väldigt roligt nyår med massa skratt!
 
Att ställa upp saker i stilleben och fota Pinterest-aktigt hade jag inte lärt mig (och kan fortfarande inte).
 
 
 
 
Jag sammanfattar 2010 som ett roligt år i förändring. 
 
Mitt liv 2008
Mitt liv 2009
 

Semester 2020 bokad

Vi har bokat semestern 2020! Lika bra att ha något att se fram emot så här i tider när det aldrig riktigt blir dag. I Skövde har vi inte sett solen på säkert 3 veckor ELLER MER!
 
Vi har bokat semestern tillsammans med en kompisfamilj och vi visste att vi ville bila någonstans. En av kompisarna var drillflicka när hon var liten och turnerade runt på diverse ställen i Tyskland och Polen. Så först tänkte vi att semestern kunde gå i Drillflickans fotspår - en nostalgiresa. Men sedan bestämde vi oss för att det fick bli Kroatien. 
 
Eller ja. Vi var också inne en sväng på Frankrike, Italien, Spanien och norra Afrika men där kände vi möjligen att hybrisen började göra sig påmind. Kroatien känns rimligt. 
 
Jag har länge velat åka på bilsemester! Nu känns barnen så pass stora att de fixar några timmar på vägen. Bränner vi på ordentligt kan vi säkert vara i Kroatien på 10 timmar.
 
 
 
 
 
Skoja! 
 
Självklart gör vi många stopp på vägen. Det är liksom halva grejen med en sådan här resa. 
 
Tanken är att färden går med färja från Sverige till Tyskland. Sedan genom Tyskland, vidare genom Österrike, Slovenien och sedan har vi Kroatien. Tanken är att göra 2 eller 3 övernattningar på vägen. Ingen stress liksom. Vägen dit och hem är lika stor del av resan som veckan i Kroatien. Allt som allt planerar vi att vara borta två veckor eller så. 
 
Jag vet att jag (möjligen vi) vill stanna någonstans i Österrike. Jag har åkt buss genom Österrike en gång (på väg till Italien) och minns det som otruuuuligt vackert. Jag vill också göra ett stopp i Sloveniens huvudstad Ljubljana.
 
Har någon av er bilat genom Europa någon gång? Kanske till och med till Kroatien? Har ni några tips på vart vi kan stanna? Eller bara allmänna tips?
 
Känns hur som helst mycket fabulöst att vi har mycket tid att läsa på och planera. Jag och min man har annars en historia av att kasta oss i bilen iväg på semester och sedan i höjd med kommunskylten inse att vi inte vet åt vilket håll vi ska. 
 
– Vad då har inte du kollat upp vägen?
– Nä. Har inte du? 
– Nä. Du skulle ju?
– Öh nä?
 
Men inte nu. Närå. 

En julig lista

1. Är det ett nöje att slå in julklapparna eller är det rena mardrömmen?
Mardröm! Det finns inget jag avskyr så mycket som att slå in julklappar! Jag är noll estetisk och har noll tålamod. Jag förstår heller inte poängen med att lägga massa tid på något som ändå ska rivas upp?

 

2. Adventsljusstake VS julstjärna? 
Stjärna. 

 

3. Vad dricker du helst till julmaten?
Julmust. Ä L S K A R julmust. Har druckit det sedan början av oktober. 

 

 

 

 

4. Har du en äkta gran eller kör du på plastgranen?
Vi har testat båda varianter. Jag gillar helt klart äkta gran bäst men tycker att bieffekterna är jobbiga i form av barrning och all skötsel. En levand gran är som att dra på sig ett husdjur varje december. Som tack för all vattning och allmän omsorg missfärgade granjäkeln vårt parkettgolv förra året. Så nu är jag lite inne på plast igen. 

 

5. Drömjulklappen i år?
Jag önskar mig tyg från svenskt tenn (att sy gardin av) och en bakmaskin från Smeg. Men jag förväntar mig inte att någon ska köpa så dyra grejer till mig så det sparar jag snällt till själv.

 

 

 

 

6. En jultradition som du vill slopa?
Att hetsåka mellan hundra olika bjudningar. Det är faktiskt en tradition som vi har slopat. Sedan några år tillbaka har vi delat upp firandet med släkten på olika dagar så när vi väl är hos någon kan vi ha mysigt ihop med trevligt sällskap och en lugn puls.

 

7. Vilken doft påminner dig om julen?
Hyacint! När jag var liten var vi alltid hos farmor och farfar på julafton och farmor hade hyacinter i alla rum. 

 

 

 

 

8. Du får välja två temafärger att inreda julen med, vilka färger blir det? 
Rött och GÖLD.

 

9. Marabou- chokladhus VS pepparkakshus?
Pepparkakshus är mysigast. Chokladhus godast. Fun fact: Byggde och filmade 2014 ett chokladhus till en ICA Maxi-butiks sociala medier. Klippet har idag 2,1 miljoner visningar på Facebook. Förlåt men jag har så många virala hittar bakom mig! Jag skryter för lite om det känner jag? Innehar fortfarande Sverigerekordet mig veterligen, med melonsmoothien. Ni läser alltså en blogg skriven av en SVERIGEMÄSTARINNA! Ha!

 

10. Var ska du fira jul i år?
Som vanligt hos min mamma tillsammans med mormor, moster, kusiner och syskon med familjer. På kvällen avrundar vi hos min bror och Hanna och då kommer min pappa dit. 

 

11. Det bästa med julen är…?
Barnens pirr. Att vara med familjen. Umgås. Äta. Slappa. Se halvdåliga julfilmer. Läsa. Skrota runt i pyjamas. Spela spel. Gå promenader. Bara vara. 

Guilty pleasure

Goooder förmiddag denna novembertorsdag. 
 
Jag såg att ni var flera som frågade om mina tåliga palmer. Jag har googlat lite och trooor att de kanske kan heta väderkvarnspalm? De ska klara 15 minus. Oavsett, fråga efter köldtålig palm helt enkelt. Jag köpte dock mina i somras, oklart om de finns i butik nu?
 
Vidare till min guilty pleasur - att sitta på jobbet och doppa mina frukostmackor i te. 
 
 
 
 
 
Lite snuskigt kanske, men SÅ gott! Utmaningarna kring detta är två:
 
1) Startegiskt äta mackan på så vis så att den formar sig så att man kan doppa den ordentligt i muggen. 
 
2) Doppa lagom. Inte för mycket för då trillar brödet i sär. Men heller inte för lite. Lagom! En konst. 
 
Jag brukar ägna mig åt detta innan mina kollegor anländer till kontoret, ja.  
 

Ljus och växtlighet var det här

Söndag den 17 november ganska exakt klockan 16:30 tröttnade jag på mörkret och rotade fram alla julstjärnor. 
 
 
 
 
 
 
 
Så. Stäm mig. 
 
För övrigt är jag SÅ nöjd med de här palmerna som jag köpte i somras. 
 
 
 
 
 
Okej de kanske inte är palmer per se, men ni fattar.
 
För det första har de älskat vår soldränkta altan. Det är det inte alla växter som gör. För det andra tål de hela 15 minusgrader och prunkar som aldrig förr i novemberrusket. Hur tacksam växt??
 
Överväger att köpa ljusslingor att pryda dem med. 

Skriveftermiddag och mångsidig måndag

Igår traskade jag ner till bibblan och satte mig och skrev på en ny bok. 
 
 
 
 
 
Det gick trögt. Mycket trögt. Jag har inte min skriv-mojo i mig just nu känner jag. Men någon kanske har krystat ur sig en bok ur en latensfas i sirap också? 
 
 
 
 
När jag har skrivit några timmar kom Matilda. Bibblan i vår stad har något som kallas för Mångsidiga Måndagar där man bjuder in olika personer att prata. Jag hade själv min första föreläsning i livet under en mångsidig måndag. För några veckor sedan lyssnade jag på Karolina Ramqvist. Jag har också lyssnat på Björn Ranelid och min favoritförfattare Lin jansson. 
 
Igår skulle vi lyssna på ett föredrag om upcycling, med fokus på kläder. Vid recycling återanvänder och behåller man samma värde på produkter genom hela kedjan. Vid upcycling strävar man efter att öka värdet på produkten och liksom putta upp den i kedjan. Exempelvis genom att skapa skor av ett par jeans eller sy en klänning av skjortor. Syftet är såklart att minska svinn och ta till vara på det som redan är producerat, snarare än att hela tiden producera nytt. 
 
 
 
 
Visste ni att ett par jeans (ETT par) kräver 11 000 liter vatten. Det är lika mycket vatten som en person kan dricka under 10 (TIO) år! Det känns helt klart läge att tänka både en och två gånger innan man köper ett par nyproducerade jeans, med andra ord. 
 
 

Namnsdag

Jag har tydligen namnsdag idag.

 

Moa. Och Mårten gissar jag? Eller nej Lillemor! Lillemor och jag brukar gänga namnsdag.

 

Moa betyder Mor. Det betyder också "här finns det vatten!" på kubansk urbefolknings-språk. Det låter också förvillande likt mamma på danska.

 

Först tyckte jag att det kändes lite tråkigt att inte Moa betyder typ stark krigare, episk drottning eller något annat häftigt. Men sedan tänkte jag ... Hur stark är inte en morsa? Och hur viktigt är inte vatten??

 

Nä. Just precis.

 

 

 
 
Fun fact : Avskydde som bekant mitt namn som liten. Ville heta Jessica, Johanna eller Sofia. Eller Jennifer! Jag var heller inte främmande för ett amerikansk-klingande namn i stil med Stephanie eller DJ (såg på Huset Fullt varje dag efter skolan, ja). Jag hade kunnat offra min hamster för att få heta något av det.
 
Idag: Tycker mycket om mitt namn. Känner mig väldigt mycket som en Moa. Hur nu en sådan är? Men ja. Grattis till mig och alla andra Mo:or.

En tävlingsmänniska

Idag har vi varit på klassinnebandy med sjuåringen. Han och fem klasskamrater har spelat innebandyturnering mot andra klasser i Skövde kommun. De var så duktiga alla ungar! 
 
Jag konstaterade även, vilket jag har konstaterat förr, att vår sjuåring är en riktig tävlingsmänniska.
 
Han. Älskar. Sport.
 
Han älskar att tävla. Är han på planen eller isen går han in för spelet till 200%. Gör han mål är det stort leende och stora målgester. Gör någon annan i laget mål så är det jubel och kramar. Gör motståndarna mål blir han taggad att kämpa ännu mer. 
 
Han blir aldrig sur om det går dåligt. Tvärt om kan han kliva av planen eller isen och uppleva det som att matchen har gått jättebra även om laget har förlorat, vilket är beundransvärt. Några timmar senare kan han mycket väl minnas det som att de vann den där förlustmatchen. 
 
Idag gjorde han mål på innebandyplanen och efteråt sa han:
 
– Mamma såg du mitt KVITTERINGSMÅL?
 
Vad är ens ett kvitteringsmål?? Haha. 
 
 
 
 
Ibland blir jag förvånad över att det kan finnas så mycket tävlingsinstinkt hos ett barn? Han måste ha fått det från sin far för den ömma modern avskyr att tävla. Jag tävlar bara mot mig själv. 
 
A ja. Så länge vårt barn är både en god vinnare och en god förlorare får han vara hur mycket tävlingsmänniska som helst <3

After work med löjligt god dipp

Igår bjöd vi in några kompisar på after work. 
 
Förplock innan maten är så rasandes trevligt tycker jag. Kanske det trevligaste av allt? Ett glas bubbel, musik, lite plock, lite tjitttjatt... ÅH så trevligt!
 
 
 
 
Jag vill verkligen tipsa er om stenbitsromdippen! Så enkel och så minnesvärd för gommen. Blanda en burk creme fraise, en halv bruk philadelphia (dvs 100 gr), en halv hackad rödlök, färsk dill efter behag, rivet citronskal efter behag, toppa med stenbitsrom. Klart. Dippa med salta lantchips (viktigt med just lantchips) och känn hur dina gäster komma prata om denna dipp i evighet. Amen. 
 
 
 
 
Nöjd tjej efter ett antal lantchips med dipp:
 
 
 
 
Sen käkade vi kantarellpasta som jag inte fotade. Till efterätt hade kompisarna med sig en kladdkaka med daimtäcke. Vi fick tårtspaden i gave (har helt slutat säga gåva efter att jag lärt mig norskans gave).
 
 
 
 
Vet inte om jag håller med om att lycka är enkelt. Men att lycka kan vara en bit kladdkaka med daim - ja. Absolut. 
 
Sen satt vi och pratade resten av kvällen. Stora barnen spelade tv-spel och små barnen lekte. En perfekt after work-kväll. Idag stensov hela familjen Spiderchick till klockan 09. 

Psykologbesök igen

Det var mitt tredje besök hos psykologen igår. Jag är stolt över mig själv att jag gör det här. Att jag avsätter den tiden för mig att prata om... Mig.
 
Igår kom jag till besöket och kände mig i obalans. Jag har haft mina känslor all over det senaste. Plus känt hälsoångest. Jag är expert på att låta tankarna skena på ett sätt som tar upp mycket av min energi och tankeverksamhet. 
 
Psykologen sa att det som är en persons styrka är också en svaghet. Det vill säga, mina styrkor är att jag är en idérik person. Jag får snabbt nya tankar och har lätt att tänka utanför boxen. Det är också min svaghet. Jag har oerhört lätt för att skena iväg i tanken och måla upp det ena efter det andra. Jag kan sitta och skratta i ett sällskap och samtidigt ha katastroftankar löpande inom mig. 
 
– JAG ÄR SÅ JÄVLA JOBBIG! utbrast jag. 
 
Sedan skrattade vi åt hur jobbig jag är. Skönt att skratta åt det. 
 
Efter besöket gick jag hem och slöbläddrade i en tidning. Trillade över en intervju med en författare.
 
 
 
 
 
 
Jag relaterade på sättet att jag också oroade mig mycket under min skoltid. För allt och inget. Och jag har tidiga minnen av att inte kunna ta ett djupt andetag. Minns speciellt en gång då jag var 8 år och råkade göra sönder en kompis halsband. I efterhand förstår jag att det var ångest jag kände ända fram till jag fick chans att ersätta detta halsband. 
 
Vi lär känna oss själva under hela livet, som min psykolog så klokt har sagt. Och det vet jag ju. Vi blir aldrig klara med den uppgiften men försöker vi att lära känna oss själv så blir saker och ting med tiden enklare.
 
Livets skola och allt det där. Enkelt och samtidigt så svårt. 
 
 

Mitt liv 2009

Dags för en återblick. Här är mitt liv 2008 och vi har nu kommit fram till 2009. 
 
2009 bodde vi fortfarande i Göteborg och året började med många after works och bruncher. 
 
 
 
 
Jag gjorde zoolander-miner på alla bilder. 
 
 
 
 
 
Jag och min man fick ett förstahandskontrakt på en lägenhet! I efterhand förstår jag inte varför vi inte köpte en lägenhet? Vi hade båda fast heltidsjobb och bankerna lånade ut pengar utan krav på en hel förmögenhet i instats. Men nej då. Istället hankade vi runt i diverese andra hands-lägenheter och rivningskontrakt? Men efter 4 år i Göteborg fick vi så äntligen ett förstahandskontrakt. 
 
 
 
 
Vips var jag gravid. Här i veckan 20 ungefär. Så fin mage <3 Så där ser den ut jämt nuförtiden, utan att den innehåller en bebis. Den är konstant fin alltså. 
 
 
 
När bebis var född fylldes frysen snabbt med bröstmjölk. 
 
 
 
 
Min mans pappa köpte en barnvagn till oss på Blocket. Tack vad snällt sa vi och tog glatt emot den. Då hade jag ingen aning om att det fanns prestige och status i vagnar? Eller att folk betalade hela månadslöner för något att rulla sin bebis i. Men så kan jag även ha varit den mest blåögda förstagångsmamman någonsin. 
 
 
Till jul skrev min mellanbror en önskelista till vår mamma. Jag kan fortfarande skratta åt "något bra till hemmet eller nåt sånt skit". HAHA! 
 
 
 
 
 
Om min bror brinner för inredning? Svar nej. 
 
Sen blev det julafton och min man fick en parkeringströja i julklapp av mina bröder och min pappa. Min kära man var nämligen en mästare på att dra på sig parkeringsböter när vi bodde i Göteborg. En kombination av dålig parkeringsådra och det faktum att parkeringsvakterna cirkulerade som hökar i Göteborg, ständigt på jakt efter nästa byte. Hade man parkerat nära en kurva mättes det inte hur nära man stod i meter utan i centimeter
 
 
 
 
Jag önskade alla bloggläsare god jul med en familjebild. 
 
 
 
 
2009 är helt klart mitt mest omvälvande år i livet. Att bli förälder liksom. Inget har varit sig likt sedan dess. På ett mycket bra sätt.
 

Skarp parkering

Men snälla. Kan vi bara ta ett steg tillbaka och beundra min senaste parkering?
 
 
 
 
Hur jämnt och rakt har jag inte ställt mig mellan dessa två bilar??
 
Uppenbarligen så jämnt att jag var tvungen att fota det. 
 
Men så avskyr jag också att parkera. Avskyr! Jag är en sådan som alltid kommer snett in i rutan och så måste jag möckla fram och tillbaka innan jag tycker att bilen hamnar någorlunda rakt och i mitten. Jag tror att mitt dåliga parkerings-självförtroende bottnar i den gången då jag var 18 år och parkerade så nära en annan bil (i ett trångt parkeringshus) att min pappa och hans poliskollegor fick komma och gunga isär bilarna. Fullt polispådrag kring en parkering kan väl nagga vem som helst i självförtroende-kanten? Eller??
 
Mitt största stressmoment är när folk står och tittar när jag ska parkera. Som när jag skulle parkera vid 10-åringens fotbollsträning en gång och femton föräldrar stod och tittade och vinkade. 
 
– TITTA EN ÄLG BAKOM ER! ville jag skrika (gammal avledningsmanöver som alltid funkar) för att sedan få parkera ifred en minut. 
 



Annonsera här »