Marabou Oreo

Nu har jag via flera olika kanaler blivit alarmerad om den här UNDERBARA nyheten:
 
 
 
 
Seriöst? HUR GOTT!?
 
Tillsammans med Marabou Oreo kommer jag kunna genomleva mina PMS-dagar i fred och frid. Det är jag helt säker på.
 
Men tro nu inte att nyheten finns att köpa (sluka) i Sverige. Nej nej. För efter tillverkningen i Upplands Väsby så fraktas kakorna till UTLANDET! Ursäkta??
 
Dock har jag hört rykten om att den kan komma att finnas på svenska marknaden under februari? Om inte får jag väl åka upp till Upplands Väsby, muta någon av de som arbetar på fabriken och lagom till våren har jag en blomstrande svart marknad going on! Fast... Förhoppningsvis stämmer ryktet. Har verkligen inte tid för någon sido-business just nu.
 
Inlägget smärsamt o-sponsrat av Marabou

Oförklarligt förklarligt

Jag tror stenhårt på andar (goda sådana) och mediala förmågor, något jag pratar om i ett av min och Matildas podavsnitt som ni kan lyssna på här.
 
Jag ÄLSKAR historier likt dessa:
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har en liknande berättelse:
 
För några år sedan blev min kompis gravid. Den här graviditeten var inte självklar så bebisen i magen var en överraskning, en väldigt glad och efterlängtad sådan. När min kompis 40 veckor-ish senare ligger på förlossningen med sin nyfödde pojke på bröstet får hon plötsligt till sig en stark känsla för namnet Samuel. Det förvånade henne eftersom det inte alls var ett namn som hon och mannen hade pratat om innan.
 
När hon berättade för mig om den där känslan kollade jag upp namnets betydelse och döm då till min (vår) förvåning när jag inser att Samuel betyder "Gud hör bön". Det var som att någon ville tala om för min vän att hennes önskan hade blivit hörd. Hon hade fått den där skatten som hon längtat så efter.
 
Jag tycker att den historien är så fin. Eftersom jag tror på det mediala så tolkar jag det naturligtvis medialt och inte som en "slump".
 
Har ni varit med något om medialt eller något som ni inte riktigt kan förklara? Jag tycker att sånt är superspännande!
 

Släktnamn

Bloggkommentatorerna ställer frågan huruvida läsarna har döpt sina barn efter släktnamn?
 
Vår fyraåring döpte vi efter min morfar. Ja han fick heta min morfars namn i mellannamn. Det kändes fint att hedra morfar med det. Jag har många härliga minnen av honom, han var väldigt snäll och väldigt barnkär. Det enda han pratade om sina sista år i livet var sitt barnbarnsbarn. Jag är så glad att dom hann träffa varandra!
 
När fyraåringen blir äldre och undrar över sitt mellannamn kommer det kännas kul att få berätta om min morfar och på så vis lever hans minne vidare.
 
1-åringen heter ett namn som både min man, min bror och min svärfar heter. Där kändes det roligt att mellannamnet liksom vävde ihop båda sidorna av familjen.
 
Hur har ni gjort med namnen?
 
 
Min morfar som håller sin namne i handen. Det skiljer 90 år mellan dessa händer.
 

Nytt körkort

Idag var jag på trafikverket och fixade ett nytt körkort. Himla fiffigt att man kan knäppa kort och signera namn i samma maskin. Bara det att den där maskinen knäppte kortet lite väääl kvickt (hallå folk kanske vill fixa sina luggar innan det blixtrar till??) och fångade mig mitt i en rörelse.
 
Typ så här:
 
 
 
 
Ett sådant körkort kan jag ju inte gå runt med. Jag skulle bli ifrågasatt ideligen.
 
- Tyvärr. Personen på kortet är enögd samt snedartat stelopererad i nacken. Det är inte du, skulle folk säga.
 
Sålunda fick jag smyga ut till trafikverkets reception och be att få ta ett nytt kort. Det blev väl typ så här:
 
 
 
 
 
För övrigt måste det vara hur underhållande som helst att jobba på trafikverket och få äran att se hur folk blir på sina körkort. Kanske har dom en omröstning kring jul om vem som knäppt det märkligaste kortet under året? Min förstabild LÄR kamma hem pris! Undrar vad jag får? Typ en pokal? En resa? Presentkort? Biobiljetter? Nej nej en BIL får jag såklart!! Åh herregud. Precis vad vi behöver!! Vår renault, a.k.a Skruttibangbang, brummar verkligen på sista versen.
 

Finporslin och vuxenbio

Men tjena hej vilken fabulös helg vi har haft!
 
Det började med att min kära make i fredags meddelade att han skulle vara ledig hela helgen. Eh... Va? Han har av förklarliga skäl varit borta A LOT den senste tiden (läs: melodifestivalförberedelser). Men alltså... Nu... Skulle vi vara hemma? En hel helg? Allihopa? Hela familjen?
 
WOOP WOOP!
 
Vi firade in den gemensamma ledigheten genom att äta middag på självaste finporslinet. Det plockar vi annars bara fram när vi ska ha gäster. Inte för att det är så himlans fint, utan mest för att det står intryckt i ett skåp bakom ett livsfarligt berg av skräp i vårt extrarum. Där med kräver det både ork och visst mod att plocka fram.
 
- Men... Mamma? Finporslinet... Ver ver ver verkligen? undrade barnen chockat.
- Yes children. We are having the fine porslajn, svarade jag och nickade högtidligt.
 
 
 
 
 
Igår lördag startade jag dagen med ett svettigt träningspass tätt följt av en frodig AW (after work out) (det vill säga brunch). Efter det utövade vi slappardagen över alla slappardagar.
 
Idag har vi haft besök. Sen toppade vi helgen med barnvakt och vuxenbio (obs! ej porr) (allt som man sätter "vuxen" framför låter automatiskt snuskigt och semi-olagligt) (men nej inte porr).
 
Fett najs!

Ny pöd

 
 
 
 
I det här avsnittet pratar vi om hur kroppen förändras i takt med ålder och eventuellt födda barn. Vi berättar om vår företagsstart (tjoho!) och hur det kan kännas att börja ett nytt jobb. Vi diskuterar föräldrakrav, barnuppfostran och den alltid lika bannade MobilTelefonen. Får man kolla mobilen när man är med barnen på lekplatsen?
 
"Det är en sak att kolla mobilen och en sak att ha noll koll på vad ungarna gör" tycker Matilda.
 
Håller ni med?
 
Sen frågar vi oss vems tid som är mest viktig i en parrelation. Hur avgör man det? Hur bestämmer man vem som ska vab:a när barnen är sjuka? Kan det vara så att vi kvinnor ibland tror att vi är mer behövda av familjen än vad vi faktiskt är?
 
"Man behövs ju om man vill ha det på sitt sätt, även när man är borta" - Matilda det lilla mänskliga citatmaskineriet leverar ännu ett briljant citat.
 
Sist men inte minst pratar vi om våra tvångstankar. Min handlar om mig och ytterdörren och Matildas handlar om henne och iPhone-batteriet.
 
Hoppas att ni gillar avsnittet!
 
 

Lördagsreceptet

Idag är det lördag! Tjoho!
 
Låt mig bjuda er på jordklotets godaste och norra europas (nej jag har ingen exakt statistik där, men typ) enklaste middagstips med os av 80-tal. Nämligen Fläskfilé med Gorgonzolasås! Ja den här rätten var väldigt poppis på 80/90-talet, jag är praktiskt tagen uppvuxen på det.
 
Recept:
 
 
 
 
Strimla och stek fläskfilé.
Krydda och salta efter behag.
Häll ner grädde i stekpannan.
Skiva ner gorgonzolaost. Hur mycket beror på hur stark gorgonzolasmak du vill ha.

Låt puttra en stund.
 
Klart!
 
Servera med hasselbackspotatis, en god sallad och tonerna av Madonnas Like a prayer.
 
Kom sen inte och säg att ni inte fick en förjeeeedra smaskig och trevlig lördagsmiddag.
 
 
 

Body combat goes nationaldans

Idag har jag tränat det här passet:
 
 
 
Body compat.
 
Vi boxade, kickade och var allmänt kampsportiga. Det var jättekul. Verkligen. Bara det att jag inte liknade varken Lara Croft eller Bruce Lee. Det såg snarare ut som att jag utförde en felaktig version av något exotiskt lands bortglömda nationaldans. Plus att jag är helt värdelös på att ta höger/vänster-kommandon och ideligen snurrade åt motsatt håll från alla andra.
 
Det närmaste jag tidigare har kommit kampsport var när jag som åttaåring drog en knytnäve i min mellanbrollas huvud och som svar på detta fick hans övre samt undre tandrad intatuerad i ryggen.
 
Nej det bor ingen kickboxare i mig. Jag kan för tusan inte ens kicka benet rakt fram ordentligt. MEN! Jag har minsann fött två barn varav den ena snittades ut med KNIV. Ha!
 
- Kom tillbaka när ni har gjort det BITCHES! skrek jag innan jag gjorde sorti från träningslokalen.
 
Not.
 
Jag är väl inte galen heller.
 
 
 
Nej det är inte Laura Croft ni ser på den här bilden.
 

När barnen gör livet till konfetti

Jag tar mig friheten att publicera en krönika som jag skrev för Skövde Nyheter i november förra året.
 
Jag läste ett utdrag ur författaren Lotta Lundgrens bok Tio lektioner i matlagning som löd "barn kommer till världen med uppdraget att stampa sönder ens liv och göra konfetti av det man trodde var viktigt, men det är ett mycket rimligt pris med tanke på allt fint man får tillbaka".
 
Åh vad jag träffades av dessa rader. PRECIS SÅ känner jag. Mycket i livet har sannerligen blivit till konfetti sedan barnen kom. Vissa dagar känns det som att jag deltar i en enda lång fars regisserad av Stefan och Krister.
 
Ena ungen ligger på golvet och moffar i sig rester från förra veckans middag. En annan har trotsat alla överlevnadsintikter och balanserar helt livsfarligt på toppn av en pall och en tredje unge ropar FÄÄÄÄÄRDIG från toalatten. Alltså, vi har inte ens tre barn? Vart kom den tredje ifrån? Ja ja det har jag inte tid att fundera över för nu har ungen på pallen visst tillverkat en bungyjump-lina av två gummiband och en hårklämma och kiddet på köksgolvet är i full färd med att svälja ner en legogubbe i fel strupe. Pjuh!
 
Men så var det det där med att få något tillbaka. Det får jag som förälder. Massor. Varje dag. Det kan vara att fyraåringen sparar sin sista godis i tablettasken för att ge till sin vän (åh! han tänker på andra). Eller så kan det vara när ettåringen kryper upp i min famn och lägger sig tätt intill (mys). Det kan också vara när fyraåringen säger "jag tycker så mycket om min pappa, han har en fin röst" (att fadern i vår familj berättar sagor för sonen varje kväll BETYDER verkligen något).
 
Så det här med att dagarna ibland går ut på zickzacka mellan bajsblöjor och rädda övermodiga småmänniskors liv, det är ett rimligt pris med tanke på allt fint man får tillbaka. Och den där konfettin kan jag förresten kasta tillsammans med barnen. Dom skulle älska det!
 
 


 

Cellprov hej hej

Idag har jag varit på mödravårdcentralen och... Ja?
 
TAGIT CELLPROV!
 
Mjehe.
 
Ingen höjdare, men ack så viktigt!
 
Jag brukar vara smart och ta på mig en klänning när jag ska göra undersökning. På så vis känner jag mig inte lika naken och ankeborg-aktig när jag tar av mig på underkroppen = tips från cellprovscoachen.
 
Till er som ännu inte har tagit ert första cellprov eller inte vågar kan jag meddela att det är en okomplicerad grej. Från det att jag kom in i rummet till att jag sa hej då tog det ganska exakt sju minuter. Seven minutes. Sieben minuten. Siete minutar. Ni fattar. Nolltid.
 
Inte gör det ont heller och jag brukar försöka tänka på något roligt när jag ligger där med benen i vädret. Idag tänkte jag på att jag inte befann mig på britsen för att krysta ut en melon (även kallat "bebis"). Tanken gjorde mig så munter att jag fick hejda mig från att inte fråga barnmorskan om hon ville hänga med ut på ett glas vin efteråt.
 
Well. Nu hoppas jag att provsvaren är bra.
 
 
Klänning - det självklara cellprovsvalet.
 

Nya friska tag

Förra veckan skulle vara MiniSpiders allra första på förskolan. Tyvärr fick han spendera alla dagar hemma istället då första förskolebasilusken även slagit till.
 
Men det var väntat. Vi har kört precis samma vända med 4-åringen. Jag vet att vårt hem kommer äntras av baciller så exotiska att forskare inte ens har ett namn för dom. Vi kommer dyka ner i vab-dagar så svarta och avgrunsdjupa att ljuset i tunneln endast ter sig vara en utopi och vi kommer vara så förkylda att jag framåt våren inte ens känner igen mina barn utan elvan* under näsan.
 
Eller så kommer vi lindrigt undan? Vad vet jag? Det återstår att se. Infektioner ska i vilket fall avhandlas. Så är det bara.
 
Nu mår lille MiniSpider bra igen och det är vi glada över. Jag hoppas att det blir några dagar på förskolan nu så att han kommer in i det. Inskolningen har annars gått jättebra.
 
 
 
Hotellnatt i helgen. Helt okej grej.
 
 
 
* Elvan = när två snorsträngar löper parallellt under var näsborre. Vanligt tillstånd hos förkylda barn samt mindre nogräknade vuxna.
 

Ny pödd in da house

 
 
I det här avsnittet berättar Matilda om den Ryska Sömnroulette som hon just nu genomgår (lider). Vi pratar om sömn och att alla föräldrar för det mesta "får sitt" vad gäller bristen på detta.
 
Vidare delger jag mina OERHÖRT omfattande kunskaper kring Tolkiens författarskap. Vi snackar Becdeltest, andar, Den Andra Sidan och rädsla för döden. Sen går jag loss kring mina "mediala förmågor" (bara en tidsfråga innan jag går daglig powerwalk på den Andra Sidan) och så reder vi ut våra nattliga drömmar. Jag avslutar med ett drömtips som kaaaaanske kan ge dig en glimt in i din framtid *dun dun dun* *spänningsmusik*
 
Väl mött kära vänner!
 
 
 
 
Gilla gärna vår fabulösa facebooksida så missar du inget kring fabriken Moa&Matilda.

En lizta

Snodde en lista från Matilda.
 
En bild på dig som inte är så hemskt fördelaktig?
 
Min och Matildas första podbild. Vi ser ut som två luggprydda muppar som nyss klivit ur en gemensam säng.
 
 
 
 

En bild på dig som är mer fördelaktig?
 
Vår andra och nuvarande podbild (som Ida fotat). Mycket bättre.
 

 

 

Vad har du gjort idag?
Vårdat febrig ettåring. Budat bort icke febrig fyraåring till sin morfar.

 

Vad har du för framtidsplaner: 
Bli en framgångsrik företagare. Jobba på kontor med knarrande trägolv, högt i tak och en kaffemaskin som tillhandahåller ett kaffe man ej får kräkimpulser och/eller diarrémage av (kaffemaskiner har ju annars den tendensen).
 
 
En bild från i somras:
 
 
 
Jo men den bilden är ifrån i somras!
 
Duger inte den?
 
Nä nä.
 
Den här då.
 
 
 
Vilken är din senaste googling:
"Bachelor Courtney Robertsson". Amerikanska Bachelor går ju på femman nu och jag är helt besatt att googla fram "hur gick det sen".
 

Vad köpte du senast?
Ett par BOYFRIEND JEANS! Det är sant! Ska visa er någon dag.

Vad skulle du vilja lära dig?
Jag skulle vilja lära mig allt som har med företagande att göra. Sen skulle jag vilja ha kunskapen hur man efter cirka noll timmars nattsömn vaknar upp på morgonen och fortfarande är den där tålmodiga och pedagogiska mamman som inte ger efter för tjat om ostbågar redan klockan 09:15 på dagen.

Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
Svenska. Och textproduktion.

Kan du åka skateboard?
Det beror på vad som menas med att "åka"? Jag tjatade till mig en skateboard vid cirka 12 års ålder och såg framför mig hur jag skulle imponera på killarna med olika "trix". Tyvärr var (är) jag så feg att det slutade med att jag låg ner på mage på skateboarden och puttade mig fram. Långsamt. På plan mark. Imponerade eventuellt inte på någon.

 

Är du en bra sambo?
Min bästa samboegenskap: Gillar att göra fint. Köper hem blommor. Vattnar även blommorna.
Min sämsta samboegenskap: Kan ej komma på något på rak arm. Men jag noterar gärna andras sämsta samboegenskaper.
 
 
Det grövsta brottet du har begått?
Som liten snodde jag puttkulor från min kompis. Smet hem och gömde bytet i min byrålåda. Höll ut i cirka två timmar innan jag bröt ihop och visade nästet med stöldgods för mamma.
 
 

Jobba jobba jobbaaaaaaa

Igår hade jag och Matilda vår första officiella arbetsdag. Tjoho!
 
Sms från mig till Matilda inför första dagen på jobbet:
 
 
 
 
 
Som ni ser inledde vi alltså med ett frukostmöte på café Rådhuset. Matilda startade även sin begynnande karriär genom att 1) komma för sent och 2) "glömma" sitt visakort.
 
Hmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm..?
 
Nå väl. Jag förlät Matilda ganska snabbt/omgående. Vi har alla våra bristande morgnar. Där emot kan jag inte lova att jag har silkeshandskarna på mig den dagen vi ska ha utvecklingssamtal med varandra...
 
Sedan flög tiden iväg och vips var klockan fyra och arbetsdagen slut.
 
 
 
 
 
Vad är det vi pysslar med då? Jo massa olika saker. Vi har många drömmar och visioner och får helt enkelt se vart det hela landar. Vi vet inte ännu. Jag vet inte heller om jag kommer dela med mig speciellt grundligt av företagandet här på bloggen. Jag tror faktiskt inte det. Jag har "varit min blogg" i så många år och faktum är att jag ser fram emot att mer och mer separera bloggen från mitt jobb-jag. Min magkänsla säger mig att det är vettigt.
 

Klädsel bröllop - männen

Vad hade då mina killar på sig på vårt bröllop?
 
Jo, min käre make hade vit skjorta, väst och röd fluga. Barnen hade också vita skjortor och röda flugor. Superfina var di alla tre!
 
 
 
 
 
 
 
Jag har nog aldrig varit så nervös att klä barnen som på vår bröllopsdag! Ja menar om det är nervöst att klä kidsen innan en förskolefotografering så var bröllopsdagen en PÄRS! Ja renlighetsmässigt alltså. Oftast räcker det ju med att någon i familjen hinner tänka en mat-relaterad tanke så är en eller flera kids helt nersölad med fläckar.
 
Fyraåringen fick sålunda lov att klä sig en timma innan bröllopsstart. Ettåringen ville jag helst klä på i bilen på väg till kyrkan, men sen tänkte jag att risken att han hinner rulla sig i köttfärssås, och/eller annan typ av livsmedel, medan han sitter fastspänd i sin bilbarnstol torde vara ganska minimal (cirka 5% kanske) så han fick lov att klä på sig sin skjorta och sin fluga preciiiis innan vi lämnade hemmet.
 
Det hela förlöpte sedan bra. Både barn och nygifta män höll sig rena hela dagen.

Fruhippa

I fredags eftermiddag blev jag redigt överraskad.
 
Jag var helt inställd på att jag och barnen skulle åka hem till mamma och sova över natt där eftersom min man (!) hade spelning i Örebro. Först skulle dock en kompis komma hem till oss och hämta en grej. Klockan 16:20 ringer det på dörren och där står kompisen och... Blåser festligt i en tuta?
 
- Trevligt, tänkte jag. Här har vi fredagsfeelingen påkopplad.
 
Fast... Va? Plötsligt dök fler tutande kompisar upp i mitt synfält och sen ännu fler och nu började min hjärna arbeta på högvarv för att få ihop vad dom alla gjorde utanför min dörr??
 
Efter några sekunder förstod jag att det var fruhippa på G och jag har nog aldrig blivit så överraskad någonsin i mitt liv. Jag är liksom inte en person som låter mig överraskas. Vanligtvis kan jag sniffa mig till en hemlig planering på flera mils avstånd. Jag var helt stissig en lång stund efteråt och irrade runt bland tjejerna i någon slags glad chock.
 
Sen hade vi en supermysig kväll tillsammans med spa, middag, vin och massa skratt.
 
Snacka om en lycklig gammel fruga (hallå jag har ju faktiskt varit fru i flera veckor!!) (två veckor) (2) som har så goa vänner!
 
 
 
 

Ny pod

 
 
Första podden för 2014 och från och med nu kommer jag och Matilda publicera podcast varje söndag - jippi!
 
I det här avsnittet berättar jag om annandag jul då jag blev fru. Thihi! Vi ger roliga bröllopstips, jag återger mitt möte med ett medium och förklarar hur jag kommer tänka för att göra år 2014 liiiite mer spännande.
 
Det är inte lätt att fånga dagen alla gånger när veckorna rullar på med jobb och vab och plugg och tvätt och städ men visst kan man carpe diem:a ändå. Fast på ett annat sätt. Jag och Matilda snackar Carpe Diem 2,0.
 
Sen är vi inne och nosar en sväng på feminismen *sniff sniff*. Vi benar upp vad feminism faktiskt är, vad det betyder för oss och varför det är så viktigt att kämpa för ett lika människovärde.
 
Det här avsnittet är vårt längsta hittills. Hoppas ni tycker om det!
 
 

Nya pjuks in da house

Är så sinnesjukt nöjd över mina nya skor som jag fyndade på rean.
 
 
 
 
Jag kommer matcha skorna till:
 
1) Smala jeans och dressad kappa (obs! kommer ha tröja under kappan, dvs ej klä mig blottare-style)
2) Slappa kostym(ish)byxor, tisha och oversize kavaj
3) Boyfriend jeans. Om jag kan hitta en snygg modell med bra passform som helst inte även ger mig siluetten av det boyfriend:iga organet. If you know what I mean (har bloggat om passformsproblemet här).
 
Kommer bli så snyggt! Längtar till våren och ljumma uteserveringseftermiddagar.

Klädsel bröllop - quinnan

Som vissa av er märkte bytte jag klänning till bröllopet. Jag skulle ju egentligen ha en kort, randig klänning men i sista sekund fick jag benpanik och bytte. Ja alltså, jag fick panik över vad jag skulle ha på benen. Svarta strumpbyxor såg bara helt fel ut, glansiga "hud"färgade strumpbyxor använder eventuellt bara Gunilla Persson och barbent kändes uteslutet mitt i vintern såvida jag inte ville göra gästerna snöblinda (det ville jag inte).
 
En långklänning kändes med andra ord som den perfekta lösningen och på fötterna hade jag vanliga ballerinaskor.
 
Någon undrade varför jag bar en "svart" klänning, men den är inte svart. Den är marinblå. Jag har aldrig drömt om att gifta mig i klassisk brudklänning och kände inte alls att det var nödvändigt för dagen. Jag kände mig jättefin i den klädsel jag valde och framför allt var jag bekväm. Det kändes även fint att "ljusa upp" klänningen med en vit brudbukett och vita blommor i håret.
 
 
 
 
Foto: Julia Jonsson (jag har beskurit bilderna).
 
 
 
Nästa inlägg: Klädsel bröllop - männen (mina tre män).

Bröllopstips och podcast-tutorial

Vi är hemma från ännu en dag på förskolan. Idag skulle vi (läs: MiniSpider) testa att vila middag tillsammans med de andra barnen men se det fungerade inte alls. Mini förstod inte alls konceptet med att ligga kollektivt still på en madrass så vi avbröt och gick ut på vagnpromenad istället. Nu sover han som en klubbad - typ inskolad - säl.
 
Vi tar nya tag imorgon igen.
 
Jag ser att jag har fått frågor om jag kan bröllopstipsa samt berätta hur man gör en podcast. Det kan jag absolut göra! Ni får hålla utkik under veckan som kommer.
 
 
 
 
 

Inskolning

Idag var första inskolningsdagen för MiniLito. Vår 1,5-åring alltså.
 
Mini har ju varit med och lämnat sin storebror på förskolan tre dagar i veckan under hela sin livstid så han känner till det där stället rätt bra. Vi har även många kompisar som går på samma förskola. Varje morgon har Mini blivit lika besviken över att inte bli avlämnad han också.
 
- Förnedrande. Ovärdigt! har jag hört honom mumla i sin vagn.
 
Idag var det med lycka i ögonen som han fick följa med in i lekrummet och STANNA KVAR!
 
- Is this really happening? undrade han (på engelska ja) och såg på mig med stora ögon.
 
Sen passade han på att nyfiket upptäcka varenda vrå av avdelningen för "jag vet ju aldrig när jag får komma tillbaka igen". Samling, firande av födelsedagsbarn och utelek hann vi också med.
 
Kommer bli fab det här.
 
 
 

Kvällens snacks

Because I´m worth it having my period.
 
 
 
 
 
Ja, och plus att jag är värd det också. Såklart. Jag kan nog inte komma på ett enda tillfälle då jag inte skulle kunna vara värd choklad.
 
Ni kanske minns att jag låg i hårdträning för att börja gilla mörk choklad? Det har gått bra med den träningen! Jag kan numera absolut njuta av några bitar 70%-choklad utan att det känns som att jag sitter på en åker och tuggar i mig sockerfri jord. Jag kan även meddela att ekologisk mörk choklad i regel smakar bättre än icke-ekologisk.
 
Så. Nu vet ni.
 
Imorgon börjar 1,5-åringen här hemma förskolan! Det kommer gå jättebra. Det vet jag. Men ändå. Är det bara jag som tycker att det känns som att jag födde honom i förrgår?

Slapplördag

Idag har vi haft slapplördag. Bara varit vi. Lilla familjen. Det behövdes efter en minst sagt intensiv decembermånad.
 
Mannen i huset fick sovmorgon. Eftersom han med lätthet skulle kunna sova sig igenom en husrivning (och vakna med sängen stående i en hög med grus och förvånat undra vad som hänt) tyckte jag att det var lämpligt att påbörja en intensiv och ganska högljudd resning av "skräprummet" (vårt extrarum) (så fullt med skit).
 
 
 
MiniSpider tog på sig sina uggs och kavlade upp tröjärmarna blöjan - redo att hugga in och hjälpa till med rensningen.
 
 
 
 
Efter rensandet gjorde vi frukostpåsängen till pappan. Smörgåsar med ostbågar på. Jomenvisst! Lite för att fyraåringen älskar när vi är busiga och gör det oväntade. Men mest för att jag i mitt stilla sinne undrar vem som INTE skulle vilja väckas med en ostbågemacka??
 
 
 
 
Under eftermiddagen upptäckte jag att den här lille mannen hade hittat sin storebrollas lördagsgodis. Där låg han på vardagsrumsmattan, mumsade Zoo och njöt av livet. "Carpe diem" hörde jag honom mumla för sig själv.
 
 
 
 
 
Just nu ligger jag i soffan och ser på Bachelorette. Jag hade redan googlat utgången. Kan inte hålla mig ifrån sådant. Jag vet med andra ord vem Bachelorette:en väljer, vad som händer, vad som inte händer, förlovningar, uppbrott och så vidare. "Ja jaaaaa sluta tjöta, jag vet minsann hur det kommer gå för er" mumlar jag för mig själv när Bachelorette pratar om någon av killarna.
 

Planer för 2014

Mina planer för 2014:
 
1. Se min man gå till final i mello
Hur fantastisk vore inte en finalplats? Ni är väl med mig och röstar? Jo det kostar kanske lite att ringa men en personlig bankrutt hit eller dit är väl inte hela världen.
 
2. Gå på melodifestivalefterfest
Får jag gå med på efterfesten tror ni?? JAG HOPPAS DET! Ser mig själv knäppa selfies tillsammans med Linda Bengtzing och Yohio.
 
3. Hålla ståtlig bröllopsfest för alla kompisar
Just nu letar vi lokal.
 
4. Vara ute i tid med att planera ståtlig bröllopsfest för alla kompisar
Tänker att våra London och Norgebaserade vänner kanske vill veta tid och plats mer än en dag i förväg.
 
4. Starta eget företag
Oh yea its happening people. It is soooooo happening.
 
5. Bli expert på skatt och moms och sånt där´nt
Jag kommer bli så bra på skattegrejsimojs att när någon googlar "skattepliktig avdragsförmån" så ploppar tjugo relaterade bilder föreställande mig upp. Obs! Jag ser proffsig ut på bilderna! Inget sånt här:
 
 
 
 
 
6. Ta reda på om det finns något som ens heter skattepliktig avdragsförmån?
Eller kom jag just på det begreppet själv?
 
7. Resa
Jag vill åka till London, till Frankrike, fara iväg på romantikosande weekend med Spiderpapa och helst även klämma in en veckas solsemester med hela familjen (känner att vi behöver ta revansch på vår regn/stormsemester på Teneriffa) (faktum är att jag tycker att Teneriffa borde betala vår nästa solresa).