Hur gick det med min KBT?

 
 
Hej!
 
För mig är ångest en känsla av stor oro i kroppen. När jag har ångest kan jag ha svårt att dra djupa andetag, jag kan få hjärtklappning, illamående, yrsel, bortdomnade armar och känna mig väldigt, väldigt trött. Tröttheten till trots kan jag vakna klockan 04 på morgonen och inte somna om för att tankarna mal och mal och mal.
 
Ångest har jag på grund av allt. ALLT. Har jag skickat ett mail på två rader kan jag ha superångest och älta varför jag inte skrev tre rader istället. Jag har ångest för saker jag sagt och saker jag inte sagt. Jag har hypokondri och tänker katastroftankar. Förra våren hade jag sådan dödsångest att jag till slut kände att NU FÅR JAG FAN TA OCH GE MIG! Jag orkar inte med mig själv och min överaktiva hjärna längre. För så känner jag ibland. Att min hjärna är snudd på överaktiv. Jag tänker så mycket hela tiden, tankar som svävar iväg åt tusen olika håll. 
 
Jag sökte hjälp och fick via vårdcentralen remiss till en KBT-terapeut. 
 
Jag gick dit några gånger under våren och hösten 2014.
 
Det jag tyckte hjälpte mig mest var att få höra att alla känslor är okej. Det är okej att vara arg, besviken, ledsen och avdundsjuk. Du måste inte vara happy happy hela tiden. Du kan vara både glad, ledsen, förbannad och lycklig inom loppet av samma timma. Vi är människor. Vi känner. Mycket. En del mer än andra kanske. Och det är okej. 
 
Sen har träningen hjälpt mig mycket. När jag känner ångesten komma krypande går jag till gymmet och kör ett redigt jävla styrkepass. Du vet fulgrimas-pruttar-i-brallan-styrketräning. Efter det mår jag mycket bättre.
 
Jag försöker även meditiera en stund varje dag. Inget vågskvalp med rökelser och komplicerade lotusställningar - utan rätt och slätt vara i nuet. Precis här nu. Ingen annanstans i tanken. Till exempel kan jag krypa tätt intill barnen vid nattning och bara fokusera på att jag ligger nära dom jag älskar mest i hela världen. Inget annat betyder något. Just precis nu mår jag BRA och jag befinner mig EXAKT där jag vill befinna mig. Nära mina barn. Och barnen mår också bra. Alltså - allting är bra.
 
Slutligen brukar jag trösta mig med att människor med ångest ofta är kreativa och smarta själar. Vi har förmågan att tänka utanför boxen. Ibland kanske alldeles föööööör mycket utanför boxen. Men ändå. Jag är stolt över min keativitet och då får jag väl helt enkelt ta det goda med det onda. 
 
Jag tror inte att jag någonsin kommer bli kvitt min ångest men genom KBT har jag fått verktyg att ta till när oron kommer krypande och då kan jag hantera den mycket bättre.
 
Alla har rätt att få hjälp om man känner att man inte mår bra. Jag har också alltid tänkt att "inte ska jag komma dragandes med mina problem, det är ju inte ens några riktiga problem, det finns dom som har det värre". Men det är just den tankegången som är en del av min ångest och mitt kontrollbehov, att jag inte tycker att jag är värd att få hjälp. Att jag inte tycker att jag är värd att bli avlastad med alla mina tankar. Men hallå! Jag är också värd att "få vara liten" och bara pusta ut en stund hos någon som lyssnar på mig.
 
Du är också värd det.
 
Ta hand om dig.
 
Kram!

Kommentera gärna!
Stina

Jag har sån grov ångest, det har tidigare handlat mestadels om utseende (bulimi, anorexi, BDD) men nu är det helt koncentrerat på mitt fina förhållande. Har fått mig en amaazing man som jag vill spendera livet med men på samma gång inte, blir kvävd av evigheten och att committa till honom helt och hållet. I början av förhållandet var det inga problem, det kom över en natt "tänk om jag inte älskar honom" " jag måste ut, bort!" "Jag är inte kär längre" - ont i magen varje dag sedan det hände den 2:a augusti förra året. Sure jag har bra dagar men till kanske 75% mår jag dåligt. Kan inte gå in i en inredningsaffär utan att panika "att inreda ett hem med honom,
Nej nej panik". Svårt med sex nu också, mina tankar äter upp mig - men ändå är det ngt som får mig att stanna - tänker att det skulle vara enklare, om jag bara ville göra slut och gå vidare. Jag vill inte det, jag VILL vara med honom men UTAN den här ångesten. Har kämpat nu sedan augusti - jag har utvecklats litet mha psykolog och KBT - men nej, det räcker inte. Inte alla mediciner jag har fått heller. Bara litet. det är så läskigt jag vill bara att tvivlen ska sluta mala.

2015-05-18 ♥ 22:12:10
Anonym

Tack för det inlägget! Precis vad jag behövde när jag ligger här o har ångest för allt o ingenting. Även om man inte önska att nån ska ha den här känslan, så är det skönt att veta att man inte är ensam om den.Det jobbiga är att man nästan inte tillåter sig att må bra. Att man liksom måste ha ångest för nåt. Känslan är så invand! Skönt att du hittat några sätt att komma förbi den. Jag jobbar på det varje dag. Tack för en härlig blogg! Mvh//Jessica

2015-05-18 ♥ 22:41:58
Catta Stroph

Mycket bra o klokt skrivet. Känner så igen det du beskriver. Ångest, katastroftankar, hypokondri o dödsångest. Fyyyy! Skönt att du hittat ditt sätt att hantera det. Verkar sunt.

2015-05-18 ♥ 23:14:17 » URL: http://cattastroph.blogg.se/
ISA

men gud, visste inte alls du hade denna sortens problematik. Har precis börjat KBT själv.. fint att du delar med dig! kram och lycka till <3

2015-05-18 ♥ 23:22:44 » URL: http://isabyl.devote.se
Anonym

Jag har också kämpat med ångest, oro och hypokondri och fick stor hjälp av KBT. Visst kan oron dyka upp ibland men nu har jag redskap att hantera det. Jag vill tipsa om en bra och ganska tunn bok om oro som ni som kanske inte vågar söka hjälp eller kanske har sökt men inte fått hjälp, kan ha nytta av. Boken heter Sluta älta och grubbla av Olle Wadström. Jag läste den som en del av terapin och läser för tillfället om den för att friska upp minnet. En annan bra, men lite tjockare bok är Sluta grubbla börja leva av Steven C. Hayes. Båda böckerna har alltså min KBT-terapeut rekommenderat.

2015-05-19 ♥ 09:44:57
Mikaela Roos

Så skönt att höra dig berätta om hur du har det för jag är precis likadan! Oroar mig för allt JäMT och oroar mig för att jag skulle va knäpp pga det. Tack för att du delar med dig av allt roligt du hittar på men även av hur du mår och känner. Älskar din blogg!

Svar: Tack 😊❤️
Moa DeBruin

2015-05-19 ♥ 10:02:54
Anonym

Tack för ett jättebra inlägg!!

2015-05-19 ♥ 12:01:24
Linnéa

Det viktigaste inlägget någonsin! Har väldigt svårt att ta min ångest på allvar, men det är klart att jag är värd att ta tag i ångesten! Det kan bara bli bättre från och med nu.
Tack för att du skriver om det här!

2015-05-19 ♥ 12:10:35
Malin

Vilket viktigt inlagg - tack for att du delar med dig av nagonting sa personligt, Moa. Min bror har liknande problem med angest och hypokondri och det ar svart for oss andra i familjen att forsta ibland precis vad det ar han behover eller vi kan gora. Ibland kan man bli frustrerad och jag kan liksom vilja be honom stanga av det dar ibland. A andra sidan har jag sjalv upplevt panikattacker och vet ju innerst inne att han sjalvklart inte skulle ha all den dar angesten och oron om han fick valja, men det far han inte.

2015-05-19 ♥ 12:24:19 » URL: http://piccadillytears.blogg.se/
Regina

Tack för denna text bästa du <3 Så mitt prick!

2015-05-19 ♥ 12:35:01
Regina

Oj, den skickades visst innan jag var klar. Men det var alltså från mig. Haha! :)

2015-05-19 ♥ 12:35:54 » URL: http://egoinas.se
Jenny

Du är bäst!
Ångest, överaktiva hjärnor och KBT (eller terapi i allmänhet) kan vara ett sånt tabu att prata om!
Jag lider också av ångest och en hjärna som överanalyserar precis allt jag gör, säger, inte gör eller inte säger, och tänker.
Jag fick under en period av KBT för ett par år sedan lära mig om SORK:ar (Kanske är bekant?)
SORK står för Situation, Orsak, Reaktion och Konsekvens.
Så varje gång en situation uppstår (som för mig är jobbig och jag anser att allt jag gjort var fel) kan jag analysera utifrån SORK:en för att förstå och få bekräftat att det faktiskt är okej att säga saker, att tänka och känna.
Ett tips för alla med ångest, panikångest eller bara som har svårigheter att hantera situationer. Finns att googla på.

Stort heja till dig! :)

2015-05-19 ♥ 13:40:59
Anonym

Alltså jag måste säga ifrån om en sak du skriver, att vi som har ångest ofta är kreativa och smarta själar. Jag tycker det är tråkigt med sådana budskap. Klart att man kan ha ångest även om man inte är så smart (vad nu smart är). Man kan tänka mycket och oroa sig ändå. Och ångest gör en inte kreativare, snarare tvärt om just när det pågår. Framför allt är inte alla med mycket ångest kreativa. Jag tycker inte heller om när man gör ångesten till "ngt fint", det blir nästan som en klass fråga. Gissar att det inte är vad du menar, vill bara be dig fundera lite kring vad du skriver om ångest. (Vilket jag också bör). Vilken bild vill vi skapa?

Svar: Hej! Sjävklart menar jag inte att alla med ångest även är kreativa och smarta (vad nu smart är, som du själv skriver) men det finns undersökningar som visar att kreativa människor ofta bär på ångest. Men det är naturligtvis ingen regel. För min del är det dock en tröst att tänka så och jag tänker att det är min kreativitet och min ångest och allt där till som gör mig till mig. Vi bär alla på härliga och mindre härliga sidor. Tack för input. Ha det gott! Kram!
Moa DeBruin

2015-05-19 ♥ 14:00:50
Mimmi

Åh, tusen tusen tack för ditt inlägg! Skönt att höra att det hjälpt och att du idag kan hantera det bättre. Idag har jag faktiskt bokat tid på vc, känner att om jag någon gång ska ta tag i det här så får det bli nu! Så trött på att analysera och oroa mig över allt hela tiden. Verktyg för att bli bättre på att "stänga av" och koppla bort känslor och tankar är precis vad jag tror att jag skulle behöva. Tack igen för din berättelse! Kram

Svar: Härligt att du bokat tid 😊👍
Moa DeBruin

2015-05-19 ♥ 17:08:00
Anonym

Och jag menar såklart inte att ta bort din tröst. Känner folk som har ångest så de bara vill dö och har blivit bemötta med: "ja men många som har det här problemet är bra på att måla". Inte ok. Och ingen tröst i det läget. Och ångest i sig innebär ju ofta ältande. Vilket på ett sätt är snarare att sitta fast i boxen.. Med det sagt så menar jag inte att du inte är smart eller kreativ, inte heller att det inte ligger något i det du säger. Bara att det i mina öron bli förenklat på ett sätt som jag tycker blir lite tokigt. Ha det gott du också! :)

Svar: Ja jag kan så klart bara skriva för mig själv och mina erfarenheter :)
Moa DeBruin

2015-05-19 ♥ 17:42:44
Anonym

jätte bra skrivet! håller med man måste inte hålla i sig allting hela tiden och man ska våga be om hjälp om man mår dåligt

2015-05-19 ♥ 19:40:30
Sandra

Tack för det här inlägget! Jag känner mig ofta ensam med mina problem med ångest, men jag förstår ju nu att jag är långt ifrån ensam. Kram till dig!

2015-05-19 ♥ 21:37:16
marina spetz

Hejsan!
Jag vet att Hypnos kan hjälpa, med hjälp av Hypnoanalys så kan man till och med bli fri från ångest med ett bestående resultat. Jag har utbildat mig till hypnoterapeut själv när jag såg vilka resultat man kan få!!!

2015-05-20 ♥ 06:46:36
Annica

Tack för att du är så pass stark att du skriver om detta. När jag läste kände jag bara, "men herregud hon beskriver ju mig!" Förutom att jsg inte levt med detta i särskilt många år utan det har smugit sig på över de senaste två åren eller så, utan att jag ens riktigt insett vidden av vad som förändrats förrän ganska nyligen. Känns skönt att läsa ditt inlägg, och medföljande kommentarer, som en påminnelse om att det faktiskt inte bara är jag.. Så tack för att du tar upp detta!

2015-05-20 ♥ 11:53:52
Christine & Paris

Jag lider också av ångest till och från, ofta när jag har PMS eller går genom någon slags livskris. Med åren har jag lärt mig att döva den, men vissa dagar är det riktigt hemskt att gå och bära på det där trycket för bröstet och inte våga berätta det för andra som inte känner en bra. Egentligen är det kanske det man ska göra?

Hur som helst, starkt av dig att skriva om det och bra att du gör någonting för att det ska kännas bättre.

Själv brukar jag tänka: "det går snart över, det varar inte för evigt". Eller så ringer jag min bästa kompis som kastar ut alla tankar. Vänner är viktiga när man är en orolig själ :) Andra tips för att det ska kännas bättre är att träna eller lyssna på musik som man blir glad av.

2015-05-20 ♥ 12:04:35 » URL: http://christineiparis.blogg.se/
Ylva

Nu försvann min kommentar. Har du sett att blogg.se länkar till dig? Med rubriken Med KGB har Spiderchick fått verktyg... :-)

2015-05-20 ♥ 12:27:37 » URL: http://yfronten.blogg.se
Sari

Jättebra inlägg och initiativ! Jag vet själv hur det är att leva med ångest. Jag är 37 år gammal idag men har haft det sedan jag var 17 år och ångesten kan få stora konsekvenser. Mitt sätt att hantera ångesten var att jag fick bulimi och hade det i 10 år. Men det kan bli bättre med tiden för det har jag ju själv varit med om. Men än idag så finns det så mycket skam kring ämnet. Har själv tänkt skriva inlägg om att i flera år men har liksom inte klarat det pga skammen. Så tack för att du tar upp ämnet! Stor kram <3

2015-05-20 ♥ 12:45:46 » URL: http://rodeo.blogg.se
Jasmine

Jätte bra inlägg, det är himla många som lider av just ångest och jag är också en av dem! Kram!

2015-05-20 ♥ 13:00:17 » URL: http://megafistairpumprave.blogg.se/
Tess

Bra skrivet! Tycker det är så synd att folk skäms för att vara öppna med sin ångest och ännu värre att det finns folk som får dem med ångest att känna som de gör. Finns inget skamligt med att uppleva ångest tycker jag. Jag hade en period med stark panikångest efter att min moster dött. Genom att bli medveten om vad det var och genom att vara öppen med det (prata med vänner, skriva öppet i bloggen etc.) så blev jag bättre. Att stänga det inne tror jag gör saker så mycket värre så skulle önska att alla kände acceptans för att prata om det.

2015-05-20 ♥ 13:26:53 » URL: http://highlandertess.blogg.se
Malin Lorentzon

Tack för ett kanoninlägg!

2015-05-20 ♥ 13:31:47 » URL: http://malinlorentzon.se/
Anonym

Har haft precis som du beskriver och har det fortfarande ibland. Kom i kontakt med begreppet HSP (hypersensitive person) och allt stämde in på mig. Det var så skönt att få svar på varför man kände/tänkte/gjorde på olika sätt. Man har en känslighet som inte alla andra människor har, kort och gott så har de som är HSP mer empati, mer tankar, mer oro för saker, mer omtänksamhet så att allt ska ordna sig, vill göra rätt, vill inte göra fel. Skriver detta för att någon som läser kanske känner igen sig, och jag vill säga att det finns massa info om detta på nätet och även litteratur kring det som gör att man kan förstå sig själv på ett helt nytt sätt.

Svar: Min kollega Matilda är HSP. Jag är inte det. Inget stämmer på mig, hehe. Men bra tips för många som är HSP vet säkert inte om det.
Moa DeBruin

2015-05-20 ♥ 16:01:51
Johanna

Tack för en jätte bra inlägg!!

2015-05-20 ♥ 16:01:53 » URL: http://johannasstyling.wordpress.com/
Malin

Hej! Måste bara säga tack för detta inlägg, är jättemånga nu för tiden som faktiskt har ångest därför är det skönt att du inte "gömmer" det. Jag har själv haft ångest ett tag nu, men är verkligen på bättringsvägen, och det bästa jag gjorde var att jag faktiskt tog tag i det hela, gick till en vårdcentral och sa att jag behövde hjälp. Sedan kan processen vara lång, men det är verkligen värt det! Mitt eget tips är att försöka omge sig av saker man mår bra av och blir lycklig av. Lycka till alla fina människor<3

2015-05-20 ♥ 16:17:39
Annika

Jag kan inte mer än att säga TACK. Att jag inte är ensam om detta, fast man i sin mörkaste stund tror att man är helt ensam. Tack för ett sa ärligt inlägg och ja... TACK helt enkelt.

2015-05-20 ♥ 16:28:05 » URL: http://cocci.blogg.se
Modeloppan

Vilken bra text du skrivit! Många lider av ångest och jag tycker det är jätteviktigt att få fram att alla är värda att få hjälp. Det finns hjälp att få och alla är värda att må bra.
Mycket bra!

2015-05-20 ♥ 16:28:45
Jennah

Bra skrivet Moa! Så fint när någon verkligen tar sig tid så som du gör för att hjälpa andra!

2015-05-20 ♥ 17:19:33
Superduper

Vilket bra inlägg! Gillar din ärlighet :)

2015-05-20 ♥ 17:22:03 » URL: http://www.moppenet.nu
Jasmine

Ett så fint och personligt inlägg. Tack för att du delar med dig.
Kram

2015-05-20 ♥ 19:17:44 » URL: http://rosanatt.blogg.se
anonym

Bra och viktigt inlägg och jag tror på KBT som metod, väldigt konstigt bara att blogg.se skriver KGB?!

2015-05-20 ♥ 21:24:25
Anita BJ

Blogg.se skriver att du går i KGB-terapi! Det lät ju väldigt dramatiskt och spännande, haha!
Tack för att du delar med mig, har själv just insett att det inte är riktigt normalt att ha sån överaktiv hjärna men har inte orkat riktigt ta itu med det på allvar ännu. Är bara så trött trött...

2015-05-20 ♥ 21:30:10 » URL: http://anitabjohansson.blogg.se
apkaka.webblogg.se

Tack för detta inlägget. Jag behövde det.

2015-05-20 ♥ 22:23:12 » URL: http://apkaka.webblogg.se/
Des

Å tack för detta inlägg. Känner så igen mig i det du skriver. Själv har jag duktig-flicka-syndrom och ska alltid va så jäkla glad och duktig. Plus KATASTROF-tankar. Ibland kan jag skratta åt mig själv men ibland tar jag allt på alldeles för stort allvar.. Va gör det om hundra år, försöker jag tänka. Och jag brukar också snusa min son i nacken när han sover, bra tips! Skönt att många lider av samma sak även om det synd att någon ska behöva göra det. Stor kram!

2015-05-20 ♥ 22:24:56
apkaka.webblogg.se

Tack för detta inlägget. Jag behövde det.

2015-05-20 ♥ 22:53:02 » URL: http://apkaka.webblogg.se/
Sofia

BRA inlägg! Jag har haft ångest sen tidig tonår, har gått på KBT, ätit SSRI tidigare, tränar mycket och försöker äta bra men trots detta har ångesten hållit sig kvar och inget har egentligen hjälpt så nyligen började jag äta SSRI (ångestdämpande) medicin igen och mår mycket bättre, än så länge 12 dagar i rad utan ångest vilket är nåt typ av rekord!

Starkt av dig att vara öppen med din ångestproblematik och jag säger som du; det är helt ok. Vi är alla värda att må bra så att ta hjälp av vården är inte alla gånger så dumt ;)

2015-05-20 ♥ 23:43:33 » URL: http://hittastyrkan.blogg.se/?tmp=48429
Mati

Jag känner igen mig väldigt mycket i din text och varit med om ungefär samma problem med ångesten och katastroftankar, KBT och hjälp och stöd hjälpte mig mycket och framförallt kunskapen om att det är okej att känna som man gör.

2015-05-21 ♥ 03:47:07
Malin Dawidsson

Grymt bra inlägg! :)

2015-05-21 ♥ 07:03:18 » URL: http://malinsbymalin.blogg.se
Sofie Brodin

Så bra skrivet! Jag har också ångest och stora problem att sova. Har fått tips att skriva ner alla tankar som dyker upp och "stör". För att få ut de liksom. Ibland hjälper det, oftast inte. Det är bra att det finns verktyg att ta till när det händer. Och det är bra att det finns folk som du som vågar dela med sig av hur det är. Det behövs fler :) ❤️

2015-05-21 ♥ 07:48:41 » URL: http://sofiesfoto.com/
Anonym

Åh vad jag känner igen mig. Ångest för ALLT och dessa katastroftankar... Kanske dags att börja gå i terapi

2015-05-21 ♥ 12:16:12
Mamachica

Tack snälla du för att du delar med dig. Jag förstår precis allt du skriver. Jag fick min första ångestattack när jag bara var tio år. Fick svårt att andas och trodde att jag skulle dö. Jag hade inte någon som helst aning om vad det var. När det sedan började komma allt oftare fick jag besöka vårdcentral och dom berättade för mig om ångest. De föreslog BUP, då jag var så ung, men där fick jag till svar att eftersom jag "inte hade självmordstankar och mår dåligt på det viset" kunde de inte hjälpa mig. Åren gick, jag var fast med min ångest, den blev snabbt värre. När jag var 15 minns jag att jag inte vågade åka till större städer, eftersom det inte fanns toaletter att komma åt överallt (då jag ofta fick totalt magras och kräktes så fort jag stressade upp mig). När jag var 19 fick jag nog, uppsökte läkare som skickade mig till en psykolog, där jag fick bra hjälp. Men jag jobbar fortfarande med min ångest och hypokondrin (som är en stor del i det hela). Men du ska veta att du inte är ensam och jag vill tacka dig för att du delar med dig ❤️ ha det fint!

Svar: Tack själv ❤️ kram!
Moa DeBruin

2015-05-21 ♥ 21:48:23 » URL: http://mamachica.blogg.se
Sofié Leifsdotter

Tack för det här inlägget! Jag lider också av en överaktiv hjärna som i perioder bränner ut mig så pass hårt att jag blir deprimerad och inte orkar resa mig ur sängen för att gå till jobbet. Jag kan få ångest för saker jag sagt för fyra år sedan eller ligga vaken hela nätter för att fundera över vad jag ska laga för mat nästa vecka. Låter helt sjukt för någon som inte kan känna igen sig, men det är min vardag och jag försöker också se mig själv som kreativ och smart men ibland tar jag fan kol på mig själv.

2015-05-22 ♥ 12:25:59 » URL: http://sexboozeandpopcorn.blogg.se/
Ebba Molin

Jätteklokt inlägg.

2015-05-22 ♥ 20:02:13 » URL: http://molinebbas.blogg.se/
Ida

OJ. Vad jag känner igen mig det här! Jag har också gått på KBT - och det hjälpte mig något. Men ångesten tar nog tid att arbeta bort. Jag har också sjuk dödsångest. Det känns precis som du beskriver. Det var skönt att läsa för jag har inte riktigt kunna sätta fingret på exakt hur det känns. Knepiga känslor.

2015-05-26 ♥ 11:47:38
Fatima Krantz

Ibland bara önskar jag att jag vågade ringa det där jäkla samtalet till vårdcentralen, men så övertalar jag mig själv att alla får väl panikångestattacker då och då, eller ja, kanske flera gånger om dagen, det är väl inte helt ovanligt, speciellt inte om man är stressad. Och jag har ju varit hos doktorn innan när jag varit sjuk på riktigt, liksom feber och hosta och sådär och doktorn säger att panodil löser allt, tar mig inte på allvar fastän att jag påpekar att jag haft feber under 6 veckors tid. Hur ska en doktor då ta mig på allvar när jag tassar fram på mina 44 kilo och ser ut som en pigg och glad tjej och ba "Jag får panikångestattacker lite hela tiden", kanske en panodil på den också? Men det är ju så himla jobbigt, det tar så mycket energi och kommer från ingenstans. En sekund är allt helt okej, sen känns det som en spark i magen och tårarna forsar och andningen går inte att kontrollera - bara sådär från absolut ingenstans. Sen sitter man där och vågar inte ringa någon för man vill inte tränga på och man börjar intala sig själv att ingen bryr sig om en och man bara tänker på hur vidrig och värdelös man är och så sliter man loss en hårtuss hit och dit, när man väl öppnar upp sig för någon vän är det ingen som fattar att panikångest inte är samma sak som att vara lite ledsen ibland. Jobbigt det där med ångest, det är ett helvete.

2015-05-26 ♥ 17:36:20 » URL: http://thefashiontist.blogg.se/

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback