Muskelbloggning

Som sagt, det är svårt att blogga på som vanligt när oron ligger i min mage.
 
- Du kan la blogga om mina muskler morsan? föreslog MiniSpider och spände sina biceps.
 
Höger arm:
 
 
 
 
Vänster arm:
 
 
 
Han är minsann lite mallig över sina muskler. Lillen.

In på sjukhuset igen

Nu har vi varit en sväng på sjukhuset igen.
 
Det såg rött ut kring MiniSpiders operationssår imorse = varningsklocka. Vi åkte in och fick hjälp omedelbums på barnmedicin (personalen där är guld värda). Nu ska Mini käka antibiotika i en vecka utifall att det är en begynnande sårinfektion han har.
 
Känns skittråkigt såklart. Vill ju bara att Miniplutten ska må bra.
 
Det är svårt att vara glad och blogga på som vanligt när jag bara går runt och är orolig. Oro oro oro - tre ord som sammafattar mitt föräldraskap just nu.
 
 
 
 

Hem ljuva hem

Nu är vi HEMMA!
 
Underbart.
 
Lilleman (som kom och hälsade på sin lillebror på sjukhuset idag) hade nog dock gärna skrivit in sig själv en sväng på avdelning Barnmedicin, bara för att få stanna kvar och leka med alla roliga leksaker som finns där.
 
Nu ska vi snart gå och lägga oss hela familjen. Vi är dötrötta allihopa.
 
Jag återkommer imorgon med lägesrapport och en summering av de senaste dagarna.
 
 

Snabb uppdatering...

Nu är MiniSpider opererad och klar. Han fick komma in på operation vid 11 i förmiddags.

Det har gått bra!

Nu ligger Mini i sin sjukhussäng mätt på bröstmjölk och lagom hög på alvedon.

Åh vad skönt det känns att det är över!

Snart får vi besked om huruvida vi får åka hem idag eller imorgon.

Det blir operation...

... idag. Alldeles snart hoppas vi.

Mini måste ha fastande mage så han har inte ätit på fem timmar. Det är en hel livstid i hans lilla värld. Just nu gör vi allt för att få honom att tänka på annat än mjölkstinna bröst.

Tack för alla tumhållningar!

På sjukhuset

Vi befinner oss på sjukhuset, inlagda med MiniSpider. Ljumskbråcket såg väldigt svullet ut idag så vi åkte in akut. Nu stannar vi här över natten och imorgon blir det antagligen operation.

Ni får hålla tummarna att allt går smidigt och bra.

Är du nästa testförare?

 
Som ni vet har vi en Crescentvagn modell Trike till vår bebis. Vi är mycket nöjda med den.
 
Nu har ni andra som bloggar chansen att få testköra en Crescent barnvagn.
 
För mer info och för att ansöka - kolla in Crescentbloggen.
 
Tjing!

Några punkter denna onsdagsmorgon

• Idag vaknade MiniSpider upp med hormonplitor i hela fejjat. Han ser ut som en pubertal tonåring/pizza Vesuvio i ansiktet.
 
• Lilleman har jobbat hela morgonen med att arragerat en stor bilkrasch i soffan.
 
 
 
En bilkrasch.
 
 
 
• Jag vaknade alldeles för tidigt imorse.
 
• Har smort in mina Icapåsar under ögonen med så mycket skimrande primer och highlighter att jag ser lätt radioaktiv ut.
 
• Förresten låtsas jag som att Icapåsarna under min ögon istället är små Gucciväskor och genast känner jag mig glammig snarare än glåmig = effektivt skönhetstrick.
 
• Nu ska vi åka iväg till vänner som har en lyxig kaffemaskin. Viktigt med sådana vänner.
 
 

Att borra i bärande balkar

Efter att i två år ha försmäktat utan ordentliga sänglampor ska vi idag borra upp just sådana. Ordentliga sänglampor alltså.
 
Min kille är lite orolig att vi ska råka borra i någon av de bärande balkarna som sitter i väggen, det är tydligen inte bra om man råkar göra det.
 
Spela roll säger jag. Det är väl inte hela världen om golvet börjar luta för grannen som bor ovanför oss. Dom får väl anpassa sig och inreda där efter.
 
 
 
Ur vägen bärande balkar, för här kommer lamporna!

Skallgångskedja

Jag tror inte att ni förstår hur många saker det är som har försvunnit hemma hos oss den senaste tiden (mössor, kepsar, nappar, solglasögon...). Jag fattar inte vart allt tar vägen??
 
Idag ska jag göra en listan (och eventuellt illustrera med fantombilder) över alla saknade prylar. Sedan ska jag organisera en skallgångskedja där hela familjen systematiskt finkammar alla rum i lägenheten.
 
Merparten av de bortkomna grejerna har varit saknade i över 48 timmar så jag hyser ingen större tro om att få återse dessa. Men hoppet är det sista som överger människan.
 
 
 
Planerar skallgångskedja.

Jackpott i brevinkastet

Vissa dagar är posten sannerligen roligare än andra.
 
Igår trillade följande in genom brevinkastet:
 
1 st present från Jennifer till MiniSpider (coola döskalleleggins med matchande body).
1 st tidning Vi Föräldrar
2 st vykort från Mallorca
1 st avi som meddelade att jag har ett roligt paket att hämta ut.
0 stycken räkningar
 
Kul!
 
Sen fick Lilleman en kallelse till tandläkaren också. Ej med på bild.
 
 
 

Tråkiga nyheter

Under helgen har jag tyckt att MiniSpiders ljumske har sett svullen ut på höger sida.
 
Eftersom Lilleman opererades för ljumskbråck misstänkte jag genast att MiniSpider också fått bråck. Vi fick tid på vårdcentralen idag och mina misstankar bekräftades. Mini har ljumskbråck.
 
Åh vad tråkigt. Jag har hoppats, bett och trott att han skulle få slippa det.
 
Nu har det i alla fall skickats en remiss till sjukhuset och vi inväntar tid för operation. Förhoppningsvis snart! Att gå och vänta är en pina. Han har inte ont av bråcket nu, men det som kan hända är att en del av tarmen kläms och då får lille bebis MYCKET ont. Smärta är det sista vi önskar vårt barn. Nu hoppar vi högt vid minsta gny här hemma och tänker att han har ont. Det är inte roligt.
 
Som sagt, hoppas på operation snart snart snart.
 
 
 
 
 
 
Om ni undrar vad ljumskbråck är för något kan ni läsa om det här

Barn ligger alltid steget före

Scenario: Jag smygnallar åt mig några bitar överblivet lördagsgodis.
 
- Mamma vad har du i munnen? frågar Lilleman som kommer springande ut i köket.
- Eh... Banan, ljuger jag.
- Det luktar godis!
 
A men va tusan.
 
Inte nog med att Lillemans blick är så tränad att han kan upptäcka vilken osynlig käkrörelse som helst. Nu har han dessutom utvecklat ett luktsinne som är så pass skarpt att han kan känna doften av två bitar Gott och Blandat på flera meters avstånd.
 
Typiskt barn. Ligger alltid ett steg före.

Fem lika

Vi köpte ett födelsedagståg till vår lilla kompis i doppresent. Ni vet ett trätåg som man kan sätta små ljus i.
 
- En sådan här grej köper ingen annan, enades jag och Spiderpapa.
 
Lilleman fick i alla fall inte ett enda sådant tåg när han döptes och vi hade massa gäster.
 
Ja.
 
Men tror ni då inte att vår kompis får fem, jag upprepar FEM, stycken likadana födelsedagståg i doppresent. Seriöst?! Vad är sannolikheten på det? Finns det oddset ens med i den allmänna verklighetsförankringen??
 
 
 
På dopet.
 
 

Taktik inför BlogAwards

Skövde Nyheter ringde och frågade om jag har någon taktik inför BlogAwards. Hur ska jag vinna Guldpennan?
 
Svar: Min taktik (och antagligen enda hopp) är att hoppas på tekniska problem. Det bästa vore om Vecko Revyns hemsida börjar krångla så att det helt enkelt blir tekniskt omöjligt för folk att rösta på någon annan nominerad än mig. På så vis skulle jag kamma hem vinsten storslaget!
 
Låter kanske som en värdelös taktik men det kan även vara en ytterst lovande taktik. Man ska aldrig säga aldrig.
 
 
 
 
 

Ett brev

Min kusin mms:ade den här bilden till mig.
 
 
 
 
 
 
Det är ett brev som jag skrev till min moster Siw när jag var sju år. Som synes har jag även illustrerat mosters familj där kusin E tydligen har en del luft i magen?!
 
Tiger var vår dåvarande katt och ja, han hade en fäbless för människofötter. Att ta sig ett gnag på någons tår var det bästa han visste och han föredrog mosters framför alla.

Ziperall

Nu har min kille också begåvats med en Ziperall. Jag har en sedan innan. 
 
Har ni inte upptäckt denna ursköna jumpsuit - ja då är det dags att ni gör det nu. Nej det är inte bara för småbarn, vuxna kroppar trivs också i sparkdräkt. Och för er som tror att plagget är lika med celibat kan ni läsa det här
 
 
 
 
 
 
 
I samarbete med Ziperall.

Hittar aldrig min storlek

Det är totalt värdelöst att ha storlek 37 i skor. Det är en storlek som alltid är slut när jag ska köpa nya skor. Nästan alltid i alla fall. Storlek 41 där emot tycks alltid finnas kvar bland de pjuks jag är intresserad av.
 
Under min förra graviditet växte mina fötter från 36 till 37. Jag får helt enkelt se till att bli på smällen ett antal gånger till. Har jag tur växer mina fötter då till en permanent 41:a och jag kan skörda den ljuva frukten av att alltid få tag i min storlek. Maaaan will that be a sweet feeling!
 
 
 
 

Svar på frågestund del 3

Hur lång är du och hur lång är din man?
Svar: Jag är 161,5 cm, min kille är 176 cm tror jag.
 
Vad skulle 17-åriga Moa säga om hur ditt liv ser ut idag?
Svar: Jag skulle vara himla nöjd. Jag får ju jobba med att skriva! Jag har två underbara barn och världens bästa kille. Där emot skulle jag nog vara förvånad över att jag bor i Skövde, trodde inte att jag skulle komma tillbaka hit.
 
Hur hinner du med bloggen när du nyligen fick barn?
Svar: Det gäller att blogga strukturerat, inget slösurf. Sen har barnen en pappa som hjälper mig att få tid för mitt skrivande, både här och till tidningen.
 
Jag undrar varifrån Lillemans, fina, randiga tröja kommer ifrån.
Svar: Den är från Ullared.
 
 
 
 
 
Hur ser du på dagis, bra för barnen eller mest förvaring? Kommer lilleman vara hemma med dig och minispider nu eller gå på dagis? Hade du separationsångest eller var orolig när lilleman började dagis?
Svar: Vi är SÅ nöjda med lillemans förskola. Det är otroligt mycket mer än bara "förvaring". Jag hade ingen separationsångest alls faktiskt, tyckte det var skönt med nya rutiner. Lilleman kommer fortsätta gå några timmar även nu och få leka med sina kompisar. Han är en social treåring.
 
Vilken är din favoritdrink?
Svar: Jag tål inte sprit, mår skitkass av det. Oglammigt värre. Dricker bara vitt vin och rosé.
 
Stämmer det att du har haft en ätstörning?
Svar: Ja jag drabbades av ätstörning när jag var 14 år och hade det i två år. Inget roligt alls. Sedan dess har jag aldrig laborerat med mat, det leder bara till elände. Ni kan läsa mer om mina tankar kring kropp och ideal här.
 
Vad heter du på Instagram?
Svar: Sök på "spiderchickblogg".
 
Brukar folk komma fram när du är ute just för att de känner igen dig från bloggen?
Svar: Det händer sällan. Där emot brukar folk skriva till mig efteråt på bloggen "jag såg dig där eller där".
 
 
Bild på mäj.

Försvunna kommentarer och dop

Idag har massa kommentarer på något mysko vis försvunnit ut i cyberspace. Skittråkigt. Men bara så att ni inte tror att jag har plockat bort vad ni har skrivit.
 
Nå väl.
 
Vi har vi varit på dop idag. Lilleman förekom prästen och inledde gudstjänsten genom att i knäpptyst kyrka utropa "NÄR SKA VI ÅKA HEM?". Det rev som väl var ner en skrattsalva, inget annat. Men jo stundom är det svettigt att inte kunna styra vad som kommer ur den där älskvärda lilla truten.
 
"Från små barn och fyllgubbar får man höra sanningen" som min mormor brukar säga.
 
 
 
 
 
Dagenz dopiga outfett.
 
 

Här behöver jag inte ringa

Jag hittade dill i kylen. Den är så gammal att den ser marinerad ut.
 
 
 
 
 
 
Här känner jag inte att jag behöver ringa till min mamma för att fråga om det är lämplig att äta.
 

Ironi och friskhet

Lite ironsikt kan tyckas, att jag först bloggar om gammal grädde/död och i nästa inlägg meddelar att jag är sjuk.
 
Mamma, som gett klartecken till grädden, blev orolig:
 
 
 
 
Det är alltså INTE grädden som gjort mig sjuk. Faktum är att jag har varit krasslig hela veckan (bihålejäklar) och igår nådde det sin kulmen. Idag mår jag dock mycket bättre! Vilket är passande eftersom vi är bjudna på dop i eftermiddag. 
 
 
Nyduschad! Ska eventuellt även festa till det med smink idag.

Frysen är fylld

På begäran av den sjuka.
 
 

Sjuk

Fy vad kass jag mår. Huvudet värker och bihålorna dunkar.
 
Tänk - jag har alltid varit en sådan där som aldrig är sjuk. Verkligen aldrig. Mina sjukdagar från jobb och skola kan jag räkna på ena handens fingrar.
 
Men så fick vi barn och plötsligt blev jag sängliggande med influensor jag inte ens visste fanns (nåja). 
 
Blä.
 
Kommentarsfältet är öppet för medömkan.
 
 

Bra att kunna skylla på någon

Igår när jag skulle laga mat upptäckte jag att grädden hade passerat sitt "bäst före datum".
 
Jag ringer till mamma.
 
- Mamma kan man laga mat på gammal grädde?
- Om den inte luktar ska det inte vara någon fara, intygade mamma.
 
Ni förstår, jag ser alltid till att få intyg från en tredje part när det gäller utgången mat. Faller någon i familjen död ner (orsak: sur grädde) är det viktigt att ha ryggen fri och kunna lägga skulden på någon annan.
 
 
 
Fotnot: Alla i familjen överlevde måltiden.

Nu dödar vi romantiken

Som om inte det hektiska småbarnslivet vore nog tar jag och Spiderpapa nu extra kål på romantiken genom att montera upp en tv i sovrummet. Tjoho!
 
Nej då. Så illa är det inte. Med romantiken alltså.
 
Det ska bli dödsskönt med en tv vid sängen. Jag ser framför mig hur jag tar sovmorgon varje dag medan barnen ligger som små snälla, tysta ljus och tittar på Bolibompa. Eh...
 
 
 
Välkommen till vårt hem du vördade televisionsapparat.
 
 
 
Lilleman hjälpte till med montering av tv genom att hamra in en penna i en bit frigolit.
 
 
 
 
Antennsladden är så lång att vi funderar på att dra den via grannens lägenhet. Bara för att vi kan.
 

BVC today

Idag har vi varit på BVC och vägt MiniSpider. 4630 stadiga gram väger han. Nu ska vi inte tillbaka till BVC förrän i September. Skönt. 
 
Annat var det när Lilleman var bebis. Då fick jag panik bara det var en vecka mellan besöken.
 
- Men snälla nån ska vi klara oss själva i SJU DAGAR?? tänkte jag. Precis vad som helst kan ju hända vårt barn under den tiden!! Han kan få saliv i halsen, snor i näsan, vax i öronen, vind i håret eller något annat som är direkt livshotande bara man har fantasi nog! BRÖÖÖÖÖÖL!!!
 
Helst hade jag velat bosätta mig i ett tält utanför BVC-sköterskans rum.
 
 
 
 
 
Något lugnare mamma med andra barnet.
 
 

Fantastiskt

Lilleman ville aldrig befatta sig med någon napp. In stoppade vi nappen och ut for den likt en projektil redo att döda vem helst som råkade stå i vägen. Nej Lilleman ville bara ha the real thing (mammas tutte).
 
MiniSpider där emot kan tänka sig att tröstas av annat än kvinnobröst. Jag blir lika preplex varje gång han tar nappen och dessutom blir lugn av den??
 
- Men gud blev han hastigt sjuk? tänker jag förvånat innan jag förstår att det är nappen som verkar.
 
Fantastiskt!
 
 
 

Tala aldrig högt om goda vanor

I natt sov MiniSpider bra.
 
- Vad bra Mini sov i na... började min kille.
- Tyst! avbröt jag.
- Men jag säger bara att han sov br...
- Tyst!
- Men han s...
- Tyst!
- Han so...
- Tyst!
- Ha...
- Tyst!
 
Nu kanske ni tycker att jag är otrevlig som avbryter min kille så där, men det är icke av ondo. Jag räddar bara upp situationen!
 
Ni förstår man ska aldrig, jag upprepar ALDRIG, tala högt om sina barns goda sömnvanor. Då blir det ändring direkt och vaknatt deluxe knackar på dörren.

Hur mycket kläder???

MiniSpider har fått ärva Lillemans gamla bebisplagg. Det är galet mycket kläder!! Bebis-Lilleman hade en garderob större än Mariah Careys. Minst.
 
Var kommer alla plagg ifrån kan jag undra??
 
Jag vill i och för sig dra mig till minnes att jag besökte H&M ganska frekvent när lilleman var bebis... Och det var möjligen under den perioden mina bonuspoäng på klubbkortet blev oroväckande höga. Eventuellt seglade jag även upp och blev Guldkund på kort tid. Men ändå. Så mycket kläder!
 
MiniSpider kommer inte hinna använda en bråkdel.
 
 
 
En bråkdel.
 
 
 

Jag är så jäkla sur!

Min kära vän Christoffer aka Gaymasen ska flytta från Skövde.
 
Han har kommit in på någon tramsig läkarlinje i någon storstad. Tydligen ska han bli doktor och tänker sålunda göra något vettigt av sitt liv, typ rädda liv och sånt. Jag blir så förbannad när jag tänker på det!
 
Vad är det för fel med att bo i en enrummare i Skövde för resten av sitt liv? VAD?
 
Nå väl.
 
Idag var Christoffer, Anna och Caroline här och fikade. Prick lika trevligt som vanligt! Kommer bli tomt utan vår Gaymas i höst.
 
 
Jag och Christoffer under förra året. Foto: Caroline Landin.

Svar på frågestund del 2

Har ni tänkt att skaffa något husdjur i framtiden?
Svar: Helst inte. Jag tycker det är svårt att hinna med vardagen som det är nu. En krävande hamster (eller dylikt) på det... Nej tack. Hehe.
 
Du skriver ju om en hel del pinsamma men roliga saker som händer dig. Finns det något pinsamt som du absolut INTE skulle skriva om?
Svar: Jag älskar pinsamheter och kan blogga om allt bara det skrivs med humor och glimten i ögat. 
 
Kan du tänka dig fria till din kille om han inte gör det?
Svar: Ja absolut! Men jag råkar veta att min kille har köpt ringar. Han får nämligen hem medlemsbrev från Guldfynd titt som tätt.
 
Tycker du det är okej att killar har "tjejfärger" som många anser att vissa färger är?
Svar: Gud ja! Lilleman har alla typer av färger i sin garderob.
 
 
 
 
 
 
Har du alltid bott i skövde?
Svar: Både jag och min kille är uppvuxna i Skövde. Men jag har bott i London i två år och sen bodde vi båda i Göteborg i sex år.
 
Var du och din kille tillsammans när du bodde i London?
Svar: Nix min kille bodde inte i London och det tog slut mellan oss ett kort tag. Så här i efterhand var det nyttigt, vi var unga när vi blev tillsammans och behövde se att gräset inte var grönare på andra sidan.

Jag undrar precis som många andra hur tänket går kring att inte nämna era namn i bloggen. Alla vet ju ändå vad ni heter, liksom.
Svar: Haha ja det är ingen superhemlighet vad vi heter. Anledningen att jag hintat om allas namn är för att jag inte vill att det ska bli en "big deal" (skulle få frågan non stop annars). Det känns skönt och rätt i magen att inte blogga vid namn, det ger mer distans.
 
Vet inte om du är intresserad av att svara men tjänar du bra på bloggen. Räknas det som inkomst när du får föräldraledigdagar av FK?
Svar: Vad jag tjänar är olika beroende på månad. Har jag haft annonser som betalar bra och samarbeten med företag (jag tar betalt för sponsrade inlägg och jag skriver ALLTID när något är just sponsrat) kan jag få ut bra med pengar. Andra månader mindre bra. Min föräldrapeng är beräknad på min blogginkomst och min inkomst från tidningen jag skriver för.
 
Vilka mammabloggar läser du?
Svar: StinaLee, Avenymamma, Pyttianna, Bambi, Engla. LadyDahmer mfl. Samtliga bloggar om mer än bara mammaskap. Tipsa gärna om fler!
 
 

Ring klocka ring

Ända sedan vi fick ett spädbarn i huset och sömnbristen blev ett faktum har folk varit som magneter på vår dörrklocka. Ideligen har det ringt på dörren. Morgon som kväll. RRRRRRRRRRRRRRRRRRRING!
 
Jag blev tillslut så trött på detta eviga oväsen att jag monterade bort skiten. När folk nu försöker alarmera sin ankomst sprätter klockan likt besatt - men ingenting hörs.
 
I skuggorna bakom dörren står jag och myser.
 
- Ring på ni, väser jag för mig själv. Fortsätt ring bara oh yea ring klocka ring BECUSE I CAN´T HEAR YOU!
 
Spiderchick - Världen 
1 - 0
 
 

Obscena gester

Jag sitter och ammar MiniSpider, tittar ner och... Vad tusan?
 
 

Om bebisen inte har något hår?

Vi har köpt "Min första bok" till MiniSpider där vi ska skriva ner roliga minnen och milstolpar under hans första år.
 
 
 
 
 
På en av sidorna ska man lämna bebisens handavtryck, fotavtryck, hårlock och foto.
 
 
 
Hårlock alltså. Jaha ja. Lite diskriminerande kan jag tycka. Tänk om lille bebisen inte har några lockar??
 
MiniSpider har inget hår alls. Ska jag måhända raka av det lilla, lilla fjun som stackarn har i nacken och med hjälp av pinsett och förstoringsglas limma fast det på sidan?
 

Hjälpa rastlös familj

Tidigare idag var övriga medlemar i familjen Spiderchick rastlösa.
 
Jag, som är en sådan som alltid vill hjälpa, föreslog att dom kunde:
 
1) Sortera allas garderober
2) Rensa i källaren
3) Dammsuga
4) Allt ovan.
 
Inget av alternativen lät tydligen superlockande.
 
Nähä nä.
 
Här försöker jag vara snäll och föreslå olika aktiviteter. Kom inte till mig sen och klaga när livet känns tråkigt.
 
 
 

En sväng i Motala

Förra veckan ringde min mormor och frågade om Lilleman hade fått ett vykort på posten, för det hade hon skickat. Men nej han hade inte fått något kort.
 
Så igår damp kortet äntligen ner i postinkastet, nu med en extra PS-hälsning.
 
 
 
 
 
Jag har ingen aning om vem AnnMari är. Men tack!

Amningscraving

Min amingscraving med Lilleman var semlor. Jag åt en semla per dag. Minst.
 
Min amingscraving med MiniSpider är den här vita chokladen fylld med mousse. Den är så sötsliskig och mäktig att jag får snudd på migrän. Wunderbart!
 
Den får betyg Fyra Elastiska Amningsbröst av Fem möjliga.
 
 

Svar på frågestund del 1

Vad är lillemans favoritmat? Finns det något han ratar helt?
Svar: Han älskar Pappas Carbonara, lax, pannkakor, köttfärssås och köttbullar. Ratar för det mesta allt vad mackor heter. 
 
Undrar vad du drömde om för yrke när du var yngre och vilket gymnasium gick du? 
Svar: Jag gick Media på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde. Jag drömde om att bli krönikör och författare.
 
 
 
Numera krönikör. Ej författare.
 
 
 
Hur hittar du och mannen tid för varandra?
Svar: Kvällarna är guld värda! Viktigt att ha fasta läggrutiner för kidsen. Sedan är vi lyckligt lottade som har en hel arme villiga barnvakter kring oss. Nu är vi ju inne i spädbarnssvängen igen och då är det svårt att finna både tid och ork. Men det är okej för den intensiva bebistiden är bara en kort period.
 
Vilket är ditt största misstag?
Svar: Jag ångrar inget i mitt liv eftersom jag ansar att allt, både bra och dåligt, har format mig till den jag är. Men om jag nu ska gräva fram något skulle det vara att jag aldrig sökte till någon journalistutbildning som yngre. Det hade varit roligt att plugga.
 
Vilket är det värsta ljud du vet?
Svar: Ljudet av trimmade mopeder.
 
Hur är vardagen nu med två små? Fungerar det bra?
Svar: Det går förvånansvärt bra! Mycket tack vare att Lilleman är så självständig. Men utan bärselen till Mini hade det aldrig gått. Imorse satt jag på toa och läste en tidning med Mini på magen och Lilleman körande med en bil på mitt ben. Ni måste inte framkalla den bilden i era huvuden om ni inte vill.
 
Hur gammal var du när du hade ditt första förhållade?
Svar: Jag var tolv år gammal. Det varade i fyra veckor. Hehe.
 
Hur kom det sig att du började blogga och hur många läsare har du per vecka.
Svar: Jag började blogga för att jag älskar att skriva. Läsare per vecka är olika vilken sida jag kollar. Enligt bloggportalen ca 40.000 läsare i veckan (men det är nog inte unika läsare), enligt google analytics ca 19.000 unika läsare, enligt tailsweep ca 17.500 unika läsare. Google och Tailsweep är helt klart mest pålitliga.
 
Hur "upptäckte" läsarna dig?
Svar: Folk har hittat min blogg bland annat via olika topplistor, när jag varit nominerad i tävlingar, synts på framsidan av blogg.se och genom mina krönikor i SN. Sedan givetvis länkar från andra bloggare och där får jag tacka Bloggkommentatorerna, Egoina och StinaLee lite extra. Fast egentligen vet ju ni bäst hur ni hamnade här. Hur hittade ni hit?
 
 

Fjärils vinga

Igår trillade jag över en störigt snygg plansch på Ikea.
 
Älskar!
 
Nu ska den bara få en ram och en plats i hemmet. Och om detta ska ske i den takt saker brukar ske i vår familj så lär väl tavlan hänga på väggen lagom till nyårsafton. 2014. 
 
Eventuellt speedar jag upp processen något.
 
 
 

Köttbullens urmoder

Idag har vi varit i Jönköping och besökt köttbullarnas urmoder - Ikea. Vi har köpt förvaring, förvaring, förvaring och en del belysning. Och tavlor. Min kusin har vi också hängt med, hon bor i Jönköping.
 
Nu är vi hemma sedan en stund och jag ska försöka hitta mina barn i all papp, plast, skruv och möbelröra. Dom borde vara här någonstans. Barnen alltså. Sedan är det nattning för hela familjen.
 
Två saker som fick följa med hem:
 
 
Ny lampa.
 
 
 
 
Möbel för leksaksförvaring.
 
 

En sån dära frågestund

Flera har efterlyst en gammal hederlig frågestund här på bloggen.
 
Självklart!
 
Om det är något ni undrar så fråga på. Kanske vill ni veta vad jag heter på Instagram, vilken blogg som är min nuvarande favorit eller hur många gånger i veckan jag hinner duscha som tvåbarnsmor.
 
Jag svarar i ett inlägg imorgon.
 
SHOOOOOT!
 

Om inte det ena, så det andra

Den 30 april i år råkade jag riva ner rullgardinen i Lillemans rum. Igår den 18 augusti, cirka fyra månader senare, skruvade Spiderpapa upp rullgardinen igen. Tjoho!
 
 
 
 
 
 
 
Detta firade jag genom att genast råka riva ner köksgardinen istället.
 
 
 
 
Ordningen är återställd. Kan man väl säga.

Bara mamma duger

MiniSpider föredrar att vara nära sin mamma. Ligga tätt intill och sniffa in den där ljuvligt hemtama lukten av söt mjölk och svettiga bröst.
 
Baramammaduger-perioden tyckte jag var ganska påfrestande med barn nummer ett. Jag tänkte att det här går aldrig över och att jag för evigt skulle ha en unge fastlimmad mellan bröna.
 
Den här gången tar jag favoriseringen med ro. Jag vet ju att den, liksom alla andra spädbarnspåhitt, går över och vips duger båda föräldrarna precis lika bra.
 
 
- Ibland funkar även pappa. Men då ska jag vara mätt och ytterst belåten, låter Mini hälsa.

Soft lördag

Vi har köpt en doppresent till vår lilla kompis, shoppat nya kläder till Lilleman (IGEN! Can´t help myself), gått på kondis samt försökt mäta ut kvadratmetern på vår stuga med en avbruten måttstock.
 
 
 
 
 
 
 
Förresten. Det finns en serie som heter The Walking Dead som handlar om zombies.
 
Nu undrar jag - varför har inte jag blivit castad till den serien?? 
 
 
Naturtrogen zombietjej.
 

Älskade liten

Den här morgonen har jag inte fått gå in i Lillemans rum för han vill leka citat - i lugn och fred - slut citat.
 
Haha! Helt makalöst hur mycket smart som kan komma ur den där lilla munnen.
 
Älskade Lilleman som gör oss så glada, stolta och lyckliga VARJE dag!
 
 
 
Manliga delen av La Spider Familia.

Blåbärspaj med vit choklad

Här kommer receptet som jag utlovade.
 
Smuldeg
100 gr smör
3 dl mjöl
3/4 dl socker
Vit choklad
 
Rör ihop smör, mjöl och socker till en smulig deg. Blanda ner önskad mängd vit choklad, riven sådan.
 
Häll upp bär i en form
Tillsätt 1-2 matskedar socker samt 1 tsk potatismjöl.
 
Strö smuldegen över bären. In i ugn 200 grader, 20-30 minuter.
 
Servera med vaniljsås eller glass.
 
Njut som bare den för det här är bra skit!
 
 
 
 
 
 
 
 

Plötsligt händer det!

När vi var på Astrid Lindgrens Värld köpte vi en Emil-mysse till Lilleman. 
 
Lilleman kände (med ett barns list) genast av att jag väldigt gärna ville att han skulle ha myssen på sig och har därför vägrat. Jag har trugat och mutat. Men icke. Myssen har förblivit oanvänd.
 
Så idag hittade vi inte Lillemans vanliga keps vartpå Lilleman föreslår:
 
- Mamma, jag kan väl ha min Emilkeps?
 
Jag stod som träffad av blixten. Hörde jag rätt? Var detta ett förslag sprunget ur min son - myssvägrarens mun?
 
- Ja visst, svarade jag oberört eftersom minsta glädjeyttring antagligen skulle få honom att ändra sig.
 
Och så var den tre månader långa Mysskampen över. Tjoho!
 
 
 
 

Bär-yra

Det råder bär-yra hemma hos familjen Spiderchick. Hela frysen är proppfull av bär. Igår åt vi blåbär med mjölk till kvällsmat.
 
 
 
 
 
Idag ska jag baka blåbärspaj. Mamma har ett recept som inkluderar vit choklad. SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ gott! Maj gadd börjar dreggla så smått framför datorn hä...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
Oj. Ursäkta uppehållet där. Det det var bara jag som drunknade en sväng i mitt eget saliv. Återkommer med recept på pajen om ni vill.
 

Spädbarnsspråk

Jag brukar samtala med MiniSpider. På spädbarnsspråk såklart.
 
Jag: Kaaaaaaoooo.
Översättning: Var hälsad du vördade bebis.
 
MiniSpider: Knoooorrrrr.
Översättning: Hej morsan.
 
Jag: Koooookoooooo.
Översättning: Kan du tänka dig att sträcksova åtta timmar i natt?
 
MiniSpider: IIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHAAAAAAAAAAAHHHHHHHHIIIIIIIIIIAAAAAAAAHHHHHHHH.
Översättning: Nej.
 
 
 
 

Strävhårig taxråtta

Inte nog med att vi har en anabolaspindel i badrummet.
 
Grannen har dessutom sett en råtta stor som en strävhårig tax nere i källaren!! GAH!! Jag började grina osynligt när hon berättade detta.
 
Ja ja. Okej. Eventuellt är det jag som i efterhand har förstorat upp råttans storlek till en hel tax. Men väldigt stor ska den i alla fall vara, råttkraken. Enligt grannens utsago.
 
Som ni kanske förstår har nu även källaren (förutom badrummet) strukits från listan över platser där jag kan vistas.
 
Mitt liv blir bara mer och mer begränsat. Snart får jag väl spika upp mig själv i taket.
 
 
 

Ett fång rosor

Idag kom min älskling hem med ett fång rosor till mig (visst låter det mer romantiskt att säga "fång" snarare än "bukett"?).
 
Åh vad glad jag blev!
 
 
Vackra!
 
 
 
Nu ståtar rosorna på köksbordet i all sin prakt. Fint vi har det va?
 
 
 
 
Och så här såg köksbordet visst ut ur en annan fotovinkel. Ehum. Lita aldrig på en bloggare.

Kontinental frukost

Idag vaknade jag och kände mig kontinental.
 
Det fick sålunda bli espresso chailatte och en croissant till frukost (ja jag googlade hur man stavar croissant, korrekt gissat).
 
 
 

Piggelin - mjukglass - halstablett

Idag fick Lilleman köpa glass och välja vilken sort han ville. 
 
- DEN! utbrast han och pekade på en Piggelin.
 
Ursäkta? En fjuttig isglass när man får ta vilken glass man vill. Vad är det egentligen för barn jag har närt vid min barm??
 
- Du kan väl ta en mjukglass med strössel? föreslog jag som tyckte att någon måtta får det vara.
 
Lilleman gick efter några sekunders övervägande med på förslaget. På väg ut från kiosken fick han sedan syn på askar med Läkerol.
 
- Mamma kan vi köpa det?
 
- Ja okej då, tyckte jag.
 
Och så kom det sig att Lilleman tillbringade eftermiddagen sugande på en rund liten pluttig halstablett och mamman i familjen glufsade mjukglass med strössel.
 
Barn nu förtiden alltså. Ingen känsla för ha-begär alls.
 
 
 
 
 
 

Förlösande

Det känns oerhört förlösande att bloggen inte längre är seg som kola. 
 
Förra veckan var hela bloggverktyget så segt och konstant krånglande att det tog mig tre olika webbläsare (firefox, safari och chrome) att försöka uppdatera ett endaste inlägg.
 
Vidare behövde jag be en bön till högre makter, springa tio frustrerade varv kring huset, spotta två gånger över axeln, tugga fem liter fradga samt slänga datorn tre gånger i väggen - sen kanske publicering av inlägg gick igenom. Om jag hade tur.
 
Ja ni hör ju.
 
Så kan man inte leva som bloggare. 
 
Men nu verkar allt vara som vanligt igen (förutom min statistik) (tur jag har google analytics).
 
 
 
 

Ett ja och ett nej

Imorse ville Lilleman äta gårdagens middagsrester till frukost, det vill säga lax med risoni. Det fick han.
 
Sen ville han, och jag citerar här "spika upp lillebror i taket". Det fick han inte. 
 
 
 
Frukost.

En spindel på anabola steroider

Scenario: Jag har just tagit en dusch.
 
Kliver ur badkaret, tar en handduk och... Vad är det som kryper nedför mitt ben? Något ludet... En... En...
 
- IIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHH!!
 
Den fetaste spindel jag någonsin har skådat befinner sig vid mina tår. Den är så stor att den omöjligt kan ha byggt upp sin kropp enbart på småkryp - nej det måste vara olagliga preparat inblandade!
 
Jag rusar ut från badrummet och smäller igen dörren. Tycker mig höra hur steroid-spindeln springer efter och krafsar aggressivt mot tröskeln.
 
- HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!
 
Nu känner jag mig helt svettig bara vid tanken på att det någonstans mellan badkaret och tvättmaskinen sitter en abnormt stor spindel och knaprar ryss-femmor. Jag kommer aldrig mer våga gå in i vårt badrum. ALDRIG! 
 
Hur jag ska uträtta mina behov och sköta min personliga hygien får bli ett senare problem.
 
 
 

Safta, sylta, baka...

Idag har jag bakat bullar, mjuka kakor, småkakor och matbröd. Jag har kokat saft och plockat blåbär.

 

Nu är hela frysen full med gottigheter.

 

 
 
 
Va? Vad då ljuger?
 
Nä nä okej. Exakt JAG har väl kanske inte fixat allt det där.
 
Min mormor och min faster har bakat, kokat saft och plockat bär. Om ni nu ska vara så himla petiga och märka ord. Men det ligger numera i MIN frys och kommer inom en snar framtid att finna sin väg vidare ner i MIN mage. Så.
 

Mjölkdonator

Herre min ge vad jag producerar mjölk.
 
Att vi skulle vara släkt med apan känns avlägset för min del. Där emot misstänker jag att mina förfäder bestod av ett gäng kor. Inget fel med det.
 
Fick frågan på sjukhuset om jag ville donera mjölk och det klart jag ville! Det kan ges till förtidigt födda eller sjuka nyfödda bebbar. Jag har ångrat att jag inte donerade mjölk redan med Lilleman så det känns fint att kunna göra det nu.
 
 
 
 
 
 

Riv i räva

Igår var vi och åt på en restaurang som heter Riviera. I vår familjemun kallad "Riv i räva".
 
Ja vi säger så. Riv i räva. Istället för Riviera. Det låter ju typ lika.
 
Det skämtet blir aldrig gammalt i vår familj. Jag fnissar som besatt varje gång det uttalas högt. Jag kommer antagligen att sitta på ålderdomshemmet och fortfarande tycka att det är roligt.
 
- Mjehehehehe, kommer jag klucka i min gungstol. Den där med räva alltså... Det var tider det. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Räva = röven = rumpan på västgötska.

En hjärtlig livmoder

Som jag nämnde i ett annat inlägg vet vi varför både Lilleman och MiniSpider har anlänt tidigt till världen ( i v.34 respektive v.35).
 
Jag är missbildad.
 
Nej det lät dramatiskt. Men jo. Min livmoder är missbildad. Eller "avvikande".
 
Vid kejsarsnittet upptäckte operationsläkaren att min livmoder är hjärtformad istället för rund, så kallat Uterus Septus. Det betyder att bebisarna har legat endast på ena sidan av min livmoder och en "vägg" har hindrat dom från att rulla (simma?) över till andra sidan. 
 
 
 
 
 
När Lilleman och Mini blivit för tunga och inte längre fått tillräckligt med utrymme har vattnet gått och värkarna startat. Uppenbarligen är det ungefär 2,5 kilo bebis som min ömma livmoder mäktar med, för det är ungefär vad båda pojkarna har vägt.
 
Det här förklarar en hel del för mig. Dels förklarar det varför båda barnen har kommit tidigt, men också varför jag har känt fosterrörelser på bara ena sida i magen. Båda bebisarna har även varit lugna sorter och det är med facit i hand inte heller konstigt - dom har ju inte haft någon plats att härja runt på. 
 
Det här hade aldrig upptäckts om det inte vore för att jag gjorde just ett kejsarsnitt. I annat fall kan det upptäckas vid ett tidigt ultraljud eller om man gör ultraljud på bebistom mage men det gör man kanske inte så ofta?
 
Läkaren berättade att det kan vara svårt att bli gravid om man har just min hjärtliga form på livmodern. Man löper även större risk att drabbas av missfall. Jag har varken haft svårt att bli gravid eller fått missfall. Med andra ord är jag lyckligt lottad och det var även vad läkaren sa till mig.
 
Så ja. Nu vet jag det. Och jag sitter här med två underbara, friska och alldeles perfekta barn! Små underverk. Tack kära avvikande livmoder. Det gjorde du bra. 
 
Läs mer om ämnet här.
 
 
 
 

Stök och Städ AB

Idag har Bettans Stök och Städ AB varit hemma hos oss.
 
Ja det är min mamma alltså. Hon driver ett ickeexisterande företag som erbjuder både nedstökning och uppstädning, lite beroende på vad kunden vill ha. Flexibel affärsidé tycker jag.
 
Vi valde uppstädning.
 
Mamma började genast att putsa våra fönster. Vi har inte putsat dom på ganska länge så d... Näe okej skip the crap. Vi har tamejtusan inte putsat fönstren sedan vi flyttade in för två år sedan. Så. Där fick ni sanningen.
 
Nu ser man äntligen vad det är för typ av väder ute och slipper svara "mulet verkar det som" när någon undrar.
 
 
 
 
 
Vi bjöd Bettans Stök och Städ AB på mat.

Alla uppe utom en

Här är hela familjen uppe förutom MiniSpider som ligger och vräker sig i sängen. Den lille livsnjutaren.
 
- Du kan la komma upp nu? ber jag.
- A men sluta tjata morsan, svarar Mini och kniper ihop ögonen.
 
 

Söndag iväg från sjukstugan

Idag har Spiderpapa varit sjuk. Jo men visst. Inte "sjuk" utan sjuk. Utan citattecken.
 
Jag hade absolut ingen lust att leva och verka i en sjukstuga hela söndagen så jag stuvade in mig själv, ungarna plus packning i bilen och åkte iväg till min pappa. 
 
Tack säger jag bara för att vi har vår familj i stan! Det är helt ovärdeligt.
 
 
 
Vi fikade rabarber/jordgubbspaj.
 
 
 
Jag tog mig en sup hemmagjord saft.
 
 
 
 
Pappa bjussade som vanligt på massa god mat.
 
 
 
Vare´ någon som sa mat?
 
 
 
 
Pappa har grillat hål i sin altan. Grillat hål ja. Sånt som händer.
 
 
 
 
Sen såg vi handbollsfinalen Sverige-Frankrike hemma hos några kompisar. Ja, vad ska man säga om förlusten? Merde?

Frågvisa barn

Scenario: Jag och lilleman ser en traktor med släp blinka förbi oss på gatan.
 
- Mamma vad har traktorn för färg?
- Gul.
- Vad har hjulen för färg?
- Svart.
- Vad har släpet för färg?
- Rött.
- Bara rött?
- Och grått (barn är så petiga).
- Vad har lamporna för färg?
- Den ena lampan är gul och den andra är röd.
- Vilken är den röda?
- Den eh... högra.
- Vilken är höger?
- Den längst ut. 
- Vart ska traktorn åka?
- MEN HERREGUD VEM BRYR SIG?? FÖRHOPPNINGSVIS ÄR DEN PÅ VÄG MOT ETT STUP!! svarade jag naturligtvis inte.
 
Jag är väl inte helt opedagogisk heller. 

Vakennatt och skilsmässa

Igår gjorde jag misstaget att skryta om MiniSpiders tilltagande sömnvanor. Detta skryt fick jag genast betala för i form av bebis som INTE ville sluta sina ögon i natt.
 
Klockan 06 ammade jag för femtioelfte gången i ordningen. Då vaknade Spiderpapa. 
 
- Asså... sluddrade han. Jag har inte sovit någonting!
 
Inte sovit någonting?!?
 
NÄHÄ NÄ!!!!!
 
Vad jag gjorde?
 
Ja jag tog naturligtvis ut omedelbar skilsmässa från det där äktenskapet som vi ännu inte har. Sedan lämnade jag över bebis till Spiderpapa och somnade. Vaknade nyss. Rätt utvilad faktiskt.
 
 
 

Hörde jag lördag?

Hörde jag lördag?? Va? Hörde jag LÖRDAG?
 
 
 
 
Oh yea.
 
Lördagar är för övrigt inga vidare bloggdagar. 
 
Roligare än så här blir det inte hos Spiderchickan idag. Hoppas ni har en finfin kväll kära ni. Tack för alla goa ord ni lämnar, ni gör mig mig glad VARJE dag! Det ska ni veta.
 
Kram!
 

Luttrad bloggfotograf

Min kille är en luttrad bloggfotograf vid det här laget.
 
När jag utan ett ljud räcker över min iPhone till honom vet han exakt vad som förväntas. Han klickar sig in på kameran, höjer telefonen, siktar och smattrar av så många bilder på raken att man skulle kunna tro att det var ett paintballgevär han höll i handen.
 
Det kanske han låtsas att han gör också. Vad vet jag. 
 
 
 
 
 
 
 
- A men asså du kan sluta fota nu.

Hipp hipp hurra!

Igår fyllde MiniSpider 1 månad.
 
Tänk att jag kunde fortfarande ha varit gravid nu. CRAZY!! Jag vågar inte ens tänka på hur svullen jag hade varit vid det här laget. Jag hade antagligen varit så rund att kroppen börjat lyfta från marken. 
 
Karpaltunnelsyndromet är i princip helt borta. Känner bara lite kill i fingertopparna till och från. 
 
Sen vet vi faktiskt varför båda pojkarna har anlänt tidigt till världen (Lillman 6 veckor för tidigt, MiniSpider 4 veckor). Den finns en medicinsk orsak. Detta skall jag delge er så fort jag finner tid.
 
 
 

Och så var det den där nomineringen igen

Ja ni vet ju att ni gärna får rösta på mig i BlogAwards, kategori Guldpennan.
 
 
 
 
 
Skövdes chic(k)aste mamma var väl att underskatta mig en smula. BLOGGVÄRLDENS chic(k)aste morsa har jag förijössenamn självutnämnt mig till. 
 
Nå väl.
 
Förra gången jag var nominerad i BlogAwards fick jag reda på det flera månader i förväg. Jag blev intervjuad, fick maila över bilder på mig själv och skriva under papper som intygade att bilderna var ok för publicering. 
 
Den här gången fick jag ett mail dagen innan - grattis du är nominerad imorgon startar omröstningen. Poff.
 
Jaja. Jag är well happy vilket som.
 
 

Inga bakåtvända bilbarnstolar här inte

Har ni sett filmen när Lotta på Bråkmakaregatan åker på utflykt med sin familj?
 
Oj oj oj.
 
Under färden till själva utflyktsmålet sitter storasyskonen i baksätet på bilen, studsar exalterat upp och ner utan bälten! Lotta själv sitter i framsätet i sin pappas knä. Pappan kör bilen.
 
 
 
 
 
Herre min ge. Snacka om att den här familjen hade blivit totalslaktad i diskussionstrådarna på Familjeliv.se. Om dom nu varit "på riktigt". Jag blir helt svettig när jag tänker på det.
 
Sedan har barnen i och för sig flytvästar på sig när dom leker vid vattnet. Det kanske väger upp bilresan något.
 
 

Inte mitt fel om krockolyckan varit framme

Igår tog jag bilen till affären och var nära att köra över min gamla körskolelärare på kuppen.
 
Oops!
 
Fast... Om krockolyckan varit framme och körskoleläraren hamnat som en våt fläck under ena däcket, ja då hade skulden knappast kunnat läggas på MIG. Det var ju HON som lärde mig att köra bil. Gör ditt jobb liksom.
 
Antar att ni håller med mig i den tankegången.
 
 
 
 
 

Äggstra Soggs

En kompis läste här på bloggen om vårat problem med strumpor så idag fick MiniSpider en kartong med äggstra soggs (mjehehehehehehe).
 
Perfekt! Nu står vi oss ett tag.
 
 
 
 

Nervös av diskus och sånt

Jag blir alltid så nedrans nervös när det ska kastas saker i OS. Typ diskus, kula, spjut och sånt där.
 
Ja menar tänk om någon kastar snett?
 
Okej nu kastar jag min diskus, pass opp. Aaaaaahhhhhhhhh... Eller jag menar eeh... Oj då. Jag slant visst med näven. Lätt hänt. Nu flyger diskusen åt fel håll. Typiskt att det ska sitta en hel publik i just den riktningen. Jag antar att jag får säga... DUCKA!
 
Kan sådant hända? Hoppas inte.
 
 
Vem var´e som kasta?
 
 

Moas måsten

Jag har på grund av barnafödande och diverse missat att länka in er till Moas Måsten. Nu får ni läsa ikapp en smula. Om ni vill.
 
 
 
 
 
 
Läs krönika om det förbjudna ordet godis här.
 
Läs krönika om suverän sjukhuspersonal här.
 
 

P-veva och nyttiglunch

Idag startade jag och MiniSpider morgonen med en svettig powerwalk.
 
Kände mig så jädrans hälsosam! Det riktigt ryckte i kroppen av hälsosamhet.
 
Sedan kom darling hem med lunch.
 
 
 
 
 
Eh... Ja det vore ju synd om jag förtvinade. 

Ytterst soft dag

Lillemannen är iväg på äventyr med delar av släkten så idag har jag och darling haft tid bara vi två. Ja MiniSpider har varit med på ett hörn förstås, men han märks knappt. 
 
Vad vi har gjort? Naturligtvis livsnödvändiga saker så som att strosa på stan, luncha lyxigt, se en film mitt på blanka dagen samt noggrant undvikit allt vad hushållssysslor heter.
 
 
 
 
 
 
Jag har kommit att älska vår Crescent Trike! Den passar oss ypperligt. Innehållet i vagnen älskar jag ännu mer.
 
 

Väntan på BVC igen

Idag var vi på BVC igen. Väntade som vanligt på ingen som ropade upp oss.
 
Jag och darling smidde arga planer hur vi nu skulle säga ifrån ordentligt för så här kunde BVC minsann inte hålla på! Jag hann till och med twittra ilsket om eländet.
 
- Näe nu går vi hem, beslutade jag efter en 30 minuters väntan.
 
Innan vi gick passade jag på att slänga ett extra getöga i kalendern för att verkligen försäkra mig om att BVC återigen missat vår bokade tid. Och jo. Mycket riktigt var vi inbokade klockan 15.00. NÄSTA VECKA!
 
Eh... Vi hade alltså suttit i väntrummet, gnällt och skällt, en halvtimma helt i onödan.
 
Må denna pinsamma händelse aldrig nå ut till omvärlden.
 
 
 
 

Aggressivt tänk

Jag har varit själv med båda kidsen i veckan. Det har varit intensivt men ändå gått bra! Det får jag säga. Under förmiddagen igår lyckades jag få båda pojkarna att ta en tupplur samtidigt. Även jag slöt välbehövligt mina trötta ögon.
 
- Ringer någon på dörren just precis nu och väcker oss nitar jag fan den jäveln!! tänkte jag precis innan jag somnade.
 
Eh... Ja. Lite aggressivt tänk måhända.
 
Man blir lätt lite blodtörstig av sömnbrist.
 
 
 
 

Två punkter denna förmiddag

1) Jag blir alldeles glad och tårögd av era fina biominnen! Nu längtar jag tills lillemannen är mogen för bio. Då blir det popcorn, bubbelläsk och mys för hela slanten!
 
2) Tack för att ni röstar på moi i BlogAwards. You make mama very happy! Åh jag vill så hjärtans gärna vinna den dära gullepennan...
 
 
 
Happy mama.
 
 
 
 
Tusan va du ska sladdra scarfajäkel.

Första biofilmen

Min killes första biofilm var den här:
 
 
 
 
Första filmen som jag såg på bio var Bernard och Bianca i Australien. Jag var sju år och älskade varje sekund av upplevelsen. Sedan lekte jag och mina bröder Bernard och Bianca i flera månader. Jag var Bianca, mellanbror Bernard och minstebror var... Ja jag vet inte. Han fick väl vara den där skräcködlan Johanna.
 
 
 
 
 
Vilken var eran första biofilm? Minns ni?

Nominerad till Guldpennan!

 
 
 
 
IGEN!
 
Jag blev nominerad IGEN! Ja till Guldpennan alltså, i VR BlogAwards. Åh vad glad jag är!
 
Nu vill jag så hjärtans gärna kamma hem det här priset. Vill ej upprepa förlusten 2010. Snälla rara alla ni, lägg en röst på Spiderchickan! Det skulle betyda massa för mig.
 
Om jag tycker att ni alla ska pausa era liv enkom för att sitta hemma framför datorn och tokrösta på min blogg? Svar ja. Absolut inte för mycket begärt. Eh...
 
Rösta här.
 
Tack!

Omtänksamma grannar

Alltså... Våra grannar! Dom är så omtänksamma.
 
För ett tag sedan fick jag en fin skål med färska bär. Igår fick vi en burk med sprojlans nykokad jordgubbssylt. Mums vad gott! Lätt att det blir pannkakor till middag i veckan.
 
Vet inte riktigt vad vi ska göra om grannarna en dag bestämmer sig för att flytta?? Men jag förstår ju att vi på något vis måste flytta efter.
 
 
 
 

Att finta sig själv

Och så var det den där våta tvätten som ville bli upphängd... Jag lyckas aldrig finna inspirationen att ta tag i den sysslan.
 
Men pass opp! Jag har löst problemet som följer: Varje gång jag går förbi maskinen drar jag ut tvätten en liten liten bit. Målet är att allt slutligen ska hamna i en hög på golvet, bli till ett störande moment vart på jag slutligen får bryt och hänger upp allt i ett svep.
 
Ibland får man finta sig själv en smula för att få saker gjorda. 
 
Mvh // En som tycker att det är rimligt att blogga om sådant hon istället borde ta tag i.
 
 
 
 
 

En regnig p-veva

Jag drog en p-veva förut (powerwalk fast på svenska). Precis när jag steg utanför dörren började det att duggregna.
 
- Det slutar snart, tänkte jag.
 
Tjugo minuter senare hade det INTE slutat att regna. Tvärt om. Hela min outfit blev så våt att jag började frukta för min stackars iPhones liv där den låg och guppade i ena jackfickan.
 
- Snälla iPhone överlev denna väta! bad jag. Jag lovar att börja uppdatera och synkronisera dig supernoga och inte lat-ignorera en endaste varningsruta bara du vill fungera ett abonnemangsår till pliiiis!
 
Well... Både jag och iPhone överlevde. Nu sitter vi i soffan. Torra och fungerande. Pjuh!
 
 
 
 

Vintageonline.se

Jag är så stolt och glad för min driftiga vän Jennifers skull (aka avenymamma). Hon har under några år byggt upp en grymt bra webshop - vintageonline.se.
 
 
 
 
 
 
Senaste nytt är att Vintageonline har börjat släja barnkläder från coola märket Gardner and the Gang. Me lajk!
 
 
Leggings från Gardner and the Gang.
 
 
Förresten, ni vet min döskallescarf som dyker upp kring min hals titt som tätt. Den är från Jennifers shop (ni är några som har undrat), kolla in.

Att avsluta en konversation

Tiden går fort när man har kids. En hel dag säger bara sviiiish!
 
Ungefär så här kan en konversation hemma hos oss se ut:
 
- Jag tänkte åka till replokalen imorgon, är det okej? säger min kille.
- Ja v... börjar jag.
 
Oj då nu knorrar Mini bäst att amma! Och så måste vi göra frukost till oss andra. Duscha, putsa deo under armhålan, jaga Lilleman med tandborsten... Oj nu är det visst redan lunchtid! MiniSpider har bajsat i blöjan. Ja visst Lilleman du kan få måla med vattenfärg. OBS! Ej på tapeten! På papper. Amma igen. Oj oj nu är klockan mycket vi ska snart vara hos kompisarna. Packa skötväskan. Hela familjen ut genom dör... Nämen MiniSpider har inga kläder på sig? Varför säger han inget? In igen. På med kläder. Ut igen. Iväg. Lek lek. Hemma igen. Middag. Nattning av kids. Så. Pust. Vart var vi?
 
- ... isst du kan åka till replokalen imorgon.
- Gött.
- Japp.
 
Dagen slut.
 
 
Peace på den.

Strumpor som försvinner

Om ni tycker att det är svårt att hålla reda på era egna strumpor, då skulle ni testa att hålla reda på bebisstrumpor. Där snackar vi hala rackare! Det behövs inte ens en sväng till tvättstugan för att dom ska gå upp i rök.
 
MiniSpiders strumpor tenderar att försvinna nästan omgående efter inhandling. Faktum är att jag får vara glad om dom fortfarande ligger kvar i påsen när jag kommer hem från affären.
 
 
 
 
 

Att få saker gjorda

MiniSpiders favoritsyssla just nu är att hänga på min mage. I sele.
 
Helst vill han att jag gör något praktiskt samtidigt. Typ diskar, dammsuger, plockar leksaker eller dylikt. Då mår han som en kung. Det är ju bra för det betyder att jag, latmaskarnas latmask, får saker gjorda här hemma.
 
Idag städade jag till exempel ur microvågsugnen. Det behövdes! Den var så nedfläckad med matrester att vi med lätthet hade kunnat sluta veckohandla en period och enbart livnära oss på vad micron hade att erbjuda.
 
Mys.
 
 
 
Fungerar ej att publicera bilder för tillfället.
 
Här skulle det varit en supernajs bild på mig och Mini.

Här skulle det varit en bild på vår skitiga micro.
 
Den sista bilden kanske var skönt att ni slapp. Ändå.
 

När lite betyder mycket

Ni vet när tv-kockarna toppar maten med "lite" salt eller "lite" peppar eller "lite" olja.
 
- Lite? Jaha ett kryddmått? tänker jag.
 
Men nej nej. Inga kryddmått här inte. Inte ens matskedsmått. I en tv-kocks värld betyder nämligen "lite" "en jädra massa".
 
- Toppa maten med färska korianderblad. Bara några, säger Jamie Oliver och sedan öser han koriander över maten som om det vore det sista han gjorde i livet.
 
Det är så sådana mängder av "lite" koriander att resten av maten helt kommer i skymundan.
 
?
 
 
 

Älskade tidiga uppstigning

Idag steg vi upp klockan 05.55 och jag har nog aldrig tidigare varit så glad över att gå upp så okristligt tidigt.
 
Ja för det betyder att MiniSpajdan faktiskt sov helt okej i natt, han ville alltså inte gå upp vid klockan 02. Det blev en mjölkslurk kring midnatt och... Sen minns jag inte riktigt vad som hände fram till uppstigning vilket måste betyda att vi har sovit? Jag får anta det.
 
Underbart!
 
Jag ska ALDRIG mer ojja mig över 06.00-morgnar! I alla fall aldrig mer på någon vecka.
 
 
Frukostmackor med groddar på.
 
 
 
 
Kille som chillar.
 
 

Hoppas på sträcksovning

Ikväll har MiniSpider haft en en ganska lång vakentid vilket gör att jag HOPPAS att han sträcksover liiiiiite längre i natt. Jag tycker personligen att klockan 02.00 är väl tidigt att kicka igång en ny dag. Klockan 08.00 känns mer rimligt. But hey! Thats me. Jag är kanske tråkig och traditionell av mig gällande just den aspekten.
 
Blir det ändå en vaken natt kanske jag passar på att liveblogga. Håll utkik!
 
 
 
Tre killar läste bok tidigare ikväll ♥

Men jösses vad praktiskt

Att måla dit en matta på golvet. Varför har jag inte tänkt på det?
 
 
 
 
 
 
Äntligen en matta som både är billig och lätt att hålla ren.

Trött på att vänta

Igår var vi på BVC för vägning av MiniSpider.
 
Efter tjugo minuter hade vi fortfarande inte blivit uppropade. Vi knackade på alla dörrar, ingen öppnade.
 
Då gick vi där ifrån.
 
Jag är nämligen trött på att vänta. På MVC gjorde jag inget annat än att vänta. Vänta vänta vänta. En gång helt förgäves, vilket förvisso inte är BVCs fel, men ändå. Själv är jag alltid i tid. Om min vänner skulle beskriva mig med två ord skulle det vara i och tid. I TID!
 
I min tonår satt jag en gång och väntade förgäves på ungdomsmottagningen också. Det är ju defenitivt inte BVCs fel. Men. Jag. Är. Trött. På. Att. Vänta. På. Folk. Som. Aldrig. Dyker. Upp.
 
Lite senare ringde BVC-damen upp oss. Hon hade varit iväg till vårdcentralen och hjälpt någon annan. Vi travade ner till BVC igen och fick slutligen MiniSpider vägd. 3,5 kilo väger han nu, den lille lorten.
 
Slutet gott.
 
 
 

Fredag med vänner och middag... Eller?

Fredag! Tjoho!
 
Vi firar med att bjuda ut massa kompisar till vår stuga. Det blir grillning, bubbel, dessert, lekar och umgänge hela kvällen lån... STOPP! För i jössenamn. Herregud. Hur mycket energi tror ni att jag har?
 
Nej nej. Vi är hemma bara familjen.
 
Jag och darling ska just avnjuta en blygsam ostbricka. Efter det tänker jag lägga mig på sofflocket och läsa en icke allmänbildande tidning. Kanske tigga till mig en smula fotmassage. Sedan blir det sängen kring 21-snåret.
 
Känns som en alldeles perfekt fredag. De facto.
 
 
 

En bebistom buk

Jag kan komma på mig själv med att sitta och smeka min mage. Ömt och länge.
 
- Lilla lilla bebis... tänker jag.
 
Eh ja...
 
Tills jag kommer på att det inte längre är en bebismage jag smeker utan en kejsarsnittad buk innehållande tarmar och ganska många Marabou Polkagris.
 
Nå väl.
 
Kejsarsnittade Marabou Polkagrismagar kan behöva ömhet och kärlek dom med.
 
 

Godmorgon!

Japp här har mamman nyss klivit upp efter en vaknatt. 
 
Nu lyssnar vi på Spiderpapas musik och tar det allmänt lugnt här hemma.
 
 
 
Lilleman servar hjulen på sin kundvagn.
 
 
 
 
MiniSpider pustar ut efter en vaken natt.
 
 
 
 
Jag sitter och filosoferar så där osammanhängande som bara ammande mammor med eftersläpande tankeverksamhet kan.
 
 
 
... and extremly strong I hope!
 
 
Dags att kicka igång den här fredagen!

Världens bästa storebror!

När vi kom hem från sjukhuset med MiniSpider var Lilleman inte riktigt sitt vanliga lugna jag. Nej, snarare tvärt om.
 
Men liksom - tänk om det plötsligt stövlade in en till mamma i vår hall som skulle bo hos oss. En mamma som låg i soffan och pruttade högt varvat med att hänga som ett frimärke på Lilleman. Då skulle jag antagligen också bli rätt tjurig. Stay away from my Lillemän you weird, farty mama liksom.
 
Nu har allt det nya dock sjunkit in (för hela familjen tror jag), rutiner börjar formas och Lilleman är åter den där lugna och finurliga lilla personen. Och han är fantastiskt mjuk och snäll med sin lillebror!
 
Härligt.
 
 
 

Hundra synonymer - noll rätt

Min kille skulle handla häromdagen.
 
- Kan du köpa amningskuddar, bad jag.
- Du har redan en amningskudde, påminde min kille.
- Nej jag menar amningskåpor! Bröstskydd! Tuttkupor! Bh-kuddar! Mjölkbindor...
 
Men åh!
 
Amningskupor menar jag såklart.
 
Inget rätt där.
 
Men jag har i alla fall kommit på en mängd mer eller mindre användbara synonymer.
 
 
 
 

Ingen sovbebis

Det är inte en sovbebis vi har fått. Den här gången heller. Det här med bebbar som nattar sig själva och sträcksover 19 timmar i egen säng från dag ett, det händer alltså bara på andra bloggar.
 
MiniSpider har fest varje natt från 02 och... Ja egentligen fortfarande. Han skriker inte. Men knorrar, fiser, grejar, tjoar och hoar och är allmänt social. Vad jag vet den här gången som jag inte visste med Lilleman - det går över!!
 
Vips är Mini ingen knorrande bebis längre. Ja menar Lilleman är redan TRE ÅR! Vad hände?? Nästa gång jag blinkar med ögonlocken har båda sönerna tagit studenten. Hu!
 
 
 
Jag dricker kaffe och bloggar.
 
 
 
 
Killarna myser i soffan.
 
 

När man ser över sina utgifter

Det fanns en tid då shopping och konsumtion inte stod högst upp på dagordningen.
 
 
 
 
 
 

Gemensam vårdnad och dagens outfit

Idag har vi varit på socialförvaltningen. Darling är numera officiellt pappa till MiniSpider. Fram till idag har JAG haft ensam vårdnad och enväldigt bestämt över den lilles liv.
 
Men om MiniSpider imorgon, som yngsta människa någonsin, känner för att pierca sig i naveln och göra en svanktatuering måste han ha tillstånd från båda sina föräldrar för nu har vi gemensam vårdnad. Ja, eller hur det där nu fungerar.
 
Dagens outfit:
 
Ostruken randig tröja.
Ostrukna fladderbyxor.
Accessoar: Litet barn svängande med sladdrig mopp.
 
 
 
 
 

Angel by Baby Dan

Vi har fått hem en Angel by BabyDan från Jollyroom.
 
 
 
 
 
Det är en babysitter, en säng och en barnstol i ett. Tjoho! Ska visa er mer noga i ett annat inlägg. Tills vidare kan ni se filmen här.
 
 
 
 
Jollyroom är faktiskt min favoritsida på nätet när det gäller barnsaker och det har jag inte fått betalt för att säga. Jag tycker att sidan är tydlig och lättnavigerad med bra priser och snajsiga erbjudanden.

Uppläskad

Men jisses.
 
Har just brett mig frukostmackan från himlen och läskat upp mig själv i brygga på kuppen. Halkar i detta nu omkring i mitt eget saliv.