Spiderchick

Att freestyla proppen
Idag har vi sprungit Proppen, som det kallas. Ett motionslopp som går av stapeln varje onsdag här i stan. Barnens lopp är en kilometer långt och för en tia får man en nummerlapp på bröstet.
 
Femåringen ÄLSKAR att springa.
 
Tvååringen VILL gärna springa men eh... Freestylar mer.
 
Att springa 1 kilometer med en tvååring:
 
10 meter in i loppet: Vi springerrrrrrr! Tjohooooohoooo!
 
20 meter in i loppet: Tvååringen avbryter loppet till förmån för en intressant sten. 
 
100 meter in i loppet: Tvååringen samlar pinnar. 
 
200 meter in i loppet: Tvååringen letar efter sniglar. 
 
300 meter in loppet: Vi befinner oss inte längre i spåret utan står ute i skogen. 
 
400 meter in i loppet: SNIIIIIIIGEL HALLÅÅÅÅÅÅÅÅ!
 
500 meter in i loppet: Jag har lockat tvååringen ut på banan igen och vi tar oss nu framåt i en hastighet av cirka 0,0001 kilometer i timman. 
 
600 meter in i loppet: Tvååringen börjar tycka att nummerlappen på bröstet är oerhört betungande. Antagligen tycker han att lappen sinkar det obefintliga springet för nu vill han inte alls veta av den utan sliter och rycker i säkerhetsnålarna. 
 
700 meter in i loppet: Tvååringen tackar för sig och vill hellre leka på lekplatsen som nu tornar upp sig vid sidan av springbanan.
 
Så ja.
 
Efter cirka 700 meter, 89 intressanta stenar, 117 hopsamlade pinnar, noll hittade sniglar och en bortriven nummerlapp avslutar vi loppet på lekplatsen. 
 
The end. 
 
 
 
Platsen som avbryter allt. Varje onsdag.