Vagnpromenader - en kort historia
Folk skulle bli sååå avundsjuka på min hurtiga livsstil och själva vilja ha en barnvagn med tillhörande bebis.
Sen kom barnet och från månad två hatade han sin vagn! Powerwalkandet var det bara att glömma - istället tvingades jag springa som en crazyperson från punkt A till punkt B för att inte riskera att bebisen skulle vakna i sin vagn och få ett jordskredsutbrott.
Inte heller bärsele var något som bebis uppskattade och vissa dagar kände jag mig som prinsessan Rapunzel - fånge i mitt eget hem.
Ja.
Så blev bebis större. Vi bytte vagnens liggdel mot sittdel och vände (och här vet jag att det går kalla kårar längs ryggraden på extremistmammorna) lille pojken framåt. Plötsligt kunde han ta del av världen. Titta på bilar, skratta åt hundar, fachineras av alla människor som svischade förbi. Och som han älskade det!
Sedan den dagen har vagnpromenaderna aldrig varit ett problem. Utbrotten är ett minne blott (eller ja det klart lillen kan gråta ibland - han är ju ett barn). Nu har jag ingen anledning alls till att inte gå ut och gå en timma om dagen.
Jo förresten - vädret. Det kan ju vara så dåligt ibland.
Och så har jag så himla lite tid.
Och dåliga skor.
Och kass kondition.
Eh...
Giltiga anledningar?
Någon?
Fin blogg! :D
Haha. Vad sägs om alla 'bra' daytime tv-program som du missar?
Alla de där är faktiskt giltliga anledningar tycker jag. Och prioritering. Man prioriterar lite annorlunda nu. Som tex stanna-inne-mys.
Kunde inte skrivit det bättre själv - mammavikten skulle rinna av mig då jag hurtigt var ute på promenad flera ggr per dag plus att under tiden baby sov (det gör dom ju 22-23 timmar per dygn i början) skulle jag korgmåla samt renovera det nyinköpta huset... Fick oxå en unge som HATADE vagnen - fick amma ungen påklädd i overall på BVC tills hon somnade - kasta henne ner i vagnen och kuta hem (i och för sig motion oxå) - dessutom hade hon vänt på instruktionenerna och var VAKEN 22-23 timmar per dygn - dvs. ingen korgmålning eller renovering. Nu 14 år senare undrar jag varför jag i hela friden skulle korgmåla - gillar inte ens allmoge stilen:) - och en 14-åring sover faktiskt nästan 22-23 timmar per dygn!
Kass motion? :O
Du atte...jag vände me min lille framåt när han va dryga 6 mån... Det går ju skitbra! Man känner ju sitt barn. Skit i alla andra prettomums. Han e ditt kid, ingen annans.
Kramo
Nu har man nog skyllt från sig på gud och fan och hans moster för att man inte tog en timmas promenad igår heller. När man tänker efter så finns det nog fler anledningar till att man faktiskt borde gå ut! Ha en fin promenad nu!
Haha är inte lätt när motivationen tryter :P
Så det blir alltså bättre? Vår lilla tjej på 2,5 månad hatar den svindyra vagnen som vi köpte med alla extra tillbehör en sisådär 6 månader innan hon ens föddes! Springer snabbt som attan ett varv runt kvarteret varje dag så att hunden ska få kissa när sambon är på jobbet, men några långpromenader (längre än 10 min...) blir det inte!
giltiga anledningar, ja ;)
fin blogg :)
kolla & komentera min blogg: http://annelimendez.blogg.se
P.S har en ny design ;)
Jag tycker "det är tråkigt" är en giltig anledning i alla lägen. :)
Gud vad jag känner igen mej! Min son är inte heller så förtjust i sin vagn. Det blir ibland vääääldigt korta promenader så jag längtar tills han blir så stor så han kan använda sittdelen (och självklart kommer jag vända den framåt så han slipper sitta och glo på trökiga morsan)
Tack! din är också väldans söt :)
haha, det där känner jag igen ;D men jag var hurtig, ett tag iallafall ;D
jag skulle också gå, och är med i en studie där jag måste gå 40 min fyra gånger i veckan. Men dottern vägrade vagnen. Så fick springa runt med henne i babybjörnen. Men så när hon var 3-4 månader köpte vi en paraplyvagn, satte henne framåt i den och vid första promenaden somnade hon i vagnen!! Nu kan jag kan gå, hon är glad och då kan det bara inte vara fel. Så du gjorde helt rätt =)
Väldigt bra andledningar. Jag gör samma sak, skyller på en hel massa. Men innerst inne VET jag att igentligen så finns det ju någonting som heter, Ingenting är omöjligt!
Det finns ingen som kan få mig att skratta som du, helt otroligt att du kan skriva såhär bra!!
Haha... som jag med träningen då... Efter ett tag blir det svårt att motivera varför man inte har börjat träna än.
