Hög energinivå

Alltså jag vet inte hur det är med era barn men vissa dagar, speciellt måndagar, har våra barn lite högre energinivå än vanligt när de kommer hem från fritids och förskola. 
 
Barnen: Mamma vi vill måla!
Jag: Ja d...
Barnen: Mamma vi vill se på iPaden.
Jag: I s...
Barnen: Mamma vi bygger en koja.
Jag: Oke...
Barnen: Mamma vi är hungriga!
Jag: Jag hå...
Barnen: Mamma vi vill åka till Liseberg.
Jag: En an... 
Barnen: Mamma var är legogubben med brunt hår?
Jag: Jag vet i...
Barnen: Mamma vi går ut!
Jag: Oke...
Barnen: Mamma får vi äta av pepparkakshuset?
Jag: NEJ!
Barnen: Ops. Vi har visst redan gjort det. 
 
 
 
 
 


A ja.
 
Dom fick tillåtelse att jämna det med marken. 
 
Det hade ändå stått i nästan 48 timmar. 

Adventsifiering

Idag kände jag att det var hög tid att införskaffa adventspynt. 
 
Vi har inte brytt oss så mycket om pynt tidigare men nu när vi bor i hus känns det roligt att investera i de där grejerna som vi kommer ta fram varje år och som barnen kommer minnas.
 
Jag minns själv varenda adventsstake och varenda skamfilad tomte från min barndom. I december bredde vi till exempel våra smörgåsar med en smörkniv som min lillebrolla sne-filat på en träslöjdslektion samt fäst en liten, liten tomteluva på. Den var verkligen inte symmetrisk någonstans den där tomteluve-kniven. Men traditioner är traditioner. 
 
Idag kom jag i alla fall hem med en gran (som vi ska ha på trappan), ljusslingor, en stjärna, två adventsljusstakar, adventskalendrar till barnen, julskinka och en MÄNGD förlängningssladdar (så fort jag får en lucka i kalenderna ska jag uppfinna juleljus med tillräckligt långa sladdar). 
 
 
 
 
Lysande istappar på balkongen. 
 
 


Köpte två av dessa. 
 
 
 
 
Gran på trappan. 
 
 


Stjärna i minstebarnets rum. 
 
 
 
Första ljuset tänt. 
 
 
 
 Nu ska vi koka te, bre skinkamackor och bädda ner oss i soffan för att se Bron. Bästa serien. 

Prioritering

Snart får vi besök av några kompisar. Vi ska käka tapas och ha det gött.
 
Barnen åkte till sin mormor för en stund sedan och tanken var att vi skulle plocka undan här hemma, börja laga maten, duka och allt annat som man absolut inte hinner med barnen hemma. 
 
Vad jag gör?
 
Jo jag börjar möblera om bland adventsstjärnorna istället. Med 45 min kvar till gästernas ankomst kände jag ENORMT starkt att det skulle bli MYCKET finare om stjärnan som hängde i sovrummet istället hängde i köket och den i sovrummet iställde hängde i minstebarnets rum och minstebarnets stjärna skulle istället hänga i köket bredvid den som förut häng... GAH!
 
Istället för att förbereda middag har jag bökat runt med massa sladdar och lampor och försökt få stjärnjävlar att hänga RAKT. 
 
Och nu sitter jag här vid datorn. 
 
Älskar att mina prioriteringar alltid ligger helt rätt. Ha!
 
A ja.
 
Nu kommer gästerna vilken sekund.
 
Trevlig kväll!
 
 
 


 

Samtal

Samtal vid läggdags idag. 
 
Treåringen: Mamma...
Jag: Ja?
Treåringen: Bajs är brunt.
Jag: Mm. Precis. 
*tystnad*
*tystnad*
*tystnad*
Treåring: Godnatt.
Jag: Godnatt.
 
Vem har sagt att man måste lösa världsproblem eller fundera på livets gåta vid läggdags?
 
Nä. Just precis. 
 
 
 
 
 
 

Vad som inte får saknas på julbordet

Under frågestunden sist fick jag frågan "vad får inte saknas på julbordet" och tänkte svara på den i listform.
 
Obs! Inbördes ordning. Börjar med femte plats. 
 
5. Svampstuvning
Min mormor gör rysligt god svampstuvning i smördeg till julbordet. Mmm... Gräddigt och smörigt kan liksom inte gå fel. 
 
4. Prinskorv
En glansig och glatt liten korv sitter aldrig fel! Eller? Eh. Ja. 
 
3. Rödbetssallad
Det här är något jag kommit att gilla med åren. Perfekt komponent till både prinskorv, köttbullar och julskinka. Misslyckat blir det bara om någon tokstolle till människa har pillat ner sill i röran. Hu!
 
2. Julskinka
Jag brukar trotsa vad mitt ekonomiska sinne säger och köpa julskinka över delikatessdisk. Då får jag så där tunna ljuvliga skinkbitar! Detta avnjuter jag på en bit knäckebröd tillsammans med senap. Åååå... Muuums... *fingrarna halkar runt i saliv på tangentbordet*
 
1. LUSSEBULLAR!
Som jag skrev häromdagen älskar jag lussebullar. Kanske inte en julbordsgrej men ändå. Det är tamejtusan det bästa jag vet. Jag äter det varje dag under hela december (och november).
 
 
 
 
Så mycket smarr på julbordet. 
 
 
 

Lera med glass

Idag var jag och handlade med treåringen. Han frågade om glass och jag lovade att han kunde få det eftersom han varit duktig med mig på jobbet tidigare. En bit in i butiken fick han syn på en hylla med leklera. 
 
Treåring: Kan jag få lera?
Jag: Nej. 
Treåring: Snälla!
Jag: Du ska ju köpa glass.
Treåring: Kan jag få båda?
Jag: Nej. Vill du ha lera istället?
Treåring: Ja!
Jag: Ingen glass?
Treåring: Jo.
Jag: Lera?
Treåring: Glass!
Jag: Glass?
Treåringen: Lera!
Jag: Va?
Treåringen: Glass!
Jag: Ingen lera?
Treåringen: Jo. 
Jag: Vad vill du?
Treåringen: Jag vill ha lera med glass.
Jag: Lera med glass?
Treåringen: Ja. 
Jag (väldigt förvirrad): Eh okej. 
 
Ut kom vi från affären med både en glass och en burk lera.
 
Alltså, förstår ni hur LURIGA barn är?? 
 
På noll och ingen sekund har dom möblerat om i hjärnan på dig!
 
Utan att du begriper hur det gått till har du köpt en ardennerponny med tillhörande stallplats fast ni från början skulle åka och titta på en dvärghamster utan bur. Ungefär så. 
 
 
 
 

Ingen lätt vinter

I helgen var vi hemma hos mamma och jag konstaterade den nya, kalla årstiden. 
 
Jag: Det är sååååå kallt ute! Det måste vara flera minus!!
Mamma: Det är tre plusgrader. 
Jag: Wuuuuuuuuut??? (blir tydligen väldigt chockad över saker och ting nu förtiden). 
 
 
 
http://picasion.com/

 
Tre plusgrader??
 
Vi är alltså inte ens nere på nollan ännu och jag har redan börjat sova under dubbla täcken och duscha skållhett i affekt eftersom det är "så JÄVLA kallt". 
 
Det kommer inte bli en lätt vinter.
 
Det förstår jag. 

Advent står på glänt

Igår.
 
Jag: Är det pinsamt tidigt att sätta upp adventsstjärnan redan nu?
Min man: Nä, det är 1:a advent om bara en vecka.
Jag: Wuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut?????
 
Jisses vad förvånad jag blev.
 
1:a advent redan nästa vecka?
 
I sinnet är jag kvar i oktober och harvar. Vad blir nästa grej? Att det är nyårsafton imorgon?
 
 
 
 


 
Stjärna på plats hur som helst. 
 
Så jefvla mysigt det blev. Älskar stjärnor. Vill helst ha uppe året runt. 
 

Att få en insikt

Jag har börjat se så mycket på tv. Tidigare har jag knappt sett något alls men de senaste två veckorna har jag legat klubbad i soffan nästan varje kväll mellan kl 20-22. Bonde söker fru, Svenska Hollywoodfruar, Bachelor, Boy Machine, Idol (har inte sett på Idol på tre år typ), Solsidan, Bron... 
 
Det här har gett mig ett gnagande dåligt samvete. Ja menar jag hade ju kunnat nyttja kvällarna till att pyssla om hushållet istället. Skruva alla hyllor som ska upp på väggarna, städa tvättstugan, ta tag i den ständigt eftersläpande disken, sortera barnens kläder eller sätta en ny rulle i toalettpappershållaren (i vårt hushåll är detta tydligen en syssla så betungande att ingen orkar bemöda sig, istället står toarullarna ständigt placerade på golvet). Jag hade även kunnat nyttja kvällarna till att jobba mer. Komma ännu längre med företagandet. Kontakta nya kunder, svara på mail, lägga upp en affärsplan, blogga ett smart inlägg, fota en inspirerande instagrambild eller kanske börja snapchatta för i det forumet ligger jag gravt efter och tänk om jag missar något??
 
Så har jag tänkt. 
 
Men så igår snubblade jag över två olika bloggar. Den ena bloggaren hade blivit utbränd och den andra bloggaren led av utmattningsdepression. Det fick mig att tänka till. Hur kom det sig att ALLT jag gör måste leda till någonting hela tiden? När blev det en regel i livet? Va?
 
Allt jag gör i min vardag måste inte alltid vara 100% produktivt. Jag måste inte ägna kvällarna åt det som jag inte hunnit på dagarna. Tvärt om behöver jag stunder då jag ligger raklång i soffan och ägnar mig åt sådant som varken gör mig klokare eller berikad eller mer populär på sociala medier. Det är okej att "slösa bort massa tid" för jag tror snarare att den bortslösade tiden är investerad tid, i mig själv och min egen ork.
 
Efter den insikten (som möjligen är en självklarhet för andra) tänker jag inte ha dåligt samvete för kvällar framför tv:n längre. Jag behöver det när jag har dagar som rusar på i 180. 
 
Länge leve slapperiet!
 
 
 
Slappar´n. 
 

Matta i hallen

Det blev en matta! Till hallvgolvet alltså. Ni gav ju massa bra tips sist jag frågade
 
Tids nog kommer vi att lägga ett tjusigt golv, men just nu känns en matta bra. Det behövdes VERKLIGEN! Utan mattan stannade absolut inget grus i hallen utan allt drogs med in i huset.
 
Men nu så. 
 
Utan matta i hallen:
 
 
 
 
 
Med matta i hallen:
 
 


 
Mycket nöjd. 
 
Min nya favorithobby har för övrigt blivit att dammsuga mattan. Jag älskar nämligen ljudet av grus som rasslar upp i en dammsugarslang och SOOOOOM det rasslar när jag dammsuger mattan. Aaaaaa... Helt klart jämförbart med ljudet av lyckliga delfiner, porlande bäckar och sommarvind i gröna björkar. 
 
 

Inbrott

Min mamma ringde och var bekymrad över att hon inte kan hitta sina nyligen inhandlade teaterbiljetter. Nu var hon orolig för att behöva berätta om sitt slarv för personen hon ska gå på teatern med.
 
- Säg att det har varit inbrott, tipsade jag. Säg att en tjuv har tagit biljetterna.
 
Enkelt liksom. 
 
Jag och min kära man skyller alltid på tjuvar. Vi har inbrott flera gånger i veckan om vi får tro oss själva. Det finns  ingen annan rimlig förklaring till varför saker försvinner eftersom vi själva är enormt ordningsamma. Tydligen. 
 
Japp. 
 
Sen vad en tjuv ska med till exempel en (1) degkrok till eller varför hen stulit min cykelnyckeln men inte själva cykeln, eller varför någon anser att det finns ett värde i försättsbladet till min mans skolarbete - ja det kan man ju fråga sig? Jag kan inte ha svar på allt. 
 
 
 
http://picasion.com/
Jeeeelp en tjuv!
Eller kanske inte. 
 

Kvällslig hypnos

Jag försökte hypnotisera treåringen att somna ikväll. 
 
- Du känner dig tröttarrrreeeee och tröttarrrrrrrre! mässade jag. Ditt huvud känns tyyyyyyngre och tyyyyyngre mot kudden. Nu sooooover du snnnnnnaaaarrrrrZZZzzzzZZzzzzzZZz.... 
 
Vem som somnade?
 
JAG!
 
Jag däckade som en stupad stock. Vaknade nu.
 
Snacka om hypnos gone wrong. Eller hypnos gone helt rätt. Beroende på hur man ser det. 
 
Nu ska jag se på ett danskt plastikprogram. 
 
 
 
Hypnotisören. 
 
 

Att förklara ett G

Jag och sexåringen hade en konversation i bilen tidigare idag. 
 
- Mamma... sa sexåringen.
- Ja? svarade jag.
- Hur ser ett G ut?
- Öh... Eh... Ett G säger du?
- Ja?
- Alltså... Ett G är som en böj med en stol över.
 
Eh.
 
En böj med en stol över??
 
Påminn mig om att inte ansöka till lärarhögskolan någon dag snart. 

Lussefest

Igår fick jag och sexåringen feeling och vi bestämde oss för att baka lussebullar. 
 
Lussebullar är cirka det bästa jag vet! Jag ÄLSKAR DET! Under november och framför allt december skiftar beståndsdelarna i min kropp och jag består av 10% skelett, 10% blod och 80% saffran. Ungefär. 
 
 
 


 
Mitt under brinnande lussebullbaket fick vi ännu mer feeling och kom på att vi även skulle göra saffransbullar med vit choklad. Lika bra att baka ordentligt när man ändå håller på. 
 
 
 


 
Sen skickade jag över sexåringen med ett lass bullar till vår närmsta granne. Hashtag grannsämja! Kallas det nog. 
 

Svar på frågor del 2

Vad skulle du ge för råd till ditt 22-åriga jag?
Svar: Att jag är minst lika smart, dutig och kunnig som alla andra. Att mina åsikter räknas. Att jag får lov att ta plats.
 
Hur firade du din 18-årsdag? Hade du något jobb vid sidan om gymnasiet? Tack för bästa bloggen! <3
Svar: Tack! Jag firade min 18-årsdag med kompisar. Under gymnasiet jobbade jag på McDonalds, som hopp-in på en förskola och som ungdomsreporter på lokaltidningen. Inte allt samtidigt dock. 
 
 
 
 
Som 24-åring. 
 
 
 
Hur jämställda är du och din partner? Vem gör mest? Har du hamnat i projektledarrollen? Och stämmer det, som det verkar på bloggen :p, att du får masa dig upp varenda morgon medan din partner får sova hur länge han vill?
Svar: Haha... Det stämmer att min man i 99% av alla helgmorgon-fall får sovmorgon. Jag är morgonpigg och han supertrött så det är en okej med mig. När han har gått upp vid 09-tiden brukar jag sticka iväg och träna en timma. Känns som en rättvis uppdelning. Jämställdhet är något vi pratar mycket om och gör medvetna val kring. Jag har varken tid eller lust att vara den som gör allt i hemmet. Hu!
 
Kan vi inte ses i Malmö någon gång? Några utvalda läsare, jag blandannat (min idé ju;) och käka middag? Känns som att vi e vänner som aldrig ses :)) haha okey, åt ena hållet liksom! Men du verkar så härlig! Och sen.. Hur känner du om åldersnoja och liknande? Fyllde 30 i år, tankarna flyger iväg ibland.. Får lite dödsångest (utöver det e jag en glad prick, kommer inte dra ner middags stämningen om ni kommer ner till Malmö ;)
Svar: Är jag i Malmö framöver kan vi absolut se till att ses ett gäng! Det vore jättekul! Jag skrev ganska nyligen om åldersnoja här
 
Två totalt olika frågor: 
1. Har ni "fått ordning" på era bröllopsbilder än? ;) Och finns det i så fall några fler du kan bjuda på? 
2. (något flummigare) Kan man sätta ord på känslan av "hemma"? Alltså, hur vet man att just HÄR ska vår familj bo lääänge? Stad, område, hus, you name it...
Svar: 1) Bröllopsbilderna är ännu smärtsamt oframkallade... 2) Jag kände starkt att det var rätt när vi hittade vårt hus. På visningar innan var jag osäker och såg skavanker över allt. Hade ångest under budgivningen. Men när vi klev in i vårt hus kändes det rätt direkt med både huset och området. Angående stad så var det inte alls självklart att vi skulle bo i Skövde. Men nu känns det också helt rätt. Jag tror att valen blir lättare om man tänker att saker och ting inte måste ristas in i sten. Bara för att vi bor här nu måste vi inte bo här för resten av livet. Man kan alltid flytta eller hitta på nya äventyr, om man vill. I framtiden kanske vi bor utomlands eller i Stockholm. Vem vet. 
 
 
 
Bröllis.
 
 
 
 
Du har säkert skrivit om det innan men, hur träffades du och din man? =) Älskar din blogg btw. ^^
Svar: Tack! Vi träffades första gången på ett uteställe. HONOM SKA JAG HA! utbrast jag som matadoren i Tjuren Ferdinand. Vi gick på date samma dag som planen flög in i World Trade Center. Sedan dess har det varit vi. 
 
Tror du att folk som är spindelrädda (typ egoina) undviker att gå in på din blogg för att inte råka skriva fel och hamna på ett ställe med bilder på spindlar?
Svar: Det vore ju himla tråkigt om det var så! Satte en spindel i headern här på bloggen för några år sedan men fick ta bort den efter en svallvåg av protester och skräckslagna läsare. Jag hade inte förstått att människor kan vara så spindelrädda, men så är det. 
 
När slutade du känna dig som en ungdom och började känna dig vuxen?
Svar: Under senaste åren har jag fått mycket grepp om hur saker och ting. Att driva företag är för mig att förstå hur samhället fungerar på ett helt annat sätt. Allt från att sälja in sitt företag, planera, genomföra, följa upp, fakturera och slutligen ge tillbaka till samhället i form av skatt. Att ha ansvar för hela det förloppet är otroligt utvecklande. Jag känner mig definitivt vuxen. 
 
Hur gamla var era boys när dom sov borta första ggn? Och hur slipper man samvetet som gnager och viskar partymorsaaan i örat fast det är tjejmiddag första ggn?? 
Svar: Båda våra barn var över året när de sov hos mor/farförälder för första gången, det fungerade inte att lämna bort dom tidigare. Där emot var jag själv iväg innan dess och barnen var med pappa. Jag har aldrig haft dåligt samvete för att jag lägger tid på mig. Tycker inte att det är ett dugg konstigt att man vill göra saker utanför familjen. Tänk att tiden du lägger på bara dig kommer ge dig massa energi som du sedan kan lägga på familjen. En god cirkel. NJUT av din tjejmiddag!
 
 
 
 
Med äldsta barnet. 
 
 


Vad har du för utbildning? Är det detta du ville bli när du är stor, eller funderar du fortfarande över när man är vuxen? (yrkesmässigt)
Svar: Jag är utbildad inom inköp och textil, jobbade ett tag med inköp på ett modeföretag. Sen har jag utbildning inom kommunikation och marknadsföring. I övrigt har min blogg gett mig mest kunskap inom det jag jobbar med nu, det vill säga digital marknadsföring. Jag känner att jag har hamnat helt rätt i yrkeslivet. Älskar mitt jobb! Där emot har jag massa drömmar som jag vill förverkliga men jag tänker "det vill jag också göra" istället för "det vill jag göra istället". 
 

Boy Machine-kväll

Vi har ett nytt favoritprogram i vår familj - Boy Machine.
 
Jag älskar det!! Jag älskar 90-tals nostalgin. Och jag ÄLSKAR att dom har tagit det så långt att man kan se "bandets" musikvideos på yotube och lyssna på låtarna på Spotify. Jag tvingar Matilda att lyssna på åtminstone en Boy Machine-sång per arbetsdag.
 
Min favorit är Who beeped U (Last Night).
 
 
 
 
 
Storebarnet här hemma vill också väldigt gärna titta på Boy Machine. Varje fredag lovar vi honom att får stanna uppe till klockan 21:30 när programmet börjar. Och varje fredag stupar han vid mållinjen genom att stensomna i soffan ganska exakt kl 21:01. Så rent krasst har han inte sett ett enda avsnitt. Men ändå. 
 
Vi får se hur det går ikväll. 
 
 
 
Chips och chokladpuffar med havssalt - till min tjänst. 
 

Snabba arbetsdagar

Mina arbetsdagar är över på två sekunder. Jag hinner knappt komma till jobbet så ska jag gå hem igen. Jag kollar aldrig på klockan för att se när jag ska gå hem, möjligen kollar jag på klockan för att säkerställa att jag har tid kvar. 
 
Det är en ynnest såklart. 
 
Jag har ju haft jobb där tiden tvärtom slääääääpat sig fram. 
 
Värst var nog när jag jobbade i en liten butik där alla varor kostade 10 kronor. Det. Var. Så. Tråkigt. Halvtimman innan stänging var jag övertygad om att minutvisaren segade sig med FLIT.
 
Eller nej nej förresten!
 
Mest långsamt gick tiden när jag som 14-åring praoade på en optikerpraktik. Hur mycket tror ni att det finns att göra för ett barn hos en optiker? Det var inte direkt så att jag kunde undersöka folks hornhinnor eller bota grå starr. Istället hade jag cirka en arbetssyssla om dagen och den utförde jag med omsorg. Skulle jag packa upp linsvätska gjorde jag det lååååångsamt. Jag drog upp flaskorna så sakta ur kartongen att min arm stod helt stilla i partier. Jag visste ju att när jag var klar med uppackningen hade jag bara 7 timmar och 57 minuter kvar att slå ihjäl. Eller 17 timmar och 57 minuter om jag hade otur och tiden gick bakåt istället för framåt, vilket den absolut gjorde ibland. 
 
Lite skillnad idag alltså. Som väl är. 
 
 
 
 
 

A men kolla här då!

Idag har jag närvarat på avtäckningen av SVERIGES STÖRSTA CHOKLADHUS!
 
Japp. 
 
Det stämmer. 
 
 
 
 
 
Ett chokladhus byggt av 980 Marabou chokladkakor, 380 Marabou vita chokladkakor och 4720 Non Stop. 
 
!!!
 
Undrar vad det är för lagfart och pantbrev på ett sådant hus? Tänker om jag och familjen ska sälja vårt radhus och flytta in där istället? Enda kruxet är väl möjligen att huset är placerat inne på Ica Maxi Skövde och att vår trädgård i så fall skulle bli stengolvet framför frysvaruavdelningen. På somrarna när jag ska ut och sola bland lysrören kanske det kommer dra väldigt från laxdisken? Jag vet inte. 
 
Å andra sidan skulle vi aldrig gå hungriga för så fort blodsockret hotar att dippa en smula är det bara att ta sig en liten tugga av en gavel på huset eller så (eller dyka ner bland laxen). 
 
Hur som helst har Ica Maxi Skövde bett mig att tipsa om en tävling som dom just nu har på sitt instagramkonto @icamaxiskovde. Vinsterna är chokladhus-kit så du kan bygga ditt alldeles egna chokladhus, modell mindre förstås. Iiiiiin och tävla vettja!
 
 
 
 
I samarbete med Ica Maxi Skövde. 
 
 

Kalmar

Vi är i Kalmar och jobbar.  
 
Vi satte oss på tåget imorse och kom till strax utanför Falköping - där tog det stopp. Tåget kunde inte åka vidare och nu skulle vi behöva åka buss, sen byta till tåg, byta tåg igenom och byta tåg igen. S U C K. Vi förberedde oss på att komma fram till Kalmar lagom till kvällen men tro det eller ej så gick alla byten himla smidigt och vi blev bara dryga timmen sena. 
 
!?!?!??!!?!
 
Sen har vi jobbat jobbat jobbat och nu är vi på hotellet. När vi är i Kalmar har vi som tradition att köpa sushi och godis. Sen äter ligger vi sängen och kollar på Milion Dollar listing och Hollywoodfruar och stalkar folk på instagram. Fab! Med andra ord. 
 
 
 

Svar på frågor del 1

Vad roligt att ni hade så många frågor till mig!
 
Här kommer svar på del 1. 
 
Hur gamla var ni när ni fick er förstfödde? Var det utan "vad i helskotta har vi gett oss i på"-tankar ni körde vidare efter pluset? (Jag och min sambo sitter här och freakar lite nämligen). 
Svar: Grattis till plusset! Vad häftigt! Jag var 26 år och min man 28 år. Jag var rätt lugn. Chocken kom sen. Vi var först med barn både i släkten och i kompisgänget så vi hade ingen aning om hur mycket tid en bebis tar. Jisses vilken omvälvande resa vår älskade först födde tog med oss på! Men vet du, det kommer gå jättebra! Ni kommer vara de absolut bästa föräldrna till ert barn, tro aldrig något annat. 
 
 
 
 
 
 
 
Hej! Jag minns att du får några (många?) år sedan publicerade ett inlägg om att du börjat skriva på en bok. Hur gick det med den? Jag gillar ditt sätt att skriva och skulle gärna läsa din bok :-)
Svar: Hehe härligt att höra! Jag fick frågan från Linda Skugges förlag Vulkan om jag ville ge ut en bok baserad på min blogg. Jag påbörjade det hela under två omgångar... Men nä. Jag har inget tålamod. Hyser dock en dröm om att någon gång i mitt liv släppa något slags inbundet. Vi får se. 
 
Jag minns att du har skrivit att du bodde i London när du var yngre. Jag är i Australien just nu och är snart klar med mitt år som utbytesstudent på universitetet. Jag har börjat fundera på om jag kommer vilja flytta tillbaka hit senare i livet. Har du någonsin känt att du vill flytta tillbaka till London? Tack för en jättebra blogg som jag har följt i många år! :)
Svar: Tack själv! Nej jag har aldrig längtat tillbaka till England. Där emot kan jag känna att det vore roligt med ett äventyr i livet. Vill gärna åka på en lång resa hela familjen när barnen är lite äldre. 
 
Vill ni, ska ni eller funderar ni på att skaffa några fler barn? Vad är största nackdelen med att bo i hus, om det finns? Tack för bästbloggen. Den livar alltid upp mig! Lite synd för mig att du inte bloggar fem gånger om dagen längre men som tur har du ett smaskigt arkiv att kika i om man saknar dig!
Svar: Tack själv snälla! Nej inga fler barn som det känns nu. Man ska ha tid för de barn man sätter till världen, därför känns det fint med de två vi har. Är en mycket nöjd husägare så kan inte säga att det finns någon nackdel.
 
Hej. När du skriver sådär roligt som du gör, speglar det hur dina tankar går? Med andra ord vågar jag fråga, är du lika galen i skallen som du är på tangenterna? (I så fall vill jag vara din hjärna). 
Svar: Haha! Ja det speglar självklart mina tankar. Jag är duktig på att se det humoristiska i saker, det har jag fått från min mamma. Jag var på en väldigt eh... Annorlunda läkarundersökning i veckan och det enda jag kunde tänka under besöket var det kommer bli en rolig historia att berätta det kommer bli en rolig historia att berätta... Sen åkte jag till jobbet och skrattade så jag grät tillsammans med Matilda. Är inte riktigt redo att blogga om besöket ännu, men det kommer säkert...
 
Hej Moa! Först vill jag bara säga att jag tycker du verkar helt underbar på alla sätt och jag önskar att jag hade dig som kompis. Du verkar vara grymt ödmjuk, smart och rolig!  Min fråga till dig är kanske lite korkad men jag har inte riktigt förstått vad det är du och Matilda arbetar med? Vad är eran huvudsakliga arbetsuppgift? 
Svar: Tack snälla för smekningen av mitt ego! Hehe. Jag och Matilda jobbar med innehållsmarknadsföring i sociala medier. Vi konsultar företag hur de kan synas och skapa innehåll på nätet. De flesta företag har facebook och instagram idag. Men hur hittar man sin målgrupp och vad för innehåll ska man bjuda på? Ingen vill ha reklam på sociala medier därför ligger utmaningen i att hitta ett innehåll som människor vill följa och ta del av. Jag och Matilda lägger upp strategier, kommer med idéer och skapar innehåll i form av film, foto, grafisk form och copytext. Vi föreläser och utbildar. Idag jobbar vi med flera lokala företag men även med ett av Sveriges starkaste varumärken. Vi är SÅ stolta över allt vi gör och glada för att så många företag gett oss förtroendet. 
 
 
 
 
 


Du har ju sagt att du är en ångestperson och det är något jag verkligen känner igen mig i. Men min fråga är hur du har lärt dig att hantera denna ångest? Är det framförallt terapi eller känner du att det är något du lärt dig att hantera på egen hand? 
Svar: Jag gick i KBT ett tag. Det gav mig en del bra verktyg. Jag har lärt mig att tänka att ångesten sällan är rationell. När vi letade hus hade jag ångest över vilket område vi skulle bo i, när vi startade företaget hade jag ångest för vår ekonomi, när min blogg var stor för några år sedan hade jag ångest över besökssiffror. Nu har jag ofta ångest över jobbet och min prestation där. Men med facit i hand är ångest ALLTID bortkastad tid! Jag försöker därför tänka konkret okej nu har jag ångest, det är bara fånigt. Ta det lugnt. Det går över. Jag övar mig även på att vara i nuet mer och inte skena iväg så förbenat med tankarna. Jag måste liksom inte reda upp bland saker som inte ens har hänt sex månader fram i tiden. 
 
OM man skulle råka springa på dig nångång, får man komma fram och säga hej? Jag skulle antagligen bli så starstrucked att jag inte skulle våga men ändå. Skulle vara så kul att få säga TACK på riktigt, har följt dig så länge och fått så många goa skratt.
Svar: Va go du är! Man får jätte jätte jätte jättegärna säga hej till mig! Blir jätteglad när det händer! 
 

Fars dag

Fars dag idag. 
 
Här steg jag och barnen upp kring 08-snåret och förberedde frukost på sängen åt pappan. 
 
- Pappa sover alltid så himla länge så vi kanske hinner baka något? tyckte sexåringen.
 
HAHA!
 
Älskar mina barn. 
 
Faktum är att vi hade kunnat påbörja och slutföra en omfattande pulled pork-middag utan att pappan i vår familj skulle hinna vakna. Han sover så att säga "hårt". Bakning kändes dock något överkurs så vi nöjde oss med att göra chipsmackor efter treåringens instruktioner. 
 
 
 
 


 
 
Barnen målade även var sin teckning. 
 
 


 
 
Sexåringen kan skriva så han skrev "GrAtis PapA" med spretiga, vackra bokstäver. Treåringen ville inte vara sämre och skrev "du är överraskad pappa" med orange penna och bokstäver som jag möjligen inte känner igen. Men så stod det i alla fall. 
 
 


 
 
Den älskade pappan i fråga blev mycket glad över omtanken.
 
Nu ska vi snart iväg och fira fler fäder i familjen. 

Frågestund!

Jag har fått feeling!
 
Feeling för ....... *trumvirvel* ...... Frågestund!
 
Vad säger ni om det? Det var ju flera år sedan sist! 
 
Undrar ni något om mig nu för´ tin?
 
Har ni inga frågor så får jag väl helt enkelt ta och skriva ett gäng till mig själv. Jag undrar till exempel hur det kommer sig att jag aldrig får tummen ur att gå till frisören (min mormor 85+ har till och med noterat att jag har kluvna toppar) och varför jag aldrig tycks lära mig att jag ska stiga upp tio minuter tidigare på morgonen för att slippa stressa??? 
 
Men a ja.
 
Fråga på om ni har några frågor!
 
 
 
Haj!
 

AW

Efter världens mest hektiska (och roliga) jobbvecka känns det otrooooligt bra att få hem ett gäng goa vänner på after work - knytis variant. Gott vin, ostar, charkisar, frukter och tacopaj (mitt bidrag) (möjligen inte passande till övriga maten men ändå). 
 
Nu ska här ätas och konverseras!

 
 
 

Trevlig fredag hörni! 

Införa FF

Här sitter Matilda och fakturerar. 
 
 
 
 
 
 
Efter påryckningar! Bör tilläggas. 
 
Usch. Vi gillar inte att fakturera. Av någon anledning tycker vi att det är fruktansvärt betungande och tråkigt. 
 
Men efter årskiftet har vi ett eget kontor och då planerar vi att inför något som heter FF - Fakturerings Fredag. En fredag i månaden sätter vi oss ner med siffror och moms och kvitton och kostnadsställen och så GÖÖÖÖR vi det bara. Och när vi har skickat ut alla fakturor och borstat momsresterna ur knät - ja då korkar vi upp en flaska bubbel! HA! Plus langar fram finchokladen.
 
På så vis kommer vi att skapa otroooooligt positiva associationer till det här med fakturering och i förlängningen ÄLSKA allt som har med siffror att göra. 
 
Så jefvla smart.

Älg-spänning

Idag på treåringens förskola berättade en av pedagogerna att hon hade haft en älg på besök i sin trädgård. Den hade utan att fråga närmare klampat in över tomtgränsen och börjat käka upp massa äpplen. 
 
Myyyyyycket spännande historia tyckte alla barn och kanske framför allt vår treåring.
 
- Mamma jag vill söööööka på älgen! utbrast han när vi kom hem i eftermiddags.
- Ska vi gå ut och leta efter en älg? frågade jag.
- Nej söka på datorn! svarade treåringen. 
- Eh... Ja det kan vi väl göra. 
- Mamma, älgar har grenar på huvudet.
- Älgar har horn, rättade jag.
- Men men... stammade treårigen och såg skrajsen ut. Har till och med älgarna på vår dator HORN?
 
Ehum. 
 
Nämnde jag att mitt barn är född i tekniksurfandets era?
 
Tänker att vi kanske borde ta oss ut i skog och mark lite mer.
 
 
 
Älg på youtube.
 

Kväll eller morgon?

Min man somnade redan vid 20:30 igår, trött efter en utekväll. 
 
Jag låg vaken och läste. 
 
Plötsligt, vid 23-snåret, började min man skruva på sig på sin sida sängen. 
 
- Asså... mumlade han. Vad är klockan?
- Klockan är elva, svarade jag.
- Är det morgon? Ska jag gå upp nu?
- Nej det är fortfarande kväll, svarade jag. 
 
Tänk om jag hade utropat DET ÄR MORGON DAGS ATT GÅ UPP INNAN DU FÖRSOVER DIG SKYYYNDA!
 
Och så hade stackarn hetsat upp till jobbet åtta timmar för tidigt. 
 
Fyyyyyy vad taskigt det hade varit av mig!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och jäkligt ROLIGT!
Hihihihihihi.
 
 
Påminn mig om att köra det skämtet nästa gång tillfälle ges. 
 
 
 
 
 

Bebissug

Jag såg en bebis på stan i veckan. Ni vet en sådan där liiiiiiten nästan nykläckt liten bebbe. Den såg så söööööt ut. Så mjuk. Så liten. Jag kunde riktigt förnimma lukten av nykläckt bebbe mmmmm... Visst vore det mysigt med en liten bebis? Kanske vore det på sin plats a... STOPP!!! Stoppa bandet! Spola tillbaka!
 
Vafalls!
 
Är jag bebissugen??
 
På riktigt? Har jag helt glömt bort allt jobb som är med en sådan där liten krabat? 
 
Vad jag tydligen har glömt med bebisar:
 
1. Maratonamningar 
SOOOOM jag ammade mina barn. Hela tiden. Dygnet runt. Även i sömnen. Jag kunde vakna ammandes i ställningar som inte ens borde vara fysiskt möjliga för den mänskliga kroppen. Jag vandrade runt som en mjölkande vålnad och ammade till min amnings-bh föll sönder i bitar. Hu!
 
2. Stycksovning
Ingen kan stycka upp en natt så effektivt som en bebis. Dom är sjuuuuukt skillade på att filea sömnen i bitar så små att dom inte ens är mätbara. 
 
3. Bajsbomber
Det är häftigt hur en sådan liten människa kan släppa ifrån sig så mycket. Och med en sådan kraft! BA-BA-BOOOOM!! Bajs över hela bebisen. BA-BA-BOOOOM!! Bajs över hela dig. Om det vill sig så. 
 
4. Småchefer 
Att ha en bebis är som att ha med sig en liten, liten chef. Över allt. Alltså, jag har haft många olika chefer i mitt liv men INGEN har varit så sträng som den med kroppsvikt under 5 kilo. När du ska sova, äta, vila, vara ute, vara inne, duscha, se på tv, klä på dig... Bebischefen bestämmer allt.
 
5. Dom gör föräldrarna till martyer
I samma stund som vi fick en bebis började jag och min man att jämföra allt. Hur länge den ena fått vara på toaletten, vem som fått sitta längst vid matbordet, vem som fått duscha ostört flest gånger, vem som fått bläddra flest sidor i morgontidningen och framför allt vem som fått SOVA MEST! De dagar jag ansåg mig fått sova minst tyckte jag att min man borde snida någon sorts staty av mig eller i alla fall asfaltera och döpa en gata efter mitt namn, som tack. 
 
Okej.
 
Bebisar ÄR väldigt mysiga. Jag måste bara påminna mig själv om hur mycket jag kämpade med de där älskvärda små liven. Totally värt det. Men ändå. Jag börjar liksom glömma *emoji med uppspärrade ögon*.
 
 
 
 
 
För två år sedan. Med en liten liten chef.