Vad göra nu då?
Mitt förslag: Ta en lång promenad.
Spiderpapas förslag: Chilla.
Lillemans förslag: Leka med leksaksborren.
Mitt förslag: Ta en promenad, återigen.
Spiderpapas förslag: Jag vill chilla.
Mitt förslag: Jag vill få frisk luft!
Lillemans förslag: Borra mamma i näsan.

Reunion
Våra tränare var också med och hoppla! Dom är inte alls pensionärer vid det här laget. När vi var kids tyckte jag att dom verkade så hiiiiiimla gamla. Vuxen som vuxen, i ett barns ögon var alla dinosaurier. Men nu fick vi veta att våra tränare bara var strax över 20-sträcket när det begav sig. Små bejbis.
I vilket fall. Maten, sällskapet, allt var supertrevligt! Det här får vi göra igen.
Nu får vi snart besök så här på söndagsförmiddagen. Det är bäst att jag hoppar i lite kläder så kompisarna slipper möta Spiderchick så som hon föddes (plus några centimeter och kilon).

Gårdagens middag.
Trerätters
Nu inväntar jag en kompis. Vi ska ta oss en liten fördrink för att sedan möta upp ett gäng tjejer på stan för middag. Ska bli jättetrevligt!

Liggsår. Fast det syns inte så värst.

Rockar min nya favvoklänning ikväll.

Har skapat en gnutta middagsfeeling på köksbordet.
Liggdag
Jag har:
1) Legat i soffan.
2) Legat i soffan.
3) Legat i soffan.
4) Legat i soffan.
5) Legat i sängen.
Kring två-snåret tyckte jag mig se en liten dammtuss hoppa till ett hörn (men jag kan även ha inbillat mig). Mer action än så har det inte varit idag.
Nu: Starta dagen.
Ikväll: Trerätters middag!

Postar bild från en annan dag då jag var mindre ligg:ig.
Fel sida
Det var faktiskt så illa att jag tvingades deportera övriga familjen till farmor så att vi slipper undan varandra några timmar.
Nu ska jag ligga i soffan och fräsa och frusta en sväng. Sedan ska jag ta tag i den här dagen.

Spider på fel sida.
Fredagskväll
Där stannade till det var så nära middagstid att mamma inte kunde göra annat än erbjuda oss mat. Exakt vad som var målet med hela besöket.
Annars låg jag mest i mammas ena tandläkarstol (som är en fåtölj) och läste tidningar.

Min position.

Lilleman ville göra samma som sin mamma, med filt, tidning och hela kittet. Han fick sporten.

När vi kom hem hade jag fått snigelpost.

Det var ett jobbtips från min granne Sandra. Haha, tack snälla!
Kväll?
För mig är det tydligen kväll klockan 14.50??
Har visserligen aldrig varit en nattuggla, men kom igeeeen.


Här sitter Spider och har det kvälligt.
Sushilunch
Jag kan bli rysligt sugen på sushi ibland!
Jag gillar dock inte laxen. Har aldrig gjort. Jag gillar inte heller sill. Rå fisk är inget för mig. Även om jag gärna skulle vilja gilla just sillen för det skulle underlätta kring alla högtider vi har här i Sverige.
Innan det regnar in arga kommentarer: Jag vet att man inte ska äta räkorna, de små "jävlarna". Dom halkade tyvärr med idag. Men jag vet att dom är hysteriskt dåliga för vår stackars miljö och bör bojkottas.

Martyrkampen 2.0
Imorse drog jag och darling genast igång martyrkampen och började tävla om vem som sovit absolut minst. Efter en del dividerande kom vi fram till att ingen av oss hade sovit någonting. Alls! Tydligen?
Då började vi istället tävla om vem som hade varit starkast vaken, det vill säga vem som varit längst upp i de olika stadierna av vakenhet.
Ingen har ännu vunnit.
(Okej det kaaaaan hända att jag smakade en del på sömnen i natt. Men det tänker jag absolut inte erkänna, det skulle ju vara som att lämna walk over.)

Känner mig inte fotogenique idag (ser ut som att någon varit i nafsat på det ena äpplet??).
Hembakat
Anna hade bakat semlor till oss. Herre min ge, jag vågar inte ens tänka på hur många moment hon gått igenom för att skapa dessa små underverk. Godaste semlan jag någonsin har ätit!
Christoffer var fräsch som ett as efter sina veckor i Thailand. Oklart exakt hur fräscht ett as egentligen är, men jo fräsch var han allt. Kände mig inte alls urlakad i jämförelse, näeeråååå.
Bilderna har jag hämningslöst snottat av de andra:



80-talet ringde
- Hallå hallå 80-talet ringde och vill ha sin outfit tillbaka, säger en röst i mitt huvud.
- Well... Keep on calling, svarar jag mig själv. Because I like this outfit!
Julkortsönskan
Det har inte blivit av innan. Jag antar att jag undermedvetet har hoppats på att det kanske, kanske ska trilla in ett litet, pluttigt försenat julkort. Att någon endaste släkting eller bekant i slutet av januari ska tänka Spiderchick henne har jag inte skickat något julkort till! Det måste jag göra!
Men icke.
Nu ger jag upp.

Vad göra med mitt liv??
Jag är glad över att jag får göra det som jag tycker är roligt och dessutom ger dig mig massa lyxig tid tillsammans med familjen. Men... Jag vill inte jobba så här för resten av livet.
Vad vill jag göra?? Jag har liksom ingen aning. Jag älskar friheten i att vara egen, samtidigt som jag saknar att tillhöra ett team. Hur kombinerar jag det?
Vet ni vad ni vill göra med era liv?
Vad skulle ni göra med mitt liv om ni vore mig?
Många frågor här.
Kepler och Kesella
Näe okej. Det gör jag inte alls. Men jag vill gärna känna mig som ett utsketet päron så jag får en chans att använda uttrycket (betyder "exremt trött" typ) för jag älskar det.
Ikväll ska jag hugga in på Kepler Eldvittnet, tjoho!
Till detta ska jag käka kesella med hallon. Alla andra i bloggvärlden mumsar alltid så där hälsosamt på kesella och färska bär och jag tänker icke vara sämre. Okej, jag kommer riva choklad över också. Men det behöver ju inte ni veta.
Pälsänglarna

Alltså... Jag gick runt i 26 år och sa pälsÄNGEL (samtidigt som jag såg något änglalikt med små lurviga ben framför mig). Till den dagen vi drabbades av pälsänglar (i Göteborg) och ett antal vänliga bloggläsare upplyste mig om att det heter änger inte ängel.
Eh... Det visste jag vääääl. Typ. Ööööh. Det vet väl alla. Eller. Ehum. Typ.
Brukar dock säga pälsängel i smyg. Låter mindre dramatiskt.
Varning för köttigt inlägg
Igår råkade jag dock riva bort lite för mycket och av kom en köttbit som kunnat föda en mindre armé.
Aouch!
Jag mår efter omständigheterna bra.

Spider med amputerad läpp.
Tuttchock?
Personligen tycker jag inte att ett par tuttar är så värst chockerande. Ja vad gäller själva kläderna tycker alla naturligtvis att olika plagg är olika snygga, men jag förstår mig inte alls på moralpaniken. Sådana här snitt och urringningar ser vi ju hela tiden i media.
Eller består chocken måhända i att varken Isabellas eller Rebeckas tuttar är fixade och inte heller pushade upp till nyckelbenen?
Varför måste alla tuttar ideligen tryckas in och knuffas upp? Varför kan de inte få komma i den form de är skapta?
Jag tycker att både Rebecka och Isabella är fantastiskt vackra och HUR snygga som helst. Inte ens om jag känner efter riktigt noga känner jag mig chockad.
Läs vad Rebecka skriver om saken här.
Vår kväll
Tillåt mig punktera upp:
18.00 Mamman i familjen står i köket och skriker plötsligt rakt ut i ren skräck.
18.01 Nej hon har inte sett ett blodigt hästhuvud i diskhon inte heller en kanin kokande på spisen. Nej nej. Långt värre. Hon tror sig ha sett en PÄLSÄNGER på golvet!!!
18.01 Ja för er som har följt den här bloggen en tid vet ni att familjen Spiderchick har en svår och ganska traumatisk historia med just pälsänger.
18.02 Övriga familjen kallas till krismöte.
18.04 Mamman velar mellan två beslut - antingen akut städning av kök eller utrymning av bostad.
18.05 Mamman inser att det är helt fel årstid för utrymning av bostad. Hon bestämmer därför att ett akutstäd är på sin plats. Tänk FLYTTSTÄD! uppmanar hon familjen.
18.15 Pappan tvagar diskbänken medan mamman går till attack mot kylskåpet med rengöringsmedel i högsta hugg.
18.16 Lille barnet får dispens från städningen för att istället bygga torn av köttbuljong.
18.40 Städning avklarad.
Mamman mår i skrivandets stund lite bättre.

Köttbuljongtorn.
Filmkaos
Det brukar ta ungefär en kvart, ett barn med trytande tålamod och minst en tyst vuxensvordom innan rätt film hittas i alldeles fel fodral. OTROLIGT IRRITERANDE!!!!!!!!!!!!!!
Om jag själv har bidragit till eländet? Oh ja i allra högsta grad. Faktum är att jag är kaosets absolut störste främjare (tillika motståndare).

Bakom denna vackra filmidyll döljer sig ett kaos.
Ni kan kalla mig Bygglovs-spider
Vi har tillbringat tre timmar med att bara dra ut all spik som suttit i tak, väggar och lister. Vi snackar spik i hundratals. Om vi smälte ner alla skulle vi antagligen kunna göra en mindre staty av eländet. Om vi ville. Men det vill vi inte.
Lilleman har varit superduktig och hjälpsam. Särskilt hjälpsam var han med att äta upp bullarna till fikat. Där får jag väl erkänna att även jag la min allra mest hjälpsamma manke till.

Jag drog spik med hammare.

Darling drog spik med kofot.

Lilleman drog en bulle.
Bilderna
Nu funderar jag på att:
1) Förstora upp bilderna och rama in.
2) Överföra bilderna till stora canvastavlor.
3) Göra fondtapet av mig själv skala 1:1 (eller större).
Är det sista to much?

Godnatt alla
Godnatt Pippi.
Godnatt Annika.
Godnatt Tommy.
Godnatt Prussiluskan
Godnatt Emil.
Godnatt Kommandoran.
Godnatt Ronja.
Osv
Osv
Osv
Nu hoppas jag VERKLIGEN att Emil, Pippi, Ronja och de sju grådvärgarna i all evighet sover RIKTIGT gott.

Godnatt Annika och Prussiluskan.
Post-njutning
- Hihihihihihiiiih, står jag då i fönstret och fnissar ondsint åt våra grannar. NUUUU får ni er post. Själv har jag redan fått min för länge sedan - YOU FUKKERS!
Och så drar jag för gardinen för fönstret på ett ytterst dramatiskt sätt, som ett slags "ridå".
Jo mitt liv är stundom ganska innehållsfattigt. Korrekt gissat.

Ondsint fniss.
Tryckarminnen
När jag gick på högstadiet dansade vi tryckare i tid och otid, på alla disco. Det var tack vare dessa vi ens bemödade oss gå dit. Man kan väl säga att tryckarna var ungefär som att i dagens läge adda någon på facebook, man blev sedd och bekräftad.
Tryckare vi dansade till:
• Bonnie Tyler - total eclipse of the heart.
Fick man inte dansa till den här låten kunde man lika gärna åka hem.
• Bryan Adams - Everything I do, i do it for you
Powerballadernas okrönte konung! Den här mannen ägde mer eller mindre våra disco.
• Bryan Adams, Rod Stewart och Sting - All for love
När musiken tystnar och alla tre tar i från tårna i olika stämmor = knotter över hela lilla tonårskroppen.
• Mariah Carey - Without you
SOM vi beundrade den där handen Mariah satte upp i luften varje gång hon klämde i.
• Whitney Houston - I will always love you
And IIIIIIII iiiiIIIIIIII will aaaaaaaalways looooove yooouUUUuuUUUUuuuUU! Ja vad säger man?

Roddan, Stingan och Bryan.

Mariah och handen.
Kill i benen
Min mamma och mormor har precis samma sak.
Rätt jobbigt för det går liksom inte att ligga still. Jag måste sprattla med benen i soffan för att stå ut under till exempel en film. Alternativt tvinga min kille att massera mina vader.
Att gå på bio och sitta still i två timmar kan vara ganska påfrestande när killeriet sätter in. Även om det är överkomligt.

Slänger in en omotiverad bild från plåtningen med Mama.
Spänning
Jag ville helst att darling skulle följa med in på toaletten på kvällen och hålla mig i handen när jag slog nattadrillen. Jag vågade liksom inte lämna sängen ensam. Så spännande är boken.
Men nu är den utläst och jag är gravt uttråkad på grund av att jag inte har någon ny bok på lut.
När jag är inne i ett bokrace (som nu) känner jag mig helt naken utan min läsning om kvällen. Naken och sårbar.

Spiderchick tjurar boklös i soffan.
Matbloggen??
Gaymasen har tidigare blivit anklagad för att vara en "matblogg", det vill säga att han bara postar bilder på mat dagarna i ända. Varför anklagar ingen mig för det samma undrar jag?? Man skulle kunna tro att jag inte gör annat än äter. Äter och fotar det jag äter.
Gaymasen är förresten ÄNTLIGEN hemma från Thailand. Jag trodde aldrig att han skulle avsluta sitt lyxeri där borta i värmen. Nu hoppas jag på en fika med karln i veckan. Obs! Kommer neka all jämförelse av armfärg.

Efterrätt.

Rött kött
Det har blivit bättre med åren, men tidigare i mitt liv har jag alltid haft hemskt lätt för att bli röd om kinderna, för allt och inget. Vin gör mig pionröd och supervarm (skulle antagligen kunna agera värmeaggregat åt ett mindre land). I perioder har jag även haft superlätt för att bli generad, typ blivit illröd bara någon sagt hej.
That´s me.

Se upp i backen!
Imorse fick vi nämligen sms av några kompisar som uppmanade oss att komma till en av Skövdes brantaste pulkabackar klockan 10.00. Vilket vi gjorde.
Ser ni på bilden här nedan hur brant backen är? Nej det gör ni nog inte eftersom det är ett STUP! Jag vågade absolut inte åka. Om jag skickade ner mitt barn för stupet? Svar ja. Flera gånger. Och han älskade det.

En klutt med kids långt bort i fjärran.

Kompisarna bjussade på grillkorv som hungriga barn intog i rått tillstånd.
Handbollskollapsen
Jösses vad jag tyckte synd om Polen i första halvlek, dom låg under med elva bollar. Jag tycker alltid förskräckligt synd om lagen som ligger under för mycket.
- I kan la va lite snälla pöjkar, tänk på motståndarna! ville jag hoppa in i tv-rutan och be Sverige. Hur roligt tycker ni själva det är att ligga under med hundra bollar? Nä just precis.
Vad händer då i andra halvlek? Jo svenskarna spelar inte alls bra och matchen slutar LIKA!
Eh... Såååå snälla menade jag inte att Sverige skulle vara.
Jag menade att vi kunde släppa efter med några bollar så Polen och jag slapp må alldeles för dåligt. Men absolut inte massa bollar.

Från aftonbladet.







