Spiderchick

Den här dagen
Alltså, den här dagen.
 
Den. Här. Dagen.
 
Idag har varit en sådan dag då jag velat checka ut från föräldraskapet och bara göra något helt annat. Typ singel-backpacka i Indien med harembyxor, dreads, magväska och currypåverkad tarm.
 
Varför?
 
För det första ligger jag cirka femton timmar back på sömnkontot (ettåringen genomgår någon slags utvecklingsfas och det drabbar nätterna direkt). För det andra har barnen varit i luven på varandra konstant.

Kulmen nåddes när ettåringen drog ner familjefotot i golvet. KRAAAAAAASH sa det. Och där låg det. Hela lilla familjekortet. I spillror. Det kändes talande för stunden.
 
 
 
 
 
Här kände jag att det var HÖG TID att vända dagen till något bättre.
 
Fyraåringen fick (till sin stora lycka ) gå på bio med farmor och ettåringen fick följa med mig ut på lågnpromenad. Nu känns det bättre och vi inväntar att ett gäng Ammotrackare ska komma hit och fredagsmysa med oss.





 
Förresten finns Raise your hands på Spotify nu om ni känner för att grotta ner er i den. Jag har bara lyssnat cirka en miljarrrrd gånger eller så.
 
Vi hörs imörrn!