Mammaskap - rosafluff vs kaos (varning för långt inlägg)

Jag tycker att Stina-Lee har skrivit ett väldigt fint inlägg om mammalycka. Hon är klok Stina. Jag tycker inte heller att man ska skämmas för sin lycka, för sitt barn eller sitt föräldraskap. Aldrig någonsin!

Alla får vi olika barn.

Som jag har skrivit tidigare hade vi en tuff första tid med vår lille. Inget rosafluff alls. Många är det gånger då jag undrat om felet är mitt? Ägnar jag inte mitt barn tillräckligt med tid? Har jag inte tillräckligt med tålamod? Var jag inte mogen att bli förälder? Kanske är jag inte föräldramaterial alls?

Men sedan slår jag bort dessa tankar. För jag vet att vilken förälder som helst hade blivit utmattad av den start vi hade med vårat barn. 

Det enda jag minns från de första månaderna är skrik, missnöje och att min bebis krävde konstant uppmärksamhet. Lillen ville aldrig ha napp, inte ta flaska, avskydde vagnen, ratade sängen och hatade bilen (flera är det gånger då vi fått stanna vid vägkanten för att plocka upp hysterisk liten ur bilbarnstolen).

Vissa dagar satt jag konstant fastnaglad i soffan och ammade tills tuttarna blödde (bokstavligen). Somnade om kvällarna gjorde bebis endast efter x antal timmars skumpande, sjungande och vyssande och då endast för att snabbt vakna igen. Och igen. Och igen. Hela natten (jag förstår nu varför det finns en beprövad tortyrmetod som går ut på att inte låta människor sova).

Med avund såg jag hur mina kompisar kunde lägga ifrån sig sina bebisar på golvet för att få händerna fria en stund. Själv kunde jag aldrig göra så. När vi hade föräldraträffar fick de andra mammorna hjälpa mig att hålla mitt barn för att jag skulle kunna pusta ut en sekund och dricka en slurk kaffe.

Nu kan jag skratta åt allt det där. Haha! Helt sjukt vad vi kämpade med vår lille sketonge jag och min kille.

Som sagt. Alla får olika barn. Ovan är MIN upplevelse av första tiden som mamma och det speglar självklart vad jag berättar för andra och vad jag skriver här på bloggen.

Jag vill inte spela martyr eller skrämma någon till livstids kyskhet. Nej, det var så här första tiden som mami var för mig. Och till er som känner igen sig vill jag bara säga att det inte är något fel på vår inställning. Vi gör så gott vi kan och tids nog får vi också känna den där riktiga mammalyckan. För mig tog det sex månader. Sedan vände allt och föräldraskapet blev roligt och stundtals väldigt rosafluffigt ♥

Kram till alla er mammor (och pappor) där ute! Och kom ihåg att vi inte ska skämmas för vare sig härliga lyckokänslor eller att vi tycker det känns en smula jobbigt ibland.



Glad och go liten kille! Åtta härliga månader gammal ♥


Kommentera gärna!
Catharina

Åh så sant!! Ibland kan de små få en att verkligen fundera hur man var funtad som för överhuvudtaget skaffade barn... Men sen kommer de där stunderna av TOTAL kärlek...



Och du har en riktig söting!!

2010-05-21 ♥ 21:50:04 » URL: http://catiiis.blogg.se/
Vanessa

Tack! Så skönt att det pratas om att det inte alltid är en dans på rosor med barn, vår första tid var också galet jobbig, och visst satt man ibland på nätterna och grät på toa (för att inte väcka barnet som precis somnat) och undrade vad fanken man gjorde fel, ingen annans barn lät/gjorde/betedde sig ju som vårt. Men som sagt, plötsligt vänder det och man går med huvudet högt, stolt som tusan och äntligen fylld av rosa fluff, så igen, tack!

2010-05-21 ♥ 22:06:50
Sara 20år & tvåbarns mamma

Så är det hemma hos mig just nu, konstant skrik och ingen sömn och jag bara längtar tills jag får sova en hel natt. Lite borskämd är jag sen storasyster hon var en sån bebis som alltid var nöjd sov hela nätterna från dagen hon föddes men lillasyster hon jämnar ut det bra med att aldrig vilja va ensam konstant skrik även om vi bär/sjunger/vyssar ja allt och aldrig vill hon sova heller. Småbarnska ju behöva mycket sömn men inte den här lilla damen inte. suck men snart så då får jag nog sova och njuta med.

2010-05-21 ♥ 22:09:58 » URL: http://neccin.blogg.se/
Himmel unt Pannkaka!

Barn föds med olika temperament och är olika svåra att trösta. Det har absolut inget att göra med att föräldern är bra eller dålig att göra.



Fy vilken jobbig period det måste ha varit, och vad härligt att ni klarade igenom det och att det verkar ha lugnat ner sig nu!

2010-05-21 ♥ 22:15:29 » URL: http://himmeluntpannkaka.blogspot.com
Spiderchick

Himmel und pannkaka: nej det har inget att göra med föräldern =) Fast man tvivlar på sig själv ibland helt klart. Jag kände mig även lite ledsen över att det inte var så där fantastiskt att vara mamma som alla (tyckte jag) sa.



Ja nu har det lugnat ner sig och vår lille kille är ett enda stort smajl och oerhört lätt att ha at göra med. Kinkig ibland såklart, men det är ju alla barn.



Kram S

2010-05-21 ♥ 22:21:36
Sara 20år & tvåbarns mamma

Sv: Tack :) Man vet ju att det vänder någon gång men just nu när man sitter här känns det som det aldrig kommer göra det :/

2010-05-21 ♥ 22:26:43 » URL: http://neccin.blogg.se/
Klara

Hej! Precis så där hade jag det med min son oxå, jag satt upp med honom i famnen och sov på nätterna... eller snarare försökte sova. Hans lillasyster därimot sover som en stock på nättera och har gjort det sen hon föddes!

2010-05-21 ♥ 22:27:47
Tove

Vi har också haft det tufft men på andra sätt. Tror alla får sin beskärda del av jobbiga grejer när det gäller föräldraskap.



Just nu verkar både du och jag ha kommit ut på andra sidan och får hämta andan (åtminstone en stund). Det är vi värda!

2010-05-21 ♥ 22:30:30 » URL: http://snovas.blogspot.com
Jessica

OCh det är väl tur att bebisar föds med olika personligheter! Även om den jobbiga varianten tär lite på föräldrarna ;-) Jag har upplevt två sorter. En totalt missnöjd som inte kunde sova någon tid på dygnet och en väldigt nöjd. Älskar de lika mycket!

2010-05-21 ♥ 22:32:59 » URL: http://invitedtojessica.blogspot.com
mormodern

Kan bara säga: precis så hade era föräldrar det när ni var bebisar. Vi ger la igen nåt eller så, :):) Snart, fortare än man tror är de stora. Då har man glömt det jobbiga o tycker att småbarns livet var ganska behagligt. Värre tider kommer...

2010-05-21 ♥ 22:35:13
Lisa

Fint o bra skrivet!

2010-05-21 ♥ 22:39:16 » URL: http://lil
Lisa

Fint o bra skrivet!

2010-05-21 ♥ 22:39:38 » URL: http://lillaisbiten.blogg.se/
Helene

Man vet aldrig vad man får för barn, det är bara att gilla läget och överleva. Min sista, den tredje sov i 20 minuters pass sina första 15 månader. Där imellan var han vaken i 3 timmar. Första natten han sov mer än så, så vaknade jag panikslagen och var övertygad om att han dött. Tycker ni är starka och beundransvärda. Skaffa barnvakt och ta hand om varandra det är lätt att glömma bort varför man skaffade barn då det inte är rosaskimrande och gullinuttigt.

2010-05-21 ♥ 22:40:07
Linn

Väldigt bra skrivit!!

2010-05-21 ♥ 22:44:19 » URL: http://s0eet.blogg.se/
Spiderchick

Helene: nä man vet aldrig vad man får för barn =)



Oavsett vad det blir för sort så tycker jag att man ska känna att man kan vara öppen med sina känslor. Har man en supernöjd unge så ska man få vara glad över det, och har man en mindre nöjd unge ska man inte behöva skämmas för att man inte tycker mammaskapet är så himla kul alla gånger...



Barnvakt kommer vi nyttja i mängder så snart tiden känns rätt =)



Kram från mig



2010-05-21 ♥ 22:55:51
Förvirrade Morsan

väldigt bra skrivet! Det är inte bara rosa fluff att bli mamma.

2010-05-21 ♥ 22:56:58 » URL: http://forvirrademorsan.blogg.se/
Sandra

fattar inte riktigt hur nån kan tycka ens lite att man bör eller ska eller kan känna skam för att man är mamma. Det är ju det mest underbaraste som finns, att bli en mamma är en gåva som varje sekund är finare än allt annat man varit med om. Eller jag tror det iaf, har inga egna än men det är min dröm och jag tänker vara lycklig varje sekund och le och kommer vara så stolt. Jo jag fattar detta med att vara vaken om natten osv, inte lätt att vara lycklig när man inte sovit på år men jag tror ni förstår vad jag menar. All heder åt alla mammor och pappor!!!

2010-05-21 ♥ 23:06:40
Åsa

Så var min första son oxå med skillnaden att han (som tur var) sov på natten. Dagarna krävde han 110% fokus. Ibland ville jag sälja han till högstbjudande! Det var så sjukt påfrestande att ha han hängandes vid kroppen heela dagen. Nummer två och tre var världens enklaste barn som man la ifrån sig och kunde typ glömma. Nu nummer fyra är likadan som ettan. Han kräver total uppmärksamhet. Men eftersom det är fjärde barnet så har man lärt sig att vara lite "hårdare" med han. Han dör inte av att skrika lite vilket jag typ trodde när jag fick mitt första. Vad vill jag säga med detta då? Kanske att det kan bli stor skillnad på nästa om ni väljer att ge lillen ett syskon!

Gillar din blogg!!

Kram!

2010-05-21 ♥ 23:23:05 » URL: http://ostor.blogg.se/
Sofie

bra skrivet spider... alla barn är olika och det ska de få vara...

2010-05-21 ♥ 23:26:56 » URL: http://sofiesundqvist.blogg.se/
Tina

Vad härligt och läsa och veta att det är så olika för alla. Jag ska ha barn till hösten och jag har inga förhoppningar om att det ska bli si eller så. Utan vi får ta det som de kommer då. För man kan aldrig veta i förväg hur ens barn kommer vara. :) Men jag längtar något fruktansvärt efter kotten i magen!

2010-05-21 ♥ 23:56:32 » URL: http://aniit.blogg.se/
C - mamma till Oliver

Exakt så var mina tre första månader med vår son!



Vissa verkar antyda att det har med "inställning" att göra hur första tiden blir. Skitsnack! Alla barn är olika! Att få ett barn med magproblem går inte att jämföra med ett som inte har det tex.



Min son tar inte napp, inte flaska, ville i början inte ligga i vagn, han ville i början bli buren dygnet runt och vaknade väääldigt många ggr på nätterna och sover fortf inte bra (4 mån gammal). Det vore konstigt om man inte blev trött och emellanåt tyckte det var jobbigt! Sen såklart, det är urmysigt att ha blivit mamma och jag är världens lyckligaste över min fina son... men man måste fortf få tycka och säga att första tiden var jobbig om den var det. Alla kan inte tycka att allt var rosa fluff och en dans på rosor.



Har även kommenterat Stinas blogginlägg. De som har det lätt och uttrycker det får höra uppmaningar om hur jobbigt det kommer bli.. vänta bara, typ. Suck. Och de som tycker det är tufft är negativa och har en dålig inställning!??? Suck! Man får ta skit oavsett vad man uttrycker för åsikt.



Kan inte folk sluta sätta stämplar på folk. Sluta att ge uppmaningar om hur jobbigt det kommer bli, bara för att dom haft det jobbigt själva. Glädjas med andra. Tror många som kommenterat inte ens har barn själva ;)



Kram till dig! :)

2010-05-22 ♥ 01:17:01 » URL: http://cblog.blogg.se/
C - mamma till Oliver

bra skrivet! Måste jag bara säga också! ;)

2010-05-22 ♥ 01:18:37 » URL: http://cblog.blogg.se/
Michalw

Bra skrivet!! Jag tycker det skrivs alldeles för lite om hur jobbigt det kan vara första tiden när man får barn. Folk skäms för att säga att det faktiskt är väldigt krävande.

Själv hade jag, som pappa, inte lika jobbig första tid som dig, vad jag minns i alla fall. Min grabb var väldigt lätt att ha att göra med.

2010-05-22 ♥ 05:28:22 » URL: http://michalw.blogg.se/
Anonym

Håller med om precis allt, förutom att inlägget Stina skrev var klokt för det tycker jag inte :). Jag tycker det är helt tvärtemot vad hon skriver, oerhört skamligt att skriva att man inte orkar mer, har svårt att anknyta till sitt barn (japp, här tog det flera månader innan det blev 100%!) och att man stundtals vill ta ut alla sparpengar (567:-, typ) och fly så långt bort det går.

Det kryllar ju av rosafluff på bloggarna! Jag kan inte påminna mig en enda blogg som är som din OCH min (host host, var det där lite smygreklam?)!

I alla mammatidningar och bloggar är ju allt perfekt, ungarna bajsar aldrig ner pyjamas och lakan och kletar ut bajset i håret och och på väggen bakom sängen. De sover hela nätterna och ÄLSKAR vagnen, bilen, hoppgungan, okända personer samt att ligga på en filt medan mamman bakar sju sorters kakor.



Det blir för fasen inte TROVÄRDIGT när nån som precis blivit förälder inte skriver ett enda inlägg om hur lite den fått sova, att man är ap-trött, att skulle vilja ha en liiiiiten stund för sig själv. Noll trovärdighet, men eftersom jag bara läser din mamma-blogg så gör det mig egentligen inget :)

2010-05-22 ♥ 07:05:08 » URL: http://livetparanchen.blogg.se/
Spiderchick

Sandra: jag har absolut känt viss skam och även lite sorg över att jag den första tiden inte tyckte att det var så underbart roligt som alla sa. Och extrem sömnbrist spelar säkert in. Ingen kan känna sig glad när man snittat tre timmars sömn på en vecka...



Självklart är jag väldigt tacksam och glad över min son och han är en gåva indeed! =)



Nu kan jag som sagt skratta åt den första, helt hysteriska tiden =)



kram från mig

2010-05-22 ♥ 07:23:14
Familjen Korb ♡ Blivande tvåbarnsmamma

Känner igen mycket utav vad du skriver.

Hade och har en tuff tid med våran dotter på 1½år, sjukhusinläggningar, utredningar, prover, sen utveckling och massa mer.

Själv känns det självklart att det är mitt fel, för mej känns det som om alla ser det så, att det är jag som är skyldig.

Dom perioder hon är frisk och nöjd med livet då är jag världens lyckligaste och försöker suga i mej allt, för tyvärr kommer dom där perioderna hos oss än där hon är riktigt sjuk, allting går åt fel håll o.s.v.



Du har rätt, man ska inte skämmas över att vara lycklig!

2010-05-22 ♥ 07:57:13 » URL: http://salkert.se
Jenny

Bra skrivet!



Jag känner verkligen igen mig. Är så skönt att läsa att man inte är ensam om dessa tankar.

Jag var inte alls förberedd på att bebistiden skulle vara fylld av ångest, tårar och misstro på sig själv. Jag trodde det skulle bli rosa fluff.

OM (känns långt borta just nu) vi skaffar fler barn, är jag mer beredd hur det kan bli. Och att bebistiden tar slut och runt hörnet väntar en nöjd och glad bebis.



2010-05-22 ♥ 08:05:17 » URL: http://mindotterfreja.blogspot.com
Hanna/Eder Ordbajsare

Verkligen bra skrivet måste jag få börja med att säga. Det är tufft att våga stå upp och säga att det var skitjobbigt den första tiden. Alla blivande mammor behöver nog få höra båda sidor av storyn. Att ja, det kan vara rosafluffigt all the way med spädbarn, men det kan lika gärna vara ett helvete. Precis som att vissa tonåringar är rätt lugna av sig, medans andra känner många för att bura in tills deras 20-års dag.



Men härligt att Spiderbaby numera är en glad liten kille! :)

2010-05-22 ♥ 09:28:23 » URL: http://ordbajsaren.wordpress.com
Sofie - mamma till Mira

Jag skrev faktiskt också ett inlägg om det där...

Jag tycker att man ska vara ärlig. Man ska inte skämmas för nått, inte för sin lycka och inte för att det ibland är jövligt jobbigt.



Jag älskar Martina Haags böcker och krönikor. Där ingenting är rosafluffigt, där hon helt ärligt talar om hur det är att vara mamma.

För trots allt så kan det omöjligt vara rosafluffigt hela tiden. Hur snällt barn man än har.

2010-05-22 ♥ 10:51:27 » URL: http://sofieoallt.blogg.se/
bili

Ojoj vad jag känner igen mig. Exakt sådär hade vi det också. När min dotter blev 5 månader började hon åtminstone ta nappen, så mina bröst fick vila en aning. Nu när hon är nio månader (idag) så njuter jag i fulla drag, och längtar till&med efter en till! Rosafluff på hög nivå, men det tog sin stund att nå dit. Men älskad har hon varit sen plusset på stickan <3

2010-05-22 ♥ 11:20:45 » URL: http://bilix.blogg.se/
Marie-Louise

Det är som flera här ovan redan har skrivit, mycket beror på barnets temperament, tror jag. Vårat 3:e barn var ett jobbigt spädbarn och då hade vi ändå vanan inne så att säga. Men vad vi fick bära, vyssja och trösta. Jag kommer inte ihåg hennes första månader faktiskt, det är blank i mitt huvud då. Har även glömt hur dom månaderna var för mina stora barn och det känns ganska hemskt, jag och min man var helt slut de första 4 månaderna, att vi ens överlevde som familj känns som ett under. Så ja alla barn är olika. Inte sagt att 1:an och 2:an var "enkla" barn, men 3:an var väldigt krävande. Och hon är krävande på ett helt annat sett än sina systrar fortfarande, det är hon liksom tror jag. Trevlig helg. /Kram

2010-05-22 ♥ 11:48:01 » URL: http://madredetres.blogg.se/
Malin

Vem vet, det dar far Stina kanske igen sen nar hennes unge ar 14 och inte kommer hem om natterna utan kutar runt i Malmo och gor gatorna osakra, och hon far ligga dar vaken och vrida och vanda pa sig? Inte samma sak alls men rosafluff har nog ingen konstant i livet med sina barn. Jag foddes 9 veckor for tidigt och aven om jag inte tror jag var sa svar som bebis sa vet jag att kuvoser och sjukhus manad ut och manad in inte var vad mamma och pappa som forstagangsforaldrar hade last om i bocker och tankt sig heller. Det dar rattar till sig senare.

2010-05-22 ♥ 12:29:58 » URL: http://piccadillytears.blogg.se/
Spiderchick

Malin: Stina skriver ju att hon vet att ingenting är för evigt och att det går upp och ner hela tiden. Både hon och jag vill nog mest trycka på att föräldraskapet är olika för alla och vi hoppas att det blir accepterat att alla har det olika.



Kram S

2010-05-22 ♥ 12:48:14
Natosh

Åh ja kan de inte vara åtta månader för evigt? Tillräckligt rörliga och nyfikna för att kunna roas av det mesta men för små och fåniga för att kunna ställa till det alltför mycket <3



Väl skrivet!

2010-05-22 ♥ 13:06:30 » URL: http://natoshh.blogg.se/
Pia

Vilket otroligt bra inlägg!!! Det du skriver kan hjälpa många som just nu sitter i den situationen. Att veta att det blir bättre så småningom. Och att man ska våga erkänna att man tvivlar på en massa saker och att man tycker att livet är tungt. Viktigt är att man lär sig att be om hjälp, att få avlastning för att få sova ut ett par timmar.



Det är tufft att få barn, det är också då man prövas som människa och i sitt förhållande. Skulle man inte älska sitt barn så tror jag inte att många skulle orka när det blir som det blev för er (och många andra). Men mitt i allt jobbigt finns ju de där stunderna då man bara fylls av så mycket kärlek att det gör ont!



Man har ju hört talas om barn som kvävts med kudden av sin förälder. Jag tror att det i de flesta fall inte handlar om att de velat döda sitt barn utan att bara få det tyst! För precis som du skrev, det är ju en tortyrmetod som faktiskt används runt om i världen även idag, alltså att inte få sova ordentligt.



Tack o lov har merparten av oss aldrig gått över den gränsen men det är viktigt att erkänna hur djävulskt jobbigt det faktiskt kan vara att få barn. Allt är definitivt inte puttinuttigt hela tiden!



Kram på er alla!!

2010-05-22 ♥ 14:32:19 » URL: http://anjocapi.blogg.se/
evelina

har också läst stina-lees blog och jag reagerade med irritation. jag måste säga att jag tycker det är vanligare att folk pratar om sina barn när det går bra, samma sak gäller förlossningen. däremot så vill folk nästan inte höra på när man har det förjävligt, det är DET som vi inte "får" prata om idag. så TACK spider att du är öppen med hur du har det. jag hade själv en jobbig graviditet, en hemsk förlossning där jag fick svåra bristningar varvid första spädbarnstiden var hemsk eftersom jag var opererad mellan benen och försökte lära mig amma, ta hand om en bebis etc etc. sen har vi haft kolik, han har vägrat napp, sovit skitdåligt etc. än idag sover vår bebis riktigt dåligt och det känns som om jag är ensammast i världen med att ha det så, men det är ju bara för att det enda folk pratar om är när det går bra! det är ju till skillnad från vad stina-lee säger just när det går dåligt som vi får skämmas, och jag VET att andra skyller på mamman. när jag ringer bvc ang, att sonen sover dåligt får jag ofta svaren "du gör nåt fel" etc etc..

tur som fan att de programmerat bebisar till så söta varelser, annars hade vi mammor kollapsat!

2010-05-22 ♥ 17:13:55
Louise

Grattis Spider, det där inlägget kvalade just in till årets klokaste inlägg i blogasfären!:)

2010-05-22 ♥ 20:14:00 » URL: http://louisen.nu
Therese

Vi hade det exakt likadant med våran lilla kille, men det började runt tremånadersåldern och rätade upp sig runt sex månader senare.



Det var en otroligt tuff tid men jag är glad för den. Den gör att jag kan uppskatta den här "lättare" tiden så mycket mer.

2010-05-22 ♥ 20:34:52 » URL: http://the-fuck-up.blogspot.com/
Panna

Bra skrivet Spider! Jag kände skam för att jag inte tyckte att allt var fluff och för att jag längtade efter egen tid. Tårarna kom av frustration över att plötsligt känna mig som en hemmafru och för att jag tyckte att lillen va så himla joooobbig och helt j*vla omöjlig. Åsså kommer dagarna då man känner att detta är ju meningen med livet.. å man känner sig lite knäpp av allt fluff. När man får en blött "puss" då smälter man. Då kan jag stå ut med skrik på falsett en liten stund till.

2010-05-23 ♥ 11:56:43
Marie Dahlberg

Det är så himla skönt att läsa att någon mer än jag har det såhär. Min dotter är nästan exakt 4 månader och är ungefär som du beskriver, men jag märker att det börjar gå åt det bättre hållet. Jag och sambon har kämpat och kämpat, så himla tur att vi håller ihop för det är många som inte orkar med detta och glömmer varandra.

Man tror ju självklart att det är man själv som gör fel eftersom alla andras barn gör ju inte ifrån sej ett ljud, men det är bara att ta sig igenom det här och tänka framåt och positivt : )



Tack för en jätte bra blogg <3

2010-05-23 ♥ 13:14:59 » URL: http://mariedahlberg.blogg.se/
Grynet mamma till lille Vidar

Det är så sant så! Jag fick en förlossningsdepression efter att Vidar föddes och fan vad det var svårt att acceptera att lyckan skulle dröja. Var så arg när jag läste alla mammabloggar där dom skrev att allt var så nedrans rosa och underbart. Jag kände bara att jag brydde mig väldigt mycket om min son, Vidar är förövrigt världens mest coola unge och har varit det fårn dag ett, inget skrik alls utan är alltid nöjd så jag fick ännu mer skuldkänslor för att jag tyckte det var jobbigt för han var ju hur lätt som helst,

Det tog mig 5 månader att äntligen kunna vakna upp på morgonen och känna "Yes! Jag är mamma!" och nu känns det som om jag aldrig tvivlat på mitt föräldraskap.



Tror man måste få lite tid att landa i sin föräldraroll, för det är ju massa saker man ska lära sig och lära om. Och sen med ett ton hormoner och sömnbrist så kan det lätt bli kaos. :)

2010-05-23 ♥ 22:09:08 » URL: http://grynis.blogg.se/

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback