Flitens lampa

Godmorgon!
 
Flitens lampa lyser i det Spiderchickska hemmet (plus en del ljus).
 
 
Egenföretagar´n är uppe tidigt och betar av jobbskörden som inte riktigt hunnits med under veckan. Det finns minst sagt både fördelar och nackdelar med att vara sin egen chef. Jag kan till exempel bestämma att jag ska gå hem klockan 15 en dag men jag har heller aldrig riktigt varit ledig en enda helg på ungefär ett år. Och med ledig menar jag HELT släppa jobbet. Det funkar oftast inte. Det är ju skitviktigt att koppla bort jobb och ansvar ibland, samtidigt tycker jag att det vi gör är så himla roligt att det inte känns speciellt betungande att svara på mail eller vad det nu kan vara. 
 
A ja.
 
Hur som helst älskar jag den där lilla mikrostunden på morgonen då resten av familjen sover och bara jag är vaken. 
 
Ååå...
 
Ååå...
 
Ååå... DÄR vaknade barnen. 
 
Happ.
 
Då kör vi igång dagen.

Husägartecken

Tio (mer eller mindre allvarliga) tecken på att jag och min man är husägare:
 
1. Vi älskar ljung. 
 
2. På samma sätt som ungdomar inväntar konsertbiljetter till One Direction inväntar vi att samfällighetsföreningen ska tillhandahålla den utlovade containern för höstens trädgårdsavfall. Förstår ni hur mycket tid man sprarar på att slippa åka till återvinningen med sånt? Jag älskar containers! Min nya favvogrej sedan... Nyss. 
 
3. Det här med att "täta fönster", vem gör ens det? Jo vi tydligen. Fogskum inhandlades i veckan. 
 
4. Vi får hem tidningar med namn som Vi i villa, Vi med villa, Vi på villa, Vi utan villa, Vi med synvilla osv. 
 
5. Vi har byggt upp ett oerhört stort intresse kring prydnadssten. Så fort vi ser att någon har det i sin trädgård vill vi veta allt om den. Stenen alltså.
 
6. Hur min google-lista ser ut: 1) Kim Kardashian gravid 2) Kylie Jenner pojkvän 3) Prydnadssten. 
 
7. Det sista min man mumlade igår innan han somnade var vi måste köpa en grästrimmer ZzzzzzZZ...
 
8. Det enda vi vill veta om nya människor vi möter är vad dom har för uppvärmningssystem (fjärrvärme? bergvärme? direktverkande el? vavava?). Och möjligen deras namn. 
 
9. Vi diskuterar längden på grässtrån.
(klippa or not to klippa gräsmattan? det är frågan)
 
10. En rabatt är inte längre en form av prissäkning på en vara man handlar. En rabatt är något som man gräver upp.  
 
 
 
 


 Häpp!

Status hemma

Status hemma: Familjen är sur för att jag har länsat godisförrådets Twistpåse på samtliga goda smaker. 
 
Kvar finns endast den hårda chokladkolan och den alldeles för söta nötgrejen. 
 
Bevis:
 
 
 
 
 
Alltså det kaaaan ju hända att sedan Twistpåsen kom över tröskeln till vårt hem i början av veckan har jag möööööjligen varit lite väl ivrig med näven i godisförrådet. Och det kaaaan hända att jag började med att äta upp alla lakritskolor (mmmmmm...) övergick till att äta all marspian (så GODA) vidare över till kokoschokladen, toffee, japp, daim och nougatcrisp. I den ordningen. Nougatcrispen kunde egentligen kvitta men a ja, man gör vad man måste.
 
Nu är det alltså bara ett gäng sorgliga chokladkolor och nötpraliner kvar vars existens jag aldrig har förstått mig på. 
 
Så kan det gå. 
 
Familjen är grinig. Jag har svarat att dom helt enkelt får "hålla sig framme" bättre nästa gång det bjuds.

Buffé

Jag vet inte om det är någon form av naturlag men är det inte så att barn ofta blir väldigt sugna på tja... Allt möjligt precis innan dom ska sova? I alla fall mina barn. 
 
Just när dom ska slå igen sina små ögon kommer dom på att dom är både törstiga och hungriga trots att vi precis åt kvällsmat. 
 
- Mammmmaaaaaaaaa... 
 
Jag går med på att ge dom vatten. Möjligen mjölk.
 
Men där går gränsen numera eftersom jag genom hård erfarenhet har lärt mig att börjar jag servera mer än det har jag snart öppnat upp en fördämning av olika begäran som börjar någonstans vid "ett halvt kex utan smör" och slutar någonstans vid "chartersemester-buffé och julbord". 
 
Funkar liksom inte. 
 
 
 
 
Nä nä nä inga julbord precis innan läggdags.
 

Hej hej hyllor

Ja-happ.
 
Nu har vi gjort om i köket igen och det vill jag givetvis visa er! Sveriges mest dokumenterade köksvägg kan eventuellt tillhöra mig. Ehum.
 
Hur som helst. 
 
Jag har suktat efter en stringhylla sedan dagen jag föddes (ungefär) och igår bestämde jag mig helt sonika för att vi skulle köpa en. Bara så där. Det kan eventuellt ha varit ett infall till följd av helgens barnfria pysslande hemma och möjligen även ett led i att det nyss varit både barnbidrag och lön. 
 
Sagt och gjort. Bort åkte spegeln från köksväggen och upp åkte istället en stringhylla. 
 
Innan:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu är jag medveten om att det möjligen ser mysigare ut med spegeln på väggen, men det blev faktiskt väldigt bra med stringhyllan. Den ger en mer köks:ig feeling. 
 
Spegeln fick flytta till sovrummet. 
 
 

 
 
 
 
I sovrummet har vi även satt upp en bokhylla. 
 




 
Är i chock över allt som vi har borrat upp de senaste dagarna. Vi har inte haft så här mycket på väggarna sedan treåringen var bebis och smetade pasta bolognese på köksväggen med allt för jämna mellanrum. 

Fixarkväll

Igår skickade vi iväg barnen till morfar över natten. 
 
Vad vi gjorde?
 
Gick ut och åt middag? Åkte iväg på romantisk weekend? Hängde på spa? Nej nej.
 
Vi åkte och handlade skruv. 
 
Alltså, förstår ni hur svårt det är att komma till skott att handla skruv med heltidsjobb och två barn? SVINSVÅRT!
 
Lika bra att skaffa barnvakt. Vi passade även på att göra massa andra ärenden som är enklast att göra endast vuxna. Handla verktygslåda, hänglås, konsoller, plugg... ZZzzZZZzzzZzzz. Jag vet. Boooooring. Man borde få någon slags aktivitetsersättning av staten för sådana ärenden. 
 
Sen halkade vi in i en affär med tekniska ting och Spiderpapa blev grinig när han såg alla snygga tv-apparater. 
 
- Vår tv där hemma kommer ALDRIG gå sönder, fräste han argt. 
 
Vi har nämligen kommit överens om att det är högst onödigt att köpa ny tv innan den gamla "gjort sitt". Och vår tv verkar vilja göra sitt med barvur för vi köpte den för en herrans massa år sedan. Typiskt att ha lagt pengar på något som håller, liksom (eller inte). 
 
Very well. Nu har vi just tagit en skön sovmorgon, nöjda med gårdagens produktivitet. 
 
 
 
 
Sak som håller.
 
 

Tjejkväll

I veckan frågade min kompis Elin mig om jag ville följa med henne och en annan kompis till Ikea på fredag eftermiddag. 
 
OM JAG VILLE!
 
Inte så mycket för själva Ikea, utan mer för grejen att tillbringa några timmar med två andra vuxna som dessutom råkar vara två himla roliga personer. 
 
Så. Igår var vi således på Ikea i Jönköping. Vi åt tvårätters middag, handlade saker vi inte visste att vi behövde, tappade bort bilen på en tom parkering (tror att borttappad bil på Ikea-parkering är någon slags naturlag) och hade en allmänt trevlig kväll. 
 
Bra initiativ. 
 
 
 
I min nya klänning med kaniner på. 
 
 
 

Tvårätters.
 
 
 

Älskar den gula mattan! Crejvar den varje gång jag är på IKEA. Kanske slår till en vacker dag.
 
 
 
 
Köpte två adventsstjärnor. Julen - jag är redo för Dig!
 
 


Söker efter bil som vi är övertygade INTE stod kvar där vi parkerade den. 
 

Kontor!

Minns ni att jag och Matilda var och tittade på kontor?
 
Efter det led jag måååååånga kval. Ena stunden ville jag göra kontorsrummet till permanent bostad för att i nästa stund vilja skrika ALDRIG I LIVET JAG VILL INTE!
 
Men nu har vi i alla fall tackat ja och flyttar in efter nyår. 
 
Det känns nervöst. Plötsligt har vi vår första lite större utgift i företaget och det är läskigt! Hur ska detta gå liksom?
 
Men vet ni? Jag har bestämt mig för att inte hålla på och oroa mig så förbenat hela tiden. Att sitta och måla upp massa olika problem som inte ens har inträffat är sjukt slöseri med både tid och energi. Det var samma när jag startade företaget. Jag oroade mig och hade massa ångest. Målade upp det ena problemet efter det andra. Men med facit i hand har det gått hur bra som helst! Alla dom där timmarna av oro var bara slöseri med tid.
 
Så nu har jag bestämt mig för att tänka att det löser sig med allt det nya ansvaret. Det kommer bli hur bra som helst. Jag har ju för böfvelen drömt om ett kontor i sekelskiftsstil! Nu är det bara en rosa kaffemaskin som fattas. 
 
 
 
 
Kontorsägarinnan. 
 
 

Svårplacerad

Jag lämnade nyss av minstebarnet på förskolan. 
 
Kliver ut genom gårdsgrinden och hör plötsligt mitt namn.
 
- HEJ MOA! tjoar någon. 
 
Vänder mig om och ser en person som jag genast får svårt att placera.
 
- Hej, säger jag lite trevande. Det var du som jobbade med min pappa va?
 
Personen ser förvirrad ut. 
 
- Det var du som jobbade med min pappa? upprepar jag hjälpsamt. 
 
- Näe Moa. Vi är grannar, svarar personen. 
 
Ehh... Ja... Poletten faller plötsligt ner och jag kväver impulsen att peka på personens pudel och utbrista ja nu när du säger det känner jag ju igen din HUND! Eh.
 
Hade möjligen varit att göra det hela ännu värre. 
 
Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka skrubba bort känslan av att tydligen vara komplett ansiktsblind.
 
 
 
 
http://picasion.com/

Hatsak

Igår kväll gjorde jag min absoluta HATSAK! 
 
Jag beställde framkallning på bilder.
 
Det kanske låter löjligt men jag avskyr det.
 
Jag hatar alla val. För det första ska välja vilka av alla bilder jag vill ha framkallade, jag ska välja storlek på bilden, jag ska välja om jag vill ha matt eller glansig yta, jag ska välja eventuella förstoringar, jag ska vä... GAH! Jag blir helt matt. Därför skjuter jag alltid upp det hur länge som helst och går istället runt och har ångest för att den enda bilden som finns av barnens senaste födelsedag är en suddig bild i iPhone som snart kommer raderas. 
 
Men igår alltså. Jag tog tag i det. Jag gjorde till och med en fotobok av vår Greklandsresa. Utan text och noll rimlighet i ordningen på bilderna men ändå. Jag raderade i alla fall alla simglasögon och baseballhandskar som fotoboksframkallaren tydligen trodde att jag ville ha med som något slags "tema" i boken. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu ska jag bara ta mig i kragen och framkalla våra bröllopsbilder också något som gäckat mig sedan december 2013. Så kanske jag kan få lite frid i sinnet sen. 

Här kommer alla trenderna på en och samma gång

Så här snygg var jag i London 2002.

 
 
 
 
 
 
 
Jag hade som synas anammat samtliga rådande trender.
 
Tröja med 80-tals-snitt, assymtertisk kjol, bälte på höften, stövlar med remmar och nedhasat skaft, Jennifer Lopez-stora örhängen, oversize klocka och olika färg på håret (snyggast var den med rött underhår och ljusare överhår som Christina Aguilera). Härrrrrligt.
 
Det sjuka är att jag blev stannad av en streetstyle-fotograf när jag hade den här outfiten (mig veterligen i egenskap av gott mode-exempel). Fotografen gav mig adressen till websidan där bilden skulle ligga och sa att det skulle ta en vecka eller två. Det var inget konstigt för det visste jag ju hur bökigt det var att få upp saker på nätet så där i början av 00-talet. Bara modemet tog ju en vecka på sig att få kontakt med rätt sattellit. Eller hur internet nu fungerar.
 
A ja. Jag var hur som helst rysligt nöjd med den där outfiten. 

Födelsedag och disklotteri

Igår hade vi kalas för min mormor och min kusin som fyller år i oktober. 
 
God mat och massa "flabb" som vanligt med min lilla släkt. 
 
 
 
 
 
 
Efter middagen kom min mormor på den briljanta idén att vi skulle dra lott om vem som fick äran att diska (mormor har inte diskmaskin). Jag tog mig ann uppgiften att skriva ett gäng lappar med varierande uppgifter. Typ: Grattis du ska diska, grattis du ska slappa och grattis du ska chilla med ett glas vin. Sedan vek jag ihop lapparn, la dom i ett glas och så fick alla dra var sin lapp med förhoppning om tur. 
 
 
 
 
 
Min moster, som varit den som förberett all mat, fick lappen GRATTIS DU SKA DISKA. 
 
Hahahahahahahahahha!
 
Alla skrattade rått åt min mosters monumentala otur. 
 
Jag, som förberett alla lappar, fick lappen GRATTIS DU SKA SLAPPA. 
 
Men då skrattade plötsligt ingen. Istället höjdes röster om fusk, bedrägeri, fuffens och båg?? Mina kusiner var helt övertygade om att jag undanhållit slappar-lappen åt mig själv och min mamma började dilla om häftmassa och pappersbitar som suttit osynligt fast på mitt finger?? Sen införde min moster regeln att man fick byta lappar med varandra och plötsligt stod jag där med GRATTIS DU SKA DISKA-lappen. 
 
???
 
 
 

 
 

Möjligen snöpligt slut på ett annars lyckat lotteri. 
 

Disco

Idag har mitt äldsta barn varit på sitt på sitt första disco. 
 
Gah!
 
D I S C O !
 
Vad hände? Det var ju nyss som jag själv satt där tillsammans med min klass och knåpade ihop egenhändigt tillverkade "discoplanscher" (svArta suLoR och tugGuMMi förBjuDeT).
 
Jag minns mitt allra första disco i första klass väldigt väl. Jag blev uppbjuden av en kille i trean och det var med lika delar glädje lika delar skräck som jag dansade med honom. Mest skräck när jag tänker efter. Minns att jag var så generad över situtationen att jag inte kunde dansa "seriöst" utan var tvungen att "skojdansa". Min danspartner var som motvikt väldigt allvarlig i stegen. 
 
Skämskudde på den än idag.
 

 


Näringslivsgala

Ja-happ.

Nu drar jag iväg och glammar på Skövdes Näringslivsgala. Middag, underhållning och priser till duktiga näringslivsidkare. 

Ska strax möta upp några kollegor för att ta ett glas vin innan. Känns som en heeeeelt rimlig torsdagskväll. 








Till Sydafrika

Snart åker min bror och hans sambo Hanna till Sydafrika för att jobba, som en del av sin socionomutbildning. Bland annat ska dom träffa två svenska tjejer som har startat den ideella organisationen Contribution To Opportunities, CTO.
 
CTO har bland annat tagit initiativet att bygga en ny skola i kåkstaden Khayelitsha. Genom att möjliggöra utbildning får fler barn och ungdomar chans till en framtid med självständighet och ökad möjlighet till arbete. Att få gå i skolan, vilket inte är en självklarhet för alla, bidrar också till ett ökat självförtroende.
 
Nu har Hanna startat en insamling av pengar för att kunna bidra till byggandet av skolan.

Om ni vill och har möjlighet får ni gärna vara med och skänka en valfri summa. 
Här kan ni läsa mer om insamlingen och projektet. 
 
Jag är himla stolt över min bror och Hanna. Jag hoppas att jag får följa deras resa och även kan dela med mig av den till er!
 
 
 
Peter och Hanna.
 

Barn nr 1 vs barn nr 2

Tre saker som varit lugnare med barn nummer två.
 
1. Utveckling
Barn nr 1: Jag följde minsta utvecklingssteg. Jag var SÅ bekymrad när min bebis aldrig lärde sig "rulla runt". Hur skulle detta påverka honom? Tänk om den uteblivna rullningen som bebis skulle göra honom utstött och ensam i skolan? Vem vet vad som händer med ickerullandebarn?? 
Barn nr 2: Här råder viss oklarhet när barnet egentligen började sitta, krypa, gå, prata... Nu är han i alla fall 3 år, springer omkring, snackar och... Vänta lite... Kröp han någonsin? Jo. Eller?
 
2. Sömn
Barn nr 1: Vad som än händer måste han sova i egen säng i sitt eget rum det är SÅÅÅÅ viktigt för det säger... Eh... Folk? Och som vi kämpade med detta sovande i egen säng. Vi kämpade så mycket att vi inte sov någonting alls vilket var möjligen kontraproduktivt (avråder starkt kämpmetoden som sömnmetod). 
Barn nr 2: Vi kapitulerade och bestämde oss för att sova på så vis att alla fick sova. Vilket resulterade i att vi sov hela familjen i samma säng de första två åren. Inget trassel eller springande om nätterna. Nu sover barnen gott och tryggt i egna sängar och det hände helt av sig självt. Hoppla. 
 
3. Mat
Barn nr 1: Jag räknade antal mat-partiklar han stoppade i sin mun. Låg sömnlös om han inte hade ätit ordentligt en dag och förresten såg inte stråna på hans lille huvud lite väl magra ut??
Barn nr 2: Kan inte minnas att jag har någonsin har matat detta barn. Men han har växt och frodats. 
 
De två personer som har lärt mig väldigt mycket:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Padsams

Så här fint såg det ut härom morgonen i det Spiderchickska palatset. 
 
Våra barn bredvid varandra på kökssoffan, alldeles sams över iPaden. 
 
 
 
 
 
 
 
 
LJUVLIGT!
 
Jag skrev om det på instagram och Knivlisa kommenterade att det borde finnas ett vedertaget begrepp för just den upplevelsen, hon föreslog padsams. Att barnen ska vara sams över iPaden är ju ändå något som många i-lands-föräldrar hett önskar. 
 
Alltså.
 
Padsams = när två eller flera minderåriga personer (eller vuxna för all del) på ett konfliktfritt vis nyttjar samma tekniska utrustning.

Saker som antagligen kommer igen

Treåringen förlorade en liten legobit ner i duschbrunnen häromdagen. 
 
- Mamman kan vi plocka upp den? bad han.
- Tyvärr det går inte, svarade jag.
 
Sedan förklarade jag hur legoploppen farit vidare genom rören för att slutligen hamna i reningsverket där vattnet renas så att vi kan använda det igen. Till exempel bli dricksvatten. 
 
Treåringen såg fundersam ut vid denna information. Sedan pekade han ivrigt på vattenkranen i köket.
 
- Men mamma! Då kommer legot att komma ut DÄR!
 
Eh... Ja.
 
Vi inväntar nu att magi ska ske.
 
 
 
I väntan på magi.
 

Flugan och festen

Jag brukar inte vilja mörda djur och så där men i natt hade vi en fluga i vårt sovrum som jag INTENSIVT VILLE AVSLUTA LIVET PÅ!
 
Den surrade runt och hade sig som om det vore någon slags fest eller hårdrocksfestival i vårt sovrum. Jösses vad den härjade! Vissa stunder hade den till och med mage att sätta sig i ansiktet på mig och göra gud vet vad! 
 
Framåt småtimmarna tystnade den så äntligen. 
 
Imorse kom jag in i badrummet och insåg att den hade däckat i vårt badkar.
 
???
 
TUR, säger jag bara, att inte barnen hann se det. 
 
 
 
Däckad. 
 

60-årspartaj

Idag har vi firat min svärmor som fyller 60 år. 
 
Själv fyller jag 60 år 2043.
 
S V I N D L A N D E! 
 
Ja inte tanken på att jag ska bli 60 utan tanken på att jorden tydligen beräknas stå kvar år 2043?? Jag kan inte blicka så långt fram i tiden utan att se mig själv umgås med... Ailiens? Någon ny typ av människoart? Åker vi rymdskepp? Sover i kokonger? Vilka telefoner har vi? iPhone 31? iPhone 31 inbyggd direkt i handen? Gah!
 
Väldigt mysig födelsedagsfest idag hur som helst. Barnen fick träffa sin lilla kusin och jag fick hålla i en frågesport, min favoritsyssla! Älskar att grilla folks intellekt med frågor som jag själv aldrig hade kunnat svaret på. Mjehe.
 
 
 
 
 




 
 


Vår hall

Här är vår hall. 
 
Låt gärna ögonen vila lite extra lampan. Insuuuup dess skimrande glans och mjuka böjning. Njuuuuuuut. Mmmm...
 
 
 
 
 
 
Ja alltså, den här lampan har legat lös och helt o-uppborrad på bordet i cirka tre veckor innan jag och min man fick ett ryck, alldeles nyss faktiskt, och borrade upp eländet. 
 
Känns otroligt tillfredsställande så här i efterhand. 
 
Hur som helst. Det här är alltså vår hall.
 
 
 
 
 
 
Det som står näst på tur är att lägga ett annat golv. Jag är rädd att det golv som är nu kommer bli förstört när slask och grus dras in under vinterhalvåret, plus att det är ett himla opraktiskt hallgolv rent generellt. Någon slags matta kan ju också funka. 
 
Vad har ni för golv i hallen? 
 

Tiderna ändras

Tänk att det var alldeles nyss som jag hade ett litet barn i vagn och ett lite större barn på ståbräda!
 
Eller nja. Ibland befann sig det stora barnet i vagnen och det lilla barnet på ståbräda, ibland stod båda barnen på ståbräda och ibland var båda i vagen och ibland var hela ekipaget tomt (hallå baaaarnen vart tog ni vägen? hoho?) men ni fattar. Jösses vad jag stånkade och stretade med den där vagnen. 
 
Men nu då?
 
Jo nu när vi går till skola och förskola så har jag ett barn på kick-bike och ett barn på cykel. Snacka om smidigt! Sen måste i och för sig det lilla barnet kliva av sin cykel var tioende meter eftersom han sett en intressant pinne/sten/kotte/grässtrå, vilket fördröjer framkomligheten något. Men ändå.
 
Barnen blir så stora! Gaaaah!
 
 
 
 

Skrattar bäst och sist

Jag har nya skor! 
 
 
 
 
 
 
Och det här är inte vilka skor som helst. Nä nä nä. Det är GORTEX i dessa dojor! Serrni. Det vill säga dom är vatten och slasktäta. Jag är alltså både snyggt och praktiskt skodd numera. Så jefla nöjd. 
 
När andra föräldrar står med våta skor en regning dag på lekplasten kommer jag stå bredvid och skratta bäst samtidigt som jag skrattar absolut sist. 
 
- HAHAHAHAH HIHIHIHIHIH! STÅ NI DÄR MED ERA FUKTIGA FÖTTER! kommer jag gnägga samtidigt som jag hoppar i en vattenpöl bara för att jag kan. 
 
Kommer eventuellt att framstå som lite obehaglig - ja. Men det får det vara värt. 

Skillat

Vi bor som sagt i ett hus med två våningar. Sovrum har vi på ovanvåningen och tvättstuga har vi på undervåningen.
 
Att inte längre, som i lägenheten, ha tvättkorg på samma våning som vi har våra garderober har gjort oss väldigt eh... Förvirrade. Och det förstår väl alla hur knasigt det blir att behöva förflytta sin kropp en trappa ner för slänga sina smutsiga kläder?? Inte heller har vi haft sinnesnärvaro nog att köpa någon slags tvättkorg till sovrummet. 
 
Men pass opp!
 
Nu har vi löst dilemmat genom att helt sonika göra spaljén vid trappan till en tvättkorg. 
 
 
 
 
 
 
På ett sätt som är snudd på imponerande balanserar vi allehanda smutsiga textilier på det smala räcket.
 
Ha!
 
Så jäkla skillat av oss. 

Keliga kvarterskatter

Det jag älskar mest med vårt hus (förutom att jag älskar allt) det är att det är så härligt att kliva utanför dörren. Poff så är vi mitt i naturen. 
 
I helgen var jag och 3-åringen ute en sväng. Vi lekte "Gunilla och Carina" efter instruktioner av 3-åringen. Vi lajvade alltså hans förskolelärare. 
 
Carina och Gunilla är alldeles fabulösa så jag lajvar gärna dom. 
 
Sen stötte vi på kvarterskatten Tiger.
 
 
 
 
 
 
 
Världens goaste kisse!
 
Han älskar att följa efter folk och kela så mycket han bara kommer åt. Så fort någon står stilla mer än två sekunder är han framme och buffar och spinner. Det bästa Tiger vet är när det går förbi skolklasser med barn utan för hans trädgård, då är han där som ett skott och hälsar. Några gånger har hans ägare även fått hämta upp honom med bil från områdets förskola. Obs! Tiger är inte elev på förskolan. 
 
 

Biodag med twist

Idag var det barnens biodag och alltså halva priset på alla barnfilmer. Jag och en kompis tyckte det var ett ypperligt tillfälle att ta med våra kids på filmen Biet Maja. 
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Det är morgon. Jag och barnen tittar på Biet Maja-trailern på datorn. Alla är pepp. Wooop!
 
• Jag och barnen åker till stan två timmar innan filmen börjar för att vi ska hinna förbi biblioteket. 
 
• Bibblan är stängd. Såklart. Vad väntar jag mig en söndag i en liten stad? 
 
• Okej då har vi bara 120 minuter att slå ihjäl i ett öde centrum. Härrrrrrligt. 
 
• Bara 119 minuter kvar. Det tar sig.
 
• Ett fik är öppet och vi går dit och köper smoothies. 
 
• Smoothies är ett superbra tidsfördr-
 
Mamma när börjar bion mamma när börjar bion mamma när börjar bion mamma när börjar bion mamma när börjar bion...
 
Snart börjar bion!
 
• Mamma när börjar bion mamma när börjar bion mamma när börjar bion mamma när börjar bion mamma när börjar bion...
 
ALDRIG!! BION ÄR INSTÄLLD! BIOGRAFEN RÄMNAD MED MARKEN!! svarade jag naturligtivis inte. 
 
• Vi börjar gå mot biografen saaaaaakta. Jag tänker att om vi bara fixar att gå i 00000,00005 kilometer i timman så kommer vi fram lagom till det öppnar. 
 
• Vi har TUR! Bion är öppen tidigare och har dessutom ansiktsmålning. HA!
 
• Barnen blir pirater. 
 
• Barnen leker med förskolekompisar som också är där.
 
• Barnen får fiska fiskedamm som bion anordnar (det går bra nu). 
 
• Nu kommer kompisarna som vi ska se filmen tillsammans med och vi hämtar ut biljetter i kassan. 
 
• Vi står i monsterlång kö för att köpa popcorn. 
 
• Ä N T L I G E N dags att gå in i biosalongen. 
 
• Treåringen vägrar.
 
Jo kooooom nu trugar jag. Det är roligt!
 
NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ vrålar treåringen som tycker att den stora bioskärmen ser läskig ut. 
 
• Jag och treåringen får vända i dörren. 
 
• Tillbringar 1,5 tim i foaje medan övriga gänget ser film. 
 
Häpp!
 
 
 
 
 
Person som föredrar Pippi på paddan framför bio alla dagar i veckan. 
 

Äntligen!

Ä N T L I G E N mår jag bättre efter den här influensan men det var fasen en segdragen skit jag åkte på. 
 
Imorse ringde min bror och kollade om han och hans tjej kunde komma förbi och leka med barnen en stund och då hade jag till och med energi nog att panikstäda några minuter (make ej hemma). Nu har dom tagit med sig barnen ut till en lekplats.
 
Så uppskattat!
 
Tips till alla er som har syskon eller kompisar med barn: Fråga om ni får komma och leka med barnen / hitta på saker med barnen. Ni kommer genast att rankas högt på favoritlistan och vid långvarigt umgänge även vördas som någon slags helig ko inom den berörda familjen. 
 
 
 
 
Med en solklick i ansiktet. 
 

En sjukdag

Jaha ja. En sjukdag alltså.
 
Det enda jag har orkat idag är att ligga i sängen och surfa. Jag har besöka varenda lite hörn på nätet. Jag har sett fem olika serier på SVT-play, youtubat minst hundra olika Kardashian-klipp, dammsugit facebook ner på minsta beståndsdel (alltså, jag har lusläst feeden hos en person som är gift med en före detta Paradise Hotell-deltagare) (på den nivån), scrollat runt på instagram tills tummarna nästan blött och läst bloggar som vanligen är så långt ner på min läslista att jag når dit max en gång vartannat år. 
 
Jag har så att säga "fördrivit tiden". 
 
Det enda jag fått i mig i matväg är smörgåsrån. Vilket verkligen inte gör något då jag ofta tänker att den person som uppfann rån med ost och smör bårde få något slags nobelpris i gastronomi. 
 
 
 
 

Sjuk så inni bängen

Jag kände mig lite konstig när jag gick till jobbet igår. Hade liksom ingen energi. 
 
Sen orkade jag med ett möte innan jag insåg att jag verkligen inte mådde bra. Gick hem och däckade i sängen. Vet inte riktigt hur det gick till när jag senare hämtade barnen från förskola och fritids, men hem kom vi. 
 
Orkade absolut inte laga någon mat utan mina stackars ungar fick hålla sig med smörgåsrån och banan. 3-åringen åt fyra (!) bananer. Han var eventuellt hungrig... Satte på en film för att underhålla dom trots att höstsolen gassade utanför fönstret och dom egentligen borde varit ute och leka. Låg sedan och frossade och yrade i sängen tills min man ÄNTLIGEN kom hem två timmar senare. Alltså lättnaden av att höra nyckeln som vreds om i ytterdörren. Gah!
 
Usch. Det är inte roligt att känna att man inte orkar ta hand om sina barn. 
 
A ja.
 
Sen sov jag tolv timmar i sträck. Nu har jag ingen feber längre men känner mig yr, matt och är dålig i magen (mmmmmys). 
 
Ingen höjdare alltså. Men det går åt rätt håll. 
 
 
 
Vy från sängen.