Spajdan på pinterest

- Vet du om att ert vardagsrum finns med på pinterest? frågade Matilda mig häromdagen.
 
- Vad då? Som INSPIRATION? undrade jag.
 
- Ja.
 
- Whaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaat??? sa jag (i ett andetag, ja).
 
Jag hetsade mig in på pinterest och jo, mycket riktigt. Där ståtade vårt vardagsrumsbord.
 
 
 
 
 
Tänk att någon tyckte att det såg så mysigt ut att bilden fick en pin på pinterest!!
 
Förresten är servetter i glasen skillnaden mellan fest och vardag. Det är vad jag alltid har sagt.
 

Proffsblogg vs hobbyblogg

Jag slutade proffsblogga i augusti 2013. Ibland får jag frågan vad skillnaden är? Ja alltså, skillnaden mellan att proffsblogga och hobbyblogga.
 
Största skillnaden är antalet inlägg som jag skriver. Nu skriver jag typ fem inlägg per vecka. Förut skrev jag 30-35 inlägg per vecka. Ibland kan jag undra hur jag hann med att blogga så mycket? Men kreativitet föder kreativitet. Ju mer man skriver desto mer kommer man på att skriva om. Så har det i alla fall varit för mig.
 
En annan skillnad är pengarna. Såklart. Nu tjänar jag en liten summa för reklambanners. Förut tjänade jag en ganska bra lön tack vare samarbeten och sponsrade inlägg. Sponsrade inlägg är det som ger bäst betalt i bloggbranschen. Därför tycker jag inte att ni ska bli arga på de bloggare som har tydligt utmärkta samarbeten, dom kan gott få tjäna en slant på allt det arbete som de lägger ner. Tycker jag.
 
För det tar otroligt mycket tid att driva en proffsblogg. Det kan man kanske inte tro, men så är det. Jag la ner flera timmar per dag på att hitta ämnen, spåna idéer, skriva, fota, sköta samarbeten, svara på kommentarer (plus tackla elaka kommentarer), svara på mail, kommentera hos andra, nätverka och så vidare. Jag kan förstå att jag har drivit en av landets mest lästa bloggar för jisses vad dedikerad jag var. Och det är ju vad som krävs för att lyckas med det mesta - tid och engagemang. Och tålamod. Och passion. För mig tog det fem år av idogen bloggning innan jag var på toppen av min bloggkarriär (dvs hade som flest läsare och tjänade som mest pengar) och det var någonstans där som jag kände att jag hade gjort mitt.
 
Nu är ni en bråkdel av alla läsare kvar och för er är jag tacksam. Kul att ni fortsätter kika in och kommentera! Jag uppskattar det.
 
I övrigt känner jag att jag har en god balans i livet just nu. Jag bloggar för att det är roligt, skriver för tidningen, poddar en populär pod och driver företag med världens bästa och mest bildade kollega (Matilda har seriöst gjort mig ett antal kilowatt smartare). Känns fint.
 
Här är min första månad någonsin som bloggare, augusti 2008
 
Här är några populära inlägg som jag har skrivit genom åren:
 
Bloggmammorna - fyra typer
 
Svenskarna och julen
 
Förhållandets sju budord
 
Förlossningen min story
 
 
 
Första bilden på mig i bloggen.
 
 

Musfesten fortsätter

Sedan den här hemska händelsen har vi haft ÄNNU en mus på besök. Det är sant. När jag öppnade diskbänksskåpet en dag låg där en mus och sov helt stilla på en bädd av plastpåsar. Som om det vore någon himla hotellverksamhet vi bedriver?!? VA??
 
Eller så har mössen helt enkelt gjort om utrymmet under diskbänken till sin egen lägenhet. Ett form av kollektiv. Som ingen betalar för. Jag har i alla fall inte sett skymten av något bidrag till hyran.
 
 
 
 
 
Snart sitter det väl uppe en lapp på skåpdörren med texten:
 
infLYtnings-fÄst pÅGår vEnligän seJ tiL om Vi sTÖr
 
(jag antar att möss är kassa på att stava)
 
Fasen alltså. Snåla rejvar-möss.
 

Felklädd middag

Igår var vi bortbjudna till några kompisar. Frugan i familjen är kock så ni kan ju tänka er hur trevligt vi tycker att det är att få komma dit på middag. Som att gå på restaurang. Fast ännu bättre.
 
Jag gick dit i min garderobs allra tightaste jeans. Jo det är sant. Hur tänkte jag där? Tänkte jag att maten jag åt skulle lägga sig i en ficka i ryggen? Att jag kanske skulle få för mig att tacka nej till desserten??
 
Nej.
 
Jag tänkte nog inte alls.
 
Redan i höjd med förrätten (toast skagen) hade jeansen blivit en storlek försmå i midjan och jag fick helt sonika bälta upp mig själv för att få plats med den efterföljande maten. Grillad lax och ljummen potatissallad... Mmm... Cheesecake med jordgubbar... Mmm... Rullade hem.
 
 
 
 
 
 
 
Bästa dukningstipset förresten - blommor i flera små vaser, istället för en stor. Hur snyggt? *copp copp copp* (ljudet av mig som coppar den dukningen rätt av)
 
 
 
 
 
Nå väl. En mycket trevlig kväll.
 
Idag har jag letat med ljus och lykta efter mina fladderbyxor som varit bortsprugna en längre tid. Till slut hittade jag dom i källaren. Drog på mig dom direkt och förbättrade omgående min livskvalité. Aaa...
 
 
 

I slutet av dagen är vi bara människor

 
 
Ny pod in da air!
 
En pod driven av min PMS. Skulle man kunna säga. Hehe. Närå. Eller jorå. Fast inte bara.
 
Jag och Matilda snackar förlossningscred. Vem av föräldrarna ska ha mest cred efter en förlossning, den som fött barnet eller den som varit med bredvid (möjligen ledande fråga)? Vi snackar hår. Hår under armar, hår på benen, hår på bröst, hår i ansikte och hår på pung ("pälspungar" som Matilda säger). Är hår ohygieniskt, äckligt, härligt, gulligt, snuskigt eller bara naturligt?
 
Vidare harvar vi oss ner i ångestens land. Matilda grinar och fyller shoppingkorgarna på H&M:s hemsida till bredden med kläder som hon inte behöver. Jag stänger känslorna inom mig och låter istället ångesten ta sitt uttryck i form av yrsel och bortdomnade armar.
 
Sen snackar vi VD-positioner, bluffkänslor, coola yrken och vikten av att se vad man faktiskt har i livet. Istället för att snegla på det man inte har.
 
I slutet av dagen är vi bara människor.
 
 

Fredag och skoköp

Fredagen har bestått av jobb, affärsplanering och roliga möten toppat med lekparkshäng (där den minste i familjen hann med att både kräkas och blöda näsblod) (obs han mår bra). Helgen som kommer är min och Spiderpapas första gemensamt lediga på läääänge. Kittlar gött i familjetarmen. 
 
Ni som följer mig på instagram har förresten sett att det blev ett köp av de här uuuuunderbara skorna. Jag kunde inte hålla mig.
 
 
 
 
 
Jag älskar dom osunt mycket.
 
- I love you girls. Yes BOTH of you! brukar jag mumla tyst åt dom samidigt som jag formar ett hjärta med mina fingrar.
 
Nu: Akut köpstopp för alla som börjar på bokstäverna MO i vår familj.

B-day

I onsdags fyllde min fabulösa man 33 år. Vi har hängt ihop sedan jag var 18 och han var 20 år. Snart har vi känt varandra i halva våra liv. Vad mycket vi har upplevt tillsammans!
 
 
 
På vårt bröllis i julas.
 
 
När jag frågade honom vad han önskade sig i present blev svaret "absolut ingenting". Så jag fick helt enkelt förmoda att han med det menade att han ville de här ursnygga vinglasen som jag har suktat över i flera månader är precis hans stil.
 
 
 
 
Han blev glad.

Skandalös bildbrist uppdagad

Har jag nämnt att vi har sålt vår stuga? Mest för att vi är ute efter ett hus.
 
Hur som haver. Minns ni att vi köpte en soffgrupp i rotting till vår altan?
 
Jo jag vet. Jag minns det också. Jag blir påmind varje gång jag går ner till vårt förråd och möts av en VÄGG av flätad rotting. Förrådet är så till bredden fyllt med utemöbler att jag misstänker att inget liv, inte ens små bebis-silverfiskar, får plats att leva där inne.
 
Det känns med andra ord läge att sälja den där rottinggruppen. Vi vet ju inte när vi får tag i ett hus och fram till dess kan det kännas trevligt att kunna nyttja vårt förråd som normala människor. Jag tänkte lägga upp gruppen på Blocket idag men problemet är att jag inte hittar några som helst bilder på den. URSÄKTA liksom?! Här har jag bloggat i SEX ÅR. Fläkt ut mig själv och mitt liv. Dag ut och dag in. Blottat min byk på det som kallas internet, men inte en enda utemöbler-bild har jag lyckats knäppa?? Skandal.
 
Vi får väl helt enkelt baxa ut möblerna från förrådet, rada upp dom utanför tvättstuga och knäppa ett foto på det viset. Alternativt får jag teckna en fantombild.
 
 
 
Här ser man en skymt av möblerna. Det är allt.
 

Morgonvanor

Dagen startar omkring 06:30 här hemma. Fyraåringen vaknar. Han vill omgående kliva upp, sätta på bolibompa samt bli serverad en skål med flingor och mjölk.
 
Tv:n knäpper han igång själv men frukosten måste han ha hjälp med. Jag har flera gånger försökt att förmå honom att vänta en stund med dagens första mål.
 
- Det är fortfarande natt! har jag försökt.
 
Eller
 
- Ätfönstret har inte öppnat ännu älskling, du får vänta.
 
Inget fungerar.
 
Jag måste helt sonika masa mig upp. Sömndrucket går jag ut i köket, drar fram en stol och sträcker mig vingligt efter flingorna som är placerade på en hylla alldeles för högt upp. Jag förbannar flingornas placering, ställer av oklar anledning tillbaka paketet på samma plats som jag just förbannat och serverar sedan frukosten till min son.
 
Samtidigt som detta pågår sneglar jag mot kaffebryggaren. Ååå denna härliga producent av ljuvligt morgonguld... Jag tänker att jag borde brygga en kopp som kan puttra medan jag vilar en halvtimma till, men tröttheten i mig segrar och jag stapplar tillbaka till sängen.
 
Alltså, SÅÅÅÅ många gånger som jag har önskar att jag hade laddat bryggaren (eller i mitt fall perkulatorn) kvällen innan och att det bara vore att stoppa i sladden i kontakten. Tjoff. Klart.
 
- Tänk om... drömmer jag nästan varje morgon.
 
Så ikväll. Nu. Precis NU.
 
Jag har gjort det. Laddat den.
 
 
 
 
 
Ha!
 
Ibland älskar jag mig själv.
 
Imorgon kommer kännas fab.

Söndagkväll

Spiderpapa nattar för tillfället barnen. Det gör han varje kväll. Typ. Dels för att jag oftast har mer tid med barnen på dagen och dels för att han är sju gånger bättre än mig på att läsa sagor. Han lever sig in så mycket att dramatenskådisarna ter sig lama i jämförelse.
 
Ikväll när Spiderpapa kommer ut från nattningen ser det ut så här...
 
 
 
 
 
En naggande god brieost att muffla på och så lite rödtjut. Ja rödvinet är förstås inte till mig. Jag kan inte dricka rött. Senast vi hade vinprovning vaskade jag mina röda slattar. Det funkar inte. Gifter sig inte alls med lökarna i min trut.
 
Nå väl. Förutom att jag har dukat upp vin och (en) ost så har jag även letat upp en film på netflix. Är inte det den nya i-lands-lyxen så säg? Ja alltså, när någon harvat sig in på internetzet, letat upp en vettig film och gjort den spelklar. Bara så där. Lyx!
 
Trevlig söndagkväll!

Ny pod

Hoj hoj alla fabulösa quinns änd mäns!
 
Nytt avsnitt av Moe and Mannys podcast ute (våra artistnamn).
 
Det här avsnittet har vi spelat in på Högskolan i Skövde. Superkul att få hänga där en dag! Vi fick bland annat träffa personerna som medverkar högskolans egen realityserie Kaffe och 28 kvadrat. Visste ni förresten att högskolan i Skövde är Sveriges minsta? Det tycker jag är coolt. Antingen är man störst eller så är man minst liksom, hehe.
 
Nå väl. Jag och Matilda snackar utbildning, hur vår skolgång var i unga år, roller i klassen (jag var den snygga tjejens kompis) och tigermammor. Ja alltså, jag och Matilda ska bli tigermammor när våra kids äntrar skolans värld och kämpa för deras (och deras klasskamraters) rätt till en trygg, rolig och rimlig skolgång.
 
Hoppas ni gillar avsnittet.
 
 
 

Krönikedags och spelning

Jag har deadline imorgon. Till Skövde Nyheter. Moas Måsten.
 
Jag har skrivit tre krönikor den här veckan. Den första handlade om träning. Sen kände jag ba... Näääääää. Orkar inte skriva mer om träning. Så skrev jag en krönika om att vara tvåbarnsmamma. Sen kände jag ba... Näääääää. Orkar inte skriva mer om barn.
 
Övervägde en stund att meddela SN att det inte blir något Moas Måsten den här veckan. Tyvärr. Det bidde inget. Ni får väl pilla in en annons i Moa-utrymmet istället. Eller intervjua någon. Göra en enkät. Fota en rondell. Porträttera en bäver. Inte vet jag. 
 
Men sen tog jag mig i kragen och skrev ännu en krönika. Den innehåller ord som "nätverkande", "mingel" och "diarré". Låter spännande tycker till och med jag själv.
 
Förresten! Imorgon spelar Ammotrack på Commerce i Skövde klockan 18. Akustiskt. Alla inom femtio mils radie (en liten bit kan ni väl ändå åka) - kom och kolla! Lyssna på killarna och säg hej till mig vettja.
 
Över och ut.
 
 
Arbetsstation.
 
 

Mors dag

- Ni vet väl att det är morsdag snart? kontrollfrågade jag familjen tidigare idag.
- Va? Nu på söndag? undrade Spiderpapa.
- Nej. 25 MAJ!!!!! svarade jag.
 
Det vill säga om bara 53 dagar. Det vill säga HÖG tid att planera!
 
Eller tror familjen måhända att dessa Nike-dojjor kommer köpa och slå in sig själva?
 
 
 

Alltså, jag brukar inte akut vilja köpa saker men här har jag fått fullständigt ha-begär. Sååååå smärtsamt snygga träning/se-sportig-ut-till-vardags skor! Gah! Hela mitt liv kommer bli SÅ mycket mer lyckligt och innehållsrikt bara jag får lägga vantarna på dessa.
 
Övervägar att köpa dom i present till mig själv. "Från en mor till en annan" kan jag skriva på paketet.
 

En speciell dag idag

Idag fick Spiderpapa ett meddelande på facebook från en fellow Ammotrackare där det stod att han (Spiderpapa alltså) hade fått ett erbjudande om att leda en stor gala i sommar. Jomen visst, arrangörerna ville ha just honom. Bra betalt skulle det bli också.
 
- WOOOOOW! utbrast jag och blev gråtfärdig av stolthet.
 
Spiderpapa var också superglad och tillsammans började vi genast spåna konferencier-manus.
 
Lite senare på dagen kom fyraåringen hem och berättade att han hade sett en hamburgare med ben och armar på lekplatsen. Haha! Yea right. Jag säger inte att skämtet var dåligt, jag säger bara att jag finner en sådan historia något otrolig. En hamburgare på vår lekplats liksom? Vad skulle hen göra där?
 
Hur som helst.
 
Här började min hjärna ta in dagens datum. 1 april. Hm... Just det... Gala... Konferencier... Superbra betalt... Meddela en sådan stor grej över facebook... A MEN VA FA-AN!! Vi hade blivit lurade.
 
April april din dumma sill jag kan lura dig och uppenbarligen även din fru vart jag vill. Liksom.
 
Typiskt.
 
 
 

I år ska jag deklarera ordentligt

Idag damp deklarationen ner på hallmattan. Jag får tillbaka pengar. Tjoho!
 
 
 


 
 
Förra året fick jag också tillbaka pengar. Mycket pengar! Snällt gick jag och väntade på detta trevliga tillskott. Midsommartider anlände och jag var mer än redo att casha in pengarna. Men... Det kom aldrig någon utbetalning? Kontot gapade tomt.
 
Jag ringde till myndigeheterna och fick svaret att... Jag inte hade deklarerat. VA??
 
- Vi har inte fått in någon deklaration från dig, menade skatteverket.
- Men jag har ju sms:at? svarade jag.
- Fick du någon bekräftelse tillbaka?
 
Eh... Nä. Just det.
 
Antagligen hade jag "deklarerat" någonstans mellan blöjbyten, sömnbrist och maratonamning. Jag var ju mitt uppe i världens mest intensiva bebis-plus-treåring period just då.
 
I år kommer jag därför vara SUPERNOGA med min deklaration. För det första ska jag se till att vara riktigt utvilad. Typ ta in på spahotell dagen innan. För det andra - om någon kortväxt person börjar tjata om att få börja amma igen kommer jag säga NEJ för det går absolut inte ihop med mitt deklarerande. För det tredje ska jag vara helt ensam hemma. INGEN ska kunna störa mig. Jag ska dra ner alla persiener, stänga av tekniska prylar och binda fast de dammtussar som rör sig för mycket. För det femte ska jag rigga en filmkamera som filmar mig när jag utför deklarationen. Efteråt ska jag kontrolltitta på filmen. I slow motion. Flera gånger.
 
Ha!
 
Snacka om att inget kan gå fel.

Motalahelgen

Igår spelade som sagt Spiderpapa i Motala och familjen hängde med. Vi har ju kompisar som bor där så det passade perfekt att hälsa på dom den här helgen, hänga i deras lyxiga hus med tillhörande trädgård.
 
 
 
Kompisarnas hund la en "gåva" till mig på min sängkudde. Jag tror att hon ville ge mig någon sorts feeling av att bo på "hotell".
 
 
 
Glada (gula) barn, fina fotoväggar och drypande vitlöksbröd = lyckad helg.
 
 
 
Vi har haft det hur bra som helst. Helgens bästa måste varit att vi gick upp HALV ÅTTA imorse på grund av/tack vare att tiden ställdes fram i natt. Det kändes som att jag lurade mina morgonpigga barn till sovmorgon.
 
- MJEHEHE! Där fick ni för alla tidiga uppstigningar, skrockade jag och kände mig otroligt nöjd.
 
Dock med en skavande känsla av att det var jag själv som blivit mest lurad?
 
Men men.
 
Sen inträffade det en tråkighet.
 
Efter spelningen slog en av Ammotrack-killarna så olyckligt i sitt öga att han fick uppsöka akuten i Linköping. Helt sjukt hur man kan slå ett öga så illa? Nu hoppas vi alla att han kryar på sig så fort som möjligt.
 
 

Ny pod

Nu tycker jag att ni ska sätta er någonstans i lä i solen och lyssna på en rykande färskt pod singerad Moe and Manny. Alternativt pluggar ni in ett par lurar i öronen och tar oss med på härlig vårpromenad. Aaaah!
 
I det här avsnittet pratar vi om svartsjuka, att flörta med andra, attraktion och sting i magen. Är svartsjuka ett tecken på att man bryr sig om sitt förhållande? Är det ok att bli svartsjuk på sina kompisar?
 
Sen snackar vi om tjejgängsmyter, födelsedagspress samt berättar om dagen då vi presenterade vårt företag inför Skövdes hela politikerkår.
 
Hoppas ni gillar.
 
Lyssna nedan eller via iTunes.
 
 

Motala baby

Pjuh!
 
Nu ska vi strax åka till Motala efter en kaosartad morgon (Spiderpapa spelar i Motala ikväll och alla hänger med). Föräldrarna Alltid Ute i God Tid (vår familj brukar beskriva oss som "planerande" och "strukturerade") (NOT) har packat väskor och samtidigt styrt upp ungar och morgonbestyr.
 
Vi har, förutom packningen, även hunnit med tre skilsmässor, fyra bortadoptioner, lika många tillbakaadoptioner och några ångringar på skilsmässa.
 
Så. 
 
Nu har jag snajdat upp mig i min häx-cape, redo för bilfärd. Alla är glada och förväntansfulla. Vi ska bo hos några kompisar i Motala och det ska bli sååååå roligt att träffas igen! Häng gärna med på Instagram @spiderchickblogg.
 
 
 


En så kallad "uppdatering"

Hoj hoj mina vänner,
 
Igår var jag och Matilda med på Skövdes Visionsdag. Där fick vi äran att presentera vårt företag som dels består av podcastaktiviteter men framför allt digital kommunikationskonsultation (maaaan that is a long and krångligt word). Jag var nervös som ett litet svin innan (oklart om svin är nervösa, men a ja). Men det gick bra med presentationen! Det bästa med att vara två personer är att föreläsningar kan genomföras även om någon (till exempel en blond person) (obs! till exempel sa jag) skulle råka svimma.
 
 
 
 
 
 
På kvällen hade jag ett gäng girlz här hemma. En kompis demonstrerade ansiktsrengöring, krämer och sånt där. Jag är totalt ointresserad av skönhetsprodukter. Dessutom tycker jag i regel att dom är så dyra. Jag vill inte göra mig beroende av en kräm till priset av ett litet lands totala BNP.
 
Men efter att min kompis pratat om att "huden är kroppens största organ" och "smuts lägger sig som tegelplattor i hyn" kände jag att nog kunde vara värd en flaska proffsrengöring. I alla fall för nu.
 
 

Årets första glas rosé inmundigades även igår, tjoho!
 

De övande kvinnorna

Idag har jag och Matilda planerat och övat på en föreläsning som vi ska hålla imorgon. Vi ska prata om vårt företagande inför cirka 150 personer. Kommunfullmäktige, politiker, massa chefer och så där. Ingen big deal. NÄRÅ!!!!!!!
 
De gulan fälten på kartan nedan markerar var ni lyssnar på vår pod. Typ hela världen.
 
 
 
 
 
Vi har förresten fått massa fin feedback på senaste podavsnittet. Tack snälla! Igår fick vi ett mail som Matilda började gråta när hon läste. Hon är en känslig kone, Matilda. Jag är också känslig men gråter gör jag bara när det gäller barn eller efterlängtade möten av typen "pappan har varit iväg i fjärran land i femton år och nu återvänder han äntligen tillbaka till sin familj och under tiden han har varit borta har han fått fem nya barn och ingen vet hur det har gått till rent tekniskt men så är det och nu återförenas hela familjen på flygplatsen". Brööööööl! Så fint.
 
Hur som helst.
 
MiniSpider har varit krasslig så han fick vara hemma från förskolan och hjälpa oss. Medan vi föreläsningsövade passade jag på att ge honom välling och samtidigt göra knäböj/utfall.
 
 
 

Fötterna pekar inåt, knäna är sneda, balansen sviktar och så en sugpropp i bakgrunden (var kom den ifrån?). Alla rätt. Verkligen.
 

Karatekid

Jag funderar på att döpa om MiniSpider till KarateKid.
 
Idag tog han nämligen köksbordsbankandet till nya höjder då han vid kvällsmaten lyckades med konsstycket att banka AV ett skedskaft?
 
 
 
 
 
Vilken kraft måste man inte ha för att lyckas med detta? Jag är imponerad.
 
Nästa gång är det väl själva bordet som bankas mitt itu. Det skulle inte förvåna mig. HAIII-YA tjoar ettåringen (klädd i en liten liten karatedräkt) (med svart bälte) och så ligger köksmöblemanget i två delar (va fasen?). Och efter det är det bara tegelstenar i kombination med ettåringens blotta näve som gäller.
 
Gulp.
 

Barnkanalen is the grej

Jag älskar SVT:s Barnkanalen! Älskar!
 
Typ Lilla Aktuellt. Ett helt underbart nyhetsprogram! Vips levereras nyheterna så att man faktiskt begriper. Allt! Ja just det ja hm hm jo visst så är det ju hm hm sitter jag och hummar och nickar för mig själv när nyhetsankaret läser upp vad som har hänt i världen.
 
Eller Bacillakuten, ett doktorsprogram. Typ som Doctors fast för barn. Idag handlade det om ögon. "Varför gör det ont om man rör direkt på ögat" frågade ett barn. En alldeles strålande fråga tyckte jag då MiniSpider just vässat naglarna direkt mot min vänstra hornhinna. Nu minns jag inte svaret, men ändå. Alltid relevanta ämnen!
 
Sen har vi frågesportsprogrammen. Helt plötsligt har jag skuggan av en chans att faktiskt kunna svaren på frågorna.
 
"Vad rimmar på tax?" var en av frågorna sist.
 
 
 
 
 
Innan frågan ens var avslutad vrålade jag:
 
- SAAAAAAAX!!! Tax rimmar på SAAAAAAX! Och LAAAAAAAX!
 
Mycket riktigt.
 
 
 
 
Ha!
 
Told ya.

Ny podcast

Söndag och ny pod.
 
I det här avsnittet börjar vi med att avhandla hälsohetsen som just nu genomsyrar vårt samhälle. Jag och Matilda ilsknar till kan man säga... Vi värjer oss mot specifika tidningsrubriker och vi tar avstånd från synen att träning ska utföras endast för att "bli smal" eller vara "snygg till beach blabla". Där har jag varit och jag vägrar gå tillbaka dit. Jag talar hellre om vad träning GÖR för kroppen. Hur kroppen KÄNNS.
 
Sen snackar vi sex och konstaterar att antalet ligg per vecka inte nödvändigtvis definierar huruvida ett förhållande är bra eller dåligt. Vi avhandlar Matildas ambivalens och hennes tendenser att aldrig kunna bestämma sig. Där känner jag inte alls igen mig. Mitt andranamn är nämligen Impulsiva (bland annat har jag sagt upp en lägenhet i affekt, utan att ha något annat boende som back up).
 
Well. Ett bra avsnitt. Om jag får säga det själv.
 
Lyssna här nedan eller vi iTunes.
 
Ni hittar oss även på facebook.
 
 
 

Min cape och jag

Jag köpte en svart typ... rock (?) på Monki när jag var uppe i Stockolm senast.
 
 
 
 
 
 
Jag älskar den! Över allt annat.
 
Problem uppstår dock när jag inte har rocken på mig men ändå ska förklara för folk vad det är jag har shoppat (för jag måste såklart berätta om mitt modefynd, jag är ju så nöjd).
 
- Alltså, jag köpte en rock i Stockholm. Den är hellång. Den ser nästan ut som en läkarrock. Fast svart. Eller en städrock. En labratorierock. En cape. En häxcape. Typ.
 
Låter ju svinsnyggt. Verkligen.
 

Nattningsrutiner

Jag läste i Vi Föräldrar om nattningsrutiner.
 
 
 
 
Vår nattning klockan 19:00 ser ut som följer:
 
Jag (eller Spiderpapa) lägger mig med båda barnen i dubbelsängen, ett barn på var sida. Sedan läser vi en bok. Eller snarare jag och fyraåringen läser en bok medan ettåringen hetsbläddrar i en sedan länge trasig Bamsetidning (ju hårdare och snabbare man bläddrar bladen desto intressantare blir läsningen låter ettåringen hälsa).
 
Efter läsningen släcker vi lampan. Fyraåringen somnar på en sekund. Bokstavligen. Ettåringen dricker en flaska välling samtidigt som han letar upp de mest utsökta delarna på min arm för lite nyp-mys. När vällingen är slut somnar han också.
 
Hur natten ser ut är olika för den där sova-i-egen-säng-prestigen som jag hade i början av mitt föräldraskap har vi släppt totalt. Kanske sover jag och barnen i dubbelsängen. Eller så sover Spiderpapa och barnen i dubbelsängen och jag i fyraåringens säng. Eller så sover jag och ettåringen i fyraåringens säng eller så sover fyraåringen i fyraåringens säng eller så sover barnen i dubbelsängen och föräldrarna i spjälsäng... Eller nej. Spjälsängen gapar tom.
 
Hur som haver. Vi sover som det passar familjen beroende på dagsform, eventuella utvecklingsfaser, bacilltillstånd, hur tidigt någon ska upp nästa morgon och så vidare. Det viktigaste är att alla får sova. Det där med egna sängar i egna rum hela nätter kommer tids nog. Kanske om ett år eller redan nästa månad. Vi får se.
 

Podinspelningsdag och hälsohets

Idag har jag och Matilda spelat in pod.
 
Vi har snackat SÄX (sex) (6) (mitt förslag) (mjihihihihi). Sen avhandlar vi ämnet "hälsa".
 
Ni vet "hälsa" som nuförtiden verkar gå ut på att du ska pumpa magrutor på gymmet 24 gånger i veckan och där emellan sniffa på naturell kesella inom ramen av ett nyputsat ätfönster samtidigt som du läser en "hälsotidning" vars artiklar talar om för dig hur du får "plattare mage", "snyggare rumpa" och "smalare lår". Men pass opp! "Du duger som du är". Tro för all del inget annat. Aaaah... Så hälsosamt.
 
Eh... Ja. Kan känna mig rätt trött på det där.
 
Podden släpps på söndag.
 
Häpp.
 
 
Podmikrofon.
 

Bebispresenter

Igår träffade jag min Norge-emigrerade vän Carolina. Hon har just fått barn. En liten gutt. Så gosig han var (är). Eller ttttååååå dooooosiiiii som jag säger med ett märkligt läspande läte så fort jag befinner inom tio meters radie från en bebis.
 
 
 
 
 
Alltså, jag har två barn själv. Jag har närt två små, små bebisar vid min barm. Trots denna erfarenhet känner jag mig totalförvirrad när jag ska köpa presenter till bebisar.
 
Jag kan för mitt liv inte minnas hur stor/liten ett bebis egentligen är? Plötsligt tycker jag att kläderna till en ettåring ser pyyyyyyyttesmå ut och tänker att det borde väl ändå passa en nyfödd person? Inte kan väl en spädis vara mindre än en ettåring? Är det ens möjligt?
 
Jag har så att säga "totalt tappat storleksbegreppen".

Nypmsigheterna

I oktober förra året bloggade jag om MiniSpiders nypmysigheter.
 
Ja, det vill säga att han liksom nafsar och nyps i mitt skinn när han myser eller ska sova. Jag skrev att Mini trots allt var ganska varsam och försiktig när han nöp.
 
 
 
 
 
JAG TAR TILLBAKA DET!!
 
Det där nypandet känns inte så varsamt och försiktigt längre.
 
I takt med att Mini blir äldre har han även blivit starkare. Plus att han efter alla månader av nypmysigheter antagligen har tränat upp en enormt explosiv muskulatur i fingertopparna. Jag försöker få honom att naffsa i det skinn som är härdat och tål mer, typ min armbåge. Men icke. Ungefär som om min arm vore en bit kött söker han upp de möraste delarna där skinnet är som allra tunnast, så som insidan av min överarm eller oavansidan på handen.
 
- Utsöööööökt skinnkvalité, mumlar han för sig själv.
 
Inte. Men ändå.
 
Nå väl.
 
Jag börjar bli härdad. Och jag antar att det kommer en dag då den där lille inte längre prioriterar att smyga upp i sin moders ömma famn för att mysa. Bäst att passa på.
 

Helgen i punkter

Hoj hoj kära vänner.
 
I den Spiderchickska familjen har vi haft en finfin helg. Jag kan inte klaga.
 
Fredag
Vi hängde ute i vårvädret typ hela dagen. På eftermiddagen lassade Spiderpapa in instrument och bandmedlemmar i bilen för en spelning i Uddevalla. Ungefär samtidigt messade min pappa mig och skrev "om du vill får ni gärna sova över hos mig i natt". Jag hann inte svara på sms:et på grund av att jag och pojkarna redan satt inpackade i bilen på väg dit.
 
 
 
 

 
Lördag
Vi inledde dagen med att förfölja pappas grannes katt i ungefär två timmar (den var väldigt sällskaplig). Sen grillade vi korv i pappas trädgård för det gör man när solen plötsligt lyser. Jag fotade en Celfié (finare ord för selfie) och förde en mental notering att använda instagramfiltret Rise mer ofta eftersom min hårfärg blev förjedra grann i det flitret. Orange typ. Vilket jag älskar. På eftermiddagen tog vi oss till lokala köpcentret för att se Spiderpapa spela. Fyraåringen stod i lång kö och fick slutligen sin pappas autograf. Allt väl.

 
 
Rise-färgad i håret.
 
 
Söndag
Vi hängde hemma hos några kompisar på förmiddagen. På eftermiddagen tränade jag Dance Floor. Det vill säga jag testade olika dansstilar. Ganska otippat visade sig hiphop vara allra roligast. Jädrar vad häftig jag kände mig! Nästa gång går jag dit med dollartecken runt halsen och guldtands-attrapp i överkäken.
 
 

Podsöndag

Söndag innebär Moa&Matildas podcast. Tjoho!
 
Sjuka var vi både jag och Matilda när vi spelade in det här avsnittet men vi gjorde vårt bästa.
 
Vi pratar om komplimanger som slår fel och folk som känner sig manade att recensera andras utseende i parti och minut. Vidare snackar vi utbildning. Är plugg, plugg och mera plugg överskattat eller nödvändigt för att nå drömjobbet?
 
Sen pratar vi sommarplaner, brun-utan-sol (I am soooooo gonna smörja in mig själv med en redig dos BUS nästa vecka), gravid-avslöjar-hetsen (varför ser en del människor det som sitt uppdrag i livet att bli först med att "avslöja" vem/vilka det är som är på smällen?) med mera med mera.
 
Väl mött!
 
Lyssna på podden här nedan, via iTunes eller android. Följ oss gärna på fejjan eller instagram @spiderchickblogg