Effektivt släkte

Idag fick jag arbeta förmiddag hemma med barnen. 
 
Alltså förstår ni hur effektiv en småbarnsförälder är? Jag kan ibland höra tråkiga rykten om arbetsgivare som inte vill anställa mammor eller mammor to be av olika anledningar men jag kan tala om att dessa företag kommer ALDRIG in a million years hitta ett släkte som är mer tidseffektiva! 
 
Idag steg jag upp klockan 06:30 för att kunna jobba av lite innan barnen vaknade. När klockan slog 08:00 hade jag hunnit skicka ut två stycken planeringsmail till två olika samarbetspartners, ta fram innehåll till sex olika sociala plattformar samt stämma av flera olika saker med Matilda över telefon. Då fixade jag frukost till barnen under den tiden också. Som förälder har man no time to slösa. Man kan såklart vara av en effektiv natur även utan barn, men som småbarnsförälder har man en speciell blåslampa i baken, om man säger så. 
 
Under förmiddagen har jag och Matilda sedan filmat och fotat material till ett företag, med min trädgård som studio. Barnen fortfarande hemma (fram till pappan i familjen kom och tog över vid lunch). Jag blir fasen imponerad av mig själv ibland. Får man lov att bli det? Jo men det får man. 
 
 
 
 
 
 
Nu är det HÄLG!

Ett beroende

Vilken underbar dag vi har haft! 
 
SOOOOOOOL! Jag säger bara SOOOOOOL!!
 
Idag fick vi först fikabesök av några kompisar, sen har vi mest pysslat hemma. Barnen har varit ute och lekt med grannkidsen hela dagen. UNDERBART! Jag älskar älskar älskar huslivet. 
 
Jag älskar även att vi har det här precis runt knuten: 
 
 



Lite oklart vad jag gör på bilden, men ändå. 
 
Nu sover barnen och min kära man är ute och kör med högtryckstvätten på våra stenplattor, ett beroende han har utvecklat under veckan. Han tittade på mig förut med rädsla i blicken och frågade med darrande röst:
 
- Är det normalt att vara sugen på att högtryckstvätta?
 
Haha...
 
Gärna för mig! Det är väl bra att någon av oss känner energi för trädgården. 
 
Nu sms:ar jag dock med några kompisar som hänvisar till gamla Killing-sketcher och menar att just högtryckstvätt är inkörsporten till allt tyngre trädgårdshjälpmedel och innan jag vet ordet av är min man fast i något slags trädgårdsfixarträsk och vi har blivit med multipla åkgräsklippare. Vore ju lite snöpligt med tanke på att vi bara har en lilten radhus-täppa till trädgård. 
 
Ps. Vi har inte hunnit åka till Stadium idag men planerar att göra det imorgon.
 

Så sjukt!

Okej nu måste ni lyssna (eller måste och måste, men ni fattar). För det här är så SJUKT! Haha.
 
Vi tar det i punkter för det är så jag är van vid att lägga fram det:
 
• 3-åringen får en röd New Yorker-keps från Stadium. 
 
• En tid senare åker 3-åringen iväg på ärende med pappan och kommer hem utan keps. Såklart. Jag blir lite irriterad att min man inte har bättre koll på att barnen ska ha koll meeeeen meeeen. 
 
•  Jag vill gärna att barnet ska ha en ordentlig keps så några dagar senare beslutar jag att vi ska köpa en ny röd New Yorker-keps.
 
•  Vi åker ånyo till Stadium (detta var igår). 
 
•  I kassan får personalen problem då kepsen inte har någon prislapp?! Efter en stunds krånglande kan vi betala och åka hem. 
 
•  Morgonen efter (läs idag) ska jag namna den röda New Yorker-kepsen. Jag tar ner kepsen från hatthylla, letar fram lappen innuti kepsen och... Inser att den redan är namnda med vårt barns namn? 
 
•  Förvirrad tänker jag att det är den gamla kepsen som nu har kommit fram. Jag frågar min man vart han har lagt den nya kepsen? Min man svarar att han med bestämdhet vet att han la den på hatthyllan. Ingen annanstans. 
 
•  Jag börjar fundera. Under det där ärendet då första kepsen försvann var man och barn och inhandlade fotbollsskor... PÅ STADIUM!  
 
•  Nu trillar poletten ner.
 
•  VI HAR KÖPT VÅR EGEN KEPS!
 
•  3-åringen har kastat av sig kepsen i butiken och eftersom den är så oanvänd och ren har någon i personalen helt sonika hängt tillbaka den bland alla andra kepsar. Och så har vi köpt den. Igen. 
 
VAD är oddsen för detta??
 
Och vad är odsen att Stadium-personalen kommer tro på den här historien när vi imorgon åker tillbaka och berättar? Det vore ju trevligt att få tillbaka en slant, vi har ju ändå betalat två gånger för samma keps. Om inte får vi väl helt enkelt skylla oss själva.
 
 
 
En dyr keps.
 

Kaffekonst

Det här med att brygga kaffe, det är banne mig en konst!
 
Här hemma känner jag min bryggare. Vi är som ett strävsamt gammalt par som känner varandra utan och innan. Min kaffebryggare vet att jag är grinig innan första kroppen är klar och jag vet att bryggaren vill ha två koppar vatten och fyra skopor kaffe för att ordna ett aaaaalldeles perfekt resultat. 
 
När jag så möter en ny bryggare slås alla kanaler ur balans. Jag vet inte alls hur mycket pulver och vatten jag ska använda??
 
Under festen i helgen blev jag ombedd att sköta kaffekokningen med en bryggare som jag inte känner och det var hemskt! Även om det finns vissa måttangivelser som är standard så är det inte säkert att det stämmer! Det beror helt på vilken typ av bryggare du har framför dig. Jag ville typ slänga ner ett gäng skopor i kaffefiltret för att sedan slänga mig ut ur lokalen in i en väntande bil och skrika GO GO GO before they realize I just made svinäckligt kaffe!!
 
Jamenar det är inte roligt att råka koka osmakligt kaffe! 
 
Ni som också är kaffedrickare förstår nog. 
 
 
 
Här är min älskade perkulator. Kanske inte så vacker men hallå det är inte utsidan som räknas!


 

Älskad lek

Jag och barnen har en liten lek som vi alla tre älskar. Jag tänkte jag skulle tipsa er om den ifall ni någon dag har brist på fantasi. Den är himla rolig att ha som avrundning på dagen. 
 
Vi kallar den Hotell-leken. 
 
Så här:
 
1. Barnen går ut på balkongen i pyjamas och sätter sig i var sin brassestol. Nu låtsas dom att dom är på semester (här kan man självklart sätta sig var som helst, men semesterkänsla är det som gäller).
 
2. Förälder (jag i det här fallet) agerar hotellpersonal och fixar små "snittar". Jag brukar ordna bananskivor med lite jordnötsmör på och sedan sätta dit en tandpetare. Men man kan ha snittar i form av små mini-smörgåsar, gurka, äpple eller annat. 
 
 


 
3. Sen ordnar jag "drinkar" vilka brukar bestå av mjölk i ett finare glas tillsammans med en gurkbit. Igår rev jag även över lite bakchoklad för en lyxig känsla. 
 
 


 
4. Sedan går jag ut på balkongen och serverar snittarna och drinken under högtidliga former. Jag brukar även passa på att lära känna mina gäster lite bättre och fråga vad dom heter, hur gamla dom är, vad dom arbetar med och så vidare (här fantiserar barnen fritt, häromkvällen hette 3-åringen "Gnuck" en annan kväll hette han "Lars-Åke"). 
 
5. När gästerna har ätit och druckit borstar vi tänderna. Jag hjälper självklart till, en service vi har på hotellet.
 
6. Sedan visar jag gästerna till hotellets allra fiiiinaste säng (deras egen) och berättar att jag ska läsa hotellets bääääästa bok för dom. 
 
7. När sagan är slut berättar jag att hotellfrukosten står serverad i köket kl 07 nästkommande morgon och så backar jag bugande ut ur rummet. 
 
Medveten om att jag låter lätt sinnesrubbad här men barnen ÄLSKAR den här leken. Och jag med. 
 
Som sagt. Ett litet tips.
 
 

Pensionsfest

Igår rykte jag upp mig ur sjukträsket och så åkte vi iväg och deltog på en överraskningsfest för en familjemedlem som snart ska gå i pension. Ett långt och friskt arbetsliv bör firas! Faktum är att festen var så lyckad att min bror för en stund funderade på att annonsera omedelbar förtidspension. 
 
Skämt åsido.
 
Tänk er att gå i pension? Vad bitterljuvt det måste kännas. 
 
Ja-happ. Hej då arbetslivet. Vi ses aldrig mer. Typ. 
 
Jag har omkring 30 år kvar till min pension (eller 35 kanske) och när det väl är dags hoppas jag att jag har ett härligt och lustfyllt arbetsliv bakom mig (KV*). Jag hoppas jag kommer känna att jag har arbetat med saker som jag älskar och att jag har uppfyllt alla mina karriärdrömmar. Jag hoppas att jag har utmanat mig själv, vågat följa min inre röst, stått upp för mig själv och haft jäääääkligt kul på vägen. Som jag skrivit förr hoppas jag även att jag någon gång hamnar i en position där jag har makten att ge unga människor chansen att få visa vad de går för, vad det än må vara. 
 
Åh herregud det är SÅ mycket jag vill göra! Jag kommer på nya saker varje dag. Jag är verkligen inne i ett inre flow där. Senast igår lyssnade jag på en podintervju med Felix Herngren och kom på att det är manusförfattare jag vill bli (också) (ovanpå allt annat). Tänk att få vara med och skriva en humorserie, sitta i grupp och bara komma på massa roliga idéer! Det låter minst sagt som ett drömjobb. 
 
*avslutar blogginlägget pga måste iväg och förverkliga mig själv asap*
 
 
 


*KV står för KlyschVarning. Bör utfärdas när skribenten slänger sig med slitna och möjligen banala uttryck.

Sjukstuga och värsta stökgrejen

Jag är sjuk. 
 
Hu!
 
Inatt låg jag och svettades och frossade om vart annat. Ingen höjdare. Idag har jag försökt få en del jobbuppgifter avklarade samtidigt som jag även har haft en treåring hemma. Man kan väl säga den senare hann ödelägga hushållet medan mamman låg i sängen och var alldeles matt. Kring 13-snåret började jag drömma om att någon form av högre makt skulle uppenbara sig i hallen och meddela att hen var redo att ta sig ann vårt hushåll. Plocka ur och i diskmaskinen, dammsuga, plocka av köksbordet, bädda rent i sängarna, plocka reda på en miljard leksaker, moppa och även gärna slänga in en tvätt. Typ. 
 
Under eftermiddagen började jag dock känna mig mycket piggare och tog tag i städet själv. Jag är verkligen ingen pedant men jag får PANIK när det är rörigt hemma. PANIK! Det jag hatar allra mest är 1) när det ligger plastpåsar hopskrynklade på diskbänken (min man har en fäbläss för just det så upplever det hyfsat ofta) och 2) när det ligger kläder slängda över allt i hushållet. Jag har mer problem med det än ett skitigt handfat till exempel. Om vi nu ska jämföra.
 
Vad är era värsta stökgrejer? 
 
 
 
 
Mina elefantöron tar sig och har även fått sällskap av en gran. Om ni undrar.


Att servera vapen

Jag har tidigare berättat om min mörkrädsla. Jag är sviiiinigt mörkrädd om natten och när jag sover ensam hemma måste jag kontrollera att ytterdörren är låst minst femton gånger eller mer innan jag går och lägger mig. Sen måste jag kolla så att det inte ligger någon under sängen eller gömmer sig något bakom duschdraperiet i badrummet (jag antar att monster inte har större fantasi än så). 
 
Jag berättade det här för en kompis häromveckan. Då berättade hon att när hon är ensam hemma om kvällen brukar hon gömma undan alla knivar i hemmet för att eventuella otäcka ting inte ska få tag i dessa och göra något dumt. 
 
Det fick mig att erkänna att jag ibland har tänkt tanken att jag ska sova med en kökskniv nära sängen. Ut-i-fall-om-att... Men jag ändrar mig alltid i sista stund när jag tänker på att det vore som att servera eventuella vapen till en inbrytare. 
 
Titta här lille vän! Här har jag serverat vapen åt dig. Vill du att jag ska lägga den på en bricka också? 
 
Näe vet ni vad. 
 
Ska vi ha in monster i hemmet då får dom ta och leta upp eventuella vapen själva. Någon måtta får det vara på servicen. 
 
Mvh // Lite störd i tänket, ja. 
 
 
 
 
 

Se upp för matchning! Samt ny medlem på instagram

Jag har köpt nya skor till barnen. Likadana skor som jag själv har......... *paus för eftertanke*
 
Nu fattas det bara att vi skaffar oss färgmatchande träningsoveraller också. 
 
För övrigt blev jag väldigt glad idag för min moster skaffade instagram. HURRA! 
 
- Jag veeeeet inteeeee... Jag kaaaaaan inte, säger hon. 
 
- JOOOO du KAAAAN, skriar jag.
 
Alla kan teknik bara man ger det en chans. Det kan kännas trassligt till en början men ger man det en chans och testar runt lite så förstår man snart alla funktioner men framför allt förstår man själva poängen. Jag skaffade snapchat för typ två år sedan men förstod inte alls poängen med det. Jag tyckte att det kändes som ett totalt onödigt forum för mig och tog bort appen. Nu ÄLSKAR jag snapchat! Lätt roligaste kanalen just nu (förutom bloggen min som har en särskild plats i hjärtat). 
 
Eh ja. 
 
Nya skor och min mosters inträdelse på instagram. Det var dagens det.
 

Leif listar riktiga jobb

Leif är minst sagt en jobbig jäkel. Häromveckan skulle han in på min Snapchat (moaspiderchick) och ondgöra sig över bloggar. Leif har förvisso aldrig varit inne på en blogg, men han avskyr ändå bloggar och tycker defenitivt inte att bloggandet är ett "riktigt jobb". 
 
Vad Leif anser är ett riktigt jobb:
 
1) Att lyfta tunga saker
Är det tungt så är det rätt! Det är Leifs devis. Drabbas du av diskbråck och kronisk ryggskott kan du ändå glädja dig med att du har ett riktigt jobb!
 
2) Att skruva ihop saker
Allt som har att göra med muttrar, skruvar och insexnycklar - det är på riktigt. Vet du inte om det redan tvekar inte Leif att tala om det för dig. Flera gånger. 
 
3) Att skruva isär saker
Här hör man verkligen hur mycket av ett riktigt jobb det är. 
 
4) Att ha tråkigt
Har man tråkigt på sitt jobb ja då kan man i alla fall glädja sig med att man har ett ordentligt jobb. Det menar Leif. Enda gången man möjligen ska ha roligt på ett jobb det är när man äter sin mandelkubb och dricker sitt kaffe under fredagsfikat. Då kan man grina lite snett med en kaksmula i mungipan. Men bara lite. Sen återgår man till att ha tråkigt.
 
 
 

10 saker du gör med en partner du har barn tillsammans med

10 saker du gör med en partner du har barn tillsammans med: 
 
1. Ni tittar på varandra i samförstånd minst 107 gånger per dag
 
2. Ni älskar att sms:a bilder på barnen till varandra och ni gör det skamlöst. 
 
3. Ni har ett osynligt och många gånger outtalat kontrakt er emellan som beskriver vem som gör vad vilken tid gällande barnen. Det här kontraktet är uppbyggt på erfarenheter, rutiner men framför allt känsla. Till exempel är du inte borta en hel dag för att sedan komma hem och gå rakt förbi nattningen. Så GÖÖÖR man bara inte. Kontraktsbrott DELUXE. 
 
4. Ni kan ringa varandra på jobbet mitt på dagen bara för att referera till något barnen sagt eller gjort. 
 
5. När ni ser ert barn göra något stort för första gången smälter era hjärtan samman av kärlek. FANTASTISKT! rungar era blickar till varandra. 
 
6. ÄÄÄÄÄÄLSKLING!! kan ni skria uppfodrande åt varandra vilket inte betyder "jag älskar dig" utan snarare betyder "barnen håller på att riva huset, DU får ta hand om det NU!". 
 
7. Ni kan ligga i sängen på kvällen och prata igenom allt ert barn sagt under dagen ner på minsta bi-sats i en mening uttalad i förbifarten. 
 
8. Ni kan era barns ups and downs och med bara en blick berättar ni för varandra huruvida ni tycker dagens humör är just up eller down. 
 
9. Ni är varandras bad cop och good cop. Vilket även innefattar tired "jag är trött pallar ingenting har inget tålamod" cop och alert "det lugnt jag har energi jag tar det här" cop. Där täcker ni upp för varandra
 
10. Ni är sammanflätade i den där känslan av oändlig kärlek till barnen vilket är rätt... Häftigt!
 
 
 
 
 

Dagens citat

Idag har vi fixat i trädgården hela dagen. 
 
Dagens citat: 
 
Kom och titta barnen KOM! Kooooom så ska ni få se på världens ROTSYSTEM!
 
Min man samtidigt som han gräver upp en buske ur en rabatt. 
 
Alltså, när man börjar gasta till barnen om rotsystem som om det vore självaste Samir och Victor som stod i trädgården redo att köra Bada Nakna live - då har man börjat ta trädgården på liiiiite för stort allvar. Eller? 
 
 
 
Dekor-sten lagd - häpp!

Vad är det jag jobbar med?

Hey Moa, får jag fråga,vad är det du och Matilda jobbar med? Sociala medier har jag förstått men kan du inte berätta lite mer vad det betyder? Kanskte till o med filma lite på en av era föreläsningar? Hade vart jätte kul. Och när ni bakade på kontoret vad var det till? 

Tack / trogen blogg läsare
 
 
Hej!
 
Vi jobbar som sagt med markandsföring, kommunikation och innehåll på sociala medier. Vi hjälper företag att skapa bilder, text och film till sociala kanaler där företaget finns representerat. Så kan man säga, förenklat. 
 
När vi föreläser träffar vi företag eller organisationer och pratar om hur de kan hitta sin målgrupp på nätet hur de kan skapa innehåll som passar sociala medier. Att följa företag på till exempel facebook eller instagram är ju högst frivilligt därför är det en utmaning för företag att skapa ett innehåll som målgruppen vill följa. Vi pratar mycket om att man måste förstå att renodlad reklam inte hör hemma på sociala medier. Vem vill ha massa priserbjudanden i facebookflödet? Inte jag i alla fall. Det här blir en utmaning för företagen som ju är väldigt vana vid att kommunicera just priser. Istället måste man tänka om, våga kliva utanför direksäljandet och förstå att sociala medier handlar om att stärka sitt varumärke, bygga relation och på sikt skapa trogna kunder. Sen handlar det om ett strategiskt tänkt och självklart även om att ha kunskap om lagar och regler. Visste ni till exempel att så kallade "gilla och dela"-tävlingar som lusar ner Facebooks flöden dagligen, bryter mot både lotterilagen, marknadsföringslagen och Facebooks användarregler? Tänk på det nästa gång ni ser en sådan tävling :)))))))))
 
Under december-mars var jag och Matilda Sverige runt och utbildade över 50 företag i sociala medier. Hektiskt, superkul och väldigt lärorikt även för oss! 
 
Vidare har vi en rad långsiktiga samarbeten med företag i bland annat Skövde, Göteborg, Kalmar och Stockholm. Där hjälper vi löpande till med kommunikationen. Vi kommer med idéer, fotar, filmar, skriver, redigerar, paketerar, publicerar, bevakar och följer upp inlägg på sociala medier. När vi bakar eller pysslar på kontoret skapar vi material till sociala medier. Förra sommaren gjorde vi en melonsmoothie (en elvisp rätt ner i en vattenmelon, klart!) och den filmen har setts av 33 miljoner människor världen över. Känns häftigt att stå bakom en sådan viral succé!
 
Meeeeen man kan inte leva på gamla meriter.
 
Varje vecka strävar vi efter att skapa material som människor vill följa, gilla, dela och kommentera och som samtidigt är relevant för företaget i fråga. 1-2 dagar i veckan är vi på kontoret, någon dag föreläser vi och så är vi ute på företagen som vi jobbar tillsammans med (vi har många kollegor!). Ena dagen lär jag mig allt om möbelkonsolidering, andra dagen skriver jag om godis och tredje dagen intervjuar jag en lokal modeprofil om senaste trenderna. Eller så har vi planeringsmöte, filminspelning eller ett event. Ja och så var det det här med ekonomi också. Skriva offerter, fakturera och bokföra (det senare har vi hjälp med, tack och lov). 
 
Vårt jobb är med andra ord hyyyyyfsat omväxlande. Och det passar min rastlösa själ ypperligt. 
 
 
 
 
Jag och Manny på ett VIP-event vi ordnade tillsammans med en partner. 
 
 

Karsten

Igår var vi och såg min stora idol Karsten Torebjer!
 
Karsten är ett danskt medium med ytterst eh... Tveksamma gåvor. Om man säger så.  
 
Jag älskade Karsten redan när han var med i humorprogrammet Morgonsoffan, älskade serien han hade på SVT-play och älskar hans facebooksida. Jag och Matilda har tittat på Lille Preben och skrattat så tårarna sprutar. Karsten är även anledningen till varför jag och Matilda snakker hitte-på-dansk med varandra mest hela tiden. 
 
Hur som helst var det himla roligt att se Karsten live igår. Jag blir så impad över komiker och hur dom tar publiken. Hur dom får saker som med största sannolikhet är inövade till att låta väldigt spontana. 
 
Showen får fem osaliga andar av fem möjliga. 
 
 
 


Sluta upp med föraktet

Jag sitter i ett väntrum och sneglar på omslaget till en skvallertidning.
 
"Kim Kardashians värsta mardröm har blivit sann, hon går inte ner i vikt efter graviditeten" skriker den största rubriken. 
 
Inzoomad i bild syns en alldeles perfekt rund liten rumpa som tydligen ska anses vara "en mardröm".
 
Antar jag?
 
Jag orkar inte ens öppna tidningen och läsa artikeln. Hela rubriken är så tröttsam och vidrig att jag tappar lusten till livet för en sekund. Jag betvivlar starkt att Kim Kardashians "värsta mardröm" är vikten när hon just har blivit mamma med allt vad det innebär. Själv kunde jag inte bry mig mindre om hur jag såg ut den första tiden med bebis och fortfarande kan jag komma på tusen saker som vore en värre mardröm än en cellulit i rumpan.
 
Förstår inte dessa tidningar vad dom sänder för signaler? Dom spär på hetsen att gå ner i vikt och få tillbaka sin "gamla" kropp efter en graviditet och för detta föraktar jag dom. FÖRAKTAR! Har dessa tidningsmakare inget hut i kroppen? Vad kommer all denna förakt för kvinnokroppen ifrån? Och då speciellt föraktet för "mammakroppen".
 
Jag blir så ledsen när jag tänker på att den kroppen du får efter att du har fött barn anses vara så "ful" när den just har utfört det vackraste som finns! Men nej då. Brösten får inte hänga, magen får inte puta, ingenting får vara slappt. Det ska tränas och tightas till, opereras och lyftas och varje spår efter graviditeten ska städas bort.
 
Min kropp har ändrat sig massor efter två barn. Hur skulle den inte? Den har utfört stordåd! Jag vägrar se min bulliga mage som en "mardröm". Kan skvallertidningarna snälla sluta pådyvla mig och mina systrar att så skulle vara fallet?
 
Tack på förhand.
 
Ha det bra.
 
Hej. 

Glömt var det här

Idag skulle vi iväg till några kompisar.
 
- Nu ska jag VERKLIGEN komma ihåg att ta med mig mobilladdaren! tänkte jag eftersom mitt mobilbatteri var nästan urladdat och jag vet att kompisarna inte har den laddare som jag behöver (sak man har koll på år 2016). 
 
Mycket riktigt kom jag ihåg att ta med mig laddaren. Jag hade den i knät hela bilfärden till kompisarna och var sååååå nöjd över mig själv och mitt goda minne. Så där nöjd som bara en teknikberoende i-länning kan vara.
 
Sen kom vi hem till kompisarna, jag satte laddaren i en kontakt och...
 
Inser att jag har glömt mobilen.
 
Ridå. 
 
 
 
Bild från ett annat tillfälle. Men tyckte att den passade i sammanhanget. 
 

Föredrag i Stenungsund

Vi befinner oss för närvarande i Stenungsund. Vi har hållt ett föredrag om varumärkesbyggnad i sociala medier. Jättekul! Som vanligt.
 

 
 

 
Känns onekligen både konstigt och häftigt att jag för två år sedan inte kunde tänka mig något värre än att stå framför människor och prata och nu gör jag knappt inget annat. Lite pirrigt är det alltid innan vi ska ställa oss på scenen men efter första meningen släpper pirret och sen är det bara kul.
 
 
 
 


Nu ska vi snart åka hem mot Skövde igen. Längtar efter min familj. 
 

Chokladbollar och stenhårt godis

Igår var en riktig regnig dag och det vet vi alla att en regnig dag är lika med en chokladbollsbakningsdag. 
 
Tjoho! 
 
Så det ägnade vi oss åt igår, jag och barnen. 




 
Jag minns för övrigt en gång när jag och min lillebror skulle baka chokladbollar, vi var väl i 10-12 års åldern något sådant. Vi råkade addera 2 dl vatten istället för 2 msk vatten så chokladbollsdegen blev minst sagt eh... Rinnig. Men inte hängde vi läpp för det. Näpp näpp. Istället samlade vi ihop chokladsörjan i en hög på en tallrik och ställde in i frysen. Några timmar senare var den alldeles lagom hård att skära tårtbitar av. 
 
Om det var gott? Oh ja! Det dög alldeles lagom.
 
Men så var det även mitt barna-jag som hittade en gammal hård Ferraribilsgodis som jag micrade på full effekt i micron för att sedan kunna avnjuta. 
 
Kräsheten var med andra ord inte på topp i den åldern. 

Möt Leif

Det börjar bli ganska många som tampas om uppmärksamheten på mitt snapchat-konto (moaspiderchick). Pjuh! Det är winerbrödsälskaren Kerstin, glada Gunnel från schlätta och Stine-Freje med tveksam norsk påbrå. 
 
Nu har även Leif gjort entré. Leif är en person som inte begriper sig på det här med sociala medier (har fölk inget bättre för säj???) och har därför startat frivilligorganisationen LIM, där han även är självutnämnd ordförande. LIM står för Legitimerade Internet-Motståndare och är en organisation för alla som tycker att världen var bättre när man betalade räkningar via postgiroblanketter och när snabbaste kommunikationsformen stavades fax.
 
Leif tycker att allt var bättre förr och föredrar alltid gårdagen framför vardagen. 
 
Ålder: 50 plus
Bor: I Västergötland.
Familj: Fru och barn. 
Intressen: "Verkligheten" som han själv kallar det, det vill säga allt som inte är digitalt. Sen är han ytterst passionerad och engagerad i organisationen LIM, såklart. 
Motto: "Gårdagen är bättre än vardagen" samt "hellre 1,20 vänner i verkligheten än 120 vänner på Facebook". 
 
 
 

Intensiv fredag

Hallå! 
 
Igår hann jag inte blogga, instagramma eller snapchatta en enda rad pågrund av späckad dag. 
 
På förmiddagen hade vi möte med några samarbetspartners inför en folder som vi ska fota och skriva för dom. Sedan blev vi bjudna på lunch på Billingehus. Winersnitzel och efterrättsbuffé. Så gott! Vi rullade tillbaka till kontoret, kan man säga.





 
Efter det jobbade jag intensivt några timmar innan det var dags att hämta barnen från skola och förskola. Vi åkte och handlade, plockade upp pappan från jobbet och rejsade förbi en pizzeria eftersom noll vuxna människor i vår familj i regel är sugna på att ställa sig och laga mat fredag eftermiddag.  
 
När vi landade hemma drog jag vidare på after work hos en kompis som bor bara 100 meter bort (mycket praktiskt). 



Jag kom dit, hade supertrevligt med massa skarpa kvinnor, drack möjligen lite mycket vin och snusade möjligen några för många snus för idag kom jag inte upp ur sängen förrän typ nu - klockan 10.
 
Meeeen meeeeeen. 
 
Skönt med helg! 
 

Klassfotboll

När ens barn börjar skolan ska man strax engagera sig i något som kallas för Klassfotboll. Är det en vedertagen grej ute i landet? Jag vet inte.
 
Men det innebär i alla fall att alla klasser i Skövdes skolor får chansen att vara med i en fotbollsturnering. Det ska anmälas, registreras lag, namn på alla i klassen samt betalas in en avgift. Och denna digra uppgift har ingen mindre förälder än JAG fått äran att hålla i vad gäller mitt barns klass. 
 
Alltså - förstår ni hur nervös jag är för detta? ÅNGEST!
 
Tänk om jag missar att anmäla och betala in den där avgiften??
 
Fröken till klassen:
 
Tyväääääärr barnen! Det bidde ingen anmälan. I år är första året sedan 1816 som förskoleklass Stjärnan inte kommer delta i klassfotbollen. Detta på grund av moder med oaktsamma instinkter. Åååååå vad synd. Vi som annars hade firat tvåhundra år av obruten sporttradition JUST I ÅR. Typiskt. Meeeen meeen medans alla andra barn i den här staden springer lyckligt efter en läderkula får vi stanna kvar på skolgården och leka med avflagnade kottar. Det var ju synd. Men det är lika bra att ni lär er på en gång att sådant är livet - tråkigt och fullt av motgångar.
 
Eh.
 
Gulp. 
 
Tänker att jag kanske borde ta tag i den där anmälan ASAP. 
 
 
 
 

Hej från en 27-åring

Idag fick jag en komplimang av en ny kollega. 
 
Ny kollega: Snygga byxor du har!
Jag: Tack. 
Ny kollega: Min dotter har likadana, ni är nog i samma ålder.
Jag: Jasså.
Ny kollega: Hur gammal är du?
Jag: 32 år. 
Ny kollega: VAAAAA? Jag trodde att du var max 27. 
 
HA!! HA!!!
 
Så där fint har ingen talat till mig sedan min man höll tal på vårt bröllop. 
 
Blev möjligen orimligt glad. Men ändå.
 
Känner nu att jag borde bjuda ut kollegan på någon slags middag. 


27-åring wannabe.
 

Romatik under småbarnsåren

Jag fick en fråga:
 
Har du några bra tankar kring hur man får tid tillsammans partners emellan när man är mitt uppe i småbarnslivet med allt vad det innebär?
 
Okej här är mina tankar (förutom att man kan be om barnvakt):
 
1) Punkt nummer ett är att inse att småbarnslivet är hektiskt! Det är full rulle från morgon till morgon, möjligen med paus för en stunds nattvila, men annars full rulle. Man får vara glad om man hinner säga en hel mening till varandra.
 
2) Med anledning av punkt nummer ett är det läge att komma överens om att det är heeeeelt okej att inte ha ork för romantiska middagar och weekends till främmande länder. Det är heeeelt okej att det enda exotiska du kommer komma i kontakt med de närmsta tre åren är förskolebacillerna ingen visste fanns. 
 
3) Försök att kramas någon gång per dag. Låter som ett banalt och möjligen löjligt tips men med alla gosiga barnakinder som springer omkring i hemmet kan det vara svårt att minnas att även ge varandra ömhet. 
 
4) Var överens om att var sak har sin tid. Okej, just nu är det mycket barn och blöjbyten. Just nu känns klockan 20:05 som en rimlig läggtid för natten och just nu får det vara så. Vips är barnen något större och något mer självgående och då har ni ork för vänner och middagar och biokvällar och dammfria hörn och rödvin och pulled pork till middag. Var. Sak. Har. Sin. Tid.
 
5) Gör mer av det som går under benämningen "mysigt" och mindre av det som går under benämningen "häftigt" och "tidskrävande". 
 
6) Släpp "alla andra" sjukan. För nej, "alla andra" småbarnsföräldar har inte egentid och romantik sju dagar i veckan. Vi har det alla ungefär likadant. Vi plockar leksaker, torkar bajs, tröstar, gosar, väcks på natten, är irriterade på partnern, kramas, medlar syskonbråk, har hjärtat i halsgropen, drivs till vansinne, skrattar och känner en eeeeeeenorm kärlek! Vi har alla det ungefär likadant så ingen idé att känna sig otillräcklig eller misslyckad. 
 
7) Tiden för varandra är möjligen begränsad med en eller flera småmänniskor hemma. Men hallå! Ni har liksom skapat fantastiska små dna tillsammans! Återigen, var sak har sin tid (se punkt nr 4). 
 
 
 
Hon som tydligen är en relations-tipsare. 
 
 

Spisen som äger

Jag älskar vår spis!
 
Den är väl inte så speciell i egentligen den är bara 110% gånger bättre än den spis vi hade i vår lägenhet. Plattorna blir liksom varma... Direkt? Jag blir lika förvånad varje gång kastrullvattnet kokar efter bara en kort stund. 
 
Vår spis i lägenheten var från tidig stenålder någon gång och hade en uppkokningstid på cirka en evighet. Jag kunde sätta på en platta med pastavatten och sedan gå och ta en dusch, läsa en god bok, skaffa ett nytt intresse och möjligen även invänta ett SJ-tåg och när jag kom tillbaka till spisen kunde jag vara tryggt förvisad om att vattnet fortfarande inte hade kokat upp. 
 
Ungefär så. 
 
 
Tummen upp till bra grejer.
 

Freje-Stine

Jag har fått en ny kompis på snapchat - Freje-Stine (följ oss på ---- > moaspiderchick). 
 
Info om Freje-Stine:
 
Ålder: 25-ish
Bor: Någonstans i Norge. Är född ombord på Hurtigrutten (hävdar hon). 
Familj: En syster som heter Mette-Marit. 
Älskar: Allt som är "norskt". 
Intressen: Sticka lusekoftor, gå på tur, äta brunost. 
Egenskaper: Käck och glad. Gillar att "spile spratt" som hon själv uttrycker det, det vill säga "skämta". Hon är en Norge-patriot av rang. Dock börjar misstankar väckas om att Freje-Stine ljuger om sin identitet och att hon inte är norsk på riktigt..?
 
 
 
 


Födelsedag och tapas

Igår fyllde min kära make år.
 
Vi firade med att tapasera på restaurang. Äta tapas alltså. Små små hamburgare och små små skålar med pommes frittes. Små små friterade kycklingar och små små kebab i bröd. Perfekt för barnen ju.
 
Vi beställde in massa mat och barnen följde upp genom att äta noll. 
 
6-åringen smakade artigt ett hörn på kebaben och 3-åringen gnagde nöjt på en isbit från sin cola. Men! Strunt samma. Dom satt still och vi hade trevligt. Som jag nämnt innan älskar jag verkligen att vara över den värsta småbarnstiden och faktiskt kunna göra sådana här grejen utan att det slutar i komplett kaos och stressinfarkter. 
 
Födelsedagsbarnet var också mycket nöjd. 
 
 
 

 
 

Paket på posten

Kände mig sviiiinigt sugen på choklad idag och som ett brev på posten kom det här: 



Ja alltså, det kom de facto på posten. 

Marabous nya chokladkaka, fylld med oreos och en liten bit av himmelriket, antagligen. 

Ska smaka nu. 


En fråga om amning

 
 
Svar: Båda mina barn var riktiga tuttungar. Dom ville amma och tutta precis hela tiden. Varken flaska eller napp var av speciellt stort intresse. Jag ammade hela dagarna och hela nätterna, med möjligen några små avbrott. Det var  självklart härligt att det fungerade så bra med amningen. Barnen blev runda och trinda och jag kunde äta fyra semlor per dag tryggt förvissad om att allt rann ut genom tuttarna (i alla fall första gången) (lite trögare andra gången). 
 
Dock blev jag ganska oumbärlig och vi kunde inte dela mycket på ansvaret jag och Spiderpapa eftersom barnen ville ha mig och mina tuttar 99.9% av tiden. När kidsen var runt 10 månader (båda gångern) fick jag ett mindre mentalt bryt, någon slags kombination av sömnbrist och av att ha dragit ett stort lass. Så jag lämnade helt sonika över bebisen till pappan och sa "nu får du ta över, hej då". Sen åkte jag hem till min mamma och sov där en natt. En LJUVLIG natt! Helt ostört. Och sen var det slut på amningen. 
 
Jag tyckte med andra ord inte att det var speciellt jobbigt att sluta amma. Bara skönt. Jätteskönt. Min Kropp AB var min kropp igen. 
 
Men vet du, är det något jag har lärt mig med åren så är det att vi alla är SÅ olika. Bebisarna är olika och vi mammor är olika. En del mammor tycker det är jättejobbigt att amma och vill inte alls, andra mammor vill gärna amma men kan inte, en tredje mamma har mjölk för en Arlafabrik och ammar i flera år. Allt är lika bra och lika okej och ingen ska komma och diktera något annat. 
 
Föräldraskapet är en bergochdalbana av känslor och utan att vara någon expert alls tycker jag det låter helt normalt att du känner separationsångest. Kanske kan du lindra den något genom att samsova med ditt barn? Vi har samsovit massa med våra barn och det är det mysigaste jag vet! Oavsett brukar det bli bäst när man lyssnar till sig själv och till sitt barn. 
 
Vet inte om det här var så bra svar till dig, men det är mina tankar i alla fall. Kanske har jag någon läsare här som känner igen sig bättre? 
 
Lycka till! Kram!
 

Rosa moln kring benen

Vi måste prata om fladderbyxan! Världens bästa typ av byxa och i princip den enda typ av byxa som jag använder för närvarande. 
 
Fördelar med fladderbyxa:
 
1. Jag kan ha stora trosor under.
2. Dom sitter inte åt i midjan. Jag kan kan äta en hel spädgris till lunch och samtidigt ha mensmage dag 1 (värsta dagen) utan att midjan sitter det minsta åt. Jag kan till och med addera gasiga tarmar på det och midjan på fladderbyxan är fortfarande inte ens berörd. Förstår ni? Ljuvligt. 
3. Dom är superenkla och snabba att ta på sig och av sig. 
4. Det känns som att ha ett rosa fluffigt moln kring benen. 
 
Nackdelar med fladderbyxa:
 
1. Dom bidrar till att jag utvecklar en allergi/överkänslighet mot tighta jeans vilket begränsar garderoben något. 
 
 
 
 
 

Stressig morgon

Hittade det här inlägget i utkast. Jag skrev det för två veckor sedan men missade att posta. Tänker att jag kan posta det nu istället. Kunde lika gärna varit idag. 
 
Tillåt mig beskriva vår morgon (förra två veckor sedan då´ra): 
 
06:40 Vaknar. Kliver upp. 
 
06:45 Kokar kaffe. Skrotar runt. Na na na na. Vilken skön morg... HELVETE!!
 
06:46 Kommer plötsligt ihåg att 6-åringen ska vara hos tandläkaren kl 07:30. Insikten slår ner som en bomb i mitt annars så fromma sinne. 
 
06:47 Överväger en kort sekund att ställa in besöket men inser att vi ställde in även det förra besöket. Gulp. Vill inte gärna bli den där föräldern med barnet som fick tandprotes innan 8 års ålder.  
 
06:50 Akutväcker barnen. Brukar aldrig behöva väcka mina morgonpigga barn. Men nu så.
 
06:55 Akutborstar tänderna på i synnerhet det barn vars munhygien strax ska inspekteras. Ringer samtidigt till 3-åringens förskola och konsulterar med pedagog hurvida jag borde lämna 3-åringen innan eller efter storebrors tandläkarbesök. Hon tycker innan för att det inte ska krocka med frukost.
 
07:00 Ut till bilen.
 
07:01 Fa-an! Det har varit kallt under natten och en stenhård hinna av frost täcker samtliga bilens rutor. 
 
07:02 Skrapar rutorna. Gråter inombords på grund av tilltagande köldskador på fingrarna. 
 
07:10 Lämnar lilla barnet på förskolan i blixtens hastighet.
 
07:20 Letar parkering utanför TANDLÄKARHELVETET!!! Ja alltså, kliniken heter inte tandläkarhelvetet. Det är bara så jag tänker det i mitt huvud just då. 
 
07:21 Varför finns det inga parkeringar?? Varför?? HUR kan man anlägga en tandläkarklinik utan att tänka på klienternas behov av parkering? Va? Sådana där sailvblåsar och material till rotfyllningar tänker man på, men en vettig parkering inom rimligt avstånd? Neeeeej då. Vad är det med folks prioriteringar nu förtiden????
 
07:22 Planerar att jag ska ta mig ett allvarligt snack med tandis. Och jag tänker inte ta ansvar för om stämningen blir tryckt. 
 
07:23 Hittar en parkering och springer mot entrén med 6-åringen under armen.
 
07:24 Trycker febrigt på hissknappen koooom iiiigeeeen nuuuu då
 
07:25 Hissen är trasig. Vi får springa 6 trappor upp. 
 
07:26 Stapplar in genom dörren till tandläkaren svettig som en gris. 
 
07:30 Checkar in exakt i tid! NÖFF eller jag menar HAHA! Så jefla nöjd.
 
07:35 Tandläkaren meddelas vara försenad en halvtimma. 
 
Ridå. 
 
Ps. 6-åringen hade inga hål. Ds. 
 
 
 
 
 
 



Annonsera här »