Spiderchick

Tillåt mig summera 2014
2014 har varit året då jag blev vuxen.
 
Jo jag känner faktiskt så. 31 år gammal och med två barn under bältet blev jag vuxen. Hur känner jag då denna känsla?
 
Ja förutom att jag den här julen har ätit romrussin-pralinerna ur Aladdinasken helt frivilligt så har jag även en stark känsla i kroppen av att jag vet och jag kan. Det har riktigt bubblat inom mig av vilja och ambitioner, en fantastisk känsla. Innan har jag alltid haft tanken "alla andra". Alla andra kan göra si och så, inte jag. Men jo. Jag kan visst.
 
En bidragande vuxenfaktor kan även vara att jag blivit med företag. Att bli egenföretagare var lite som att bli förälder. När jag blev mamma fick jag en ny syn på världen och mina medmänniskor. När jag blev företagare fick jag en ny syn på arbetsgivare, andra företagare och ja, samhället i stort. Det har varit enormt utvecklande för mig att driva företag och jag är väldigt glad att jag tillsammans med Matilda vågade ta det steget. Jag är inte ens samma person nu som för ett år sedan.
 
 
 
 
 
2014 var även året då jag gjorde många "för första gången" saker. Föreläsning för högskoleelever, föreläsning för politiker, införsäljningsmöten, planering, strategiupplägg, fakturering, live-poddning och så tvodden såklart. Att sitta i en studio i SVT-huset är det roligaste jag någonsin har gjort jobbmässigt. Jag har njutit från start till slut.
 
 
 
 
 
 
I början av året var min man med i Melodifestivalen och jag var så stolt! En fantastisk resa att få vara med om. Fasen vad roligt vi hade, Ammotrackgänget! Dessutom mynnade det ut i ny vänskap. 
 
 
 
 
 
I september sprang jag EN MIL för första gången! Det är jag enormt stolt över. Ni kan läsa om det här.
 
 
 
 
 
 
Stundtals har 2014 även varit tungt och jobbigt. Och då syftar jag inte på milen jag pressade mig igenom. Jag har haft mycket oro och ångest i min kropp vilket i våras fick mig att börja gå i terapi. För första gången i mitt liv, och då har jag levt med ångest sedan min barndom, tog jag hand om mitt mående. Bra där.
 
2014 var också tufft på så vis att jag fick förlika mig med tanken på att jag inte kan styra relationer. Ibland måste man acceptera och låta saker bero, även om det känns tungt. Också en väldigt vuxen insikt, inte sant? 
 
Om jag ska summera 2014 med ett ord får det bli: Bergochdalbana. 
 
Höga toppar och djupa dalar. Glädje, besvikelse, mod, insikt, ångest, lättnad, tårar, skratt, bråk, vänskap, framgång, kärlek, pussar, kramar... 
 
Mest av allt har det varit utvecklande och jag har gjort saker som jag inte ens vågade drömma om för ett år sedan.
 
Tack 2014!