Tack för peppen mina vänner! 

Igår när jag insåg att jag fått ett långt inlägg i min ära (eller hur man nu väljer att se på det hela) (som kungen sa)... ja då dalade faktiskt humöret en smula. 

Jag blev uppriktigt ledsen.

Mest över hur mannen framställer mig att vara en blåst bimbo (även om det inte var så han menade så var det så jag uppfattade det). För en blåst bimbo det är jag inte och det vet ni som läser min blogg. Rolig är jag kanske inte jämt (alls?). Men blåst det är jag baske mig aldrig. Dessutom skriver jag mer än bara "statusuppdateringar". Det vet ni ju också (just nu pillar jag på en krönika som kommer finnas med i en tidning i slutet av månaden) (Zzpännande).

Den här typen av påhopp (som jag ansåg att det var) kommer garanterat att hända igen. Då kommer jag vara mer luttrad. Det här var första gången vettni. I am a beginner on dom här grejerna.

Well... Nu har jag talat med min familj och Drottningen Spiderdad, nu vänder vi blad och går vidare.



Undrar hur många som får ont i käken av den här bilden? Säkert en och annan fotograf.