Matfestival och insällt besök

Nu är det matfestival här i stan. Trevligt!
 
Vi skulle egentligen haft besök från annan ort i helgen med det ställdes in då kompisarna vaknade upp idag med hosta och feber. Imorse kändes besvikelsen total! Samtidigt är jag inte förvånad. Ja menar hallå - småbarnsåren! Man planerar. Och sen ställer man in. Jag har tappat räkningen på alla de gånger vi har tvingats meddela oss sjuka från diverse roligheter. Dopet i februari för att ta ett exempel. Alltså HUR tänkte vi när vi planerade in ett DOP i VABBRUARI?? Månaden då kräksjukorna står som spön i backen och snorsträngarna tävlar om att vara tjockast och rinna snabbast.
 
Ibland tänker jag att vi aldrig mer ska planera in en endast grej så länge barnen är under tjugo år (efter det får man väl anse kidsen vara mer "safe"). Men det vore förstås tråkigt.
 
Vi har hur som helst haft en ytterst trevlig dag. Årets matfestival får fem av fem toast!
 
Nu: Dextermaraton.
 
 
 
 
 
 

Moas Måsten

Nu ligger en ny krönika, plus lite annat smått och gott, uppe på webben.
 
 
 
 
In och läs här.

Uuuunderbar syn!

Jag älskar synen av nydiskade nappflaskor i klunga.
 
 
 
 
 
Har jag tur hinner jag blinka två gånger innan alla är smutsiga igen och jag står där i köket precis innan nattning och undrar VARFÖR I HELSKOTTA DET ALDRIG FINNS NÅGRA RENA FLASKOR ATT BLANDA VÄLLING I SKA MAN BEHÖVA BLANDA SKITEN RÄTT I VASKEN ÄLLER????
 
Nej okej riktigt så aggressiv är jag inte. Men nästan. Det är något med disk som inte diskar sig själv som triggar mig.

Åldersmässiga slitningar

Jag är som sagt 30 bast. Det har väl ingen missat vid det här laget (hej hej tjat). Jag slits mellan att älska det och drabbas av stötvis ålderskris.
 
Min stötvisa ålderskris i punkter:

• Känner mig så viril. 30 är det nya 20!

• Ursäkta förresten? Är JAG 30 ÅR?? Är det ett skämt eller? Jag föddes ju nyss!

• Tacka Gud för att jag inte är 19 år längre. Det är underbart att vara 30 år. Jag är som en härlig, lagom mogen frukt. Eller som en avokado i det perfekta stadiet mellan hård och trådig.

• Googlar ålderdomshem + tidig intagning.
 
• Ålderdomshem?? Snälla nån det är många år kvar dit. Förresten skulle jag ju just youtube:a One Daj... One dir...
 
• Men kära nån vad heter det där popbandet som är så populära bland ungdomarna nuförtiden? One-nånting. Strunt samma. Fattig Bonddräng-låten är ändå mycket bättre. Jag youtubar den.
 
• Guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud vad jag är gammal!! Orka vara så gammal som jag är.
 
• Gammal? Jag är väl inte gammal heller? Jag är faktiskt 30 år och i mitt livs form! Igår gjorde jag till exempel tonvis med armhävningar. Typ. Eller i alla fall en. Halv. På knä. Oavsett är det cirka 100% bättre än vad jag har armhävt tidigare. Ha!
 
Eh ja. Ungefär så.
 
I slutet va dagen vill jag ändå påstå att jag älskar min ålder.
 
 
Thihi.

Game of thrones

Vi har börjat titta på Game of Thrones.
 
ALLA talar ju så gott om denna serie. Får jag tro folk så är Game of Thrones det bästa som har producerats sedan Dallas gjorde intåg i televisionen med tillhörande episk signaturmelodi.
 
Men alltså... Blir det bättre? Game of Thrones alltså. Nu har jag sett fem avsnitt och det enda som händer är att jag förväxlar alla tusen olika rollkaraktärer och där emellan är det några som nuppar i ett tält. Inte speciellt spännande med andra ord (eller jo okej nuppet är ganska spännande).
 
Men jag måste kanske ge det en ärlig chans? Typ en hel säsong?
 
 
 
Behöver eventuellt ha den här till hands inför varje avsnitt. Och varje gång ett namn nämns får jag pausa och söka på kartan.
 

Duschberoende

Som ni vet är Mini tokig i vatten, speciellt duschvatten. Idag har han frågat alla oss andra i familjen om vi måhända har planer på att ta en dusch (underförstått: tillsammans med honom). Alla har svarat nej.
 
- Nähä nä. Vill ingen duscha med mig får jag väl göra det själv, muttrade Mini och hoppade (med viss hjälp) ner i badkaret.
 
 
 
 
 
Nu har har suttit där i en kvart.
 
Vi måste verkligen göra något åt den där mannens duschberoende.

Megacrejving

Det enda jag tänker på just nu (förutom choklad och möjligen mina barn):
 
 
 
 
 
Aaaaaaah... Dr Martens. Jag fantiserar om gummisulan som kommer gnistra i skymningen under de höstliga kvällspromenader och det blanka skinnet som välver över foten. Mmmm... Så snyggt! Tänk er tillsammans med smala jeans och kappa.

Jag vill verkligen ha dessa!!
 
Jag ska bara få utbetalat min lön först. Och möjligen sälja något på Blocket. Sen står inget emellan mig och skorna.

Familjefotografering

Igår var hela familjen Spiderchick iväg och fotograferades. Inte i studio eller så utan hemma hos en släkting som kan det där med skärpa, ljus och redigering.
 
Att försöka få till ett familjefoto med två små barn där 1) alla sitter still 2) alla tittar in i kameran 3) alla ser någorlunda glada ut 4) ingen håller för ögonen 5) ingen har munnen full med gräs 6) ingen skriker JAG VILL INTE DET ÄR SÅ TRÅÅÅÅÅÅKIGT och 7) ingen väser i mungipan om du sitter still så får du glass sen är inte det lättaste.
 
Men efter att mamman och pappan gått med på att inför varje kameraknäpp unisont skria KISSBAJSKORV eller KAMERABAJSKORV eller LÖSBAJSKORV eller PAPPABAJSKORV (mitt förslag) och... Ja ni fattar. Så gick det riktigt bra måste jag säga.
 
Nu har vi snart en förstoring av familjen hängande i vardagsrummet.
 
 
 
Fotografen med barnen.
 

Småbarnspodden

Yes! 
 
Nu har vi fått upp en ny pod. Den här gången avhandlar vi småbarnslivet och allt som hör där till. Första tiden med bebis, barnuppfostran, jämställdhet, sömnbrist, när man orkar, när man inte orkar, folk som ska "tycka", kärlek, glädje, livet, eh... Ja allt. Hoppas ni kommer gilla det!
 
Lyssna här nedan eller sök upp oss på iTunes (moa&matildas podcast). Det går även att lyssna vi android.
 
Den här podden har vi ett samarbete med Lekmer.se vilket vi är stolta över!
 
 

En pod skall födas

Hej!
 
Tack för alla goa kommentarer angående förra inlägget! Som sagt jag försvinner ju inte helt.
 
Nu håller vi på att spela in en pod här hemma, jag och Matilda. Till hjälp har vi två stycken kortväxta och ganska livliga tekniker:
 
 
 
 
 
 
 
Oj vad dom jobbar och står i, teknikerna! Mini har spelat in en ny jingel åt oss med hjälp av batteridrivna leksaksnycklar och upprepade toner av "Für Elise".
 
 
 
 
 
 
Efter en stund tröttnade en av teknikerna och började istället gå igenom sin mammas ekonomi. Sånt måste ju också göras.
 
 
 
 
Sen var det dags för lunch.
 
 
 
Efter lunchen försökte den ena teknikern att brotta ner den andra. Tumölt utbröt och det hela slutade med att Mini blev biten i rumpan. Som tur var hade han en blöja som sköld och bitmärket förblev ytligt. Pjuh! Mini låter hälsa att det, rumpattacken till trots, inte finns några "hard feelings" och "sugen på skinka kan vi alla bli". Så sant.
 
Men sen tyckte mammorna att det var dags för teknikerna att sova så att podinspelning kunde starta. Teknikerna somnade gott och sov i ganska exakt... Fem minuter. Och så var det full rulle igen.
 
Nämnde jag att dagens pod ska handla om småbarnslivet?
 
Vi återkommer med material.
 
Ps. Nu har jag och Matilda en facebooksida som ni kan gilla för att ta del av allt som rör poden, ni hittar den här.

Tankar om en bloggkarriär som varit

Jag har bloggat i fem år och jag har älskat varenda sekund. Jag har aldrig tyckt att det har varit tråkigt eller betungande att uppdatera. Hade jag tyckt det hade jag aldrig hållit på så länge och så ihärdigt som jag har gjort.
 
Men så i våras.
 
Plötsligt kändes det inte lika roligt att logga in på bloggen längre. Det där pirret som jag tidigare haft inför bloggen och alla dess möjligheter började ersättas av en mättnadskänsla. Jag kände mig mätt på hela grejen. Väldigt mätt. Jag har alltid sagt att den dagen bloggandet inte känns roligt, då ska jag heller inte ägna mig åt det. Det spelar ingen roll att det har blivit mitt jobb. Jag tänker inte krysta ur mig inlägg bara för att.
 
Alltså: Här med slutar jag att proffsblogga.
 
Bloggen kommer gå från att vara min huvudsyssla och min primära inkomstkälla, till att bli min hobby. Det har inte varit ett lätt beslut. Tankarna har varit många. Ska jag verkligen lägga ner allt det som jag har byggt upp? Ska jag ge upp alla de tusentals besökare som jag har lockat hit? Ska jag tacka nej till den lön som bloggen genererar? ÄR JAG INTE BRA JÄVLA PUCKAD SOM LÄGGER NER ALLT DET DÄR?
 
Svaret är - jo jag kommer naturligtvis att tappa läsare (det har jag redan gjort). Ja jag kommer förlora en del av min inkomst och jo jag är nog lite puckad. Må så vara. DET ÄR INTE HELA VÄRLDEN!
 
Den svåraste frågan har ändå varit: Vem är jag utan min blogg?
 
Svaret på den frågan är: Jag vet inte? Rent yrkesmässigt alltså. Faktiskt vet jag inte det. Det låter kanske ytligt och banalt, men har du bloggat varje dag i fem år så är bloggen en del av dig. Som en tredje hjärnhalva. Jag får helt enkelt klura ut vem jag är och hur jag ska styra min yrkesbana. Det löser sig. Under de fem åren som varit har fått uppleva så mycket roliga saker. Så mycket som har hänt. Så många människor jag har träffat. Minnen för livet. Jag har erfarenheter som få andra har och dessa tänker jag bära med mig och förvalta.
 
Skriva måste jag naturligtvis göra. Jag fortsätter att jobba för Skövde Nyheter och det känns så kul! Att producera material till tidningen är en lagom och sund skrivtakt. Jag har redan skrivit två krönikor med en glöd som jag inte har haft på länge, just för att jag ägnat bloggen mindre tid. Det är en härlig känsla.
 
Jag kommer uppdatera här också (hallå vi har ett bröllop att avhandla!) men bara ibland. Jag kommer finnas med podcasten som ni hittar här och på iTunes (moa&matildas podcast). Jag finns på instagram (spiderchickblogg) och ni kan även gilla min sida på facebook så missar ni absolut inget av det jag producerar (nu blev ni lättade va mjehe).
 
Tack för allt stöd jag har fått genom åren. Ni är ju mina BFF:s. Det är ni som har gjort det möjligt för mig att gå på galor, vinna priser, göra roliga samarbeten, frilansa och tjäna pengar på det jag älskar. Att få skriva mitt "trams" och försörja mig på det är en dröm som har gått i uppfyllelse.
 
Min förhoppning är naturligtvis att ni fortsätter kika in här och kolla läget, om än mer sporadiskt. Jag hoppas att ni fortsätter lämna små spår, det betyder mycket för mig.
 
Tack och bock!
 
 
Häj häj från mäj.
 
 

Vardag och wrestling

Den här veckan är det vardag för familjen Spiderchick igen. Jobb och förskola och allt det där.
 
Jag och MiniSpider har rensat hallen idag. Jag har plockat in skor i skoskåpet och Mini har i exakt samma takt plockat ut dom igen. Vi har med andra ord varit synkade. Fast åt motsatt håll.
 
Efter rensandet tyckte jag att vi skulle vila en stund. Mini har dock inte förstått grejen med att ligga still längre tid än vad det tar att slå igen en ögonlock så han har istället utövat "wrestling" (fribrottning) på sin ömma moder. Det vill säga han ställer sig vid mig, sträcker upp armarna i luften, tjuter något i stil med "hiiiiiiiii yaaaaa" och sedan slänger han sig rätt ner i min mage med armbågarna före.
 
Aouch!
 
Jo det gör faktiskt ganska ont. Även om han är blott en bebiswrestlare. Viktklass 10 kilo-ish.
 
 
 

Förlovningsfirande

Tusen tack för alla gratulationer här, på fejjan och på instagram.
 
 
 
Jisses vad många tummen upp. Instagram alltså. Det är där det händer.
 
 
 
Igår kväll när barnen hade somnat firade vi vidare vår förlovning med rödvin (håller på att lära mig dricka det, det går trögt men jag kämpar) och maraton av Homeland (aaaaarrrrgh så spännande att jag kolavippar).
 
Dock höll vi på att inte få upp korken till vinet. Vi hittade nämligen inte vinöpparen. Alltså, paniken i Spiderpapas ögon! Ni skulle ha sett. Rödvin är det bästa han vet i livet. Det och möjligen familjen. Och musiken. Och tatueringar.
 
Hur som haver. Efter en stunds fruktlöst letande drog jag mig till minnes att jag fick en skruvdragare i ett pressutskick för några år sedan. En skruvdragare som även fungerar som vinöppnare. Ha! Efter lite rotande i verktygslådan kunde vi till slut borra upp korken. PJUH.
 
 
 
Borr borr.
 
 
 
Så där ja.
 
 
 
Tummen upp (nej jag har inte ringen på mig på bilden,det betyder INTE att vi har hunnit skilja oss) (förresten påminn mig om att tv-kontrollen ligger i hallen).
 

Dop och förlovningsdag

Idag har vi haft dop för MiniSpider.
 
Vi skulle döpt honom i februari men tvingades ställa in på grund av magsjuka. Nu fick vi äntligen tummen ur och med facit i hand är jag glad att vi var tvugna att vänta. Ja menar hur ofta ser man ett dopbarn som står på en pall och plaskar lyckligt i dopfunten och som sedan diggar järnet (snudd på rejvar) till alla psalmer? Och hur ofta har dopbarnet dessutom så pass utvecklad motorik att han kan pilla prästen i näsan (placerar man fejjat i pethöjd på ettåring så tigger man om det) jag bara undrar??
 
Presentinspektion:
 
 
 
 
Under dopfikat passade jag och Spiderpapa på att tillkännage vår förlovning. Japp. Nu är det officiellt med ringar och allt. Det kändes helt rätt att dela vår förlovning med alla nära och kära. Nästa sommar gifter vi oss.
 
 
 
 
 
Jag älskar min förlovningsring! Vitguld med tre små diamanter.
 
 
 
 
Som ni förstår har det varit en fin dag! Tack till alla som kom på dopet! Vi är lyckligt lottade som har så mycket familj och vänner.
 
Nu: Nedräkning till Spiderbröllis 2014.

Flitens lampa lyser

Den här morgonen var jag och Mini uppe först av alla i familjen. Klockan 07:00 närmare bestämt.
 
Mini började genast inventera kökslådor för att kontrollera så att inget försvunnit under natten. Jag påpekade vänligt åt honom att han inte MÅSTE jobba det första han gör lördag morgon men då mumlade han bara något i stil med "ingen rast ingen ro" och fortsatte krafsa i lådorna.
 
Jaha ja.
 
 
 
 
 
 
Sedan gick han vidare till badrummet och sprätte loss med toalettpappret.
 
 
 
 
- Vad gör du? undrade jag.
- Jag underlättar för er att gå på toaletten, svarade Mini.
 
Han menar att nu slipper vi riva isär pappret själva när vi ska torka oss och kommer på så vis spara säkert fler hundradelssekunder i tid per toalettbesök.
 
Tack.
 
Antar jag.

Mayday mayday!!

Kan jorden vänligen sluta snurra för en stund - jag har funnit en snasknyhet!!
 
 
 
 
 
Och vilken nyhet sen.
 
Blev helt svettig när jag såg påsen. Pulsen steg, kinderna hettade och jag försattes i ett nästan ohälsosamt upphetsat tillstånd. Jag ÄLSKAR Bilar och jag ÄLSKAR Polly! Varför har ingen meddelat mig om den här nyheten?? Jag vågar inte ens tänka på hur länge dessa har funnits på marknaden, ensamma och totalt otestade. Hu!
 
Återkommer med ett utlåtande.
 
Mvh // Eder icke licensierade högst självutbildade snasktestare 

Grabbkvällen som urartade

När jag kom hem från en vän igår kväll vid halv nio möttes jag av det här:
 
 
 
 
 
K.A.O.S
 
Killarna skulle ha "grabbkväll" medan jag var borta och ja ni ser ju, det måste ha urartat rejält. Popcorn över hela vardagsrumsgolvet, leksaker aggressivt omkullvälta, Spiderpapa med dubbla snus under läppen, Lilleman förstelnad framför en film om blå figurer med vita mössor (antagligen barnförbjuden och totalt livsfarlig) och Mini hittade jag i späljsängen däckad på GUD VET VAD!!!
 
Jeez. Aldrig ska man kunna vända ryggen till.

Dejtkväll

Den senaste tiden har vi passat på att lyxa till det med massa egentid jag och Spiderpapa. Vi har nyttjat barnvakt för fullt. Varit ute bara vi. Hållt hand, pussats och så där. Det behöver vi efter ett intensivt småbarnsår.
 
Ni förstår, båda våra kids har varit svåra att lämna bort före ett års ålder. Varken Lilleman eller MiniSpider har varit okej med det. Det har liksom inte funkat och därför har vi heller inte haft barnvakt innan dess. Men så efter 1-årsdagen är det som att en propp har släppt (Mini fyllde ju 1 år nu i juli) och efter det har det gått hur bra som helst att lämma bort. Båda barnen är väldigt trygga med mor/farföräldrar och mor/farbröder. Lilleman är även i den åldern då han fullkomligt älskar att få sova borta och skämmas bort med mysigheter och äventyr.
 
Igår var vi ute och käkade middag jag och Spiderpapa. Sedan gick vi på bio. Vi såg Elysium som tyvärr var riktigt kass (obs! enligt mitt tycke). Lite roligt dock att en av karaktärerna heter Spider vilket fick mig att under hela filmen sitta och tänka på... MIG SJÄLV!! Mjehe.
 
 
 
 
 
 
 

Lille arvatagr´n

I egenskap av lillebror är Mini arvtagare till SÅ mycket kläder, skor, mössor, vantar, overaller, ALLT! Vi kommer inte behöva köpa ett enda textilbaserat ting till honom på... Ja jag vet inte. En livstid. Han kan antagligen fylla 90 år och fortfarande ärva kalsipper av storbrollan! Eller hur länge man nu syskonärver av varandra, inte vet jag. Men ändå. Snacka om ekonomiskt liv!
 
Minns ni den här röda mössan?
 
 
 
Lilleman nyttjade den flitigt förra vintern. Nu löper den vidare i familjen.

Bilägare??

Alltså.
 
Vi lämnade av min mellanbror på en fest utanför stan i fredags. Med hans egen bil, för vår är trasig. Sedan dess har min bror inte ringt och krävt bilen tillbaka?
 
Så jag antar att... Den är vår nu? Bilen alltså.
 
Ja menar det måste väl ändå finnas någon slags gräns för hur länge man kan överlåta sitt motorfordon i någon annans vård innan den automatiskt tillfaller denne eh... Vårdtagare.
 
 
Spiderchick med en "har jag just blivit med bil?" min.

Fikabjudning med baktanke

Igår hörde Matilda av sig och ville att vi skulle ha ett telefonmöte angående podden.
 
Jo visst. Möte kunde vi väl ha. Men jag tyckte att det vore bättre om vi sågs ansikte mot ansikte istället, så jag bjöd helt enkelt hem Matilda på en fika. Mycket trevligare än ett telefonsamtal!
 
Fast... Om jag ska vara helt ärlig var främsta anledningen till fikabjudningen att:
 
 
 
 
 
 
Rackarn´s vad jag städade innan Matilda knackade på dörren! Ordet "effektiv" har fått en helt ny innebörd. Oj oj oj vad fräscht och fint vi har det här hemma nu. Uuuunderbart!
 
Matsalsbord efter städning:
 
 
 
 
Svar ja. Jag har alltid de senaste mode och inredningsmagasinen liggande framme på bordet så där uppradat. Har inte ni det?????
 
 

Orange is the new black

Har ni sett Orange is the new Black? Netflixs egen serie. Den är sååååå bra!!
 
Vi har avverkat farligt många avsnitt per kväll jag och Spiderpapa. Nu är vi på upploppet med bara två avsnitt kvar att se, spääääänande värre! Men vad händer? Jo Spiderpapa bokar in en REPKVÄLL med sitt band?!? Ursäkta men vad hände med att pausa övriga livet när man följer en bra serie?? Är det inte lag på det?? Jag bara undrar.
 
Nå väl.
 
Spiderpapa får göra som han vill. Jag tänker naturligtvis kolla på båda avsnitten även om han inte är hemma. Jo det kanske är taskigt men tar man sådana där dumdristiga beslut så får man stå sitt kast och sedan leva med konsekvenserna.
 
 
 
 
 

Lättskalat. Eller inte.

Vissa ägg är lättare att skala än andra. Om man säger så.
 
 
 
 
Just här lyckades jag skala bort allt utom möjligen gulan.

Flyttlass till soligt ställe

I helgen har vi hjälpt min lillebrolla att flytta till Karlstad. Vi har burit lådor, skurat golv, dammat lister, frostat av frysar och burit ännu fler lådor. Trappa upp och trappa ner.
 
Det finns ju roligare saker att göra på helg men när jag och Spiderpapa bodde i Göteborg flyttade vi fem gånger och min bror hjälpte till varje gång. Så jo man kan säga att vi "owe him". Skulle han be mig flyttskrubba toaletten med min egen tandborste hade jag tvingats svara ja. Så mycket är vi skyldiga honom.
 
Flyttmat:
 
 
 
 
 
Inte en grönsak i sikte, om man inte räknar tomatsåsen. Precis som det ska vara när man flyttar. Om ni undrar vem det är som sitter beredd att hugga in på pizzan med en tång så är det min mamma.
 
Min bror var för övrigt barnvakt åt båda Spiderkidsen häromveckan (för första gången) (det gick superbra) så det är ju TYPISKT att han ska flytta från stan just när vi har börjat få användning av honom. Men men. Nu får vi en anledning att åka till det där stället där solen alltid lyser, vad folk säger.

Grillfest och konsert

Igår var vi på grillfest hos svärmor och hade en trevlig kväll med schläkten. Vi åt supergod grillmat med smaskiga tillbehör. Eller vad sägs om maskrosgelé och rabarberchutney? Mmm... Ja det var gott alltså. Överraskande gott.
 
 
 
 
 
 
 
Sen gick vi på konstert med Gyllene Tider. Gratis. På ganska mycket avstånd.
 
 
 
"Ska vi älska så ska vi älska till rock n´roll" sjöng Gessle och det är väl ungefär så som min karl skulle sjunga till mig, den gamle rockräven.
 
Själv skulle jag antagligen sjunga något i stil med "ska vi älska så ska vi älska till Keeping up with the Kardashians season eight".
 
Men sen har jag ju aldrig varit så värst mycket för musik heller.

Spiderchick 17 år

Många är de gånger då ni har efterfrågat bilder på mig från tonåren.
 
Jag har faktiskt inte så många bilder från den tiden. Det fanns liksom inga digitalkameror då och mobilerna var ännu inte så hi-tec. Det låter som att jag är hundra år gammal och det är jag kanske, teknikutvecklingsmässigt sett (nytt ord till ordlista?). Men som sagt, av den anledningen finns det inte så många bilder på mitt tonårsjag att tillgå.
 
Men så var jag hos en kompis för ett tag sedan och hon hade rotat fram en gammal skolkatalog.
 
Och där. Där var jag.
 
17 år gammal med fluffigt hår, skarpa ögonbryn och handen vilande så där "coolt" på kompisen bredvid.
 
 
 
 
 
Jag minns den där klockan. Den var rosa och jag hade köpt den i Spanien. T-shirten var grön med ett rosa tryck. Jag hade just färgat mitt blonda hår "ljusbrunt" och något halvår senare var jag ännu mörkare. Sen var jag brunett några år innan jag en höstkväll 2005 sökte mig tillbaka till mina rötter med hjälp av noll frisörkunskaper och en herrans massa väteperoxid.
 
Ja det var tider det.

Jag är friiii

Ibland undrar jag om MiniSpider vekligen trivs hos oss?
 
Så fort vi öppnar ytterdörren kommer han nämligen sättande i en fart som inte borde vara möjlig för någon som tar sig fram på alla fyra och svooosh är han utanför dörren innan vi hinner blinka. Rätt ut i trappuppgången far han på sina illsnabba små händer och ben.
 
- IIIiiaiaiaiiaiiIIIIaaaaaaiIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIiiiiiiiaaaaaiiiIIIIII, tjuter han så att det ekar i hela huset.
 
Jag vet inte, men jag antar att skriandet betyder något i stil med ÄÄÄÄÄNTLIGEN!! JAG ÄR FRIIIIIIIIIII.
 
 
 
 
 
Friheten är dock kortvarig och besvikelsen total när han sekunden senare blir infångad och tillbakaburen till sitt fångenskap hem.
 
 

En lek i bilen

På vägen till Öland lekte vi "fiskeleken" i bilen.
 
Den går ut på att de som sitter i framsätet (i det här fallet fyraåringen och pappan) kastar bak ett fiskespö (i det här fallet ett godissnöre) till den som sitter i baksätet (i det här fallet jag) och sedan hoppas på napp.
 
För killarnas del blev det napp mest hela tiden.
 
Saker som fastnade på kroken:
 
 
Smågodis (mycket populär fångst).
 
 
 
 
Smoothie (ganska populär fångst).
 
 
 
 
Prinskorv (sådär populär fångst).
 
 
 
 
En keps (inte alls populär fångst?)

En ny pödd är född

Jippi kay ey!
 
Nu har vi spelat in en pod! Min macdator har inte gått att ladda så den kan vi inte spela in på längre (eller använda alls tills jag får tummen ur att fixa en ny laddare) men nu har vi fått låna en dator. Tjoho! Faktum är att Matilda har satt sina barn i pant för detta digra ändamål. Datorutlånaren har de oprofessionella barnen och vi har datorn. Mjehhehe... Tills vidare. 
 
Nå väl.
 
Den här podden pratar vi om Matildas bröllop (ho â nygifter!!), möhippan, bröllopstal, semester, trasiga bilar, träning, bortsprugna barn, galningar på Blocket med mera med mera.
 
Lyssna här nedan eller på iTunes (moa&matildas pod). Har ni iTunes kan ni börja prenumerera på vår pod så missar ni inga avsnitt. Ni kan även lyssna via android.
 
Väl mött!
 
 

YOLO

Idag var jag tvungen att googla vad det där YOLO betyder. Jag har sett det uttrycket på olika sociala medier men aldrig förstått vad det betyder.
 
Första googleträffen:
 
 
 
 
Bara folk under 25 år förstår ordets mening?? A men va tusan! Tack för den ålderspassningen.
 
Jo jag kanske fyllde 30 år förra månaden MEN SÅ GAMMAL ÄR JAG FAKTISKT INTE!! Jag är helt säker på att Yolo skulle betyda något även för mig om jag bara fick tänka efter lite. Men nu råkar google vara nära till hands. OKEJ??
 
Jeez.
 
Ja ja.
 
Efter en stunds grävande fick jag fram att YOLO är en förkortning för You Only Live Once.
 
Jaha.
 
Det var ju käckt.
 
Eller eh... Jag menar det var ju eh... Ball.

Bröllopet och det där talet

Nu är vi hemma efter en underbar bröllopshelg med vigsel, middag, dans, fest, nattamat, övernattning och slutligen brunch.
 
Lite svettigt var det till en början då brudparet lyckades pricka in årets varmaste dag att gifta sig på (30 grader i skuggan). Kände mig glad att jag fick mingla runt i klänning med viss luftkonditionering mellan benen och inte, som herrarna, smälta bort i en varm konstym (färg svart). Men efter själva vigseln rensade regnet luften och sedan var resten av dagen sval. Helt perfekt.
 
Talet då?
 
Det gick bra!
 
Jag höll det tillsammans med min vän Rebecka. Vi satt halva middagen och väntade på avrättning vår tur. Jisses vad nervösa vi hann bli! I höjd med huvudrätten gjorde vi oss redo att rymma iväg i en taxi. Vi tänkte att den kunde sladda in på gräsmattan precis utanför partytältet vart på vi då (i var sin MacGayver-aktig kullerbytta) skulle slänga oss in i baksätet och samtidigt skrika KÖÖÖÖÖR BARA KÖÖÖÖÖÖR!
 
Efter viss överläggning höll oss dock ifrån att rymma.
 
Och tur var väl det för talet blev som sagt lyckat och efteråt gav vi oss själva betyget sex av fem toast. Självgoda? Nej det tycker jag inte.
 
 
Vi lyckades färgmatcha varandra också, jag och Rebecka.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Plats för bröllopsfest.
 
 
 
Utsikten från mitt och Spiderpapas rum imorse.
 
 

Brottsplats och bröllopsbestyr

Imorse begicks det ett brott i det Spiderchickska palatset.
 
Brott: Vandalisering av soffa
Brottsplats: Vardagsrummet
Tid: 08:01
Signalement gärningsmän: Pygméliknande figurer. Snabba. Effektiva. Orädda. Jobbar i grupp.
 
 
 
 
 
 
Ja. Det där var alltså klockan åtta imorse.
 
Sedan dess har jag hunnit nervositetsbajsa ett antal gånger. En av mina närmsta och äldsta vänner gifter sig nämligen idag (jippi!!) och jag ska hålla tal. Fyyyyyyyyyyyyyyyy... Ångrar mig redan. Fast jag vet å andra sidan att jag hade grämt mig för resten av livet om jag inte höll det där talet. Och jag vet även att jag kommer tycka att det är kul när jag väl står där.
 
Ibland måste man göra läskiga saker för annars är man bara en liten lort.
 
Ser för övrigt ut att bli hyfsat bröllopsväder:
 
 
 
 
 
 
Ni får kika in på instagram (spiderchickblogg) och följa mig under dagen.
 
Över och ut.

Godaste på hela sömmar´n

Semestern fortskrider för vår del. Det går ju inte klaga på vädret direkt! Eller jo, det går visst att klaga. Idag var det till exempel "alldeles för varmt". Mvh // En svensk.
 
Nå väl.
 
Vi har det så bra lille Spiderfamiljen. Idag har vi bland annat hängt i stugan och repeterat ett tal som jag ska hålla på mina kompis bröllop. Jag är nervös men har kommit på att det absolut värsta som kan hända är att jag drar upp klänningen över huvudet och monar inför hela bröllopsfesten samtidigt som jag böjer mig framåt och börjar "prata" med rumpan i något slags perverst buktaleri. Sannolikheten finns. Men är förhållandevis låg.
 
Idag har jag även blivit serverad något som må se anspråkslöst ut på tallriken men som mycket väl kan vara det godaste jag har ätit på hela sommaren:
 
 
 
 
 
I rollerna:
 
1 skiva flirtig vattenmelon
1 skiva lockande manchego-ost
1 skiva oemotståndlig parmaskinka
 
Mmmmmm...