Tillåt mig summera 2014

2014 har varit året då jag blev vuxen.
 
Jo jag känner faktiskt så. 31 år gammal och med två barn under bältet blev jag vuxen. Hur känner jag då denna känsla?
 
Ja förutom att jag den här julen har ätit romrussin-pralinerna ur Aladdinasken helt frivilligt så har jag även en stark känsla i kroppen av att jag vet och jag kan. Det har riktigt bubblat inom mig av vilja och ambitioner, en fantastisk känsla. Innan har jag alltid haft tanken "alla andra". Alla andra kan göra si och så, inte jag. Men jo. Jag kan visst.
 
En bidragande vuxenfaktor kan även vara att jag blivit med företag. Att bli egenföretagare var lite som att bli förälder. När jag blev mamma fick jag en ny syn på världen och mina medmänniskor. När jag blev företagare fick jag en ny syn på arbetsgivare, andra företagare och ja, samhället i stort. Det har varit enormt utvecklande för mig att driva företag och jag är väldigt glad att jag tillsammans med Matilda vågade ta det steget. Jag är inte ens samma person nu som för ett år sedan.
 
 
 
 
 
2014 var även året då jag gjorde många "för första gången" saker. Föreläsning för högskoleelever, föreläsning för politiker, införsäljningsmöten, planering, strategiupplägg, fakturering, live-poddning och så tvodden såklart. Att sitta i en studio i SVT-huset är det roligaste jag någonsin har gjort jobbmässigt. Jag har njutit från start till slut.
 
 
 
 
 
 
I början av året var min man med i Melodifestivalen och jag var så stolt! En fantastisk resa att få vara med om. Fasen vad roligt vi hade, Ammotrackgänget! Dessutom mynnade det ut i ny vänskap. 
 
 
 
 
 
I september sprang jag EN MIL för första gången! Det är jag enormt stolt över. Ni kan läsa om det här.
 
 
 
 
 
 
Stundtals har 2014 även varit tungt och jobbigt. Och då syftar jag inte på milen jag pressade mig igenom. Jag har haft mycket oro och ångest i min kropp vilket i våras fick mig att börja gå i terapi. För första gången i mitt liv, och då har jag levt med ångest sedan min barndom, tog jag hand om mitt mående. Bra där.
 
2014 var också tufft på så vis att jag fick förlika mig med tanken på att jag inte kan styra relationer. Ibland måste man acceptera och låta saker bero, även om det känns tungt. Också en väldigt vuxen insikt, inte sant? 
 
Om jag ska summera 2014 med ett ord får det bli: Bergochdalbana. 
 
Höga toppar och djupa dalar. Glädje, besvikelse, mod, insikt, ångest, lättnad, tårar, skratt, bråk, vänskap, framgång, kärlek, pussar, kramar... 
 
Mest av allt har det varit utvecklande och jag har gjort saker som jag inte ens vågade drömma om för ett år sedan.
 
Tack 2014!
 

En uppskattad julklapp

Min bror är en fena på att köpa julklappar. Han köper alltid något fyndigt och passande. 
 
I år fick jag godis. Eftersom jag arbetar ideellt som Snasktestare hade min bror, via nätet, beställt hem ett antal olika godissorter från Amerika (även kallat USA).
 
 
 
 
 
 
 
Jag har hunnit smaka följande:
 
1. Buttercups
En kaka med jordnötssmör typ. Kaloriintag: antagligen ett helt dagsbehov. Sååååå gott!
 
2. Hot Tamales
SVINSTARKA godisar! Som att äta ett knippe chilli. Inte min kopp te. Men kul att testa.  
 
3. Charleston chew
Enligt instruktioner skulle man lägga Charleston chew i frysen innan förtäring. Smakade typ som en frusen Krokofant. Tummen upp!
 
4. Mr Goodbar
En chokladkaka med jordnötter. Mycket delikat. 
 
Helt klart en uppskattad julklapp värdig en Snasktestare!
 
 

Jag = julvärd

I senaste tvoddavsnittet agerar jag och Manny julvärdar. Vi tänder ljus och uttalar i korus den bevingade meningen "från oss alla..." Ja ni vet. Inte varje dag man får sitta i en SVT-soffa så lika bra att fånga tillfället tänkte vi. 
 
Fast innan det avhandlar vi förstås ämnet JUL. Vi drar oss till minnes våra barndoms jular, vi listar olika jultyper samt slår fast vad vi tycker är allra, allra härligast med den 24 december. 
 
Ni ser avsnittet här. 
 
Hoppas ni gillar!
 
 
 
 
 
 
 

Ettårig bröllopsdag idag

Idag firar vi ettårig bröllopsdag.
 
Det känns... Inget särskilt. Hehe. Vi har ju varit tillsammans sedan Luthers tid så det där med att gifta sig var ingen superstor grej mer än att det var roligt att fira vår kärlek och härligt samla alla våra närstående. 
 
Med två gemensamma barn och husköp på G är det även praktiskt att vara gift. Sen är det himla mysigt att ha samma efternamn hela familjen. Här kan ni läsa om bröllopet. Enkelt och intimt och precis så som vi ville ha det.
 
 
 
 
 
 
 
Jag har en väldigt snäll man. Han är omtänksam, lojal, lugn, social och ja... Snäll som sagt. Snäll mot allt och alla. Jag har knappt aldrig hört honom uttala ett enda ont ord om en endaste person. Jag har knappt heller aldrig sett honom brusa upp sig över något. Att vara snäll är underskattat.
 
Min man är även en fantastisk pappa. Han kärleksfull och uppfinningsrik med mycket tålamod. Han brinner för sin musik och har ett otroligt öra för låtskriveri. Han kan greppa sin gitarr, zooma ut (helt omöjligt att få kontakt med honom när han har ett instrument i näven) och en kvart senare ha skrivit en hel låt. 
 
Ett år betyder för övrigt bomullsbröllop om jag får tro dessa teman så nu ska vi snart fira genom att vira in oss i våra nya, mjuka bomulls-påslakan som vi fick i julklapp. 

God Jul

Julen firas för fullt. 
 
Det började klockan 08 imorse med att vi upptäckte att tomten hade varit och lämnat klappar under granen åt barnen (lite obehagligt att en rödklädd man tassat runt i vår boning under natten, men a ja). 
 
Sen hade vi mysmorgon innan vi promenerade iväg till min mamma. 
 
Här hos mamma har vi haft julbord med släkten. Vi har umgåtts, fikat, sett Kalle Anka och spelat julklappsspel. 
 
 
 
 
 
 
 

Nu är vi hemma hos oss igen och avslutar julafton tillsammans med min pappa och mina bröder. 
 
Fint det.

Hoppas ni har en julafton formad precis så som ni önskar.
 
God Jul!

Stressen före dopparedagen

Idag har jag varit själv med båda barnen. Alla med småbarn vet vad det innebär - man blir gaaaaanska upptagen av att bara finnas där som förmyndare och rent allmänt hålla barnen vid liv och någorlunda vigör.
 
Utöver förmyndarskapet har jag idag även (med barn i släptåg) städat hela hushållet, betat av jobbmailen, slagit in paket, bakat en saffranskladdkaka, handlat, varit i blomsteraffären, åkt buss, haft lekdejt samt fikat hos mamma.
 
Sen tyckte jag tydligen även att det var en god idé att mitt i allt detta klippa det stora barnet och då ofrivilligt förvärva det lilla (mycket klåfingriga) barnet som en själpande assistent. 
 
Orka vara jag!
 
Hur som.
 
Nu råder stilla ro. Hemmet är städat. Ljuslågor fladdrar stilla i sina stakar, julmust står på kylning, bingolotterna är inhandlade och det stora barnets nya frisyr är bara lite sne. 
 
Julen kan komma!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ps. Den nya soffan är fortfarande ren. Ds.

Ny familjemedlem

Den nya soffan har anlänt :)))))
 
 
 
 
Älskar den!
 
Jag förstår ju att den inte kommer vara så här grå och ljus och ren och härlig speciellt länge men med ett strikt Matförbud i Vardagsrum (införde den regeln precis nu) hoppas jag på en långlivad glans. 
 
Tre begär som kommer med soffan:
 
1. Vill sy nya kuddöverdrag, gärna i grön färg
Visst vore olivgrönt fint till det ljusgrå?
 
2. Vill ha ny lampa i fönstret.
Gärna någon pampig lampa med med en greige-färgad skärm (för färg tänk Madeleines klänning på Nobelfesten) (kan hända att jag sett en sådan lampa på Mio för en inte helt billig summa). 
 
3. Vill ha ett vitrinskåp
Det har inget med soffan att göra. Vill bara ha det. Har aldrig ägt ett vitrinskåp. 
 
Men!
 
Nu får vi sitta in den här soffan en stund innan vi tar på spenderbyxorna igen. 

Min skakiga julpyntsväg

Jag gillar julen. Men det där med pynt och advents-attiraljer är inte min grej. Ibland känner jag dock en enorm längtan efter att pynta skiten ur hemmet. Det senare främst efter att ha sett alla andras härliga, gnistrande hem på instagram.
 
Min skakiga julpyntsväg genom december (obs datumen är ungefärliga):
 
 
1 dec
Jag rotar fram en bucklig adventsstjärna från källaren och hänger (snett) i köksfönstret. Det här duger fint.
 
4 dec
Känner mig oerhört advents-misslyckad när jag scrollar instagram. Går ner på stan och ber att få köpa en del av inredningen i en klädaffär, nämligen ett knippe öken-kvistar (som jag kallar dom). Hänger julpynt på ökenkvistarna. Mår bättre. 
 
 
 
 
 
 
 
10 dec
Ursäkta men varför har ALLA utom jag sådana där juliga stilleben på brickor med ljus och hyacinter? Jag älgar ner i affekt till blomsteraffären och låter en av medarbetarna plocka ihop ett stilleben åt mig. "Tänk pinterest" ber jag. Resultat: 
 
 
 
 
 Eh. Ja.
 
15 dec
Nä fy vad mörkt o-juligt vi har det här hemma! Hetsköper en adventsstjärna till vardagsrumsfönstret.
 
16 dec
Tycker synd om det fönster som inte fick något ljus. Köper en stjärna till. 
 
 
 
Ha!
 
19 dec
 
20 dec
Känner att plastgran inte är bra nog. Köper några slags juliga pompoms och hänger bredvid granen för att öka jul-feelingen. 
 
 
 
 
 
 21 dec
Köper en ny soffa. Står inte ut med tanken på att tillbringa en endast julafton till i vår gamla soffa som är trasig i tre delar och dessutom så fläckig med matrester att utbudet på vilket julbord som helst hamnar i lä.
 
Okej jag brukar faktiskt inte springa runt och köpa soffor varje jul. Men det var rea i möbelaffären och vi har behövt en ny i flera år. Leverans imorgon.
 
Så jo. Trots mitt o-intresse till det här med pynt börjar det likna jul här hemma. Antar jag. 
 

Grankadaver

Ny pod min vänner! 
 
Matilda biktar sig och berättar om morgonen då hon förvandlades till ett monster. Jag berättar om en situation som chockat mig och hur jag sedan dess skrivit olika "brandtal" i mitt huvud, som en sorts bearbetning av händelsen. Vi pratar även om att hitta sitt sammanhang, sammanhang där man briljerar och är sitt allra, allra bästa jag. 
 
Vi hinner även beta av en bit jul och ni får en förklaring till varför vi har döpt avsnittet till Grankadaver. 
 
Med mera med mera. 
 
Hoppas ni gillar!
 
 
 
 
 
 
Ps. Det är min man som sjunger i slutet av podden.
Ps2. Låten är Skake up Christmas med Train. 

Granen i sin skrud

Vi har klätt vår gran. Den är i plast, rätt sned, rätt gles och rätt tråkig. Men det är en gran.
 
Jag vägrar för närvarande att ta in levande natur i hemmet. Speciellt natur med barr på. 
 
1) Har inte tid att mecka med granköp och tillsågning. Framför allt har vi inte tid att frakta bort granen efter jul. Eller tid och tid. Jag känner bara att det är meckigt att hålla på med allt det där när vi bor i en lägenhet mitt i stan utan en uns av trädgård eller ens någon extra yta.
 
2) Pallar inte dammsuga barr fram till midsommar.
 
Att plocka upp en gran från förrådet och låta barnen gå loss med pyntet känns smidigast. Förra året var minstebarnet rädd för granen men med lite stöttning från familjen övervann han sin rädsla. I år har han klätt julträdet med glädje och lust.
 
Den med ett tränat öga kan se att det ligger en pruttkudde på en av grenarna. Pruttkudde är det nya glittret! Om ni inte visste. Mjehe. 
 
 
 
 

Håret - min kamp

Kroppsbehåring är stigmatiserat. Men hår har vi, vare sig vi vill se det eller inte.
 
Här kommer en historielista över mitt hår:
 
• Hår på huvudet
Det växte till sig i två-tre årsålder. Rakt har det alltid varit. Ibland, om jag har sovit med huvudet i någon onaturlig vinkel, kan jag vakna med en frisyr har krusat sig något. Annars. Rakt.
 
• Hår på snippan
Började gro i mellanstadiet någon gång. Har innehaft varierad längd genom åren.
 
• Hår i armhålan
Fick också i mellanstadiet vilket gladde mig oerhört då jag hade längtat efter att få greppa rakhyveln. Glatt började jag skrapa bort de osynliga små stråna. Aaaaaah jag kände mig så vuxen!
 
• Hår på benen
I min ungdom hade jag små tveksamma fjun som skrajset bad om ursäkt för sig själva i spridda skurar kring smalbenet. Numera är det en mer målmedveten och rakryggad behåring. Jag låter det växa sig lurvigt på vintern. Rakar på sommaren
 
• Hår på stortån
Två små gemytliga tofsar har jag på var stortå. När jag har sandaler på mig om sommarhalvåret kan jag se tofsarna fladdra lyckligt i vinden.
 
• Hår på leverfläcken
Jag har en leverfläck på ena armen och här växer tre stolta strån som jag i perioder funderar på att försöka fläta. Alternativt frisera till en liten, liten dreadlock.
 
• Ögonbrynshår
Tyvärr har jag en väldigt gles, snudd på osynlig behåring just här vilket gör mig ganska omodern med tanke på att tjocka mörka bryn är "the thing" just nu. Men a ja. 
 
 

Ni kan kalla mig kampsportar´n

Jag har just tränat body combat. Det är kampsport, förenklad sådan. Kan man säga.
 
Första gången jag testade body combat var vidrig! Jag fattade INGENTING. Jag bara stod och glodde som ett fån. Inte heller fick jag lov att stå och glo som ett fån i fred utan instruktören envisades med att upprepade gånger ställa sig bredvid mig och instruera inför alla i hela salen. Otroligt förnedrande. 
 
- ALDRIG MER! svor jag efteråt.
 
Men så gav jag det en till chans. Och en till. Och en till. Nu ÄLSKAR jag body combat!
 
Under passets gång brukar jag tänka på situationer som har irriterat mig de senaste veckorna eller saker som är frustrerande och så nitar jag skiten ur det. Rent visuellt alltså. För varje slag i luften rensar jag ut dålig ener... Okej okej okej okej!
 
Jag vet att jag just läst superklyshig. För detta må ni förlåta mig. Men det är sant.
 
Sen kommer jag hem och är svinpigg trots att klockan är 20:00-ish (dvs mitt i natten så här års) och så orkar jag titta på hur många avsnitt av Real Housewives of Beverly Hills som helst innan jag däckar. Perfekt.
 
 
 
 
Nytränad. 
 
 

Penntrick och pepptalk

I mitt och Mannys senaste tvodd-avsnitt snackar vi utseende och då kanske mest hur man gör för att INTE bry sig så himlans mycket om sitt utseende, vilket naturligtvis är lättare sagt än gjort. 
 
Vi avhandlar även det berömda penntricket. Minns ni? Jag pysslade själv med penntrick i min osäkra ungdom. Med hjälp av en gnutta blyerts kunde jag avgöra huruvida jag hade en hängig byst eller inte. Stannade pennan kvar under tutten hade jag hängbröst och där med betyg icke godkänt i tutt-form. Enligt normen då ra´. Hängbröst är ju nämligen det värsta man kan ha i vår i-lands-värld, näst efter ett långsamt internet.
 
Eller? 
 
Nä. 
 
Hääääär kan ni se tvodden. Vi hinner även med att avhandla en hel del coola kvinnor som inspirerar oss. Hoppas ni gillar!
 
 
 
 
 
  
 
 
 

Julklappsönskelistor

Femåringens önskelista (obs ett axplock)
 
•  Biobiljetter
•  Pysselgrejer
•  LasseMaja-böcker
•  Att göra en dockteater med farmor
•  Lego
•  Lakan med angry birds
•  Nya gympaskor
•  Badshorts
 
Tvååringens önskelista (obs inte ett axplock) 
•  En gul
 
Jag försöker i detta nu utröna vad "en gul" möjligen kan innebära?
 
Hoppas det ej är något levande.
 
 
 
 

Sjösättning och kalas

Här har vi haft en upptagen helg. En roligt upptagen helg! 
 
I lördags förmiddag var jag och barnen på biblioteket för att låna böcker. Vi gör det titt som tätt. Tvååringen hann med att både sjösätta ett gosedjur i en vattenbrunn (ursäkta men VEM anlägger en vattenbrunn mitt i ett bibliotek??) (svar: Skövde kommun) samt stänga igen entrédörrarna till bibblan så att personalen knappt fick upp dom igen.
 
Till tvååringens försvar var gosedjuret faktiskt en flodhäst. Dom hör ändå mer hemma i vatten än i en enslig bokhörna. Vad gäller att stänga entrén finns inget försvar. Han måste ha förväxlat öppetiderna på något vänster. 
 
Well. Det kommer bli något stort av vår tvååring. Han är väldigt företagsam.
 
Igår kväll var vi på släktkalas. Idag har vi varit på födelsedagskalas. Otroligt trevligt båda grejerna!
 
 
 
 
 

Ledig marsipanfredag

En bra grej med att vara egenföretagare det är att man ofta själv kan styra över sin arbetstid.
 
Idag bestämde jag mig för att vara ledig med barnen. Dom har varit så trötta på morgnarna i veckan så det kändes skönt att ta helg en dag tidigt. Först var vi hemma och chillade i pyjamas fram till klockan 11. Sedan traskade vi över till våra kompisar för att baka julgodis.
 
Vi började med att göra marsipanfigurer. Dock inga tomtar och grisar, där emot skallerormar, sniglar, iPads och tacos. Mycket kreativt.
 
Sen gick barnen loss ordentligt genom att tillverka stora, geggiga marsipanhögar fulla av glasyr och strössel samtidigt som dom slevade i sig smält choklad och florsocker med bara händerna.
 
Om vi bad dom att vara lite mer städade?
 
Nej nej. Jag hade gjort precis likadant om jag hade haft en ensiffrig ålder. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Efter marsipan-apokalypsen gjorde vi mjölkchokladkola. En något mer städad historia. 
 
 
 
 
 
Bra fredag. Helt klart.

Att se in i framtiden och sån´t därn´t

Förra året träffade jag ett medium som spådde mitt kommande 2014.
 
Jag har summerat vad som sades och vad som hände:
 
Jobb
Då: Mitt medium ser i sina tarotkort att jag står vid ett vägskäl i livet, rent yrkesmässigt. Det stämmer. Jag har länge funderat över vad jag vill bli "när jag blir stor". Mitt medium lovar att inom 6 månader kommer jag ha valt en väg och förändringen är ett faktum. Hon får även en känsla av att "många kommer se på". 
Summering: Under det här året har jag startat en kommunikationsbyrå med Matilda, vilket jag inte hade en aning om då att jag skulle göra. Vi har knytit ann flera stora samarbetspartners, gjort tvodd med SVT (som många ser på), föreläst, idéutvecklat samt hållt i premiären av Skövdepodden med mera med mera. Nog har förändringens vindar blåst genom 2014. Jag känner att jag är på helt rätt väg!
 
Pengar
Då: I frilansandets förlovade land är det lätt att börja oroa sig över inkomsternas varande eller icke varande. "Jag får leva på korv med bröd utan korv" kan jag bröla vissa månader för att i nästa månadsskifte ta med hela familjen till Teneriffa (all inclusive). Jag ska inte oroa mig för pengar säger mitt medium. 
Summering: Jag har inte behövt oroa mig för det ekonomiska. 
 
Familjen
Då: Mitt medium ser i sina tarotkort att familjen är min trygga punkt. Hon ser att vi har roligt tillsammans och hon ser mycket glädje.
Summering:  Jag och min man har gift oss, min man har varit med i melodifestivalen och jag har upplevt massa roligt. Så nog har det varit mycket glädje under 2014. Att familjen är min trygga punkt kan låta något allmängiltigt men det är verkligen trygghet för mig. Jag hade inte ens vågat göra hälften av allt det jag gör om det inte vore för att familjen har min rygg. 
 
Nya intressen
Då: Tarotkorten visar att jag får ett nytt intresse. Ett intresse som gör mig gott och som jag ska fortsätta med. 
Summering:  Jag har tränat spinning och styrka hela 2014. Även löptränat (hej hej TJEJMILEN). Det har gjort mig ofantligt gott, både fysiskt och psykiskt. 
 
En doft
Då: Mitt medium känner en speciell doft. Hon förklarar att jag kommer känna den här speciella doften och det jag gör just DÅ, det kommer att generera pengar. Jösses vad spännande! Redan på vägen hem börjar jag vittra som en hund i luften.
Summering:  Jag och Matilda var på införsäljningsmöte i Stockholm i början av året. I korridoren på vårt hotell luktade det väldigt... Fränt! Så pass illa att vi övervägde att klaga till receptionen. Hur som helst gick mötet som vi var där för väldigt bra. Det ledde till ett samarbete och sedermera en rejäl slant i kassan.
 

En bättre medial dag

Igår förlorade jag ett jobb och det kändes trökigt. 
 
Idag känns det bättre. Ibland behöver gamla dörrar stängas för att nya ska öppnas. Vad som igår kändes tråkigt känns idag som en knuff i rätt riktning. Dags att gå vidare.
 
Dessutom hade jag idag tid med mitt medium, very lämpligt. 
 
En del tycker att mediala förmågor är bluff och båg. Själv tror jag stenhårt på det och jag älskar mitt medium! Det känns så tryggt att sitta ner med henne. Hon är så duktig på att förklara för mig hur jag är, hur livet är och hur jag kan tänka för att få rätsida på saker som skaver. Jag går alltid där ifrån och känner mig lugn och peppad.
 
Jag tänker att jag i ett nytt inlägg kan publicera vad mitt medium sa till mig vid den här tidpunkten förra året. För det har ju liksom "inträffat" nu. Mjehe. Håll utkik...
 
 
 

Rövig dag

Vilken rövdag det här har varit!
 
Det har hänt en grej med väldigt lite förvarning och framförhållning. BAM. Så kom det bara. 
 
- Eh... I DID NOT SEE THIS COMING! utbrast jag mentalt till universum. 
 
(Obs syftar inte på min mens) (det gäller en jobbrelaterad grej). 
 
Just nu känns min värld rätt... Skakig. Jag vet inte mycket om 2015. Stundtals kan det stressa mig samtidigt som jag är positiv och känner i magen att jag är på rätt väg. Jag pendlar mellan naggande ångest och ett gott framtidshopp. Där är jag. Rent mentalt. 
 
Gaaaah.
 
Kära universum, led mig (och Matilda) rätt med varsam hand. Tack på förhand.
 
 
 
 
 

Störigt/bra i sociala medier

Ny tvodd med Manny and Moe (våra nya artistnamn).
 
Häääääär kan ni se oss eller bara lyssna om ni hellre vill det. 
 
Vi pratar om sociala medier. Vad som är härligt med nätet och vad som inte är så härligt. Vi berättar om vår "internethistoria", bloggarnas begynnelse och vi minns den ljuvliga Lunarstormtiden. Jag berättar om den gången då jag "avslöjade" en anonym taskmört på nätet och Matilda berättar om när hon blev mordhotad i kommentarsfältet på sin blogg (trrrrrevligt).
 
Hoppas ni gillar avsnittet!
 
 
 
 
 
 
 

Mamma läser gåta. Barnen svarar.

Imorse hade jag frågesport med mina barn. 
 
 
 
 
 
 
 
1. Vad kan en råtta dra lika lätt som en elefant?
Barnens svar: En OST!
Rätt svar: Ett andetag.
Domarens kommentar: En ost känns som ett rimligt svar. En ivrig råtta kan säkert dra fler kilo ost om hen bara lägger manken till. Det skulle inte förvåna mig om det finns ost-dragar-tävlingar inom råttvärlden. 
 
2. Vad gör du alltid innan du reser dig från en stol?
Barnens svar: Säger tack för maten.
Rätt svar: Sätter dig på stolen.
Domarens kommentar: HAHA! Ja visste väl att jag har uppfostrat mina barn väl. 
 
3. Vad har tänder men inte händer?
Barnens svar: En leopard.
Rätt svar: En såg. 
Domarens kommentar: En leopard torde också vara rätt svar för mig veterligen finns det inga leoparder som har några händer???
 
4. Vem har alltid hatten på foten? 
Barnens svar: INGEN!
Rätt svar: Svampen. 
Domarens kommentar: Eh? Ja. Det skulle väl vara svampen då.
 
Mycket bra gissat av barnen! Det måste jag säga.

En haltande måndagsmorgon

Tidigare publicerat i Skövde Nyheter. 

Tillåt mig beskriva en måndagsmorgon i november:
 
• Jag och barnen vaknar alldeles för sent. Sovmorgon är toppen men nu har vi bråttom till förskola och jobbmöten.
 
• Jag sminkar mig och lyckas i stressen kleta ut mascara över halva ansiktet.
 
• Försöker tvätta bort men inser till min förskräckelse att mascarajäkeln är vattenfast.  
 
• Gnuggar HÅRT. Mascaran går motvilligt bort med resultatet att min kind nu är flammande grå/röd i klass med mystisk hudsjukdom.
 
• SKIT SAMMA!
 
• Folk har väl sett en mystisk hudsjukdom förr. 
 
• Klär på barnen alla ytterkläder vilket brukar innebära att vi alla ligger i en hög på hallgolvet. Med lite tur brukar rätt kläder hamna på rätt person och femåringen kliver INTE utanför dörren insvept i en svart damrock och mamman hoppar INTE jämfota iklädd ett par överdragsbyxor storlek 86. Tack.
 
• Vi går mot förskolan.
 
• Tvååringen vill som alltid stanna varannan (centi)meter och inspekter/djur/löv/buskar/smågrus/
asfaltsnyanser/osynliga grejer
 
• "SNÄLLLLLLA KOOOOOM NU" ber jag med min mest tillkämpade tålmodighets-snäll-röst.
 
• Vi hastar in på förskolan. Jag pussar barnen och säger hej då.
 
• På väg mot jobbet inser jag att jag har fått med mig barnens vantar och mössor.
 
• Nu är jag STRESSAD och springer tillbaka in på förskol... FJOOOOOMP. Jag halkar på en tröskel och stupar ner i tamburgolvet likt en ungtjur som just blivit bedövad med pil.
 
• Aj aj aj aj! Det känns som att mitt knä har gått ur led men strunt samma DET VIKTIGA ÄR ATT INGEN SÅG MIG!
 
• Haltar ut från förskolan. 
 
• Mot jobbet. 
 
• Pjuh.

Svullen

Jisses vad jag har känt mig mens-svullen idag! 
 
Det var inte lätt att välja kläder imorse eftersom jag hade att välja mellan 1) klänning och tights med resultat att jag skulle se ut att bära på mitt tredje barn 2) jeans vars midja skär in och delar magtrakten i två onda kamelpucklar (ja att det gör ont i magen alltså, inte att kamelpucklarna vill någon illa). 
 
Jo jag vet, mensmage är i det stora hela ett obetydligt problem men icke desto mindre obekvämt. Idag hade jag helt klart gjort mig bäst naken liggande i en säng tittande på tv ätande choklad...
 
 
 
 
 
 
 
Matilda berättade för övrigt att när hon är i mens-tagen brukar hon svullna upp i en jämn volym kring hela torso. Som en badring ungefär. Det tyckte jag lät festligt. Symmetriskt om inte annat. Men så är ju Matilda även väldigt estetisk av sig.

Världsbästa mamman

Idag köpte jag hem en tub med risgrynsgröt som jag i mitt bekväma sinne tänkte att vi kunde värma i micron och förtära till kvällsmat. 
 
- ÅÅåååå du är min VÄRLDSBÄSTA mamma! utbrast femåringen lyckligt. Jag ÄLSKAR tomtegröt!
 
?
 
Här köper jag hem dyra legokalendrar, bakar lussebullar, tar med barnen på bio med mera med mera och så är det en tub med risgrynsgröt som gör hela skillnaden?
 
HA!
 
Jag visste väl att det bodde en världsbäst mamma i mig trots allt. 
 
 
 
 
 

Tveksam till rödluva

Idag läste jag Rödlövan för mina barn. Det var länge sedan. Senast någon gång i barndomen läste jag den och då var det knappast så att jag reflekterade över innehållet. Det gjorde jag där emot nu.
 
Tillåt mig guida er genom Rödluvan:
 
Sagan börjar med att mamman ber Rödluvan gå till mormor som bor i en stuga i skogen. På vägen träffar Rödluvan vargen. 
 
 
 
 
- Jag ska till min sjuka mormor med vin och kaka, säger Rödluvan. 
 
Kaka och VIN? Trevligt. Snacka om dekadent mormor.
 
Hur som. Mötet med vargen gick som bekant inte speciellt bra. Vargen äter upp både mormodern och Rödluvan. Hur båda två får plats i vargens magsäck förtäljer inte historien men där ligger dom i alla fall en stund.
 
Som TUR är kommer en jägare förbi stugan. Vargen ligger och sover, mätt efter måltiden. Jägaren kommer på den briljanta idén att han ska skära upp vargens mage och plocka ut innehållet. Sagt och gjort.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vargen SOV fortfarande? Han har just blivit uppsnittad, tömd på sitt innehåll och sover sig igenom hela proceduren? Okeeeeeej...
 
Sen stoppar Rödluvan stenar i magen på vargen, syr ihop med hjälp av gudvetvad och vargen vaknar fortfarande inte? Så hårt tror jag inte ens att min man skulle sova och min man sover sig ändå igenom det mesta.
 
 
 
 
 
 
 
 
Slutligen vaknar vargakraken (oklart om han vaknat av sig själv eller om Rödluvan på något sätt hotat med vedergällning om han inte omedelbart kliver upp ur sängen), springer iväg, trillar ut för en brant och slår ihjäl sig.
 
Jahapp.
 
Dråpligt kan tyckas när man just överlevt en omfattande bukplastik utförd av icke licensierad "läkare".
 
 
 
 
 
 
 
Efter denna omtumlande dag kommer Rödluvan hem och måste genast lova sin mamma att hon aldrig mer ska springa runt i skogen.
 
 
 
 
 
Ursäkta? Om jag inte missminner mig var det just mamman som på sida 1 av boken sa åt Rödluvan att hon skulle springa ut i skogen för att leverera alkohol åt sin sjuka mormor.
 
?
 
Näe vet ni vad.
 
Jag blir inte klok på den här historien.
 
Men barnen tyckte att den var spännande.

Saker ni inte visste om mig

Tio saker ni inte visste om mig (eller vad vet jag):
 
1. Jag älskar korv! Allt från prinskorv till grynkorv till chorizo till hotdog. Allt! Ge mig korv och jag är din vän för evigt!! (Möjligen överdrift där).
 
2. Jag kan inte låta kylvaror stå framme för länge. Drabbas av mild panik vid åsynen av halvsmetiga smörpaket och svettiga ostar som stått på köksbordet alldeles för länge. Brukar plocka in maten även hemma hos andra - ja. Kan inte koncentrera mig annars.
 
3. Min värsta "men ååå vad typsikt" känsla är att råka trampa på vått badrumsgolv med torra strumpor. 
 
4. Överlag är jag väldigt känslig med strumpor. Dom får inte vara fuktiga, inte för ostretchiga, inte för stora, inte för små, inte för håliga, inte för noppriga, inte för slappa, inte fö... Det är viktigt med bra strumpor helt enkelt.
 
5. Det här är mina senast använda emojis:
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Den med rosa hjärtan använder jag med ironi. "Swirling hearts 4-ever" kallar jag den och brukar använda i sms till Matilda. 
 
7. Jag tittar aldrig på tv. Eller jo jag tittar på tv som så, men alltid via datorn på play-kanaler och Netflix. Palla brumma igång en stor himla platt-mackapär liksom. 
 
8. Jag tränar spinning 2-3 dagar i veckan. DET VISSTE NI INTE!! HAHA!
 
9. Så jäkla otippat! Det med spinningen alltså. Tycker jag själv.
 
10. År 2014 har jag levt min jobbdröm.