Del två av "trasig självkänsla"

Läs del ett här.

Jag hade tur.

Mitt beteende uppdagades på ett tidigt stadie. Mamma och pappa såg till att jag fick komma till en ungdomsmottagning för tjejer med ätstörningar.

Jag fick prata med en psykolog, gå i gruppterapi, träffa dietister samt väga mig varje vecka. Att vägas kändes jobbigt. Jag var inte stolt över sin låga vikt. Snarare skämdes jag, jag visste att jag vägde för lite och att det var ett resultat av att jag behandlade mig själv illa.

Jag var mycket väl medveten om att jag skadade mig själv. Varje dag hade jag ångest över min sjukdom. Jag oroade mig över långsiktiga skador på min kropp och att jag kanske inte skulle kunna få barn i framtiden på grund av att jag bantat bort min mens.

Jag hade dåligt samvete när jag åt och precis lika dåligt samvete när jag inte åt. Jag hade dåligt samvete när jag gick ner i vikt, men fick panik om jag gick upp. Det var en ond, jobbig cirkel.

På något vis tog jag mig ändå igenom sista året på högstadiet med bra betyg. Jag började mediaprogrammet på gymnasiet och... Någonstans där började jag må bättre.

Jag umgicks med min dåvarande pojkvän och mina kompisar. Jag slutade med sport och började skriva för skoltidningen. Jag hade inte längre tid eller ork att nära min sjukdom.

Plötsligt en dag insåg jag att jag inte hade reflekterat över kaloriinnehåll eller fettförbränning på flera veckor. Jag gick upp i vikt, men jag blev inte olycklig eller mindre omtyckt. Tvärt om började jag må bra och hade plötsligt massa energi över till att göra roliga saker!

Jag insåg att det gick att leva ett liv utan att ha kontroll över minsta matbit. Jag insåg att livet inte alls gick ut på att förbränna så många kalorier som möjligt.

Fortsättning följer i nästa inlägg.

Kommentera gärna!
Marianne

Oj, är det dig det handlar om?! Jag bantade oxå när ja var 14år och fick myk respekt i skolan. Sen när man blev 18 så förändrades kroppen, idag är ja glad för att ja ser vuxen ut. Du ska veta att det är stor skillnad på att bara banta och att ha omfattande ätstörningar. Idag får många unga tjejer jättelätt psykiska diagnoser tex. bipolär typ 2 och Borderline. Tjejer får betala priset för att samhället pressar kvinnor till att se ut på ett viss sätt. Så var det inte förr...

2011-07-18 ♥ 17:06:03
Sara

Många som nog känner igen sig mer eller mindre i dina texter. Hoppas unga tjejer läser och förstår att det är dig de ska se upp till och inte kissie

2011-07-18 ♥ 17:18:42 » URL: http://littlenova.blogg.se/
Rumlan

<3

2011-07-18 ♥ 17:46:40 » URL: http://rumlan.blogg.se/
Lena

Jag blir så himla förvånad! Du känns som en så stark tjej, som står för vem du är och lever livet fullt ut. Jag tog för givet att du alltid varit sådan. Vilken väg att gå och duktigt kämpat! Självkänsla är ju tyvärr inget som kommer gratis. Själv har jag alltid varit "för tjock", lidit av det men egentligen aldrig gjort något åt det. Just i skrivandes stund ligger en bebis och bubblar på insidan av min växande mage och jag tänker nu att min kropp aldrig kan bli mer perfekt än precis just nu. Tänk vilka under den kan skapa! Vem bryr sig hur den ser ut i alla trettitusen vinklar? Min kropp kan ta mig vart jag vill!

2011-07-18 ♥ 17:50:39
Anna

Åh! Du skriver så himla bra! Och att du skriver om just detta tycker jag är jätteviktigt!!! Du liknar lite mig själv hur jag var i den åldern, men jag var nog aldrig särskilt djupt ner i det heller utan kunde ta mig ur det rätt fort. Men jag kan/vågar inte väga mig längre. Jag är fortfarande (som snart 23 åring) rädd för att halka dit igen. För även om jag inte mår dåligt över min kropp är vi kanske inte de bästa vänner. Men mat är för gott för att undvika ;)



För mig var det (och är ibland fortfarande) svårt att äta inför folk. Särskilt folk jag vill ska tycka om mig. Bjuda mig på middag på en första date är därmed ett big no-no. Det skulle inte gå. Men jag börjar bli bättre på det. Och även om jag aldrig blivit klassificerad som sjuk tror jag att själva tankemönstret är extreeeemt vanligt!



Och nu har jag nog bytt ämne tretusen gånger känns det som. Men fin text och jag är glad att du delar med dig av dina upplevelser! <3

2011-07-18 ♥ 18:22:39 » URL: http://vagadromma.wordpress.com
Ingrid

Spider, spider, spider!



Nå liker jeg deg enda bedre, tenk at du deler så mye av ditt privatliv med oss! Du er fantastisk.



Du skriver at du følte skyld over å ha behandlet deg selv dårlig, og kanskje ødelagt sjansene dine for å bli gravid - og akkurat slik har jeg det selv. Tenk om, tenk om, tenk om.. Nå kan jeg tenke at Spider klarte det, da skal jeg klare det jeg også!



Jeg skal lete etter deg neste gang jeg besøker Sverige.



<3

2011-07-18 ♥ 19:08:57
Anonym

Hej Spiderchick! vill bara säga att du är ascool!

Så skönt att någon vågar ta upp det här ämnet eftersom det ibland uppfattas som skämmigt/pinsamt att dela med sig av.



Jag har/har haft ätstörningar. Mina börjarde när jag var 9-10 år gammal. Jag kommer ihåg att jag flera gånger sprang ut i skolskogen och försökte spy. Jag blev väldigt deprimerad och som 11-åring funderade jag på att ta livet av mig. Försökte dock bara en gång.



Nu är jag 16 år, fortfarande har jag ätstörningar men tack och lov inga planer på att ta livet av mig! Ätstörningarna hänger kvar och vissa dagar äter jag inte alls. Jag gillar inte att äta, det tar tid och man blir bara hungrig igen. Nu har jag lärt mig att ignorera mina hungerkänslor och känner därför inte när jag är hungrig. Är jag ensam hemma glömmer jag ofta bort att äta. Till hösten flyttar jag hemifrån och befarar att mitt beteende kommer bli värre och utvecklas till en riktig sjukdom som blir svår att ta sig ur. Jag har aldrig berättat, och kommer nog inte att göra det. Jag har klarat det själv i 6 år, men nu har jag ingen kontroll längre.



kramar ! :)

2011-07-18 ♥ 20:46:54 » URL: http://nagonstansivarlden.blogg.se/
spiderchick

Ingrid: Kärlek till dig :-)



Lena: Grattis till bulle i ugnen och pepp till dig!



Marianne: Ja min banting gick över styr tyvärr. Väldigt tråkigt med all press som är på oss tjejer :-( Ja killar med för all del. Vi struntar i alla krav tycker jag!



kram

S

2011-07-18 ♥ 20:46:55
Jessica

Thank God att det finns bloggare som du! Jag blir mörkrädd när jag läser en del unga tjejers bloggar (jag nämner inga namn men du kan säkert komma på ett par). BRA att du tar upp detta på ett sånt rakt och rättframt sätt! Tack Spider för din närvaro i bloggvärlden!

2011-07-18 ♥ 22:01:54 » URL: http://himlagrisen.blogg.se/
streckgubbe

Du är en fantastisk inspiration till livet, ser upp till dig.

2011-07-19 ♥ 00:40:55 » URL: http://solemnlyx.blogspot.com
jellis

Känner så väl igen det där med att börja på gymnasiet, träffa pojkvän, och på så sätt "bli av" med skittankarna. Känner även igen det där med att inte känna sig tjock, utan göra det av nån sorts duktighets-hets. Några år efter att ha varit frisk hände det fortfarande att jag längtade tillbaka till tiden då jag hade disciplin och kontroll över mig själv. Varenda gång jag känner mig dålig på något sätt så tänker jag på tiden då jag faktiskt lyckades med det jag bestämde mig för. Att inte äta. Och detta trots påtryckningar från andra. Tänka sig, så duktig man var...

2011-07-19 ♥ 00:51:56
Matilda

Blev inspirerad av dig och skrev om samma ämne. För att det är något som man måste vara öppen och ärlig med för att försöka bevara så många som möjligt i vår nästkommande generations självkänsla och försöka stoppa ätstörningar/ätproblem innan de går för långt. Helst innan det ens blir ett problem. Jag tror att man kan göra det genom att skriva om det.



http://matildaevangeliet.blogg.se/2011/july/se-pa-mig-nu-vad-tycker-du.html



(Läs om du orkar och vill, skulle egentligen maila dig men orkar inte. Blev bekvämare såhär.)

2011-07-19 ♥ 21:20:30

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback