I år ska jag deklarera ordentligt

Idag damp deklarationen ner på hallmattan. Jag får tillbaka pengar. Tjoho!
 
 
 


 
 
Förra året fick jag också tillbaka pengar. Mycket pengar! Snällt gick jag och väntade på detta trevliga tillskott. Midsommartider anlände och jag var mer än redo att casha in pengarna. Men... Det kom aldrig någon utbetalning? Kontot gapade tomt.
 
Jag ringde till myndigeheterna och fick svaret att... Jag inte hade deklarerat. VA??
 
- Vi har inte fått in någon deklaration från dig, menade skatteverket.
- Men jag har ju sms:at? svarade jag.
- Fick du någon bekräftelse tillbaka?
 
Eh... Nä. Just det.
 
Antagligen hade jag "deklarerat" någonstans mellan blöjbyten, sömnbrist och maratonamning. Jag var ju mitt uppe i världens mest intensiva bebis-plus-treåring period just då.
 
I år kommer jag därför vara SUPERNOGA med min deklaration. För det första ska jag se till att vara riktigt utvilad. Typ ta in på spahotell dagen innan. För det andra - om någon kortväxt person börjar tjata om att få börja amma igen kommer jag säga NEJ för det går absolut inte ihop med mitt deklarerande. För det tredje ska jag vara helt ensam hemma. INGEN ska kunna störa mig. Jag ska dra ner alla persiener, stänga av tekniska prylar och binda fast de dammtussar som rör sig för mycket. För det femte ska jag rigga en filmkamera som filmar mig när jag utför deklarationen. Efteråt ska jag kontrolltitta på filmen. I slow motion. Flera gånger.
 
Ha!
 
Snacka om att inget kan gå fel.

Motalahelgen

Igår spelade som sagt Spiderpapa i Motala och familjen hängde med. Vi har ju kompisar som bor där så det passade perfekt att hälsa på dom den här helgen, hänga i deras lyxiga hus med tillhörande trädgård.
 
 
 
Kompisarnas hund la en "gåva" till mig på min sängkudde. Jag tror att hon ville ge mig någon sorts feeling av att bo på "hotell".
 
 
 
Glada (gula) barn, fina fotoväggar och drypande vitlöksbröd = lyckad helg.
 
 
 
Vi har haft det hur bra som helst. Helgens bästa måste varit att vi gick upp HALV ÅTTA imorse på grund av/tack vare att tiden ställdes fram i natt. Det kändes som att jag lurade mina morgonpigga barn till sovmorgon.
 
- MJEHEHE! Där fick ni för alla tidiga uppstigningar, skrockade jag och kände mig otroligt nöjd.
 
Dock med en skavande känsla av att det var jag själv som blivit mest lurad?
 
Men men.
 
Sen inträffade det en tråkighet.
 
Efter spelningen slog en av Ammotrack-killarna så olyckligt i sitt öga att han fick uppsöka akuten i Linköping. Helt sjukt hur man kan slå ett öga så illa? Nu hoppas vi alla att han kryar på sig så fort som möjligt.
 
 

Ny pod

Nu tycker jag att ni ska sätta er någonstans i lä i solen och lyssna på en rykande färskt pod singerad Moe and Manny. Alternativt pluggar ni in ett par lurar i öronen och tar oss med på härlig vårpromenad. Aaaah!
 
I det här avsnittet pratar vi om svartsjuka, att flörta med andra, attraktion och sting i magen. Är svartsjuka ett tecken på att man bryr sig om sitt förhållande? Är det ok att bli svartsjuk på sina kompisar?
 
Sen snackar vi om tjejgängsmyter, födelsedagspress samt berättar om dagen då vi presenterade vårt företag inför Skövdes hela politikerkår.
 
Hoppas ni gillar.
 
Lyssna nedan eller via iTunes.
 
 

Motala baby

Pjuh!
 
Nu ska vi strax åka till Motala efter en kaosartad morgon (Spiderpapa spelar i Motala ikväll och alla hänger med). Föräldrarna Alltid Ute i God Tid (vår familj brukar beskriva oss som "planerande" och "strukturerade") (NOT) har packat väskor och samtidigt styrt upp ungar och morgonbestyr.
 
Vi har, förutom packningen, även hunnit med tre skilsmässor, fyra bortadoptioner, lika många tillbakaadoptioner och några ångringar på skilsmässa.
 
Så. 
 
Nu har jag snajdat upp mig i min häx-cape, redo för bilfärd. Alla är glada och förväntansfulla. Vi ska bo hos några kompisar i Motala och det ska bli sååååå roligt att träffas igen! Häng gärna med på Instagram @spiderchickblogg.
 
 
 


En så kallad "uppdatering"

Hoj hoj mina vänner,
 
Igår var jag och Matilda med på Skövdes Visionsdag. Där fick vi äran att presentera vårt företag som dels består av podcastaktiviteter men framför allt digital kommunikationskonsultation (maaaan that is a long and krångligt word). Jag var nervös som ett litet svin innan (oklart om svin är nervösa, men a ja). Men det gick bra med presentationen! Det bästa med att vara två personer är att föreläsningar kan genomföras även om någon (till exempel en blond person) (obs! till exempel sa jag) skulle råka svimma.
 
 
 
 
 
 
På kvällen hade jag ett gäng girlz här hemma. En kompis demonstrerade ansiktsrengöring, krämer och sånt där. Jag är totalt ointresserad av skönhetsprodukter. Dessutom tycker jag i regel att dom är så dyra. Jag vill inte göra mig beroende av en kräm till priset av ett litet lands totala BNP.
 
Men efter att min kompis pratat om att "huden är kroppens största organ" och "smuts lägger sig som tegelplattor i hyn" kände jag att nog kunde vara värd en flaska proffsrengöring. I alla fall för nu.
 
 

Årets första glas rosé inmundigades även igår, tjoho!
 

De övande kvinnorna

Idag har jag och Matilda planerat och övat på en föreläsning som vi ska hålla imorgon. Vi ska prata om vårt företagande inför cirka 150 personer. Kommunfullmäktige, politiker, massa chefer och så där. Ingen big deal. NÄRÅ!!!!!!!
 
De gulan fälten på kartan nedan markerar var ni lyssnar på vår pod. Typ hela världen.
 
 
 
 
 
Vi har förresten fått massa fin feedback på senaste podavsnittet. Tack snälla! Igår fick vi ett mail som Matilda började gråta när hon läste. Hon är en känslig kone, Matilda. Jag är också känslig men gråter gör jag bara när det gäller barn eller efterlängtade möten av typen "pappan har varit iväg i fjärran land i femton år och nu återvänder han äntligen tillbaka till sin familj och under tiden han har varit borta har han fått fem nya barn och ingen vet hur det har gått till rent tekniskt men så är det och nu återförenas hela familjen på flygplatsen". Brööööööl! Så fint.
 
Hur som helst.
 
MiniSpider har varit krasslig så han fick vara hemma från förskolan och hjälpa oss. Medan vi föreläsningsövade passade jag på att ge honom välling och samtidigt göra knäböj/utfall.
 
 
 

Fötterna pekar inåt, knäna är sneda, balansen sviktar och så en sugpropp i bakgrunden (var kom den ifrån?). Alla rätt. Verkligen.
 

Karatekid

Jag funderar på att döpa om MiniSpider till KarateKid.
 
Idag tog han nämligen köksbordsbankandet till nya höjder då han vid kvällsmaten lyckades med konsstycket att banka AV ett skedskaft?
 
 
 
 
 
Vilken kraft måste man inte ha för att lyckas med detta? Jag är imponerad.
 
Nästa gång är det väl själva bordet som bankas mitt itu. Det skulle inte förvåna mig. HAIII-YA tjoar ettåringen (klädd i en liten liten karatedräkt) (med svart bälte) och så ligger köksmöblemanget i två delar (va fasen?). Och efter det är det bara tegelstenar i kombination med ettåringens blotta näve som gäller.
 
Gulp.
 

Barnkanalen is the grej

Jag älskar SVT:s Barnkanalen! Älskar!
 
Typ Lilla Aktuellt. Ett helt underbart nyhetsprogram! Vips levereras nyheterna så att man faktiskt begriper. Allt! Ja just det ja hm hm jo visst så är det ju hm hm sitter jag och hummar och nickar för mig själv när nyhetsankaret läser upp vad som har hänt i världen.
 
Eller Bacillakuten, ett doktorsprogram. Typ som Doctors fast för barn. Idag handlade det om ögon. "Varför gör det ont om man rör direkt på ögat" frågade ett barn. En alldeles strålande fråga tyckte jag då MiniSpider just vässat naglarna direkt mot min vänstra hornhinna. Nu minns jag inte svaret, men ändå. Alltid relevanta ämnen!
 
Sen har vi frågesportsprogrammen. Helt plötsligt har jag skuggan av en chans att faktiskt kunna svaren på frågorna.
 
"Vad rimmar på tax?" var en av frågorna sist.
 
 
 
 
 
Innan frågan ens var avslutad vrålade jag:
 
- SAAAAAAAX!!! Tax rimmar på SAAAAAAX! Och LAAAAAAAX!
 
Mycket riktigt.
 
 
 
 
Ha!
 
Told ya.

Ny podcast

Söndag och ny pod.
 
I det här avsnittet börjar vi med att avhandla hälsohetsen som just nu genomsyrar vårt samhälle. Jag och Matilda ilsknar till kan man säga... Vi värjer oss mot specifika tidningsrubriker och vi tar avstånd från synen att träning ska utföras endast för att "bli smal" eller vara "snygg till beach blabla". Där har jag varit och jag vägrar gå tillbaka dit. Jag talar hellre om vad träning GÖR för kroppen. Hur kroppen KÄNNS.
 
Sen snackar vi sex och konstaterar att antalet ligg per vecka inte nödvändigtvis definierar huruvida ett förhållande är bra eller dåligt. Vi avhandlar Matildas ambivalens och hennes tendenser att aldrig kunna bestämma sig. Där känner jag inte alls igen mig. Mitt andranamn är nämligen Impulsiva (bland annat har jag sagt upp en lägenhet i affekt, utan att ha något annat boende som back up).
 
Well. Ett bra avsnitt. Om jag får säga det själv.
 
Lyssna här nedan eller vi iTunes.
 
Ni hittar oss även på facebook.
 
 
 

Min cape och jag

Jag köpte en svart typ... rock (?) på Monki när jag var uppe i Stockolm senast.
 
 
 
 
 
 
Jag älskar den! Över allt annat.
 
Problem uppstår dock när jag inte har rocken på mig men ändå ska förklara för folk vad det är jag har shoppat (för jag måste såklart berätta om mitt modefynd, jag är ju så nöjd).
 
- Alltså, jag köpte en rock i Stockholm. Den är hellång. Den ser nästan ut som en läkarrock. Fast svart. Eller en städrock. En labratorierock. En cape. En häxcape. Typ.
 
Låter ju svinsnyggt. Verkligen.
 

Nattningsrutiner

Jag läste i Vi Föräldrar om nattningsrutiner.
 
 
 
 
Vår nattning klockan 19:00 ser ut som följer:
 
Jag (eller Spiderpapa) lägger mig med båda barnen i dubbelsängen, ett barn på var sida. Sedan läser vi en bok. Eller snarare jag och fyraåringen läser en bok medan ettåringen hetsbläddrar i en sedan länge trasig Bamsetidning (ju hårdare och snabbare man bläddrar bladen desto intressantare blir läsningen låter ettåringen hälsa).
 
Efter läsningen släcker vi lampan. Fyraåringen somnar på en sekund. Bokstavligen. Ettåringen dricker en flaska välling samtidigt som han letar upp de mest utsökta delarna på min arm för lite nyp-mys. När vällingen är slut somnar han också.
 
Hur natten ser ut är olika för den där sova-i-egen-säng-prestigen som jag hade i början av mitt föräldraskap har vi släppt totalt. Kanske sover jag och barnen i dubbelsängen. Eller så sover Spiderpapa och barnen i dubbelsängen och jag i fyraåringens säng. Eller så sover jag och ettåringen i fyraåringens säng eller så sover fyraåringen i fyraåringens säng eller så sover barnen i dubbelsängen och föräldrarna i spjälsäng... Eller nej. Spjälsängen gapar tom.
 
Hur som haver. Vi sover som det passar familjen beroende på dagsform, eventuella utvecklingsfaser, bacilltillstånd, hur tidigt någon ska upp nästa morgon och så vidare. Det viktigaste är att alla får sova. Det där med egna sängar i egna rum hela nätter kommer tids nog. Kanske om ett år eller redan nästa månad. Vi får se.
 

Podinspelningsdag och hälsohets

Idag har jag och Matilda spelat in pod.
 
Vi har snackat SÄX (sex) (6) (mitt förslag) (mjihihihihi). Sen avhandlar vi ämnet "hälsa".
 
Ni vet "hälsa" som nuförtiden verkar gå ut på att du ska pumpa magrutor på gymmet 24 gånger i veckan och där emellan sniffa på naturell kesella inom ramen av ett nyputsat ätfönster samtidigt som du läser en "hälsotidning" vars artiklar talar om för dig hur du får "plattare mage", "snyggare rumpa" och "smalare lår". Men pass opp! "Du duger som du är". Tro för all del inget annat. Aaaah... Så hälsosamt.
 
Eh... Ja. Kan känna mig rätt trött på det där.
 
Podden släpps på söndag.
 
Häpp.
 
 
Podmikrofon.
 

Bebispresenter

Igår träffade jag min Norge-emigrerade vän Carolina. Hon har just fått barn. En liten gutt. Så gosig han var (är). Eller ttttååååå dooooosiiiii som jag säger med ett märkligt läspande läte så fort jag befinner inom tio meters radie från en bebis.
 
 
 
 
 
Alltså, jag har två barn själv. Jag har närt två små, små bebisar vid min barm. Trots denna erfarenhet känner jag mig totalförvirrad när jag ska köpa presenter till bebisar.
 
Jag kan för mitt liv inte minnas hur stor/liten ett bebis egentligen är? Plötsligt tycker jag att kläderna till en ettåring ser pyyyyyyyttesmå ut och tänker att det borde väl ändå passa en nyfödd person? Inte kan väl en spädis vara mindre än en ettåring? Är det ens möjligt?
 
Jag har så att säga "totalt tappat storleksbegreppen".

Nypmsigheterna

 
Ja, det vill säga att han liksom nafsar och nyps i mitt skinn när han myser eller ska sova. Jag skrev att Mini trots allt var ganska varsam och försiktig när han nöp.
 
 
 
 
 
JAG TAR TILLBAKA DET!!
 
Det där nypandet känns inte så varsamt och försiktigt längre.
 
I takt med att Mini blir äldre har han även blivit starkare. Plus att han efter alla månader av nypmysigheter antagligen har tränat upp en enormt explosiv muskulatur i fingertopparna. Jag försöker få honom att naffsa i det skinn som är härdat och tål mer, typ min armbåge. Men icke. Ungefär som om min arm vore en bit kött söker han upp de möraste delarna där skinnet är som allra tunnast, så som insidan av min överarm eller oavansidan på handen.
 
- Utsöööööökt skinnkvalité, mumlar han för sig själv.
 
Inte. Men ändå.
 
Nå väl.
 
Jag börjar bli härdad. Och jag antar att det kommer en dag då den där lille inte längre prioriterar att smyga upp i sin moders ömma famn för att mysa. Bäst att passa på.
 

Helgen i punkter

Hoj hoj kära vänner.
 
I den Spiderchickska familjen har vi haft en finfin helg. Jag kan inte klaga.
 
Fredag
Vi hängde ute i vårvädret typ hela dagen. På eftermiddagen lassade Spiderpapa in instrument och bandmedlemmar i bilen för en spelning i Uddevalla. Ungefär samtidigt messade min pappa mig och skrev "om du vill får ni gärna sova över hos mig i natt". Jag hann inte svara på sms:et på grund av att jag och pojkarna redan satt inpackade i bilen på väg dit.
 
 
 
 

 
Lördag
Vi inledde dagen med att förfölja pappas grannes katt i ungefär två timmar (den var väldigt sällskaplig). Sen grillade vi korv i pappas trädgård för det gör man när solen plötsligt lyser. Jag fotade en Celfié (finare ord för selfie) och förde en mental notering att använda instagramfiltret Rise mer ofta eftersom min hårfärg blev förjedra grann i det flitret. Orange typ. Vilket jag älskar. På eftermiddagen tog vi oss till lokala köpcentret för att se Spiderpapa spela. Fyraåringen stod i lång kö och fick slutligen sin pappas autograf. Allt väl.

 
 
Rise-färgad i håret.
 
 
Söndag
Vi hängde hemma hos några kompisar på förmiddagen. På eftermiddagen tränade jag Dance Floor. Det vill säga jag testade olika dansstilar. Ganska otippat visade sig hiphop vara allra roligast. Jädrar vad häftig jag kände mig! Nästa gång går jag dit med dollartecken runt halsen och guldtands-attrapp i överkäken.
 
 

Podsöndag

Söndag innebär Moa&Matildas podcast. Tjoho!
 
Sjuka var vi både jag och Matilda när vi spelade in det här avsnittet men vi gjorde vårt bästa.
 
Vi pratar om komplimanger som slår fel och folk som känner sig manade att recensera andras utseende i parti och minut. Vidare snackar vi utbildning. Är plugg, plugg och mera plugg överskattat eller nödvändigt för att nå drömjobbet?
 
Sen pratar vi sommarplaner, brun-utan-sol (I am soooooo gonna smörja in mig själv med en redig dos BUS nästa vecka), gravid-avslöjar-hetsen (varför ser en del människor det som sitt uppdrag i livet att bli först med att "avslöja" vem/vilka det är som är på smällen?) med mera med mera.
 
Väl mött!
 
Lyssna på podden här nedan, via iTunes eller android. Följ oss gärna på fejjan eller instagram @spiderchickblogg
 
 

Mouse riot - del tre

I vårt hus har det i veckan varit DRAMATIK!
 
Någon har nämligen klippt (gnagt?) av sladden till vår portkod. Man har alltså inte har kunnat komma in genom husets dörr med kod. Detta resulterade i att jag och MiniSpider var utelåsta i säkert 14 minuter under söndagen!!
 
 
 
 
 
Vem är skyldig till detta fruktansvärda brott?
 
Fyraåringens missänkta: En tjuv.
 
Min misstänkta: MUSEN! Ni vet, den som härjade i vårt kök för ett tag sedan. Fällorna som anticimex gillrade under vår diskbänk gapar oroväckande tomma. Min teori är att musen har, genom att gnaga sönder portkoden till vårt hus, skickat mig ett meddelande av typen "jag löper fri, du ska inte tro att du är säker".
 
Så jäkla läskigt!!!

Jag antar att musen dessutom lever efter följande devis:
 
 
 
 
 
Gulp.

Ekonomiskt snille

Två egenföretagare diskuterar.
 
Kompis: Jag börjar kunna det här med företagsekonomi.
Jag: Jag med.
Kompi: Jag greppar moms.
Jag: Jag med.
Kompis: Fast egentligen är jag kass på ekonomi.
Jag: Jag med.
Kompis: När jag var liten undrade jag varför man inte bara kan trycka upp mer pengar om det krisar eller någon behöver. Men det kan man ju inte. HAHAHAHAHA!
Jag: Eh... Hehe.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vad då, kan man inte?

Tre yrken för en småbarnsförälder

Småbarnsföräldrar är ett släkte som snabbt utvecklar många färdigheter.
 
Tre yrken som gjorda för dig som är småbarnsförälder:
 
1. Servitör
Som förälder är du van att ta beställningar av alla dess slag, alla tider på dygnet. En smörgås "utan kanter med smör utan ost fast med prickigkorv plus gurka men inget skal minus tomat med extra jordnötssmör eller nej leverpastej tack" klockan 05:59 på morgonen? Inga probs. Du fixar. Du är även van vid mer komplexa kunder som på ett yvigt sätt viftar fram sin beställning och möjligen adderar "dä dä nä nä jo jo MAMMA dääää bruuuuum" och som dessutom ändrar sig sjutton gånger innan det känns helt rätt. Ja. Du är helt enkelt väldigt rutinerad när det gäller att servera.

2. Fredsmäklare
Med åren har du arbetat upp en gedigen erfarenhet vad gäller att mäkla fred. Du vet exakt hur man gör alla parter nöjda i en trätande situation. Putin och Obama bråkar om landgränser? Inga problem! Du löser biffen. Putin och Obama tjafsar om kärnvapen? HAHA! Smågnabb fnyser du och himlar dig. Putin och Obama bråkar om en Lego City räddningshelikopter där Obama har råkat knipsa av det ena rotorbladet för att sedan "tappa" det i toaletten? Eh... Okej. En del situationer står du aningens rådvill inför men det mesta löser du, helt klart.
 
3. Extremsportare
Du har alltid tyckt att fallskärmshoppning, bergsklättring och base jump verkar rätt... Lamt? Själv ägnar du dagarna åt att springa efter en illsnabb småmänniska som varken har konsekvenstänk eller är särskilt rädd om livhanken. En slags extremsport som kräver både kvicka ben, fyra armar, ögon i nacken och ett huvud som kan rotera 360 grader.
 
 
 
En mamma utan hals med många strängar på sin lyra.
 
 

Moe and Mannys podcast

Lattjade till det med smeknamn i rubriken som ni ser (nya artistnamn?).
 
Ny pod in da house alltså.
 
 
 
 
 
I det här avsnittet snackar vi medfödda gåvor. Alla har vi nämligen en sådan. En gåva. Något som vi är extra bra på och som vi bör ägna oss åt. En del är helt säkra på sina gåva redan från start, andra får leta lite.
 
Vidare snackar vi om själen. Huruvida vi är gamla eller unga själar. Med tanke på att jag är rätt omogen av mig så är jag nog en ung själ. Det är min teori.
 
Sist men inte minst avhandlar vi ämnet "dömande föräldrar". Folk som ska in och peta och peka i andras föräldraskap. Den typen av "dommare" härjar ju till sörsta del här på internet.
 
Hoppas ni gillar avsnittet. Lyssna här neda, via iTunes eller android.
 
Häpp!
 
 

Quinnodagen hoj hoj

Internationella kvinnodagen idag.
 
Feminism och jämställdhet är en kunskapsfråga. Det är inte något som du kan slå ifrån dig eller avfärda för att du personligen tycker att Sverige är ett jämställt land eller för att du själv aldrig har upplevt diskriminering, objektifiering, trakasserier, sexism, hot eller något annat av allt det som sker i samhället varje dag.
 
Själv fick jag på mig de "feministiska glasögonen" för ungefär två år sedan. Bättre sent än aldrig. Jag är både glad och less för att jag nu ser de mönster och strukturer som finns i samhället. Glad för att det har gjort mig smartare, less för att jag ibland kan bli väldigt, väldigt uppgiven på de orättvisor som jag ser.
 
Jag hoppas på en framtid där feminism inte längre är ett begrepp som skrämmer eller upprör människor. Jag hoppas på en framtid där kvinnor (och män) kan arbeta med jämställdhetsfrågor utan att bli hatade och hotade. Jag hoppas på en framtid där människor inser att vi alla, oavsett kön, har ALLT att vinna på ett mer jämställt samhälle!
 
Jag hoppas såklart på en framtid där vi ÄR jämställda.
 
Jag skulle vilja passa på att länka till en del texter som har öppnat mina ögon. Hoppas ni orkar läsa. Det är viktigt.
 
När vem som helst är expert (Undrabara Clara slår huvudet på spiken)
 
Bechdeltestet (om bristen på kvinnor inom film, otrolligt ögonöppnande, tänk på testet nästa gång du ser en film)
 
Grattis du är feminist (Matilda levererar ett enkelt test)
 
Alla män är potentiella våldtäktsmän (om hur vi skuldbelägger våltagna kvinnor, också otroligt ögonöppnande)
 
De är bra på unisex de där American Apparel (om hur kvinnor och män framställs i media)
 
 
Jag kan verkligen rekommendera Lady Dahmer, Nina Ruthström, HanaPee, Nina Åkestam, Nio till fem med flera med flera. Sjukt smarta människor! Läs läs läs följ följ följ.
 
Älskar Ellen! Titta på klippet!
 
 
 
 
 
Kram till er alla denna dag! Låt oss kämpa för ett samhälle där vi lever sida vid sida i kärlek och respekt.

Bloggsök

Tack för alla Skaraborgska bloggtips! Kul att ha era bloggadresser tycker jag och Matilda som hoppas på att ordna nätverksmingel och sånt där kul i framtiden.
 
Matilda (tidigare idag): Nu har jag hittat fler bloggar i Skaraborg.
Jag (förvånat): Jasså, hur hittade du dom?
Matilda: Jag googlade.
 
Eh... Jaha.
 
Mvh // En som tydligen har jobbat med internet i sex år
 
 
 
Smart_tjej.se
 

Tvunget

Nämen titta här då. Jag i affären. Framför ett ställ med Ammotrackskivor.
 
 
 
 
Jag tror inte ni förstår hur snabb jag var när jag knäppte den här bilden. ILLSNABB! Så att ingen skulle hinna se mitt tilltag.
 
Jag smög fram till stället och spanade mig slugt omkring. När ingen annan kund verkade titta åt mitt håll slängde jag upp telefonen, knäppte en bild, körde blixtsnabbt ner telefonen i fickan igen och vandrade iväg med min kundvagn samtidigt som jag visslade ut i luften så där som oskyldiga människor gör.
 
Ja menar, jag inser ju hur pinsamt det är att v-finger-fota mig själv framför min makes CD-skivor.
 
Förnedrande på något vis. Men ändå tvunget.

Mouse riot

Nu har anticimex varit här och gillrat musfällor
 
Jag vill egentligen inte ha ihjäl något djur, men vad göra? Jag känner inte alls att vi kan leva i symbios, jag och gnagaren. Tyvärr. Även om vi säkert skulle kunna ha kul ihop någon kväll, typ sjunga Mössens Julafton tillsammans och leka att jag är Askungen.
 
- Vad gör du om det fastnar en mus i fällan? kontrollfrågade anticimexpersonen.
- Ringer till vår vaktmästare såklart, svarade jag.
 
DUH! Konstig fråga.
 
Men hoppas som sagt att musen är ute i naturen igen.
 
Vill helst inte möta den hängande i gardinen när jag kommer hem om dagarna. Typ så här:
 
 
 

KRIS!

Idag startade jag min morgon med en smärre kris.
 
07:30 Jag står vid köksbordet och brer mackor till barnen när jag ser något svart skymta i ögonvrån. Jag vrider på huvudet och inser att det är en MUS SOM SPRINGER UTMED GOLVET!!!!!!
 
07:31 AAAAAAAAAAIIIIIIIIIIIIIIOOOOOOOOOOOOOO...
 
07:40 IIIiiiiiiOOOOoOOOOOOOOAAAAAAAAAA...
 
07:45 ... AAAAAAAAAAAAOOOOOOOOOOOOOIIIIIIIIIII
 
07:50 Jag vrålar som om det gällde livet samtidigt som jag ser den skräckslagna musen klättra upp och ta sig in genom en springa under diskmaskinen.
 
07:51 Jag kommer aldrig glömma åsynen av den lilla musrumpan som hänger och viftar hotfullt i luften.
 
07:52 Aldrig glömma! ALDRIG SÄGER JAG!
 
07:55 Jag ringer krissamtal till vår vaktmästare (har direktnummer). Han kommer omedelbart över och sonderar terrängen.
 
08:00 Ingen mus hittas. Anticimex rings.
 
08:05 Överväger att låsa in mig och barnen i sovrummet, men inser att det bästa ändå är att hålla uppsikt över fienden.
 
08:30 I väntan på anticimex sitter jag i ett hörn av köket under ett kamouflagemönstrat tält. Med björkris på huvudet, grönmålat ansiktet och kikare runt halsen (nåja). Ingen mus i sikte.
 
Och nej jag har fortfarande inte sett till någon gnagare.
 
Hoppas att den ligger och smaskar på en kotte någonstans. UTOMHUS!
 
 
Zebra-kamouflerad.
 

Skarborgare på nätet, hallå hallå?

För närvarande befinner jag mig hemma hos Matilda. Vi jobbar, smider planer för framtiden och diskuterar hur vi bäst kan ta över världen och sånt därn´t.
 
Jag förstår att ni är några som undrar vad vi egentligen håller på med. Vi pysslar inte med några hemliga projekt eller så, vi pysslar med att lägga grunden för en företagsidé och en framtidsvision. 

Vi kommer jobba med kommunikation inom sociala medier, det vi kan bäst med andra ord. Både jag och Matilda är utbildade inom kommunikation/marknadsföring/retorik/skrivna ordet. Ovanpå det är vi hyfsat väldigt mycket supersjälvlärda. Jag har varit djupt inköttad i hela sociala mediegrejen i sex år nu. Dags att ta vara på och förvalta alla de kunskaperna.
 
Nu har vi en efterlysning: Vet du, eller driver du själv, en blogg/twitterkonto/instagramkonto med säte i Skaraborg? Kan inte ni tipsa oss i så fall? Antingen via mail eller här i kommentarsfältet. Det vore grymt!
 
Vår önskan är att bygga upp ett härligt nätverk fullt med Skaraborgska sociala medieanvändare.
 
 
 
 
 
 
Efterlunchen-snacks.
I skrivande stund finns det EN chokladbit kvar. "Vem får den?" är min enda tanke just nu *okoncentrerad*
 

Ingen final men vinnare ändå

Det var en SUPERKUL kväll igår! På alla sätt.
 
Startfältet var tufft. Så många bra och duktiga artister. Över 700.000 röster kom in under kvällen.
 
Precis när vi nåddes av resultatet att Ammotrack inte gått vidare kände jag mig besviken (jag såg antagligen ut som om jag sålt schlagersmöret och tappat pengarna). Det är en speciell känsla att befinna sig några sekunder ifrån att antingen känna en stor glädje eller en total besvikelse. När det nu blev det sistnämnda är det klart att det kändes ledsamt. Konstigt vore annat.
 
Men ledsamheten varade bara någon stund, sen var det dags att gaska upp sig (mig) själv och inse att det på intet sätt är en förlust det som killarna har varit med om. Dom har liksom spelat inför TRE MILJONER MÄNNISKOR - UTAN ATT KOLLAVIPPA! Dom har fått vara del av en av Sveriges största tv-produktioner. Dom har knutit ovärderliga kontakter inom musikbranschen, gjort sig massa nya vänner, bokat spelningar ända fram till augusti och varit med om världens äventyr tillsammans! Jag tror inte att ni förstår hur mycket kärlek det finns i team Ammotrack (som ju även består av låtskrivare och skivbolagsrepresentanter).
 
Jag är tacksam över att ha fått vara med i ett hörn. Det har varit SÅ spännande! Jag har gjort mig nya vänner i de andra Ammotracktjejerna och jag har fått en inside-blick i hur hela schlagerkarusellen fungerar, det är mycket man som tittare aldrig får veta. Mjehe. Jag har även fått se Kärleken i Mitt Liv ha så jäkla roligt och det gör mig lycklig.
 
Stämningen igår på efterfesten var hur bra som helst. Alla var glada, kramade om varandra, dansade och hade kul ihop. Min man trillade in på hotellrummet klockan halv sex imorse. Då hade han haft efterfest med ett gäng andra glada artister. Om ni är nyfikna så har Tobbe Ek bloggat om hela kvällen.
 
Slutligen är det som Oscar (gitarrist) sa efter sändningen "det är NU det börjar". Och så är det ju.

 
 
 
Innan killarna klev på scenen. Jag vet inte om det hördes i tv men dom hade världens stöd i arenan.
 
 
 
 
När finalisterna steg upp på scen fick jag hela journalistkåren i knät.
 
 
 
 
Naturligtvis var jag och naffsade i dessertbuffén. Di dära vita bollarna var outstääänding.
 
 
 
 
Hehe.
 
 
 
 
EfterFÄST.
 
 
 
Final för Svenningapöjken nästa helg. Kul!
 
 
 
 
Slut på mellorapportering för den här gången.

Tack!

Det gick inte hela vägen till final. Tyvärr. Men så är det. Konkurrensen är hård. 

Nu vill jag bara krama om min man och tala om hur nedrans stolt jag är över honom! Sen är det fäst!

Tack till alla er som röstat!


Andra chansen

Bättre dag i familjen Spiderchick idag, helt klart.
 
Igår var de andra i Ammotrackgänget här. Vi hade fredagsmys och käkade cheesecake tung som en mindre spädgris. Möms (tyvärr har jag inte receptet).
 
 
 
 
 
 
Ni behöver väl inte direkt gissa vad vid pratade om större delen av kvällen? Vi avrundade med att lova varandra att vi ska medbringa all tur vi bara kan till arenan i Lidköping ikväll. Vi snackar turtrosor, lyckoringar, bäste-bh:ar och superstrumpor. Om artister vanligen går vidare till final via skrock, ja då har Ammotrack STOR chans ikväll.
 
Hehe. Närå.
 
Jag hoppas såklart att killarna går vidare för att folk gillar låten.
 
 
 
 
 
 
Spana för all del efter mig och fyraåringen i publiken. Fyraåringen har en egen skylt och jag är väl antagligen den där som inte kan sitta still utan hoppar och flaxar som en luggprydd pelikan.
 
 
 
 
Killarna går ut som nummer 1 i startfältet. Håll nu alla tummar och tår är ni snälla! Och RÖSTA gärna :-)))))
 
 
 
 
Ps. Jag finns på instagram @spiderchickblogg