Seg nattning

Hyfsat seg läggning av barnen idag.
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Mamman och barnen ska läsa bok tillsammans i familjens dubbelsäng. Femåringen vill läsa om Ella, en cirkuselefant som rymmer. Tvååringen vill läsa om när Halvan åker helikopter, en avbruten historia på två och en halv sidor (någon har rivit ur de andra 10,5 sidorna). Femåringens förslag vinner.
 
• Saga slut. Lampa släcks. Mamman ligger i mitten av sängen och tänker att barnen ska somna snabbt och lätt precis som vanligt.
 
• Tvååringen kommer på att han vill ligga bredvid storebror.
 
• Storebror vill absolut INTE ligga bredvid lillebror. 
 
• Lillebror trycker ner sin lilla kropp i millimeterutrymmet mellan mamma och storebror.
 
• Storebror motar bort lillebror.
 
• Närhets-konflikt uppstår. 
 
• Mamman beslutar att ekipaget ska förflytta sig från dubbelsängen till våningssängen i barnens rum. 
 
• Tvååringen tror att natten är över och vill börja leka.
 
• Mamman förklarar att NEJ, det är fortfarande kväll. Det är sov som gäller. 
 
• Femåringen kryper upp i överslafen på våningssängen. Tvååringen lägger sig i underslafen brevid sin mamma.
 
• Tystnad. Aaaaah, nu sover barn...
 
MAMMA VEEEET DUUUUU... Femåringen måste akut berätta om en borg som han håller på att bygga på förskolan. Tvååringen blir åter klarvaken.
 
Sov nu bedjar mamman.
 
• Tvååringen börjar låtsasgråta. 
 
• Mamman förklarar för tvååringen att han förvisso skrynklar ihop ögonen väldigt bra, men i övrigt är gråtet det mest icke-autentiska hon någonsin upplevt. Tyvärr. 
 
• Tvååringen slutar låtsasgråta och vill istället ha välling.
 
• Femåringen vill ha mjölk.
 
NU SOVER VI!!! ryter mamman på ett högst icke-sövande sätt.
 
• Båda barnen somnar.
 
• ? 
 
Gött!
 
Nu ska jag kolla på The Killing på Netflix. 
 
 
 

 

Lyxiga hotell och tjuvar

Vilken helg!
 
Jag och Matilda har varit på bloggforum i Göteborg. Föreläsningar, nätverkande, mingel, middag och hotellnatt. Jisses vilket fint hotell vi har bott på (hotell Pigalle), hit kommer jag igen. Förslagsvis med min älskade. Mjehe. 
















 
Dock hände det en himla tråkig grej på tåget på väg till Göteborg. Matildas resväska blev nämligen stulen i höjd med Falköping. 

STULEN! 

Ursäkta men hur kan man tycka att det är okej att bara ta någon annans ägodelar? I väskan låg det kläder, skor, smink, plattång och en dator. Prylarna i sig är väl skit samma, det går alltid att ersätta. Men det blir ett himla MECK att ringa runt till försäkringsbolag och poliser. Matilda kan dessutom inte jobba innan hon har införskaffat en ny dator. Vi har förlorat massa bilder och dokument som nu gör att vårt arbete försvåras och fördröjs. Trist.
 
Men men.
 
KARMA IS A BITCH HAR JAG HÖRT!!


Massa prylar, massa rumpor

Ny pod!
 
I det här avsnittet pratar vi rumpor. Massa rumpor. Flera tusen rumpor! Vi konstaterar det märkliga i att all världens rumpor ska foga sig i någon slags förbestämd mall. Även kallat norm.
 
Vi snackar om känslan av att drunkna i prylar (hej hej i-land), hur härligt (och sorgligt) det kan vara med flygplatser och Matilda berättar om den gången hon såg en bebis flyga (utan flygplan), det har hon aldrig tidigare sett.
 
Vi snackar även om konsten att "vara sig själv". Om de marginella skillnader som avgör huruvida man känner att man kan släppa fram sin personlighet, eller inte.
 
Det och mycket mer! Lyssna här nedan, via iPhone (podcaster) eller android (podkicker).
 
Hoppas ni gillar!
 
 

Marabou salta mandlar - recension

Genast när det kom till min kännedom att Marabou parat sig med salta mandlar visste jag att jag skulle älska dess avkomma! Det gjorde jag också. Det vilar något oerhört delikat över det som uppstår när sött och salt möts i en sockerstinn smaksymfoni. 
 
Marabou salta mandlar smakar med andra ord bra.
 
Sött, knapprigt och lite salt. Det enda jag saknar är en något mer kännbar sälta och därför blir betyget inte full pott. Det hade inte skadat om mandlarna fått ta mer plats. Dom hade med fördel kunnat få bulla upp sig genom chokladytan, istället för att ligga osynligt gömda under släta rutor.
 
Betyget blir 4 Salta Avkommor av 5 möjliga.
 
 
 
 
 
 
 

Fem år som mamma

Igår hade vi kalas för en lycklig femåring. Tänk att det var FEM år sedan som jag skrev det här inlägget
 
Den 9 september 2009 sjukanmälde jag mig från jobbet eftersom jag hade "lite ont i magen". Vad jag inte visste då var att jag hade värkar och att jag ett dygn senare skulle vara mamma till en son.
 
Hela dagen gick jag med molandet i magen. Vid 23-snåret, precis innan läggdags, började värken tillta. Jag stiger upp för att gå på toaletten och inser att det rinner vatten utmed benet. Vi ringer in till förlossningen som råder oss att avvakta. Några minuter senare inser jag att jag blöder också (slemproppen) (världens mest charmiga benämning). Spiderpapa ringer återigen till förlossningen som nu tycker att vi ska komma in.
 
På vägen dit tilltar värkarna något otroligt. Aaaaaaaj vad ont jag har. Men inte för en sekund slås jag av tanken att bebisen är på väg. Hallå jag är bara i v.34, det är ju sex veckor kvar till BF? 
 
Klockan 02:00, den 10 september, sladdar vi in på Östrasjukhusets parkering i Göteborg (vi bodde i Göteborg då). Vi möts av en barnmorska och en barnmorskestudent. 
 
Jag får på mig ett bälte som ska mäta värkarna och jag minns att barnmorskan ber mig att ligga still. Jag blir oerhört irriterad på henne. Ligga STILL? Jag har svinont i magen, jag har inte tid att ligga still med ett fånigt bälte kring midjan. Barnmorskan kan väl ta på sig bältet själv om hon tycker att det är så himla viktigt. Eller så kan Spiderpapa ta på sig det, han kan sitta still. 
 
Barnmorskan låter mig slippa bältet och känner istället efter om jag är öppen något. Det visar sig att jag är öppen TIO centimeter!! Inte konstigt att jag har ont.
 
- Det blir ett barn i natt, säger barnmorskan glatt.
 
Eh... Va? Barn? Jag fattar ingenting. 
 
Någon minut senare startar krystvärkarna. Här någonstans hamnar jag i ett töcken av smärta. Jag minns att jag vill skrika "nu jävlar ska UNGJÄVELN uuuuut" men att jag samtidigt tänker att det är olämpligt att svära över mitt halvt ofödda barn. Jamenar det vore ju dumt om barnmorskan avbröt förlossningen och istället ringde till socialen.
 
Efter en timmas kamp, cirka klockan 03:30 har jag min son på bröstet. 
 
Lycka!
 
Jag är född 18 juni 1983. Någonstans kan jag (klyshigt nog) känna att den 10 september 2009, då föddes jag om på nytt. Att bli förälder är oerhört omvälvande, utvecklande och häftigt på alla sätt. Så stort!
 
Så här skrev min mamma om att bli mormor. 
 
 
Nyfödd lilleman på pappas bröst.
 
 
 
 
Bebis gör tummen upp. 
 
 
 
 
Nyförlöst mamma gör tummen upp. 
 
 
 

Marabou salta mandlar

Well hello!
 
 
 


 
Ikväll får jag kavla upp ärmarna (knäppa upp byxorna?) och testa den här nyheten.
 
Faktum är att jag tycker att choklad med salta mandlar låter så gott att jag tydligen var tvungen att fota mig själv tillsammans med chokladen i alla möjliga och omöjliga vinklar. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag passade även på att knäppa en bild på Matilda och chokladen. Kändes rimligt på något sätt.
 
 
 
 
 
Som vanligt är jag kraftigt o-sponsrad. 
 
Återkommer med betyg.

Att springa en mil

Jaha ja. I lördags sprang jag som sagt en mil.
 
Tillåt mig att punktera upp förloppet:
 
Starten: Jag har ingen som helst ambition att springa hela vägen. Har jag lust att gå så får jag göra det. Har jag lust att slå mig ner på en bänk och ta en kopp kaffe så får jag göra det. Har jag lust att slinka in på en bar och ta ett glas vin så får jag absolut inte göra det! Herregud hur skulle det se ut? Men ändå. Ingen press.
 
1 km Starten går. Jag rycks med i det allmänna ruset och springer på. 
 
2 km Jag tar rygg på en kvinna några meter framför mig. Hon ser ut att springa ungefär i mitt tempo. Om jag bara lyckas se hennes ryggtavla under hela loppet så är jag mer än nöjd!
 
3 km Jag springer om kvinnan. Va? Vad hände?
 
4 km Nu har jag snart sprungit halva loppet! JAG ÄR SÅÅÅÅÅÅ JÄÄÄÄÄÄVLA GRYYYYM! Har hur mycket energi som helst. 
 
5 km Drabbas av hybris och tänker att jag ska anmäla mig till ett maraton så fort jag bara kommer i mål. 
 
6 km Eh... Ursäkta men vad håller jag på med egentligen? Kan någon bara brotta ner mig i ett dike och mula mig med gräs så att jag får ett stopp på det här eländet?? Snälla??
 
6 km Jag tänker att jag ska gå resten av banan. Men... Vad lustigt det känns i kroppen? Mina ben har vant sig vid springrörelsen så pass att jag känner mig totalt stelbent så fort jag saktar in på tempot. Som om mina ben vore två bångstyriga proteser. Gjorda i trä. Jag har inget annat val än att fortsätta springa en bit till. 
 
7 km Min springtakt är i klass med sävlig snigel. Jag springer så sakta att jag nästan står still. Men hey! Jag springer.
 
8 km Ha! Snart har jag avverkat en mil. En mil. En mil. En mil. EN MIL!!!! Längtar efter att få lusa ner alla mina sociala kanaler med denna bedrift. Skryta som jag aldrig skrutit förr. Skrävla så mycket att minst fem personer tar bort mig som vän på Facebook. Det ska bli så hääääärligt!
 
9 km HAHAHAHAHIHIHIHIHIHIHIHIHHOHOOHOHOH... Vad skrattar jag åt egentligen? Jag vet inte. Vem är jag? Vart är jag? Vad gör jag? Vad heter den här planeten? 
 
10 km MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL! Jag klarade det!!!
 
Överväger att maila staten och be dom göra om 6 september till en helgdag. 
 
 
 
Firade med pizza på kvällen.
 
 
 
 
Fick hjälp med väskan när jag kom hem.
 
 

Åk till månen!

Hej hopp allihopa!
 
Igår hade jag inte en sekund över att nå datorn så jag hade inte möjlighet att lägga upp podden här på bloggen. Men här kommer´n! 
 
Det här avsnittet handlar om att förankra sina drömmar hos andra för att se till att de har större chans att bli av. Vi pratar om att omvärdera sig själv och sin person. Jag har omvärdet mig själv hur mycket som helst det senaste halvåret, vilket är häftigt. Vi pratar om vikten av stöttning och det fina i att ha någon med sig som tror på dig och säger att du kan (åka till månen? ja men visst kör på!). Vi pratar även om lyckostressen och den press som blir när man känner att man hela tiden måste vara så himla, himla lycklig. Är det ens möjligt att vara lycklig konstant? (Obs retorisk fråga)

Sen berättar Matilda om den gången hon blev förväxlad med en superkändis och för några minuter fick uppleva hur det är att ha hudra skrikande fans kring sig. 

Hoppas ni gillar!
 
Ps. Podden finns även tillgänglig på iTunes och i android.
 
 
 
 

Jag har sprungit en mil!

Jag befinner mig i Stockholm och har just sprungit tjejmilen. JAG SPRANG HELA VÄGEN! Vilket alltså, snabbt uträknat, betyder att jag har sprungit EN MIL!!!
 
Herre min ge. 
 
Jag har aldrig sprungit så långt tidigare och hade inga som helst ambitioner att springa hela vägen idag - men jag gjorde det! Jag är sjukt stolt över mig själv och även lite förvånad. Vad hände? En mil? EN MIL??!?
 
 


 


Känner att jag måste berätta allt om det här imorgon, när jag är hemma igen. Nu är vi på hotellet och ska snart ut och äta. Längtar efter en riktigt fet hamburgare och ett glas vin. 
 
 

MiniSpiders ordlista

MiniSpider pratar och babblar för fullt här hemma. En del ord uttalar han helt rent, andra ord är... Mer av en omväg. Möjligen. Men smarta ändå. 
 
MiniSpider ordlista:
 
Mjauen - Katt
Katter säger ju mjau. Alltså, en mjauen. 
 
Pipporna - fåglarna
En pippi, flera pippor. Logiskt. 
 
Mat-Ida - Matilda
Väldigt passande namn eftersom vi skämtsamt brukar kalla Matildas gourmand till son för Carl-Jan Granqvist. Vad passar då inte bättre än att Carl-Jans mamma heter Mat-Ida?
 
Leka da´ - Angelica
Fröken på förskolan heter Angelica. Hennes namn är rätt krångligt att säga men hon är bra på att leka så varför inte kalla henne för Leka da´ ? Det låter dessutom väldigt likt Angelica om man uttalar det snabbt med rätt schwung. 
 
Bä bä vita mamma - Bä bä vita lamm
Bääää bääää vita mamma går Mini runt och sjunger här hemma. Vad hände med lammet? Jag tror att det är en pik. Ursäkta mig då att den lilla, lilla, ljumma solbränna jag erhöll i somras svettades bort första dagen efter semestern. 
 
 
 
Utklädd liten ordlistare. 
 

Barn vs scones

Vi hälsade på några kompisar häromdagen. Dom har fått en bebis. En alldeles färsk liten person med doft av... Ja färskhet. Och möjligen människa. 
 
Vi fikade kaffe och nybakade scones. Jag gosade massa med bebisen. Hon låg på mitt bröst och sussade sött. Gnydde lite så där som bebisar gör. Åååå vaaaa mysigt!!
 
Sen kom vi hem.
 
Jag bläddrade igenom kameran på min telefon för att se vad jag tog för härliga bebisbilder och... Jag inser att den enda bilden som jag har tagit är den här:
 
 
 
 
 
 
Eh... Jag har alltså just träffat världens goaste bebis som bara är en vecka gammal en gång i sitt liv - och det jag förevigar är två osymetriska sconesbitar och ett gäng odresserade blåbär?
 
Ursäkta men är det inte jag som har "duktig på att prioritera" som toppegenskap på mitt CV? Va??
 
Jag bara undrar. 
 

Saker jag måste göra i veckan

Att göra i veckan:
 
•  Ringa banken.
 
•  Börja följa ny serie. Måste hitta en bra. Obs! VIKTIGT! Annars kan hela hösten gå utför rent mys-mässigt.
 
•  Bjuda in till femårskalas. 
 
• Köpa höstskor till barnen. 
 
• Köpa nytt schampo. Nu har jag spätt ut den gamla flaskan så många gånger att den består av 110% vatten och möjligen någon förvirrad partikel schampo. 

• Sen måste jag komma på vad det är jag ska göra till helg...
 
• A MEN VA TUSAN! Jag ska ju springa tjejmilen på lördag! Did not see that one coming.
 
• TjejMILEN. Jag misstänker starkt att loppet är en mil.
 
• Jag borde verkligen klämma in lite spring i veckan. Typ åka upp till berget och springa några kilometer i elljusspåret.
 
• Eller så springer jag ett varv här i stan. 
 
• Kvarteret. Jag springer runt kvarteret.
 
• Fast det ska faktiskt bli väldigt kul att åka upp till Stockholm. Vinkväll och hotellnat here I cooooome!
 
• Sen måste jag köpa nytt anteckningsblock också eftersom jag skrivit upp hela mitt nuvarande. Eller rättare sagt, JAG har antecknat upp cirka 30% och resterande 70% har tvååringen antecknat upp. Alltså, jag säger inte att hans anteckningar inte är viktiga, jag säger bara att jag får köpa nya block ganska ofta. 






Slut på att göra lista. 

Fasanfällor, "smaltips" och avslöjade romanser

Ny pod i da house!
 
Jag berättar om min tid i livet då jag byggde borgar i miniatyr, lyssnade på Beatles och smidde planer för att fånga fasaner. Matilda berättar om gången då hon motvilligt presenterade sin pojkvän (numera man) för sin pappa och ja, den historien innehåller både urladdade bilbatterier och bogseringslinor. Vi snackar även skräpiga "smaltips" och skräckfyllda möten på dunkla perkeringsplatser. Det och mycket mer!
 
Hoppas att ni gillar avsnittet!
 
Ni kan även lyssna på oss via iTunes och android. 
 
 
 

Att driva företag och omvärdera sig själv

Ni kanske inte ens har hunnit läsa morgonens inlägg, men nu är jag alltså hemma från jobbet. 
 
Det gick bra att intervjua kommunalråden! Jag fick plötslig hjärnsläpp vid ett tillfälle men kunde snabbt bolla över till Matilda = bra att vara två. 
 
Vi har alltså spelat in podradio idag samt även blivit filmade för live-tv. Inför publik. 
 
 
 
 


 
 
 


För ett år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle stå inför folk och prata på det vis som jag har gjort flera gånger de senaste månaderna. För ett år sedan trodde jag heller aldrig att jag skulle driva min egen business. Att vara min egen chef, sitta i möten, sälja in idéer och driva ett företag frammåt. Det är ju sådant som ANDRA gör. Absolut inte JAG.
 
Fast... Tydligen är allt det där jag? Jag kan det. Vilket har fått mig att omvärdera synen på mig själv, vem jag är och vad jag kan. Jag kan och vågar mycket mer än vad jag har trott. Det är en häftig insikt.
 
Jag och Matilda lär oss nya saker varje dag. Om företagande, om oss själva och om varandra. I början tyckte jag att jag och Matilda var på pricken lika varandra, men nu vet jag att vi är totalt olika. Vi är bra på olika saker vilket är en stor tillgång när vi arbetar ihop. Det hade blivit ganska ensidigt om vi varit bäst på precis samma grejer. 
 
I höst har vi massa jobb inbokat. En grej är vi galet pirriga och stolta över och det ska bli så roligt att få berätta om det för er! Mer kommer. Helt enkelt. 
 
Ps. Matilda har skrivit ett bra inlägg här om att starta eget.

Intervjulördag

Igår hade jag och Matilda en intensiv jobbdag. 
 
Vi blev intervjuade i (web)tv, vi spelade in en podcast, redigerade podcast, kickade igång ett nytt marknadsföringssamarbete, skickade in texter till en deadline, pusslade med bildspel och förberedde intervjuer. 
 
Idag ska vi nämligen intervjua Skövdes tre kommunalråd på scen här i Skövde (det är matfestival i stan), det hela ska även spelas in till ett podradioprogram. Det ska bli superkul! Vi har stått på scen tidigare, men då har vi föreläst. Nu ska vi intervjua och har med andra ord ingen aning om vad personerna kommer svara eller hur samtalet kommer te sig. Det blir en utmaning det här. Och en ny erfarenhet. 
 
Mest ser jag fram emot att få ha en headsetmikrofon på mig. Det har jag alltid drömt om. 
 
Just nu värmer vi upp med en sen frukost. Klockan 13 kör vi igång. 
 
Häpp!
 
 


Upphackade tv-program

Jag tittar sällan på tv nu förtiden. Faktiskt. Jag ser istället på Netflix eller på play-kanalerna på datorn.
 
Men i veckan tittade jag på något slags mäklarprogram på tv, om hus (slott) till salu i Hollywood, och jag blev påmind om varför jag vill fortsätta att hålla mig till datorn.
 
Herre. Min. Ge. Vad mycket REKLAM!
 
Det stackars tv-programmet var upphackat till flisor av reklampauser. Det gick bara några minuter mellan avbrotten. Till slut hängde jag knappt med i handlingen längre.
 
Va? Vänta här? Ska dom köpa ett paket BINDOR för 19 miljoner? Herregud vad dyrt det är att ha mens. Eller nej... Nu blandar jag visst ihop programmet med reklampausen. Det är ett HUS dom ska köpa för 19 miljoner. Jaha ja.
 
Typ så.
 
 
Hus? Bindor? Hus? Bindor?
 
 

Jag vill inte sitta på toppen av ett topplåneberg

I veckan var vi på ännu en husvisning. 
 
Huset var fint men priset stack iväg. Budgivningarna trissas upp något helt otroligt i den här stan och husen blir superdyra! Jag vill inte leva mitt liv längst upp på ett topplåneberg. Jag vill kunna göra något annat än att bara sitta hemma och amortera dagarna i ända (med möjligen paus för toalettbesök). 
 
Förresten. När jag ändå är inne på det här med budgivningar.
 
Kan inte alla vi som letar hus komma överens om att vi inte hetsbudar mot varandra? Kan inte alla intressenter för ett specifikt objekt träffas istället, slå sig ner över en kopp kaffe och sedan enas om vem som är mest värd huset (förslagsvis en familj med två barn boende i lägenhet utan balkong med en trafikerad väg utanför dörren) (obs bara ett förslag). Sen får den mest värda familjen köpa objektet. För utgångspris. 
 
På så vis blir det mer rättvist och alla kan somna om kvällen med liiiiiite mer över i plånboken. 
 
Bra förslag? Yes?
 
Någon?
 
Ingen?


En som kommer med vettiga förslag.

Hus och lus och snus

Jag testade MiniSpiders språkkunskaper häromdagen. 
 
Jag: Kan du säga hus?
Mini: Hus.
Jag: Kan du säga mus?
Mini: Mus.
Jag: Kan du säga Lus?
Mini: Lus.
Jag: Kan du säga snus?
Mini: PAPPA!
 
Eh... Pappa?
 
Det verkar som att någon har satt likamedtecken mellan sig själv och små, under-läppen-baserade nikotinpåsar. 

Bitterfittan

Pass opp kära vänner!
 
Ny podcast. Idag snackar vi jämställdhet inom föräldraskapet. Så lätt så lätt att vara jämställda när man har noll barn, så klurigt så klurigt när man har ett (eller fler) barn. Jag tror att många föräldrapar hamnar i skeva uppdelningar utan att egentligen ha tagit ett aktivt beslut eller ens reflekterat över det, föränn man står där och undrar vad som hände? Samhällets normer kaaaaaan ha en del i det. 
 
Jag tycker att jämställdhet är ett viktigt ämne att diskutera. Och det är viktigt att få vara ärlig med att man inte alltid är så himla go, gla´ och happy mama hela tiden, utan att bli skuldbelagd för det.
 
Sen pratar vi musik och våra minnen till specifika låtar (Purple Rain med Prince? Någon?). Jag berättar om mitt senaste tandläkarbesök, tillika mitt första på tio år (jo ni vet ju redan) samt delar med mig att mitt nuvarande livsmotto, ett mycket bra och enkelt motto om jag får säga det själv.
 
Hoppas att ni gillar avsnittet! Gilla oss gärna på facebook också
 
Häpp!
 
 
 

Date night!

Barrrrrrnvakt idag.
 
Vi har barnvakt alltså. Barnfritt. Free from child. Kinder gefreedom (på tyska). Känns lyxigt.
 
Just nu ligger vi och kelar i soffan. Kliar varandras ryggar. Fnissar. Smuttar på vin. Äter chokladdoppade jordgubbar. Talar om livet. På en bädd av rosenblad. Det finns inget skönare än att bädda in sig i rosenblad! Det är så himla ergonomis... Eller vänta här. Nu var det visst någon annans liv jag beskrev. 
 
Klipp över till verkligheten: Jag sitter framför datorn. Min man ligger och sover.
 
Klockan är 17:43. 
 
Jag vet inte om jag har nämnt det här i bloggen, men vi är alltså småbarnföräldrar? Som jobbar. Och livspusslar. Och... Ja det vore ljug att säga att vi lever ett utvilat liv. 
 
Men nu ska jag ta och väcka ze husband och sen ska vi gå på bio. Och mysa. Och hålla hand. Känns som en alldeles ypperligt lagom aktivitet för två trötta småbarnsföräldrar. 
 
Häpp!
 
 
 
 

Tema bröllopsdag

Jag var inne på Blondinbellas blogg och såg den här bilden över vad de olika bröllopsdagarna heter.
 
 
 
 
 
 
Blondinbella och hennes man ska varje år utgå från vilken typ av bröllopsdag det är och sedan ha det som ett tema för sin dag. Smart grej!
 
Den idén kopierar jag. 
 
Förslag på vad jag och min man kan göra på våra bröllopsdagar:
 
4 år - Fruktbröllop
Jag och min man dansar runt i frukthattar. Åååååå... Alla ni som lyssnar på podden vet att min dröm är att någon gång i livet bära en frukthatt.
 
5 år - Träbröllop
Vi tillbringar helgen i en mysig träkoja (note to self: överväg att flytta bröllopsdagen från 26 december till 26 juli).
 
6 år - Sockerbröllop
LÄNGTAR! Bara 5,5 år kvar. Här åker vi på någon form av chokladprovning och bara allmänt hänger oss åt godis en hel helg.
 
8 år - Gummibröllop
Bara jag som tycker att det här låter snuskigt?
 
14 år - Elfenbensbröllop
Eh... Det här låter olagligt? 
 
15 år - Kristallbröllop
Vi skålar champagne i kristallglas. 
 
16 år - Fjäderbröllop
Vi blir med höns.
 
21 år - Nylonbröllop
Min man köper en årsförbrukning av nylonstrumpbyxor till mig.
 
22 år - Jutebröllop
Jag köper en årsförbrukning av jutesäckar till min man. Nej jag vet inte heller vad man gör med en jutesäck, men han får väl använda sin fantasi.
 
23 år - Hampabröllop
Vi blir superduper ekologiska som familj och klär oss endast i kläder vävda av hampa.
 
Ja. Det var väl det som jag kom på på rak arm. 

Äta med muffarna

MiniSpider är väldigt inne på Smurfarna just nu. Eller "muffarna" som han själv kallar dom. 
 
Förra veckan skulle vi ut och äta med barnens morfar.
 
- Äta med muffar! ropade Mini lyckligt när han hörde detta.
- Nej inte smurfar. Vi ska äta med morfar, förtydligade jag. 
- MURFAR! tjoade Mini och såg väl antagligen någon slags gammelsmurf framför sig. 
 
Besvikelsen var sedan total när vi kom in på restaurangen och det inte alls satt någa smurfar där. Inte ens en "murfar" syntes till. Bara ett gäng hattbefriade, beigeaktiga människofigurer. 
 
Typiskt.
 
 
 
På väg till restaurangen, ovetandes om besvikelsen som väntade.
 
 

Rädslan för permanent tandställning

Det gick över förväntan hos tandläkaren idag! Jag befarade att jag för det första skulle få massa bannor av sköterskan och för det andra rulla där ifrån i någon slags permanent tandställning som ett straff för dåligt skötta tänder. Men så blev det inte. 
 
Dock hade jag TVÅ hål. Inte bra. Men inte så illa heller med tanke på att jag inte har varit hos tandläkaren på väldigt många år (vi behöver inte gå in på exakt hur många år det rör sig om) (ett decenium) (det rör sig om ett decenium) (nu fick jag det sagt). Jag ska laga hålen om en månad.
 
Tandis var för övrigt snäll. Hon hade amerikansk accent och frågade mig skämtsamt om jag var en goooeeette gräjs? Eh, ja. Gottegris är väl det minsta man kan kalla mig. 
 
Nu ska jag sluta äta godis och använda tandtråd varje dag! Japp. Så får det bli. Jag känner mig otroligt stark i mitt beslut! Det kommer bli jättebra under de totalt 48 timmar som beslutet (antagligen) kommer hålla. 
 
Är i vilket fall mycket nöjd över att jag pallrade mig iväg till tandläkaren idag. Grejen är den att jag ringde för att boka tid igår. Väntetiden brukar vara ett halvår men jag fick väl hoppa in på någon annans avbokade tid. Eller så kunde dom känna lukten av växande hål.
 
Oavsett.
 
Bra Moa!
 
 
 
 
 
 
 

Hål i lelle tanden

Imorgon ska jag till tandläkaren. Jag misstänker starkt att jag har ett hål i en tand (källa: känner en grop i ena kindtanden där det även fastnar mat i tid och otid, mest i otid). Jag messade Matilda om det förut.
 
 
 
 
 
 
 
Hål i plånboken?
 
Ha. Ha. 
 
Min kära kollega is on fiiiiiiiire vad gäller ordvitsarna. Hmpf. Ursäkta men jag tycker faktiskt inte det är något att skämta om att jag antagligen står inför en omfattande borrning med efterföljande ekonomisk ruinering.
 
Känner mig just nu inspirerad att göra en fondvägg i vardagsrummet med följande emoji:
 
 
 
 
Nå väl.
 
Det kanske inte blir så farligt?
 
Ni kan väl hålla tummarna att fakturan inte blir allt för saftig och att lagningen går smidigt. 
 

Fyra barn under moderliga vingar

I helgen var jag barnvakt.
 
Tillsammans med några vänner har vi nämligen kommit överens om att hjälpa varandra med barnen då och då. Vi lever småbarnsliv allihopa och vet hur mycket det betyder att få komma iväg utan kidsen. Dessutom är vi alla vana vid att vakna på natten, gå upp tidigt på morgonen, sova på begränsad sängyta och allt det där andra som spralliga små avkommor med bristande sömnvett innebär. 
 
I lördags skulle jag vara ensam hemma med mina barn och tänkte då att jag lika gärna kunde vårda ytterligare några barn under mina moderliga vingar. Jag och pojkarna åkte därför hem till våra kompisar för att tillbringa natten där. 
 
Vid 19-tiden hjälptes vi vuxna åt att natta alla barn och sedan åkte kompisarna iväg på galej. Jag tillbringade kvällen i soffan tillsammans med snacks och en drink. Som tack för det oerhörda besväret erhöll jag biobiljetter och en lyxig frukost (plus middag innan nattningen).
 
Helt okej upplägg. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag rekommenderar absolut andra småbarnföräldrar att skapa liknande upplägg. 
 

Jag anar en trend

Igår kom jag hem till Matilda bara för att upptäcka att hon dagen till ära hade klätt sig exakt likadant som jag. Det enda som skilde oss åt var hårfärg, en tatuering, nagellack på tå och möjligen DNA. Annars var vi exakt likadana. Till och med våra barn blev förvirrade (nåja) när dom såg oss. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag var naturligtvis tvungen att föreviga denna "fadäs" och lägga ut på instagram
 
Fem minuter efter att jag hade publicerat bilden fick jag det här mms:et från en kompis:
 
 
 
 
 
Haha!
 
Jag anar en trend.
 
 
 
 
Någon annan som måhända vill kliva ur skuggorna och blotta en leopard/svart/barfota outfit? Va?!
 
Stig fram nu i så fall. Eller tig för evigt.
 
 

Ta en dusch för fan

Nytt pod-avsnitt!
 
Vi pratar bland annat om sorg (det är svårt att möta människor i sorg och samtidigt så lätt), kändisskap (blir man kocko i huvudet av att alltid ha en assistent som gör allting åt en?) samt vår uteblivna nominering i BlogAwards (jo vi är lite besvikna). Vidare berättar jag om min nya romantiska plan. Jag har nämligen högflytande planer om att överraska min man under december månad, månaden då vi gifte oss. 
 
Hoppas att ni gillar!
 
 
 
 

Snasktestar´n är i farten och det var inte vackert den här gången

För ett tag sedan var ni några som bad mig att testa Marabous nya Bubbly Caramel, bubbelchoklad med kolasås.
 
Jag vet inte varför men det är något med storleken (250 gr) som har fått mig att tveka. Varför är den så stor och vad vill den mig?! Så har jag tänkt varje gång jag har sett kakan i affären. Vill den att jag ska äta upp all choklad på en gång? Vill den att jag bygger ett litet bo i min kind och hamstrar rutor? Eller vill den måhända att jag delar den med någon??
 
Storleken på har helt enkelt förvirrat mig. 
 
När jag väl hade överkommit min förvirring köpte jag i alla fall chokladen. Och... Nja.
 
Jag har många års erfarenhet av laborering med söta substanser. Min sockerchockströskel är extremt hög och vältränad. Men Bubbly Caramel chockade även mig. Den sockriga kolasåsen ihop med den sötsliskiga bubbelchokladen gjorde att det brände i halsen och jag kunde riktigt känna hur karies fick liv i munhålan. 
 
Nej. Inget för mig.
 
Betyget blir därför 1 KariesAttack av 5 möjliga (vilket möjligen låter som ett positivt betyg, men nej ni behöver inte köpa den här chokladen).
 
 
 
 
 

En så kallad förklädnad

Vi såg filmen Green Lantern häromdagen. 
 
Den var väl... Okej. 
 
Den handlar om en kille som först är helt vanligt men som sedan får (via en sväng ut i rymden) en superkraft som gör att han förvandlas till hjälten Green Lantern.
 
 
 
"Förvandlingen"
 
 
 
Alltså... Vad hände med den så kallade förklädnaden? 
 
Under filmens gång tänkte jag i mitt stilla sinne att om ingen känner igen honom så är dom BLINDA! Ja menar Green Lantern har ju bara en gnutta grön kajal runt ögonen. Lite så som jag sminkade mig under en exprimentell identitetskris på högstadiet.
 
Han blev dock igenkänd (av sin tjej). JAG MENAR DET. Något annat hade varit smått otroligt.
 

Hus vi har kollat på

Jo tack det går bra med husletandet.
 
Fyra objekt vi har tittat på den senaste tiden:
 
1. Sommarstugehuset
Huset såg ut som ett vanligt hus utanpå men när vi klev innanför tröskeln befann vi oss som plötsligt i någon slags sommarstuga med tillhörande instängd doft, omatchande plastmattor och en död, uppstoppad räv i källaren (oklart om räven ingick i köpet) (den såg oväntat munter ut för att vara uppstoppad).
 
2. Renoveringsobjektet
Golvet i varadagsrummet var så slitet att det var igenlappat med ICA-påsar. Inget fel med det för alla del, men vi söker ett hus något mer i ordning. 
 
3. Det nybyggda radhuset
Jag vet inte om det här objektet var fint eftersom vi hade med oss barnen. Jag hade full sjå att hålla koll så att MiniSider inte skulle möblera om hela huset (med lösare tyglar hade han antagligen gjort om planlösningen) och på väg ut var jag nära att lägga ett bud i blindo bara för att släta över att femåringen hade ätit upp allt bjudgodis. 
 
4. Ett annat radhus
Jag älskade det här radhuset! Det var helt perfekt för oss! Tyvärr blir det nog inte vårt. Men det gör inget. Nej då. Det kommer nya hus. Det göööööööör inget. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!
*ger upp husletandet*