Svenska Hjältar
Sitter och bölar till Svenska Hjältar. Vilka fantastiska människor! I synnerhet lilla Liv som vägrade låta sig frysas ut och mobbas i skolan och vände allt det tråkiga till något positivt.
Vilken tjej!
Det är så fruktansvärt att det finns barn som tvingas gå till skolan med en klump i magen. Fruktansvärt.
Om jag i framtiden skulle få nys om att min lille skrutt är mobbad i skolan ja då jäklar åker jag dit och nitar ungjävlarna i fråga! Och kommer det någon tramsig lärare och säger att man inte får slå barn även om dom mobbar ens lille älskling ja då nitar jag den jäkeln med.
Otroligt bra lösning på frågan om jag får säga det själv.
Jag sitter också och bölar åt Liv!! Alla är underbara, men när jag såg henne gå in på scenen då vällde det över, jäklar vilken känsla det måste vara. Varit mobbad och utanför, och sedan bli hyllad av tusentals människor, buuäääh jag börjar grina igen...
Håller med....vilken tjej alltså!
RIKTIGT BRA! Slå hårt!
ja det är helt sjukt vilka underbara människor! man blir så glad över att dom faktiskt finns!
så himla värt program alltså.
och stark tjej det där, man kan inte vara annat än imponerad :)
Jag blir lite nyfiken på vad du skulle göra om din lilla pojke var en utav mobbarna? Den sidan är inte heller helt lätt att vara på som förälder. Man kan lära sina barn om vad man får och inte får göra och hur man beter sig, men sen i skolan då har man ingen kontroll på att dom efterlever det man har försökt lära dom. Bara en liten tanke jag fick....
Jag håller med, suttit & bölat vid tv:n de senaste timmarna.
Har suttit här i min ensamhet o bölat över alla fina människor. Framförallt Liv! Vilken kämpe!
Och du, Spider. Det är helt ok att känna så som förälder ;)
Haha! Din son kan känna sig trygg låter det som :P
Det är en bra inställning må jag säga!
Aningens kontraproduktivt kanske. Men HEY, alla gör olika.
det här inlägget väljer jag att ta med en smula ironi.. jag skulle kunna skriva en essä om hur våld föder våld, att vara förebild, prata med munnen istället för nävarna etc etc.. men det är en himla tur att jag inte behöver det! :)
Underbart.
Jag sitter också här och bölar. Jag känner igen mig själv lite i lilla Liv. Jag har blivit mobbad från första till femte klass. Jag har också blivit slagen, sparkad och kallad riktigt hemska saker. Dom tyckte att jag klädde mig fult, lyssnade på fel sorts musik, jag färgade håret och det var tydligen inte okej. När jag flyttade norrut blev jag mobbad för min dialekt, för att jag kom från Stockholm och det som jag tidigare blev mobbad för. Jag ser upp till Liv, som nu försöker hjälpa andra också. Jag själv löste problemet genom att slåss. Sen skaffade jag en kaxigare attityd och började själv att trycka ner svagare människor. Det är något jag ångrar idag och jag vill, precis som Liv, hjälpa andra.
Min sambo var nere i Loppans skola och tvingade killarna som hade sagt fula saker till Julia att be om ursökt till henne framför honom och lärarna, de andra barnen.
´Tror de skämdes mer att få göra det framför sina vänner..
Hade det vart jag hade jag slagit på dem.
Det är skandal att mobbning får förekomma i ett land som Sverige på 2000-talet, tycker jag!
mobbing är så idiotiskt, en gaffel i arslet !!!!
Finns det något värre än mobbning eller? Inte när man är ung i alla fall, usch för det! Min lillebror var riktigt mobbad förr pga hans aspergers och det är helt sjukt hur elaka barn kan vara!
Det värsta är ju att de flesta som mobbar gör ju aldrig något fel för sina föräldrar de är ju "sådana änglar" när mamma och pappa tittar. suck
Bortskämda små jäklar.
En av anledningarna till att jag idag jobbar som lärare. Faktiskt. Det är min första uppgift. Att få alla att må bra. Gör jag inte det, kan jag glömma att de läs sig något.
Nu kommer klumpen i magen tillbaka för en stund, för där har vi varit.
Min son, det finaste vi har, blev mobbad i skolan. Det blev bättre och värre i perioder och skolans skitsnack hjälpte ingenting- när skoldagen var slut kom han hem och lade sig i sin lillebrors babytält. Han låg där inne, inrullad i ett babytäcke och grät. Tolv år gammal. Fy fan så det gjorde ont!
Vi bytte skola till honom och under den här terminen har allt vänt. Ungen ler när han går till skolan och kommer hem leende! Min prins är glad igen!
Det är mycket känslor som sitter kvar. Jag ÄR bitter. Mest på skolan som lät det hända. Som bortförklarade saker (Jo men OM han inte hade sagt "hej" till den pojken, då hade han inte blivit arg på din son och då hade han inte stått och bankat hans huvud i asfalten ju..). Skulle rektorn brista ut i lågor skulle jag inte ens pissa på honom för att hjälpa till att släcka elden.
Min pappa nitade alla han kom i vägen med. Men det var inte för att försvara mig. Det var för att han tyckte det var kul att nita.
"Man måste ju få bråka lite.." Typiskt pappa citat... sjukt att man är rätt normal trots allt :D
en otroligt bra lösning !
jag gjorde (nästan) det när jag fick höra att lillebror min blev mobbad !
den ungjäveln var inte så kartig efter det..
men det blir nog inget problem med lärarn i såna fall i framtiden.. den här lärarn låtsades som att han inte såg nått när jag skällde ut hans elev ;)
(ett år senare flyttade den här ungen.. o blev våran nya granne! han vågar absolut inte vara elak längre när jag verkligen får tag i han nu^^)
Tyckte det var viktigt att någon bevisade att man inte måste köra på "gå vidare och ignorera"-tjatet. Jag försökte det när jag gick på högstadiet.. Då tog dem till andra medel.
Modigt räcker inte till för Liv. Fy, om man ens fått tanken på att göra så. Visa att man inte tolererar att bli behandlad så! <3
Kom förresten på att min lillebror blev mobbad när han gick i ettan. Det märktes på honom att det var "nåt", men han var för liten för att förstå att det var fel det som hände. Han trodde ju han VAR ful och dum.
När jag fick reda på det (jag är 9 år äldre) letade jag upp den grymmaste personen jag hittade. En hårdrockare/satanist som såg ut som nån som käkar småungar till frukost. Manson meets Ozzy Osbourne, typ. Jag fick honom att ställa sig och STIRRA på ungarna en hel rast. Sedan gick han fram och hejjade på min bror.
Mobbingen tog slut där och då och idag är flera av killarna vänner fortfarande. De andra var ju också små och förstod nog inte vad de höll på med, så jag tar äran på att ha lärt dem det, hehe.
(PS. The crazy maniac och jag var ett par i några år. Han var inte så crazy som han såg ut. Ack vilken besvikelse.)
GOD MORGON!!!
Kika gärna in i bloggen!:)
http://mallamousan.blogg.se
http://mallamousan.blogg.se
http://mallamousan.blogg.se
http://mallamousan.blogg.se
http://mallamousan.blogg.se
hihi
Får man vara lite extra stolt om Liv nu skulle råka vara dotter till sin Kusin. Får man?
Missade galan helt men har följt "hjältarna" på nyhetsmorgon. Vilka människor det finns! Man är glad att det finns lite civilkurage kvar i det här landet....
å gillade barnmorskan oxå.. ubertanten!! Bästa stilen:D
Liv är skittuff!
Hade gjort precis likadant om nån hade gett sig på mina grabbar! Heja!!
Den tanken har slagit mig med! Skulle kännas mest logiskt att dela ut en snyting eller två. Men för att vara seriös.. vad skulle man göra?! Har ju svårt att tro att våra barn skulle bli mindre retade om mamma kom och sa att ni får inte mobba min lilla kalle.. =P
Lysande idé, Spidermama!! ;o) Det finns inget värre än när ens barn blir utsatta.. Man känner sig så jävla maktlös!!
Denna Liv.. det var självförtroendet som de andra knäckte på henne, men hennes otroliga självkänsla gjorde att hon orkade säga ifrån!! Vilken tjej!!!
Jag är stenförkyld och inte fasen blev jag mindre tät i näsa och hals efter allt grinande igår!! ;o)
roligt att hon får pris för det arbete hon gjort :D men kan ingen styla om hennes hår innan hon intar scen.. rosa? ser hemskt ut. (ursäkta, nu blir hon mobbad av mig men ärligt)
Ha en fortsatt fin eftermiddag!
Men vad skulle du göra om din lilla älskling var en mobbare?
Haha de är bra!
