Årsresumé

Vad har hänt under 2013?
 
Tillåt mig vandra tillsammans med eder genom minnenas allé:
 
Januari: Jag och Spiderpapa bestämmer att vi ska gifta oss. I år. Eller aldrig. Typ.
 
Februari: Vi får ställa in MiniSpiders dop på grund av att huvudpersonen själv är magsjuk. Jag är sidekick i Radio Skaraborg.
 
Mars: Vi åker till Teneriffa. Det regnar och är storm hela veckan. Teneriffianerna (?) har aldrig tidigare upplevt något liknande. Men vi är inte bittra. Neeej dåååå. Vilken svensk behöver sol i mars? Ska man betala en halv årslön (typ) för att resa utomlands kan man väl lika gärna göra det för att uppleva en unik storm.
 
April: Jag startar en podcast med Matilda. Första avsnittet gör nervositeten att vi båda låter som mössen i Askungen. Kastrerade sådana. På speed. Men succé blir det!
 
Maj: Jag är fortfarande 29 år och ung som en gryende sommardag. Jag nynnar frekvent på Britney Spears gamla dänga Im not a girl not yet a woman.
 
Juni: Jag fyller 30 år. Dagen firas stilla tillsammans med familjen. Besöker Oslo för första gången i mitt liv och är med på möhippa för min BFF, vi har löjligt roligt!
 
Juli: Vi åker till Öland med en trasig bil. Ja, just då vet vi inte om att den är trasig (även om den brummar lite märkligt) men när vi kommer hem undrar vår mekaniker hur vi överhuvudtaget har kunnat rulla över Ölandsbron utan att tappa alla däcken i Kalmarsund?! I övrigt har vi en fab semester!
 
Augusti: Vi döper MiniSpider som nu är så stor att han kan plaska i dopfunten och peta prästen i näsan. Jag och Spiderpapa förlovar oss officiellt.
 
September: Vi säljer vår lilla stuga då tiden för den inte alls finnes. Jag slutar proffsblogga. Det vill säga efter att ha haft bloggen som största inkomstkälla tillåter jag mig själv att ha den endast som bisyssla. Nervöst - men ett mycket bra beslut!
 
Oktober: Jag börjar styrketräna och gå på yoga. Jag och Matilda genomför vår första föreläsning inför cirka noll intresserade gymnasieungdomar. Men vi har roligt ändå! Spiderpapa får veta att han ska vara med i Melodifestivalen. Jippi!
 
November: NOVEMBER?? Ursäkta är det bara två månader kvar av året? VI SKULLE JU GIFTA OSS OCKSÅ! Vi akutplanerar ett bröllis. Jag och Matilda får vår första podsponsor, Esska. Vi är så stolta!
 
December: Jag och Matilda når över EN MILJON unika lyssningar på vår pod, totalt sedan april. Galet. Jag och Spiderpapa gifter oss. Vi har världens bästa bröllop och jag är världens lyckligaste fruga!
 
 
 
 
 
 
 
Överlag har 2013 varit ett år med mycket skratt, glädje, kärlek och gemenskap. Sömnen har (efter bebistiden) kommit åter och det, tillsammans med min träning, har gjort att jag har varit en piggare och gladare person.
 
Jag ser mycket fram emot 2014.
 
GOTT NYTT ÅR önskar jag er. Tack för att ni finns!
 
Kram!

Ursäkta??

Sitter och bläddrar tillbaka i mitt bloggarkiv så här näst sista dagen på året.
 
Hittade den här bilden från januari i år:
 
 
 
 
 
Vänta lite här nu... Är det MINISPIDER som jag har på bröstet?? URSÄKTA???? Har han varit så liten? I år dessutom?
 
Helt galet.
 
Nu springer han ju runt här hemma som värsta kavata och alltid glada 1,5-åringen. Härmar allt som storebror gör. Älskar att vara ute och hämtar själv sina ytterkläder (ibland förväxlar han pappas stövlar storlek 43 med sina egna). Säger titta, mamma, pappa, bajs och blomma. Plus ett gäng andra ord. Äter korv som en hel karl, kan typ prata i mobiltelefon (plus brukar söka telefonkontakt även via datormusen, tv-kontrollen och självscannern på Ica Maxi) och skrattar åt Bolibompa (i alla fall när storebror skrattar).
 
Vad hände? Hur gick det så fort?
 

Min man

Jisses vad ovant det känns att referar till min käresta som "min man".
 
Jag minns att jag hade samma ovana känsla när jag första gången blev mamma. Att refererar till mig själv som mamma... Det kändes märkligt i början. Jag var ju inte ens helt säker på att barnet faktiskt skulle få stanna hos mig? Kanske skulle någon snart knacka på dörren och berätta att allt bara var ett misstag?
 
- Hej hej vi kommer från BFC*. Det har skett en förväxling och vi är här för att hämta upp ett barn som har råkat komma med er hem. Va? Varit gravid? Jo du har kanske känt dig lite uppsvälld de senaste nio månaderna, det kan bli så när tarmen trilskas.
 
Typ så.

Alternativt att min egen mamma skulle komma och ta hand om lille bebisen för hon var ju mamma. Inte kunde väl jag..?
 
Men snart kändes det som den mest naturliga sak i världen att vara mamma. Såklart! Så jag antar att det snart kommer kännas precis lika naturligt att ha en man och vara en fru.
 
 
 
 
 
* BFC = förkortning för BarnFörväxlingsCentrum. Jag antar att det finns en sådan instans.

Fest för en 30-åring och fabulös värvning

Igår var vi på 30-årsfest (julafton, bröllop, 30-årsfest, stundande nyår... Det vore ju synd att säga att sista veckan på året har varit händelselös). En av mina vänner som jag har känt längst fyllde år och hade bjudit in kompisar och familj i en salig blandning. HUR trevligt som helst! Påminn mig om att jag och min släkt ska införa applåder, jubel och tal när vi ses = bidrar till god stämning.
 
Förutom att vi hade roligt, åt god mat och fick massa beröm för våra barn värvade vi även en barnvakt.
 
Tjoho!
 
Fyraåringen hittade nämligen en 20 år äldre kompis som han satt ihop med under hela kvällen och det visade sig att hon har massa erfarenhet av småfolk och dessutom gärna kan tänka sig att ställa upp som barnis om det behövs. Perfekt! Faktum är att vi har pratat om att värva någon form av proffsbarnvakt, jag och min man. Nog för att vi har en hängiven familj runt omkring oss men det är ju inte alltid dom har möjlighet att ställa upp. Tänk att till exempel kunna smita iväg på bio en fredag när barnen har somnat, hur lyxigt??
 
Mycket bra 30-årsfest. Helt klart.
 
 
 
Fladderklänning, lika skönt som fladderbyxor.
 
 
 
 
Chokladpaj. HELT OKEJ EFTERRÄTT!!
 

Vårt bröllop

Igår blev vi man och hustru. Vilken dag! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja bena ut bland alla härligheter? Jag får väl helt enkelt stolpa upp det i punkter, så där som jag brukar göra.
 
Vår bröllopsdag (håll till godo med mobilbilder):
 
08.00 Jag väcks av min blivande man med frukost på säng och present - en spadag med hotellövernattning. Så fint! Precis vad vi behöver.
 
10.30 En frisör som heter Lisa kommer för att fixa mitt hår. Efter massa spray och overkligt mycket tupering blir till och med mina små hårfjun fluffiga och kommer upp i en tjusig uppsättning.
 
13.00 Brudtärna och bestman med respektive kommer för att äta lunch med oss. Jag byter om till mina brölliskläder, en marinblå långklänning med bar axel från det lyxiga modehuset Gina Tricot. Mjehe. Känner mig väldigt fin!
 
14.00 Det knackar oväntat på dörren. Utanför på gatan står en limousin som någon hyrt åt oss?! Tydligen tycker inte vår familj att vi ska anlända till kyrkan i vår skruttiga Renault, a.k.a Pruttibangbang?
 
 
 
 
 
14.30 Vi står uppe i ett kyrktorn och "gömmer" oss medan gästerna anländer. Spiderpapa gråter dagens 171:a skvätt lyckotårar.
 
I kyrktornet.
 
 
 
15.00 Vi går in i kyrkan till All you need is love (av Beatles) som våra solister Josef och Cecilia sjunger. Före oss går barnen och strösslar rosenblad.
 
15.15 Vår präst är lättsam och humoristisk, vilket vi uppskattar. Våra fantastiska solister sjunger True Colors och Utan dina andetag. SÅ vackert! Vi säger JAAAA till varandra :-)))) Efter det är vi så tagna av stunden att vi helt glömmer bort höger och vänster och kan för våra liv inte minnas vilken hand eller ens vilket finger som ringarna ska sitta på?! Prästen får vägleda.
 
 
 
 
 
 
15.30 Vi tågar ut. Solisterna sjunger  All you need is love igen. Utanför kyrkan tänder vi tomtebloss och kramas med alla.
 
 
 
 
 
 
16.00 Vi har hyrt en festlokal som vi pimpat med blommor och mängder av levande ljus. Först dricker vi bubbel och skålar. Jag och min kära make har ordnat en fotohörna med tillhörande fotograf där vi vill att alla gäster fotar sig.
 
17.00 Vi bjuder på buffé.
 
 
 
 
 
17.00 och framåt Det spexas och hålls tal. Äts tårta och dansas. Bröllopet må vara enkelt men vad spelar det för roll när hela lokalen är proppfylld av kärlek? Verkligen massa kärlek! Det sägs så många fina ord och uttalas så många kärleksförklaringar. Vi gråter och skrattar om vart annat. För mig och min man (thihi) känns det härligt att vi med handen på hjärtat kan säga att varenda människa kring långborden betyder något för oss och spelar en roll i våra liv.
 
21.00-ish Vi avrundar middagen. Jag är HELT slut och längtar efter att få komma hem och smälta allt som hänt.
 
En helt perfekt dag! Den blev precis så som vi ville ha den. Intimt och personligt med massa kärlek och skratt! Det bästa är att det inte är slut ännu. I sommar har vi en stor fest för våra vänner och det känns SÅ roligt att vi har den kvar att längta till.
 
Tusen tack till alla som var med igår. Tack för alla fina ord och fina presenter. Tack för alla telegram, sms och kort!
 
TACK!
 
 
 

Stor dag imorgon

Jo minsann. Det är en brudbukett som ni skådar i förgrunden. 

 


Imorgon är det stora dagen D för oss! Eller ska jag säga dagen B? B som i BRÖLLOP! Tjoho!
 
Jag är inte speciellt nervös. Lite pirrig kanske. Men mest tycker jag bara att det ska bli SÅ roligt! Just nu går jag runt här hemma och övnings-gifter mig. Jag är helt besatt av min brudbukett! Den är så himla vacker och helst vill jag att den ska vara en del av min outfit VARJE DAG. Den utstrålar power liksom.
 
Nå väl. Vi hörs efter brölliset.
 
Kram!
 
 

Julafton 2013

Vi har haft en supermysig och fin julafton på alla sätt och vis.
 
Jag inledde dagens julmiddag genom att ledigt luta mig tillbaka på min stol. Och jo, det hade säkert varit jätteledigt och bekvämt om det inte vore för att jag inte satt på en stol utan en PALL! Man kan säga att jag föll så där som fallskärmshoppare faller ut ur flygplan - baklänges, sittande med korsade armar. Minus fallskärmen i mitt fall då. Rätt ner i golvet for jag, rakt in i mammas samling med torkade rosor.
 
Min familj skrattar garanterat fortfarande.
 
JAG BJUDER PÅ DET!!!
 
Förutom Det Stora Fallet har vi lekt julklappsleken, fikat, tittat på Kalle Anka, ätit julmacka, fått besök av rödklädd gubbe med bucklig näsa och ögon i olika höjd (vi borde verkligen se över den där tomtemasken) och ja, ni vet. Allt det där. Barnen har haft en toppendag och somnade utmattade strax innan klockan 19.
 
 
 


 
 
 
 
Julafton 2013 får fem Fallskärmslösa Fallskärmshopp av fem möjliga.
 

Dan före dopparedagen

Idag har vi julpysslat och allmänt förberett oss inför dagen med stort D.
 
Jag drog igång ett bullbak. Saffransbullar med mandelmassa och apelsin blev det. Recept kommer!
 
 
 
 
 
 
 
Framåt lunch urartade möjligen pysselverkstaden något och det hela slutade eventuellt med att mamman, endast iförd trosor, harvade runt på köksgolvet bland mjöl och nejlikor och försökte få bukt med skenande degklumpar och saft från apelsin (pjuh!).
 
 
 
 
 
 
Det hela redde upp sig till slut.
 
 
 
 
 
När det började mörkna travade vi iväg till den mystiska tomteskogen där träden skimrar i rött. Där tände vi tomtebloss och skickade iväg några sista önskningar till tomten. Fyraåringen sjöng we wishmuss a merry christmuss we wishmuss a merry christmuss we wishmuss a merry christmuss and a happy new year vilket helt klart bidrog till den fina stämningen. Jag övervägde att skråla i med O Helga Natt men kände att familjen eventuellt inte är redo för mig och min talang. Än.
 
Sen lekte vi natt-kurragömma och det var väldigt spännande som ni kanske förstår.
 
 
 
 
 
 
 
Efter tomteskogen gick vi hem, kokade gröt och åt morfars nybakade bröd. Fyraåringen fick mandeln i gröten och där med en valfri önskning. Han önskade sig "att kunna äta peppar". Det har han enligt egen utsago nämligen svårt för i nuläget, så det var väl en bra önskning. Antar jag.
 
 
 
 
 
Nu sover pirrig-i-magen-barnen gott. Pappan med för den delen. Jag ska väcka honom. Vi måste ju se en halvkass julfilm så här dan före dan. Det är tradition.
 
Det där med tomteskogen och tomteblossen kommer vi för övrigt göra om nästa år. Det får bli en tradition för det var både spännande och mysigt. Hemsnickrade traditioner är enligt mig det finaste man kan ge till sina barn (förutom allt det grundläggande) det är ju sådant som blir till barndomsminnen.
 
God Jul önskar jag er!

Julklappsrim

Just nu önskar jag att min pappa vore min måg (svärson) istället. För det rimmar så himla bra på julklappen som han ska få av mig.
 
 
 
 
 
 
I och för sig tror jag inte att det behövs något rim för att kunna lista ut vad den här klappen innehåller.

Bröllopsbestyr

Snart gifter vi oss! I slutet på nästa vecka.
 
Jag är nosar på gärnslandet mellan ungmö och fru just nu, kan man säga.
 
Saker vi har hunnit med under den mest intensiva planeringsveckan:
 
1. Vårda sjuka barn
SJÄLVKLART blir barnen sjuka när tiden är knapp och viktigheter står på spel. Inga konstigheter alls. Bassilusker är lömska rackare som kan sniffa sig till viktigheter på en mils avstånd.
 
2. Åka till akuten med ett av barnen
Kvar hemma stod jag med jäsande lussebullsdeg upp till knäna och hann måla upp en hel rad hemska löpsedlar och rubriker. Usch. Fy. Men nu mår båda barnen fint.
 
3. Krocka med bilen
100 kilometer i timman rätt in i en annan bil. TJONG! Joråsatte. Eller vänta, 100 kilometer? Nu blev det visst en nolla för mycket. 10 kilometer i timman, i den hastigheten krockade vi. Eller backade rättare sagt. Rätt in i kogfångaren på annan bil. TJONG! Ingen kom till skada, varken bilar eller människor. Tur.
 
4. Färga håret fel
"Naturligt Blond" stod det på förpackningen men resultatet blev snarare "Jäkligt Onaturligt Blond". Eller inte vet jag hur många som föds med hår som skimrar i mossgrönt???!??! Nå väl. Jag får helt enkelt viga mig grönhårig. Tur att Spiderpapa älskar mig för den jag är. Och även för den jag för tillfället är.
 
5. Gå på yoga
Jag har varit på yoga ikväll. Det behövdes efter den här veckan. Utsträckning, avslappning och meditation, uuunderbart! Jag försvann så långt in i mig själv att instruktören fick starta en skallgångskedja efter passets slut. Snudd på. Nu känner jag mig stärkt!
 
Julstämning i Spiderchickska palatset:
 
 
 
 



 
 

Högtidspodden

 
 
 
Watz up ya crazy swaggers! Högtidspodden in da house. Yea.
 
I det här avsnittet pratar jag och Matilda om jultraditioner. Vi snackar om pressen (som vi känner) att ha en lyckad nyårsafton med trerätters, frodiga kompisgäng och kyssar vid 12-slaget. Vi summerar året som gått (vilket år det varit!) och går igenom våra förhoppningar och drömmar inför 2014. Dessutom bjussar vi på ekorreimitationer och besvärad tystnad. Sånt som kan uppstå när poddares hjärnor lägger av.
 
Hoppas ni har tid att lägga er på sofflocket och lyssna en stund. Eller kanske får vi finnas i dina öron under en frisk promenad?

Lyssna här nedan, via iTunes eller android.
 
 
 
 
 
Stort tack till vår partner Esska som har sponsrat oss under hela december.

Besegrad abstinens

- Jag är så suuuuugen på något, kved Spiderpapa häromkvällen när han plötsligt stod utan snus.
- Well... sa jag och nickade menande mot köksskåpet.
 
Min kille öppnade skåpet och där - DÄR låg den. Den glänsande, läskande påsen med twist. Godiset som vi dagen innan hade deklarerat att vi minsann skulle spara fram till julafton.
 
- Men... Vi skulle ju spara. Eller? Ska... Ska jag?
 
Spiderpapa såg frågande på mig.
 
I en sekund.
 
Sedan SLET han upp påsen och kastade sig över godiset likt ett utsvultet vilddjur.
 
HA!
 
Jag visste att han aldrig skulle kunna hålla sig. Och i kölvattnet av Spiderpapas dåliga karaktär trampade jag runt likt en girig gam och satte i mig alla twistkarameller som jag kunde komma åt. Mjehe.
 
 
Spiderchick - Spiderpapas snusabstinens
1- 0
 
 
 
Schlutt´ (slut).
 
 
 

Skändad krubba

Igår kom fyraåringen hem från förskolan med en alldeles skinande och nypysslad julkrubba. Med stjärnhimmel, halmstrån, Josef, Mara och så lille Jesusbarnet inlindad i en bomullstuss.
 
Åh så fin den var!
 
Men vad upptäcker fyraåringen idag? Jo under natten (tidig morgon?) har krubban blivit SKÄNDAD! Någon har varit där och möblerat om på ett ganska aggressivt sätt. Kvar i krubban ligger några ynka halmstrån och en Maria utan kropp.
 
 
 
 
 
Efter en stunds skallgångskedja hittade vi Josef under matsalsbordet, intakt med kropp och allt. Pjuh! Men Jesus? VAR ÄR JESUS? Efter att ha hittat spår av ett omotiverat uppfällt toalettlock befarar jag att delar av honom i detta nu har hittat vägarna till Skövde reningsverk. Ingenting är dock bekräftat.
 

Ledsen i ögat

Idag har jag känt mig så himla himla ledsen. Och arg. Och besviken. Fast mest ledsen. Jag tror att det är en kombination av trötthet och stress. Gråten har liksom legat hela dagen och dallrat någonstans mellan nyckelbenen och halsmandlarna.
 
Hela min kropp känns som ett begynnande åskoväder som behöver braka lös ordentligt för att sedan kunna klarna upp igen. Om ni förstår vad jag menar. Jag tror att jag ska sätta igång en riktigt sorglig låt och bara släppa loss. Rensa mig själv. Låta tårfloderna komma ut ur sina hålor.
 
 
 
 
- And AAAAA iiii AAAAAA WILL ALWAYS LÖÖÖÖVE YOOOOOUUUU... *BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL* *snor* *fulgråt* *ligger naken i duschen i fosterställing*
 
Skämt åsido.
 
Jag hoppas verkligen att jag känner mig gladare imorgon för jag har inte tid att vara deppig.
 
 

Vinnare och ny tävling

Tävlingen om som vi hållt tillsammans med vår podsponsor Esska är nu avgjord.
 
Vinnare:
 
 
 
 
 
 
Grattis till vinsten Lesthi!

Till er som deltog utan att vinna: Här kommer en ny chans till vinst! Tjoho! Regler och pris är samma som förra gången. Kommentera det här inlägget med informationen att du är med och tävlar tillsammans med en kort motivation om varför du vill vinna (glöm inte att lämna din mail). Du kan dessutom tävla på vår facebooksida och via instagram (jag hittas på @spiderchickblogg).

Du kan tävla till och med den 22 december. Lycka till!
 
 
 

I samarbete med Esska.

Göteborg tur och retur

Igår var vi i Göteborg jag, fyraåringen, Matilda och Matildas lilla fjun. Vi var nämligen inbjudna till VÄRLDSPREMIÄREN av Sune på Bilsemester. Jag älskar Sune!
 
Dessutom har jag en flera år gammal, obehandlad crush på Morgan Alling. Den sträcker sig ända bak till Tippen-tiden. Jisses vad kär jag var i Morgan där han sprang runt och trillade i sin orangea keps...
 
- Jag vill krama Sune, sa fyraåringen innan.
- JAG VILL KRAMA PAPPA RUDOLF!! dreglade jag och slevade bort en rinnande salivsträng från mungipan med baksidan av min hand.
 
Tyvärr var inte Morgan där. Det var ju synd. Jag hade gärna knäppt ett kort tillsammans med honom. Men vi hade trevligt ändå. Fyraåringen fick träffa Sune och Håkan. Filmen var rolig och efteråt blev vi bussade till ett hotell där vi frossade i korvmedbröd, glass, pannkakor, godis, glögg och massa annat gött. Fyraåringen var även cirka en halv centimeter ifrån att råka gnida en ketchupindränkt varmkorv mot Anders Jacobssons vita skjorta. Sånt som kan hända.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ny pod - att växa upp

Nu ligger det en ny poddelipödd uppe!
 
 
 
 
 
I det här avsnittet avhandlar vi hur det är att växa upp, det är ju knappast lätt alla gånger. Vi snackar om skolgången och mina minnen av att bli retad (jo men det är rätt jobbiga minnen faktiskt). Vi pratar om kompisar, identitetssökandet, första kärleken, att som tolvåring få sitt hjärta krossat och hur viktigt det var att bli bekräftad av det motsatta könet. Som tonåring var det för min del var det snudd på osunt viktigt. Men det har hänt en del sedan dess, som väl är.
 
Lyssna här nedan, via iTunes eller android. Hoppas ni gillar avsnittet!
 
 
 
 
 
 
Ps. Vi avslutar tävlingen med vår fabulösa sponsor Esska idag. Vinnare presenteras imorgon. Imorgon presenterar vi även en helt ny tävling så håll utkik!

Medial dag

Idag har jag (förutom tusen andra saker) (det är mycket nu) träffat ett medium.
 
Åh vad trevligt det var! Jag älskar mitt medium (jag älskar även att kunna säga "mitt medium") hon är så mysig. Helst av allt vill jag bli bästa kompis med henne och prata om min framtid for ever and ever! Oklart om den vänskapen skulle bli besvarad men ändå.
 
Oavsett om man tror på andevärldar och tarotkortsläsning (vilket jag gör) så är det alltid härligt att få sitta med en klok person och ohämmat snacka om sig själv och sina drömmar i en timma. Det det är själahelande på något vis. Jag gick där ifrån med en skön och positiv känsla i kroppen.
 
Vad som sades mer exakt mellan oss tänker jag delge SkövdeNyheter-läsarna inför tidningens nyårsnummer. Det blir till ett slags Moas Måsten The Future Edition. Kommer säkert upp på webben också, i sinom tid.
 
Häpp!
 
 
 
 

Sviiiiisch:ig dag och lockrop

Jag har varit och tränat!
 
- Jasså nu ikväll? undrar ni.
 
Nej nej. Imorse. Klockan 09. Jag har bara inte hunnit duscha och byta om sedan dess. Dagen har så att säga sviiischat förbi.
 
 
 
 
I måndags trillade för övrigt en av våra garderobsdörrar ut. Den lossnade från sitt fäste på ett ganska överraskande sätt. I alla fall överraskande för mig som plötsligt stod och höll i en hel dörr.
 
Sedan dess har vi gett vår vaktmästare lov att kliva in i vår lägenhet och laga dörren när helst han hinner. Varje morgon har vi lämnat boningen så städad det bara går, utifall att vaktis kommer. Men ingen av dagarna har han varit här.
 
Imorse på väg till träningen tänkte jag att "han kommer inte idag heller" och så lämnade jag barnens skitiga kläder och mina använda stortrosor på golvet i all hast. Alltså vi snackar STORTROSOR, en mindre by hade kunnat använda dom som sovsäck. Så jefvla sköna är dom! Våra vägar kommer aldrig skiljas. Inte för att storleken har något med saken att göra, men ändå, vad hade hänt när jag kom hem? Jo vaktmästaren hade NATURLIGTVIS varit hemma hos oss och lagat garderoben och - vad jag antar - tvingats hoppa höjdhopp över högar med kladdiga barnkläder och använda underkläder.
 
Men vad trodde jag? Smutsiga kläder i kontakt med golvyta är som rena rama lockropet efter främmande folk.
 
Nu: Fredagsmys!
 

Dödsföraktar´n

Den här underbara älskade minimannen! Eller Minionen som jag kallar honom.
 
 
 
 
 
Totalt dödsföraktande. Räds inget. Vågar allt. Snabb som en inoljad vessla. Alltså. Verkligen. Snabb. Jag hinner knappt låta ögonlocken knipsa igen i en välförtjänt blinkning (alla människor förtjänar att få blinka ibland) (i alla fall med ena ögat) så står han överst på någon trappa i något gym (läs: hände igår) redo att kasta sig ner i ett stengolv.
 
Jag beundrar honom! Tänk om jag kunde insupa åtminstone hälften av den där lilla människans upptäckarlust och totala avsaknad av rädsla (för nästan allt), då skulle jag gå LÅNGT. Och kanske stundom fel. Men i slutänden ändå långt.

Nobelmiddagen

Varje gång jag ser nobelmiddagen blir jag så rasandes nyfiken på vad gästerna pratar om. Vad säger dom till varandra? Diskuterar dom världsekonomi, miljö, kultur, senaste avsnittet av Homeland eller knasiga facebookvänner?
 
Tänk om man inte klickar med sin bordsgranne och typ inte har något att säga. Alls!

- Eh ja... Eh... Ja-happ. Ja menar... Hihi. Eh... Vaskajasägnurå. Jo alltså blomvasen här... Eller jamenar OJ NU FILMAR DOM OSS!
 
Bara några få miljoner tittare som ser att man sitter i en besvärad tystnad.
 
 
 
 

Kommentarchock

Här loggar jag in på blögga och möts av 21 nya kommentarer. TJUGOEN! Så många kommentarer har jag knappt fått sammanlagt den senaste veckan.
 
Jag klickar mig vidare och inser att det visst är tjugo personer som vill berätta för mig att visselgubben inte är en visselgubbe utan en PUSSgubbe.
 
Haha!
 
Alltså, jag var helt säker på att gubben visslade?!
 
 
 
 
 
Den med ett hjärta använder jag ofta och har alltid tänkt att det är en gullig och snäll busvissling. Typ WHO-HOOO HIII-IIII. Men det är alltså ingen vissling utan istället har jag surfat runt på instagram och virtuellt kysst massa löst folk (nåja). Andras mormödrar och hundar och så där.
 
A ja. Det var ju bra att jag fick det hela klart för mig.

Emojivalen

Tre år efter alla andra har jag installerat Emojis på min telefon. Det vill säga olika gubbar och symboler. Innan har jag använt mig av uråldriga pinngubbar :-) :-/ :-P :-D
 
Problemet är bara att nu har jag så många emojis att välja mellan att jag blir helt ambivalent.
 
Det kan ta flera minuter innan jag kan bestämma vilken glad gubbe jag ska använda. Ska jag använda den med öppen gladmun och böjda ögon eller den med öppen gladmun och ovala ögon? Eller den med prickögon? Eller den med stängd gladmun? Eller den med stängd gladmun och ögonbryn? Eller den med tungan ute?
 
 
 
 
Gaaaah!
 
När det kommer till bekymmeremojisarna blir det ännu värre för dom är så många att var jag inte bekymrad innan så är jag definitivt det nu.
 
 
 
 
 
 
Eller det här med att det finns fyra olika visselgubbar. Ursäkta med HUR många sätt behöver man vissla på??
 
 
 
 
 
JAG BLIR GALEN!!
 
En enda emojivariant till och jag går över till pinngubbarna igen.

Vänskapspodden

 
 
 
 
Under hela december har jag och Matilda möjligheten att podda varje vecka tack vare vår sponsor Esska. Det är vi så glada för! Tjoho!
 
Nu ligger vänskapspodden uppe på iTunes. Ni kan även lyssna via android samt här nedanför. Vi snackar om "kompisgängmyten". Vi reder ut vad som är definitionen av skitsnack. Hur gör man slut på en dålig vänskap? Hur är en bra vän? Hur gör man sig nya vänner?
 
Vi pratar även om känslan av att vara totalt nyförälskad i en kompis. Vidare benar vi ur hur det känns att inte riktigt höra hemma. Hur tacklar man blyghet? Och hur tacklar man människor som inte har något pratstopp?
 
Det och mycket mer tar vi upp i den här podden.
 
Hoppas ni gillar´t!
 
 
 
 
Jag vill även passa på att påminna er om tävlingen som jag och Matilda håller tillsammans med Esska. Fint pris i potten!

Det blir ett vinterbröllop

Idag har vi planerat jäääääärnet kring vårt bröllis. Vi gifter oss till jul = SNART!
 
Vår närmsta kommer närvara. Eftersom vi har många brokiga och härliga förgreningar i vår familj blir vi cirka 30 personer totalt. Det känns alldeles lagom.
 
Kyrka är bokad och vi har spikat hur vi vill ha ceremonin. Det kommer bli mysigt och stämningsfullt med massa ljus, musik, tomtebloss och kärlek. En kompis har även erbjudit sig att uppträda Miley-Cyrus-naken på en "wrecking ball".
 
 
 
 
Kompisen menar att det skulle "passa in jättebra". Dessutom är kyrkan så pass gammal att det inte gör speciellt mycket om hon "råkar riva en vägg hit eller dit". Alltså, jag vet inte jag? Naken mitt i december? Hon kan ju ådra sig en urinvägsinfektion, stackars kömpisen. Vi får se.
 
Nå väl. Efter kyrkan ska vi ha middag. Lokalen som vi hyr är inte den roligaste så här måste vi maskera med ljus, ljus och åter ljus. Och just när vi tänker att "nej nu får vi inte plats med fler ljus, fiser någon kommer hela stället att explodera" ja då trycker vi iskallt in några ljus till.
 
 Inpso:
 
 
 
 
 
Sen är det viktigt för mig att middagen inte blir en stel historia. Jag älskar lekar och spex och överraskningar så festen kommer helt klart att gå i den andan.
 

En årslista

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? Ja. Massa saker. Sidekick i radio, föreläst, förlovat mig, startat en podcast, gjort en armhävning. Bland annat.

 

Genomdrev du någon stor förändring? Ja, jag har börjat träna. Det började försiktigt och ytterst blygsamt i mars och nu går jag på gym flera gånger i veckan. Sen har jag slutat proffsblogga och slutat jaga läsarsiffror = en liten förändring för mänskligheten en stor förändring för mig.

 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja herreminge nu ploppar det ut ungar till höger och vänster. Det räcker med att jag råkar blinka någon hundradels sekund för länge så har någon gått och blivit på smällen.

 

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? När MiniSpider fyllde ett år. Oj vad första året med Mini gick fort! Här borde jag även nämna vår förlovningsdag men jag kommer faktiskt inte ihåg vilket datum det var. Ehum...

 

Vilka länder besökte du? Teneriffa i Spaninen samt öLAND.

 

 

 

Din största framgång på det privata planet? Att jag innan året är slut ska gifta mig med mitt livs kärlek. Att jag är en kickass asbra tvåbarnsmamma.

 

Vad spenderade du mest pengar på? Min garderob. Att likt en pånyttfödd kvinna (med ett par sprillans nya taxtuttar) kliva ut ur en gravidtet/spädbarn/amningsperiod kräver sin shopping.

 

Största misstaget? Jag ogillar att se saker som misstag. Allt sker av anledning tänker jag. Fast om jag ändå ska nämna något så måste det ha varit den gången jag fick för mig att köpa en Miss Li-hatt trots att jag i affären inte alls kände mig speciellt MissLi:ig utan snarare tyckte att jag såg ut som ett hängbystat barn i Halloweenkostym. Oklart av vilken anledning jag lät det köpet ske.

 

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att min fästman ska vara med i mello. Såklart.

 

Saknar du något från år 2013 som du vill ha år 2014? Jobb! Alltså jag har ju småjobbat mest hela tiden men 2014 börjar MiniSpider förskolan och jag känner att det är dags att satsa på MIG och vad jag vill.

 

Vad önskar du att du gjort mindre? Haft ångest över saker som jag ändå inte kan påverka.

 

Bästa boken du läste i år? Den senaste med Sophie Kinsella. Nej inte kesella (gud vad instagramskadade ni är) KINSELLA.

 

Vad var din största framgång på jobbet 2013? Att jag startade podcast med Matilda och att vi jobbat fram ett samarbete med Esska som nu är vår sponsor. Stort! Så här såg det förresten ut när jag frågade Matilda om hon ville podda med mig:

 

 
 
 
 
Vi brukar skratta åt att Matilda ivrigt svarade att hon är ledig "när som helst". Haha... Jag älskar folk som inte är så där pretentiöst upptagna.
 

Något du önskade dig och fick? Ja. Testa på radio.

 

Något du önskade dig och inte fick? Ett eget hus. Pappa? Mamma? Någon? Ingen? Hallå? Hoho? Ho. Ho.

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Jag hade en enkel middag för närmsta familjen. Familjenärheten till trots kände jag mig dock himla deppig just den dagen. Jag hade väl någon slags bild av en enorm överraskningsfest alternativt att hela stan skulle gå trumpetparad till min ära. Men nej. Inget.

 

Vad fick dig att må bra? Träning. Att sluta amma och får mer tid för mig och mig själv.

 

Vem saknade du? Min morfar. Han var enormt barnkär och det är så synd att han aldrig fick träffa MiniSpider. Men å andra sidan är morfar med oss mest hela tiden, det känner jag. Jag drömmer ofta om honom.

 

De bästa nya människorna du träffade? Matilda såklart. Och mina härliga träningsvänner. 

 

Mest stolt över? Att jag vågar testa nya saker. Att jag har lätt för att knyta nya kontakter.

 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Annorlunda vet jag inte, men jag kommer starta mitt eget företag.

 

1D

Svar ja, det kan eventuellt hända att jag lyssnar väldigt mycket på One Direction för tillfllet. Svar ja, det kan eventuellt hända att jag har sett två dokumentärer om bandet. Svar ja, det kan eventuellt även hända att jag önskar mig ett mobilskal med 1D på i julklapp.
 
HUR SÅ??
 
Min eventuella favoritlåt:
 
 
 
 
 
- You don´t know your beautiful, sjunger killarna.
 
- YEAH I KNOW IM BJUTIFÖÖÖL, kan det hända att jag skrålar tillbaka likt den självsäkra 30-åring jag är.
 
Men som sagt. Det här inlägget är bara fullt av eventualiteter.
 

En bruten tradition

Igår kväll fick jag ett ryck och började slå in julklappar?!!???!?
 
 
 
 
 
Det kan vara så att någon drogade min glögg men det kan även vara så att jag var vid mina sinnens fulla bruk.
 
I vilket fall hoppas jag att min familj och släkt inte blir allt för besvikna över min plötsliga ordningsamhet. Jag vet ju att det är en tradition att jag och Spiderpapa kommer inbrötandes på självaste julafton och deklarerar till alla att vi måste ha "lite space" och kanske "lite tejp och papper" eftersom vi ska slå in alla julklappar.
 
Sen stänger vi in oss i ett avskilt rum och hetspaketerar grejer under en timma. Ut kommer vi med paket som ser ut att ha slagits in av en synnerligen obegåvad och ganska vildsint person med onormalt eftersatt motorik (här pekar vi aldrig ut vem som har gjort vad, jag och Spiderpapa, det är vår hederskodex).
 
Som sagt, det här är en stark tradition i vår familj som går långt i bak i tiden så jag hoppas att ingen blir besviken nu.
 

Bästa lussebullarna

Jag har åstadkommit mitt livs bästa Lussebullsbakning. Det ska gudarna veta!
 
 
 
 
 
Hemligheten är att INTE smälta smöret och INTE värma upp mjölken. Allt ska vara kallt. Du ska heller inte använda kessella. Russin samt saffran skall blötläggas innan använding. Dessa knep bildar en bullig fullträff.
 
Från Icas tidning Buffé:
 
 
 

Jag råkar veta att det finns en person där ute som aldrig har bakat Lussebullar. Det låter knasigt men så är det. Jag vill på intet sätt peka ut någon specifikt, men vi skulle kunna kalla den här personen för Matilda och låtsas att hon har en blogg. OBS! Fiktiv person alltså. Vi kan vidare låtsas att hon även sänder en podcast. OBS! Här avsäger jag mig allt ansvar för den låtsasfakta som råkar ha ett sammanträffande med verkligheten. I vilket fall. Till Matil... Eller jag menar till den här PERSONEN vill jag bara säga att det är inte svårt att baka Lussebullar. Det är enkelt. Och SÅ gott. Testa!
 
Mvh // Ödmjukt lussebullsproffs som aldrig skulle lämna ut en vän

Tävling i samarbete med Esska

 
 

Under december månad har jag och Matilda Esska som sponsor till vår pod (senaste podavsnittet här). Vi är så stolta över det! Esska är en av landets större aktörer inom babyprodukter. Esska har svensk napptillverkning (heja heja) och endast garanterat giftfria babyprodukter med hög säkerhet och kvalité. Typiskt bra grej tycker jag och Matilda.
 
I samarbete med Esska håller vi nu en fin tävling där ni kan vinna ett kit med valfria babyprodukter (kolla in alla produkter här) från Esska till ett värde av 500 kronor. Kanske vill du vinna själv eller ge presentkortet till någon i julklapp?

För att vara med och tävla vill vi att du kort motiverar varför du ska vinna. Glöm inte lämna din mail.
 
Tävlingen pågår till och med den 15 december.
 
Du kan även tävla på vår facebooksida samt via instagram @spiderchickblogg.

Det går bra att tävla i ett av forumen eller, om du vill öka dina vinstchansen, alla tre forum.

I samarbete med Esska.

Ny podcast

Äntligen en ny pod ute!
 
I det här avsnittet pratar jag och Matilda om Alex Schulmans show Älska mig. Vi diskuterar hurvida social medier får oss att må bra eller dåligt. Vidare betar vi oss igenom humorns förlovade land. Vad får man skämta om? Vad får man inte skämta om? Får man skoja om cancer? Får man skratta på en begravning?
 
Sen diskuterar vi "föräldrapakten". Är det okej för oss som är föräldrar att berätta för barnlösa (fria) att det är jobbigt med barn? Hur går det till det när två spralliga kids och en mindre sprallig mamma ska klä på sig ytterkläder och gå ut? Sist men inte minst - är det farligt att vara för snäll?
 
Trevlig lyssning!