Säljdrottningen

Jag har kommit in i världens flow vad gäller att sälja av saker. 
 
Förra veckan sålde jag leksaker, en jacka, en barnvagn, en babysitter, regnkläder, två par skor med mera med mera. Nu är jag helt euforisk här hemma och vill sälja MEEEEER! Det skapar liksom ett beroende. Att lägga ut något på en säljsida, invänta en köpare, märka att andra KÖAR efter prylen... Alltså jag tror inte att ni förstår vilken kick det ger! KICK!
 
- Ska vi inte ta och sälja det här!?! frågar jag min man och radar fram massa saker som vi fortfarande använder.
 
Men jag tänker att jag kan sluta använda det bara jag får känna den ljuva sötman av en försäljning som går igenom. 
 
Ser jag inte upp så säljer jag väl snart huset. Och det vore ju lite snopet med tanke på hur länge vi letade efter ett. 
 
 
 
 

Borsta tänderna

Det här med att borsta tänderna på en treåring... Om treåringen själv fick välja skulle tandhygienen bestå i en snabb skuggborstning någon slumpartad gång varannan vecka. Att få till en borstning varje morgon och kväll är med andra ord inte helt lätt. I alla fall inte för mig. 
 
När jag ska borsta tänderna på barnet: Kom nu borsta vi tänderna. Koooom nu! Mamma säger kom NUUU! Kom ska jag visa dig en jätterolig grej! Jo det är sant. Kom nu. Det är ROLIGT att borsta tänderna. Tjoho! Eh. 
 
Resultat: Absolut ingen närmar sig tandborsten. Allra minst treåringen. 
 
När pappan ska borsta tänderna på barnet: *sätter röst åt en nallebjörn*
 
Resultat: 
 
 
 
Att borsta tänderna är SÅ roligt!
 
 
 
 
 
*trillar av pallen av skratt*
 

Äro barnen nöjda

Vi har varit på Skövdes årliga matfestival vilket har bestått i att köa till diverse barnaktiviteter. Idag har vi köat till Pippi,  köat för att få köra trampebil, hindrat 3-åringen från att ge andra wiplashskador och brutna hälsenor med trampebil, köat till ansiktsmålning, köat till fiskedamm, förhindrat att vi skulle behöva köa till överprissatt tivolikarusell av tveksam karaktär, köat till en teater, köat till pannkakor samt hängt i en sandlåda 2 timmar (den behövde vi inte köa till). 
 
Om vi säger så här - BARNEN TRAVADE HEM FRÅN FESTIVALEN JÄKLIGT NÖJDA. 
 
Äro barnen nöjda äro päronen nöjda. Så fungerar naturlagen. 
 
 
 
 
 

Ny pöd!

Ett nytt podavsnitt kära vänner!
 
I det här avsnittet avhandlar vi min ångest över mailet. IGEN. Ja ni vet ju vad som har hänt vid det här laget. Jag har faktiskt kommit över det nu, så efter det här podavsnittet ska jag inte älta felmailandet mer. Bara så ni vet.
 
Vidare berättar Matilda om den rädsla och otrygghet hon känner när hon är ute och promenerar ensam, i synnerhet kvällstid. Jag, och säkert många med oss, kan relatera till det. 
 
Sen pratar vi om hur man inte alltid måste vara så himla, himla påläst hela tiden. Ibland kan naivitet och okunskap tvärt om innebära framgång. 
 
Hoppas ni gillar avsnittet!
 
Lyssna här nedan eller via iTunes. 
 
 
 

Gillar vs ogillar

Jag ÄLSKAR att betala räkningar! Det är det bästa jag vet. Näst efter att inte få några räkningar alls (hade ju varit optimalt, men a ja). 
 
Jag vill betala alla räkningar bums och ändrar ALLTID betaldatum till dagen efter. Bästa känslan! Om mitt telefonabonemang till exempel hade fått bestämma hade deras summa dragits från mitt konto den 12e varje månad. TOLFTE!? Det är så många dagar efter den 25e att jag får harpuls bara av att tänka på det. 
 
A ja.
 
Något som jag där emot inte tycker är så roligt det är att fakturera. Det ääääär sååååå trååååååkigt. 
 
Tydligen tycker jag alltså att det är roligt att betala andra men jag tycker det är tråkigt att få betalt.
 
??
 
Borde verkligen ta och se över min attityd. 
 
 
 
 
 

Tack!

Tack snälla ni för att ni delar med er! Gud vad jag har skrattat åt era kommentarer... Det gör att jag nästan kan se humorn i min egen fadäs. Nästan!
 
Igår mådde jag INTE bra. Usch vilken ångest och magont. Direkt efter att mailet råkat (!!) gå iväg upplevde jag en enorm overklighetskänsla. Detta händer inte... Sen stod jag liksom brevid mig själv och tittade på vem som tydligen ska vara en professionell business woman men som nu delgett både sviktande jobblust, PMS-besvär och analkande lingonvecka till en samarbetspartner. Gah!
 
Min man (som är mer av den raka typen) tyckte att jag skulle ringa upp personen och förklara mitt felmailande. 
 
- RINGA?? ÄR DU INTE KLOK?? vrålade jag. DETTA SKALL TIGAS IHJÄL OM JAG SÅ SKA GÅ UNDER JORDEN!
 
Grejen är den att mens-mailet hamnade i en tråd av andra mail så jag är inte helt säker på att personen har sett det. Idag fick jag och Matilda mail tillbaka och hen skrev inget om min mens. Det kan ju vara av artighet (ointresse?) (min mens ej så rolig?) eller så har personen faktiskt inte lagt märket till det. Jag vet inte. Jag tänker i alla fall INTE påkalla någon extra uppmärksamhet kring det. 
 
Nu vill jag bara att tiden ska gå så att de salta ENORMA skamsköljningsvågorna avtar något och blir mer till krusningar på ytan av en insjön. 
 
 
 
 

Jag döööööööör...

Har sådan ångest just nu! En rivande ÅNGEST! Den rider mig. Minst sagt.
 
Varför?
 
Jag råkade göra det värsta man kan göra i dagens digitala i-land. Jag skickade mail till fel person. Jag skrev ett högst privat mail till Matilda om mitt mående (var på väldigt svajigt humör igår) och min analkande MENS men råkade skicka det till en samarbetspartner istället. 
 
Det är sant.
 
JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!
 
Vill bara lägga mig ner och bli en våt pöl.
 
Vet inte riktigt hur jag ska komma över detta? Det kommer ge mig skamsköljningar för resten av livet. Kanske kommer jag kunna skratta åt det så småning om men just nu känns det extremt icke-roligt. 
 
Snälla kan inte ni säga att ni också har gjort tabbar likt denna? Typ skickat sms till fel person och så där? Tänker att jag kommer må liiiiite bättre om jag bara får höra att andra också har råkat lämnat hjärnan bredvid kroppen. 
 
 
 
 
 

Mardrömmar

Jag och en kompis snackade barn och mardrömmar häromdagen. 
 
Kompis: Mina barn drömmer ofta mardrömmar!
Jag: Mina barn har aldrig drömt någon mardröm?
 
Exakt samma natt drömde min treåring en mardröm. Han var alldeles förtvivlad. Ylade och grät. 
 
Det lät så här:
 
HJÄÄÄÄÄÄLP!
*paus*
VAR ÄR MIN IPAD?
*paus*
JAG VILL SPELA PÅ IPÄÄÄÄÄÄDEN!
*paus*
JAG VILL SE PÅ STADENS HJÄLTAR!
*paus*
Jag vill ha godis...
*gråt*
 
 
Oklart om det är den typen av mardrömmar som min kompis barn drömmer?
 
 
 
 
 
 

Bröllop och hög sockertröskel

Igår hade vi äran att få vara med på våra vänners böllop. Åh vad fint det var!
 
Brudgummen är musiker så det var massa livemusik både i kyrkan och på festen. 
 
En av musikerna berättade att han hyrs in för spelningar på ungefär 50 bröllop om året. Det är tydligen en sådan JÄKLA business. Folk gifter ju sig hela tiden och alla vill ha musik (såklart). Överväger att börja hyra ut min man om helgerna. Låta honom kuska runt och dra in lite cassssh. 
 
Hur som helst. Underhållningen var med andra ord bra, bordsplacering mycket rimlig och maten superb. Till huvudrätt bjöds det på buffé och till efterrätt macarons i olika smaker. Mums!
 
- Macarons är så sött jag orkar nog bara två, sa någon.
- Eh ja just det... svarade jag och låtsades som att jag inte alls precis hade ätit nio stycken.
 
Borde eventuellt göra något åt min höga sockertröskel. 
 
 
 
 
 
 
 

 

Död bil

Vår bil krånglade till sig i veckan.
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Jag och Spiderpapa är och handlar.
 
• Dags att åka hem! 
 
• Vafalls? Bilen går inte att starta. 
 
• Jag vrider och vrider på nyckeln men inget händer.
 
• Jag föreslår att vi ska göra om proceduren. Alltså, kliva ur bilen, låsa, låsa upp och sen kliva in i bilen på nytt. Jamenar bilen kanske inte fattade att det var vi - Ä G A R N A - som klev in och ville åka hem?
 
• Vi gör om proceduren.
 
• Men nej. Tyvärr. Bilen har inte magiskt lagat sig själv.
 
• Vi tänker att vi kanske måste öppna motorhuven eller nåt? Så brukar man ju göra på film.
 
• Inser att vi inte vet hur man öppnar motorhuven (det behöver ni ju inte berätta för någon) (obs! det var faktiskt ganska krångligt). 
 
• Jag ringer en livlina. Min pappa. 
 
• Vi lokaliserar felet till ett dött batteri. Antagligen på grund av att någon lampa  varit tänd för länge i bilen. 
 
• Vi får sammankoppla pappas och vår bil med startsladdar.
 
 
 
 
 
 
• Bilen startar.
 
• Min pappa råder oss att hålla bilen igång en stund så att batteriet hinner ladda upp sig igen. 
 
• Vi åker och hämtar våra barn som är hos sin farmor. 
 
• Framme hos barnens farmor känner vi oss trygga med att stänga av bilen. Nu MÅSTE batteriet ha laddats upp igen. 
 
• Vi får inte igång bilen. Den är död. D Ö D. 
 
• Vi får sladda ihop bilen med svärmors bil och starta den på detta vis. Så att vi kan ta oss hem. 
 
• "Nu stänger jag av bilen" säger Spiderpapa utanför vårt hus. "Står jag parkerat bra?" undrar han och kikar noggrant i bakspeglarna för stänger vi av bilen nu kommer vi inte kunna parkera om den. Det går ju inte starta förrän vi har ett nytt batteri och det får vi köpa imorgon, nu är det kväll. 
 
• "Du står parkerad jääääättebra" intygar jag.
 
• Spiderpapa stänger av bilen.
 
• Vi inser att samtliga elektriska fönsterrutor är nedtryckta (alltså öppna). Går bara trycka upp igen om bilen är igång. 
 
Ridå. 
 

Varför är du så sur?

Ny pod!
 
"Varför är du så sur?" är en fråga som Matilda har fått flera gånger i sommar. Svaret på den frågan reder hon ut i det här avsnittet. Vidare pratar vi om min sons skolstart. Han har ju börjat förskoleklass nu. Brrrrrrööööllll min lilla beeeeebis...
 
Sen pratar vi om hemmafruideal och varför vi tror att alla hemmafruar på 1930-talet kanske inte var så jäkla glada och happy happy hela tiden. Vi pratar också om det faktum att bildandet av familj anses vara en så liten grej när det egentligen är HUR STOR SOM HELST! Jag vet inte hur det var för er andra föräldrar att få barn men för min del öppnades en helt ny värld. 
 
Ni kan lyssna på avsnittet här nedan eller på iTunes.
 
Hoppas ni gillar!
 
 

After föris

Jag och barnen körde en "after föris och fritids" igår genom att åka till sjön som ligger ungefär 5 minuter bilväg från oss.
 
 
 
 
 
Förutom att kunna gå på museum utan kaos så är även det här med att göra saker själv med barnen mycket enklare den här sommaren. Uppsikt måste man ju alltid ha över sina barn, speciellt vid vatten, men det är inte samma konstanta jag-måste-vara-med-över-allt spring efter ungarna längre. Jag kan förklara för den minste att han inte får vara längst ut på bryggan med dom fjuniga 15-åringarna för dom är simkunniga och ÄLDRE än honom och det kommer dröja några år innan han kan simma och ännu längre innan han har fjun på läppen. Och då förstår minstebarnet vad det är jag säger (kanske inte fjun-biten men ja, ni fattar).
 
Himla skönt! För moder natur höll just på att akut-mutera en tredje arm på mig när hon märkte att två stycken inte räckte till under så pass lång tid. Men jag har liksom fullt upp med mina nuvarande kroppsdelar så det var bra att tredje-arm-muteringen hann bromsas i tid.
 

Lyxkväll

Men titta här vad lyxigt!
 
 
 
 


 
Igår hade jag två kompisar på besök för rosévinspimplande och charkisar i kvällssolen (PÅ MIN ALTAN :)))) ) (har ju numera en sådan). Vi brukar träffas ofta, men typ alltid i sällskap av alla våra kids. Nu var vi barnfria och fick vi chansen att prata ostört och utbyta mer än ett fragment av en halv mening. Aaaaaahhhh.... Vi lärde känna varandra på nytt, kan man säga.
 
Är för övrigt rysligt sugen på att bjuda in ett gäng kompisar på champagnefrukost någon lördag. Hur trevligt låter inte det? Jag är ofta så kvällstrött och tycker att fler vuxenaktiviteter borde utspela sig dagtid.
 
Ska fila på den idén. 

En bloggig lista

Bloggkommentatorerna uppmanade till att fylla i den här listan och då gör jag självklart det. 
 
Hur länge har du bloggat?
Sedan 2008. Jag hade även någon slags "fashionblogg" en kort period under 2007 då det fortfarande var okänt för mänskligheten att man kunde blogga om annat än kläder. 
 
På vilka sajter?
Bara blogg.se. Jag har under åren fått otaliga förslag om att flytta bloggen till diverse mer eller mindre suspekta siter, men i slutet av dagen har jag alltid gillat blogg.se bäst. 
 
Vad är det bästa med att blogga?
Att jag får skriva precis vad jag känner för och dessutom ha den äran att få en nästan omedelbar respons på det, från er. 
 
Och det sämsta?
Tidigare har jag tyckt att det sämsta är alla nötter som inte förstår min humor eller min ironi. Eller alla extremistföräldrar som ska tala om för mig hur jag ska sköta mitt föräldraskap. Men sedan jag minskade ner på bloggandet har dessa människor försvunnit från bloggen. Skönt.
 
Vem tar dina bilder?
Helst inte min man! Senast jag tog hjälp av honom fick jag en okänd kvinna på axeln. Otroligt obehaligt.
 
Bevis:
 
 
 


 
 
Har du lärt känna någon via bloggandet?
Jag har träffat SÅ många vänner tack vare bloggen! Sen måste jag tillägga att typ allt yrkesrelaterat som hänt mig de senaste fem åren har jag att tacka bloggen för, kanske inte direkt men indirekt.  Tack vare bloggen skrev jag min egen sida för lokaltidningen under 4 år. Tack vare bloggen träffade jag Matilda och med Matilda har jag poddat, tvoddat för SVT, startat företag, hållit i föreläsningar för 100-tals personer och överlag utvecklats helt sinnesjukt mycket som människa och business women. Tack för det lilla blöggis!
 
Vilket blogginlägg har fått flest kommentarer?
Vet inte riktigt, men över lag är det jättebra för en bloggares statistik att bli gravid och föda barn. Jag skulle kunna föda barn igen och igen och igen bara för att få se alla hundratals grattiskommentarer välla in! Eh...
 
 
 
Nyfödd förstfödd.
 
 
 
Hur många läsare har du i månaden?
Ingen aning. Jag vill inte veta heller. Jag bloggar för att det roligt och vill slippa bry mig om läsarantal. 
 
Vilken tid på dygnet bloggar du helst?
Helst hade jag bloggat på morgonen men eftersom min dag kör igång i 110 knyck så fort någon av barnen bänt upp min ögonlock brukar en blogglucka uppstå först frammåt 21-tiden på kvällen. 
 
Nämn en blogg som du tycker mycket om?
Just nu älskar jag Frans. Skrattar högt åt hans inlägg.
 
Vilket är det bästa bud du har fått?
Förutom att Marabou äntligen har insett att de ska sponsra mig så blir jag inte välsignad med speciellt mycket. Jag brukar få en del återbud ibland. Det är allt. 
 
Hur många inlägg skriver du i veckan?
5-6 inlägg. När jag proffsbloggade och försörjde mig på bloggen skrev jag 35 inlägg. GALET!
 
Hur mycket tid lägger du på din blogg?
5 timmar i veckan kanske. 
 
Kan du leva på din blogg?
Nix pix. Jag tjänar fortfarande en hacka men det är en extrainkomst, absolut inget som betalar ett topplån på ett radhus. 
 
Nämn ett gammalt blogginlägg som känns.
Jag minns det här inlägget väldigt väl. Det var första gången jag vågade blogga om att det var kämpigt att vara mamma. Vilket jäkla stöd jag fick! Blir helt rörd än idag av att läsa alla kommentarer. All pepp jag fick från massa fantastiska kvinnor! Det betydde så mycket för mig. 
 
Hur länge kommer du blogga?
Länge! Har väldigt svårt att se mig själv sluta med det här. Speciellt nu när jag har hittat en så god balans mellan bloggandet och allt annat i mitt liv.

Marabou kvikk lunsj

Min kompis Marabou (älskar vår vänskap) skickade hem en nyhet till mig i veckan, Kivkk Lunsj. En smak med kex och havssalt. 
 
Tydligen är det här från början en norsk favorit och något som norrmännen ofta har med sig när dom "går på tur". Faktum är att jag såg Kvikk Lunsj i hyllorna när vi var i Oslo för några helger sedan. Det är alltså inget ljug, har sett det med mina egna ögon. 
 
 
 
 




 
 
Jag tycker att den var jättegod! Havssaltet gör sig perfekt ihop med den söta chokladen och det spröda kexet knastrar på ett alldeles utmärkt sätt mellan tänderna. Att kakan dessutom heter Kvikk Lunsj gör att jag med gott samvete kan äta den som en kvick lunch när andan faller på. 
 
Betyget på den här kakan blir Fyra Norrmän På Tur av Fem möjliga. 
 
Ps. Jag älskar alla norska stavningar! Under vår semester i Oslo satt jag i bilen och fnissade mig fram på vägarna eftersom allting heter så roliga namn. På vägen hem såg vi ett ställe som hette Lökholmen. HAHAHAHAHA LÖÖÖÖÖKHOLMEN skrattade vi rått tills vi insåg att vi befann oss i Sverige. Eh. 

Ballongig dag

Igår hade vi filminspelning med en samarbetspartner till oss. Det innebar bland annat massa ballonger.
 
Heliumballonger...
 
 
 
 
 
 
Och vanliga ballonger. Alltså jag tror inte att ni förstår hur SVÅRA dessa ballonger var att blåsa upp??
 
 
 
 
 
 
Vi blåste och blåste och blåste så att de inre organen nästan sprack. Efter en kvarts kämpande hade ballongjäkeln formats till cirka en halv kospena. 
 
 
 
 
 
Efter ytterligare en kvart (typ) blev det äntligen en ballong av allt blås. PJUH!
 
"Asså det här behöver man ju vara elitidrottare för att göra"
Citat en högröd Matilda med ballong i mun. 
 
A ja. Vi fick ihop en hög till slut. 
 

Att ta tag i sig själv

Ny pod mina vänner!
 
I det här avsnittet testar Matilda hur mycket jag är "som alla andra". Ett intressant test.
 
Jag öppnar upp och berättar om min kisseri-ångest på bortaplan. Jag berättar även om mitt Kardashian-beroende, hur jag äcklas av mitt instagrambeteende samt förklarar varför jag vill att Matilda ska läsa alla mail i min inkorg före mig. 
 
Matilda berättar vidare om sin oförmåga att "ta tag i saker" och avslöjar även att vår bokföringsdam tydligen tycker att Matilda borde bli mer som mig. HAHAHA! (Det njöt jag av att höra) (kände mig sedd och betydelsefull).
 
Det och mycket mycket mer bjuder vi på i det här avsnittet. Ni kan lyssna här nedan och även via iTunes. 
 
Hoppas ni gillar!
 
 
 

Sängdelning

Jag satt hos grannen igår och pratade glatt om hur BRAAAA hela vår familj sover just nu. Alla i egna sängar! Jo men visst! Sedan vi flyttade till huset har barnen inte varit intresserade alls av att tassa över till vår säng om natten. Jag och Spiderpapa har legat och vräkt oss heeeeeeelt ensamma i dubbelsängen. 160 nystärkta centimeter  baaaaaara åt oss! Vi har haft så mycket sovutrymme varje natt att vi knappt vetat var vi ska göra av armar och ben. Jag har vaknat i chock varje morgon över att ingen har väckt mig under natten eller försökt tränga ut mig ur sängen. 
 
Japp.
 
Så satt jag och pratade glatt hos grannen.
 
Idag?
 
Vaknade så här:
 
 
 


 
Vad bilden föreställer?
 
I förgrunden ser ni treåringen. Över treåringens mage ser ni Spiderpapas arm och över Spiderpapas arm ser ni sexåringens fot. I bakgrunden ser ni mina fötter, undanträngda med resten av min kropp på en yta av ungefär 3,5 centimeter. 
 
Mm.
 
Jag borde sett det komma. 
 

Borde-göra-lista

Minst en gång (oftast femtio) tänker jag på allt som borde göras i vårt hem. 
 
Saker vi borde göra typ nu (obs ett axplock):
 
1. Städa ur bilen
Insidan av vår bil ser ut som en soptipp efter sommarens alla semestrar och utflykter. Pricken över i:et satte treåringen i lördags när han resolut smorde in den ena fönsterrutan med choklad. 
Negativt: Det är inte särskilt trevligt att fara runt i en mobil soptipp.
Positivt: Treåringen har skapat ett effektivt solskydd plus att det går alltid att hitta något ätbart (och möjligen oidentifierbart) i bilen om hungern sätter till.
 
2. Rensa bland alla grejer som vi rensade ur förrådet
Vi rensade ut vårt förråd förra veckan. JÄTTESKÖNT! Bara det att de utrensade grejerna inte kom särskilt långt och nu står allt i hallen istället.
Negativt: Det är trångt att ta på sig ytterkläder. 
Positivt: Det finns saker att sitta på om man... Ja... Eh. Det finns saker att sitta på helt enkelt.
 
3. Rensa rabatter
Vi har inte rensat en enda rabatt i vår trädgård sedan vi flyttade in i huset. Vi har inte hunnit (samt möjligen inte haft lust). Jag lever nu i skräck (samt möjligen förhoppning) att grannarna ska komma och tvångsrensa. 
Negativt: Vi kommer aldrig vinna några trädgårdspriser.
Positivt: Det kommer antagligen, så småningom, att uppstå ett exotiskt djurliv i rabatten som lockar till sig biologer långväga ifrån. 
 
4. Veva in altanmarkisen
Den har varit utvevad typ hela sommaren. Oavsett väder. Tydligen är det superjobbigt och helt omöjligt för oss att veva in den??
Negativt: Markisen kan komma att förolyckas i en storm eller dylikt och så blir det bara en liten stump kvar som ger noll skugga åt en svettig familj. Vet ni hur dyrt det är med markis?? Va?! Näe inte jag heller. Men det är inte gratis. Har jag hört.
Positivt: Inget.
 
 
 
 
Här skymtar en utvevad markis. 
 

Fakta om treåringen

Det var länge sedan MiniSpider fyllde i en faktalista om sig själv! Här bjussade han på fakta om sig själv och här. 
 
Dags igen. Och ja det är alltså heeeelt han själv som svarar på frågorna. Jag har inte skrivit något. Nej nej.
 
MiniSpider aka treåringen berättar fakta om sig själv:
 
Yrke: Profesionellt förskolebarn samt motorcykelförare. Jag har en springcykel som även är en motorcykel (det fattar ju vem som helst). Jag brukar slänga mig upp på den och sedan gasa iväg i 0,00001 km i timman. Obs! Använder hjälm. 
 
Favoritsyssla: Prata. Tillsammans med mig uppstår det aldrig någon besvärande tystnad, eller tystnad alls faktiskt.
 
Superkraft: Jag kan upprepa mig själv till stjärnstopp. Häromdagen i bilen ville jag gärna ha glass så jag gjorde helt enkelt så att jag upprepade ordet "glass" så pass många gånger att mamma till slut, efter en kvart eller så, sladdade in (ganska aggressivt när jag tänker efter) vid närmsta affär och köpte en glass åt mig. Att repetera ord länge i snabb följd är förvånansvärt effektivt för att få saker gjorda för sig, har jag märkt?
 
Smeknamn: Tjôtas. Antagligen med anledning av min favoritsyssla och min superkraft. Men jag är inte säker. Jag kallas också för Palten, Snuffen, Goseposen och andra konstigheter.
 
 
Älskar: När jag får vara nära min bror. Det är fantastiskt! Att få komma in på hans rum och sitta på kanten av hans golvmatta och titta på när han leker med lego - det är som att smaka på en bit av paradiset! Ibland leker vi tillsammans och då njuter jag hardcore. 
 
 



Hobby: Ta på mig kläder. Jag älskar att ta på mig kläder så mycket att jag i nuläget byter outfit cirka fem gånger per dag. Det vilar något oerhört tillfredställande över att dra en krispig, nytvättad (eller för all del otvättad) t-tröja över huvudsvålen. Mmmm...
 
Drömmer om: Kläder som ser likadana ut bak och fram. På så vis spelar det ingen roll hur man tar på sig dom. 
 
Vill gärna: Att pappa ska berätta Smurfsagor vid läggdags. Då ligger jag bredvid honom och lyssnar med stora ögon när han berättar om Bagarsmurfen, Hårdrockssmurfen och Bloggsmurfen. Ibland berättar mamma smurfsagor men asså mellan oss... Hon är inte lika bra. Det är något som fattas i inlevelsen. 
 
Är alltid: På. Jag är alltid på, vad som än ska göras. Leka hos grannen? Jag är på! Läsa en bok? Jag är på! Klippa gräset? Jag är på! Handla toalettpapper? Jag är på! Återvinna batterier? Jag är på! Det finns inga tråkiga aktiviteter, det finns bara folk som säger nej fast dom kan säga ja. Det är min devis. 
 
Mest frekvent använda ord: Jag vill följa med!
 
Övrigt: Jag är en glad, positiv och go person. Jag tycker om att vara i farten men älskar även att mysa. Jag älskar musik och har mycket fantasi. Jag tycker om att vara med andra barn och få vara med "där det händer". Är väldigt snäll och väldigt, väldigt, väldigt älskad.  
 
 
 


 
 

Överraskningsmiddag

Idag överraskade vi min pappa som har fyllt 60 år. Med vi så menar jag mig själv, min lilla familj, mina bröder och min pappas sambos barn plus deras respektive. 
 
Planen var att bjuda hem en kock till pappa och överraska med en fabulös middag. För att kunna slussa in kocken obemärkt samt ställa i ordning allt inför middagen behövde vi först lura iväg pappa och hans sambo. 
 
I förmiddags fick dom sålunda ett kuvert hem till sig med en ledtråd där det stod att dom skulle infinna sig på ett fik inne i stan. På fiket hade vi förbetalat en fika samt lämnat ledtråd nummer 2. På den stod det att dom skulle åka till en adress där deras kompisar bor. Tanken var naturligtvis att pappa skulle tro att dom skulle hem till kompisarna och umgås, men icke. Vid kompisarnas hus fick dom med sig två flaskor vin samt ledtråd nummer 3. På den lappen stod det att dom skulle åka vidare till ett bageri. På bageriet väntade en förbeställd födelsedagstårta samt fjärde och sista ledtråden med uppmaningen att... Åka hem igen. Mjehe.
 
Under tiden pappa plus sambo flängt runt över stan hade vi hunnit smussla in kocken, duka upp till middag, fixa fördrinkar och förbereda femkamp. När pappa och sambo kom hem skanderade vi alla den klassiska frasen S U R P R I S E. Dom blev verkligen överraskade!
 
Sen åt vi tvårätters middag, kalasade tårta och hade femkamp hela eftermiddagen. Mycket lyckat.
 
Jag tycker själv det är fantastiskt roligt att bli överraskad. Känslan av att någon har ansträngt sig för min skull, den är härlig och därför rolig att ge någon annan. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hotade lårbenshalsar och spontant tårtkalas

Idag startade vi dagen med att fixa inför en grej som vi ska överraska någon med imorgon. Jag kan av förklarliga skäl inte skriva mer om det just nu, berättar allt imorgon. 
 
Sen åkte vi och handlade.
 
- Får vi var sin vagn? frågade barnen.
- Ja visst, sa jag och tyckte att det lät som en oerhört god idé.
 
Cirka en minut in i handlingen kändes det INTE som en lika god idé. 
 
 


- AKTA LÅRBENSHALSEN!! skriade jag när jag såg hur treåringen rejsade med vagnen rakt mot skrevet på en gammal farbror som hade sett sina stabilare dagar.  
 
Näe okej. Så illa var det inte. Men man kan ha lugnare handlingar. Om man säger så. 
 
Efter handlingen åkte vi till min mormor och tog en kaffe. Vi spelade Fia med knuff och treåringen hittade ett utökat användningsområde för pjäserna. 
 
 
 


 
 
Efter mormor åkte vi hem och blev ganska omgående bjudna på spontant tårtkalas hos grannen. På vår gata bor det fyra syskonpar a´ två bröder stycket. Det är en sexåring (vår), två femåringar, tre treåringar (varav en hör till oss), en tvååring och en ettåring. Det kommer bli en härlig kompisliga, vad det lider. Roligt med varandra har dom redan nu och föräldrarna är jättetrevliga! Treåringen lekte sig så trött idag att han var tvungen att ligga ner när vi intog kvällsmaten. 
 
 


 
En bra lördag. 
 

Instagramcensurering och gravidhyllningar

Houston we have a PODCAST! Ohhhhhh yeas!
 
Ni är många som har frågat efter podden och nu har vi äntligen tagit oss i kragen och fått fason på pod-rutinen igen. Vi tycker ju att poddning är cirka det roligaste av allt och vi är glada att vara igång igen!
 
I det här avsnittet pratar vi om urballade magar, husflyttar, renovering och inredning (jag och Spiderpapa har bränt ut oss efter målandet av den vita väggen). Matilda berättar hur hon ytterst medvetet censurerar sig själv på instagram  och jag konstaterar hur lätt det är för mig att på sociala medier vinkla mitt liv till det härligaste någonsin. Sen är vi förbannade på alla partners som hyllar sin egen instats under en förlossning mer än personen som faktiskt föder barnet (??).
 
Hoppas ni gillar! Självklart hittas pödden även på iTunes och fungerar alldeles utmärkt att prenumerera på via pod-apparna. 
 
 
 

Igelkottsdrama

I veckan var vi hemma hos några kompisar och grillade.
 
Tillåt mig punktera upp den action som uppstod:
 
• Vi sitter ute i trädgården och äter. Jag påpekar att kompisarnas prydnads-igelkott som står vid husknuten gör mig nervös. Jag är rädd för igelkottar sedan jag blev biten av en som barn (true story). 
 
• Vi har ätit färdigt och börjar bära in matrester och tallrikar i köket. 
 
• När jag passerar husknuten där prydnadsigelkotten står ser jag plötsligt något röra sig i ögonvrån. Det är en igelkott! EN RIKTIG IGELKOTT! 
 
HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!
 
• Igelkotten jagar mig vildsint upp mot ytterdörren. Jag kan känna hur hen nafsar mig i byxbenet med sina igelkotts-huggtänder (det kan även vara så att den inte jagade mig, men ändå).
 
EN IGELKOTT!! skriker jag till min kompis samtidigt som jag räddar mig in i huset och smäller igen ytterdörren.
 
• Kompisen skrattar och tror att jag skämtar med henne.
 
KOD RÖD! KOD RÖD! DET ÄR EN RIKTIG IGELKOTT! skriker jag och tycker mig höra rafsande tassar mot dörren. 
 
• Nu står både jag och kompisen i köksfönstret och betraktar djuret som på ett väldigt hotfullt sätt nosar på en sten. 
 
• Barnen och papporna kommer gående över trädgården. 
 
Vi vill klappa! tjuter barnen i korus när dom får syn på det taggiga djuret. 
 
• Igelkotten vill inte bli klappad och börjar springa. 
 
• Barnen springer efter igelkotten.
 
• Papporna springer efter barnen.
 
• Den ena mamman i fönstret gör tecken som betyder att alla omedelbart måste tvätta händerna efter att ha närmat sig igelkotten DEN KAN HA BACILLER PÅ SIG!!
 
• Den andra mamman i fönstret gör huggliknande utfall med käken för att teckna åt familjen att igelkottar kan vara LIVSFARLIGA dom kan BITAS och antagligen smitta ner en hel by med RABIES.
 
• Papporna lyckas valla ut igelkotten ur trädgården.
 
• Barnen besvikna för det uteblivna goset. 
 
• Mammorna kan pusta ut.
 
• Så även den stackars igelkotten. 
 
Pjuh! 
 
 
 
Hur jag såg ut när igelkotten jagade mig. 
 

Hej då värsta småbarnsåren

Jag har börjat jobba igen. Jag har förstås jobbat en del även under semesterveckorna, helt ledig kan jag inte vara som egenföretagare. Men jag har ändå slappnat av och kunnat koppla bort mycket.
 
Vi har verkligen haft en fin semester! Barnen är plötsligt så mycket enklare att göra saker tillsammans med. Förra sommaren minns jag mest som Kaoz (med stor K och z). Vi bodde i lägenhet utan hiss och varje utflykt var ett projekt i klass med bygget av Noas ark (nu var jag inte med och byggde arken men jag kan ju tänka mig att det var ungefär som att göra redo en 2-åring och en 5-åring inför stranden). Jag var ensam med barnen mest hela tiden eftersom min man jobbade. Det var inte jätteroligt.
 
Den här sommaren har vi varit tillsammans hela familjen.
 
Och TÄÄÄÄNK att det kom en dag då vi kunde gå på museum med barnen! Woop woop! Vi kunde gå på museum utan att någon gick bananas bland fornnordiska likdelar och utan att någon plötsligt hade klätt ut sig i stenålderskläder som en arkeolog grävt upp ur en mosse och lappat ihop med mikroskåp och pinsett (gulp). När jag förklarade för 3-åringen att han tyvärr inte fick test-ro den 1000 år gamla (antagligen superömtåliga) vikingabåten då LYSSNADE HAN PÅ MIG! Och förstod. 
 
 
 
 
 
 
Vi kunde till och med njuta och ha roligt på museet även om vi inte stannade speciellt länge. 
 
FAB!
 
Heeeeeej dååååååååå värsta småbarnsåren. 
 
 

Bombstationer

Nu är vi hemma i Sverige igen.
 
Bilresan Skövde - Oslo tar typ 5-6 timmar (med paus) så det är en något mör familj som har landat hemma i huset igen. Men jag måste säga att det har gått över förväntan bra med barnen i bilen.
 
På väg in i Oslo åkte vi för övrigt förbi ett antal automatiska BOMB-stationer. Jo det är sant!
 
- Kolla barn! BOMBSTATIONER! tjoade jag exalterat (det är en förälders plikt att exaltera sin barn, speciellt när man är på semester). 
- Bomber? svarade barnen skeptiskt.
- Ja bomber, intygade jag. Det står på skylten. 
- Nääääää. Står det så?
- Ja!
- Nääää?
- Joooo!
- Vad då för bomber? undrade barnen men det kunde jag tyvärr inte redogöra för (bara för att man är vuxen kan man väl inte veta allt heller).
 
På väg hem mot Sverige igen läste jag dock lite mer noga på skyltarna och insåg att det inte alls stod bomb, utan bom. En automatisk bomstation, det vill säga betalstation.
 
 
 
 
 
 
 
Jag berättade aldrig om mitt läs-misstag för barnen.

Nørje och Vikinga Secret

Åh vad bra vi har haft det i NØRJE, Oslo närmare bestämt. Vi har bott hos oss världens mest generösa och gästfria vänner. 
 
Ett loft har varit vår boning under vistelsen. Mysigt. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag hittade förresten Smash! Men påsen kostade 50 kronor (!) så det blev bara en. Herregud jag är väl inte gjord av pengar. 
 
 
 
 
 
 
 
Idag besökte vi ett Vikinga-museum. Barnen tyckte att det var superspännande med alla båtar.
 
 
 
 
 
 
Själv tyckte jag att det bästa med museet var skeletten från två vikinga-kvinnor. Båda var 153 cm långa.
 
Tänk om jag med mina 162 centimeter hade levt på den tiden? Jag hade varit som en långbent amazon i jämförelse och säkert värvats till modell i den tidens Victoria Secret-show (Vikinga Secret?).  HA!
 
 
 
 

Oslosemester

Åh vad bra vi har det här hos våra kompisar i Oslo!
 
Vi har besökt Holmenkollen. Det var full skidåkning på gång där. Mitt i sommaren. På gräs. Jomenvisst.
 
 
 
 
 
 
Sen har vi båtlivat i Oslofjorden. Fiskat krabbor och sett Norges dyraste sommarboende. 
 
 
 
 
 
 
Sippa rosévin på soldränkt terass har vi också hunnit med och det är väl en syssla som knappast aldrig har skadat någon.
 
 
 
 
Choklad med Japp finns inte bara i Sverige och Grekland utan även i Norge. Endast 41 kronor kostar en kaka.
 


Med tanke på priset så är "äta med andakt" antagligen något man gör flitigt i Norge. 
 

På tal om Smash

Förresten kom jag nu att minnas att Smash fanns en kort period i Sverige, för några år sedan. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag minns även att jag blev kontaktad av en PR-byrå som frågade om dom fick skicka Smash till mig. Eh.. JAAAA svarade jag och såg framför mig en årsförbrukning. Minst! Jag skulle aldrig mer behöva laga mat eller fundera på innehåll till fredagsmyset.
 
Besvikelsen var därför stor när jag insåg att PR-firman hade skickat en liiiiiiten liiiiiiiten provsmaks-aktig påse innehållande cirka tre Smashbitar varav minst två var trasiga. Jag blev så sur över snålheten att jag aldrig skrev om försändelsen. Kan detta ha hindrat Smash framfart på svenska marknaden? Ingen vet. Nu finns dom i alla fall inte i Sverige längre. Mig veterligen?
 
Till alla PR-firmor: Ingen bloggare kommer vilja vara med dig om du snålar. Tänk på det.
 

Moooooot Oslo!

Nu sjappar vi till Oslo för att hälsa på min kompis Carolina och hennes familj. 
 
Minns ni Carolina som figurerade på bloggen ganska flitigt under några år? Hon bor i Oslo numer, är gift med en norrman, har ett litet kid och ett nyköpt hus. Det ska bli jättekul att hälsa på!
 
Mitt mål i Oslo är för övrigt att besöka Holmenkollen. Det är ju ändå en väldigt känd... Kolle? Holme? Berg? Skidbacke? Mitt andra och kanske viktigaste mål - det är och köpa på mig ett orimligt stort lager SMASH!
 
Smash är världens kanske godaste godis som av högst oklara anledningar inte går att finna i Sverige?? Vi har välfärd, rotavdrag, föräldraledighet och Marabou i säsongssmaker men INTE Smash? Jisses. En del samhällen är bra skeva.
 
A ja. Jag har även lovat en kompis att köpa ett gäng Smashpåsar åt honom *langar*.
 
Hörs i Oslo!






 



Annonsera här »