Min skakiga julpyntsväg

Jag gillar julen. Men det där med pynt och advents-attiraljer är inte min grej. Ibland känner jag dock en enorm längtan efter att pynta skiten ur hemmet. Det senare främst efter att ha sett alla andras härliga, gnistrande hem på instagram.
 
Min skakiga julpyntsväg genom december (obs datumen är ungefärliga):
 
 
1 dec
Jag rotar fram en bucklig adventsstjärna från källaren och hänger (snett) i köksfönstret. Det här duger fint.
 
4 dec
Känner mig oerhört advents-misslyckad när jag scrollar instagram. Går ner på stan och ber att få köpa en del av inredningen i en klädaffär, nämligen ett knippe öken-kvistar (som jag kallar dom). Hänger julpynt på ökenkvistarna. Mår bättre. 
 
 
 
 
 
 
 
10 dec
Ursäkta men varför har ALLA utom jag sådana där juliga stilleben på brickor med ljus och hyacinter? Jag älgar ner i affekt till blomsteraffären och låter en av medarbetarna plocka ihop ett stilleben åt mig. "Tänk pinterest" ber jag. Resultat: 
 
 
 
 
 Eh. Ja.
 
15 dec
Nä fy vad mörkt o-juligt vi har det här hemma! Hetsköper en adventsstjärna till vardagsrumsfönstret.
 
16 dec
Tycker synd om det fönster som inte fick något ljus. Köper en stjärna till. 
 
 
 
Ha!
 
19 dec
Klär plastgranen. 
 
20 dec
Känner att plastgran inte är bra nog. Köper några slags juliga pompoms och hänger bredvid granen för att öka jul-feelingen. 
 
 
 
 
 
 21 dec
Köper en ny soffa. Står inte ut med tanken på att tillbringa en endast julafton till i vår gamla soffa som är trasig i tre delar och dessutom så fläckig med matrester att utbudet på vilket julbord som helst hamnar i lä.
 
Okej jag brukar faktiskt inte springa runt och köpa soffor varje jul. Men det var rea i möbelaffären och vi har behövt en ny i flera år. Leverans imorgon.
 
Så jo. Trots mitt o-intresse till det här med pynt börjar det likna jul här hemma. Antar jag. 
 

Grankadaver

Ny pod min vänner! 
 
Matilda biktar sig och berättar om morgonen då hon förvandlades till ett monster. Jag berättar om en situation som chockat mig och hur jag sedan dess skrivit olika "brandtal" i mitt huvud, som en sorts bearbetning av händelsen. Vi pratar även om att hitta sitt sammanhang, sammanhang där man briljerar och är sitt allra, allra bästa jag. 
 
Vi hinner även beta av en bit jul och ni får en förklaring till varför vi har döpt avsnittet till Grankadaver. 
 
Med mera med mera. 
 
Hoppas ni gillar!
 
 
 
 
 
 
Ps. Det är min man som sjunger i slutet av podden.
Ps2. Låten är Skake up Christmas med Train. 

Granen i sin skrud

Vi har klätt vår gran. Den är i plast, rätt sned, rätt gles och rätt tråkig. Men det är en gran.
 
Jag vägrar för närvarande att ta in levande natur i hemmet. Speciellt natur med barr på. 
 
1) Har inte tid att mecka med granköp och tillsågning. Framför allt har vi inte tid att frakta bort granen efter jul. Eller tid och tid. Jag känner bara att det är meckigt att hålla på med allt det där när vi bor i en lägenhet mitt i stan utan en uns av trädgård eller ens någon extra yta.
 
2) Pallar inte dammsuga barr fram till midsommar.
 
Att plocka upp en gran från förrådet och låta barnen gå loss med pyntet känns smidigast. Förra året var minstebarnet rädd för granen men med lite stöttning från familjen övervann han sin rädsla. I år har han klätt julträdet med glädje och lust.
 
Den med ett tränat öga kan se att det ligger en pruttkudde på en av grenarna. Pruttkudde är det nya glittret! Om ni inte visste. Mjehe. 
 
 
 
 

Håret - min kamp

Kroppsbehåring är stigmatiserat. Men hår har vi, vare sig vi vill se det eller inte.
 
Här kommer en historielista över mitt hår:
 
• Hår på huvudet
Det växte till sig i två-tre årsålder. Rakt har det alltid varit. Ibland, om jag har sovit med huvudet i någon onaturlig vinkel, kan jag vakna med en frisyr har krusat sig något. Annars. Rakt.
 
• Hår på snippan
Började gro i mellanstadiet någon gång. Har innehaft varierad längd genom åren.
 
• Hår i armhålan
Fick också i mellanstadiet vilket gladde mig oerhört då jag hade längtat efter att få greppa rakhyveln. Glatt började jag skrapa bort de osynliga små stråna. Aaaaaah jag kände mig så vuxen!
 
• Hår på benen
I min ungdom hade jag små tveksamma fjun som skrajset bad om ursäkt för sig själva i spridda skurar kring smalbenet. Numera är det en mer målmedveten och rakryggad behåring. Jag låter det växa sig lurvigt på vintern. Rakar på sommaren
 
• Hår på stortån
Två små gemytliga tofsar har jag på var stortå. När jag har sandaler på mig om sommarhalvåret kan jag se tofsarna fladdra lyckligt i vinden.
 
• Hår på leverfläcken
Jag har en leverfläck på ena armen och här växer tre stolta strån som jag i perioder funderar på att försöka fläta. Alternativt frisera till en liten, liten dreadlock.
 
• Ögonbrynshår
Tyvärr har jag en väldigt gles, snudd på osynlig behåring just här vilket gör mig ganska omodern med tanke på att tjocka mörka bryn är "the thing" just nu. Men a ja. 
 
 

Ni kan kalla mig kampsportar´n

Jag har just tränat body combat. Det är kampsport, förenklad sådan. Kan man säga.
 
Första gången jag testade body combat var vidrig! Jag fattade INGENTING. Jag bara stod och glodde som ett fån. Inte heller fick jag lov att stå och glo som ett fån i fred utan instruktören envisades med att upprepade gånger ställa sig bredvid mig och instruera inför alla i hela salen. Otroligt förnedrande. 
 
- ALDRIG MER! svor jag efteråt.
 
Men så gav jag det en till chans. Och en till. Och en till. Nu ÄLSKAR jag body combat!
 
Under passets gång brukar jag tänka på situationer som har irriterat mig de senaste veckorna eller saker som är frustrerande och så nitar jag skiten ur det. Rent visuellt alltså. För varje slag i luften rensar jag ut dålig ener... Okej okej okej okej!
 
Jag vet att jag just läst superklyshig. För detta må ni förlåta mig. Men det är sant.
 
Sen kommer jag hem och är svinpigg trots att klockan är 20:00-ish (dvs mitt i natten så här års) och så orkar jag titta på hur många avsnitt av Real Housewives of Beverly Hills som helst innan jag däckar. Perfekt.
 
 
 
 
Nytränad. 
 
 

Penntrick och pepptalk

I mitt och Mannys senaste tvodd-avsnitt snackar vi utseende och då kanske mest hur man gör för att INTE bry sig så himlans mycket om sitt utseende, vilket naturligtvis är lättare sagt än gjort. 
 
Vi avhandlar även det berömda penntricket. Minns ni? Jag pysslade själv med penntrick i min osäkra ungdom. Med hjälp av en gnutta blyerts kunde jag avgöra huruvida jag hade en hängig byst eller inte. Stannade pennan kvar under tutten hade jag hängbröst och där med betyg icke godkänt i tutt-form. Enligt normen då ra´. Hängbröst är ju nämligen det värsta man kan ha i vår i-lands-värld, näst efter ett långsamt internet.
 
Eller? 
 
Nä. 
 
Hääääär kan ni se tvodden. Vi hinner även med att avhandla en hel del coola kvinnor som inspirerar oss. Hoppas ni gillar!
 
 
 
 
 
  
 
 
 

Julklappsönskelistor

Femåringens önskelista (obs ett axplock)
 
•  Biobiljetter
•  Pysselgrejer
•  LasseMaja-böcker
•  Att göra en dockteater med farmor
•  Lego
•  Lakan med angry birds
•  Nya gympaskor
•  Badshorts
 
Tvååringens önskelista (obs inte ett axplock) 
•  En gul
 
Jag försöker i detta nu utröna vad "en gul" möjligen kan innebära?
 
Hoppas det ej är något levande.
 
 
 
 

Sjösättning och kalas

Här har vi haft en upptagen helg. En roligt upptagen helg! 
 
I lördags förmiddag var jag och barnen på biblioteket för att låna böcker. Vi gör det titt som tätt. Tvååringen hann med att både sjösätta ett gosedjur i en vattenbrunn (ursäkta men VEM anlägger en vattenbrunn mitt i ett bibliotek??) (svar: Skövde kommun) samt stänga igen entrédörrarna till bibblan så att personalen knappt fick upp dom igen.
 
Till tvååringens försvar var gosedjuret faktiskt en flodhäst. Dom hör ändå mer hemma i vatten än i en enslig bokhörna. Vad gäller att stänga entrén finns inget försvar. Han måste ha förväxlat öppetiderna på något vänster. 
 
Well. Det kommer bli något stort av vår tvååring. Han är väldigt företagsam.
 
Igår kväll var vi på släktkalas. Idag har vi varit på födelsedagskalas. Otroligt trevligt båda grejerna!
 
 
 
 
 

Ledig marsipanfredag

En bra grej med att vara egenföretagare det är att man ofta själv kan styra över sin arbetstid.
 
Idag bestämde jag mig för att vara ledig med barnen. Dom har varit så trötta på morgnarna i veckan så det kändes skönt att ta helg en dag tidigt. Först var vi hemma och chillade i pyjamas fram till klockan 11. Sedan traskade vi över till våra kompisar för att baka julgodis.
 
Vi började med att göra marsipanfigurer. Dock inga tomtar och grisar, där emot skallerormar, sniglar, iPads och tacos. Mycket kreativt.
 
Sen gick barnen loss ordentligt genom att tillverka stora, geggiga marsipanhögar fulla av glasyr och strössel samtidigt som dom slevade i sig smält choklad och florsocker med bara händerna.
 
Om vi bad dom att vara lite mer städade?
 
Nej nej. Jag hade gjort precis likadant om jag hade haft en ensiffrig ålder. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Efter marsipan-apokalypsen gjorde vi mjölkchokladkola. En något mer städad historia. 
 
 
 
 
 
Bra fredag. Helt klart.

Att se in i framtiden och sån´t därn´t

Förra året träffade jag ett medium som spådde mitt kommande 2014.
 
Jag har summerat vad som sades och vad som hände:
 
Jobb
Då: Mitt medium ser i sina tarotkort att jag står vid ett vägskäl i livet, rent yrkesmässigt. Det stämmer. Jag har länge funderat över vad jag vill bli "när jag blir stor". Mitt medium lovar att inom 6 månader kommer jag ha valt en väg och förändringen är ett faktum. Hon får även en känsla av att "många kommer se på". 
Summering: Under det här året har jag startat en kommunikationsbyrå med Matilda, vilket jag inte hade en aning om då att jag skulle göra. Vi har knytit ann flera stora samarbetspartners, gjort tvodd med SVT (som många ser på), föreläst, idéutvecklat samt hållt i premiären av Skövdepodden med mera med mera. Nog har förändringens vindar blåst genom 2014. Jag känner att jag är på helt rätt väg!
 
Pengar
Då: I frilansandets förlovade land är det lätt att börja oroa sig över inkomsternas varande eller icke varande. "Jag får leva på korv med bröd utan korv" kan jag bröla vissa månader för att i nästa månadsskifte ta med hela familjen till Teneriffa (all inclusive). Jag ska inte oroa mig för pengar säger mitt medium. 
Summering: Jag har inte behövt oroa mig för det ekonomiska. 
 
Familjen
Då: Mitt medium ser i sina tarotkort att familjen är min trygga punkt. Hon ser att vi har roligt tillsammans och hon ser mycket glädje.
Summering:  Jag och min man har gift oss, min man har varit med i melodifestivalen och jag har upplevt massa roligt. Så nog har det varit mycket glädje under 2014. Att familjen är min trygga punkt kan låta något allmängiltigt men det är verkligen trygghet för mig. Jag hade inte ens vågat göra hälften av allt det jag gör om det inte vore för att familjen har min rygg. 
 
Nya intressen
Då: Tarotkorten visar att jag får ett nytt intresse. Ett intresse som gör mig gott och som jag ska fortsätta med. 
Summering:  Jag har tränat spinning och styrka hela 2014. Även löptränat (hej hej TJEJMILEN). Det har gjort mig ofantligt gott, både fysiskt och psykiskt. 
 
En doft
Då: Mitt medium känner en speciell doft. Hon förklarar att jag kommer känna den här speciella doften och det jag gör just DÅ, det kommer att generera pengar. Jösses vad spännande! Redan på vägen hem börjar jag vittra som en hund i luften.
Summering:  Jag och Matilda var på införsäljningsmöte i Stockholm i början av året. I korridoren på vårt hotell luktade det väldigt... Fränt! Så pass illa att vi övervägde att klaga till receptionen. Hur som helst gick mötet som vi var där för väldigt bra. Det ledde till ett samarbete och sedermera en rejäl slant i kassan.
 

En bättre medial dag

Igår förlorade jag ett jobb och det kändes trökigt. 
 
Idag känns det bättre. Ibland behöver gamla dörrar stängas för att nya ska öppnas. Vad som igår kändes tråkigt känns idag som en knuff i rätt riktning. Dags att gå vidare.
 
Dessutom hade jag idag tid med mitt medium, very lämpligt. 
 
En del tycker att mediala förmågor är bluff och båg. Själv tror jag stenhårt på det och jag älskar mitt medium! Det känns så tryggt att sitta ner med henne. Hon är så duktig på att förklara för mig hur jag är, hur livet är och hur jag kan tänka för att få rätsida på saker som skaver. Jag går alltid där ifrån och känner mig lugn och peppad.
 
Jag tänker att jag i ett nytt inlägg kan publicera vad mitt medium sa till mig vid den här tidpunkten förra året. För det har ju liksom "inträffat" nu. Mjehe. Håll utkik...
 
 
 

Rövig dag

Vilken rövdag det här har varit!
 
Det har hänt en grej med väldigt lite förvarning och framförhållning. BAM. Så kom det bara. 
 
- Eh... I DID NOT SEE THIS COMING! utbrast jag mentalt till universum. 
 
(Obs syftar inte på min mens) (det gäller en jobbrelaterad grej). 
 
Just nu känns min värld rätt... Skakig. Jag vet inte mycket om 2015. Stundtals kan det stressa mig samtidigt som jag är positiv och känner i magen att jag är på rätt väg. Jag pendlar mellan naggande ångest och ett gott framtidshopp. Där är jag. Rent mentalt. 
 
Gaaaah.
 
Kära universum, led mig (och Matilda) rätt med varsam hand. Tack på förhand.
 
 
 
 
 

Störigt/bra i sociala medier

Ny tvodd med Manny and Moe (våra nya artistnamn).
 
Häääääär kan ni se oss eller bara lyssna om ni hellre vill det. 
 
Vi pratar om sociala medier. Vad som är härligt med nätet och vad som inte är så härligt. Vi berättar om vår "internethistoria", bloggarnas begynnelse och vi minns den ljuvliga Lunarstormtiden. Jag berättar om den gången då jag "avslöjade" en anonym taskmört på nätet och Matilda berättar om när hon blev mordhotad i kommentarsfältet på sin blogg (trrrrrevligt).
 
Hoppas ni gillar avsnittet!
 
 
 
 
 
 
 

Mamma läser gåta. Barnen svarar.

Imorse hade jag frågesport med mina barn. 
 
 
 
 
 
 
 
1. Vad kan en råtta dra lika lätt som en elefant?
Barnens svar: En OST!
Rätt svar: Ett andetag.
Domarens kommentar: En ost känns som ett rimligt svar. En ivrig råtta kan säkert dra fler kilo ost om hen bara lägger manken till. Det skulle inte förvåna mig om det finns ost-dragar-tävlingar inom råttvärlden. 
 
2. Vad gör du alltid innan du reser dig från en stol?
Barnens svar: Säger tack för maten.
Rätt svar: Sätter dig på stolen.
Domarens kommentar: HAHA! Ja visste väl att jag har uppfostrat mina barn väl. 
 
3. Vad har tänder men inte händer?
Barnens svar: En leopard.
Rätt svar: En såg. 
Domarens kommentar: En leopard torde också vara rätt svar för mig veterligen finns det inga leoparder som har några händer???
 
4. Vem har alltid hatten på foten? 
Barnens svar: INGEN!
Rätt svar: Svampen. 
Domarens kommentar: Eh? Ja. Det skulle väl vara svampen då.
 
Mycket bra gissat av barnen! Det måste jag säga.

En haltande måndagsmorgon

Tidigare publicerat i Skövde Nyheter. 

Tillåt mig beskriva en måndagsmorgon i november:
 
• Jag och barnen vaknar alldeles för sent. Sovmorgon är toppen men nu har vi bråttom till förskola och jobbmöten.
 
• Jag sminkar mig och lyckas i stressen kleta ut mascara över halva ansiktet.
 
• Försöker tvätta bort men inser till min förskräckelse att mascarajäkeln är vattenfast.  
 
• Gnuggar HÅRT. Mascaran går motvilligt bort med resultatet att min kind nu är flammande grå/röd i klass med mystisk hudsjukdom.
 
• SKIT SAMMA!
 
• Folk har väl sett en mystisk hudsjukdom förr. 
 
• Klär på barnen alla ytterkläder vilket brukar innebära att vi alla ligger i en hög på hallgolvet. Med lite tur brukar rätt kläder hamna på rätt person och femåringen kliver INTE utanför dörren insvept i en svart damrock och mamman hoppar INTE jämfota iklädd ett par överdragsbyxor storlek 86. Tack.
 
• Vi går mot förskolan.
 
• Tvååringen vill som alltid stanna varannan (centi)meter och inspekter/djur/löv/buskar/smågrus/
asfaltsnyanser/osynliga grejer
 
• "SNÄLLLLLLA KOOOOOM NU" ber jag med min mest tillkämpade tålmodighets-snäll-röst.
 
• Vi hastar in på förskolan. Jag pussar barnen och säger hej då.
 
• På väg mot jobbet inser jag att jag har fått med mig barnens vantar och mössor.
 
• Nu är jag STRESSAD och springer tillbaka in på förskol... FJOOOOOMP. Jag halkar på en tröskel och stupar ner i tamburgolvet likt en ungtjur som just blivit bedövad med pil.
 
• Aj aj aj aj! Det känns som att mitt knä har gått ur led men strunt samma DET VIKTIGA ÄR ATT INGEN SÅG MIG!
 
• Haltar ut från förskolan. 
 
• Mot jobbet. 
 
• Pjuh.

Svullen

Jisses vad jag har känt mig mens-svullen idag! 
 
Det var inte lätt att välja kläder imorse eftersom jag hade att välja mellan 1) klänning och tights med resultat att jag skulle se ut att bära på mitt tredje barn 2) jeans vars midja skär in och delar magtrakten i två onda kamelpucklar (ja att det gör ont i magen alltså, inte att kamelpucklarna vill någon illa). 
 
Jo jag vet, mensmage är i det stora hela ett obetydligt problem men icke desto mindre obekvämt. Idag hade jag helt klart gjort mig bäst naken liggande i en säng tittande på tv ätande choklad...
 
 
 
 
 
 
 
Matilda berättade för övrigt att när hon är i mens-tagen brukar hon svullna upp i en jämn volym kring hela torso. Som en badring ungefär. Det tyckte jag lät festligt. Symmetriskt om inte annat. Men så är ju Matilda även väldigt estetisk av sig.

Världsbästa mamman

Idag köpte jag hem en tub med risgrynsgröt som jag i mitt bekväma sinne tänkte att vi kunde värma i micron och förtära till kvällsmat. 
 
- ÅÅåååå du är min VÄRLDSBÄSTA mamma! utbrast femåringen lyckligt. Jag ÄLSKAR tomtegröt!
 
?
 
Här köper jag hem dyra legokalendrar, bakar lussebullar, tar med barnen på bio med mera med mera och så är det en tub med risgrynsgröt som gör hela skillnaden?
 
HA!
 
Jag visste väl att det bodde en världsbäst mamma i mig trots allt. 
 
 
 
 
 

Tveksam till rödluva

Idag läste jag Rödlövan för mina barn. Det var länge sedan. Senast någon gång i barndomen läste jag den och då var det knappast så att jag reflekterade över innehållet. Det gjorde jag där emot nu.
 
Tillåt mig guida er genom Rödluvan:
 
Sagan börjar med att mamman ber Rödluvan gå till mormor som bor i en stuga i skogen. På vägen träffar Rödluvan vargen. 
 
 
 
 
- Jag ska till min sjuka mormor med vin och kaka, säger Rödluvan. 
 
Kaka och VIN? Trevligt. Snacka om dekadent mormor.
 
Hur som. Mötet med vargen gick som bekant inte speciellt bra. Vargen äter upp både mormodern och Rödluvan. Hur båda två får plats i vargens magsäck förtäljer inte historien men där ligger dom i alla fall en stund.
 
Som TUR är kommer en jägare förbi stugan. Vargen ligger och sover, mätt efter måltiden. Jägaren kommer på den briljanta idén att han ska skära upp vargens mage och plocka ut innehållet. Sagt och gjort.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vargen SOV fortfarande? Han har just blivit uppsnittad, tömd på sitt innehåll och sover sig igenom hela proceduren? Okeeeeeej...
 
Sen stoppar Rödluvan stenar i magen på vargen, syr ihop med hjälp av gudvetvad och vargen vaknar fortfarande inte? Så hårt tror jag inte ens att min man skulle sova och min man sover sig ändå igenom det mesta.
 
 
 
 
 
 
 
 
Slutligen vaknar vargakraken (oklart om han vaknat av sig själv eller om Rödluvan på något sätt hotat med vedergällning om han inte omedelbart kliver upp ur sängen), springer iväg, trillar ut för en brant och slår ihjäl sig.
 
Jahapp.
 
Dråpligt kan tyckas när man just överlevt en omfattande bukplastik utförd av icke licensierad "läkare".
 
 
 
 
 
 
 
Efter denna omtumlande dag kommer Rödluvan hem och måste genast lova sin mamma att hon aldrig mer ska springa runt i skogen.
 
 
 
 
 
Ursäkta? Om jag inte missminner mig var det just mamman som på sida 1 av boken sa åt Rödluvan att hon skulle springa ut i skogen för att leverera alkohol åt sin sjuka mormor.
 
?
 
Näe vet ni vad.
 
Jag blir inte klok på den här historien.
 
Men barnen tyckte att den var spännande.

Saker ni inte visste om mig

Tio saker ni inte visste om mig (eller vad vet jag):
 
1. Jag älskar korv! Allt från prinskorv till grynkorv till chorizo till hotdog. Allt! Ge mig korv och jag är din vän för evigt!! (Möjligen överdrift där).
 
2. Jag kan inte låta kylvaror stå framme för länge. Drabbas av mild panik vid åsynen av halvsmetiga smörpaket och svettiga ostar som stått på köksbordet alldeles för länge. Brukar plocka in maten även hemma hos andra - ja. Kan inte koncentrera mig annars.
 
3. Min värsta "men ååå vad typsikt" känsla är att råka trampa på vått badrumsgolv med torra strumpor. 
 
4. Överlag är jag väldigt känslig med strumpor. Dom får inte vara fuktiga, inte för ostretchiga, inte för stora, inte för små, inte för håliga, inte för noppriga, inte för slappa, inte fö... Det är viktigt med bra strumpor helt enkelt.
 
5. Det här är mina senast använda emojis:
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Den med rosa hjärtan använder jag med ironi. "Swirling hearts 4-ever" kallar jag den och brukar använda i sms till Matilda. 
 
7. Jag tittar aldrig på tv. Eller jo jag tittar på tv som så, men alltid via datorn på play-kanaler och Netflix. Palla brumma igång en stor himla platt-mackapär liksom. 
 
8. Jag tränar spinning 2-3 dagar i veckan. DET VISSTE NI INTE!! HAHA!
 
9. Så jäkla otippat! Det med spinningen alltså. Tycker jag själv.
 
10. År 2014 har jag levt min jobbdröm. 

Första advent

Idag har vi embrejsat första advent.
 
Vi började med att träffa några kompisar vid stans enda snödriva. 
 
 
 
 
 
 
 
Under eftermiddagen var pappan i vår familj nere i källarförrådet (som är så överbelamrat att det torde klassas som en nationell säkerhetsrisk) för att hämta upp julgrejerna. Övriga familjen stannade kvar i lägenheten och hoppades att pappan skulle komma tillbaka levande och möjligen intakt men allra helst i sällskap av en stjärna. Det gjorde han. 
 
Stjärna på plats:
 
 
 
 
 
 
 
Vi hittade förra årets smällkarameller och käkade upp innehållet eftersom vi tydligen hade glömt att göra det år 2013?? Bättre sent än aldrig.
 
 
 
 
 
 
 
Sen ville femåringen gå igenom leksakskatalogen och kryssa för vad han önskar sig i julklapp vilket snabbt visade sig vara ungefär allt i hela katalogen. Eller ungefär och ungefär - EXAKT allt hela katalogen. Tomten kommer hamna i Lyxfällan om han ska uppfylla alla dessa önskningar. 
 
 
 
 
 
 
Tvååringen ville också kryssa med en penna men fick nöja sig med att sätta random kryss i förra månadens Buffétidning. Han var lika glad för det. "Bara jag får göra typ som min storebror" är tvååringens livsmåtto. 
 
 
 
 
Nu tittar vi på Årets Sockerbagare på barnkanalen, vår söndagstradition.
 

Det bidde inget hus

Japp då var hustrasslandet över. 
 
Vi var alltså med och budade på ett hus, vann budgivningen och var superglada för det! Gick en hel helg och svävade på moln och messade (typ) alla vi känner att vi hade köpt hus. Tjohoooo!
 
Sen kom måndagen, vi skulle titta på huset en sista gång och då kändes det som bekant inte bra längre. Plötsligt såg vi massa negativa bitar med huset som vi inte hade sett på första visningen. Vi såg det stora renoveringsbehovet i båda badrummen, vi såg att tvättstugan var alldeles för liten och vi såg hur vi skulle behöva flytta väggar för att göra rum åt barnen. Nä. Det kändes inte rätt. Så vi drog oss ur. 
 
Dagen efter ringde mäklaren och sa att vi kunde få köpa huset billigare. Vi blev djärva och bjöd ett ännu lägre pris och plötsligt hade vi dragit igång en budgivning nedåt i pris istället för uppåt?? Trevligt som omväxling.
 
Idag fick vi dock veta att ägaren väljer att sälja huset till någon med bud snäppet över oss. Det känns bra faktiskt. 
 
Jag är glad att vi inte skrev på några papper när det inte kändes helt hundra. 
 
 
 
 
 

När jag ville vara Linda Skugge

Ny tvodd in da air hääääär kan ni titta. 
 
Jag och Matilda snackar mode. Vi är ju sådana OERHÖRDA modegurus! Hehe.
 
Vi snackar om kändisar som har inspirerat våra klädstilar genom åren, vi pratar om när Matilda promenerade staden runt med sin kamera och fotade sig själv med självutlösare liggandes på olika grästuvor (hon var före sin tid med selfies) och jag visar en bild på hur jag såg ut när jag lajvade Linda Skugge. 
 
Vi listar även olika modepersonligheter/livsstilar som finns i Skövde. Med mera med mera. 
 
Vill ni helst av allt inte se oss går det naturligtvis bra att bara lyssna också. Så här:

1. Ladda ner SVT-play-appen (gratis).Mu
2. Sök på Moa och Matilda.
3. Klicka gång tvodden.
4. Tryck på skärmsläckarknappen på telefonen.
5. Tryck play igen - voíla!
 
Hoppas ni gillar!
 
 
 
 
 
 
 

Min plikt och min dröm

Ni har länge sagt åt mig att testa Häagen Dazs Salted Caramel och nu har jag gjort min plikt. Jag äter den just nu.
 
Jeeeeezez vad god den är!
 
 
 
 
 
 
Till detta betar jag va några avsnitt av Real Hosewives of Beverly Hills. RHOB är mitt favoritprogram näst efter Keeping up with the Kardashians. Jag bara ÄLSKAR att grotta ner mig i husfruarnas överflödigt lyxiga liv. 
 
Min dröm är att se ett RHOB-maraton liggandes i en pool fylld med Häagen-Dazs Salted Caramel och små öar av Ben&Jerry Peanut Buttercup (eventuellt skulle jag vara naken i poolen). Jag kan inte tänka mig något bättre!
 
Jo... Möjligen skulle det vara att ligga under palmerna på en kritvit strand i något varmt land...
 
Eller nej förresten.
 
Jag föredrar reality-tv och glasspoolen.
 

En skamsen husletare med ångest

Ja jisses... Jag tror inte ni anar vilket töcken av ångest som jag har framlevt idag. 
 
Vi har alltså ett hus på G, som ni har förstått och även glatt er åt tillsammans med mig. Allt har känts helt rätt fram tills igår då vi var och tittade på huset en sista gång (på mäklarens inrådan vill jag påpeka) och efter det kände vi att... Näe. Det kändes inte helt rätt. Tror vi. Eller. Nä. Jo. Fast...
 
Hur mina tankar gått:
 
Mitt ångesttänk: Vi måste köpa huset för annars kommer mäklaren att svartlista oss och kanske även blocka oss från Hemnet.
Mitt sunda tänk: Fast mäklaren måste väl ändå förstå att husköp är en av livets största investeringar och känns det inte helt rätt i magen så ska man självklart lyssna på det. 
 
Mitt ångesttänk: Vi måste köpa huset för det är så många som har glatt sig med oss. 
Mitt sunda tänk: Eh... Fast vi kan ju inte ta ett miljonlån för att göra andra glada?
 
Mitt ångesttänk: Vi måste köpa huset för tänk om vi ångrar oss sen?
Mitt sunda tänk: Fast tänk om vi ångrar oss när vi sitter där med topplånet i knä och så kanske det blir svinjobbigt och svårt att sälja, hitta ny bostad och så vidare. Det är ju och sätta sig i en onödigt dum sits.
 
Mitt ångesttänk: Vi måste köpa det här huset NUUUU för annars kommer vi aldrig hitta något annat hus!
Mitt sunda tänk: Jo visst. Risken finns. Men möjligen ändå en dålig och något stressande motivering till att investera i ett objekt som inte känns helt rätt. 
 
Jag skäms för att jag känner så här! Jag skäms för att jag är så ambivalent. Jag skäms typ för att jag tycker att det här är en så stor grej och under tiden som jag skäms köper folk hus hejvillt och verkar må helt bra av det. 
 
*går i ide*

Min mamma

Tvååringen är noga med att påpeka att jag är hans mamma - ingen annans mamma. Innan han ska sova brukar han försäkra sig om släktskapet en extra gång. 
 
- Du är MIN mamma! säger han.
- Ja jag är din mamma, bekräftar jag.
- Inte Astrids mamma.
- Nej.
- Inte Max mamma.
- Nej.
- Inte Ians mamma.
- Nej.
- Inte Hedvigs mamma. 
- Nej.
 
Och så fortsätter vi så tills vi gått igenom alla barn som vi känner/känner till. 
 
Jag antar att han inte vill riskera att det plötsligt dyker upp halvsyskon som från ingenstans. 
 
 
 
Mamma till dessa.
 

Mina dagdrömmar och bästa egenskaper

Jag coppade en lista från UnderbaraClara

 

 

1. Vad är din stora, ständiga mat-craving? Ingen direkt. Jag tycker visserligen om mat (särskilt den som andra lagar) men blir jag sugen på något är det snarare socker. Choklad, kakor och efterrätter. Men om jag ska nämna något skulle det nog vara min pappas köttgryta med kokt potatis, gelé och grönsaker. MUMS!

 

2. Vad brukar du dagdrömma om? Ska jag vara helt ärlig? I mina dagdrömmar är jag en himlans lyckad karriärrist. En person som framgångsrikt driver företag, är ett aktat namn och som inte är beroende av någon! Varken ekonomiskt eller karriärmässigt. Snarare är jag den där person som folk ÄR beroende av. Och så drömmer jag vidare om hur jag får chansen att ge andra människor chansen. Åh... Vilken dröm!

  

3. Vad är din stora guilty pleasure? Keeping up with the Kardashian. Alla säsonger. ÄLSKAR!

 

4. Vilken kvinna skulle du vilja ge en dos med virtuell kärlek och pepp?  ALLA kvinnor som tvingas dras med gamla, unkna föreställningar om hur en kvinna "ska" se ut, bete sig och bemötas. Blä. Var precis den du VILL vara! Bemöts du på unket sätt, våga vara obekväm och stå upp för dig själv!

  

5. Hur är du som vän? Öppen, social, pratsam, påhittig. Inbjudande. Tror jag. Även flyktig, ytlig och möjligen svår att komma inpå livet.

 

6. Vilken TV-serie/film/bok citerar du allt som oftast? Räknas Svenska Hollywoodfruar? Jag och Matilda lajvar även Nasse och Nalle Puh, ett långlivat skämt oss emellan som aldrig blir gammalt eller tråkigt. 

 

7. Vilken egenskap hos dig själv är du mest stolt över? Att jag är osentimental och hela tiden ser frammåt. Jag tror mycket på mig själv och har ofta en "jag kan" känsla i kroppen. Med undantag då jag hamnar i ångestperioder och istället lider av svåra bluffkänslor (men dom perioderna brukar turligt nog vara ganska kortlivade). 

 

8. När känner du dig som starkast? När jag ensam fraktar barn, vagnar, väskor och diverse från plats A till plats B. Gärna i trafikerade områden. Då känner jag mig som en tålmodig och seg tiger med tusen starka armar (tassar?).

 

 

 

 

Svara gärna på frågorna ni med och länka i kommentarerna, kul å läsa!

Framtidskänslan

Nu har vi tid att podda igen. Känns jättekul! 
 
I det här avsnittet pratar vi om vardagsgnabb vs vardagsromantik. Vi pratar om störande sopberg, gnäll om smutstvätt, närhetstörst och fotmassage. Matilda berättar om den gången då hon tillverkade en dödsfälla åt sig själv på hallgolvet samt återger en morgon från eh... Ja en inte så bra morgon. Helt enkelt. 
 
Sen pratar vi om att visualisera sig en inre känsla för att på så vis urskönja vad det är man vill göra med sitt liv. Min visualisering innefattar takeaway-latte, flashigt kontor och kreativa möten med härliga kollegor...
 
Hoppas ni gillar!
 
 

Tommy tycker om mig

Idag har vi varit hos min mamma hela dagen och julat oss.
 
Alltså, vi har inte hjulat och gjort cirkuskonster, utan vi har haft feeling på julen. Vi har pimpat pepparkakor och knådat julgodis. Jag har ätit så mycket glasyr och marsipan att jag nu sitter här med lättare halsbränna. 
 
 
 
 
 
 
Well.
 
Vi tittar på Så mycket bättre. Det är Carolas dag 
 
 
 
 
 
 
Jisses vilka flashbacks jag får! Främling och Fångad av en stormvind är ju inga konstigheter men nu minns jag plötsligt fler av Carolas låtar. Tommy tycker om mig, Mickey, Det regnar i Stockholm, Tokyo, Säg mig var du står, Gloria...
 
Jag minns när jag var 8-9 år och hade Carolas kasettband. Jo. KASETTBAND! Det fanns inga CD-skivor på den tiden och absolut inget Spotify. Jag minns att jag spolade det där bandet fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka i kasettbandspelaren och jag kunde alla låtar utantill. 
 
- TOMMY TYCKER OM MIIIIIIG OCH JAG VET ATT DET ÄR SANT. SA-A-A-A-NT, skrålade jag och låtsades att fläktvindarna ven i min platta pagefrisyr. 
 
 
 
 
 

Härdmsälta

Hur går det med huset undrar en del av er.
 
Jo det börjar reda upp sig. Men inget är klart ännu. Det har dragit ut på tiden på grund av olika saker vilket jag i och för sig tycker är rätt skönt. Vi har fått tid att tänka en extra runda.
 
I slutet av förra veckan var jag ett vrak och förstod inte hur folk GÖR när dom jobbar, livspusslar och köper hus samtidigt?!? Ursäkta, men det borde införas någon slags lag att man får ta tjänstledigt (betalt) medans man letar och möjligen köper bostad. Det tar skitmycket tid! Ärenden till banken, visningar, kontakter med mäklare, beslut som ska fattas, mentala härdsmältor som ska redas upp... Det är inte EN grej. Inte för mig i alla fall. 
 
Nu ska jag inte tjata mer om det här. Nästa gång jag skriver om ämnet igen, då ska saker och ting vara klara. Oavsett typ av besked.  
 
 
 
 

Rörelsemönster som blir en vanesak

Det ligger ett nytt tvoddavsnitt på SVT-flow, med mig och Manny. Varje måndag närmare bestämt, släpps det ett nytt avsnitt för er som vill ligga i framkant. Den här gången pratar vi om Lyckojakten. 
 
Hääääär kan ni titta. 
 
Jag börjar för övrigt att vänja mig vid att se mig själv i rörelse. För det är ju en vanesak. 
 
- Men guuuuuud ser jag UT så där??? var min reaktion när jag såg första tvodden. 
 
Jag var helt övertygad om att producenterna måste ha förvrängt mig på något vis. Animerat delar av mig för att spexa till det. Men nej. Det var visst jag! Gaaaaaaah!
 
Men nu har jag sett glimtar av flera avsnitt och börjar vänja mig vid mina minspel, ögonuppspärrningar, guppningar med huvudet, knip med munnen och knyckar på nacken. 
 
Även podcasten är en vanesak. Första gången jag hörde min röst ville jag grina för att jag tyckte att jag lät så konstig. Inte alls så som jag låter i mitt huvud! Men efter ett par avsnitt vande jag mig och nu är min röst inget som jag reflekterar över.