Någon som är/har varit i samma situation?

Sitter här med en ledsen klump i magen.

Ett mail trillade in i natt (jag väljer att publicera delar ur det).


Hej=)

Jag har haft en riktigt jävlig kväll och jag har ingen att prata med, du var den första jag kom att tänka på. Hoppas det är okej.
Min mamma dricker. Hon är alkoholist. Det har hon varit i många år, och hon lovar gång på gång att sluta, hon lovade mig så sent som i förra veckan. Men hon gör det inte. Hon fortsätter och jag klarar inte av det!
Det här är så jobbigt, jag vet inte vad jag ska göra. Jag sitter på mitt rum varenda kväll och lyssnar på musik så jag inte ska höra, men jag vet ju vad som pågår ändå.
Socialen var inkopplad i vintras och då var det bättre ett tag men det gick ju åt skogen till slut det med. Hon slutar aldrig.

Nu undrar jag - är det någon som är eller har varit i samma situation som vill dela med sig?

I sådana fall får ni supergärna skriva i kommentarsfältet eller maila mig så kanske jag kan (om ni vill) låta er komma i kontakt med den här tjejen?

Alltid skönt att kunna prata med någon som vet precis hur det känns!

Blir så ledsen att en del barn ska tvingas växa upp så här.


Kommentera gärna!
Diana

En av mina bästa vänner gick igenom samma sak när jag växte upp. Se till så att soc fortsätter och inte tappar kontakten. Finns det någon annan som du kan bo hos? (kompisen bodde hos sin plastpappa ett tag) Sen är kompisen var 16 så fick hon en egen lägenhet, mamman klarade tyvärr inte att behålla några av de hemmen hon fick.

Det är jätte bra om du går och pratar med kuratorn på skolan med!

2010-08-08 ♥ 11:27:54 » URL: http://decdia.blogg.se/
Annika

Jobbar inom psykiatrin och drog- och alkoholmissbruk är så mkt vanligare än vad folk kanske tror. Det man först måste förstå är att man kan aldrig BE en alkoholist att sluta dricka...för det behövs proffesionell hjälp. Jag sysslar med det adminstrativa inom vården men diskuterar mkt med "beroendesköterskorna" som har hand om grupper för folk som har missbruksproblem. Hon sa bland annat att en missbrukare förnekar alltid..det ingår i "sjukdomsbilden"..att förneka men även att lova bot och bättring, att manipulera och ständigt ursäkta sitt beteende. Såklart mkt enklare sagt än gjort detta men jag tycker att man som anhörig, barn i detta fall, ska kontakta socialen och sedan satsa på att få in den missbrukande på ett avvänjningsprogram. Sedan är det också så krasst att bara den missbrukande kan hjälpa sig själv.



Vad jag ville få sagt helt enkelt är att man ska aldrig, aldrig ta sig själv skulden för att någon dricker/drogar. Som sagt, proffesionell hjälp..en anhörig kan bara inte "be" sin mamma, pappa, syskon etc att sluta dricka. Det fungerar, tyvärr inte, så lätt!

2010-08-08 ♥ 11:28:25
Michaela

Hej!



Jag vet inte hur gammal personen i fråga är, och jag vet verkligen inte vad som är rätt och fel att göra.



Jag har inte haft en "riktig" förälder som varit alkoholist, men min mammas ex var och är fortfarande det. Det var en människa som vi levt ihop med sedan jag var lite, och i typ 12 år.



Vi klev ut ur hans liv julen 2003, och efter det har vi knappt pratat med honom.



Sommaren 2003 valde han att sluta dricka, och han var jätte duktig när alla andra drack, och drack bara vatten. Men något hände under hösten, och han tog till flaskan igen. När han drack kunde han bli riktigt elak, inte slå oss eller så, men verbalt. Han var psykiskt jävla elak! Och mamma var tyvärr inte lika stark som jag i själen. Jag tog hennes bråk med honom. Och droppen var nog jag åkte i backen av honom. När mamma väl bestämt sig, så tog det 2 veckor att köpa en lägenhet och flytta.



Det var ett riktigt helvete efter det. Vi blev mordhotade och så vidare, coh han var riktigt elak.



Så det råd eller så jag har, är tyvärr att om hon inte är villig att sluta, så måste du be henne att välja. Alkoholen eller dig, och är det riktigt illa, kan det tyvärr vara så att hon väljer alkoholen :'(



Du har ingen annan du kan bo hos?



Hoppas du är stark, och orkar dig igenom detta!

2010-08-08 ♥ 11:29:03 » URL: http://urfokus.blogg.se/
Anna

Jag är/har varit i samma situation. Inte exakt samma men nästan, har levt med det så länge jag kan minnas så för mig är det nästan normalt nu.

http://www.tryggabarnen.com/ kan man kontakta om man vill prata, jag har inte tagit kontakt med dem ännu för jag har inte känt mig redo. Men jag tror det är bättre att prata ut än att hålla allt inom sig.

2010-08-08 ♥ 11:36:32
Heffler

De tidigare kommentarerna innehåller många kloka ord.



Det viktigaste som du måste tro på är att det inte är ditt fel att din mamma dricker för mycket. Jag vet att det är jävligt lätt att anklaga sig själv och att känna skuld.



Jag har dock ingen egen erfarenhet. Men har stött på en hel del alkoholism i mitt yrkesliv.



Finns det någon annan vuxen som du kan anförtro dig åt? Risken finns att du kommer att explodera om du håller alla känslor och all frustration inom dig. BRIS kan vara ett alternativ. De är duktiga, och har stor vana av den här typen av problematik.



Jag önskar dig, av hela mitt hjärta, ett stort lycka till! Ord är bara ord, men jag hoppas att du finner åtminstone en lite gnutta av stöd i dem.



Kämpa på!

2010-08-08 ♥ 11:42:03 » URL: http://heffler.se
BeckaHBitcH.se - triss i gossar

Ja jag vet allt för väl :-/ du får gärna vidarebefodra mina uppgifter till henne så hon kan ta kontakt om hon vill <3



Båda mina föräldrar är/var alkoholister (pappa finns inte längre, han söp ihjäl sig, mamma är sjuk)

2010-08-08 ♥ 11:45:27 » URL: http://beckahbitch.se
Himmel unt Pannkaka!

Det är jätteviktigt att kontakten med soc upprätthålls! Om du inte orkar anmäla själv så ta hjälp av en skolkurator eller lärare, de är skyldiga att anmäla ifall de misstänker att ett barn far illa.



Annars kan jag varmt rekommendera tjejjouren.se, där finns de flesta tjejjourerna i Sverige samlade så att du kan hitta en jour nära dig. De kan finnas där som stöd för dig, men de kan också hjälpa dig med kontakten med soc.



Du ska inte behöva bära det här ensam!

2010-08-08 ♥ 12:03:10 » URL: http://himmeluntpannkaka.blogspot.com
Kamilla

Här står en del om att vara barn till förälder med missbruksproblem: http://www.unf.se/templates/Page.aspx?id=48



I UNF, Ungdomens Nykterhetsförbund, har vi många medlemmar med en eller två föräldrar som missbrukar. Dessa brukar uppskatta att UNF erbjuder en nykter miljö och det kan vara skönt att veta att fler har samma erfarenheter, även om de inte nödvändigtvis pratar om det i vår verksamhet.



Här finns också ganska mycket om missbruk i familjen: http://drugsmart.com/blog/drugsmart/kategori/missbruk-i-familjen. Chattar, länkar till stödgrupper i hela landet, möjlighet att ställa frågor till andra med samma erfarenheter etc.



Det viktigaste är kanske att veta att man inte är ensam om det, att man inte rår för att ens föräldrar dricker för mycket och att föräldrarna kan bli friska - men att man som barn inte kan bota dem, och att uppgiften inte heller ligger på barnet.

2010-08-08 ♥ 12:19:34 » URL: http://www.unf.se
Mia

Usch, det är en jättejobbig situation. Jag är själv uppvuxen med en alkoholiserad förälder, som fortfarande dricker och nog aldrig kommer att sluta. Det påverkar livet oerhört mycket, speciellt i tonåren är det extra jobbigt. Ibland är det tyvärr så att föräldern inte blir bättre, alkoholen kan vara ett starkare band än både familj och normalitet för vissa... Men det ska inte påverka barnen! Man är en egen person, som förtjänar trygghet, en lugn tillvaro och lycka, trots att man har en förälder som dricker. Du får gärna vidarebefordra mina uppgifter.

2010-08-08 ♥ 12:20:27 » URL: http:/http://lillafamiljeninorrland.blogspot.com/
Fia

Jag har inga kloka ord att tillägga ovan redan sagda.

Jag blev bortadopterad när jag var ca 2 år pga att min biologiska mor söp och inte klarade av att behålla mig... Så; You are not alone. Och se tidigare kommentarer: det finns många bra forum och instanser som kan hjälpa dig. Stor kram!

2010-08-08 ♥ 12:42:30 » URL: http://www.mammafia.com
Linnéa

Båda mina föräldrar drack mycket under min uppväxt. Utåt sett så var de väldigt lyckade och framgångsrika, och de drack aldrig i veckorna, men varje helg så drack dem från fredag till söndag, och när de var lediga drack de varje dag. Jag brukade se dem däckade på soffan. Ibland lämnade de dörren vidöppen, ljus tända och brinnande cigaretter när min lillasyster låg och sov på övervåningen. På morgonen så städade jag och min äldre syster ofta upp att inte mina yngre syskon skulle se. Vi försökte få min mamma att sluta dricka, men hon kunde inte eftersom det var det enda hon hade gemensamt med pappa. Han förstod aldrig att han hade ett problem, eftersom han inte drack i veckorna och tyckte inte att det var vår ensak vad han gjorde.



Glöm aldrig att det aldrig är ditt fel. Den generationen som våra föräldrar tillhör är uppväxt med alkohol som en självklarhet, och istället för att lyssna till sig själva och prata med någon eller hitta en utväg när något känns fel så dricker de för att bedöva sina känslor. Det har ingenting med dig att göra. Du är modig som vill prata med andra om det. Skäms aldrig för något som någon annan gör, även om det är din familj.



Det här kan låta hårt, men det är din mammas beroende. Hon måste inse själv att hon har det här problemet. Hur mycket du än berättar för henne hur du känner så kommer hon inte förstå, och du kommer bara bli ännu mer besviken. Hon kommer att känna sig skyldig och ledsen, och eftersom hon inte har något sätt att jobba igenom de känslorna med så kommer hon antagligen att dricka ändå. Fokusera på din mammas positiva sidor. Berätta för henne att du älskar henne om det känns naturligt för dig. Skriv ner alla bra saker om din mamma, och varje gång du börjar tänka på hennes beroende, fokusera på det positiva istället. Det kan verka svårt, men jag lovar att det kommer att hjälpa. Försök att hitta människan bakom beroendet, försök att bygga er relation igen på nya positiva grunder istället för att fokusera på det negativa, då det oftast leder till mer negativa handlingar.



Ett annat tips är att skriva dagbok för att få ut alla känslor.



Ta hand om dig själv.

2010-08-08 ♥ 13:20:59
carrå - 19 år och gravid

Min pappa är alkolist men han börjar dock bättra sig nu. Det jag gjorde var att bryta kontakten med honom en tid för att han skulle förstå att det inte var okej att såra mig och min bror hela tiden. Jag valde det drastiska alternativet för jag kom inte på något annat att göra efter att ha försökt prata med honom hundra gånger. Man måste vara besämd, för man kan aldrig be en alkolist sluta dricka, han/hon kan bara välja det själv och då måste man till slut göra det som är bäst för en själv. Hon borde sätta sig ner och tänka ut alternativ för vad hon kan göra för att förbättra sin situation. Förhoppningsvis kanske hon kan bo hos sin pappa ett tag?. Ibland behöver man tid för att hitta tillbaka till en relation. Jag och min pappa börjar få en fungerade relation nu och han dricker inte när vi hälsar på längre bara när han är själv och då tycker jag att det är hans problem. Det är väl det ända jag kan komma på.

2010-08-08 ♥ 13:33:18 » URL: http://ettnyttsteg.blogg.se/
Sohlberg

Min mamma har alltid varit glad i själva drickandet och kommer alltid vara. Hon inser inte att hon har problem utan skyller ´jämt på andra "dem skulle slutat servera mig när de såg hur full jag var, men min kompis kom över och jag kunde inte säga nej osv"

Att leva med någon som inte inser sitt problem är också jättejobbigt och vi har aldrig haft någon kontakt med någon myndighet, förutom när jag var yngre och trotsade min föräldrar för att jag ville ha uppmärksamhet (mamma drack och pappa jobbade plus skaffade sig en ny familj) men då var det jag som hade problem och behövde hjälp.

Jag tror tyvärr detta är väldigt vanligt och man behöver någon att prata med, någon som lyssnar och ger en ork till att säga nej.

Jag hade inte det och det resulterade i att jag drog hemifrån och pratade inte med mamma på två år och det ger hon än idag mig dåligt samvete för, att jag lämnade henne och min bror, men jag visste inte bättre eller vad jag skulle göra. Men det är lätt att ta på sig skulden och trots att jag vet att man inte ska det så gör man tyvärr det.

Man är inte stark själv och det är absolut inget fel att kräva stöttning och hjälp.

Du får jättegärna ge min mail.

2010-08-08 ♥ 13:34:53 » URL: http://sohlberg.blogg.se/
Carro

Usch, känner verkligen igen det där med att spendera helgerna instängd på rummet för att stänga ut det som pågår utanför. Medan jag bodde hemma fanns inte så mycket att göra, jag blev en destruktiv och orolig människa. Nu efter ett antal år i egen lägenhet har jag brutit kontakten helt, för att kunna bygga upp mig själv. Det är det bästa jag har gjort.



Men just när man bor kvar hemma vet jag inte vad man ska göra, förutom att prata om det med de man står nära. En omtänksam lärare, vänner och mina syskon var de jag hade att anförtro mig åt. På så vis får man perpektiv på det hela iallafall, och kan förstå att det är situationen det är fel på, och att man själv egentligen inte har nåt med det att göra.



Många kramar till tjejen iallafall. Jag vet precis hur de där ensamma och jobbiga kvällarna känns. Du är inte ensam. <3

2010-08-08 ♥ 14:25:55
Carro

Jag har varit i samma situation, min pappa är just nu nykter alkoholist efter att ha druckigt i många, många år. Jag har mycket minnen, förträngt mycket också. Men jag vet hur det kan vara, behöver du någon att prata med så finns jag, jag har mycket erfarenheter och har även haft flera alkoholister i min släkt och närhet.



många kramar.

2010-08-08 ♥ 15:33:34
Ida Kohlén

Hej Spider :)



Jag har precis kommit ur samma sits så om du vill kan du kontakta mig om du behöver hjälp! Jag har dock turen att mamma har sökt hjälp!

2010-08-08 ♥ 16:16:25 » URL: http://idakohlen.blogg.se/
Anonym

Jag har i lite över ett år gått och pratat med en kurator på mitt lokala UM pga olika problem som jag haft och precis härom veckan nämnde jag för henne hur min hemsituation ser ut, varpå hon såg jätteorolig ut och sa att om jag hade varit under 18 så hade hon varit tvungen att kontakta socialen. Jag har liksom alltid tyckt att min mamma haft problem med alkohol, eller iaf druckit för mycket, men jag har aldrig förstått och "sett" med någon annans ögon.



Det jag försöker övertala mig själv om nu är att det inte är mitt fel. Det är inte något JAG ska skämmas över och jag kan inte hjälpa henne, hur mycket jag än vill. SÅ till dig som skrev till Spiderchick, kom ihåg det - DET ÄR INTE DITT FEL!



Precis som de innan undrar jag också hur gammal du är och om du kanske kan bo hos någon annan?



Prata med någon och håll kontakten med socialen. Det är skit att inse, men du kan inte hjälpa henne, hon måste vilja själv.

2010-08-08 ♥ 16:57:53
Malin

Jag är i samma situation. Bara det att jag är över 18 år. Min pappa dricker, och hans drickande har grundat mycket av mitt psykiska dåligtmående som jag idag befinner mig. Jag började under en tid att stöta bort min pappa, började hata honom, bara för att den dagen han skulle gå bort pga av hans alkholvanor så skulle jag känna av hatet mer än saknaden. Det blev ju bara omvänt, jag hatade mig själv mer. Samtidigt som jag inte vill ge upp hoppet så vill jag samtidigt inte engagera mig i att försöka få honom att sluta. Av rädsla för att han ska falla tillbaka. Det är en extremt jobbig sitatuon. Jag har lärt mig att leva med det, jag hoppas bara på att han en dag lär sig att leva utan alkoholen och att han börjar tänka på sina två döttrar som faktiskt trots allt älskar sin pappa och som vill se honom bli morfar och se honom leva lyckligt utan alkohol, tills den dagen då allting sker naturlig väg.

2010-08-08 ♥ 18:02:44 » URL: http://brainfucked.devote.se
Evelina

Jag har inte varit i exakt samma situation men dock i en situation där min mamma haft problem som fått MIG att må dåligt. Och så ska det ju inte vara! Socialen var inkopplad emellanåt och ja då blev det bättre ett tag... Men mitt i all det jobbiga brukade jag tänka att det kommer bli bättre på riktigt en dag och det blev det, när jag äntligen fick flytta hemifrån. Men det suger riktigt hårt när man är mitt uppe i det, varje dag är en plåga och det påverkar verkligen precis hela uppväxten. Något bra som man får ut av det är i alla fall att man blir STARK som person och lär sig något av det. Jag hoppas att tjejen i fråga vet att hon inte gör något fel och att det är hennes mamma som har problem. Glöm inte att efter regn kommer solsken! Det gör faktiskt det till slut även om det känns som ett jäkla långt regnoväder. Alla får inte lyckan med sig gratis i grunden men man kan skapa sin egen lycka!

2010-08-08 ♥ 19:55:50 » URL: http://happilyeverafter.se
Rebecca

Tipsa henne om tjejjouren.se :)

2010-08-08 ♥ 20:23:52 » URL: http://rebeccasoderstrom.blogg.se/
K

Hej hej.

Har just läst boken "vi har ju hemligheter i den här familjen" av Therese Ericsson som också är grundaren till organisationen maskrosbarn http://www.maskrosbarn.org/

Ta kontakt med dom!!!!!!! Och ALLA i världen borde läsa hennes bok! Hon har växt upp med en alkoholiserad och psykisk sjuk mamma.

2010-08-08 ♥ 22:14:02
Sus

Som lärare undrar jag var skolan gjort?

Vi har anmälningsplikt och skolan är ofta de första som ser hur det ligger till.

Jag skulle inte tveka att anmäla. Det är vardagsmat i mitt jobb.

Tyvärr.

2010-08-09 ♥ 07:18:05 » URL: http://susolsson.blogspot.com
Anonym

Ja tyvärr är det många barn som har det så där.

Min mamma hade alkoholproblem när jag var liten. Jag fick agera den vuxna och se till att hon gick och lade sig när hon druckit, sedan låg jag bredvid henne för att kontrollera att hon andades. Det sitter i själen än men är inget jag tänker på varje dag. Min mamma är idag nykterist sen många år tillbaka. Hon pratar på ibland att hon önskar att hon varit en bättre mamma åt mig när jag var yngre, men det är ju inget hon kan göra åt nu och jag har förlåtit henne!

Tyvärr har min pappa problem med alkohol nu, och haft sen jag föddes. Har försökt prata med honom och så men det är ju bara han som verkligen kan välja om han vill sluta eller ej...



Mitt tips eller vad man ska säga till dig är att prata med någon vuxen som du litar på, och ringa BRIS och se vad de kan hjälpa dig med. vart finns din pappa?kan du bo hos honom? Du ska inte behöva ha det så här! Du kan också ringa till socialen själv. Kan vara svårt att ta det steget därför kanske det är lättare att prata med någon vuxen som stödjer dig



kramar till dig!

2010-08-09 ♥ 17:10:43
Sabina

Jag har växt upp med en mamma som är alkoholist och för att få ur mig allt håller jag på och skriver en bok om det. Vill hon prata så får du gärna vidarebefordra min mejl! Skulle vara skönt för mig också att prata med någon i samma sits.

2010-08-09 ♥ 17:41:04 » URL: http://sabinabakar.blogg.se/
J



Jag har vuxit upp med en alkoholist i familjen och vet precis hur det känns. Jag vet inte hur gammal du är eller var du står i ditt liv idag. Själv är jag 21 år gammal, bor hemifrån tillsammans med min sambo sedan 5 år tillbaka i vårt nyinköpta hus tillsammans med vår son på 5 månader. Vad jag ville ha sagt med det är att jag släppt allt vad skuldkänslor heter, jag ignorerar och har hittat tillbaka till mig själv igen. Däremot står jag med en egen familj och ser nu allt ur ett helt nytt perspektiv, jag vill ju t.ex. inte att min son ska få uppleva det jag upplevt vilket innebär att familjemiddagarna tyvärr är lätträknade.



Jag har precis som du haft socialen i hälarna, både på gott och ont (för det mesta vill de ju bara väl) och jag har gått på AA för anhöriga vilket gav mig väldigt mycket, även om det var i ett sent skede där det för det mesta var jag som hjälpte yngre att hitta tillbaka.



Det viktigaste av allt är att du verkligen måste förstå att du INTE ÄR ENSAM. Vi är många som lever i det här och hur djupa dalarna än kan bli, måste vi verkligen veta att vi inte är ensamma.



Vill du kontakta mig får du jättegärna göra det, jag har skrivit min mailadress som du kan få utav Spiderchick. Precis som ovanstående, Sabina skriver, är jag inne på att skriva en bok om det (för min egen vinning - ett sätt att reflektera och få ur mig mina tankar och mitt agg).



Sist men inte minst; sköt om dig och var rädd om dig själv. Glöm inte bort att du är värdefull och ingenting är ditt fel.

2010-08-09 ♥ 21:58:59
Vet hur det känns.

Å jag vet hur jobbigt det är! Att höra stegen som börjar bli vingliga, en ölburk öppnas eller en röst som inte låter som "vanligt". Jag är vuxen nu och bor inte med min förälder som drack/dricer men jag minns så väl det du beskriver! Försök hitta någon att prata med, vem som helst som känns bra egentligen. Det är nog enda sättet att stå ut. Allra bäst vore ju om dinmamma kunde få hjälp, hon är trots allt sjuk och vill garanterat inte skada dig, det blir nog bara så.

Tusen kramar!

2010-08-09 ♥ 22:45:56
anonym..

Min pappa var/är alkholist. Fast det verkar som om han inte riktigt förstår det själv, det ända han säger 24/7 är att han bara äääälskar öl. Under hela min uppväxt har man hört det äckliga ljudet av att en öl burk efter en öppnas. Man märker hur man inte bara kan få kontakt med honom. Han frågar om frågor om och om igen. Blir irriterad. Han har slagit min mamma. Andra gången det hände så fick min mamma nog och skiljde sig. Tack gode gud. Men såklart fortsatte han dricka när jag var hos han på helgerna. Men nu har hela släkten och mina systrar pratat med honom, dom tycker inte att jag ska gå igenom samma sak som mina systrar. Han kallade dem väääldigt elaka saker. Men nu har han vart nykter i 2 veckor. Och är nykter varje gång jag är hos honom. Jag är sjukt tacksam, men har förövrigt ingen bra kontakt med honom. Träffar honom varannan månad ungefär. Tänkte bara ta och dela med mig lite :) Vet hur det känns, det är hemskt.

2010-08-10 ♥ 12:55:50
anna

Min pappa var alkholist. Sjukt jobbigt. Har många jobbiga och sorgliga minnen och tankar. Men jag har haft turen att ha en mamma som har kunnat stå emot och klarat sig med mig och min syster själv under vår uppväxt. Det positiva om det nu finns något positivt med det är att vi har kommit varandra så otroligt nära, jag, min syster och mamma. Pappa gick bort i vintras och det är jättesorgligt, och jobbigt! Han var världens snällaste, även om han drack...

Du får gärna ge henne min mejl. Jag har mycket erfarenhet inom detta och det är viktigt att prata om det.



Anna

2010-08-10 ♥ 18:20:33 » URL: http://www.annanstans.devote.se
Hanna

2010-08-10 ♥ 21:29:58
hanna

Jag har varit med om precis samma sak, och ja jag har otroligt mycket att dela med mig av. Hade mitt liv inte startat med att ha alkolister till föräldrar hade jag inte varit den jag är idag. jag är tacksam för den biten. men än idag kan jag bli mycket ledsen men jag har lärt mig att acceptera läget. mina föräldrar dricker fortfarande men jag bor inte hemma längre. man måste lära sig att man inte kan förändra något alls själv! Hon/Han får gärna höra av sig!

2010-08-10 ♥ 21:33:15
Någon

Det värsta man kan säga till någon som har föräldrar med alkoholproblem är att det inte är den personens fel - vi vet. Vi vet också att det inte finns något vi kan göra. Det är det som dödar oss.

2010-08-13 ♥ 19:16:32

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback