Öronmuffar och pokémonkort

För några veckor sedan såg sexåringen ett par öronmuffar för första gången i sitt liv. Det var kärlek vid första ögonkastet och sedan dess har han velat ha ett par.
 
I veckan köpte jag det åt honom. Det visade sig vara ett bra köp för sedan dess har han velat ha dom på sig både utomhus...
 
 
 
 
Och inomhus. 
 
 
 
 
 
Något annat sexåringen älskar är sina Pokémonkort. Han har fått alla storebrors Pokémonkort plus alla storebrors kompis kort så ni kan ju tänka er att han har en del. 
 
 
 
 
 
- Vill du se alla mina Pokémonkort? frågar han mig ibland.
- Nej gud det är det sista jag vill! har jag lust att svara.
 
Men det gör jag inte. 
 
Istället ler jag tålmodigt och låter honom visa sina GX och EX och siffror och olika blänk och färger och vilka kort som vinner över vilka samtidigt som jag tänker på något vackert.
 
Om det finns någon människa där ute som önskar träna upp sin uthållighet och sitt tålamod så rekommenderar jag helt klart att låta en sexåring gå igenom hela sin Pokémonsamling samtidigt som du lyssnar. Du kommer känna dig otroligt vältränad efteråt. 
 

Vilka 10 kändisar jag bjuder på middag och så där

Hur mår du idag?
Bara bra tack! Jag har precis genomlidit förkylningen from hell med en näsa som runnit i 180, men nu börjar det ordna upp sig i näsborrekanalerna. 

 

Hur många koppar kaffe dricker du per dag?

Två stycken koppar hemma på morgonen, eftersom kaffe smakar godast innan klockan 09. Är jag på kontoret dricker jag ytterligare två koppar från ze maskin. Jobbar jag hemma blir det inget mer kaffe. 

 

Vilken sida av ditt ansikte är din snyggsida?
Framifrån. Eller kanske lite snett underifrån? Jag körde länge, länge, länge en posering från sidan men nu förtiden tycker jag att framifrån är snyggast. Eller bara naturligt liksom. Wherever I lay my head när fotot tas. Lite så. 

 

 

 

 

 

 

Du anordnar middag och får bjuda 10 kändisar, vilka bjuder du?

Baserat på mitt just nu största intresse skulle jag bjuda ett gäng författare slash kreatörer. Matrina Haag, Mia Skäringer, Jenny Jägerfelt, Emmy Abrahamson, Lin Jansson, Sophie Kinsella, Fredrik Backman, Sören Olsson, Anders Jacobson och Jeff Kinney. Älskar alla deras skrivsätt! 

 

Och vad bjuder du på?
Vegetarisk plockmat med olika röror. 

 

Vilken kändis hade du velat byta garderob med?

Ingen kändis, men jag hade gärna bytt garderob med en mamma i barnets klass. Hon är alltid SÅ välklädd. Trendig men ändå klassisk. Hon är en sådan där person som ser ut att ha slängt på sig något i farten och så blev det helt rätt. 

  

Om du skulle tatuera in en emoji någonstans på din kropp, vilken emoji och var?

Då skulle jag tatuera in den där emojin med ett finurligt, snett leende. Becauz it feels like me. 

 

 

 

 

Vilka egenskaper i ditt stjärntecken identifierar du dig med mest?

Jag är tvilling och identifierar mig mycket med det tecknet. Exempelvis är den här beskrivningen 110% jag: 

 

Trots att Tvillingarna anses vara smarta har de inte riktigt tålamodet att gå långa utbildningar. De är livrädda att bli uttråkade och att fastna i ett monotont liv.  Typiskt en Tvilling är att veta tillräckligt mycket om allting för att verka insatt och påläst – men de fördjupar sig sällan. Allt ifrån småskvaller till de absolut mest avancerade tankeprocesser ryms i dessa hjärnor.

 

Det är nästan skrämmande träffande. I min personlighet ingår alltså att tro på stjärntecken och inte tycka att det är en så big deal. 

 

Och minst?

Det sägs att tvillingar är de som pratar mest, men det vet jag inte. Jag kan lätt vara den mest tysta i gänget om det finns starkare snackare kring bordet. Där känner jag inte att jag måste ta över på något vis men jag kan samtidigt sitta uttråkad och tänka på annat om någon tar för mycket utrymme. Jag är ingen god lyssnare på det sättet. 

 

Ett motto eller citat du lever efter?

Någonting med karma kanske? För jag övertygad om att man på sikt får tillbaka det man ger. 

 

 

Modell i hallen

- Mamma titta! Jag har gjort en fotomodell!
 
 
 
 
 
 
En blodig halloween-fot i en svettig träningssko är alltså en FOTomodell i en nioårings värld. 
 
Kreativt ändå. 
 
Plus - äntligen ett modellideal jag skulle kunna leva upp till!!
 
Smärtsamt? Antagligen ja. Svårt? Antagligen nej. Inte med lite hjälp. 

Tre saker som alltid förvånar mig

1. Matkassen
- Vad är det för DÅRE som ringer på dörren så här sent? morrar jag inombords varannan måndag kl 20. Och så blir jag lika förvånad varje gång jag öppnar dörren och möts av en glad leverantör från vår matkasse. En leverans jag själv har signat upp mig på. 
 
2. Sexåringens fotbollsträning 
- Men GUD det är ju fotbollsträning imorgon! flämtar jag chockat VARJE fredag kväll under fotbollssäsong. Sen har jag harpuls i en timma eftersom jag upplever att jag har varit SÅ nära att glömma bort det (vilket faktiskt hänt också). 
 
3. Min mens 
- Nämen OJ vad hände HÄR? utbrister jag en gång per månad. Klassiker. Ungefär som att jag befunnit mig i något slags mental menopaus veckorna innan. 
 
Slut på saker som förvånar mig. 
 
 
 
 
 
 

Icke ombedd recension

Jag trillade över en intressant tråd på twitter häromdagen. 
 
 
 
 
 
 
Alltså FOLK som ska tala om för kvinnor hur de ska vara, utseendemässigt? OCH liksom? Intresseklubben antecknar frenetiskt vad random snubbe tycker om mig.
 
 
 
 
 
 
Jag har absolut varit med om det, många gånger, att både bekanta som obekanta tror att jag är intresserad av deras åsikt kring mitt utseende. 
 
 
 
 
 
 
AMEN!
 
Om jag fick en krona för varje gång jag fått höra från folk att jag "ser trött ut" när jag egentligen bara är sminkfri så skulle jag vara miljonär nu. Ett exempel är den här gångenEller de gånger något stolpskott sagt "inte så men du skulle vara mycket snyggare om du... bla bla". Snyggare enligt vem undrar jag då? Har det pågått en världsomfattande omröstning bakom min rygg och här kommer någon med utfallet vad övriga jordklotet tycker om mig? 
 
 
 
 
 
 
Men exakt. 
 
Tack twitter för dagens sorgliga men ändå vettiga diskussionstråd. 
 

Plugg på bibblan

Igår traskade jag till Bibblan för att låna böcker och plugga. 
 
 
 
 
 
 
Jag kände mig extremt studentig där jag satt och skrev bland alla barnböcker. Jag hade till och med en citrusfrukt med mig. Det vet ju alla att det knappt inte finns någon mer pluggig frukt än citrus. 
 
 
 
 
 
 
Att gå till bibblan och plugga ska jag för övrigt lätt göra igen! Jag fick hur mycket som helst gjort. Ända fram till någon började prata i sin mobiltelefon svinhögt och svinlänge. 
 
Gah! 
 
Personer som pratar ogenerat i mobiltelefon på en annars stillsam plats är min värsta. Jag kan ju inte ens överhöra hela samtalet! Istället får jag fragment av någons tjöt.
 
- Ha åtminstonde högtalarfunktionen på så jag kan få höra ALLT ni säger, har jag lust att be. 
 

Första uppgiften inlämnad

Igår var det deadline för första uppgiften i min utbildning (skriva för barn, ni vet).
 
Uppgiften var att skriva en dialog på 2-3 sidor. En dialog, det vill säga att två eller flera karaktärer snackar med varandra, kan fungera på flera plan. Det kan till exempel driva handlingen frammåt, det kan ge information om relationer eller "skvallra" om karaktärens temprament. 
 
En väldigt lärorik uppgift. Och rolig!
 
Inledningsvis var jag dock sååååå nervös för jag avskyr att inte veta vad som förväntas av mig.
 
Det här är jag:
 
 
 
 
 
 
 
Sen går jag runt och tänker att alla andra kommer vara SÅÅÅÅ grymma och leverera nobelprislitteratur i miniatyr och min text kommer vara den som tappades bakom en vagn OCH guppade bakom ett flöte och har jag förresten ens förstått uppgiften rätt??
 
Men nu är första uppgiften inlämnad och det känns bra. Det visade sig att jag INTE är den som springer bakom vagnen medan alla andra i klassen sitter i vagnen. Jag hade förstått uppgiften rätt. Pjuh.  
 
Nästa steg är att vi ska ge feedback på varandras texter. Det ska bli ytterst spännande att se hur de andra uppfattar min dialog. 
 

Varning för skryt!

Klockan 07:50 imorse preciiiis när jag och barnen klev utanför dörren för att ta oss till skolan kände jag hur det var något som började krafsa i bakhuvudet på mig. Någon slags mental påminnelse.... Jag stannade upp och lät minnet krafsa sig längre fram i hjärnbalken och BAAM! Jag mindes. Jag skulle ju ha föräldrasamtal med sexåringens fröken klockan 08:00! Om TIO minuter!
 
Det hade väl inte känts så stressigt om det inte vore för att jag jobbar hemma idag och vid hemmajobb fixar jag mig aldrig innan jag lämnar barnen. Så där stod jag på trappan med skitigt hår, myskläder och oborstade tänder. 
 
- Vänta en sekund! tjoade jag till kidsen som stod och luftgasade med sina cyklar på trottoaren. 
 
Jag rusade in. Deodorantade tänderna och borstade armhålan i blixtens hastighet (eller om det var tvärt om) samtidigt som jag knäppte på mig en BH och drog en borste genom håret. 
 
Väl på skolan följde 40 minuter av extrem föräldrastolthet. Jo jag vet, man är partisk sitt eget barn så ta mig med en nypa salt. Men han fick så många fina ord sagda om sig, vår sexåring. 
 
Han är en snäll kille men bakom det mjuka finns en stor integritet och det gör mig så himla stolt! Och lugn. Han gillar att prata och tar gärna ordet men inte på bekostnad av andra. Han är musikalisk och gillar att sjunga. Han tycker att allt i skolan är roligt och tar sig an läroböckerna med samma energi som han tar sig an lekarna på rasten. Han leker gärna med olika barn, både tjejer och killar och väljer "gäng" baserat på aktiviteten snarare än personerna. 
 
Som förälder kan jag säga att sexåringens skolstart har gått över förväntan. Han var så himla redo.
 
Japp. Resten av dagen ska jag koda ihop en sajt med adressen STOLTSÅJAGSPRICKER.se
 
Så vet ni var ni har mig. 
 
Över och ut. 
 
 
 

Utefestival

Idag var vi med några kompisar på Sweden Outdoor festival i Skövde. En utomhusfestival alltså, på ren svenska. 
 
Det var riktigt bra anordnat med massor av roliga aktiviteter!
 
Barnen åkte bland annat skidor. 
 
 
 
 
 
Och red på ponnys. 
 
 
 
 
Sexåringen vill nu börja både skidskola och ridskola..........
 
Vi såg en makalös cykeluppvisning. Jag vet inte ens om tricken de utförde är lagliga?? Det är hur som helst INGET som jag kommer öva på hemma. 
 
 
 
 
 
Vi undvek att cykla uppochnerpå och hade picknick istället. 
 
 
 
 
 
Sen blev vi utmanade av scouterna på femkamp där en av grenarna var att bygga ett så högt torn som möjligt av spagetti och tuggummi. Vem vann tror ni? Jo precis. JAG! Ha! Varför har ingen nämnt till mig tidigare att jag tydligen kan utföra magi med ett tuggat Extra och okokt pasta??
 
 
 
 
 
Efter det skulle vi göra upp eld där elden i fråga skulle bränna av ett snöre. 
 
- Jaaa! Som på Robinson! utropade barnen.
 
Och jag. 
 
 
 
 
 
Tyvärr hade vi åkt ur Robinson med huvudena före. Vår eld dög bara till marshmallows. Vilket möjligen hade känts som en större vinst efter x antal veckor på en öde ö??
 
 
 
 
 
Efter sex timmar i friska luften var vi alla vrålhungriga och åkte till Max för middag. 
 
 
 
 
 
Om ni inte har ätit Max halloumiburgare ännu så gör för all del det redan igår! Åhh den är så god! Om jag bara fick äta en sak för resten av livet... Ni fattar. 
 
En kul söndag!

Låst vare här

Sexåringen har hittat ett sätt att låsa dörren till sitt rum när han inte är hemma. 
 
 
 
 
 
 
Om inte denna konstruktion, plus alla lappar som på olika sätt säger "FÖRBJUDET", håller löst folk ute så vet jag inte??
 
 

Tips till barnkalas

Igår hade vi kalas för nioåringen och hans klass. Vi ordnar alltid kalas tillsammans med en kompis som fyller år med bara en dags mellanrum. Perfekt! Med anledning av det tänkte jag ge några barnkalastips som kanske kan inspirera någon förälder eller två där ute.
 
1. Var utomhus 
Supertips nummer ett som alla mina andra tips kommer baseras på - förlägg kalaset UTOMHUS! Japp. Ni hörde rätt. Jo jag vet att Sverige är väderberoende men så länge det inte spöregnar, haglar eller stormen Gudrun gör återbesök är det kläder efter väder som gäller. Även vintertid kan man vara ute (tro det eller ej). En lekplats, fotbollsplan, skogsdunge, trädgård, fritidsstuga, pulkabacke eller park är exempel på ställen där man kan samla kalaset. Barn nuförtiden är så vana vid lekland, bowling, bio och annat att upplevelsen av grillkorv i en snödriva, saft på en filt eller mys runt en öppen eld inte ska underskattas. 
 
 
 
 
2. Samordna och bjussa många
Kolla om det går att ordna kalas tillsammans med någon annan familj i klassen. Eller kanske kan en morbror, farmor eller kompis rycka in? Är man många vuxna (och dessutom utomhus) känns det ofta lättare att hantera många barn. Bjud hela klassen om du har möjlighet. Var inte den som kommer med undanflykter varför man inte kan bjuda den eller den - var istället en förebild och inkludera! Se det som en ynnest att få lära känna ditt barns klasskamrater.  
 
3. Involvera syskon 
Syskon tycker ofta bara att det är roligt att få vara med och fixa. Igår var sexåringen och kompisens storasyster med och involverade sig i lekar, visade vägen i tipspromenaden (den yngre personen avslöjade möjligen svaren på en del frågor) (risk man får ta), hjälpte till att plocka skräp och så vidare. 
 
4. Bjussa på enkelt 
Satsa på att bjussa på sådant som är enkelt att servera. Kanske pastasallad eller något som går att fixa över en eld. Korv och hamburgare är alltid säkra kort. Eller varför inte prickigkorvmackor med varm choklad om det är kyligt ute. Hur mysigt??
 
 
 
 
 
 
5. Skippa tårtan
Eftersom ni är utomhus (jo jag sa ju det) våga skippa tårtan som bara blir bökig att frakta. Satsa på strössliga muffins eller marshmallows om ni grillar. Vi bjöd på S´mores som är en smält marshmallow och en bit choklad mellan två mariekex. MYCKET uppskattat. Godishamburgare sa barnen. 
 
 
 
 
 
6. Lek lekar
Inget kalas utan lekar såklart. Tipspromenad, frågesport, fotbollsbowling, sardinen, dunken, tillverkning av världens största snögubbe eller pulkaåkning är roliga lekar beroende på barnens ålder och årstid. Förbered ganska många lekar som du kan plocka fram ur rockärmen om det skulle behövas. Men plocka även bort aktiviteter om barnen verkar roa sig själva.
 
7. Presentöppning goes game
Även presentöppningen går att göra till en lek genom exempelvis snurra flaskan där en flaska avgör vems present som ska öppnas. Som gäst tycker jag att det är helt legitimt att gå ihop med andra gäster och köpa gemensamma paket. Huvudsyftet med kalas är hur som helst INTE att gästerna ska förse födelsedagsbarnen med massa dyra grejer. Huvudsyftet är en rolig stund tillsammans. 
 
8. Godis
Att gästerna får med sig en påse godis hem är lika givet som pyntat barrträd den 24 december. Kolla om det går att beställa från någon butik. Vi ringer alltid till en konfektyrgrossist i vår stad som plockar ihop allergivänliga påsar utan extra kostnad. Det vill säga vi betalar bara för påsens värde. Så himla smidigt! 
 
9. Back up 
Bra back upp-grejer inför kalaset kan vara extra tröjor, vantar eller filtar om någon gäst fryser. Extra lekar, några extra utifall-att-godispåsar samt en uttänkt inomhusplats ooooom det, Gud förbjude, skulle spöregna, hagla eller Gudrun-blåsa. 
 
10. Budgeten
Jahapp då har du bjussat massa barn på mat, efterrätt, godis, lekar och ditt engagemang vilket förhoppningsvis resulterat i cirka två roliga timmar och hoppla! Det kostade inte speciellt mycket? Kaaaan det vara så att vi nuförtiden tror att ett kalas ska kosta en förmögenhet fast det inte måste göra det? Hm... Obs. Retorisk fråga. 
 
Japp.
 
Det var mina barnkalastips. 
 
 

Fyra olika typer av lekplatsföräldrar

Besök en lekplats och du kan snart urskilja en mängd olika föräldratyper.
 
Jag har vaskat fram fyra olika. 
 
CurlingConny
Först springer barnen, sedan springer Conny och där emellan löper en osynlig navelsträng som Conny har svårt att klippa av. Lekplatser kan vara farliga ställen! I näven på ett barn kan även den minsta sandform bli till ett livsfarligt vapen. Conny ser det också som sin medborgerliga plikt att involvera sig i samtlig kommunikation barn emellan samt aktivt medla i varje potentiell microkonflikt. 

BabblarBibbi
För Bibbi är lekplatsen det nya innestället. Har man inte tid för middagar och uteställen längre får man helt enkelt ta tillfället i akt att socialisera sig på lekplatsen. Bibbi minglar runt med ett osynligt glas Prosecco Pizzolato i handen och ser till att att veta både namn, skostorlek och födelseort på samtliga barn och föräldrar innan hon drar sig tillbaka för efterfest a la smörgåsmellanmål. 
 
ObryddaOlle
ObryddaOlle är CurlingConnys raka motsats. Barn ska härdas tänker Olle när hans barn kastar sand på... Andra barn. ObryddaOlle filterar läten av typen hjääääälp mig upp eller ta faaaart på mig på ett imponernade effektivt sätt. Möjligt är att Olles barn har klivit före i en eller annan rutschkanekö men så har de ä andra sidan från en mycket ung ålder blivit experter på att på egen hand få vilken gunga som helst att pendla. 

iPhoneInga
Inga älskar att besöka lekplatsen - så länge hon får ha telefonen i högsta hugg. Snacka om instagramvänligt ställe! Ungarna i gungan - addera ett filter och tjoff ut på insta. Sandhög med pinne i toppen gu så sött - tjoff ut på insta. När ungarna väl har tröttnat på rutsckanor och ryckiga gungor ja då har Inga samlat ihop 142 nya likes. Win win!
 
Några fler typer?
 
 
 
Spiderfamiljen på en lekplats long time ago. 
 
 

Nytt språk

Jag kan ett nytt språk! Jag upptäckte det i veckan, av en slump. 
 
- Han kriftar fjäskor, sa jag till Matilda. 
- Han gjorde vad? undrade Matilda.
- Han kriftar fjäskor, upprepade jag. Eller jag menar... Eh... 
 
Översättning: Han fiskar kräftor. 
 
Jag vet inte vilket språk det var jag pratade? Men med tanke på hur naturligt det kom ut ur munnen på mig får jag förmoda att jag är flytande. 
 
 
 
Person som snackar okänt språk flytande. 
 

Att hitta sitt driv och lita på magkänslan

Idag har jag och Matilda varit i Vara konserthus och föreläst på UF Skaraborgs kick off. 600 elever totalt fick vi tala inför. Vilken ynnest!
 
 
 
 
 
 
 
Vi berättade om vår företagsresa som inte har varit varken självklar eller speciellt planerad.
 
Vi var "tvugna" att starta företag för att kunna sälja annonsplatser till vår podcast. Ett plötsligt behov uppstod snarare än en genomarbetad plan.
 
Sen rullade det på med vår idé om en digital kommunikationsbyrå. Det gick snabbt bra, vi fick massor av kunder, vi jobbade som små gnur, vi hade kontor och personer ville investera i oss. Wow! Jättekul! Eller hur?
 
Njaaaooo...
 
Någonstans där tappade både jag och Matilda glöden. Det kändes som att allt hade rullat på i en riktning som jag inte ville ta. Varken jag eller Matilda hade något intresse av att anställa eller växa. Jag hade företag för att få jobba med det jag tycker är roligast - att skapa roligt innehåll på olika vis. Jag tyckte heller inte att det kändes värt att jobba långa dagar, kuska land och rike runt och alltid vara liiiite stressad. Det blev så himla... O-kreativt.
 
Så jag och Matilda tackade nej till nya kunder. Vi sa upp en del sammarbeten som vi hade tackat ja till bara för att vi kände oss tvugna, vi sa upp vårt kontor och avvecklade verksamhet där andra människor kanske hade utvecklat. 
 
Idag driver vi vårt gemensamma företag på en lagom nivå. Därtill kör vi våra egna race där jag bloggar, poddar, tar frilansuppdrag och pluggar. Sen drömmer jag om att skriva böcker, som ni vet. 
 
 
 
 
 
 
Även om det var ångestfyllt att avveckla jobb just när det begav sig så känns det SÅ rätt idag! Jag är glad att vi följde våra magkänslor och vågade bromsa. 
 
Idag inspirerade vi (förhoppningsvis) UF-eleverna kring att hitta sitt driv, att lyssna på andra men inte för mycket och att företagande kan se ut på många olika sätt. Det finns ingen mall. 
 
 

Att nalla

Som ni kanske såg på min banankaka hade jag nallat en bit. Jag måste göra det när jag har bakat, för att se om resultatet är okej att servera. 
 
Men så fick jag världens kanske bästa tips på Instagram. 
 
 
 
 
 
Hur smart??
 
En kort stund efter att jag hade fått det första tipset kom ännu ett, möjligen radikalt men ändå BRILJANT, tips.
 
 
 
 
 
Med andra ord, vill du provsmaka din kaka utan att det syns så kan du 1) baka en minivariant i muffinsform eller 2) förvandla kakan till en pacman. 
 
Helt klart två life hacks värda att lägga på minnet. 
 

Banangnällarna

Anledningen till att jag la bananer i kylen var för att bananflugorna annars hotade att ta över hela vårt kök. Man förvarar inte bananer i fruktskål ostraffat så här års, om man säger så. 
 
Hur som helst. Det gick ytterligare någon dag sedan tyckte även Spiderpapa att osten smakade banan. Efter det gick det någon dag till och då tyckte plötsligt både barn och pappan att ALLT i hela kylen smakade banan??
 
Bredvid satt jag och tyckte att allt smakade precis som vanligt. Mina smaklökar måste vara slöa på något vis? Men bland boysen var det ett jädra tjatter om banansmak hit och banansmak dit. Nu smakar korven banan, nu smakar mjölken banan, nu smakar äpplena banan... Till slut tröttnade jag på gnället. 
 
- NÄ NU SKA NI FÅ SE PÅ BANAN! sa jag och så bakade jag något som faktiskt SKA smaka banan. 
 
Nämligen en banankaka. Med choklad.  
 
 
 
 
 
 
Den mufflade dom minsann i sig, familjen. Utan att gnälla. 
 
*fnyser och tar en tugga av banankorven*
 
 

3 tecken på att barn är övernaturliga

Kan vi prata om barn och luktsinne?!
 
Jag vet inte hur det är med era kids men mina barn har ett komplett ÖVERNATURLIGT lukt och smaksinne. 
 
3 tecken på att mina barn är övernaturliga:
 
1. Bananosten 
Häromdagen serverade jag nioåringen en ostmacka. Efter första tuggan utropade han DET SMAKAR BANAN! Jag insåg då att en klase bananer hade legat ovanpå den inplastade osten i kylen. Själv kände jag ingen banansmak alls men enligt nioåringen hade osten blivit oätlig. 
 
 
 
 
 
 
2. Tuggummilukten
Jag gav det äldre barnet tuggumi en dag. En stund senare kom det yngsta barnet in i huset. Efter någon sekunds sniffande i luften utbrast han VEM ÄTER TUGGUMMI? Eh vaddå? sa jag och försökte verka obrydd. DET LUKTAR TUGGUMMI I HELA HUSET! svarade sexåringen. Så det var ju bara att langa fram ett tugg åt honom också. 
 
3. Chokladstoppet
Att smygäta choklad har jag helt fått sluta upp med eftersom barnen känner doften av det på en vånings avstånd. Det räcker med att jag gläntar lite på ena mungipan så kan barnen avgöra vilken sort och hur många gram choklad som jag just har ätit. Min tandläkare tackar såklart barnen. 
 
Bubblare: På tal om punkt nummer 1. Min mamma fryste in färsk dill ett år. Det skulle hon aldrig ha gjort för vips hade exakt allting i hela frysen tagit smak av dillen, något vi blev varse om en dag när vi skulle fika. Skumraketer med dillsmak kan jag inte rekommendera. 

Egen telefon

Jag måste återkomma till det här med nioåringens telefon
 
Han blev SÅ glad och tacksam för den. 
 
Det har ju varit lite en fundering kring när vi ska ge barnet en egen telefon. I vår bekantskapskrets har kidsen varit kring nio, tio år när de har fått sin första egna telefon. Det har det grundat sig i att barnen har börjat bli mer självständiga då. Vår nioåring kan exempelvis vara hemma själv ibland. Då är det bra att han kan ringa om det skulle vara något. Eller vi kan ringa honom. Vi har ju ingen hemtelefon. 
 
Kontaktlistan i nioåringens telefon ser just nu ut så här:
 
 
 
 
 
 
 
Rimlig början!
 
Det bästa med det här måste ändå vara möjligheten att jag kan sms:a mitt barn JAG ÄLSKAR DIG! Det kommer jag göra OFTA. 
 
Längtar. 
 

Grattis till vår nioåring!

Imorse firade vi vår 9-åring på födelsedagen med frukost, sång och paket på sängen. 
 
Igår kväll var han så pirrig i magen att jag inte fick säga "godnatt" eftersom han var helt övertygad om att han INTE skulle kunna sova en endaste blund. Istället fick jag lov att säga "godvila". Mindre än en minut efter att jag hade sagt "godvila" sov det begynnande föllsisbarnet som en stock. Jag har nog aldrig varit med om att han har somnat så fort faktiskt? Klockan var inte ens speciellt mycket. Ha! Där ser man vad lite pirr i magen kan krydda sovet. 
 
 
 
 
 
Mest pirrig var nioåringen för att han att önskade sig en egen telefon i present. 
 
Och det fick han. 
 
Begagnad såklart. Laddad med ett kontantkort. 
 
 
 
 
 
Lillebror som tidigare hade överhört vad storebror skulle få i present hade fått stränga förmaningar om att INTE berätta att det skulle bli en telefon. Efter sång och hurrarop deklarerade han således:
 
- Jag tänker INTE säga i vilket paket det ligger en telefon! 
 
Pjuh.
 
Tur att man kan lita på honom. 

Kalasdag

Idag för 9 år sedan vaknade jag med en molande värk i min gravidmage. Eftersom det var sex veckor kvar till beräknat förlossningsdatum (19 oktober vill jag minnas att BF var satt) och jag dessutom var förstföderska hade jag inte en tanke på att det kunde vara förlossningen som hade satt igång. Alltså, inte för en sekund trodde jag det. Men så tyckte jag ju att hela den där ut-ska-snart-en-bebis-komma-grejen var totalt overklig. Jo visst, jag hade en växande mage men det kunde ju även visa sig vara en svårartad fis som hade hamnat på tvären lite för länge, vem visste egentligen? Jag ringde hur som helst in sjuk till jobbet för att kunna vara hemma och ta det chill. 
 
Turligt nog var min man ledig från jobbet just den dagen så vi låg hemma i soffan och körde DVD-maraton av humorprogrammet Morgonsoffan. Inte visste jag att medans jag tog det chill så hade min livmoder sin mest bussy dag någonsin! 
 
På eftermiddagen mötte vi upp några kompisar som också väntade barn och så gick vi på kurs hos försäkringskassan. "Hur man tar ut föräldrapenning" hette den kursen och det enda jag kunde tänka på under hela föreläsningen var att om det är så komplicerat att begära ut föräldrapeng att man måste hålla kurs i det - ja då kanske det är läge att förenkla stystemet?? MEN VAD VET JAG??  
 
Efter kursen köpte vi pizza och käkade hemma hos oss. Little did I know att jag bara cirka sju timmar senare skulle vara mamma till en liten pojke på 2415 gram och 42 cm.
 
Idag är den där gossen cirka 135 cm lång, 30 kilo tung och har storlek 36 i skor.
 
Imorgon fyller han 9 år!
 
Idag hade vi släktkalas. 
 
Så här får man blåsa upp tröga ballonger när man har fött barn: 
 
 
 
 
 
Ballong-bonanza är givet när det vankas födelsedag! 
 
 
 
 
 
 
En Messi-tårta var beställd. 
 
 
 
Nu har vi en mycket nöjd snart 9-åring här hemma som längtar JÄRNET efter att få bli grattad på sängen imorgon bitti.  

Älsk på jobbet

Vi såg en partiledardebatt på SVT-play igår. 
 
Man måste bara älska att det satt en person och textade hela debatten - LIVE! Man kunde riktigt höra hur personens fingrar BRANN över tangenterna i jakten på att hålla jämn takt med partiledarnas uttalanden. 
 
 
 
 
 
 
Sen fick jag den här kommentaren på story: 
 
 
 
 
 
Jag FÖRSTÅR att hjärnan blir mos! 
 
Själv hade jag abrupt börjat förkorta olika ord. 
 
Skt = skatt 
Hkt = högkonjektur 
Lkt = lågkonjektur 
vrd = vård 
Krister Henriksson = Ulf Kristersson (eftersom jag alltid förväxlar moderaternas partiledare med skådisen)
NHJIM = nu hänger jag inte med 
JTR = Jag tar rast 
HDBH = ha det bra heeeeej 
 
Det hade ju kunnat bli intressant med mig vid tangenterna, om jag får säga det själv. 
 
 

Några tankar om valet

Några tankar om valet på söndag. 
 
- Jag har insett att båda min barn får rösta för första gången år 2030 (hej framtiden). Nioåringen får vänta tills han fyller 21 bast och då är sexåringen 18 bast.
 
- Nioåringen fyller som bekant år 10 september. Han har en kompis som fyller år 8 september. Tänk om de varit 18 år i år. Då hade kompisen fått rösta men inte nioåringen. SNÖPLIGHETEN i det. 
 
- Jag har aldrig tänkt på det tidigare, men trevlig bonus ändå att fylla 18 år innan september eftersom valet alltid är andra söndagen i september. Om man fyller 18 under ett valår vill säga. Annars spelar det ju ingen roll.  
 
- Jag var 19 år när jag röstade för första gången. 
 
- Nu har jag den stora rättigheten och skyldigheten att få rösta för femte gången in ma lajf. Trrrrrevligt. 
 
- Eller?
 
- Alltså jag tror inte att ni förstår hur mycket jag har suttit och räknat på fingrarna gällande ovan punkter. Jag är så kass på räkning haha! Ber på förhand om ursäkt för eventuella felkalkyleringar (det var ju inte länge sedan jag hävdade att jag började skolan 1993 och ni ba näääää Moa du började skolan 1990 och jag ba a just det och ni ba ingen fara vi har din matematiska rygg). 
 
- Jag röstar för allas lika rättigheter, rätt till egen kropp, jämställdhet, solidaritet och miljö. På kommunnivå tycker jag att barnomsorg, skola och vård är extra viktiga frågor.
 
I övrigt har jag ännu inte bestämt exakt vilket eller vilka partier jag ska rösta på i riksdag, kommun respektive landstingsvalet. Men jag läser på och börjar nå ett beslut. 
 
Här kan ni som är tvekis göra en valkompass för att se vilket eller vilka partier som stämmer överens mest med era värderingar. 
 
Vi ses vid urnorna på söndag hörrni! 
 
Häpp!
 
 
Med sikte på framtiden.
 

Veteraner i sammanhanget

Igår var vi på föräldramöte i skolan. 
 
Vi är ju numera vana skolföräldrar jag och Spiderpapa. 
 
- Här kommer veteranerna! utbrast en av fröknarna när vi stegade in i skolmatsalen. 
- Berätta MER om mig själv! ville jag svara och kände under en sekund av hybris att JAG kunde hålla i mötet istället för rektorn. 
 
Annat var det under första mötet med storebarnets klass. Han var ju vårt första skolbarn, vi var nyinflyttade till området, vi kände typ ingen och sneglade osäkert mot de andra föräldrarna som vant rörde sig mellan klassrummen. 
 
I år var det vi som var de där vana föräldrarna som hejade på alla och ledigt minglade runt. 
 
Lite extra kul var det såklart att besöka sexåringens klassrum. Barnen hade lämnat små lappar till föräldrarna. Sexåringens lapp såg ut så här:
 
 
 
 
 
Till mamma och pappa, Aom Oam hade han skrivit (som ju är Moa såklart, fast på ett annat sätt). Och så hade han målat hjärtan och en mobiltelefon. Möjligen två ting han tänker på när han tänker på sin mamma.
 
Eh... Ja. En lapp att spara helt klart.
 
 

Som ett avsnitt ur GOT

Idag vaknade vi upp till ett avsnitt av Game of Thrones. 
 
Det känns nämligen så när dimman ligger tjock över kvarteret.
 
 
 
 
 
Jag: Grabba era lansar och gränsla era cyklar vi ska till den stora skolan i norr! 
Barnen: Va? 
Jag: Det är vi som är MORGONENS VÄKTARE! 
Barnen: ?
Jag: Vi må se upp för alla vildlingar på skolgården. 
Barnen: ?
Jag: Och zoombiearméer, jättar, drakar och syskon med tveksamma relationer! 
Barnen: Vem är du ens? 
Jag: Eh... Arya Stark?
Barnen: ?
Jag: Sansa? 
Jag: Inte?
Jag: Nä. 

Bra fråga

Scenario: Vi tittar på Ack Värmland. 
 
Sexåring: Bor dom i Värmland?
Jag: Ja. 
Sexåring: Mamma...
Jag: Ja?
Sexåring: Är det varmt där? 
 
Nu har jag ingen expert på klimat men jag får anta att det är varmt i VÄRMland. 
 
 
 
 

Tv-program av mig

Jag blev inspirerad och tänkte att jag skulle twista till redan befintliga tv4-program och göra min egen take på det. 
 
Jag spånade fram följande koncept: 
 
- Moa på Liseberg 
Handling: Vi får följa mig när jag vägrar åka samtliga attraktioner utom Farfars bilar. 
Antal avsnitt: 1 
 
- Kalla Fakta
Handling: Jag delar med mig av fakta om saker och ting i minusgrader. 
Antal avsnitt: 3
 
- Spårlöst 
Handling: Vi följer mig en måndag morgon när nycklarna (som vanligt) är försvunna. 
Antal avsnitt: 1000
 
- Hur svårt kan det va?
Handling: Jag ber barnen att ställa in disken i diskmaskinen. 
Antal avsnitt: 100
 
- Halvvägs till himlen
Handling: Vi får följa mig och min man under året då vi hade som uppgift att hissa vår bostadsrättsförenings gemensamma flagga. 
Antal avsnitt: 52
 
- Bygglov 
Handling: Jag bygger saker tillsammans med mina barn på skolloven. 
Antal avsnitt: 2 per termin 
 
- Vad blir det för mat 
Handling: Vi får följa mig en eftermiddag när barnen enmiljontrehundrafemton gånger frågar vad blir det för mat?
Antal avsnitt: 1 (tror det skulle bli tjatigt sen). 
 
- Så mycket bättre 
Handling: Vi får följa min familj när de grejar med saker i vårt hushåll och sen kommer jag in i slutet på varje avsnitt och gör det på ett annat sätt.
Antal avsnitt: 14
 
Vad tror ni?
 
 
 
Tv-makerskan. 
 

Smygsmoothie 2.0

Jag kör vidare med mina smygsmoothies
 
Efter senaste inlägget fick jag tips om att ha avokado i smoothien. Sagt och gjort. Igår gjorde jag en smygsmoothie på avokado, fryst spenat, banan, blåbär och vaniljkvarg. 
 
 
 
 
 
Man kan ju tro att en smoothie med spenat och avokado blir grön, men icke. Blåbär, eller något annat färgstark bär, är A och O när man blandar SmygSmoothies för det maskerar obönhörligen det nyttiga.
 
Resultatet såg ut så här: 
 
 
 
 
Man kan säga blåbären är spenatens björkris på hjälmen. Om ni förstår jämförelsen. 
 
Och HERRE MIN GE vad gott det blev! Alltså smoothie blir sååååå krämigt med avokado, helt utan att smaka just avokado. Vi käkade med sked och det smakade typ blåbärsglass. Barnen älskade det.  
 
Tips tips tips! 
 
Receptet var ungefär så här:
 
En avokado
Två puckar fryst spenat
En näve frysta bananpengar 
1 dl vaniljkvarg 
1-2 dl frysta blåbär 
(Gott när smoothien blir riktigt kall tycker jag) 
 
MÖMS!
 
 

Snälla svara på veckans fråga i min blogg

Okej dags för en fråga! 
 
Med anledning av min Hipp-lag (jetlag till följd av möhippa) undrar jag - hur bra sover NI när ni sover borta?
 
Du är:
 
SovaHårtHedda
Borta, hemma eller mittemellan - det spelar ingen roll. Langa bara fram ett täcke och någon slags stoppning att ligga på så somnar du som en stock! 
 
MellanSnoozandeSandra
Det kan ta ett liiiitet tag för dig att somna på bortaplan. Det kan ju ändå finnas en del nya ljud eller ljus att vänja sig vid. Men när du väl har hoppat på sömntåget ja då åker du med ända till morgonperrongen.  
 
ÖronproppsPetra
Du sover helt okej på bortaplan så länge du får ha dina öronproppar/din ögonbindel/din egen kudde eller någon annan slags vuxensnutte med dig. 
 
H2OHelga
På bortaplan sover du ungefär lika hårt och kompakt som ett stycke förångat H2O. Det vill säga väldigt lätt och luftigt. Om du ens sover alls. 
 
Va?
 
Tell me!
 
 
 
Vem är du? undrar Spajder.
 

Hipplaggad

Jaha vad gjorde jag igår kväll då?
 
Jo jag kämpade med att hålla mig vaken för att jämna ut möhippe-jetlagen (hipplaggen?) (nytt ord?). Ni vet när man är så trött efter en sen kväll att man med lätthet skulle kunna somna 19:00 men kämpar på några timmar till för att hamna i fas med den vanliga dygnsrytmen. 
 
Jag sov knappt någonting i stugan. Jag kan inte sova när jag sover borta med människor som jag inte brukar sova med. Jag har så svårt att slappna av. Jag vände och vred på mig till säkert kl 04. Tror jag? Jag höll inte koll på klockan eftersom det bara är ett slags självskadebeteende när man inte kan sova.
 
Fast även om jag vred och vände på mig var jag ganska lugn. Vid det här laget vet jag att jag sover oroligt på bortaplan men jag vet även att jag får sova nästa natt. Och sov i natt det gjorde jag med besked! Som en liten gris. Jag vaknade inte ens av min mans väckarklocka. Jag vaknade inte av att han gjorde kaffe, sprang runt och letade efter sina grejer eller borstade tänderna med eltandborsten. Och DÅ mina vänner, sover jag hårt. 
 
 
 
Kaffe i solen på altanen efter en utsövd natt. 
 

Hej hej hajkhippa!

Igår hade vi Hajkhippa för min kompis Jonna, en hippa som jag organiserade tillsammans med Jonnas barndomsvän Erika. 
 
Det är alltid lite nervöst att fixa en hippa med någon som man inte känner så väl sedan innan. Personligen är jag SÅÅÅ över allt vad pinsamma uppdrag, massa alkohol och fest heter. Jag tycker heller inte att en hippa måste vara så himla komplicerad eller kosta flera tusenlappar utan det ska handla om att ha en härlig dag tillsammans. Där hade jag och Erika precis samma tankar.
 
Vi började med att överraska bruden hemma, det har jag inga kort på på grund av var tydligen helt i nuet??
 
Sen åkte vi ut i skogen och mötte upp tre representanter för scouterna. Vi fick leka lekar, lära oss knyta knopar, göra upp eld och koka blåbärssoppa i triangakök. Superkul! 
 
 
 
 
 
 
 
När scouterna sagt hej då lagade vi mat över öppen eld, det blev falafel i tunnbröd. Perfekt käk att fixa i en muurikka (som för övrigt är ett nytt ord för mig). 
 
 
 
 
 
Sen åkte vi till en stuga som vi hade hyrt via Air bnb. 
 
 
 
 
 
Den hade en FANTASTISK utsikt!
 
 
 
 
Jag visste inte ens att vi hade så mycket skog utanför Skövde? Det kändes som att befinna sig i Skottland eller Nya Zeeland eller något. Fast vi var 20 minuter hemifrån.
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - varför ta flyget till andra länder när det finns SÅ mycket vackert att upptäcka på hemmaplan? Solnedgången var som i vilken grekisk by som helst. 
 
Jamenar kolla. 
 
 
 

 
 
Vi var helt hänförda och pratade om utsikten i säkert... Ja hela kvällen. Möjligt att vi gjorde lite annat också. Jonna fick till exempel måla en kärlekstavla och svara på frågor om sin man. En av tjejerna hade ordnat en jätterolig scout-quiz.
 
Bubbel på det? Ja tack sa alla. 
 
 
 
 
 
 
Sen hade vi hyrt in min kompis Åsa som är en fenomenal kock. Hon fixade en fiskrätt åt oss och cremé brûleé till efterrätt. Så gott!
 
 
 
 
 
Efter middagen satt vi och snackade till klockan blev sent innan vi kröp ner i var sin säng. Några valde att åka hem och sova vilket jag tyckte var viktigt att på förhand poängtera att man såklart fick. En del vill av olika anledningar vakna i sin egen säng. 
 
Japp.
 
Det blev en rolig hippa under chillade former, om jag får säga det själv. Med lagom många aktiviteter, god mat, bubbel och fokus på umgänge. Viktigast var att Jonna tyckte att dagen blev bra och det tror jag att hon tyckte. 
 
Nu undrar jag mest när jag ska ha möjlighet att hyra den där stugan igen? 
 
 



Annonsera här »