Den dära´ föräldrarollen

Mia på Bloggkommentatorerna skriver ett underhållande inlägg om att bli mamma. Hon länkar även till Cissi Wallin som är gravid (grattis Cissi!) och som av förklarlig skäl funderar mycket kring sig själv och sin kommande föräldraroll. 
 
Jag har förändrats massa sedan jag blev mamma. Samtidigt har jag inte förändrats alls. Jag är fortfarande EXAKT samma Moa. Samtidigt en helt annan Moa. 
 
I början hade jag svårt att ta till mig föräldrarollen. Jag ville väl inte vara någon himla mamma heller. Det lät dötrist. Men sen växte jag mer och mer in i min roll och med åren har jag hittat en balans mellan att vara förälder och vara Moa. Det är skönt.
 
Med någorlunda facit i hand kan jag inte påstå att jag och min man har gjort avkall på så många aktiviteter sedan vi blev föräldrar. Vi gör ungefär samma saker - fast på andra sätt. Vi träffar våra kompisar, men vi gör det (oftast) hemma (lättast med barnen). Vi går ut och tar ett glas vin, men vi planerar den dagen (man dör inte av lite framförhållning). Vi reser, men vi gör det strukturerat. Vi följer våra drömmar, men vi gör det med eftertanke. Vi ligger med varandra, men vi schemalägg... SKOJAR! Hehe. (Eller?) 
 
Och dom där "andra mammorna" som jag hade svårt att identifiera mig med i början har visat sig vara kick ass superwomans upphöjt till tusen! Jag ÄLSKAR mina mammavänner. Det finns inga som stöttar, peppar, uppmuntrar och glädjs så mycket med mig som mina mammavänner. Dom har min rygg i alla lägen. 
 
Hur som helst. 
 
Det var inte lätt för mig att bli förälder. Den där rollen kom inte supernaturligt, även om jag från dag 0 har älskat mina barn. Men det har blivit himla bra! För en del päron tar det bara lite tid att hitta balansen. Och det är helt okej. 
 
Ja. Den självklara summeringen är naturligtvis att det finns lika många olika typer av föräldraskap, och känslor kring det, som det finns människor. 
 
 
 
 
Nej jag vet inte vad jag har gjort för "effekter" på den här bilden. Ni får köpa´t bara.
 
 

Kommentera gärna!
Ina

Alltså det är inte så ofta som jag skrattar och gråter (av glädje?) till samma inlägg. Och jag tycker inte om att skriva det heller för det låter så jäkla klyshigt och tillgjort som kommentar. Jag skyller på att jag är aptrött och mest bara vill blunda och dimpa ner i sängen, men inte orkade resa mig ur soffan och tittade in här istället. Och känner igen mig, och blir så glad av hur du uttrycker dig :) Toppen och godnatt :)

Svar: Tack snälla Ina :) kram!
spiderchick.nu

2014-10-02 ♥ 22:19:16 » URL: http://lendmeyourears.blogg.se/
Anne

Himla skönt att höra att det faktiskt är NORMALT att inte känna sig som "en mamma" från dag 1. Jag är gravid med första barnet och kan liksom inte se mig själv bli mamma. Jag kan inte tänka mig att jag kommer vara någons MAMMA.. Det har oroat mig lite. Men nu inser jag att, fan.. Så känner nog typ alla! :)

Svar: Det kommer det kommer, snart känns det helt naturligt :) grattis till bullen! Kram!
spiderchick.nu

2014-10-02 ♥ 22:33:18
heycherryberry.blogg.se

He he. Schemaläggning av sex är bättre än inget alls. Bolibompa-sex eller snabbisar is the shit. Viktigt att inte tappa bort varandra - som vuxna.

2014-10-03 ♥ 14:37:01 » URL: http://heycherryberry.blogg.se/
Minna-Li

Det är tufft att bli mamma. Har förändrats otroligt mycket sedan jag blev mamma. Ännu mer andra gången än första faktiskt.

Svar: ja det har nog jag med gjort
spiderchick.nu

2014-10-06 ♥ 10:53:42 » URL: http://atmilishouse.blogg.se

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback