Olika typer av hustittare

Jag har varit på en hel del husvisningar det senaste halvåret och har noterat några olika typer av hustittare. Tillåt mig lista.
 
Fem olika typer av hustittare:
 
1. Smygar´n
Den här personen vill helst vara inkognito. Hen tassar in i huset, nickar kort åt mäklaren och smyger sedan runt i huset utan att skapa ögonkontakt med någon. Den här personen är ofta den som dyker upp likt en oönskad joker i efterkommande budgivning. 
 
2. Den socialat inkompetenta
Den här personen har missat de sociala koder som omger en husvisning och travar resolut fram till alla hen känner (och allra helst inte känner) på visningen. "JAHA DET HÄR HUSET VAR JU OKEJ. VAD TYCKER NI DÅ? SKA NI BUDA ÄLLE?" undrar personen och vill i samma andetag veta vad ditt lånelöfte ligger på. 
 
3. Skeptikern
Skeptikern misstänkligör allting och ser det som sin plikt att informera både mäklare och övriga spekulanter vad som är fel med huset. "Näe vettni dä luktar fukt under toalettlocket asså, dä ä´nte bra asså". 
 
4. Den luriga 
Den här personen har ofta ett måttband/verktyg med sig som hen flitigt använder. Det öppnas luckor, ålas utmed väggar, skrapas på klinker och flyttas på tavlor. Den Luriga skapar inte helt sällan oro på visningen då andra spekulanter bekymrat undrar vad de "missar" (oftast ingenting).
 
5. Småbarnsfamiljen
Här har föräldrarna tagit med sig barnen på visning. Själva titta-på-hus-momentet blir därför aningens eh... Begränsat. "NEEEEEJ inte leka med den kinesiska porslinsponnyn!" tjoar pappan åt minstebarnet medan storebarnet äter upp allt bjudgodis samtidigt som mamman ler tillkämpat mot mäklaren. Båda föräldrarna lämnar visningen med CD-skivor under armarna och tossorna kvar på skorna. 
 
Några fler typer?

Christer Björkman och Labyrintbarn

Vi befinner oss i Stockholm för jobb.
 
Personer jag sett i SVT-huset:
 
1. Christer Björkman
2. Typ alla programledare från Bolibompa
3. Petra Marklund
4. Bolibompadraken
5. Några barn som skulle vara med i programet Labyrint
 
De sistnämnda blev våra kids VÄLDIGT imponerade av, dom älskar Labyrint. Matildas fyraåringen blev otroligt besviken över att Labyrintbarnen inte ska vara med i vår tvodd. Vi kanske får bjuda in dom. 
 
Well.
 
Nu ska vi snart åka tåg hem. Vi har just blivit uppgraderade från 2:a till 1:a klass. Nu sitter vi i någon slags SJ-lounge och vältrar oss i gratis kaffe, vattenklosett (jag har gått på toa två gånger) (bara för att jag kan) och wifi. 
 
Häpp!
 
 
 
 
 

Kaffemaskinen

Krönika publicerad i Skövde Nyheter (i somras). 
 
Jag och min familj kliver in i en lägenhet i Göteborg. Vi ska låna lägenheten av några kompisar. Kompisarna själva ska dra iväg på stugsemester. Innan dom åker förklarar de noga för oss hur kaffebryggaren fungerar.
 
- Bönfunktionen är trasig så den maler inga bönor, förklarar kompisen. Använd vanligt kaffepulver.
 
Jag lyssnar med ett halvt öra. Hur svårt kan det vara att få igång en sketen kaffebryggare? Hahahaha...
 
Svar: Jättesvårt.
 
Klockan är halv åtta den första morgonen i kompisarnas lägenhet och jag fattar ingenting av bryggaren som står framför mig.
 
Seriöst. Varför går filterhållaren inte att dra åt sidan? Den vägrar rubba sig! Tycker den att jag ska pressa in filtret platt och hoppas på att det mirakulöst fället ut sig själv där inne? Kaffepulvret då? Ska jag sila in det genom springan mellan locket och hållaren, pulverflinga för pulverflinga? Det kommer ju ta mig hela veckan. Gah! Jag bestämmer mig för att gå lugnt och metodiskt till väga. Jag ska INTE tappa tålamodet och bruka våld på maskinen.
 
Jag testar att dra mjukt i en spak. Inget händer.
 
Jag testar att trycka in en knapp. Inget händer.
 
Jag tappar tålamodet!
 
Nu skiter jag i om kaffebryggaren går sönder. Den ska veta HUT! Jag sliter vildsint i filterhållaren, trycker, drar och svär. Plötsligt ger den vika för trycket av mina arga nävar och glider motvilligt åt sidan. Jag placerar ett filter i hållaren och fyller på med kaffe. Trycker hårt tillbaka hållaren igen. Nu finns det visst bara sex stycken startliknande knappar att välja bland.
 
Jag testar att trycka in den översta knappen. Inget händer. Jag testar att trycka in den understa knappen. Inget händer. Men det var då helskotta vad svårt det ska vara att brygga sig en kopp kaffe! Jag testar att hetstrycka in alla knappar på en och samma gång och... Va falls? Nu börjar BÖNORNA att mala?! Den funktionen var ju trasig? Jag har alltså lyckats med konststycket att väcka liv i en sedan länge död funktion.
 
Efter ytterligare en kvart har jag äntligen överlistat kaffemaskinen och bryggt mig en kopp kaffe.
 
Den smakar som en blandning mellan motvilligt malda bönor och segerns sötma.
 
 
 


Handafatsproblem

- Vi får jämt ringa vår vaktmästare för det blir översväming i vårt badrumshandfat, berättade jag för en kompis häromdagen.
 
- Vad då löser ni inte det själva? undrade kompisen förvånat.
 
- Nej hur då?
 
- Ni skruvar ju bara loss ploppen på röret under handfatet och tar bort det som stoppar vattnet.
 
Eh.. Jaha?
 
Vi har alltså felanmält och ringt hit vår vakmästare för att han ska skruva på... En plopp. 
 
Ni behöver väl inte berätta det för någon. 
 
 
 
Har ringat in ploppen.
 
 

Förlöst

Då var tvodden förlöst.
 
Vill ni se hur vi ser ut när vi pratar har ni nu ett gyllene tillfälle att närstudera detta i cirka 27 minuter. Här ser ni första avsnittet. 
 
Vi pratar om dialekter, vi giver en Västgötsk ordlista, vi snackar småstad och listar olika småstadstyper. Bland annat. 

Tusen tack för alla kommentarer och all feedback som vi har fått under dagen! :))))

 
 

Ingen pöd för det kommer en tvödd

Idag bidde det ingen Moa&Matildas podcast för vi tänker att ni kanske orkar stå ut med att vänta till i morgon då vår TVODD har premiär!? Tjoho! SVT-flow is the plejs. 
 
Matilda stackarn har suttit fast på ett tåg någonstans mellan Stockholm och Skövde hela dagen idag. Utan mat, utan toalett och utan telefon FÖR DEN HAR BLIVIT STULEN! Ja inte på tåget då, utan tidigare i Stockholm.
 
Alltså jag tycker SÅ synd om henne! Hon har skickat deseperata mayday-sms från sin makes telefon idag, stackarn. Men jag tror att hon hade det väldigt bra i huvudstaden innan allt det där eländiga uppstod. 
 
Ska bjuda na´ på en lyxig lunch i veckan, som plåster på såren.
 
Själv har jag haft en otroligt stillsam och skön söndag. Vintertiden tog dock hårt på den lille i familjen som däckade med kläderna på redan klockan 17:30.
 
 
 
 


 
 
 
 
 
 
 

Bra middagsupplägg

Igår när vi hade middag med några kompisar testade vi att låta barnen äta före oss vuxna. Det var nytt för oss. 
 
Annars, när vi äter alla tillsammans brukar det gå till ungefär så här:
 
1. Fyra vuxna och fyra barn sitter vid bordet.
2. Tre vuxna och tre barn sitter vid bordet.
3. Fyra vuxna och ett barn sitter vid bordet.
4. Fyra barn och noll vuxna sitter vi bordet.
5. Noll vuxna och noll barn sitter vi bordet.
6. Ett barn sitter bordet. 
7. En vuxen sitter ensam vid bordet och konverserar med en bukett blommor.
 
Typ.
 
Jag kan liksom inte förklara det, men det är något med små, stissiga kompisbarn i grupp som gör att det lätt uppstår en aningen eh... Farsartad stämning vid matbordet. 
 
Men igår testade vi alltså att utfodra alla energiknippen först. Efter det åt vi vuxna. 
 
Det fungerade utmärkt!
 
Alla fick i sig mat och vi vuxna kunde till och med föra ett par samtal. Töppen!







 

Mingel och middag

Hej hopp i lördagskvällen!
 
Vi ska ha middag och inväntar i detta nu våra gäster. Tvååringen går all in på mingelchipsen. Skålen kommer antagligen vara länsad lagom till gästerna anländer.
 
HELT RÄTT!
 
Jag brukar göra likadant.
 
 


 
 
Femåringen har skrivit namnskyltar till bordsplaceringen (med hjälp av mig).
 
 


 
 
 
Tvååringen propsade på att vi även skulle skriva en namnskylt åt Ammotrack. Dom ska förvisso inte komma ikväll, men ändå. Dyker dom helt överraskande upp har vi en skylt som vi snabbt kan slänga ut på bordet för att på så vis minimera kaos och förvirring. Bra tänkt. 
 
 
 
 

Halloween-bus

Scenario: Vi sitter ett gäng vuxna och barn kring köksbordet och fnular på roliga Halloween-bus.
 
Barn: Man kan klä ut sig till ett spöke.
Barn: Sen kan man skrämmas med en låsasspindel.
Barn: Man kan låtsas att man har blod på sig!
Vuxen: Man kan fästa tejp på munstycket till en vattenkran.
Jag: Eller så kan man fästa plastfolie över sitsen på en toalettstol och när någon kommer för att kissa sprutar det kiss ÖVER HELA BADRUMMET! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!
 
*tystnad*
 
*slut på fler idéer*
 

Utgrävning

Idag har jag ätit glass från den dära Ben&Jerry, ni vet.
 
 
 
 
 
Om den var god?
 
Jo vars. Den var väl okej. Problemet är bara att jag inte kan hantera B&J-glass. Nu ska jag äta luuuuugnt och sansat tänker jag. Jag ska INTE hetsa mig igenom glassen bara för att jag vill ha godisbitarna.
 
Det brukar hålla i ungefär två minuter. Sedan får jag nog.
 
- ENOUGH IS ENOUGH! frustar jag och börjar på ett väldigt energiskt, nästan ilsket sätt, att gräva efter godiset.
 
Idag adderade jag till och med en skål där jag kunde "dumpa" överflödig glass i samband med utgrävningen.
 
 
 
 
 
 
Ni kan väl påminna mig om att jag lika gärna kan köpa en påse godis i fortsättningen. 

Länge leve snippan

Krönika publicerad i Skövde Nyheter. 
 
Det händer titt som tätt att jag hör hur föräldrar undrar vad de ska kalla sina döttrars könsorgan. Det är nämligen, trots att kvinnan har funnits på jorden sedan begynnelsen, högst oklart. Det råder en osäkerhet kring vad vi ska kalla flickans könsorgan och att vi ska behöva rådfråga varandra kring det är inget annat än ett nederlag. 
 
Jag växte själv upp med en förvirring kring namnet på det jag har mellan benen. Det hade liksom inget särskilt namn. Alla sa olika. Jag tror att vi mestadels sa framstjärt. Vilket är fruktansvärt! Ungefär som att tjejer har en rumpa både fram och bak. Under senare år har jag hört varianter som kissemurran, kuttikuttan, kisselisan, musen, muttan, fiffi och dosekosan (jo det är sant). Den ena benämningen märkligare än den andra, om ni frågar mig. 

Sedan några år tillbaka finns det dock ett allmängiltigt namn för tjejers könsorgan, nämligen snippa. Svenska akademins ordlista plockade upp ordet 2009. Cirka tvåtusen år för sent, men ändå. Nu finns det ett namn. Trots detta känner sig människor osäkra. Obekväma. "Jag tycker snippa låter så fult" säger en del och skruvar på sig. Och så fortsätter man säga dosekosan och kisselisan. 

Tänk om vi skulle hålla på likadant kring snoppen? "Jag tycker att snopp låter så fult. Jag säger hellre kissestickan. Eller daseslasen.". Ja ni hör ju hur löjligt det låter. Eller tänkt om alla sa olika om kroppsdelen ben. Promenadstickor? Kött-styltor? Vad förvirrande det skulle bli! Och förvirring är just vad som råder kring flickors kön. Det är hemskt att det inte har funnits ett namn! Det bidrar till att flickans könsorgan anses mindre viktigt, något man inte pratar om. Något man beskriver med löjliga hitte-på-namn.
 
Det är av största vikt att en allmän benämning rotar sig. Så slipper fler flickor växa upp i tron om att de har en stjärt både fram och bak. 
 
Länge leve snippan!

Dagen då jag grävde med händerna i en toalettstol

Tillåt mig att stolpa upp min något brokiga söndag i punkter:
 
07:25 Jag vaknar av att barnen bråkar om vems mamma jag är. Min mamma! Nej min mamma! Neeeej miiiin maaaaaamma!
 
07:40 Överväger att snabbframkalla ett DNA-test och en gång för alla bevisa att jag är bådas mamma och på så vis möjligen få slut på denna utdragna, ofta återkommande, konflikt.
 
09:00 Tvååringen ägnar 30 min åt att försöka fästa en hårsnodd på min näsa. 
 
10:30 Jag tränar spinning. 
 
13:30 Vi går ut för att låta barnen träna på att cykla. 
 
13:31 Det börjar regna. 
 
13:33 Det börjar ösregna.
 
13:34 Verkligen ÖSREGNA. Någon där uppe har bestämt sig för att iscensätta samma typ av skyfall som blev till hav för Noas nybyggda ark. 
 
13:35 Vi springer in. Jag hinner oroa mig för min iPhone som ligger helt oskyddad i fickan på min tunna, genomvåta jacka.
 
13:45 Vi kommer in. Telefonen har klarat sig och är intakt. PJUH!
 
13:50 Jag går på toaletten. Drar ner byxorna, sätter mig på toaringen och hör i samma sekund ett pluuuums. 
 
13:51 HEL-VE-TE!
 
13:51 Jag vänder mig om och ser min iPhone ligga på botten av toalettstolen. Den har halkat ur min bakficka. Ursäkta men sedan NÄR har jag ens telefonen i bakfickan?!?
 
13:52 Här någonstans är mina händer för första gången i sina liv nere och gräver i en toalettstol.
 
13:52 Mys.
 
13:52 Av förklarliga skäl kunde jag inte ta kort på den här situationen. 
 
13:55 Jag chocktorkar min telefon i en bunke med ris. Det har har hört att man ska göra. 
 
14:00 Mirakulöst nog verkar det som att telefonen har klarat sig. Den har överlevt! Den skendränktes men den reste sig igen. YES! TACK!
 
15:00 Jag och femåringen träffar några kompisar för att gå på bio. Vi ser Lasse Majas Detektivbyrå. Den framkallade både skratt, tårar och spänning hos de små. 
 
18:45 Hela familjen ser på Årets Sockerbagare. Vår söndagstradition. 
 
19:30 Barnen somnar.
 
Nu: Frid. 
 
 
 
 
 
 

Ny podcäääääst

Nytt avsnitt!
 
Vi pratar om den blivande tvodden. Så klart :)))))
 
Vi berättar om vårt första mötet med Svt och inspelningen av det första tvodd-avsnittet (piiiiirrrrr). Vi pratar om karriär. Går det att göra karriär med små barn? Sen delar vi (i klyshans namn) upp våra liv i tårtbitar. Det är nämligen så hiiiiimla viktigt att livets tårtbitar är lika stora. Eller i alla fall så stora som man önskar. För min del går ångest och ojämnlika tårtbitar oftast hand i hand... Inte bra. 
 
Sen pratar vi om känslan av att ja... Vänta in livet. När ska livet som jag egentligen vill leva börja? När ska jag få tid för det där intresset jag drömmer om? När ska jag få tid att umgås så där mycket med mina vänner som jag önskar? När? Nu? Sen? Aldrig?
 
Slutligen slår Matilda fast att "egentid" är ett påhittat pågrepp som egentligen inte finns. 
 
Det och mycket mer. 
 
Hoppas ni gillar!
 
 
 
 
 

Tandhål

Jag har precis varit och lagat ett stort fett hål som jag alldeles för länge har burit omkring på i en kindtand. Jag stålsatte mig innan, grät en skvätt och hann även med att vara arg på Matilda för att hon inte har något hål att laga?
 
- Då hade vi kunnat gå dit och laga våra tänder ihop! fräste jag ilsket åt henne innan jag svepte ut från kontoret.
 
Ungefär som att det är Matildas fel att jag inte har skött mina tänder ordentligt?
 
Nå väl. Lagningen gick bra. Förutom att det är en temporär lagning för om sex månader måste vi kontrollera att jag inte behöver rotfylla. Drabbades av anitklimax när tandläkaren berättade det, men a ja. 
 
Det gick verkligen smidigare än förväntat och gjorde absolut inte ont. 
 
 
 
Nylagad.
 
 

Det blir en tvodd

Minns ni att jag och Matilda var i Stockholm för ett tag sedan och fotade pressbilder till ett kommande projekt?
 
Projektet har börjat ta sin form och idag har vi varit på SVT och spelat in det första avsnittet av vår TVODD! Tjoho!
 
Eh..? Vad är en tvodd undrar nu merparten av er (OBS antagande). Jo en tvodd är en tv-sänd podcast. Eh..? Vad är en podcast undrar nu en andel av merparten av er. Jo en podcast är som, ja ett radioprogram. Fast utan musik. 
 
Okej nu blev det snurrigt. Man kan förenklat säga att vi spelar in en talkshow där varje avsnitt behandlar olika ämnen. 
 
Jisses vad nervösa vi var idag innan inspelningen. Men det gick bra och det var SÅ roligt! 
 
Moa och Matildas tvodd kommer sändas på SVT-flow med start 27 oktober. Det vill säga snart!
 
I WILL LET YOU KNOW när premiären stundar. Om man säger så. Wiiiiie!
 
 
 
Vår snajsiga studio.


 
Tvöddarna.
 
 
 
 
Med våra producenter Anders och Tomas.


Tandrengöringsproblem

Har ni läst en liknande bloggrubrik tidigare?
 
Nej jag tänkte väl det. 
 
Jag och Matilda befinner oss i Stockholm för jobb. I natt har vi bott på hotell. Det hemska är att jag glömde både tandborste och tandkräm hemma. Matilda fick med sig tandborste men glömde tandkräm. Mys.
 
Vi tuggar nu tuggummi på ett väldigt frenetiskt sätt och jag planerar även att lägga in mina tänder på spa så fort jag kommer hem ikväll. 
 
 
 
 
 
PS. Ska liksom till tandläkaren imorgon DS. 

Söndagstradition

Jag älskar att barnen börjar bli så stora nu (nåja) att vi kan ha lite kvällsmys. På riktigt liksom.
 
Vår senaste tradition är att vi varje söndag innan läggdags tittar på Årets Sockerbagare. Det är typ som Hela Sverige Bakar fast med barn. Klockan 18:45 samlas vi hela familjen i soffan med massa kuddar och täcken.
 
 
 
 
 
I dagens avsnitt fick barnen i uppgift att baka kladdkaka.
 
Ett av barnen serverade sin kladdkaka med följande:
 
1. Polkagrisar
2. Marshmallows
3. Hallon
4. Jordgubbar doppade i vit choklad
5. Spritsad choklad
6. Grädde smaksatt med citron färgad med blå karamellfärg
 
Man såg inte ens kladdkakan under berget av alla tillbehör. Haha...
 
SÅ JEFVLA RÄTT!
 
Exakt så bör en kladdkaka serveras. Om ni frågar mig.
 
 
 
 
 

Tidsjakten

Nytt avsnitt!
 
Vi pratar om stressen som uppstår i budgivningar (på hus), vi pratar utseendekommentarer och tidsjakt. Jag får en plötslig uppenbarelse och inser, mitt i podden, varför mina morgnar alltid ter sig så stressiga. Hm... Vi pratar även om att våga ta stora steg i livet. Steg ut i det okända. Ofta är det beslutet som ter sig mest skrämmande, inte själva förändringen.
 
Hoppas ni gillar!
 
 

Det är fredag och jag är inte husägare

Huset blev inte vårt.
 
Jag gick en pingpongaktig sms-match i budgivning imorse och förlorade. Tyvärr. 
 
Vi satte en maxgräns för vad vi tyckte att huset var värt och den andra parten budade över. Vi hade kunnat gå upp lite till rent lånelöfte-mässigt men samtidigt vill vi inte buda massa "bara för att". Värsta känslan skulle nog vara att känna att vi har överbudat ett objekt. Där vill jag inte hamna. Rent psykiskt vill jag känna att vi har fått huset till ett okej pris. Även om vi snackar mycket pengar, oavsett.
 
Nå väl. Det är bara att leta vidare. 
 
*drag my ass in på Hemnet again*
 

Budgivning

Vi har sett det tilltänkta huset igen. Andra gången tillsammans med pappa, svärfar, svärmor och barnen. Vi var med andra ord ungefär hela släkten där och tittade. Det är så jag vill ha det. Jag vill ha ALLAS magkänsla inräknad. Jag hade lätt kunnat dra med ett gäng kompisar också och iscensatt en middag i framtida köket men det hade möjligen kunnat upplevas märkligt.
 
Efter visningen la vi ett bud på huset.
 
VI LA ETT BUD!!!!!
 
Jag kände eufori blandat med nervositet blandat med pirr blandat med skräck blandat med lycka blandat med glädje. I hela två minuter. Sedan trillade det in ett motbud. 
 
Ursäkta?
 
Jag har redan lagt om golvet i hallen, ändrat knoppar på köksluckorna och bytt tapet i vardagsrummet (i min hjärna) och nu kommer det någon och vill sabba all den här planeringen?
 
Känslotillstånd just nu: Förbannad. 
 
Jag håller er uppdaterade.
 
 
 
 
Funderar över framtida boende (obs! bilden har egentligen inget med inlägget att göra).
 
 

Mensklyshan

Jag ska ha mens vilken dag som helst (någon mer?).
 
I veckan har jag:
 
1. Varit superirriterad.
2. Varit abnormt sugen på sött.
3. Känt mig extra hungrig.
4. Känt mig svullen.
5. Fått en finne.
 
Jo men visst. 
 
Nu inväntar att jag att Mens-Klyshans Riksorganisation (MKR) ska ringa upp mig och be mig ta över som ordförande.
 
 
 
 
Ordförande i MKR pekar ut sin nyodlade finne.
 
 

Att vara småbarnsförälder

Supermamman, som driver en tumblr-blogg, är helt briljant. Läs gärna!
 
Med inspiration av Supermamman tänkte jag här göra min egen lista med GIF-bilder.
 
Tio saker en smårbarnsförälder antagligen kan känna igen sig i:
 
 
1. Klockan 05:46 på morgonen innan du har fått ditt kaffe.
 
 
 
 
 
 
2. På fredagkvällar innan du blev förälder.
 
 
 
 
 
 
3. På fredagkvällar efter att du blev förälder.
 
 
 
 
 
 
 
 
4. De gånger du och din partner lyckats vara extra pedagogiska föräldrar.
 
 
 
 
 
 
 
5. När du vinkar av barnen i förskolans fönster.
 
 
 
 
 
 
6. När du får akut sockersug och smygäter upp barnens sparade lördagsgodis.
 
 
 
 
 
 
 
7. När du säger till ett äldre barn som bråkar i lekparken och hen "mopsar" med dig.
 
 
 
 
 
 
 
8. När barnen börjar bråka med varandra så fort du vänder ryggen till.
 
 
 
 
 
 
 
 
9. När du lyckats säga en skitsmart grej på föräldramötet, som alla andra föräldrar håller med om.
 
 
 
 
 
 
10. När du återigen inser att ditt barn luktar godast i hela världen.
 
 

Tack!

Tack snälla för peppen gällande husköpet
 
Det verkar helt enkelt som att det är läskigt och pirrigt att köpa hus/bostadsrätt för de allra flesta. Det känns som en tröst. Det ÄR ju en stor investering rent ekonomiskt. Antagligen livets största. 
 
 
 
 
 
 
Vi får se vad som händer med just det här objektet. Vi ska ner till banken i eftermiddag och snacka igenom allt. Jag håller er uppdaterade. 
 
På tal om tack vill jag även tacka Satu för den fina länken som jag fick igår! Satu har sex barn mellan noll och sex år. Jag är SÅÅÅ imponerad! Gillar man att läsa bloggar om föräldralivet tipsar jag er varmt om Satus blogg. 
 
 

Buda hus och göra i brallan

Vi har tittat på ett hus och ska antagligen buda på det. Men alltså... Det är så SVÅRT!
 
Jag kan vara supertänd på ett objekt fram tills det blir skarpt läge, då blir jag nojig istället. Tänker att något annat, mycket bättre objekt, ska dyka upp på Hemnet i samma sekund som vi skriver kontrakt. Eller så tänker jag att bostadsbubblan ska spricka strax efter vårt köp. Huspriserna rasa och så kommer tidningarna vilja göra reportage om oss efftersom vi lyckats med konststycket att köpa hus i exakt fel tid. 
 
Kan man veta om det är helt rätt, innan?
 
Jag vill otroooooligt gärna bort från vår hyresrätt samtidigt som det känns skrämmande stort att äga ett hus. Fast jag vet att kliver vi bara in på bostadsmarknaden och lär oss om räntor och amortering och annat grejs, ja då kommer det inte kännas lika skrämmande efter ett tag. Eller?
 
GAAAH!
 
Ni som äger ert boende - ville ni också göra i brallan innan ni köpte?
 
 
 
 
 
 

Sämsta filmen EVER

Förra veckan såg jag och Spiderpapa vad som måste vara topp fem SÄMSTA filmer som jag någonsin har sett!!
 
Det var en action av något slag.
 
Den var helt makalöst dålig rätt igenom. SÅÅÅÅÅ smärtsamt förutsägbar. Redan i förtexten kunde jag ordagrant citera filmens slutscen. Och då vill jag poängtera att jag har påvra/inga mediala förmågor. 
 
Det enda bra som kom ur den här filmupplevelsen är att om - OM - jag någong gång råkar ligga på huven till en framrusande lastbil och OM jag då som av en händelsen råkar flyga av huven vidare ut över räcket på en bro, ja då har Spiderpapa lovat att han ska fånga mig i luften så att jag kan landa på honom och vi båda överlever (jo men sådana situationer KAN uppstå) (det såg vi i filmen). 
 
Känns tryggt.
 
 
Hur man ser ut vid minnet av en kass film.
 
 
 
 
Ps. Minns tyvärr inte filmens namn men kommer jag på det lovar jag att genast varna er. 
 

En roande tvåmanna-show

Alltså, min och Matildas tvååringar.
 
Det finns INGA som roar mig lika mycket som dessa två! Jag skulle kunna sitta i ett rum tillsammans med dessa en hel dag, eller nej nej en hel VECKA, och bara titta. Det är aldrig händelselöst. Att vara med Mini och Mina är lite som att befinna sig i en action-komedi med inspiration av Stefan och Krister-fars med inslag av improvisationsteater (båda två gör även sina egna stunts). 
 
Dom är som brothers fast med olika mothers (och olika fathers) (det vill jag poängtera).
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Matildas tvååring brukar även kalla mig för "morfar". Oklart om det är för att jag på något vis liknar Matildas skäggiga pappa eller om det är för att Moa låter ganska likt morfar eller om jag bara ser medelålders ut? Jag vet inte. Eller så tycker han bara att vi är familj, helt enkelt. 
 
Hur som helst.
 
Jag kanske börjar sälja biljetter till denna tvåmanna-show en vacker dag.
 

Offentliga bråk och goda nyheter

 
 
 
Ny pod!
 
Vi pratar om röstlägen och Matilda berättar om den gången då någon avslöjade en stor hemlighet för henne, över telefon, i tron om att Matilda vad Matildas syster (ops). Jag berättar om de tillfällen (ganska många) då jag drar vita lögner och hur jag "fejkar" husintresse för mäklare (normalt).
 
Vidare pratar vi om att bråka offentligt. Är det rimligt att riva av en diskussion med partnern mitt bland folk, eller är det pinsamt? Är det okej att bli svinarg på sin familj? Får man bråka med sin partner inför barnen? 
 
Sen pratar vi PMS. Svullna magar, sötsug och irritation som får det att svartna för öger´a. 
 
Matilda får även, under podinspelningens gång, ett HÄRLIGT besked! JIHOOO!
 
Det och mycket mer.
 
Lyssna här nedan, vi iTunes eller andorid. 
 
 
 

Drastiska ändringar

Okej.
 
Som jag skrev igår gör vi ungefär samma grejer "med barn" som vi gjorde "utan barn", men en del grejer i livet har givetvis ändrats drastiskt sedan jag blev förälder.
 
Till exempel är mina kläder, post barnen, aldrig rena. ALDRIG! Har jag tur hinner jag vara ren en kort stund på morgonen men sedan ansamlar sig fläckarna likt hotfulla grådvärgar. Fråga mig inte ens vart dom kommer ifrån? Jag vet inte och kommer antagligen heller aldrig att få veta.
 
Nyss tog jag ut en nytvättad tröja ur garderoben bara för att upptäcka att den besitter en högst oförklarlig, alldeles perfekt rund, cirkel i höjd med min ena bröstvårta. 
 
 
 
 
 
 
?
 
Nå väl. Fläckarna har i alla fall börjat bli symmetriska. Det uppskattar jag. 

Den dära´ föräldrarollen

Mia på Bloggkommentatorerna skriver ett underhållande inlägg om att bli mamma. Hon länkar även till Cissi Wallin som är gravid (grattis Cissi!) och som av förklarlig skäl funderar mycket kring sig själv och sin kommande föräldraroll. 
 
Jag har förändrats massa sedan jag blev mamma. Samtidigt har jag inte förändrats alls. Jag är fortfarande EXAKT samma Moa. Samtidigt en helt annan Moa. 
 
I början hade jag svårt att ta till mig föräldrarollen. Jag ville väl inte vara någon himla mamma heller. Det lät dötrist. Men sen växte jag mer och mer in i min roll och med åren har jag hittat en balans mellan att vara förälder och vara Moa. Det är skönt.
 
Med någorlunda facit i hand kan jag inte påstå att jag och min man har gjort avkall på så många aktiviteter sedan vi blev föräldrar. Vi gör ungefär samma saker - fast på andra sätt. Vi träffar våra kompisar, men vi gör det (oftast) hemma (lättast med barnen). Vi går ut och tar ett glas vin, men vi planerar den dagen (man dör inte av lite framförhållning). Vi reser, men vi gör det strukturerat. Vi följer våra drömmar, men vi gör det med eftertanke. Vi ligger med varandra, men vi schemalägg... SKOJAR! Hehe. (Eller?) 
 
Och dom där "andra mammorna" som jag hade svårt att identifiera mig med i början har visat sig vara kick ass superwomans upphöjt till tusen! Jag ÄLSKAR mina mammavänner. Det finns inga som stöttar, peppar, uppmuntrar och glädjs så mycket med mig som mina mammavänner. Dom har min rygg i alla lägen. 
 
Hur som helst. 
 
Det var inte lätt för mig att bli förälder. Den där rollen kom inte supernaturligt, även om jag från dag 0 har älskat mina barn. Men det har blivit himla bra! För en del päron tar det bara lite tid att hitta balansen. Och det är helt okej. 
 
Ja. Den självklara summeringen är naturligtvis att det finns lika många olika typer av föräldraskap, och känslor kring det, som det finns människor. 
 
 
 
 
Nej jag vet inte vad jag har gjort för "effekter" på den här bilden. Ni får köpa´t bara.
 
 

The Killing

För tillfället ser jag The Killing på Netflix. Det är sååååå spännande! Har ni inte sett den serien, gör det!
 
 
 
Stephen Holder och Sarah Linden. 
 
 
 
Dock är det två återkommande grejer som stör mig:
 
1. Chefen är ett neggo
Linden och Holder hinner avverka en rad olika chefer under seriens gång och alla är så himla negativa! Superneggo! Alla teorier som Linden och Holder lägger fram dissas. Vidare bestämmer chefen en sak och sedan gör Linden och Holder precis tvärt om (vilket lite liknar förhållandet som jag och mina barn har). Det slår aldrig fel.
 
2. Mjäkiga doktorer
Serien skördar massa offer (såklart) (hur spännande hade det varit om varenda avsnitt gapat tomt på mord och i säsongsavslutningen blir Linden varslad på grund av arbetsbrist?). En del dör, andra överlever. Dom som överlever och hamnar på sjukhus vill Linden och Holder av förklarliga skäl förhöra så snabbt som möjligt - vilket dom ALDRIG får för läkaren. Offret måste nämligen "vila". Ursäkta? Det springer en mördare lös och det enda vittne som finns kan tyvärr inte hjälpa till för hen måste "vila"? Linden och Holder förhör självklart offret ändå, i smyg, vilket alltid leder till att en eller flera EKG-apparater börjar tjuta.
 
Slut på störningsmoment. 
 
I övrigt är serien kanonbra! Ska mata ett nytt avsnitt så snart barnen somnat.