Dagen i punkter

Några punkter från dagen:
 
• Vi har åkt tåg till Falköping. Ettåringen stod upp i mitt knä och hoppade förtjust hela resan och fyraåringen försökte (vad jag tror) gnida igång någon slags eld med hjälp av två pinnar.
 
 
 
 
• Väl i Falköping hälsade vi på min mormor och blev serverade mumsig mat. 
 
• Efter maten behövde mormor göra ärende i stan och vi sprang i pinande spöregn (ja så gott som man nu kan springa med en fyraåring, en barnvagn och en 85-åring som förvisso är pigg för sin ålder men som kanske inte har de mest väloljade lårbenen i stan) mot en buss bara för att upptäcka att hållplatsen inte hade något tak.
 
• Ursäkta är det ens lagligt med busshållaplatser utan tak??
 
• Efter att ha väntat på det lokala färdmedlet i tio minuter och låtit oss bli regnpiskade och genomblöta ända in till de inre organen inser mormor att hon har glömt sitt busskort hemma. Plus plånbok. Plus ärendegrejen.
 
• Vi går hem igen.
 
• Här kan visuellt begåvade läsare alltså måla upp bilden av hur vi byltar på oss själva, plus två barn, kläder. Går ut i spöregn utan paraply. Står still i spöregn utan paraply. I tio minuter. Sedan går vi in igen.
 
• Hade promenaden varit en instagrambild hade jag hashtaggat den med #värt eller kanske #VÄRDO (plus den där emojifiguren med taggig mun och förtvivlade ögon).
 
• Väl hemma igen bjuder mormor på kaffe och hembakade wienerbullar.
 
Resten av den regniga eftermiddagen låg jag på sofflocket och mumsade kakor och läste tidningar. Det gick med andra ord #ingen #nöd på mig.
 
Slutet gott.
 
 
 
 

90-talet ringde

Av mig omtyckt outfit:
 
 
 
 
 
 
Hallå hallå 90-talet ringde och ville ha sin klädkombo tillbaka!
 
Glöm det, svarar jag.
 
Faktum är att jag är överväger att själv ringa upp 90-talet och begära hela min dåvarande garderob tillbaka (förutom möjligen de magkorta koftorna).
 
Jag tycker att 90-talet känns helfräscht igen!
 
Eventuellt glottar jag hela min Beverly Hills-box någon dag för inspiration.
 
 
 
 
 

Nuff nuff

Det där löftet jag hade om att jag ABSOLUT INTE skulle börja prata bebisspråk när jag blev mamma höll i ungefär 30 minuter efter första förlossningen. Det är något med barn som gör att mitt språk backar cirka 29,5 år i tiden
 
För tillfället kallar jag båda barnen för "nuff nuff".
 
- Kom nuff nuff, ropar jag på ettåringen.
- God natt min lilla nuff nuff, säger jag till fyraåringen.
 
Ibland nuffar jag endast.
 
- Nuff nuffi nuffi nuff, säger jag och menar då något i stil med "kom och gosa med mamma barnen". 
 
Jag misstänker att det ursprungligen kommer från gosesnutten, som sedan blev snutten, som i sin tur blev snuffen, som utvecklades till nuffen och som nu blivit till nuff nuff.
 
Jag kommunicerar alltså inte ens på rent bebisspråk längre. Istället har jag börjat tala någon konstig avart av bebisspråk = gått för långt??
 
 
Minsta nuff nuffen.

Mode(kriser), shoppingbegär och delad ekonomi

Jag och Matilda har släppt en rykande färsk, fis höll jag på att skriva, nej POD!
 
I det här avsnittet snackar vi mode med tillhörande kriser (jag tappade bort min stil totalt när jag fick barn), shoppingbegär, konsumtionsmönster (hur många prylar behöver man egentligen?), miljösansvar och delad ekonomi (hur gör man?).
 
Lyssna här nedan, via iTunes eller android.
 
 
 
 
Kika gärna in på min och Matildas facebooksida som vi uppdaterar lite nu och då. Vi finns även på instagram @spiderchickblogg och @oprofessionell2. Vår mail är moaochmatilda@gmail.com.
 
Väl mött!

Stormtackling

Stormen Simone är tydligen på väg att dra in över Västgötsaslätten.
 
Här hemma har vi under kvällen tacklat stormvarningarna med lite vanlig hederlig familjegymnastik. Jo men visst. Jag tog tyvärr inga kort, men tänkt er följande:
 
Familj som springer runt på rad i sin bostad. Köket-vardagsrummet-barnrummet-hallen och runt igen. I täten sportklädd mamma med underliggande gymnastikinstruktörsdrömmar. Efter mamman en 4-åring med exalterat rörelsemönster. Efter 4-åringen kalsongklädd pappa med möjligen något mindre exalterat rörelsemönster. I motsatt riktning (inte alltid så lätt att hålla reda på motsols och medsols) 1-åring klädd "ankeborg" det vill säga t-shirt upptill, inget nedtill.
 
Uj vad vi svettades!
 
Nu sover barnen. Pappan pysslar med sitt och mamman tänker unna sig några avsnitt av Keeping up with the Kardashians season 8. Ja såvida inte Simone lägger krokben för det elektriska.
 
Över och ut.
 
 
 
Mysifiering behövs en stormig kväll som denna.
 

Flugparet

Vi har ett kärlekspar i vårt kök.
 
 
 
 
 
 
Ja alltså det är två flugor som typ älskar varandra. Dom flyger i kapp, leker, busar och sitter ofta uppochner på lampan och gnider sina framtassar (framben?) (framspröt?) (framklövar?) (vad flugor nu har) i takt. Häromdagen såg det ut som att den ena flugan gav den andra en vingmassage?! Vissa dagar är dom så puttignuttiga med varandra att jag blir snudd på irriterad.
 
- Ä men lägg av! GET A ROOM!! utbrister jag då.
 
Som dom håller på skulle det inte förvåna mig om vi har tio stycken nykläckta bebisflugor hängande i kökslampan inom kort. Ja, så vida det inte är ett samkönat flugpar? Vem är jag att anta. Fast i så fall kanske dom löser barnafrågan på alternativt sätt.
 

Semester i Jönköping

Jag och fyraåringen har varit iväg på semester i helgen. Vi tog oss hela vägen till Jönköping och checkade in hos min kusin som bor där.
 
Det är SÅ mysigt att få rå om storebarnet ibland. Ha tid att prata bara vi och ge honom 100% odelad uppmärksamhet (förutom inne på Monki för där måste mamman foka på sitt) (Monkishopping leker man inte med).
 
 
 
Vi käkade lunch på Olgas crepes och Gelato. Alla ni som bor i Jönköping eller har vägarna förbi måste gå dit. Såååå goda crepes och mysig atmosfär.
 
 
 
 
Fyraåringen tog en choklad/glasscrepe. That´s my boy!
 
 
 
Senare var vi på Ikea. Där hann vi också med att äta. Jag gjorde den sedvanliga missen att ställa mig i kö och glömma ta en sådan där brickvagn. Övervägde att muta mig till den som flickan framför hade. "Ett halvt packe värmeljus mot brickvagnen? Inte? Ett HELT packe värmeljus plus servetter, värde 19 kr? Okej?"
 
 
 
 
Zebrabyxorna köpte jag på Monki. Det var kärlek vid första ögonkastet. Det bor en zoolog i mig och hon måste rastas.
 
 
 
 
Fyraåringen fick välja precis vad han ville i leksaksaffären och kom ut med ett stycke lego som såg ut att behöva minst en ingenjörsexamen för att få ihop.
 
 
 
 
Efter en kvart gav jag upp byggandet. "Nå väl tänk inte på mig" muttrade min kusin som fipplade för fullt med instruktionsbladen. "Nej det gör jag inte" svarade jag sanningsenligt och hängav mig istället åt senaste Elle.
 
 
 
 
Köpte den här rullvagnen på Ikea vars syfte helt ignorerades av hushållets barn och istället blev topp tre roligaste leksakerna här hemma? Nå väl.
 
 
 
Vi har haft en toppenhelg!

Moas Måsten

Nu ligger det en ny krönika uppe på webben. Det var några veckor sedan jag skrev den, men ändå.
 
 
 
 
 
Om ni vill läsa hela krönikan plus lite annat kika in här.

Musjakt

Igår tyckte sig Spiderpapa höra mystiska prasselljud från skåpet under vår diskbänk.
 
Eftersom vi sedan tidigare har traumatiska erfarenheter involverande en mus under just diskbänken ställde sig alla våra sinnen genast i givakt! Vid en närmare undersökning kunde vi dock inte finna någon insmiten gnagare.
 
Men detta gjorde mig inte mer lättad än att jag den här morgonen var tvungen att göra om samma undersökning. Ja menar musen kanske hade klamoflerat sig kvällen innan? Vem vet vilka osynliggörande dräkter gnagarsläktet kan åstadkomma med klibbiga makaroner och fredagsmysrester.
 
- Vi har en potentiell fiende i hemmet, deklarerade jag till ungarna. INGEN går in i köket förrän mamma har minröjt (musröjt?). Är ni rädda om livhanken stannar ni här i vardagsrummet! OKEJ?
 
Nej jag sa kanske inte exakt så, men ändå.
 
Sen la jag mig ner på köksgolvet och krålade sakta, sakta, sakta mot det minerade skåpet. Väl framme satte jag örat mot den stängda luckan och höll andan. Schyyyyyy... Hörde jag något? Ett prassel? Ljudet av en mus festandes på kycklingrätt nummer 30 med extra cashewnötter från Thai Thai?
 
Nej jag kunde inte höra något. Inget alls.
 
Sakta krålade jag tillbaka igen, baklänges med blicken fäst mot luckan (gud vet vad som kan hända om man vänder ryggen till en potentiell inbrottsgnagare).
 
- Det verkar som om hotet var ett falsklarm, meddelade jag barnen. Ni kan återgå till att leva precis som vanligt. TILLS VIDARE!!
 
Tur för min familj att dom har en mamma som tar mushot på allvar.
 
 
Har för säkerhets skull blockerat skåpet med en pall.

Tandläkarbesök

Igår var MiniSpider på sitt allra första tandläkarbesök (vi råkade missa första kallelsen).
 
- Ni kan sitta ner och vänta på er tur, sa damen i receptionen när vi anmält vår ankomst.
 
- Sitta still kan du väl göra själv, svarade MiniSpider och började genast undersöka om det fanns någon tandstens-sitiuation som han kunde hjälpa till med eller om det måhända fanns någon patient som han kunde lägga en icke utbildad felbedövning på?
 
 
 
 
 
 
 
Ingen verkade dock behöva ettåringens (möjligen något klåfingriga) expertis.
 
Själva besöket gick sedan galant. Mini har tolv fina tänder, noll tandstenar och han behöver inte räls. Vi är nöjda.

Gissa djuret

Häromdagen lekte vi Gissa Djuret-leken jag och Lilleman. Först tänkte jag på ett djur och Lilleman fick gissa vilket. Sen var det Lillemans tur att tänka ut något och låta mig gissa.
 
- Ge mig en ledtråd, bad jag.
- Det är gult.
- En pappegoja?
- Nej.
- Ett lejon?
- Nej.
- Tiger?
- Nej.
- En eh... Giraff?
- Nej.
- *gissar femton andra apelsinaktigt färgade djur*
- Nej.
- Alltså jag vet inte så många mer djur som är gula.
- Men ååååå mamma! Jag tänker ju på en snäcka. Som är GUL!
 
Ahaaa... Det kunde jag väl ha gissat.
 
Ibland har jag sådan otur när jag tänker.

Föreläsningsdag

Idag har jag och Matilda deltagit på en kultur/inspirationsdag för Skövdes gymnasieettor. Vårt uppdrag var att föreläsa om "hur du boostar din blogg" och "hur du tjänar pengar på din blogg" vid fyra olika tillfällen under dagen.
 
Lite oturligt för oss var vi placerade som nummer två, efter en annan föreläsare, i turordningen och eftersom eleverna inte var obligerade att gå på samtliga föreläsningar försvann typ alla ut från salen innan förste föreläsaren hunnit säga sista ordet. Och kvar stod två små bloggtanter, en med hatt och en med döden kring halsen (jag råkar gilla min döskallescarf okej??) och kände sig snopna.
 
Men alltså, jag vet ju själv hur det var när jag var 16 år. Vår lärare hann knappt avsluta meningen nu ska vi strax avrun... så stod hela klassen och frustade likt otämjda tjurar vid dörren, redo att kasta oss ut i det som kallades frihet (läs: häng på köpcentrat). Och allt som stavades "frivilligt" var lika med "ledigt".
 
MEN!
 
Med det sagt så har vi haft en superrolig, lärorik dag och några tappra (himla trevliga) själar var det allt som stannade kvar och lyssnade på oss. Vi är nöjda med vår insatts.
 
 
 
Pirrig innan första föreläsningen.
 
 
 
 
Min kollega.
 
 
 
 
Matildas man styrde upp småtoffsarna under dagen.

 
 
 
Småtoffs ett och två.
 
 

Sak jag inte kan få in i min hjärna

Varje gång jag ska tanka bilen måste jag ringa till min kille (eller till min mamma) och fråga vilken bensinsort bilen har.
 
VARJE gång! Det har blivit till en tvångstanke. Jag bara måste kontrollera fakta.
 
För jag vet ju att den dagen jag inte ringer och frågar om bensinen innan jag tankar då kommer jag att tanka fel och antagligen fylla hela motoron full med diesel istället för bensin och BOOOOOOOOOOOOM så sprängs hela bilen och kvar sitter jag på asfalten med bara en ratt i handen.
 
Hyfsat snopet det kommer kännas.
 
Plus att det är tveksamt om bilen går igenom en besiktning efter det.
 
 
 
Bensinkontrollerar´n.
 
 

Boyfriend jeans

Idag provade jag ett par så kallade "boyfriend jeans".
 
Ni vet jeans som är menade att sitta löst. Typ som att du har dragit på dig din pojkvänns byxor i förbifarten.
 
- Hoppla jag fick visst på mig killes jeans imorse, vilken TUR att dom sitter så där perfekt löst på mig och att jag kan matcha dom med ett par heeeeeeels och en tiiiiisha.
 
Typ så.
 
Grejen är bara att pojkvännsjeansen som jag provade inte var ett dugg lösa. De enda partierna som var någorlunda baggy var en stor puff mellan skinkorna och en stor puff i skrevet. Jag såg ut som en blandning mellan ett uppenbart produktionsfel och någon som missat att besöka vattenklosetten med minst två behov.
 
 
 
 
 
Det blev inget köp.
 
Men på tal om partnerklädbyte så kan jag meddela att min kille genom åren har övertagit en del jeans från mig. Dom sitter så där perfekt rockandroll-tight på honom (girlfriend jeans?).

Jag måste ha ett alibi

Min kille kommer INTE bli glad när han inser att någon (eventuellt jag) har rensat nötmixen på alla mandlar, cashew och pistagenötter.
 
 
 
 
 
 
Det är tydligen inte politiskt korrekt att göra sådana här utrensningar. Tydligen måste man föra en jämn ätning av samtliga nötter, även de sorter man inte är speciellt förtjust i.
 
Gulp.
 
Nu måste jag skaffa mig ett alibi för tiden 21/10-13 klockan 17:22-17:45 (cirka).
 
Förhoppningsvis går MiniSpider med på att hävda att jag var tillsammans med honom i badrummet och skurade alla vitvaror, plus golvet, med toalettborsten (seriöst vad ÄR DET som är så himla roligt med den där vidriga borsten?). I värsta fall får jag muta mig till Minis intygan.

En mammas sovstilar

Igår kväll och under halva natten var jag och barnen ensamma hemma (pappan på fest).
 
Eftersom jag är 30 år fortfarande mörkrädd (andar, monster, mördare, tjuvar, svävande Scream-masker etcetera gäckar mina sinnen under mörka timmar) placerade jag mig själv plus båda barnen i vår dubbelsäng.
 
Tryggt och mysigt - men kanske inte helt optimalt för en god nattsömn.
 
Sovstilar som en mamma kan ha när hon sover i samma säng som två små barn:
 
• Sov på liten kant
Här ligger mamman obarmhärtigt utknuffad och balanserar på kanten till sängen, endast ett fel-indraget andetag ifrån att trilla ner på golvet.
 
• Sov under liten bebis
Här har minstebarnet misstagit mammans mage för en Hästenmadrass och han ligger nu och sover gott (och väldigt tungt) ovanpå sin ömma moder.
 
• Sov i litet skruvstäd
Här har mamman plötsligt hamnat mellan barnen vilka i sin tur har borrat in sina kroppar i mammans kött på ett sätt som inte borde vara fysiskt möjligt för så små personer som dessutom sover. Detta med resultatet att mamman ligger formad som bokstaven S (även det på ett sätt som inte borde vara fysiskt möjligt) i något slags mänskligt skruvstäd.
 
• Sov med liten "bitch slap"
Här har det drömmande minstebarnet på något vis hakat upp sig i en svingande rörelse (i sömnen) och slungar gång på gång, med en förvånande pricksäkerhet, sin lilla näve rätt i mammans ansikte. Aj!
 
Tur för mig att imorgon är en ny natt.
 

Delade dagar och trolldegsbesvikelse

Det är himla lyxigt att ha kompisar att dela föräldralediga dagar med, det måste jag säga. Det blir så mycket roligare när man kan hjälpas åt med matlagning, mellislagning, diskning, torkning, plockning, medling, tröstning, lekning, stekning, mekning, re... Okej nu hittar jag bara på massa ing-ord för att det ska se mycket ut. Men ni fattar, allt det där som kommer med barn.
 
Igår bakade kidsen med trolldeg och jag fick flashbacks till barndomen. Jag minns ju mycket väl den totala besvikelsen som uppstod varje gång min barnamun insåg att trolldeg inte smakar speciellt gott. ALLS!
 
Jo jag åt trolldeg som liten. Det var väl någonstans där som jag startade min (o)berömda snasktestarkarriär. Alla måste vi börja någonstans.
 
 
Trolldegstårtor.
 

Varje tugga gör skillnad

 
 

 

"Varje Tugga gör skillnad" och är ett samarbete mellan Extra och SOS Barnbyar för att stärka barns tandhälsa i Ghana. Alla kan vara med och bidra genom att tugga Extra under oktober och november.

 

Jag vill återigen påminna om att för varje tuggat tuggummi (alltså inte paket) under den perioden donerar Extra ett öre till projektet.

 

Målsättningen är att 16 000 barn i Ghana ska få utbildning och kunskap om tandvård och hur viktigt det är att borsta tänderna varje morgon och kväll samt få en egen tandborste.

 

På Extras facebooksidan kan ni läsa mer om projektet och se hur mycket pengar som samlas in.

 

I samarbete med Extra.

 

Bröllopsinspo

Vi planerar och spånar för vårt kommande bröllop mest varje kväll nuförtiden. Eller egentligen vill jag se det som att vi planerar för att fira vår kääääärlek. För den kärleken har hållit i TOLV ÅR och det är baske mig värt att firas!
 
Vi vill som sagt inte ha något klassiskt bröllop. Vi kommer gifta oss med bara vår familj närvarande och så bjuder vi in till en stor fest för alla våra vänner i efterhand. Det känns mest "oss" och på så vis känner vi inte att vi heller behöver har några restriktioner vad gäller inbjudningarna till festen. Vi kan bjuda alla! Typ.
 
Festinspo:
 
 
 

Festen vill vi ska kännas bröllopig (även om vi då redan har gift oss några veckor innan) men ändå avslappnad. Som en stor lyxig (asrolig) hemmafest, med massa ljusslingor och levande ljus! För det älskar jag. Inga långbord, mer mingel och sköna sittplatser där man kan socialisera sig, chilla och vara swag (googlade swag häromdagen ja).
 
Sen planerar vi att fråga två kompisar (en av Spiderpapas barndomsvänner och en av mina) om de vill vara toastmasters. Även om vi inte gifter oss just samma dag som festen är det ju roligt om någon annan än vi håller i trådarna. Med Spiderpapas musikkontakter är liveband givet.
 
Nu är den stora frågan bara vart vi ska hålla festen? Jag ser en lada framför mig. Alternativt ett stort partytält som vi inreder efter våra önskemål.
 

Jag kan min matematik

- Kommer du ihåg hur man ställer upp och multiplicerar decimaltal? frågade min kille mig igår (han pluggar).
 
- Självklart! svarade jag.
 
Alltså, vem kan INTE ställa upp och multiplicera decimaltal?? Va??
 
Det är ju hur lätt som helst! Först öppnar man sin iPhone, sen går man in i verktyg, välj kalkylator, knappa in siffrorna, tryck på gångertecknet = klart!
 
Ha!
 
Kom inte och säg att jag inte kan min matematik.
 
 
 
 

Att visa upp sin musiksmak

Flera av mina facebookkompisar har kopplat sin Spotify till Facebook och varje gång någon lyssnar på en låt ser det ut så här i min feed:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Trevligt att visa upp vad man lyssnar på för musik kan jag tycka. Påminn mig för all del om att ALDRIG GÖRA DET SAMMA!!
 
Det skulle nämligen se ut något i stil med:
 
Moa har lyssnat på Boten Anna av Basshunter
Moa har lyssnat på Womanizer av Britney Spears.
Moa har lyssnat på Fattig Bonddräng av Astrid Lindgren
 
Av någon anledning känns det inte alls som att det skulle vara till min creddiga fördel.

Känslopodden

Ny pod ute mina vänner!
 
Den här gången pratar vi känslor. Ångest, oro, rädsla, lycka, harmoni, balans i livet och allt det där man kan känna och uppleva. Den psykiska hälsan helt enkelt.
 
Ni kan lyssna här nedan, på iTunes eller via android. Glöm inte att ni även kan prenumerar på podden via era mobiler.
 
Hoppas ni gillar´t!
 
 
 
 
Som vi nämner i podden söker vi samarbetspartners. Är ni intresserade av det eller vill oss något annat når ni oss på facebook eller via vår mail moaochmatilda@gmail.com.

Homeland inget för kvällströtta

Vi följer Homeland jag och Spiderpapa (bästa serien) (Homeland och Bron). Hittills har vi sett alla avsnitt på datorn men ikväll tänkte jag festa till det och se ett avsnitt på tv:n istället (omväxling förnöjer).
 
Jag klickar mig in på tv-tablån för att kolla starttiden och inser att det börjar först klockan 22!
 
 
 
 
 
Ursäkta?
 
Som om det finns en chans att jag någonsin skulle orka sitta uppe så länge.
 
Det borde finnas en speciell tv-kanal för oss med handikapp KvällsTrötthet där alla program börjar senast klockan 20.00. Möjligen 20.30 på helgen.

Intervju med Moa&Matilda

Förra veckan var Ida från tidningen Skaraborgsbygden här och gjorde en intervju med mig och Matilda för tidningens bilaga Jobb och Företagande.
 
Vi pratade en del om att jag och Matilda vill och även ska starta eget. Även om det innebär att jag antagligen kommer vara lös i magen dygnet runt i ett år. Men "är du inte rädd så är det inte en utmaning" sa en klok person till mig en gång och ja, i slutet av dagen älskar jag utmaningar.
 
 
 
 
Intervjun ligger uppe här på webben om ni vill läsa.
 

Släktträff och Spidersvisch

Idag har jag varit på släktträff. En stoooor sådan.

Antal bilder jag tog: 0
 
Jag hade nämligen fullt upp med att springa efter en 1-åring som på intet sätt, i någon som helst situation, fruktar för sitt liv. Slänga sig ut för en stentrappa? JAAAA! Pilla in fingrarna i valfritt uttag och elektrificera sig själv med en miljon volt? JAAAA! Svänga in i ett restaurangkök och göra kanonkulan ner i en gryta med kokande vatten? JAAA! 
 
Pjuh... Jag börjar plötsligt förstå alla föräldrar som hävdar att de tränar genom att springa efter barnen. Fortsätter Mini att virvla genom livet i den här takten vinner jag Tjejmilen nästa år.
 
I vilket fall. Den enda bild jag hann fota under dagen var den när vi just hade kommit hem igen. Det kanske inte har så mycket med själva träffen att göra men ni kan säkert, med en skopa fantasi, ändå ana resterna av släkt på mitt kavajslag.
 
 
Svartklädd med döskallar kring halsen. Undrar om folk uppfattar mig som munter?
 
 
Fotnot: En släkting frågade om det är jag som skriver "Spidersvisch". Låter som min blogg fast i marängsviss-form. AND I LOVE IT!

En strålande filmbeskrivning

- Vi såg en bra film häromdagen, berättade jag för en kompis igår.
- Jasså vad heter filmen? undrade kompisen.
- Det kommer jag inte ihåg.
- Vilka skådisar var med?
- Det kommer jag inte heller ihåg.
- Hur slutade den då?
- Vi har inte sett klart den än.
- Nähä.
- Nej tyvärr. Men det jag såg var bra!
 
Vad behöver man veta mer än att filmen var bra??
 
Folk är så krävande i sitt frågeri nu förtiden.
 
 

Ninjor sända från ovan

Igår fredag bakade vi bullar och agerade sedan sändebud från ovan.
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Klockan är 08:00 på morgonen och bullbaket är i full gång (sann historia) (jag har varit så neeedrans bullesugen det senaste). Saffransbullar med vit choklad. Lika bra att slå på stort.
 
 
 
 
 
 
 
• Bakningen generar massa bullar och jag kommer på idén att vi kan gå runt i stan och dela med oss av sötebrödet till våra kompisar.
 
• Bra idé tycker barnen. Lilleman föreslår att vi kan vara NINJOR som delar ut bullar.
 
• "Hemliga ninjor kanske?" svarar jag.
 
• Lilleman himlar sig och meddelar med en suck att det inte finns några "hemliga ninjor". Bara "vanliga ninjor". För all del.
 
• Jag smider planer på hur vi ska vara grönmålade i ansiktet och kråla hemligt i kompisarnas buskar. Jag med en stor björkbuske på huvudet, Lilleman med en mellanstor björkbuske på huvudet och Mini med en liten björkbuske på huvudet (som han antagligen kommer slunga iväg någonstans alternativt äta upp, men ändå).
 
• Tänker att Mini kanske måste ligga på en skateboard då kråltekniken antagligen inte är så utvecklad i hans ålder? Vi får binda ett snöre i skateboarden, smörja in hjulen med margarin och dra honom efter os...
 
• Stryker björkris/skateboardplanen.
 
• Skriver lappar som vi stoppar i bullpåsarna. Fejkar tomtens signatur (möjlig urkundsförfalskning, medveten om det).
 
 
 
 
 
 
 
 
• Operation Hemlig Bulle startar med insatsgruppen VN (Vanliga Ninjor) och vi beger oss ut för att lämna bullar vid kompisarnas dörrar. I tomtens namn.

• Vi tassar in i hyreshus, smyger i trappor och hukar oss i trädgårdar. Över allt lämnar vi bulliga spår efter oss. Likt sända från ovan.
 
 
 
 
 
 • Sms som gruppen VN (Vanliga Ninjor) mottog igår kväll:
 
 
 
 
 
Känner att vi antagligen har samlat ihop en del karma på den här operationen, ja.

Varje tugga gör skillnad

 
 

Här i Sverige ser vi ofta god tandhälsa som en självklarhet men i stora delar av världen lider många barn av karies vilket innebär onödigt lidande.

 

"Varje Tugga gör skillnad" och är ett samarbete mellan Extra och SOS Barnbyar för att stärka barns tandhälsa i Ghana. Alla kan vara med och bidra genom att tugga Extra under oktober och november.

 

För varje tuggat tuggummi (alltså inte paket) under den perioden donerar Extra ett öre till projektet.

 

Målsättningen är att 16 000 barn i Ghana ska få utbildning och kunskap om tandvård och hur viktigt det är att borsta tänderna varje morgon och kväll samt få en egen tandborste.

 

På Extras facebooksidan kan ni läsa mer om projektet och se hur mycket pengar som samlas in.

 

Här kan ni få hem ett gratis paket Extra.

 

Handling med såsig fadäs

Idag tog jag med mig minstebarnet till affären för att handla.
 
Med mig hade jag ett bälte som jag kopplade fast Mini med i kundvagnen. Förra gången Mini satt i kundvagn ställde han sig nämligen upp och balanserade cirkusaktigt och helt livsfarligt på handtaget. Typ. Gulp.
 
Själv handlingen gick smidigt. Jag gled igenom affären och kom ihåg ALLA varor på inköpslistan. Till och med den luriga saffranspåsen. Ha!
 
Enda fadäsen som inträffade var när Mini tappade en såsburk i golvet. Men vem har inte någon gång råkat slunga en burk med bearnaise rätt ner i ett stengolv samtidigt som man har tjoat YEEE-HAAA MADAFAKKA! Lätt hänt om handflatan är hal.
 
(Jo jag låg på golvet med blossande kinder och gned både papper och mig själv i spill-såsen, korrekt gissat) (Mini kan GLÖMMA att han får hålla någon sås EVVER AGAIN) (han är så att säga körd som såshållare) (bränd!) (nästa gång får han ansvaret för lättviktiga salladsblad och möjligen luft) (den lille slungaren).
 
 
 
 
Fastkopplad busonge.
 

Föräldrasuperkrafter

Vad många kanske inte vet är att vi föräldrar har flera superkrafter.
 
Föräldrarnas superkrafter:
 
1) Vi kan se in i framtiden
Till exempel om det står ett glas med dryck på vardagsrumsbordet och så kommer det en målmedveten ettåring vinglande mot bordet i farligt hög takt, då kan en förälder se ett helt händelseförlopp av kladd, spill och elände framför sig sekunderna innan det faktiskt har hänt.
 
2) Vi kan styra tiden
Jo det är precis lika magiskt som det låter! En del dagar kan klockan till exempel vara sex på kvällen men så hoppsan! Bara två minuter senare är klockan redan halv sju och det är dags att påbörja läggning av barn. Då har förälderna alltså styrt så att tiden hoppat fram en halvtimma. Bara så där. Magiskt.
 
3) Vi har superflashback-minne
Till exempel om en unge frågar vart den lilafärgade Minionen har tagit vägen - då kan en förälder dra sig till minnes att hen för någon vecka sedan, under en flyende sekund, i en trekvartsdels skymt av ögonvrån, anat något lila-aktigt ligga på verandan till Pippihuset. Och mycket riktigt.
 
 
 
 
 
Superkrafter som sagt.

Jobbdag med lunch, fika och livliga praktikanter

Idag har jag och Matilda haft vår jobbdag. Bland annat har vi blivit intervjuade av en tidning om pod, blogg, företagande, framtidsutsikter och så vidare. Kul!
 
Sen gick vi på en promenad för att söva våra något livliga praktikanter, ja det vill säga våra ettåringar. När dom hade slocknat köpte vi med oss lunch hem från stan. Matilda hade dock "glömt" sin plånbok. Jaha ja. Det var ju lägligt med tanke på att hon just har varit i Barcelona och, med spenderbyxorna på, vältrat sig i mat och sprit (källa: egna antaganden).
 
- That´s cool. Lönchen is on me sista´, sa jag likt den generösa och tydligen amrikaniserade människa jag är.
 
Några pics:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
För övrigt har vi varslat praktikanterna om att dom är cirka en kastad duplobit ifrån att tvingas söka sig till en annan arbetsplats.
 
 

Brollorna

 
 
 
 
 
Dom leker så himla himla bra tillsammans, Mini och Lilleman.
 
Not!
 
MiniSpider är ju bara ett år och förstår inte det här med att leka tillsammans ännu. Han blåser mest fram som ett vinglig virvelvind och pillar på allt som han inte ska pilla på. Även om han inte har som uppsåt att till exempel förstöra storebrollans legobyggen så blir det mesta eh... Förstört.
 
Ibland glimrar det dock till av syskonkärlek pojkarna emellan.
 
Imorse böjde sig Lilleman ner mot Mini, gav honom en puss på munnen och sa "jag älskar dig".
 
Bakom en dörrkarm stod jag och kämpade mot lyckogrinet samtidigt som jag var tvungen att ringa ner halva släkten för att berätta vad som just hade hänt.

Den tiden i månaden

Idag har jag haft mensen som äggstockarna glömde. Kände mig hyfsat klyshig när jag handlade tidigare.
 
 
 
 
 
 
 
Kassörskan i affären förstod genast vad det var frågan om. Med blott blickar förde vi ett förtroligt samtal över kassabandet.
 
Kassörskans blick: Är det..?
Min blick: Japp.
Kassörskans blick: Stackare.
Min blick: Jag känner mig som bluffgravid i elfte månaden. Min mage är åttakantig.
Kassörskans blick: Oj!
Min blick: Rena turen att knappen i mina jeans inte lossnade och for iväg som en dödlig projektil under dansstunden på öppna förskolan idag. GUD VET vem den hade kunnat träffa!
Kassörskan blick: Åh fan.
Jag: Nu går jag hem och frossar. I min rymliga vuxensparkdräkt.
 
Och ja, det är precis vad jag gör just nu.
 
Över och ut.
 
 

Vinnare åkpåse (samt finfin rabatt)

Hej hallå alla ivriga deltagare i åkpåsetävlingen! Vad roligt att ni är så många som varit med och tävlat. Det har blivit dags att presentera de fyra vinnarna. *ta-da-da-da-a-a*

Vinnare på Facebook: Åsa
"WUHUU!! Jag vill vinna! Vi lever på kärlek just nu, men kärlek betalar inga åkpåsar (tyvärr).
Jag b e h ö v e r verkligen en åkpåse till min 11-veckor gamla Sigge i höst/vinter (har ingen). Efter en helt sängliggande graviditet (och därmed sjukskrivning) och en pluggande sambo så lämnar vår ekonomi liiite övrigt att önska. Vi skulle bli jätteglada om vi vann den supersnygga Foxy till vår turkosa vagn!"

Vinnare på Insta: @camillaalr
 
Vinnare här på bloggen: Stina.
Skulle vilja vinna en Black Star, som jag i så fall skulle ge bort åt min kompis. Hon kommer att vara ensam förälder till sin lilla stjärna som beräknas komma i december. Vore så grymt GÖTT att få överraska henne med en riktig kvalitetsåkpåse till hennes lilla skatt! Hon har dessutom dille på stjärnor, så denna skulle nästan vara för bra för att vara sann - toppkvalitet och toppdesign i ett! Vore sååå grymt att få se hennes min om hon fick överaskas med denna!! (Blir nästan tårögd av tanken på hur glad hon skulle bli) :) kram och tack för den mest glädjespridande bloggen av alla :)


Vinnare nummer fyra, hos Matilda, hittar ni HÄR!
 
För er som tyvärr inte vann giver vi eder här en finfin rabatt:
 
 
 

Helgen i punkter

Den här helgen har vi:
 
Firat kanelbullensdag med köpebullar
Fast alltså, jag är inte vidare förtjust i köpta kanelbullar. Hembakat skare´va.
 
 
 
 
 
 
 
 • Lapat sol.
 
 
 
 
Varit på 85-årspartaj
Tjoho! God mat och trevlig släkt. Jag förklarade även för MiniSpider att om bara 84 år fyller han själv 85. Då är jag en (säkert spänstig) 114-åring som antagligen fortfarande tycker att Mini är min lilla bebis.
 
Hälsat på Gammelsmurfen
Till skillnad från Bamseslackern och LilleFjant  (ja jaaaaa dom äääär förlåtna vid det här laget) (även om det var svinigt det dom gjorde) så var Gammelsmurfen faktiskt på plats den tid han utlovat. Vår fyraåring älskar lurviga varelser och hade i en perfekt värld bott tillsammans med smurfar och Lisebergskaniner.
 
 
 
 
 
 
 
Haft pizzasöndag
Jag vet inte vad det är men på söndagar orkar. vi. inte. laga. mat. Istället känns det rimligt att köpa pizza, äta rester eller bjuda bort oss själva till valfri förälder. Egentligen borde söndag vara den ulimata dagen för lust till minst ett långkok, men nej. Vi pallar inte. Men så tog ju även Gud ledigt den här dagen.
 
 
 
 
 
Ps. Vinnare i åkpåsetävlingarna presenteras imorgon.

En ny låt

Fyraåringen i vår familj är enligt egen utsago låtskrivare precis som sin pappa.
 
Idag har han suttit med familjens iPad och "skrivit en låt" halva eftermiddagen.
 
- Vad heter låten? frågade jag.
- Den heter Bluffhjärnan, svarade Lilleman.
 
Bluffhjärnan?
 
Det lät onekligen som en spännande sång. Undrar vad den handlar om?
 
Eller eh... Undrar snarare VEM den handlar om...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mig?

Musiken är för hög och jag är gammal

Jag såg det här citatet på IvyRevels instagram (Kenzas klädmärke) (snygga kläder, grymt jobbat Kenza).
 
 
 
 
 
Jag antar att jag är jäkligt gammal för jag tycker alltid att musiken är för hög. Jag är festförstöraren (den med bra hörsel?) som sänker volymen.
 
En lördagnatt vaknade jag med ett ryck av att jag hörde musik. Jag for upp i sängen samtidigt som jag ilsket svor neeej nu jääääävlar. Jag var nämligen helt övertygad om att det var mina grannar som hade startat en efterfest.
 
Men det var visst bara en bil som åkte förbi ute på gatan.
 
Så gammal är jag.

Påminelse - vinn åkpåse från BuppaBrand

Idag är sista dagen som ni kan tävla om en åkpåse från BuppaBrand.
 
 
 
 
 
 
Ni kan tävla här, hos Matilda, på vår facebooksida och på instagram (@spiderchickblogg klicka er in på tävlingsbilden). Med andra ord tävlar vi ut fyra åkpåsar och ni har fyra olika chanser att vinna detsamma.
 
Tävlingen avslutas ikväll klockan 23:59. Efter det får ni hålla utkik efter en grym rabatt hos Buppa!
 

Men titt här då!

Inte en dag för tidigt. Om ni frågar mig.
 
 
 
 
 
Möms!
 
Det är ju tradition att jag bloggar om hur "tokig" jag är som dricker julmust redan i oktober, jag och x antal andra personer på sociala medier. Nu kan motståndarna oja sig över hur tidigt julmusten finns i butik och sen kan folk på facebook följa upp med att raljera sig över de som överhuvudtaget uppmärksammar mustens varande eller icke varande och på så vis kickar vi igång ännu en nedräkning mot jul.
 
Tjoho!
 
Ps. Jo jag dricker light. Fast jag vet att jag lika gärna kan säga att jag knaprar hela cigariller till frukost. Jag tycker (oftast) att det är godare med light. Men jag röker å andra sidan inte. Jag snusar inte heller. Dricker sällan alkohol, aldrig sprit, äter typ aldrig snabbmat och drogar inte speciellt ofta (eller alls). Helt perfekt kan jag inte vara.

Att få träffa sin idol

Förra veckan fick jag reda på att Martina Haag skulle komma till mina hemtrakter och föreläsa. Åh vad roligt! Martina är en stor inspirationskälla för mig och har så varit i många år.
 
Omedelbart travade jag ner till biljettförsäljningsstället bara för att få veta att alla biljetter var slutsålda sedan läääääänge. Besvikelsen var stor! Jag travade tillbaka hem och klickade mig in på instagram för att skriva till Martina.
 
Jag skrev:
 
 
 
Döm till min lycka när Martina svarade:
 
 
 
Gah!
 
Jag dog (ensam och enslig) och återuppstod (som Martinas vän) (tydligen).
 
 
 
 
 
Igår kväll var jag på föreläsningen.
 
Det var såååå roligt att få se, höra och träffa Martina. Jag kände mig löjligt skakig i kroppen när jag fick mina böcker singerade.
 
Saker jag planerade att säga: Du är så himla bra Martina! Jag tycker om alla dina böcker SÅÅ mycket. TACK för alla skratt du har gett mig!
 
Saker jag sa: Eh. Öh. Hihi.
 
Typiskt att jag alltid ska vara så vältalig när det gäller.
 
 
 
Glad tjej hej.
 

Nypmysigheter

När MiniSpider ska sova eller vill mysa så "nyps" han på mina armar. Han liksom knipsar tag i armskinnet med sina små fingrar och nyper till. Det är hans sätt att ja... Gosa och komma till ro.
 
I början var det inte roligt för då nöp han så HÅRT. Jag hade blåmärken på armarna vissa dagar och övervägade att på något sätt vaddera mig själv.
 
Men sedan insåg Mini antagligen att det är dumt att skada den arm som föder honom för nu har han gått över till att nypa så mjukt så mjukt. Han mest nafsar med fingrarna i skinnet mitt. Nafs nafs. Mys mys.