Tårtbakning och istid

Just nu i vårt hushåll: Pappan i vår familj hackar ut kylklampar ur frysen med hjälp av våld och vapen (en matkniv).
 
Det pågår någon slags isberg-situation i vår frys. Jag kan tänka mig att den återger ganska exakt hur det såg ut under istiden när ingen människa vågade leva i norden.
 
 
 
 
 
 
Seriöst. Det kan inte vara rimligt att man ska behöva hacka ut saker ur sin egen frys? Vi måste avfrosta!
 
 
Någon gång.
 
 
Kylklampen ska vi i alla fall ha för att frakta en tårta i bilen. Jo för vi bakade en tårta igår. Barnen svängde även ihop en egen bakning med ingredienser såsom äggskal, vatten, mjölrester och basilika. Den minste av barnen råkade smaka på sin bakning och grät sedan i en kvart för att det smakade så äckligt.
 
 
 
 
 
 

 
 
 
Fyraåringen fick dekorera tårta. Han byggde på höjden med krossad daim och dumle.
 
 
 
 
Sedan adderade jag jordgubbar och päron-plopp.
 
Voila.
 
 



Nu: Frakta barn och tårta till Karlsborg.

Att trampa i en bajskorv

Krönika publicerad i Skövde Nyheter.
 

Jag trampade i en bajskorv häromdagen. Nej jag skojar inte. Det är sant. Hur gick det till undrar kanske ni som inte sätter foten i avföring speciellt ofta? Jo det ska jag berätta för er. Det började med att jag klev upp på morgonen.

Sömndrucket stapplar jag ut i vardagsrummet där barnen redan befinner sig. Jag gnuggar mig i ögonen och noterar att ettåringens blöja under natten har expanderat och nu ser ut att väga som en mindre spädgris. "Bäst att byta" tänker jag och går fram till honom där han står lutad mot vardagsrumsbordet. I samma stund som jag lossar på blöjtejpen inser min trötta hjärna att jag inte har med bara kiss att göra. Jag skymtar även något... Brunt. AJ DÅ!

Mycket riktigt har barnet under sin knappt 10 minuter vakna tid hunnit bajsa. Innan jag hinner reagera ytterligare på upptäckten har en stor, brun korv rullat ut ur blöjan och ner på golvet. Ops! "Nu får ingen trampa i det här" tänker jag och som svar på min egen varning sätter jag foten rätt ner i bajskorven. Brun, kletig gegga sipprar upp mellan mina tår. Det känns varmt och... Lite mysigt. Som en välgörande lerinpackning mot fotsulan. Men vetskapen om vad det är som min kroppstyngd just har mosat mot parketten gör att upplevelsen inte känns fullt så välgörande.

Jag knycklar ihop blöjan och hoppar sedan på ett ben ut till soptunnan i köket.

- INGEN RÖR BAJSET! ropar jag till barnen för gud vet vad två kids och en mosad korv kan hinna orsaka i ett vardagsrum på några sekunder.

När jag slängt blöjan i sophinken hoppar jag på ett ben vidare ut till badrummet, plockar med mig ettåringen i farten och slänger sedan in honom plus min nedkletade fot i duschen. Efter duschen återvänder jag till vardagsrummet och reder upp i det som bara en halvtimma tidigare vilade i ettåringens tarm.

Och ja. Så gick det till när jag trampade i en bajskorv. Någon gång ska jag väl ha gjort det.





14 saker jag alltid ska komma ihåg

Jag trillade över den här listan 17 things every girl should remember at all times. Jag tyckte att den listan var... Sådär. 
 
Jag bestämde mig för att göra mig en egen lista. Till mig.
 
14 saker som jag alltid ska komma ihåg:
 
1. På ålderns höst kommer jag inte minnas de materiella sakerna i mitt liv och jag kommer inte tacka mig själv för att jag köpte den där platt-tv:n på avbetalning. Där emot kommer jag minnas alla relationer jag hade och tiden jag la på personer som jag bryr mig om.
 
2. Det är okej att byta bana i livet. Varje vecka om jag så vill.
 
3. Jag ska inte läsa "tjejtidningar" som säger sig vara min kompis men som i nästa andetag talar om för mig hur jag bör vara, klä mig och se ut. Jag behöver inga sådana "kompisar".
 
4. Choklad och roliga youtubeklipp kan muntra upp när som helst. Två klipp som alltid får mig att skratta:
 
 
 
 
 
 
 
6. En UNDERBAR bild som får mig att flabba rakt ut. Varje gång.
 
 
 
 
 
7. Jag ska aldrig låta någon övertala mig till något som min magkänsla skriker nej åt.
 
8. "Stortrosan" är guds gåva till mig. I vilket fall är det livets kanske mest rimliga underklädesplagg. Den som tycker att synliga troskant under byxa är "osexigt" kan ju själv testa att ha en skavande tandtråd mellan skinorna. Och sedan återkomma.
 
9. Det människor visar upp på sociala medier är bara en bråkdel av deras totala vardag. Även den hurtiga, måndagsälskande Odd Molly-mamman med carpe diem-budskap på vardagsrumsväggen lever ett liv med uppochnergångar. Precis som alla andra.
 
10. Att jämföra mig med andra människor gör mig inget gott. Så sluta med det. Jag är jag.
 
11. Jag har på mig vilka kläder jag vill. Om någon kommer med åsikter hur jag borde klä mig, ja då nedtecknar jag artigt dennes åsikter på en lapp, käkar upp lappen, bajsar ut det och skickar sedan iväg den till Riksföreningen för Åsikter Jag Inte Kan Bry Mig Mindre Om.
 
12. Jag ska inte snacka skit bakom ryggen på andra. Även om det kan kännas förlösande för stunden så ger det mig en sjuhelskottas massa ångest efteråt. Det jag inte kan säga till personens ansikte ska jag heller inte säga bakom hens rygg.
 
13. Mitt bästa diet-tips: Omge mig med människor som får mig att må bra. Där utseendet på min kropp spelar noll roll och där jag är älskad för den jag är.
 
14. Jag måste inte vara på topp hela tiden. Det är okej att vara ledsen, arg, trött och irriterad. Eller glad och lycklig. Allt på en dag. Det är vad som gör mig till människa.
 
Häpp!
 

Mors dag

Mors dag idag.
 
Jag hade kunnat skriva ett inlägg om hur jag idag blivit såååå bortskämd med sovmorgon och presenter.
 
Well. Jag kan börja med att berätta att jag piskades upp halv sju imorse. Detta efter att endast sporadiskt ha nosat på djupsömn under natten. MiniSpider väckte mig med förmodade mardrömmar ett antal gånger och sen blev jag väckt av rockmannen som kom hem vid 03-snåret efter en spelning i Landskrona.
 
Efter att ha roddat min egen frukost utan ett endaste litet paket, kram eller ens en obegripligt målad teckning i sikte, åkte jag iväg och köpte min egen morsdagpresent. Någon i familjen fick ju lov att ta tag i det, liksom.
 
Inte så värst firigt kanske.
 
Men!
 
Jag klagar inte i övrigt på dagen.
 
Efter lunch (och efter att vi röstat) redde det upp sig och ingredienserna blev familj, sol, barfota i gröngräs, grill, glass och glada barn. Och nu: Myskväll med charkisar och fotmassage.
 
 
 
Presenten som min familj ännu inte vet om att de köpt till mig.
 
 
 
Mamman.
 
 
 
Världens bästa barn ♥ (ja båda barnen alltså, kan ju tolkas som att jag bara menar kiddet i förgrunden)
 
 
 
 

Favoriter från Indiska

Som utlovat i senaste avsnittet av podden: mina favoriter just nu, från Indiska.
 
 
 
PARADISE XL mugg / MAY väska / JADY topp / ZEBRA ring / MOLLY sko / BALL GARLAND dekoration
 
 

Handlar du på Indiska.se får du just nu 20% rabatt om du anger koden moamatilda.
 
I samarbete med Indiska.
 

Ny pöd!

Nu ligger det ett nytt podavsnitt ute och skvalpar i cyber-rymden.
 
Den här gången snackar vi inredning och hur våra hem ser ut. Vi funderar över om vi är extroverta eller introverta personer och hänger det i så fall ihop med inredningen hemma? Matilda älskar att umgås med bara sig själv men har lite komplex över det (supersocial = lyckad?). Jag älskar att "vara i farten" men funderar på om det hänger ihop med min ångest och ängslighet (dumt att stanna upp och känna efter liksom).
 
Vidare snackar vi stjärntecken och huruvida beskrivningarna av dessa passar in på våra personligheter (jag tycker att beskrivningen över mitt stjärntecken är klockren). Slutligen avslöjar Matilda vem hon är kär i (det är inte hennes man) och jag berättar om min mångåriga kärlekscrush.
 
Det och mycket mer.
 
Hoppas att ni gillar avsnittet!
 
 
 
 
Just nu har Moa&Matildas Podcast ett samarbete med Indiska. Det är vi SÅ stolta över. Typ malliga faktiskt. Just nu får ni 20% rabatt om ni handlar i webshopen och uppger rabattkoden moamatilda.
 

Historien om den fixerade fönsterrutan

Fönsterrutorna på vår bil är av automatisk sort. En dag när någon hade hissat ner rutan i främre delen av bilen  gick rutan plötsligt inte att hissa upp igen. Den satt så att säga fast i nedhissat läge.
 
Tillåt mig punktera upp förloppet som följde:
 
• Pappan i familjen pressar upp rutan med egen kraft.
 
• Rutan glider ner.
 
• Rutan pressas upp.
 
• Rutan glider ner.
 
• Dagarna går.
 
• Det regnar in i bilen.
 
• Ingen vill längre sitta i framsätet.
 
• Alla i familjen gråter av köld och väta så fort de åker någonstans.
 
• Bilen lämnas in på lagning.
 
• Att laga rutan kostar i klass med semesterresa till Thailand.
 
• Att fixera rutan där emot (så att den befinner sig i konstant upphissat läge) kostar inte lika mycket. Familjen väljer att göra det.
 
• Nu får ingen lov att försöka öppna rutan igen för då släpper fixeringen.
 
• I bilen förklarar mamman noga för barnen att man INTE får trycka på knappen som hissar ner rutan. ABSOLUT. INTE. För då kommer det kosta massa massa pengar att laga den igen.

• Barnen förstår allvaret.
 
• "Vad bra att ni förstår" säger mamman nöjt, tänker i samma sekund att det visst är lite varmt i bilen, drabbas av akut hjärnsläpp och HISSAR NER RUTAN!!
 
Japp. 

Då var fönstret öppet igen. 





 
Stort tack till mig själv.
 
 

Komplicerad stretching

Jag tränar som bekant på gym och med risk för att låta gammalmodig kan jag tycka att stretching nu för tiden är så komplicerad.
 
Ibland hänger jag inte med alls när vi ska stretcha efter ett gruppass. Jag instrueras att vika ett ben ur led åt höger, ett ben snett åt vänster, sträcka upp armarna i luften, titta snett åt sidan, kröka ryggen sjutton grader lodrätt, puta med sätet, vifta på svanskotan, fladdra med bäckenet, andas genom njurarna samtidigt som jag ska blinka sju gånger på morsespråk.
 
Eh ja. Typ så.
 
Och sen är det dags att göra allting igen fast omvänt och här någonstans är jag så förvirrad att jag inte alls minns vilken sida av kroppen jag började med och så slutar det med att jag har överstretchat ena sidan av kroppen och totalt understretchat den andra.
 
Föredrar vanlig hederlig ståstretch.
 
 
 
Ståstretchar´n.
 

Det går åt rätt håll

Jag och Matilda sitter mer eller mindre fastklistrade vid våra datorer om dagarna så ibland unnar vi oss 30 minuters träning över lunchen.
 
Matilda har hittills glömt sin vattenflaska varje gång men igår steppade hon upp några kliv på minnesstegen genom att ha med sig en liiiiiten liiiiiten miniatyrflaska med vatten.
 
 
 
 
 
En shot med vätska är mer än ingen vätska alls.
 
Det går åt rätt håll.

Så här spelar du in en podcast

Du har bestämt dig för att det här med radio över nätet - det verkar kul! Grattis. Då är det bara att köra igång.
 
1. Utrustning
Utrustning ja. Det låter kanske som att du behöver någon form av teknisk dräkt? HAHA! Jo. Lite så. Eller i alla fall behöver du en dator, en mikrofon, gärna ett stativ samt ett ljudkort (till vissa datorer). Ljudkortet är för att du ska kunna koppla micken till datorn samt reglera ljudet. Nej jag vet visste inte heller vad ljudkort var innan och jag vet knappt än vad det är nu heller. Jag vet bara att den där lilla boxen är nödvändig för min existens på iTunes.
 
2. Inspelningsprogram samt iTunes
Nu har du en mikrofon, ett ljudkort och en dator. Är det sistnämna en mac? Grattis! På mac finns nämligen iTunes samt inspelningsprogrammet Garage Band. Det går att ladda ner båda programmen även till annan typ av dator.
 
3. Spela in
Öppna Garage Band. Välj  "podcast" och sedan ljudspår. På ljudspåret som heter "jingel" lägger du in dina jinglar. Det finns ett helt biblotek av jingelmelodier. När du är klar med inspelningen väljer du "dela" och sedan "skicka podcast till iTunes". Nu skickar du din fil till ditt privata iTunes-biblotek.
 
4. Publiceringsverktyg
Från ditt privata iTunes-bibliotek kan du nu ladda upp din fil i molnet. Vi använder oss av en sida som heter Libsyn. Vi betalar 137 kr i månaden för vårt konto. Genom det kan vi se en detaljerad statistik samt har direktpublicering till iTunes. Det vill säga när vi har laddat upp filen på libsyn och trycker "publicera" finns vi på iTunes för allmänheten. Här döper du även dina podavsnitt och lägger in den bild som du vill ska synas i bakgrunden.
 
Lycka till!
 
 
 

Åtta småbarnstecken

Åtta tecken på att du eventuellt har småbarn hemma:
 
1. De morgnar du går upp klockan 07:02 gråter du. Av glädje! Det är ju inte varje dag du får sovmorgon.
 
2. Minst en gång per dag känner du dig som en drottning och det är när du sitter på porslinstronen. Med byxorna neddragna. Omgiven av småfolket.
 
 
 
 

3. Det är inte bara actionhjälten Bruce Willis som slänger sig huvudstupa framåt i slow motion samtidigt som han avväpnar ostabila personer. Du gjorde precis samma sak den gången du upptäckte hushållets minsta person trava runt i vardagsrummet med en sax i näven (och jo du eftersvettas fortfarande)
 
4. Du använder uttrycket "det är ju en dag imorgon också" lite för ofta för att du egentligen ska vara bekväm med det.

5. Du vet minst 74 olika användningsområden för våtservetter.
 
6. Faktum är att ett av dina talesätt är "varför betala för en kemtvätt när du har en våtservett".

7. Du har 155 stycken olika tonlägen för ordet "nej". NEJ! Nej. Nähäj. Nehe. Neeeeeeeeeeeej. Nejsägerjag.

8. Fast även om du skickligt varierar dina "nej" många gånger per dag är du ändå absolut bäst på att säga "jag älskar dig".

Gravidkommentarer och sexiga partners

Ny pod in da house.
 
Vårt publiceringsverktyg libsyn har krånglat i veckan därför kunde många av er inte lyssna på senaste podden här på bloggen. Det har varit samma för alla poddare som har libsyn, men nu ska det vara löst. Hoppas jag.
 
I veckans avsnitt snackar vi om alla olika kommentarer man får som gravid. Men OJ vad stor du är... Är du säker på att det inte är två..? Det måste vara dags PRECIS när so... Ja, ni kan väl tugget lika väl som vi vid det här laget.
 
Sen pratar vi om vården vilket ju låter som ett otruuuuuligt sexigt ämne. Not. Men ändå. Matilda berättar om bemötandet hon fick när hon trodde att hon hade fått missfall och jag berättar om det samma. Ja inte om Matildas upplevelse då, utan min.
 
Avslutningsvis pratar vi om att se din partner i en ny härlig, säxig dager.
 
Hoppas ni gillar.
 
 
 

Nyshoppat

Min son har fått en ny keps. En sjömans-kepa. Typ.
 



Vart den är ifrån?
 
1) Polarn&Pyret
x) Lindex
2) H&M 
 
Rätt svar: Gina Tricot.
 
 
 
 

Föreläsning och programledare

Idag har jag och Matilda föreläst på Näringslivsforum. Det var roligt!
 
Jag minns för tre år sedan när jag med myyyyycket tunga steg gick iväg till min egen avrättning för att genomföra min första föreläsning. Jag tyckte att det var det vidrigaste jag någonsin hade utsatt mig för. Hur kunde jag frivilligt göra så mot mig själv??
 
Nu tycker jag inte att det är jobbigt alls att tala inför folk. Pirrigt. Men inte jobbigt. Framför allt är det roligt!
 
 
 
 
 
 
Vidare har jag och Matilda precis fått reda på att vi står listade på Rättviseförmedlingens hemsida som "underhållare vi vill se i rutan" (vi = fölk). Jo men visst.
 
 
 
 
 
Jag vet inte hur ni hade behandlat en sådan här listning men själv tycker jag inte att det känns allt för långsökt att från och med nu kalla mig själv för "rutinerad programledare".
 

Engelsk brödkonsultation

Idag klev det fram en kille till mig i mataffären och frågade på engelska om jag kunde rekommendera något bröd.
 
- With whole wheat please?
 
- Ehh... Yes. This is good, sa jag och grabbade tag i den brödsort som jag själv alltid väljer. Also this bread is good to roast.
 
- Roast?
 
- Yes. Rosta. Very good.
 
(Kom i efterhand på att man eventuellt säger "toast" om rostat bröd).
 
Sen bad stackarn om guidning bland kakorna också och jag hjälpte till. Det slutade med att han köpte skorpor med kardemumma (eller "kärdemömma" som jag förklarade). Jo jag vet. Skorpor liksom? Istället för kakor? Han skulle doppa dom i mjölk.
 
- Dipp skorps in milk? sa jag tveksamt och såg framför mig hur det alternativet möjligen skulle vara min absolut sista utpost om all annan fika i hela världen vore slut.
 
A ja. Trevlig stund. Alltid roligt att få användning av min svengelskan.
 
 
 
Brödguidar´n.
 
 

Smarta arbetstider

Samtal vid middagsbordet.
 
Jag (till min man): Hur länge jobbar du imorgon?
Spiderpapa: Till kl 16.
Fyraåringen: Pappa, jag tycker att du kan jobba till halv två.
Spiderpapa: Tycker du?
Fyraåringen: Ja. Tio till halv två.
Jag: Det tycker jag med. Smart!
Fyraåringen (nöjd med sig själv): Japp. Det var jag som kom på det.
 
Nu tycker jag att vi lagstiftar om att alla barn får bestämma sina föräldrars arbetstider.
 
 
 
Smart kid.
 
 
 

Idag har jag gjort mammografi

Idag har jag gjort mammografi. Eller mammografitti som jag kallar det för det låter mycket roligare.
 
Jag har nämligen varit bekymrad över mitt ena bröst som har känts knöligt. Speciellt kring mens har det känts så, vilket visserligen är vanligt men ändå. Min läkare tyckte att det var värt att kolla upp.
 
Idag fick jag sålunda göra en mammografiundersökning. Ni vet pressa tuttarna platta i en sådan här scanner:
 
 
 
Jo det kändes lite pinigt att stå där med tuttarna fladdrande framför en kvinna som jag inte känner, men jag tänkte att hon säkert ser cirka en miljard tuttar per dag så för henne är det väl som vilken kroppsdel som helst. Som en hand med vårtgård. En fot i en B-kupa. Eller något.
 
Hur som. Det gjorde inte ett dugg ont att pressa ihop brösten vilket i sin tur kändes... Snopet.
 
- Eh... Va? Is this all you got? Seriöst? ARE YOU NOT ENTERTAINED? frågade jag sjuksköterskan och hade absolut lagt till ett macho kroppsspråk om det inte vore för att jag satt fast med ena tutten i maskinen.
 
 
 
 
 
Eller så sa jag inte det. Hur som helst.
 
Efter mammografin fick jag även göra ett ultraljud och det konstaterades att knöligheten är helt normal. Vanlig bröstvävnad. Skönt.
 
Kom ihåg att undersöka era tuttar quinns. Gör det en vecka efter mens, det är rådet som jag har fått.

Snack om kärlek

Idag har jag och 4,5-årringen haft ett samtal om kärlek! Ååå så fint det var.
 
Själv var jag kär i folk stup i kvarten i barnålder. I alla från grannen, kompisens storebror, kusinens katt, till Tippens Morgan Alling (som jag för övrigt fortfarande har ett gott öga till).
 
- Hur blev du och pappa kära i varandra? frågade Lilleman.
 
- Vi sågs ute på ett ställe, svarade jag. Jag tyckte att pappa var söt. Jag vågade gå fram till honom och fråga vad han hette. Sen började vi prata. Pappa var både rolig och snäll.
 
Och ja. Sen blev mamma för full så pappa fick bära hem mamma den kvällen BERÄTTADE JAG INTE!!
 
Förijössenamn.
 
För övrigt hade den där drinken för mycket kunnat vara slutet på en ultrakort kärlekshistoria men det var det inte för nu sitter vi här tolv år, två barn och ett expressbröllop senare.
 
Häpp!
 
 
Två personer blev så småning om två personer till.
 

KBT-terapi och framtidsdrömmar

Mina damen und herren. Ny pod till eder tjänst.
 
I det här avsnittet berättar jag om min ångest och att jag äntligen har "tagit tag" i den. Hej hej KBT.
 
Sen pratar vi storasyster-syndrom och min tendens att vilja vara så himla duktig hela tiden. Kan jag snälla lägga ner det? Tack. Vi pratar även om folk som tackar nej till inbjudningar med romaner om sitt fartfyllda, upptagna liv (tyväääääär kan jag inte komma jag är såååååå busy).
 
Sist men absolut inte minst berättar jag och Matilda om våra framtidsdrömmar. Våga prata om dina livsdrömmar högt säger jag bara. Högt och vitt och brett.
 
Nå väl. Hoppas att ni gillar avsnittet.
 
Vi finns på facebook  och iTunes eller så lyssnar ni här nedan.
 
 
 

Härlig period och fredagsmyz

Vi är inne i en härlig period just nu. Glada, goa, bacillfria barn och ja, bara massa mys. Typ.
 
Lilleman (som fyller FEM ÅR i år) (fattar ni??) har börjat ta med sig kompisar hem från förskolan. Stort steg i livet! Igår lekte han och en vän hårdrockare och tog av sig sina tröjor. Som sig bör. Hårdrockare gillar ju att lufta bringan.
 
 
 
 
 
MiniSpider, som tappert försöker hänga med de större barnen, missuppfattade dock hårdrocks-leken något och tog av sig SAMTLIGA kläder?
 
 
 
Lätt hänt. Jag hade kunnat göra precis samma sak.
 
Nu har vi fredagsmys här hemma.
 
Fyraåringen bestämde att vi citat "ska se en mysig liten film" vilket betyder att vi just nu tittar på Smurfarna 2. Jag och Spiderpapa ligger i soffan och barnen kretsar (häckar?) kring fredagsmysbordet.
 
MiniSpider har ännu inte förstått begreppet "en godis i taget" och fyller hela sin lilla näve med choklad. Sen går han runt med handen hårt knuten alldeles för länge så att de stackars chokladrutorna förvandlas till kakaomassa. På nytt. Får jag bara skrapa massan ur handflatan på honom så kan vi kyla ner den och tillverka en helt ny kaka = vettigt kretslopp.
 
 
 
 
 
Nu ska barnen snart sova. Jag och da män ska se en film (vuxenvariant) och ja, det är väl fredagsmyset hos oss.
 
Vad gör ni?

Semesterminnen

Publicerat i Skövde Nyheter.
 
När jag var 14 år åkte jag och min familj på semester till nordöstra Italien.
 
Mina reseminnen från Italien:
 
1. Jag fick ett kärleksbrev av en tysk kille.
 
2. Vi besökte Venedig där en kaffe kostade 150 kronor. Det här var på 90-talet. Jag vågar inte ens tänka på vad en kaffe i Venedig kostar idag.
 
3. För att förerviga semesterveckan hade vi med familjens filmkamera. Den var fem tegelstenar stor, en spädgris tung och laddades med VHS-band. Folk trodde att vi utsända från en tv-station. Alternativt en rymd-station.

4. Jag vägrade under hela veckan att använda solskyddsfaktor. Jag ville ju bli "brun".
 
5. Och "brun" det blev jag. Faktum är att jag brände mitt kroppskött så illa att jag inte kunde sova på två nätter.
 
6. S.M.Ä.R.T.A.N.
 
7. Alltså, det var så illa att jag kände mig rädd för att huden skulle lossna och fastna på lakanen.
 
8. Jag fjällade av all bränna på vägen hem.
 
Häpp!
 
 
Från en annan semester.
 

Skamlösa förslag

Elaine Eksvärd har skrivit ett bra inlägg angående företags ovilja att betala rimliga ersättningar för reklam i bloggar.
 
 
Jag håller med Elaine om varje ord. Det är skamlöst hur en del företag tror att dom kan få synas i stora, populära bloggar till priset av en tröja. Tack men nej tack till sådana dealar.
 
Min och Matildas podcast har över 70.000 lyssnare per episod. Det är MÅNGA människor. Vår främsta lyssnarkrets är dessutom kvinnor (men även män) och vi quinns är en otroligt köpstark målgrupp (yi-haa). Jag och Matilda har gjort massa re-search kring annonsering och prisbilder. Frågat runt bland framgångsrika, duktiga företagare och bildat oss en uppfattning om vart vi ska lägga oss i annonspris. Vi är INTE för dyra. Snarare tvärt om.
 
Alldeles för ofta får vi dock skamlösa samarbetsförslag. Senast i veckan var det ett företag som ville erbjuda oss rabatt om vi pratade om deras produkter i podden. I slutänden betyder det alltså att VI betalar företaget för att dom ska få höras inför 70.000 personer. Hur kan man ens erbjuda en sådan "deal"?
 
Grejen är den att personerna som mailar inte helt sällan är från en PR/kommunikation/marknadsavdelning. Borde det inte höra till yrkesrollen att man har någorlunda koll på prisbilderna i branschen? Det klart att man inte kan veta exakt vad folk tar betalt (innan man frågat) men man borde väl i alla fall  förstå att en annonsplats inför nästan hundratusen personer inte är helt gratis. Är det för att vi är "två unga kvinnor" (nåja) som företag kan med att ge så kassa förslag? Jag vill inte tro det, men ibland undrar jag.
 
Jag och Matilda älskar vår pod och vi driver den hellre som en hobby än säljer oss för billigt.
 
VÅGA ta betalt tjejer och killar. Det finns vettiga, ärliga och härliga företag där ute och det är dom du ska jobba med. Det är mitt råd.

Skithålor

Aaaaaaaaaj!
 
Jag hatar mina bihålor.
 
Dom är vidriga. Så fort jag blir det minsta förkyld får mina bihålor storhetsvansinne och tror att dom äger hela mitt ansikte. Det gör ont! Varken nässpray eller huvudvärkstabletter hjälper särskilt mycket och när jag böjer huvudet framåt känns det som att hela hjärnan ska sprängas.
 
Borde jag gå och spola rent mina bihålor? Har jag massa smaskigt gegg och var innanför ansiktet som bara väntar på att få komma ut genom näsan och bli beundrat av en som älskar äckelheter? Kan man skölja skiten själv med sån där saltvattenlösning?
 
 
 
Bild från en annan dag då det inte var fullt lika synd om mig.
 

Mamma Moa

Jag och min man hämtade tillsammans våra barn på förskolan häromdagen.
 
- MAMMAAAAAA! tjöt MiniSpider när han såg oss.
 
- Och mer? tjoade min man retoriskt och syftade på sig själv.
 
- MOOOOOA! svarade Mini och slängde sig i min famn.
 
Inga oklarheter om vem som är favoriten.
 
 
 
Mama-löööver.
 

Vad gör man när gravtestet plussar?

Jag fick den här kommentaren av Annelie, appropå att ringa fel när man just blivit gravid.
 
 
 
 
Jag hade heller ingen aning om vad att göra som ny-befruktad? Det var ingenting som jag hade funderat på innan. Men så stod jag plötsligt där med kissfuktig sticka i handen som visade plus och hade ingen aning om vem jag skulle kontakta. Vårdcentralen? BB? Polisen? Mamma? Brandkåren? Staten?
 
Efter lite funderande gjorde jag så här:
 
1) Filmade graviditetstestet. Som en extra bevisbörda. Så att jag kunde efterkontrollera att stickan verkligen hade visat ett plus. Det vill säga jag hade inte inbillat mig och jag var inte skengravid.
2) Berättade för pappan till barnet. Lika bra att involvera honom liksom.
3) Ringde inte till MVC (tydligen).
4) Ringde till MVC.
5) Berättade för min mamma.
6) Berättade för svärmor
7) Berättade för övrig familj
8) Berättade för vänner
9) Berättade för arbetskollegor
10) Skrev på bloggen = hela världen fick veta. Typ.
 
 
Med första bebben i magen.
 

Gränslös humor och konstant stimuli

 
 
 
 
I det här avsnittet snackar jag och Matilda om VeckoRevyn BlogAwards och jag berättar om alla de (tre) gånger jag har varit nominerad och känslan av att ha förlorat varenda gång (damn it). 
 
Sen pratar vi humor. Humor kan vara både superlätt och skitsvårt. I mångt och mycket handlar det om intelligens och social förmåga, anser vi. Varken jag eller Matilda har gemensam humor med våra makar. Direkt. Vi pratar även om hur man anpassar sina skämt efter hur man umgås och skammen man känner när ett skämt inte "går hem" (typ det pinsammaste som finns).
 
Sen snackar vi stimuli och då inte den snuskiga sorten utan den digitala. Vi är så vana vid att ideligen stimulera oss med tv, datorer, ipads och telefoner att vi knappt har någon tid över för informationssortering och reflektion. Eller?
 
Avslutningsvis pratar vi om ett ämne som varit på tapeten i veckan - nämligen kroppar och kroppskommentarer. Jag berättar om en kroppskommentar som jag en gång fick. Det var 15 år sedan men jag minns den som igår.
 
Well. Hope you like the avsnitt.
 
Lyssna här nedan eller via iTunes. Vi finns på Facebook och instagram @spiderchickblogg
 
 
 

Den stora fröhemligheten

Året var 2009. Vi bodde i Göteborg och hade just fått reda på att ett frö låg och grodde i min livmoder. Vårt första barn. Så omvälvande!
 
Vi hade ingen aning om hur vi skulle ta det hela vidare. Jag förstod att jag var tvungen att ringa till någon slags barnmorska. Vad nu det var för något? På jobbet googlade jag i smyg "gravid Göteborg" och fick fram ett telefonnummer.
 
Med största diskretion smög jag in i ett av jobbets mötesrum. Jag plockade upp min mobil och slog med darrande fingrar numret. Det här var STORT. Nästan större än själva befruktningen. Jag skulle för första gången berätta för en utomstående om mitt heliga tillstånd.
 
Signalerna gick fram.
 
- Hallå, svarade någon.
- Hallååååå, viskade jag. Hör du mig?
- Ja?
- Jag viskar för jag är på jobbet och ingen får veta det här som jag ska säga till dig. Det är hemligt. VÄLDIGT hemligt. Det nämligen så att jag är gravid. Eller jo. Jag tror det i alla fall. Vi fick veta i veckan. Hihi.
- Vad säger du?
- Jag är graviiiiiid, väste jag så högt jag vågade.
- GRAVID?
- Ja.
- Jaha. Då har du ringt fel.
Klick.
 
Jag vet fortfarande inte vem det var jag ringde.
 
 
Gravid i Göteborg. Fick sedermera kontakt med en barnmorska.