En fråga om amning

 
 
Svar: Båda mina barn var riktiga tuttungar. Dom ville amma och tutta precis hela tiden. Varken flaska eller napp var av speciellt stort intresse. Jag ammade hela dagarna och hela nätterna, med möjligen några små avbrott. Det var  självklart härligt att det fungerade så bra med amningen. Barnen blev runda och trinda och jag kunde äta fyra semlor per dag tryggt förvissad om att allt rann ut genom tuttarna (i alla fall första gången) (lite trögare andra gången). 
 
Dock blev jag ganska oumbärlig och vi kunde inte dela mycket på ansvaret jag och Spiderpapa eftersom barnen ville ha mig och mina tuttar 99.9% av tiden. När kidsen var runt 10 månader (båda gångern) fick jag ett mindre mentalt bryt, någon slags kombination av sömnbrist och av att ha dragit ett stort lass. Så jag lämnade helt sonika över bebisen till pappan och sa "nu får du ta över, hej då". Sen åkte jag hem till min mamma och sov där en natt. En LJUVLIG natt! Helt ostört. Och sen var det slut på amningen. 
 
Jag tyckte med andra ord inte att det var speciellt jobbigt att sluta amma. Bara skönt. Jätteskönt. Min Kropp AB var min kropp igen. 
 
Men vet du, är det något jag har lärt mig med åren så är det att vi alla är SÅ olika. Bebisarna är olika och vi mammor är olika. En del mammor tycker det är jättejobbigt att amma och vill inte alls, andra mammor vill gärna amma men kan inte, en tredje mamma har mjölk för en Arlafabrik och ammar i flera år. Allt är lika bra och lika okej och ingen ska komma och diktera något annat. 
 
Föräldraskapet är en bergochdalbana av känslor och utan att vara någon expert alls tycker jag det låter helt normalt att du känner separationsångest. Kanske kan du lindra den något genom att samsova med ditt barn? Vi har samsovit massa med våra barn och det är det mysigaste jag vet! Oavsett brukar det bli bäst när man lyssnar till sig själv och till sitt barn. 
 
Vet inte om det här var så bra svar till dig, men det är mina tankar i alla fall. Kanske har jag någon läsare här som känner igen sig bättre? 
 
Lycka till! Kram!
 

Kommentera gärna!
Theresia

För mig funkade det jättebra att sluta amma på nätterna (sket sig dock om de blev sjuka men då är ju amningen å andra sidan såå bra) och att fortsätta mysamma. För min del funkade det alltså bra att fortsätta amma lite grann. De blev inte mätta på min mjölk - det var mer som en mys- tröst- sövningsstund. Så jag gav t ex en slurk på morgon före frukost och en slurk på kvällen efter middagen. Perfekt tyckte jag.

2016-04-07 ♥ 15:50:47 » URL: http://nouw.com/fruwikstrom
M

Tusen tack för ditt svar! Mina tankar far så mycket fram och tillbaka, samtidigt som det vore skönt att få tillbaka min kropp så vill jag ändå amma. Men det du skriver om att alla är olika och ingen kan komma och säga något om hur man ska göra, utan man ska lyssna på sig själv ska jag verkligen ta till mig! Och tack för tipset Theresia om mysamning! Det är ju dömysigt att amma och så somnar hon i famnen ❤. Återigen, tack för ditt svar, jag började faktiskt gråta när jag läste det (hej hormoner, separationsångest och sömnbrist)

Svar: Haha åh det kommer bli fint hur ni än gör 😘 kram!
Moa DeBruin

2016-04-07 ♥ 20:44:13
Emelie

Jamen precis, om mamman inte riktigt vill sluta ge lite mat/välling/ersättning innan så blir amningen bara närhet. För oss var det så att käket till slut slog ut amningen för barnen valde det. Inte säkert att det blir så för mamman men ta det då, när åtminstone en av Er vill sluta ;-) kram!!

2016-04-07 ♥ 20:44:35
Lina

Jag sitter och ammar mitt andra barn as we speak. Med första slutade jag vid typ 1års ålder eftersom han tappade intresset. Själv hade jag kunnat amma flera år till för det var det bästa jag visste. Men då hade vi i alla fall trappat ner ganska mycket från ungefär 9 månaders ålder då jag började jobba. Tyckte det var supersorgligt att sluta amma för jag älskade verkligen det (trots att vi ammade ofta och jag hade början till mjölkstockning var och varannan vecka). Så för mig var nog det viktigt att trappa ner och successivt börja våga ge välling istället för bröstet då detta med att ge ur flaska var något av en grej för mig.
Måste du sluta tvärt? Om du har möjlighet att trappa ner så kanske övergången blir lite mildare för dig? Både mentalt och att du sparar brösten.
Sorry för rörig text
Hoppas du hittar något som funkar för dig
Lycka till

2016-04-08 ♥ 02:37:50 » URL: http://linaekholm.blogspot.se/
thatswedishmama

Åh, jag känner igen mig i båda! Jag ville egentligen inte sluta, dels pga separationsångesten, men också för att dottern blev SÅ glad och nöjd när hon fick amma! Hon riktigt kluckade av nöjdhet och det ville jag ju inte ta ifrån henne. Men efter 18 månader utan mer än 3 timmars sömn i sträck (och där det sista halvåret verkade bestå av att hon försökte bita av mina bröstvårtor) så kände jag verkligen att psykbrytet var nära, eller who am I kidding, det sköljde över mig flera gånger om! Att ALDRIG kunna lämna ungen med min man, att aldrig få sova och att alltid behöva anpassa kläderna, jag blev tokig till slut! 2 veckor tog det för oss... några nätter med riktgt jobbigt skrik och gråt men det kändes SÅ skönt att efter 19 månader ÄNTLIGEN få sova en hel natt!!! Och exakt INGET av närheten har gått förlorad, vi gosar och kramas hela dagarna, eller ja, hon är ju fortfarande ett barn med alla sammanbrott som det innebär, men du fattar grejen :)

2016-04-08 ♥ 04:10:09 » URL: http://www.instagram.com/thatswedishmama/
Anonym

Jag hade gärna ammat längre med sista barnet men när han var drygt 7 månader började han bita mig rejält. Var tvungen trappa ner. Men sover gärna med barnen tätt intill. Storbarnen har slutat komma på natten (stor besvikelse) men yngsta vill gärna sova mellan oss och det får han sååååå gärna! Det mysigaste som finns💕 /Jessica S

2016-04-09 ♥ 09:01:03
Frida

Min tanke med amning var hela tiden att "om jag kan, om det fungerar och vi bägge två mår bra utav det". Nu var det tvärtom för mig. Sonen sov igenom nätterna, älskade amningen osv - det var jag som fick problem med mjölkstockning och därefter började mjölken sina. Försökte först att hålla igång amningen så att det skulle komma mer mjölk, men sen insåg jag att JAG inte mådde bra av det, så då slutade jag (när han var 4 månader).

Så jag tänker så här.. eh, att du ska tänka att det är för erat bästa. Ja, du slutar att amma. Men det betyder ju inte att ni faktiskt 'separeras' från varandra. Jag flaskmatar ju min son och om inte annat har han blivit mer gosig, både när jag matar honom men också annars. Han får ju inte den trösten bröstet ger så han vill ha massa kramar och gos :) Lycka till hur du nu än gör!

2016-04-09 ♥ 20:09:43
Malin

Vilket superfint och bra svar på frågan :)

2016-04-09 ♥ 21:57:59
Hanna

Jag var tvungen att sluta amma när min var 5 månader, behövde då börja äta starkare mediciner för min reumatism som inte gick att amma på. Även om jag från början visste att jag troligtvis skulle behöva sluta innan bebis "valde bort det själv" blev jag lite deppig. Samtidigt var målet att helamma 3 månader så det hade ju faktiskt gått över förväntan. Jag försökte verkligen fokusera på fördelarna med att sluta amma och det har känts jättebra! Snygga icke-amningsvänliga kläder och lite mer delat ansvar för matning till exempel. Dessutom har jag insett såhär i efterhand att han nog inte blev mätt på bröstet mot slutet, har de två senaste månaderna (sen vi gick över till flaska) inte behövt ge mat en enda natt (mot iaf 2ggr/natt innan dess) :) Och gosar gör vi fortfarande, finns inget mer effektivt sätt att få honom att somna än att lägga honom tätt tätt intill!!

2016-04-10 ♥ 09:49:43
M

Jag vill bara tacka för alla svar! Så gulligt och snällt att ni tagit er tid! Jag har läst alla kommentarer flera gånger och tagit till mig massor av vad ni skrivit och tipsat om. Många kramar till er!

2016-04-10 ♥ 10:03:51

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback