Att prata inför folk

Det här med att tala inför folk... Är det inte lustigt hur nervös man kan bli? Jag i alla fall.

I fredags satt jag kring ett bord tillsammans med åtta personer jag aldrig tidigare träffat. Vi skulle presentera oss själva. En efter en. Bara helt kort med namn, ålder och sysselsättning. En lätt uppgift kan tyckas men jag blev skitnervös!! Fick harpuls. Hjärtat började dunka.

Snart är det min tur... Snart ska jag säga mitt namn... Hjälp! Bara två personer kvar, sen är det jag. Strunt samma vad alla andra heter jag har fullt upp med att tänka ut vad jag själv ska säga... Vad heter jag nu då? Eh... Öhh... En person kvar!! Dunk dunk dunk dunk...

I skolan har jag också blivit så där supernervös vissa gånger. Typ vid upprop. Då sätter hjärtat igång och dunkar igen. Dunk dunk dunk...

Snart ropas mitt namn upp! Snart är det min tur att säga JA inför hela klassen. Hur ska detta gå??? Dunk dunk dunk...

Ja herreminge. Vad är det värsta som kan hända egentligen? Kan jag undra.



Kommentera gärna!
Linda

Det är faktiskt lite små kul hur hjärtat och nervositeten flyger i väg när man sitter med en massa folk, när man ska börja prata om sig själv. även fast man har gjort det många gånger. innan. Helt sjutk håller med dig helt!

2011-10-25 ♥ 14:22:02 » URL: http://the true story of
Linda

Så nu vet du vem som kommenterade

2011-10-25 ♥ 14:24:15 » URL: http://nattstad.se/the true story of
Camilla Johansson

Skönt att du säger det. Hade föreläsning för första gången i lördags. Höll ju på att svimma och vet inte vad... Men nu är det gjort, första gången... kan ju bara bli bättre ;)

2011-10-25 ♥ 14:29:52 » URL: http://blogg.topphalsa.se/lillmamman
jenny

haha känner igen mig till tusen! "ska jag säga ja, japp, mmm eller kanske jajamän?" haha

2011-10-25 ♥ 14:38:40 » URL: http://pussjenny.blogg.se/
Helena

Jag känner så väl igen mig i det där. Det är hemskt! Speciellt som att man våndas så himla länge över något som oftast inte alls är så farligt när man väl kommit igång. Men känslan efteråt, när man har klarat av det- då känner man sig grym :).

2011-10-25 ♥ 14:42:03 » URL: http://hella.webblogg.se/
Linda

Ja det där med att prata inför folk usch.. jag blir super nervös på föräldramöte. "Jag heter Linda och är mamma till Jasmine" upprepar jag om och om igen i huvudet, jag är tydligen rädd för att glömma vad jag heter och vem jag är mamma till hahaha.



Tack för en super bra blogg.



kraaam

2011-10-25 ♥ 14:43:11 » URL: http://linda-livelaughlove.blogspot.com
snigelpicka

Jag är precis likadan, men det varierar beroende på hur jag mår just för dagen. Det som är så intressant i det är hur man både kan hata och älska det på samma gång. Tycker det är skitkul att prata inför folk, samtidigt som jag kan älta sönder mig själv inför och även efter bara något litet möte. Galet. Skönt ändå att veta att folk sällan ens märker att man är nervös :)



2011-10-25 ♥ 14:44:22 » URL: http://snigelpicka.blogg.se/
Millan

Inte alls ovanligt. Så känner jag alltid. Spelar ingen roll att man gjort det massvis med gånger så blir jag alltid nervös

2011-10-25 ♥ 14:45:00 » URL: http://millansfantastiskaliv.blogg.se/
Åsa

Skönt att veta att jag inte är ensam att noja över det ;)

2011-10-25 ♥ 14:45:22 » URL: http://aicha.blogg.se/
Sandra

Det jobbigast var i skolan när en ny kurs skulle börja. Uppropet satte igång, jag väntade nervöst på min tur... som aldrig kom! Mitt namn fanns inte med på listan. Då fick jag säga "ursäkta.. ehh.. mitt namn ropades inte upp!" haha skit pinsamt!

2011-10-25 ♥ 14:58:47
Myaraq

Jag tycker det är intressant att höra om hur folk upplever sånt här. Jag har nämligen aldrig (eller sjuuuukt sällan, kanske jag ska säga. Det har nog hänt nån gång) vett att skämmas eller bli nervös så jag kör mest på.

2011-10-25 ♥ 15:22:56 » URL: http://myaraq.blogg.se/
Gaymasen

Du satte ord på vad exakt väldigt många känner, tror jag.



Jag har varit likadan. Sen blev jag typ som "ambassadör" för skolan och var ute och snackade mycket. Men visst blir även jag nervös inför föredrag och liknande. Fullt normalt. Det roligaste av allt? Att hur nervös man än är (oftast, om man inte svimmar dvs.) så märker ingen någonting och säger efteråt "Var du nervös?? Hade jag aldrig kunnat tro."



Jag HATADE att presentera mig själv. När jag började basåret skulle vi göra exakt samma sak du gjorde inför lillgruppen fast inför typ 120 personer. Tänkte EXAKT samma sak du skrev där med "lyssnar inte vad någon heter... vad heter jag... vad har jag gjort innan... vad vill jag bli... öhhh eeeh.... vart var jag? SHIIIT min tur snart.."



Oj vad långt det blev. Men ja. Jättebra inlägg Moa, as usual. :-)

2011-10-25 ♥ 15:23:09 » URL: http://gaymasen.se
cath

Känner verkligen igen mig! Varje gång jag vet att de möjligtvis kan bli aktuellt att man ska presentera sig så sätter jag mig i mitten. Så att man inte kan råka ut för att börja!

2011-10-25 ♥ 15:42:10
Bitte Kråkbo

Känner igen mig och brukar även bli skittorr i halsen så finns det möjlighet brukar ja ha en burk cola i handen för att "stilla mina nerver" men då brukar jag istället och sitta och små "rapa" av kolsyran istället hahah

2011-10-25 ♥ 15:54:55 » URL: http://www.lovemercury.se
Kristine

Sån är jag med, blir jättenervös för minsta lilla som ska sägas inför en folk :/

2011-10-25 ♥ 15:56:14 » URL: http://stineskrypin.blogspot.com/
Ida

Bästa sättet att tänka när man börjar bli nervös är : "Alla är vi likadana på toaletten" Plötsligt får man ett fånigt flin ist för nervös-minen man lätt drar på sig :)

2011-10-25 ♥ 16:16:56 » URL: http://sorbu.blogg.se/
Rebecca

Jag brukade känna sådär, och böna och be och gråta för att slippa redovisa eller vad det nu var. Och räckte bara upp handen istället för att säga "JA"



Men sen när jag började gymnasiet så släppte allt. Det var så skönt. Såg istället fram emot redovisningarna och fick höra att jag nästan var lite för naturlig när jag pratade.



Jämfört med att hålla på att spy i liknande situationer bara ett år tidigare. Vet inte vad om hände.



Hur som helst. Då var det ju hur bra som helst att du fixade det igår! Och gjorde det bra, av vad jag har hört. Kul att du får vara med om så mycket nu!

2011-10-25 ♥ 16:26:53 » URL: http://alltutom.blogg.se/
Julia

Jag känner precis som dig! Upprop har alltid varit extremt jobbiga och redovisningar/föredrag ännu värre. Jag har sådan ångest för att bli röd i ansiktet så du anar inte. Mina blodkärl lever nämligen också ett eget liv:) för mig har det förutom nervositet handlat om rädslan för att bli generad och röd i ansiktet. Och det har ju givetvis triggat mina blodkärl ännu mera. Men på senare dagar har jag kommit på att so what ifall

jag blir röd. Den enda som bryr sig är ju bara jag

själv i slutändan:) men det har inte varit lätt alla gånger. Har ofta trott att det bara drabbat mig, så jag tycker det är bra att du tar upp det och står för dina brister! Världens härligaste

blogg har du med, kramar från en tomat!

2011-10-25 ♥ 17:02:30
Kristin

Fy ja! Det värsta som kunde hända vid ett upprop var ju att rösten inte skulle hålla eller att man sa "ja" på fel sätt!! Ja att det lät konstigt alltså... I ens egna öron.. Vilket det ju alltid gjorde förstås. Himla pinsamt :P

2011-10-25 ♥ 17:22:15 » URL: http://kristinljungberg.blogg.se/
Kristin

Fy ja! Det värsta som kunde hända vid ett upprop var ju att rösten inte skulle hålla eller att man sa "ja" på fel sätt!! Ja att det lät konstigt alltså... I ens egna öron.. Vilket det ju alltid gjorde förstås. Himla pinsamt :P

2011-10-25 ♥ 17:22:26 » URL: http://kristinljungberg.blogg.se/
Per Johansson

Precis som så många andra har jag haft problem med att prata inför en grupp (större el. mindre) människor. Allt kändes bara pinsamt och jobbigt, kinderna blossade röda som ett par julgranskulor.

Vändningen för mig kom när jag började i en ny klass efter 1 års studieuppehåll under min gymnasietid. Vi skulle hålla en redovisning om kärnkraft och jag hade blivit klar med min del i god tid, det gav mig en del tid över som jag spenderade på att läsa på om min del om och om igen tills det satt som en smäck. När det väl var min tur var mina kinder röda som alltid men när jag väl satte igång flöt allt på så bra att jag inte behövde falla tillbaka på minneslapparna jag hade. Jag kunde till och med svara på alla frågor jag fick om ämnet med klara och raka svar, leverarade med självklarhet.

Allt sedan dess har jag inte haft några som helst problem att tala inför en grupp.

Jag tror att för dom flesta som upplever att det är svårt att tala inför en grupp skulle det hjälpa att få göra en "bra" presentation om ett ämne man kan/vet mycket om samt tycker är interessant. Att som i skolan få ett ämne tilldelat som oftast är skittråkigt gör att man inte bryr sig så mycket om det och därmed inte lägger ned tid och ork på att sätta sig in i det samt göra efterforskning. Att istället få göra en presentation om t.ex. sin favorit artist/grupp eller sin favorit sport tror jag skulle underlätta efter som det är med största sanolikhet ett ämne som man redan kan mycket om och finner intressant. Det ger ett större självförtroende och det i sin tur gör att man kan prata med större pondus under själva presentationen.

2011-10-25 ♥ 17:26:03
Karin

klockrent att du skriver detta just nu, för jag ska ha redovisning imorgon på ett seminarie, och jag döööör vad nervös jag är! men precis som du säger, vad är det värsta som kan hända? ska försöka tänka på dig när jag blir så där nervös!

2011-10-25 ♥ 17:31:53 » URL: http://milosmatte.blogg.se/
Sabina

Jag är så nervös och har mått dåligt över en sak i veckor. På tisdag ska jag Ha en redovisnig, inför kanske 20 pers. Jag är så nervös att jag Knappt kan skriva på det som jag ska redovisa. Längtar så förbannat tills tisdag kväll, det känns som om jag kommer att få tillbaka mitt liv då ...

2011-10-25 ♥ 17:40:22 » URL: http://Http://www.saaaabinal.blogg.se
Bubba

Jag brukade bli sjukligt nervös inför redovisningar och seminarium. Mitt hjärta dunkade så hårt att personer som satt bredvid till och med hörde (ja, det är sant, folk har kommenterat!). Jag har även alltid blivit KNALLRÖD i fejjan och det har varit det värsta. Jag har sjukskrivit mig, skolkat osv många gånger på grund av rädslan att rodna. Jag trodde att jag var dömd till denna nervösa förnedring, men nu på seminarium på universitetet kan jag till min stora förvåning höra mig själv säga saker utan att varken få öronbedövande hjärtklappning eller bli en brandbil i ansiktet! Nervositeten försvann helt enkelt när jag accepterade den och slutade bry mig. Det hade blivit en så naturlig del av mig att jag tillslut inte tänkte på det och då försvann det :D

2011-10-25 ♥ 18:05:03
Anna T

Ååhå jag tycker också det är riktigt nervöst med att prata inför folk!

Men har fått göra det hela helgen och det gick bra :D

2011-10-25 ♥ 18:05:13 » URL: http://annatjernstroms.blogg.se/
-

Haha, jag känner igen mig på det där som handlar om upprop i skolan. Just bara att säga ja känns verkligen jättejobbigt, och på senare tid har jag börjat tänka på vad som skulle hända om dom inte skulle ropa upp mig någon gång och att man istället måste skrika: - Du glömde mej! inför hela klassen. Just upprop är det bara. Annars är jag en van talare och har uppträtt ganska mycket. Konstigt dedär.

2011-10-25 ♥ 18:22:03
Mathilda

Moa ! Kan inte du uppmärksamma folk om

Att det är EB- veckan som är en vecka för alla barn som lever med den obotliga sjukdomen EB! Och att folk ska passa på att skänka pengar eller bara tänka på dessa fjärilsbarn och deras otroligt starka föräldrar! Tyvärr så är det alldeles för få

Människor som känner till detta !

Många kramar Mathilda !

2011-10-25 ♥ 18:32:21
Lise

Åh, jobbigt! Jag är exakt tvärtom. Ända sen jag var liten har jag gillat att stå i centrum. Jag får hejda mig och lyssna på vad de andra säger istället för att tänka "snart är det min tur, snart är det min tur, snart får jag vad jag heter, snart får MIN röst höras!" ;)

2011-10-25 ♥ 19:09:11 » URL: http://yetanotherblog.blogg.se/
Rebecca

Åååååhhhh vad underbart att jag inte är ensam!!!!!!!! Fast på senare tid har det faktiskt blivit bättre, kanske för att jag är så bekväm i min klass. Älskar dem :) Men röd i ansiktet blir jag tyvärr ändå... och då blir man ju generad bara för att folk tror att man är det... så lite jobbigt är det fortfarande haha

2011-10-25 ♥ 19:12:23
Jellis

Jag gick musikestet på gymnasiet och sjöng, dansade och spelade teater framför massa folk, heeela tiden. Stora scener, väldigt ofta. Och när det var tal framför klassen tog jag några djupa andetag och körde på. Men nu förra året när jag började högskolan så kände jag precis som du beskriver här vid presentationen. Höll på att dö. Blev bajsenödig, som alltid när jag blir nervös. Till slut började jag svamla om att jag gillar hundar. Blev otroligt pinsamt. Konstigt att det kan bli så...

2011-10-25 ♥ 20:10:11
Malin

Känner igen mig!! Precis så där känner jag också. Varje gång.

2011-10-25 ♥ 20:16:58 » URL: http://malintuveson.blogg.se/
Sophie

Skönt att höra att det inte bara är jag.. varför kan man inte bara chilla? jag hatar också känslan över att man inte har kontroll över sig själv, kan inte hjärtat bara lugna sig, svetten sluta spruta ur händerna och armhålorna.. och framförallt kan blodet sluta forsa till ansiktet..jag längtar efter den dagen det finns någon slags tablett mot nervositet..!! ;)

2011-10-25 ♥ 20:40:51
Anna

Oj vad jag känner igen mig! Samma visa varje gång, även om jag känner alla utom en.

2011-10-25 ♥ 21:33:10 » URL: http://annamopp.spotlife.se
Lina

Precis så där känner jag!!

2011-10-25 ♥ 21:44:25
Lilly

Du har fått så många fina kommentarer om ditt inlägg redan så jag går direkt på den viktiga frågan: Är fotot på dig taget hemma hos er? Det ser ut att vara ett heeelt fantastiskt fönster i bakgrunden!?



Förövrigt så har du skrivit ännu ett lysande inlägg! Du är grym!

2011-10-25 ♥ 22:53:15
Jessica

Vi är nog många som känner igen oss i det där...

2011-10-25 ♥ 23:05:39 » URL: http://jjessica.webblogg.se/
spiderchick

Lilly: Haha ja det är hemma hos oss, vi har eeeenorma fönster!! :-)



/S

2011-10-25 ♥ 23:09:03
Sara

Jag har aldrig hållt muntlig redovisning under hela min skolgång, allvarligt talat. Egentligen är det rätt dåligt men det går bara inte. Är som att någon låser ihop käkarna på mig eller nånting. Åh fy, oroar mig redan inför gymnasiet..

2011-10-25 ♥ 23:39:59
Karin - tjofftjoff

Klockrent, precis så är det ju! Och knöppt egentligen :D

2011-10-26 ♥ 00:50:44 » URL: http://tjofftjoff.blogg.se/
Amanda

Känner tydligt igen det där! Och jag pluggar till lärare... Dock inga problem att stå inför en skolklass, men när det gäller att presentera mig själv i mina egna klasser, då är det annat!

2011-10-26 ♥ 09:37:14 » URL: http://neonbible.blogg.se/
Fatima

Samma här. Trots att jag egentligen är en ganska pratsam människa. Jobbar dessutom som lärare på gymnasiet bland annat. Hallå lixom! Men när man ska presentera sig sitter jag och repar för mig själv "Jag heter Fatima och jag är 28 år, jag bor..." Kanske över jag in ett litet skämt också som ska låta helt naturligt (-not).

2011-10-26 ♥ 10:00:35 » URL: http://www.fatimaslillablogg.blogspot.com
Ida

Känner verkligen igen mig! Känns så skönt att du tar upp det så man får känna att man inte är ensam om detta!

2011-10-26 ♥ 18:32:12
Alice

Precis, vad är det värsta som kan hända!



När jag gick i högstadiet skulle jag presentera mig inför klassen och paralellklassen på franska. Då kastade någon en häftapparat som träffade mig i ansiktet. (Yep, jag var rätt mobbad).

2011-10-26 ♥ 20:18:59 » URL: http://alicesnation.blogspot.com
Anna

Du är inte ensam. Jag kan bli nervös för riktigt dumma saker ibland. Sånt som man gjort tusentals gånger. Som att gå av bussen till exempel.

" Ska jag ställa mig upp redan nu eller vänta? Tänk om min väska fastnar på vägen? Tänk om jag snubblar till när jag ska gå av? "

2011-10-27 ♥ 13:42:24

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback