PS. I Love You berörde mig mycket!

Till exempel avhandlades ämnen som:

1. Mitt "riktiga" liv har inte börjat ännu.
Så tänker jag ofta! Jag tänker att mitt riktiga liv kommer börja någon gång i samband med att en slumpmässig hyresvärd ringer och erbjuder oss kontrakt på en trea i Vasastan. Vad jag dock glömmer är att livet faktiskt är NU! Även fast jag bor i en lägenheten utan balkong i ett område jag egentligen inte gillar, så är livet NU!

Fan också.

2. Man kan inte vara ett lyckligt par om man inte är rika.
Jag 1: Exakt vad jag brukar tycka!!
Jag 2: Men snälla, det som spelar roll är att man BRYR SIG OM varandra!
Jag 1: Kan man betala en resa till Fiji med omtänksamhet?
Jag 2: Näe men ...
Jag 1: ... typ hej hej resebyrån, tyvärr har jag inga pengar till biljetten men min kille kan bry sig om er!
Jag 2: Näe men ...
Jag 1: Just det!
Jag 2: Tönt.
Jag 1: Mes.

3. Man kan inte skaffa barn förän det "perfekta" tillfället kommer.
När jag tänker på det perfekta tillfället att skaffa barn så brukar jag se bilder av en bil, ett nybyggt hus, en stor trädgård samt skarpa konturer av en stabil nanny. Men ska jag gå och vänta på allt det där hela livet då eller? Vips så är jag ju 40 år och äggstockarna har möglat och skrumpnat ihop. Oj, det var ju himla synd. Men jag kan ju alltid leka med min stabila nanny. Eller vaddå?

Tänkvärt. Tycker jag.

Hehe sant! Jag har nu läst mig igenom din blogg, och jag tänker även stanna här ;)

Äkta tjejfilm med gråtvarning var tionde minut, den där filmen.

Haha.. jag bor i en 3:a i Vasastan och kan rapportera direkt från händelsernas mitt att inte livet börjar på riktigt nu heller... Det behövs mer liksom.

Ja jag gick också och inväntade hus och rikedom... och jag väntar än! Jag lär väl hinna bli 40 innan jag blir stenrik och bor i ngt slott. Men hey! Jag har skaffat barn för att fördriva tiden tills dess.

Totally agree på 1:an och 2:an! Tänkte på detta senast igår, intensivt.

Fan vad kul det är när man kollar runt lite och upptäcker en tanke som man tänkt själv, på pricken.

För övrigt gillar jag din blogg:-)

jag tänker också sådär om att riktiga livet börjar sen. men visst kan man få känslor ibland om att " det HÄR är livet", typ när man känner jättestarka känslor för sin partner, när man har haft en riktigt skön sovmorgon med lyxig frukost och kaffe, eller när man har fått skratta med vänner. då brukar jag få "livskänsla"...

Mm så tänker nog de flesta. Men det är antagligen bäst att försöka leva nu, så mycket som möjligt.

Jag har ju barn, dessutom har jag en bil ( asgammal och totalt opålitlig ), ett hus ( byggt för cirka 100 år sedan ) och en fet jävla trädgård ( 99% ogräs, 1% mossa ). Tyvärr saknar jag en stabil nanny, men den dagen jag blir rik skall jag köpa en sån på direkten.

Haha :D

Klockiz

"Jag godkänner inte obehagliga eller stötande kommentarer." - OBS detta kan vara en sån ;)

Men usch. Den där mögliga äggstocks-kommentaren är nästan lika vidrig som ett standup-skämt jag hörde i lördags. " Har du någon gång sprungit in på din mamma när hon onanerar? .... tagit en sväng med brödkaveln sådär?? ....jag har alltid undrat varför pepparkakorna smakar fisk!"

uuiiieee....low life.

Åh,såg den filmen på bio,kan säga att hade alla gråtit lite till så hade det blivit översvämmning i salongen ;)

Jag såg PS. I love you. för första gången i eftermiddags, Tyckte att den var jätteromantisk och jättesorglig... grät inte dock. Och det kändes inte alls töntigt eller konstigt när hon inbillade sig att hennes döde make var där, det vara bara sorgligt.. ;S