Massmördare och kommunikatörer

 
 
Ny pod!
 
I veckans avsnitt pratar vi om yrken. Vad säger våra yrkesroller om oss? Vad ville vi bli som små? Vad arbetar våra föräldrar med och på vilket sätt har vi blivit influerade av det?
 
Vi pratar om den konstanta rädsla vi (eller i alla fall jag och Manny) som kvinnor känner när vi går ensamma ute efter mörkrets inbrott. Matilda återger den gång då hon blev "jagad" på väg hem från krogen och jag berättar om natten då jag tvingades gå ut alldeles ensam på Londons opålitliga gator. Hu!
 
Vidare diskuterar vi hur vi kommunicerar med varandra på nätet och hur viktigt det är att tänka på sin formulering. ATT SKRIVA SÅ HÄR KAN JU TILL EXEMPEL UPPLEVAS GANSKA AGGRESSIVT!!!!!!!!
 
Ni får även stifta en kortare bekantskap med personen som arbetar med Indiskas etik och miljöarbete. En otroligt inspirerande kvinna! Här kan ni läsa mer om Indiskas ansvarstagande.
 
Just nu får ni 20% rabatt om ni handlar i Indiskas webshop.
 
Hoppas att ni gillar avsnittet!
 
I samarbete med Indiska.

Kommentera gärna!
Sandra - 3 barns mamma <3

Låter som en riktigt intressant podcast! Ska lyssna på den inom kort efter att döttrar misär har somnat till.

När jag var liten ville jag bli hårfrisör och arkeolog. Jag utbildade mig till maskin reparatör på gymnasiet. Men fastnade för äldrevården. Tur att livet är så pass långt att man både hinner drömma och uppleva ting ;)

Svar: Matilda ville också bli arkeolog haha 😊
Moa DeBruin

2014-06-01 ♥ 14:55:53 » URL: http://www.mammansandra.blogg.se
Lisa

TACK till er två! (tycker det är okej att ha ett utropstecken här då jag anser att detta är mycket viktigt ;) )
Tidigare ikväll träffade jag en arbetskollega som är gravid i v18 och man kunde tydligt se en liten mage som håller på växa fram. Min första tanke är "så klart" att kommentera magen, men då dyker ni två upp i mitt huvud. :)
Tänkte tillbaka på eran podd där ni berättar om era graviditeter, vad man vill höra och inte som gravid. Istället för att fokusera på magen, vikt eller allt annat ytligt så pratade vi om hur hon mår, känner, lyckan och den efterlängtade bebisen.

Varför jag kom på att berätta detta för er var för att jag än en gång tänkte tillbaka på er senaste podd där Moa säger något i stil med "varför kan vi inte bara vara snälla mot varandra istället för att kasta skit?". Vill därför förmedla min uppskattning av era poddar. :)

Sluta aldrig att podda, ni är så kloka båda två och ni är grym på det ni gör!
/Oerfaren 19-åring som lär sig något nytt i varje podd and I löööve it. ;)

Svar: Åh vad härligt 😊 tack för att du delade med dig! Kram!
Moa DeBruin

2014-06-01 ♥ 22:32:15
Gretchen

Håller med dig Sandra, tur att man har lite tid på sig att bestämma sig ;)

Svar: Kanske kommer man aldrig bestämma sig eller veta helt vad man vill bli eller göra? Jag tvivlar på att jag kommer göra det. Vilket ibland kan stressa mig, men samtidigt lär jag aldrig fastna någonstans. Min resa i livet kanske är att prova på lite av varje :-)
Moa DeBruin

2014-06-02 ♥ 11:38:25 » URL: http://www.xn--freespins-utan-insttning-7bc.se/
ch

Jag har svårt att relatera till att vara rädd när man går ute efter stt det är mörkt. Är aldrig ens lite rädd. Vart jag än går, hur mycket/lite folk det än är där osv. Däremot är jag SJUKT och då menar jag SJUKT rädd när jag är inomhus när det är mörkt. Vågar knappt gå på toa på natten. Som tur är är jag mindre rädd i lägenheter. Terapi att jobba natt som assistent när man sitter hemma hos någon, ensam vaken hela natten!

Svar: Skönt att du inte rädd! Jag är livrädd ute å även hemma när jag är ensam. Segt. Men jag jobbar på't
Moa DeBruin

2014-06-03 ♥ 00:28:22 » URL: http://chbw.blogg.se
Therése

Hej!
jag har en liten fundering, jag har följt eran podd sen ni startade, och jag älskar den!
nu har jag lyssnat på det senaste avsnittet, då pratar ni om att ni som kvinnor känner er otrygga utav att gå själva, och att den där Alex, han behöver bara ta av sig sin supportertröja för att slippa vara otrygg. jag kan inte riktigt förstå det resonemanget. jag har aldrig varit otrygg med att gå själv hem från krogen, eller egentligen aldrig varit rädd för att göra något själv. jag kan inte förstå varför ni gång på gång säger "vi kvinnor", alla de män som är rädda för att gå hem själva då? det är väl inte lika vanligt att de blir våldtagna m.m. men alla oprovocerade misshandlar de får stå ut med då? det låter som att ni försöker få kvinnan att framstå som ett offer så fort hon är ensam? skulle uppskatta om du kan ge mig en förklaring på hur du tänker.

Svar: Resonemanget grundades i att Alex aldrig tidigare känt sig otrygg, men nu gjorde han det. I sin tröja. Men vi (jag och Matilda) är uppvuxna med att känna oss otrygga, baserat på våra kön. Vi ska akta oss för att gå ensamma, inte hoppa in i fel taxi, inte bli för fulla, inte klä oss utmanande, inte gå hem med fel person osv. Vi utmålar ingen som offer, där emot beskriver vi en verklighet som vi lever i och många kvinnor med oss. Naturligtvis inte alla kvinnor och det säger vi även i podden. Jag tycker att det låter superhärligt att du aldrig är rädd. Heja dig! Sen vad gäller männen kan vi inte föra deras talan, vi kan ju bara föra vår talan. Jag är ledsen om du kände dig inkluderad i något du inte känner igen dig i. Vår mening är inte att dra alla över en kam och vi ska bli bättre på att påpeka att vi naturligtvis bara kan tala utifrån våra verkligheter. Ha det gott! kram Moa
Moa DeBruin

2014-06-04 ♥ 12:56:35

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback