Ny podcast!

Jihooo. Ny pod till eder tjänst.
 
Idag snackar jag och Matilda om studier, karriär och livsval.
 
Hur hittar man rätt i livet? Vad gör man om man inte trivs på sitt jobb eller med sin utbildning? Vad är viktigt i livet? Hur fungerar magkänslan? Går det att leva småbarnsliv och samtidigt göra karriär?
 
Det och mycket mer filosoferar vi över.
 
Ni kan lyssna här nedan, via iTunes (Moa&Matildas podcast) eller android.
 
 
 
 
Här har vi en finfin tävling i samarbete med Buppa Brand där ni har fyra olika chanser att vinna en valfri åkpåse!

Vinn en åkpåse från BuppaBrand

Jag och Matilda (och vår pod) har en fantastisk tävling i samarbete med Buppa Brand.
 
Vinn en valfri åkpåse av följande fyra modeller:
 
 
 
 
För att tävla:
Lämna en kort motivering varför du ska vinna.
Berätta vilken av de fyra modellerna du önskar lägga vintervantarna på.
Glöm inte lämna din mail.
 
Tävlingen avslutas fredag 4 oktober kl 23:59.
Vinnare presenteras måndag 7 oktober.

Ni kan även tävla om en valfri åkpåse på vår facebook, hos Matilda och på instagram (@spiderchickblogg). Med andra ord tävlar vi ut totalt fyra stycken åkpåsar och ni har FYRA olika chanser att vinna en åkpåse.
 

En kusin rikare

Mina barn har fått en kusin. Vi är så glada!
 
- Vad heter kusinen mamma? undrade Lilleman.
- Jag vet inte, svarade jag eftersom flickebarnet ännu inte hunnit få något namn.
- Men mamma, svarade Lilleman och pekade på datorn samtidigt som han himlade sig lätt. Vi kan ju SÖKA efter vad hon heter!
 
Google-generationen. Jag säger då det.
 
I övrigt vore det kanske något om moder natur slog sig i lag med sökmotorerna? En teknisk symbios dom emellan. Det skulle säkert underlätta på en rad olika sätt som vi i nuläget inte har någon aning om men som vi snabbt inte kommer kunna leva utan.
 
 
 
 
 
 
 
 

Vinprovning och middag med skarpt läge

Igår hade vi vinprovning. Joråsåatte...
 
Till detta arrangemang hade vi rekat middagsrecept en halv månad jag och Spiderpapa. Eller i alla fall en halv kväll. Slutligen kom vi fram till att vi skulle laga oxfilé (där av mina ursprungsfunderingar).
 
- Vi köper köttet och testlagar det innan, tyckte jag tidigare i veckan.
 
Sen kom jag till affären och insåg att det visst kostar flera hundra kronor kilot så det blev inget testlagande. Med det priset kommer det ingen oxfilé över tröskeln förrän det är skarpt läge. Om man säger så. Och skarpt läge var det ju igår, lördag.
 
Vi har aldrig lagat oxfilé tidigare och vi (mest jag) har varit så nervösa över denna centrala del av kossan att vi fick be gästerna om hjälp med själva tillagandet. Så slapp jag få ett nervöst sammanbrott och eventuellt förtidsskilja mig från Spiderpapa (kan ju bara ana hur tillaganadet av nötkött antagligen sliter på ett förhållande).
 
 
 
Dukat bord och fejk-ljus i spis.
 
 
 
Köttet blev lyckat!
 
 
 
 
Spajdan utan fötter.
 

Utslagen fredagkväll

Den här fredagen har vi varit ute hela dagen. Lekt med kompisar, haft picknick, njutit av solen och så där.
 
Nu är vi hemma och MiniSpider har just lagt sig platt i soffan (på mig) och meddelat att han vägrar röra sig en endaste millimeter innan det är dags för nattning.
 
 
 
 
 
 
 
För all del.

Otur med tekniken

Jag har haft lite otur med tekniken den senaste tiden.
 
1) Jag har råkat tvätta vår automatiska bilnyckel.
Låt oss säga att den inte är så himla automatisk längre. Men hey! Folk på stenåldern hade garanterat inga automatiska nycklar till sina bilar och dom överlevde dom med. Ingen har dött av att låsa upp bilens framdörrar manuellt för att sedan, med röven i vädret, klättra till baksätet och öppna bakdörrarna inifrån. Bagageluckan går inte att öppna alls men hey! Ingen har heller dött av att packa in saker (typ liten fjäderlätt barnvagn) i bagageutrymmet via baksätet. Lite omständligt kanske, men vem har sagt att motorlivet måste vara lätt?
 
2) Spillt vatten över min dator.
Datorn har nu fått spelet och känner sig nödgad att högt förklara för mig allt den gör. När jag klickar mig in på bloggen säger den till exempel (med allvarlig mansröst) YOU HAVE ENTERED SPIDERCHICK DOT N U. Jag inväntar att den snart säger något i stil med I AM READY TO EXPLODE. PLEASE TAKE SKYDD.
 
 
 
Sprängningsklar?
 

Från vilken oxe?

Idag satt jag och funderade över vad oxfilé kommer ifrån (sådant ska man väl också fundera över).
 
Bisonoxar? 
 
Vi har väl inga sådana djur i Sverige? Eller det kanske vi har, vad vet jag. Men oavsett så har vi ingen utbredd ox-kultur i det här landet. Så mycket vet jag.
 
Det hela kändes skumt. Jag fick så att säga "huvudbry" och var tvungen att harva mig in på första bästa sökmotor för att forska vidare. Jo, jag är alltså 30 år fyllda och googlar "vad kommer oxfilé ifrån". Ni behöver ju inte säga något till någon. Vill helst verka bildad inom det gastronomiska.
 
I alla fall.
 
Jag kan meddela att oxfilé kommer från kon! Det rätta namnet är egentligen nötfilé men oxfilé har blivit ett vedertaget namn. Jag drar slutsatsen att oxfilé alltså anger en specifik del av kon.
 
Källa: Nätbaserad efterforskning samt egen hjärna.
 
 
 
Oxfilégooglaren i stekiga solglasögon.
 

Livsfarligt med eget företag. Eller?

Idag har jag och Matilda (och vår praktikant MiniSpider) haft jobbdag.
 
 
 
 
 
Under eftermiddagen var vi på möte angående att starta eget.
 
Hur det gick?
 
Ja, personligen hamnade jag i något slags kristillstånd. GAAAH! Nu vill jag aldrig i hela livet starta något eget. Evva! Det verkar totalt livsfarligt. Istället vill jag omedelbart låta mig fastanställas (hårt) av precis vem som helst. Sen ska jag ligga i fosterställning och vagga tillsammans med friskvårdsbidraget för resten av livet.
 
Typ.
 
Å andra sidan har jag många vänner med egna företag. Mig veterligen har vi alla ungefär samma intelligenskvot (möjligen någon diff hit eller dit) och då ska väl även jag kunna lära mig om skattsedlar och momsbelopp.
 
Vi får la se.
 

Gynbesök

Bloggkommentatorerna skriver om Tyra som i sin tur skriver om att hon har avbokat en cellprovstagning på grund av att en läkarstudent skulle närvara vid undersökningen.
 
Jag förstår Tyra. Det är tillräckligt utelämnande som det är med gynbesök. Själv tackade jag i och för sig (under ganska luddiga omständigheter) ja till att ha med en manlig student vid min första förlossning. Det här var alltså samma jag som vid förberedelserna inför förlossningen sa att jag ABSOLUT INTE kunde tänka mig att vädra underlivet för fler personer än nödvändigt. Möjligen kunde barnmorskan få vara med och förlösa barnet. På nåder.
 
Men sen låg jag där i naturkrafternas våndor och värkar och kunde knappast bry mig mindre om vem som deltog eller inte. Vad mig anbelagade hade Hemvärnets musikkår kunnat trava in för en repetion vid fotänden av förlossningsbritsen (nåja), det enda jag brydde mig om var att barnet skulle komma ut.
 
Med det sagt har du naturligtvis all rätt i världen att tacka både ja och nej till vem som ska få närvara vid intima undersökningar.
 
Kom ihåg att det är viktigt att göra cellprov!
 
 
Häj häj.
 

När barnen barnsäkrar

MiniSpider stod och drog i knopparna till lådorna i köket häromdagen.
 
Tjoooong sa det plötsligt och så hade han dragit loss den ena knoppen.
 
 
 
 
 
 
Smidigt när barnen barnsäkrar hemmet själva, kan jag tycka. Mini tänkte väl att det var bäst att så göra utifall han plötsligt skulle få ett ohejdbart sug efter att jonglera med köttknivar. Eller dylikt. Man vet ju aldrig.

Dagarna är dagarna är dagarna som går

Åh vilken mysig helg vi har haft!
 
Vi har varit uppbokade typ konstant sedan MiniSpiders dop i augusti så den här helgen planerade vi medvetet in absolut ingenting. För mig är det superviktigt med tomma helger att fylla spontant.
 
Igår pysslade vi med lite allt möjligt. Idag har Lilleman och Spiderpapa varit på bio.
 
Dom såg:
 
 
 
 
 
 
Under tiden var jag och MiniSpider hemma hos min mamma. Vi strödde saker omkring oss, rafsade i kylen, åt rester och sånt där som man gör hemma hos föräldrar. Sen hämtades Mini upp med bil. Jag promenerade hem med en helt ny bebis i vagnen.
 
 
 
 
En foliéinbäddad bejbiforell. Eller regnbågsforell om ni så vill.
 
Den blev sedermera till söndagsmiddag:
 
 
 
 
 
 
Jag tiggde även med mig en bit snask från mamma. Sådan där handstånkad finchoklad.
 
 
 
 
Något ska jag väl ha för att jag är en alldeles förträfflig dotter.
 
Nu: Ligga på sofflocket (divanlocket?) och pressa ut det sista av helgen.

Bästa uppfinningen

Gissa vad jag lördagsmyste med igår??
 
Jo just precis. Ni gissade rätt.
 
Cranchitos!!
 
 
 
 
 
Alltså, inget slår majschips övertäckta med choklad! Inget!
 
Det. Är. Så. Gott.
 
- Får vi smaka? undrade familjen.
- Ja självklart får ni d... Eller nej. Nu var dom visst slut.
 
Typ så.
 
Helt ärlig och totalt onsponsrad låter jag meddela att majschips med choklad är det bästa som någonsin har uppfunnits! Näst efter funktionen att kunna vända mobilkameran mot sig (vilket underlättade egopics:andet med cirka trehundra procent).
 
Cranchitos får betyget Fem stycken Tequilafyllda Piñatas av Fem möjliga.

En i-lännings lycka

Tjohooooo!
 
Jag är numera stolt ägare till ett par Dr Martens (vilket ni som följer mig på instagram redan vet, det här är så att säga "old news" för er). Jippiiii!!
 
 
 
 
 
 
Jo jag vet att dom ser ut som ridskor. Men jag ger gärna en vibb av "på väg till stallet och nej jag har absolut inte en historia av sadelrelaterade samarbetssvårigheter  bakom mig" till mina outfits. Alltså hur svårt är det inte att komma upp på en hästrygg?? Seriöst? Jag tog en (1) ridlektion och fick sedan abrupt avsluta min karriär i stallet på grund av grava problem med  alla typer av stigbyglar. Jag kunde helt enkelt inte ta mig upp på hästen.
 
En parentes bara.
 
Tillbaka till skorna.
 
Som ni kanske förstår är jag nu så där konsumtionslycklig som bara en äkta i-länning kan vara! Första tiden travade jag runt med dojjorna inomhus trots att Lilleman upprepade gånger meddelade mig husregeln nummer ett "gå inte in med skor". Men när man är nykär i ett par Dr Martens får man göra avkall på sina föräldrapåhitt.
 
 

Träningen och jag

Som ni kanske minns från i våras lovade jag mig själv att ta tag i träningen.
 
Jag hade kommit till en gräns då min stackars kropp efter två graviditeter och noll rörelse var nära kollaps. Värst kändes det i bål och rygg, där var min stabilitet i princip lika med noll. Om ni har känt hur noll bålstabilitet känns, ja då vet ni hur negativt det påverkar hela kroppen. Jag kunde knappt sitta mig igenom en vanlig middag utan att få ont i kroppen.
 
Träningen gick trögt till en början men så i somras började det känns riktigt roligt (hallå jag orkade ju mer) och nu tränar jag varje vecka. Främst powerwalk och styrketräning. Ibland tränar jag en timma, ibland 20 minuter. Ibland svettigt, ibland inte så svettigt. Ibland bara avslappning (det är också en träning) (för mig i alla fall). Vad jag gör spelar inte så stor roll, bara jag tar mig tid att investera i mitt eget välbefinnande.
 
Jag tränar för att hålla min kropp stark. Inte stark som i "slå rekord i bänkpress" eller "beach bla bla" utan stark som i att orka fungera. Vikt och klädstorlekar säger ingenting om hur jag mår. Resultatet jag vill ha av min träning är att orka vara glad och orka må bra. Det är jag skyldig mig själv och min familj.
 
Knäböj och sving med dubbel bebis (ny träningsform):
 
 
 
 
 

Vägrar lämna det förflutna

- Jag tar en Calippo mamma, sa Lilleman idag när vi skulle köpa glass.
 
- Jasså du vill ha en Calippo. Eller POPUP SOM DEN EGENTLIGEN HETER!!! svarade jag och spände ögonen i killen som stod i glasskiosken.
 
Ungefär som att det var hans fel att PopUp bytte namn till Calippo för över tjugo år sedan? Han var antagligen inte ens född då. Kioskkillen alltså. Men ändå.
 
Mig veterligen är det inte olagligt att älta ett glassnamnbyte över generationer.
 
 
 
Jo, den hette PopUp förut. Ja, det var bättre.

När autocorrect sprider fel information

30-årsfesten i helgen skulle en kompis instagramma en bild på oss och skriva "småbarnsmorsorna släpper loss". Det blev istället:
 
 
 
 
 
 
Man skulle kunna tro att släppa lôss är menat som släppa loss fast på bred Västgötska. Men man skulle också kunna tro att vi har tillbringat helgen med att strössla skadedjur kring oss. Jag vill därför påpeka att vi alltså inte, jag upprepar INTE, har gått runt i stan och lämnat vare sig huvudlöss, flatlöss eller någon annan typ av lus efter oss.
 
Jag är mig veterligen helt lusfri.
 
Slut på dementi.
 

Två ministertankar

Med anledning av riksdagens öppnande har jag två ministertankar:
 
1) Fredrik Reinfeldt har onekligen lyckats pricka in en minnesvärd tid att vara stadsminister på. Ja menar hur många får under sin mandatperiod vara med om både flådiga kungabröllop och historiska prinsessfödslar? Inte alla stadsministrar har fått göra high five med en nyförlöst kronprinsessa (eller hur sådana där vittnesbekräftelser nu går till).
 
2) Jag har träffat Annie Lööf! Tydligen. Jag fick veta det häromveckan. Hon var flatmate till mina kompisar i London för tio år sedan. Jag var där och hälsade på vilket alltså betyder att jag mycket väl kan ha tagit i hand med Annie Lööf samt eventuellt utbytt en konversation (Gud vet vad mycket roligt vi antagligen pratade om). Med andra ord - vi har i princip, med viss modifikation, varit före detta bästa kompisar jag och Annie. UTAN ATT JAG HAR VETAT OM DET!!
 
 
 
 
Bildkälla: Aftonbladet.
 

Moa&Matilda i tv4

Idag var jag och Matilda med på tv4 Skaraborg, angående vår pod. I fyra olika omgångar hann jag se mig själv under morgonen. Imponerade fett på fyraåringen. Imponerade mindre fett på ettåringen men han har inte förstått tjusningen med tv ännu.
 
 
 
 
 
Tjoho!
 
Antal mail vi har fått där företag tigger om att få samarbeta med oss/ge oss heltidslöner för att vi ska kunna podda för resten av våra liv: Noll.
 
Men å andra sidan är klockan (i skrivande stund) bara 11:59.

Ny podcast!

Nu har jag och Matilda släppt en ny pod.

Det här avsnittet snackar vi om PMS och mens (med inspiration av Liv Strömqvist lysande sommarprat). Det finns försvinnande mycket att prata om när det gäller dessa två ämnen. Hur är det att få mens för första gången? Hur känns det att ha PMS? Varför denna skamkänsla kring något som är fullständigt normalt? Det och mycket mer tar vi upp i PMS-podden.

Jag tycker själv att det här är ett förjevfla bra avsnitt. Viktigt ämne att lufta, om inte annat.

Ni lyssnar här nedan, via iTunes eller android. Väl mött!






Den

Moas Måsten

Nu ligger ny krönika plus lite annat uppe på Skövde Nyheters webb.
 
 
 
 
 
Ni läser det här.

Barnvakt och hämtningsiver

Eftersom vi var på fest igår hade vi barnvakt till pojkarna över natten.
 
Ååååååå vad skönt det är att lämna bort kidsen! Ljuvligt att göra sig i ordning utan ett stycke arvsmassa hängande i byxbenet. Såååå trevligt att umgås med bara vuxna under en kväll. Uuuuunderbart att sova ostört. Häääärligt att äta frukost i lugn och ro. Fast. Är det inte lite väl tyst här hemma? Hm... Undrar vad barnen gör just nu? Leker och gullar sig järnet säkert. Åh dom är ju så söta... Tänk om dom har glömt bort sin lilla mamma och sin lilla pappa? Hur långt minne har ett barn egentligen? Hu!
 
Plötsligt längtar vi ihjäl oss efter ungarna och vill inget hellre än att hämta hem dom igen. Vi riktigt ligger med bilen i kurvorna på väg till barnvakten. Väl framme klättrar vi över varandra för att komma först in genom dörröppningen och sen tävlar vi om vem som först (och högst) (och mest gällt) kan skria TIIIIIITT UUUUUT ÄÄÄÄÄÄLSKLINGAR MAMI OCH PAPI ÄJ HÄJJJJ!!
 
 Nu ligger kidsen och sover i sina egna sängar. Ordningen är återställd.
 
 
 
Har gått loss i ett redigeringsprogram, ja.
 
 

30-årsfest med matlagning

Igår firade vi en kompis som fyller 30 år.
 
Det gjorde vi genom att samlas och laga en trerätters middag tillsammans med en före detta landslagskock. Vi delade upp oss i tre lag där varje lag hade ansvar för en rätt. Jag var givetvis med i dessertlaget. Något annat hade skapat förvirring (hos mig).
 
Alltså. Det här med att laga mat i grupp är inte det enklaste. Ju fler kockar desto sämre soppa, brukar man säga. Jag skulle inte vilja säga sämre, där emot skulle jag vilja säga ju fler kockar desto virrigare soppa. Särskilt när kockarna har vin i näven. Plötsligt blir de allra lättaste matlagningsmomenten svåra.
 
- Va vad står det i receptet? Ska vi koka grädden? Eh... Koka? Hur gör man det? Är det när man värmer upp något och det blir sådana där bubblor? Eller? Eh... Bäst att vi frågar kocken.
 
 Typ så. Men vi fick ihop det till slut.
 
 
 
 
 
Mjölkchokladmousse med havtornis och hallonsås.
 

Post Öppna Förskolan

Sak man kan upptäcka när man kommer hem efter att ha varit på Öppna förskolan och flaxat runt i ring tillsammans med andra föräldrar och barn:
 
Att ena bandet på bh:n har letat sig ut genom tröjärmen och dinglar synligt i armhålan.
 
 
 
 
 
Kul.
 
Vill helst inte tänka på hur många föräldrar (barn?) jag antagligen har snärtat med det här livsfarligt fladdrande bystvapnet.

Tv-intervju

Idag har jag och Matilda blivit intervjuade av tv4 Skaraborg angående vår pod. Bland annat fick vi podda medan vi filmades. Inte alls genant, näääärååååå. Hehe. Men det blir nog bra. Inslaget sänds nästa vecka.
 
MiniSpider var också med på ett hörn. Han blev så förtjust i all kamerautrustning att han nu undrar om han kan få en praktikplats på tv4-redaktionen?
 
Minis meriter:
 
1) Älskar sladdar
Brukar till exempel, med hjälp av sitt eget saliv, testa olika sladdars fukttålighet.
 
2) Superbra på att inventera saker
Inventerar köksredskap och sin egen klädlåda åtminstone varje morgon och varje eftermiddag.
 
3) Duktig på teknik
Har (visserligen oombett) administrerat sin pappas facebook en gång.
 
 
 
 
 
 

Snasktestar´n är i farten

Jag testade nya Marabou Peanut häromdagen.
 
Alltså, egentligen är ju den smak-kombinationen lite som att sparka in en öppen dörr. Ja menar hur fel kan det bli att blanda choklad ihop med chokladnötter? Nej just precis. Det smakade som väntat... ASGOTT!
 
Betyget blir fem stycken Löp och Köp och av fem möjliga.
 
Tips på ätsätt: Knipsa en chokladruta och sug på den tills det återstår endast nötter. Mycket njutningsbart. Och lite av en sport i sig. Det är aldrig fel att utmana sig i vardagen.
 
 
 
 
 
 
Ps. Jag vet att jag har missat att återkomma med recension av Polly Bilar. Jag flikar in här att dom var GODA! Choklad och Bilar förpackade till Polly liksom. Mums! Fast... Tycker jag någonsin att något som jag testar INTE är gott? Jag tror inte det. Jag är så lättköpt när det kommer till socker.

Lilleman 4 år

Idag fyller Lilleman 4 år. Hipp hipp hurra!
 
Galet vad det går fort. Fortsätter Lilleman växa så här har han snart gått om mig i ålder. Crazy!
 
Så många bakifrånbilder jag har knäppt på honom genom åren. Så många bortskurna huvuden och foton från snäv sida som har publicerats. Så många dråpliga, jobbiga, roliga, konstiga, härliga och kärleksfulla situationer jag har nedtecknat. Ja jag säger då det.
 
Låtom eder vandra genom minnenas allé:
 
 
 
 
 
Mit bebe på insidan.
 
 
 
 
Mit bebe på utsidan. Han kom som ett överraskande och stötvis ganska (väldigt) smärtsamt skott i vecka 34 + 2.
 
 
 
 
På pappas mage i grodans position (bebisyoga?)
 
 
 
 
Trött.
 
 
 
 
Startar en blogg vid fyra månaders ålder.
 
 
 
 
Glass har alltid och går fortfarande alltid ner.
 
 
 
 
På Legoland 2011. I storleken av en legogubbe.
 
 
 
 
Mästerbarnet i stövlarna.
 
 
 
 
 
Ett av två par fötter i världen som jag frivilligt sniffar på.
 
 
 
 
Med lillebrollan.
 
 
 
 
 
På Teneriffa.
 
 
 
 
Vid en rulltrappa förra veckan. Vår underbara, fantasifulla, lugna, kloka, envisa, härliga onge!
 
 
 
Här kan ni läsa om vår första månad med Lilleman. Här har ni förlossningsberättelsen.
 

Vild nattning

MiniSpider har blivit smått omöjlig att natta.
 
Han har gått från att somna gott till tonerna av sina egna vällingklunkar till att vara allt annat än still när han egentligen är trött och borde sova. Han vänder sig, rullar runt, kryper, ställer sig upp, leker titt-ut, tänder sänglampor, släcker sänglampor, skruvar isär sänglampor, botaniserar nattduksbord UND SO WEITER!
 
Jag överväger nu ett kalhygge av sovrummet. Att ta bort ALLT som möjligen kan inbjuda till stimulans. Det bästa är nog om vi ligger på en lakanlös madrass på golvet utan täcke och kuddar. Fast då hittar han väl något spexigt kvalster att roa sig med, den lille upptäckar´n. Gah...
 
Skämt åsido.
 
Mini är i en klurig ålder nu (strax över 1 år). Han är för stor för att genast bli sömnig av välling men för liten för att delta i sagoläsning och komma till ro via det. Det är en övergångsålder på något sätt.
 
Här får alla föräldrar som känner igen fenomenet gärna vifta virituellt med nävarna.
 
 
Utsikt när jag vaknade en morgon.
 

Den stora eh... vad?

Trodde först att det stod något heeeeelt annat.
 
 
 
 
 
Lämnar er åt er fantasi.
 
Ridå.

Föllsiskalas och middag

Igår hade vi kalas för vår snart 4-åring.
 
Det serverades korv med bröd och chokladhaltig dryck.
 
 
 
 
 
 
 
Till kaffet blev det lego-marängsviss. Ja fast legogubbarna kunde man förståss inte äta och det var vi noga med att varna gästerna för innan (en del kan ju vara lite glupska).
 
 
 
 
På kvällen var Spiderpäronen bortbjudna på middag. Vi hade fixat två stycken barnvakter. En per barn. Men samma morgon messade den ena barnvakten att hon vaknat upp med migrän och tyvärr var tvungen att ställa in.
 
- Hahahaha yea right att något sådant händer på riktigt! skrattade jag och inväntade ett uppföljande sms med förklaring att det hela var ett skämt.
 
Ja menar vem vaknar  upp med migrän samma dag som man har äran att vakta två små änglar? Hahaha...
 
Det kom aldrig något mer sms.
 
Migränen var sanning.
 
Nå väl. Ingen fara på taket. Minstebarnet fick följa med på middagen och vi hoppas att barnvakten mår bättre idag.
 
 
 

Möte och hjärtlatte

Igår var jag och Matilda på ett möte. Vi ska nämligen föreläsa för massa (typ tusen) gymnasieungdomar här i stan. Väldigt spännande. Till skillnad från när jag föreläste sist, och det i förberedelserna då kändes som att jag roddade min egen avrättning, känns det den här gången bara roligt. Och spännande som sagt.
 
Innan mötet tog vi en kaffe på stan. Jag fick ett stort hjärta i min latte och Matilda fick ett litet hjärta (baristans sätt att hinta favoritkund????).
 
 
 
 
 

Guide till Game of thrones

Ni minns kanske min tveksamhet till Game of Thrones? Jag blandar ju bara ihop alla karaktärer hela tiden! Tur för mig att Pelles Personliga har pillat ihop en guide till serien, enkom för min skull! Läs här.
 
Tack!
 
Dock har Pelle helt glömt bort att nämna att Sean Bean:an är med i serien? Hur sammankopplas han med alla andra karaktärer? Glider han måhända in i säsong två, som nya kingen, iklädd en gul mantel? Endast? Och innan man vet ordet av har han gängat sig med gamla kingens drottning och plötsligt är hela serien fylld av massa småbean:aner som springer omkring och så blir det ännu fler mantelklädda nissar att hålla reda på.
 
Eller?
 
Jag bara spekulerar.
 
 
 
Sean Beanan.
 
 

Två saker

Två saker MiniSpider har hunnit med den här morgonen:
 
1) Bajsa på vardagsrumsmattan.
Mitt fel naturligtvis. Jag vet ju att det är livsfarligt att låta familjemedlemmar under två år trava runt utan rumpskydd längre än en kvart.
 
2) Smeta ner hallmattan (plus sig själv) med vinaigrettedressing.
Också mitt fel. Naturligtvis. Jag såg ju i ögonvrån att han hade fått tag i förpackningen men tänkte i min enfald "vad kan hända". Haha... Jojustprecis. Jag borde ju förstått att veka vinaigretteförpackningar tillsammans med en ettåring, vars favorithobby är "att banka", inte blir något vackert resultat.
 
 
 

Glutenintolerant??

Spiderpapa har haft ont i sin mage den senaste tiden. Igår gjorde jag slag i saken och googlade om han möjligen kunde vara överkänslig mot gluten, den lille stackarn. 
 
Vad tror ni händer? Tror ni att symptomen stämmer in på Spiderpapa? Nej nej. Absolut inte. Där emot stämmer symptomen väldigt väl in på MIG.
 
Ursäkta? Didn´t see that one coming.
 
Här ska jag vara snäll och googlediagnostisera* någon annans förmodade allergi och så åker jag på skiten SJÄLV!? Typiskt.
 
 
 
 
* När man med hjälp av en sökmotor samt noll doktorer fastställer en eller flera sjukdomstillstånd.

Färgat var det här

Jag fick ett ryck igår och köpte mig en tub med hårfärg.
 
Jag har alltid haft en lockelse till orange och rött. Tycker att det är den snyggaste hårfärgen! Jag var antagligen rödhårig i ett tidigare liv.
 
 
Blond (som jag förvisso också trivs i):
 
 
 
 
Nu:
 
 
 
 
 
 
 
Om ni någon gång har undrat hur Pippi Långstrumps mamma såg ut när hon levde så har ni antagligen svaret i mig.
 
Och jag älskar´t!
 
Nu rockar jag orangea strån resten av året.
 
 

Relationspodden

Ny pod uppe!
 
Den här veckan diskuterar vi kärleksrelationer. Hur håller man kärleken vid liv? Vad är ett bra förhållande? Hur vet man att man har träffat den rätta? Vi snackar kärlek, romantik, gräl, "försoningssex", att hjälpas åt, att vara ett team, hur lustigt ödet kan te sig och... Ja. Mycket mer.
 
Ni lyssnar här nedan, på iTunes (Moa&Matildas pod) eller via android.
 
Kika gärna in på vår facebooksida (Moa&Matildas podcast) om ni är sugna på att diskutera vidare.
 
Väl mött!
 
 
 

Lurendrej

- Älskling, ropade Spiderpapa på mig igår.
- Ja vad är det? ropade jag tillbaka.
- Kan du ropa på Mini.
 
Jo visst. Det kunde jag väl. Ropa på Mini alltså. Oftast när den ena vill att den andra ska tillkalla sig bebisen brukar det betyda att denne (bebisen alltså) stör en viss aktivitet och därför behöver bli iväglockad till ett annat rum.
 
- Miniiiiiii, ropade jag. Kooooom till mammaaaa.
 
Tass tass boff boff.
 
Och där kom Mini gående med... HELA BLÖJAN FULL AV BAJS!!
 
Jag hade alltså blivit lurad att locka till mig Mini för att sedan tvingas byta hans bajsblöja.
 
Snacka om FULT knep!
 
Hämndlystet meddelande till Spiderpapa:
 
 
 

Mage med toppbetyg

MiniSpider var väldigt intresserad av min mage imorse. Han klämde och kände, nöp och drog. 
 
 
 
 
Antagligen mätte han någon slags fettprocent? Jag vet inte. Men jag tror han kom fram till resultatet att...
 
 
 
 
...mammas mage är väldans mysig att ligga och gosa mot!
 
Toppbetyg med andra ord.

Men tjena

Det var mycket Moa&Matilda i förra veckans Skövde Nyheter.
 
Först Matilda i värsta halvsidereportaget. "Månadens bloggare med en Sveriges största podcasts" skanderade rubriken. Trevligt! Visste ni att vi har 55.000 lyssnare per avsnitt på vår pod? GALET! Tycker jag i alla fall. Varje gång jag loggar in i podverktyget och kollar statistiken förväntar jag mig nästan att något form av "DoldaKameranTeam" ska rusa in och skrika att allt är lurendrej.
 
- LUUURADE!! Vad tror ni? Att ni på allvar har 55.000 lyssnare?? HAHAHA! Ni är väl inga Blondinbellor heller?? Fem komma fem (5,5). Så många är det som lyssnar.
 
Eh ja. I alla fall.
 
Efter Matildareportaget kunde Västgötaborna slå upp bilagan och läsa om mina bästa Skövdetips. Tjoho!