Spiderchick

Jag gör väl som alla andra mammor, börjar med att skryta om mitt barn.

Moa var väldigt ambitiös i skolan. Hade bästa betyg i alla ämnen, utom i matte (men det var ju mattelärarens fel, det är redan konstaterat i detta forum).

Moa ville att det skulle hända något hela tiden. När det kom ett utskick från musikskolan ville hon genast börja där. Det enda instrumentet som erbjöds var fiol, då alla andra grupper var fullbokade. Moa börjad så sakteliga gnida på sin lånade fiol. Pappa fick väldigt brått ut i joggingspåret, småbröderna stack ut och cyklade, och jag, ja jag gick ner i tvättstugan. Så hon slutade redan efter 5 gånger.

Moa kom på något som passade henne och resten av familjen mycket bättre - hon började lira handboll i Skövde HF. Där blev hon en riktigt bra målvakt.

Kommer dock ihåg en gång när Skövde mötte ett mycket bättre lag. Moa fick se än den ena än den andra bollen hamna i nätet bakom henne. Jag satt på läktaren och kände såå mycket med henne. Efter det sjuttonde insläppta målet tittade hon upp på mig som satt där på läktaren. Då gjorde jag "tummen upp", ville bara säga, du är bra ändå. Vad är en sketen handbollsmatch, det kommer ju en ny nästa vecka. Det skulle jag inte ha gjort. Moa var flyförbannad. Dels för att hon gjort dåligt ifrån sig och sen att jag hade mage att göra "tummen upp". Där fick jag en rejäl utskällning och gjorde aldrig om det.

Moa växte och blev större. Då kom det killar in i bilden, som det plägar göra, när hormonerna börjar sprudla. Kommer mest ihåg två (det är väl för att de blev presenterade för en nyfiken mamma). Den ene hade färgat svart hår och en sådan där lustig liten pärla i tungan. Den andra hade rosa toppaluva!! Jag undrade om det var en förvuxen bebis eller en rosa smurf? Strunt samma, det var trevliga och rediga killar.

Moa hade och har många vänner. Den bästa kompis under skoltiden var Malin. En mycket glad, sprallig och spontan tjej. En gång, de kunde väl gått i sjuan, åttan nåt sån´t där. Då frågade Malin, ivrigt påhejad av Moa, om jag legat med någon annan, förutom Moas pappa? Jag rodnade från hårfästet ner till lilltån. Ja det var ju ingen så generande fråga egentligen, det var bara det att min mamma, Moas mormor, stod bredvid och lyssnade. Man vill inte att mamma ska veta allt, inte dottern eller hennes kompis heller. Jag hoppas att jag får träffa Malin någon gång igen (hon bor i England nu), då ska jag fråga henne.........

Må så gott/mamma