Kattkvinnan

Jag har en ny tröja.
 
 
 
 
 
 
 
Alltså - jag tror inte att ni förstår hur febrilt jag har letat efter toppar den senaste tiden. Av oklar anledning består min garderob i nuläget av 99% byxor och 1% toppar. Det är en skev fördelning. Och jag vet inte hur jag hamnade där. Jag behöver således verkligen tröjor men jag gillar inte något av det som finns i butik just nu. Jag har inte fastnat för det rådande modet. Det enda som finns att tillgå (typ) vad gäller upptill-kläder är polotröjor och blusar och det känns inte som jag. 
 
Men eftersom jag inte känner för att gå naken på överkroppen i vinter tvingade jag mig själv att köpa den här katt-tröjan häromdagen. Det kändes tveksamt först men... NU ÄLSKAR JAG DEN! 

Kalla mig Crazy Cat Lady och jag kommer ta det som en komplimang.
 

Globen hej hej

Ja-happ. Nu är vi i Stockholm och jobbar, den här gången hemma hos en kollega.
 
Jag och Matilda blev väldigt imponerade när vi insåg att kollegan har utsikt över Globen. Något som vi naturligtvis var tvugna att föreviga med våra mobiler. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Resultat:
 
 
 
 
 
Ser ni den lelle bollen där borta i fjärran?
 
Väldigt exotiskt. 
 
Nu ska vi ut och käka sushi. 

Inträdesprov avklarat

Vi har inte haft så där jättemycket tid till att ordna och fejja i trädgården mer än det nödvändiga (och mer än att jag i affekt råkade gräva upp en hel rosbuskerabatt förra helgen) ("du hade ju kunnat spara någon buske" tyckte min man) (A JAAAA) (gjort är gjort).
 
Men så kom jag hem häromdagen och det enda jag såg var en uppgrävd rosrabbat, en kal trappa, en tom blomlåda och inga gardiner i fönstret som vätter mot gatan. Det såg ut som att vi aldrig hade flyttat in i vårt hus. Eller det såg snarare ut som att det pågick en omfattande dränering av husgrund/renovering invändigt och det känns ju som falsk marknadsföring gentemot grannskap när så absolut inte är fallet.
 
- Nä nu får det bli ordning på torpet! utbrast jag och åkte iväg till blomaffären. 
 
Så.
 
Idag fylldes blomlådan full med ljung och på trappen står det ännu mer ljung och en ljuslykta. 
 
Nu känns det som om jag har klarat något slags trädgårdsmässigt inträdesprov. Eller? Fattas det något??
 
Nä. Jag tänkte väl det.
 
 
 
 
 
 
 

Naturens magi

I och med husflytten har vi numer första parkett vad gäller solnedgång. Det är så vackert! Jag har börjat slänga mig med klyshiga ord så som "skådespel", "naturens magi" och dylikt.
 
Ikväll:
 
 
 
Det är helt magiskt.
 
Vi är häpna varje kväll jag och min kära man. Det är som att vi aldrig har sett en solnedgång förut i våra liv. Och det har vi ju knappt inte heller. När vi bodde i Göteborg såg vi mest bara en motorväg och något förvillat godståg. I lägenheten i Skövde såg vi husfasaden mitt emot. Ibland kunde vi skymta någon förskrämd granne i något av fönstrena och även om det var lite spännande så går det ju inte att jämföra med en färgsprakande solnedgång. 
 
Soluppgång har vi på framsidan av huset. Härom morgonen trodde jag först att det brann i grannhuset innan jag kikade ut och insåg att det bara var gryningen som var på osedvanligt gott humör.
 
 
 
 
Magiskt som sagt. 
 

Crazy jobbdag och kändismeditation

Jag hade tänkt att hinna blogga dugligt idag. Beskriva gårdagen och så där men så kom visst en massa deadlines och möten emellan och plötsligt var det ett jäkla jobbpådrag och vi slet och drog och svettades över datatangenterna både jag och Matilda ända tills vi fullkomligt bröt ihop...
 
I FNISSATTACKER!
 
Vi hamnar alltid där när vi är trötta. Fnissandes. Och så blir vi olika karaktärer*. Jag har varit Nalle Puh väldigt länge och Matilda är Nasse. Ibland är jag Mona Brun och Matilda en karaktär som heter Britt-Marie. Just nu är vi dock oftast två danska personer av oklar art. Alltså - vet ni hur svårt det är att sluta prata danska när man väl börjat?? SVINSVÅRT! Personligen verkar det som att jag har öppnat någon slags fördämning av dääääänske som har legat latent i min kropp och bara väntat på att få släppas lös. Gah!
 
Well.
 
Efter den här crazy jobbdagen är det verkligen läge för slapp.
 
Jag köper Klick varje fredag. En tradition som innebär total avslappning för mig. En slags kändismeditation, kan man säga. 
 
 
 
 


 
*Påhittad person/personlighet som utvecklas bäst under tröttma. 

Lång (och rolig) dag

Idag har vi varit iväg till Göteborg och föreläst för ett stort företag, jag och Matilda. 





Klev upp kl 05 imorse för att hinna med tåget. Nu är klockan snart 20:30 och jag kom precis hem. Hej hej lång dag. 

Nu är målet att omedelbart stupa i säng och möjligen borsta tänderna i fallet. 

Berättar mer om dagen imorgon! 

Godnatt.

Min morgon

Pass opp!
 
Ungefär så här ser min morgon ut:
 
05:50 Klockan ringer. 
 
05:51 Jag trycker på snooze. 
 
05:55 Jag trycker på snooze igen. 
 
06:00 Det gör inget att jag snoozar för jag har nämligen ställt klockan tidigare än vad jag ska gå upp och på så vis går jag upp när det är meningen att jag ska gå upp.
 
06:05 HA!
 
06:09 Älskar att finta mig själv. 
 
06:10 Masar mig ur sängen. Kan bara öppna ett ögat.
 
06:12 Tar mig stapplande och enögd ut till köket och sätter igång kaffemaskinen.
 
06:15 Går tillbaka och lägger mig i sängen.  
 
06:16 Försöker stretcha upp även andra ögonlocken. 
 
06:30 Dricker kaffe i sängen och scrollar instagram. Kardashian-familjen brukar ha uppdaterat under natten.  
06:40 Fixar i ordning mig. 
 
07:00 Väcker barnen. 
 
07:10 Börjar leta efter saker. Varje morgon samma visa. Spelar ingen roll om jag är förutseende kvällen innan, under natten har allt fått ben. Letar efter nappar, strumpor, kepsar, överdragsbyxor, nycklar, ryggsäckar, plånböcker... En morgon hittade jag inte treåringens SKOR??
 
07:11 Är det ens möjligt för ett par skor att försvinna under natten, undrar ni? Alldeles utmärkt möjligt svarar jag som har ägnat en hel morgon åt att söka av hemmet i klass med arkeologisk utgrävning. 
 
07:50 Lämnar storebarnet på skolan. 
 
08:00 Mot förskolan med treåringen. Vi har i regel alltid samma samtalsämne. Just nu pratar vi om nyponbuskarna vi passerar på vägen. Eller "Nypon Vieber" som 3-åringen säger. Någon slags hybrid mellan nypon, vinbär och Justin Bieber. 
 
08:15 Har lämnat alla barn. Promenerar mot jobbet. 
 
09:00 Äter frukost framför datorn. Jobbdagen börjar. 
 
 
 
På jöbbet.
 

Första tandläkarbesöket

Idag var vi på första tandläkarbesöket med 3-åringen (förutom det man gör när barnen är typ 1 år). 
 
- Borstar du tänderna ordentligt? frågade tandsköterskan.
- Nä! svarade 3-åringen sanningsenligt. 
 
Det är nämligen lite si så där med den saken. Vi försöker verkligen borsta ordentligt morgon och kväll men envisare unge med mer muskulösa mungipor får man leta efter. Så vi kämpar. Med nalle bland annat
 
Tandsköterska kollade i 3-åringens mun samtidigt som hon hade en lång utläggning om vikten av bra kost och motion av tandborste. Sen fick 3-åringen välja en tandborste att få med sig hem vart på han raskt norpade åt sig två stycken. 
 
- Jag höber verklijen två, förklarade han. 
 
Hoppas att det betyder att han från och med nu tänker slita ordentligt på tandborststråna. 
 
 
 
 
 

28-åringen för evigt

Jag känner igen mig massa i det här som Anna-Maria skriver om ålder
 
Jag känner mig som 28 år. Blir förvånad varje gång jag inser att jag inte alls är 28 utan snarare 32 år.
 
Vad hände?
 
Jag känner mig inte som det.
 
Inte för att jag inte vill vara 32 år, jag har bara så svårt att förstå att jag har blivit äldre. Jag har identifierat mig och räknats som ungdom hittills i mitt liv men så vips är jag inte det längre. Plötsligt anses jag vara "vuxen" och det har blivit lite av en identitetsomställning.
 
En annan sak kan nog vara att jag börjar förändras fysiskt. Att jag har förändrats åren mellan 20-30 har inte märkts så mycket rent utseendemässigt, men nu åldras jag. Jag börjar få linjer kring ögonen, tuttarna hänger, rumpan är plattare, magen putigare och allt det där. Älskar min kropp men det blir ändå en ny grej att vänja sig vid. Som i puberteten när man plötsligt skulle ta ställning till allt nytt som fanns där. 
 
Rent psykiskt mår jag dock bättre. Rumpan må bli plattare men min hjärna den eh... Blomstrar! Hehe. Jag älskar att jag blir smartare och visare med åren, för det blir jag. Lyckligare är jag också. 28 år var nog ett av mina "värsta" år. Jag var så himla förvirrad! Hade ingen ordning på vare sig jobbsituation eller vad jag ville med mitt liv. Jag hade massa ångest men förstod inte var det var eller varför jag mådde som jag gjorde.
 
Nu där emot är jag på helt rätt plats i livet. Jag älskar att bo i hus, att vara förälder, att driva företag. Jag älskar den typ av umgänge vi har med våra vänner. Älskar att slippa all pres jag kände som ung på att allt skulle vara så häftigt och hippt och man skulle gå på så många fester. Nu kan jag inte ens minnas senaste gången jag brydde mig om vad någon annan tyckte eller tänkte om mig (senast var väl möjligen när jag råkade skicka mens-mail till fel person, men det är en extrem-parentes). Jag känner mig själv mycket bättre och har förståelse för hur jag fungerar.  Jag accepterar mig själv. Jag är som jag är. Vissa av mina egenskaper är briljanta, andra grejer måste jag jobba på. Men i slutet av dagen duger jag. 
 
Så jo.
 
Jag mår bra av att bli äldre men har samtidigt svårt att identifiera mig med siffran. Fast det kanske bara är så det fungerar. Min mormor är 85+ och undrar också hur hon hamnade där. 
 
 
 
 
Häpp!
 

Att få tummen ur

Alltså det här med att åka till återvinningscentralen... Det är svårare än ni tror att få tummen ur att göra det!
 
I somras låg det 5 kilo lampsladd och marinerades i vår bils baklucka i flera veckor. Efter en tid täcktes sladdhögen över av fyra vinterdäck och så körde vi runt med den kompotten i några dagar innan (vem jag tror var) min man fick tummen ur och lassade av däcken i garaget och åkte till återvinningen med sladden. 
 
Sedan två veckor tillbaka har vi fem säckar med äppelträdsgrenar i vår trädgård som någon ska ta sig tid att åka till återvinningscentralen med. Helst innan 2015 övergår till 2021. Gah!
 
Snälla säg att ni är likadana??
 
Jag blev i alla fall lättad när en kompis berättade att dom hade kört runt med trädgårdsavfall i bilens baklucka så länge att det till slut förmultnade och luktade så illa att dom fick lassa av det igen... HEMMA! 
 
Haha!
 
Åh.
 
Jag älskar människor som aldrig får tummen ur vad gäller hushålls och trädgårdsarbete.
 
Min favorittyp av människor. Helt klart.
 
 
 
 
Inte så flink alltid. 
 

Skövde Pride

Idag deltog vi i Skövdes första Pridetåg.
 
Tidigare idag tänkte jag att vi säkert fick vara glada om vi blev några hundra tappra själar men oj! Vi blev över 4000 personer! Och ännu fler människor stod utmed paradvägen och stöttade och hejade. Helt fantastiskt! Jag rös av glädje flera gånger. Så mycket kärlek och så mycket respekt samlat på ett och samma ställe. I en tid som stundom känns både hopplös och mörk är det skönt att få känna att de goda krafterna är starka och att vi är MÅNGA!
 
Alla människor lika värde, allas rätt att få vara precis den man är och allas rätt att få älska vem man vill - det är en sådan icke-fråga egentligen. Det är ju helt självklart. 
 
Idag är jag stolt över min stad. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jake och Piraterna i Landet ingenstans

Tiiiiips!
 
Gillar era kids Jake och Piraterna i Landet Ingenstans? Den serien går hyyyyfsat varm här hemma.
 
Imorgon lördag och på söndag sänds ett specialavsnitt av Jake och Piraterna i Landet Ingenstans. Tiderna för det är 9:00, 13:05 och 17:00 på Disney Junior. Avsnittet är en 45 minuter lång specialare, kan man säga. 
 
Och på tal om det har Disney Junior just nu en tävling där man kan vinna massa fina priser. Bland annat Jakes Colossus skepp (värde 749 kronor), en talande Doktor McStuffins docka (699 kr) och ett Miles Photon flyg (250 kr).
 
HÄR hittar ni tävlingen.
 
 
 
 
 
Detta är ett samarbete med Disney Junior

Jobb i huvudstaden

Igår var vi i Stockholm. Och här skulle jag på ett enkelt sätt kunna säga att vi var "iväg och jobbade" men jag skulle även kunna säga att vi hade "affärsmöte på hotell Diplomat". För det hade vi. Så det är lite beroende på hur fancy jag vill uttrycka mig. 
 
 
 
 
 
 
 
 
På eftermiddagen fick vi lite ledig tid och då råkade jag köpa en vinterrock som nu gör att jag inte längre kan neka min man att köpa den gitarr som jag (?) tidigare tyckt varit ett citat - "onödigt köp". 
 
Min jobbresa till huvudstaden blev således en positiv händelse för min man. 
 
 

VOB

Idag har jag vobbat. Vab:at för 3-åring och jobbat samtidigt.
 
Hade telefonmöte klockan 12.
 
Saker 3-åringen hann med under mitt möte: 
 
1. Spilla vatten över sin tröja.
2. Äta yoghurt.
3. Smörja (gnida) in händerna med flytande honung??
4. Vira ut en hel rulle med hushållspapper (oklart hur detta var möjligt i kombination med honungshänderna).
5. Fylla ett värmeljus med papper.
 
Det var här någonstans som jag insåg att mitt barn möjligen inte var så "sjuk".
 
 
 
 
 
 
 
 
Gick ut och lekte med "sjuklingen" istället.
 

När vuxna komplicerar till det

Sexåringen fick frågan häromdagen (får han för övrigt rätt ofta från random människor) om det inte finns några "söta tjejer i klassen som han är kär i".
 
Sexåringen såg lite förvirrad ut och visste inte riktigt vad han skulle svara. 
 
- Det finns många tjejer som är roliga att leka med, eller hur? svarade jag för att hjälpa honom. 
- Jo... funderade sexåringen. Vilka skulle jag annars leka med?
 
Ha!
 
ÄLSKAR BARN! Dom är så okomplicerade. Sen kommer vi vuxna och ska göra allt mycket svårare. 
 
För övrigt tycker jag att det är så konstigt när typ främmande vuxna frågar så där. Vad har dom ens med saken att göra kan jag i mitt stilla sinne undra?
 
JAG har inte ens frågat mina barn om dom är kära i någon, för jag tycker inte det är min grej att rota i. Där emot pratar vi gärna om kärlek och att vara kär. Den dagen mina barn vill berätta för någon att dom har fjärilar i magen för en speciell person blir jag mer än glad om dom ger mig förtroendet. Men tills dess låter jag det bero.
 
 
 
 
En som är kär i en söt man som inte gick i hennes klass. Häpp!
 

Sopat banan

I fredags gick jag och Matilda igenom vad vi har kvar att göra under september månad och insåg att vi har SÅÅÅ mycket att göra! Jag är inte svinbra på matte men efter ett snabbt överslag med liggande stolen och kvoten ur pi och kvadrat i cirkel (eller hur man nu räknar) insåg jag att vi skulle behöva öka upp volymen av våra dygn med cirka 5,4 timmar för att hinna med allt jobb och möjligen även familj.
 
Efter den uträkningen kände jag mig stressad hela helgen. Har vaknat klockan 05 tre dagar i rad och känt mig trött men ändå klarvaken. Igår söndag jobbade jag och Matilda kväll bara för att få undan saker. 
 
Vad händer då idag måndag?
 
Jo, för det första får vi reda på att ett av projekten vi åtagit oss inte alls är lika omfattande som vi trott, tvärt om är det i betydligt mindre skala. Sen flyttas en jobbresa, som vi skulle gjort den här veckan, till ett senare datum. Slutligen ställs ett möte in på storebarnets skola som annars hade huggt halva morgondagens jobb på mitten.
 
HA!
 
Känner mig ett antal kilo lättare just nu (och då har jag ändå precis klämt flera kilo choklad).
 
Jag som tror en del på högre makter är helt övertygad om att någon har sopat banan för mig en smula. Förslagsvis min farmor. Hon brukar befinna sig kring mig, det känner jag. Och jag tror inte att hon gillar när jag är stressad och morgonvaknar i ottan. 
 
Nu känns allt plötsligt betydligt lättare.
 
Häpp!
 
 
 
 

Att prata med sin barn

Som förälder ska man prata mycket med sina barn. Det har jag hört. Lyssna och prataaaaaa. Mycket viktigt!
 
I fredags:
 
Jag (till 6-åringen): Hur var det i skolan?
6-åringen: Men åååååå måste jag berätta det???
*smäller igen dörren till sitt rum*
Jag (vänder mig till 3-åringen): Eh. Jaha. Vem lekte du med på förskolan?
3-åringen: DET SÄGER JAG INTE!!
*springer iväg*
 
Eh. Ja.
 
Det är viktigt att prata!
 
 
 

Att (eventuellt) bli med kontor

Igår tittade jag och Matilda på ett kontorsrum. Ett rum som är del i ett större kontorskollektiv, kan man säga. 
 
Det var så mysigt och helt perfekt för oss! 
 
Känner dock att jag akut vill tacka nej till rummet på grund av att steget känns så stort. Att bli med kontor innebär  både en extra utgift och extra ansvar. Men sen tänker jag att för 1,5 år sedan höll jag på att skita ner mig bara vid tanken på att starta ett eget företag, men nu känns företagandet som den mest naturliga saken i hela världen. Jag har lärt mig helt galet mycket och utvecklats på ett sätt som jag inte har gjort sedan jag var typ... Barn. 
 
Men det är läskigt att ta steg ut i det okända.
 
Vi får se vad vi bestämmer oss för. 
 
 
 
 

En 6-åring

Idag fyller vårt äldsta barn år 6 år.
 
Älskade barn! Du kom till oss en tidig morgon för sex år sedan. Med buller och bång, bör tilltällgas. Vi var inte alls beredda på din ankomst till världen men plötsligt fanns du och var alldeles på riktigt. Sex veckor tidigare än beräknat.  
 
Den första tiden var omtumlande. Du skrek dig igenom ditt första halvår i livet. Du hade kolik, sov inte speciellt bra och så fick du opereras mitt i alltihopa. Du lärde oss sannerligen vad det innebär att ta ansvar, ge omsorg och vara en förälder. En crash course fick vi, jag och din pappa. Det kan man säga. Efter vårt första år som föräldrar kände vi oss väldigt ödmjuka inför... Ja allt.
 
Nu är du sex år gammal och en trygg, go, glad, lugn och snäll kille. Dina pedagoger säger att du är en god kamrat och en förebild för dina vänner. Det värmer så oerhört att höra. Du leker med tjejer, du leker med killar, du leker med små och du leker med stora. 
 
Det är så fantastiskt att få se dig utvecklas! Vi är så glada att just du kom till oss och gjorde livet mer härligt, roligt, spännande, utmanande, utmattande (stundom ja), lyckligt, kärleksfullt, mysigt, äventyrligt och alldeles alldeles underbart! 
 
Vi kommer alltid att se till att du får vara den du vill vara.
 
Vi kommer alltid finnas här för dig.
 
Vi älskar dig ♥
 
 
 
Som nyföding. 
 
 
 
Fyra månader gammal och redan sugen på att starta en blogg (jag sa att man måste kunna nå fram med händerna till tangentbordet innan man får börja blogga)
 
 
 
 
Två år gammal och samma storlek som en legogubbe.
 
 
 
 
Tre år gammal och lockhårig på Teneriffa.
 
 
 
 
Fyra år gammal vid en rulltrappa. 
 
 
 
 
Fem år gammal i en familjehög med morsan och brorsan.
 
 
 
 
Sex år gammal. Idag! Du har just fått favoritleksaken lego i present. Tänk att vi alltid har hjälpt dig att få ihop de där legobyggena i alla år men idag byggde du alldeles själv! En milstolpe.
 
 

Alkoholfri fylla och felköp

Nu åker vi hem från Kalmar. 

Jag kan nästan längta efter våra långa hemresor. Vi är så trötta efter allt jobb att vi fnissar konstant alla fyra timmar det tar hem till Skövde. Det är som att uppleva en alkoholfri liten fylla ungefär. 

Trrrrevligt.



Imorgon fyller vårt äldstebarn 6 år. Jag köpte på eget bevåg en present till honom i Kalmar. Ett polislego. Brukar alltid kolla med min man innan jag köper presenter till våra kids men vad fääääsen. Lite självständig får jag väl vara.





Bara det att nu visade det sig att vårt barn redan har det här legot. Så jag har alltså släpat en stor legolåda över halva syd-Sverige bara för att behöva lämna tillbaka den till affären det första jag gör imorgon bitti.

Hashtag fail.

Regnbågens Kalmar

Vi är i Kalmar och jobbar, jag och Matilda. Älskar att komma hit. Det är så fint. Jag skulle kunna tänka mig att bo här men har eventuellt lite för mycket liv i Skövde för att det skulle vara aktuellt med en flytt just nu.
 
 
 
 
 
 
 
 
Alltså, jag är ju skadad på grund av att jag jobbar med loggor för jag tänker alltid på företags grafiska manér. Som den här restaurangen till exempel.
 
 
 
 
 
Vad vill loggan säga? Ska tjurarna stångas mot varandra och den som förlorar blir kebab? Jag vet inte. 
 
Till helgen är det Pride i Kalmar och hela staden är smyckad i regnbågens färger.
 
 
 
 
 
 
 
 
Även övergångsställena.
 
 
 
 
Så tjusigt och briljant. Hoppas Skövde kan inspireras till något liknande. 
 
Efter en lång jobbdag som kickades igång lite lätt med en 4 timmars tågresa (jag gick upp kl 05 imorse) är vi nu på hotellet.
 
 
 
 
 
Utsikten från rummet är inte helt fel.
 
 
 
 
Nu ska jag vräka mig i hotellsängen och titta på tv till jag somnar. 

Inte så konsekvent

Jag hade en kompis över förra veckan. Vi pratade om vårt kök. 
 
Kompis: Skulle inte ni tapetser er köksvägg?
Jag: Jo.
Kompis: Hade inte du en omröstning på din blogg om det?
Jag: Jo.
Kompis: Och på instagram?
Jag: Ja.
Kompis: Och sen skulle du ha en hylla på väggen? Det skrev du också om på bloggen?
Jag: Japp.
Kompis: Och nu är väggen vit med en spegel och en tavla?
 
Eh... Ja. 
 
Jag har aldrig påstått att jag är speciellt konsekvent i mina val. 

Stora idolen

Treåringens stora idol just nu är Pippi Långstrump.
 
Han leker med sitt Pippi-hus, sjunger Pippi-sången och har Pippi-tofsar i håret. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag diskuterade vi vad Pippi har på sig. 
 
- Hon har ju en klänning, konstaterade jag.
- Nej! svarade treåringen bestämt. Han har kläder!
 
Sant. 
 
Och det där med han och hon har för övrigt ingen som helst betydelse i treåringens liv. Inte just nu. Och vi rättar honom aldrig för tids nog kommer han bli mer än insatt i samhällets normer och förväntningar på kön. Vi låter gärna våra barn vara ovetandes om hur stor betydelse samhället tycker att kön har så länge det bara går.
 
Well.
 
Efter diskussionen om Pippis outfit åkte treåringen på kalas och lekte att en av kompisarna var Herr Nilsson och funderade även över om kompisen möjligen kunde sitta på hans axel?! Eh. Japp. Det är på den nivån. 
 
Goa unge jag älskar dig så mycket!
 
 

Pirrigt möte

I torsdags var vi på vårt första föräldramöte i skolan.
 
Det var pirrigt. 
 
Jag kände mig plötsligt så liten igen eftersom det är vårt första barn i skolan. Det var exakt samma sak när barnet började förskolan då det kändes som att de andra mer vana föräldrarna visste SÅ mycket mer än jag.
 
Nu verkade alla dessutom redan känna varandra och vid sidan om stod jag och försökte se obesvärad ut fast jag hade tittat på samma teckning i en kvart (obs det var en fin teckning). 
 
Sen skulle alla presentera sig med namn och då blev jag plötsligt nervös och rädd för att råka säga att jag heter Mona eller Mio eller Bengt eller något annat som jag absolut inte heter. Hade ju varit jobbigt om det sedan hängt med de nästkommande fyra åren.
 
Men det gick bra till slut. Jag sa rätt namn och lyckades även volontera till att sitta med i något slags skolråd?? Och de andra föräldrarna på skolan verkar jättetrevliga så jag kommer garanterat lära känna ett gäng av dom vad det lider.
 
 
 
 

Vi gör vad vi kan

Jag har just nattat mina barn.
 
Stoppat om dom i trygga, varma sängar. 
 
Det gör mig så oändligt privligerad och lyckligt lottad att så kunna göra. Jag har dragit en vinst i livets lotteri. För det är ju vad det är, ett lotteri. Jag råkade födas här. I Sverige. Jag har tak över huvudet, kläder och mat. De två senare i överflöd. Jag är trygg.  
 
Men det kunde precis lika gärna ha varit jag som flydde från krigets Syrien. Det kunde precis lika gärna ha varit jag som flydde med mina barn i en båt över medelhavet.
 
Men det är inte jag.
 
Därför är det min plikt att hjälpa de som inte har haft samma tur. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ett annat fantastiskt initiativ är Vi gör vad vi kan. Där kan du swisha valfri summa till förmån för flyktingarna på ön Lesbos. Du kan även skänka kläder, skor, välling och andra förnödenheter. 
 
Och när saker känns helt hopplösa och oändligt sorgliga är det någonstans trösterikt att läsa det här och det här. Det finns godhet.
 
Vi gör vad vi kan. Alla vi. Tillsammans. 

Creddigt vs ocreddigt

Nytt podavsnitt!
 
Det här avsnittet går under temat creddigt vs ocreddigt. Vi diskuterar hur viktigt det verkar vara för oss människor att dela upp saker i "bra och inte bra". Det kan till exempel anses finnas "creddig" feminism samt "ocreddig" sådan. Och det finns definitivt musik som anses vara mer creddig än annan. Och litteratur!
 
Sen pratar vi om min tro på att personer kommer in i ens liv av en anledning (kanske inte en helt unik tro men ändå). Och att det finns människor som tassar omkring oss i cirklar innan de slutligen "äntrar" våra liv, så att säga. Flummigt? Kanske. Ni får väl lyssssssna :))))))
 
Matilda drabbas även av ångest under poddens gång. Hon vill knappt inte  avsluta avsnittet?? Hehe. 
 
Hoppas ni gillar! Lyssna här nedan eller via iTunes, 
 
 

Våta skor och fuktiga fötter

Idag har jag sprungit barfota utan strumpor och skor upp för en underbart grön och mjuk sommaräng, åååh vad härl... STOPP!  Idag har jag gått barfota på kallt kontorsgolv. Det är den korrekta beskrivningen. 
 
Jag tog nämligen en promenad till jobbet idag. Fem kilometer. I mina sneakers. I SPÖREGN. Jag var minst sagt plaskvåt om fötterna när jag steg in på kontoret. 
 
Sex olika stadier man går (!) igenom när man har våta skor på jobbet efter 5 km promenad ute i regn:
 
1. Klafsstadiet
Fötterna är plaskvåta. Klafs klafs låter det om dina skor när du tar dig fram på kala linoleumgolv. 
 
2. Fuktstadiet
Klafsljudet har försvunnit. Dina fötter är nu bara väldigt fuktiga och väldigt, väldigt kalla.
 
3. Föruttnelsestadiet
En lätt känsla, och möjligen doft, av föruttnelse har börjat sprida sig kring din fot.
 
4. Mögelvarningstadiet
Du börjar oroa dig för att strumporna ska mögla.
 
5. Skyttegravsfot-stadiet
Var det inte fuktiga fötter som soldaterna i skyttegravar förr i tiden fick kallbrant av? Gulp... Du blir nervös. 
 
6. Barfotastadiet
Du tar av dig skorna och tillbringar resten av dagen barfota istället.
 
 
 


 
Häpp!

Det börjar arta sig

Vi har börjat få upp saker på väggarna! Äntligen!
 
Före i köket:
 
 
 
 
 
 
Efter att vi målat köksväggen vit:
 
 
 
 
Nu: 
 
 
 
 
 
Det har alltså tillkommit en spegel och en tavla på köksväggen. 
 
Jag tror inte att ni förstår hur lång tid det tog för mig att spika upp det här!! GAH! Jag tillhör inte den tålmodiga typen som mäter och grejar innan jag ska göra något utan jag bara spikar. I det här fallet hann jag spika så många gånger innan allt hamnade rätt att jag nu är rädd att väggen ska falla sönder. Ni vet så där som väggar faller sönder på film när någon har pepprat på rejält med en bazooka. I värsta fall får vi en ny planlösning..... *gulp*
 
Hur som helst är jag nöjd med resultatet. 
 
Så här ser vårt kök ut mot fönstret (spis och diskbänk bakom mig). Det syns kanske inte så tydligt på bilden men vi har världens finaste utsikt över kullar med gröna träd. Ser fram emot en färgsprakande höst.
 
 
 
 
 
Nästa mål är att få upp gardiner. Det låter kanske tråkigt, men jag vill gärna ha gardiner för en mer ombonad känsla. Ljusinsläpp har vi så det räcker och blir över då solen gassar in från kl 14 till natt. 
 
Här är köket från en annan vinkel:
 
 
 
 
 
 
Där blommorna står nu vill vi ha en skänk, avlastningsbord eller dylikt. Något som ger förvaring och där vi kan ställa fina blommor eller andra smäckra saker. 
 
Meeeeen det får bli när det blir.