Renovering

Eller nja, renovering kanske man inte kan klassa det som, men i helgen slog vi i alla fall slag i saken och började fejja om i vårt varadgsrum. Det här med en inredningssylist blev det inget av, tyvärr. Vi bokade en tid men sedan ställdes den in och vi kände oss inte inspirerade att boka en ny. Så nu freestylar vi inredningen själva. 
 
Just nu målar vi.
 
 




 
Vi har alltså målat vitt. Sen har vi köpt ett nytt matbord, hyllor, lampor och en matta. I veckan ska vi jaga gardiner. Och det här är verkligen grejen med oss, när vi väl bestämmer oss för att köra igång ja då går det fort! Problemet är bara just att få tummen ur. Vi har bott i huset i ett halvår nu och sedan dess prioriterat exakt allt utom att göra i ordning i vardagsrummet. 
 
Saker som kommit före målning av vardagsrum:
 
1. Slappa
2. Göra inget
3. Tänka att vi borde måla om 
4. Prata om att vi borde måla om
5. Konstatera att vi inte orkar måla om 
6. Pilla naveln 
 
Men nu så. Hoppas kunna visa er färdigt resultat imorgon. 

Förhållandetips

Jag firar 15 år med min kära man i år. Inte som gifta, men som par. Jisses.
 
Här är mina förhållandetips:
 
1. Börja inte fippla med mobilen mitt under filmkvällen för att sedan be din partner återberätta senaste tjugo minuternas handling. GÖR DET BARA INTE. Det skapar otrivsel. 
 
2. Låt varandra förverkliga era drömmar. Ett förhållande kommer inte att bli långvarigt om ni börjar kväva varandras ambitioner i livet.
 
3. Men pass opp! Det är även viktigt att visa hänsyn. Är din dröm exempelvis att resa till andra sidan jorden och upptäcka utrotade instektsarter mitt under brinnande småbarnsåren kanske du ska modifiera den drömmen lite. Det handlar om att ge och ta. 
 
4. Om du går upp först på morgonen - koka alltid kaffe. Att vara uppe en kvart (eller mer!!!! hemska tanke) utan att sätta på kaffebryggaren är med största sannolikhet belagt med fängelsestraff i flera länder. 
 
5. Rensa inte hushållet på prylar utan att checka av med din partner först. Det kan nämligen bli så att du råkar dumpa din partners superviktiga och svindyra musiktillbehör på återvinningen (oops). 
 
6. Fast ibland ska du absolut rensa utan att fråga. För din partner behöver verkligen inte spara sin gamla svettiga handbollssuspensoar från 1995 (jag menar hallå??)
 
7. Går du till köket om kvällen och gör dig en macka, gör alltid en extra till din partner. Inget är så mycket kärlek som en oombedd kvällsmacka.
 
8. Pillerilla din partner i håret eller på örsnibbarna eller i nacken. Pill är kärlek. 
 
9. Plocka upp din skit. Ja inte bokstavlig skit alltså (hoppas jag) men dina grejer som dräller runt i hushållet. Nej du behöver inte vara pedant, men ingen får energi av att leva med en slarver.
 
10. Inse och acceptera upp och nedgångar. Ibland är ni superkära och göllegölliga, ibland har ni fokus åt annat håll. Ibland är livet tillsammans svinkul, ibland är det bra trökigt. Det är okej. Ingens förhållande är en enda lång våg av exaltering. 
 
11. Var snälla mot varandra. Ett enkelt men möjligen underskattat tips. 
 
12. Säg jag älskar dig. Ofta. 
 
Slut på tips. 
 
 
 


Sprickor

Okej varninga alla känsliga, för nu ska jag snacka hälsprickor. 
 
Så fort temperaturer når under nollan så spricker mina fötter. Ja jag får sprickor i hälarna alltså. Det är INTE roligt kan jag meddela de av er som aldrig har haft en spricka i hälen. Det gör svinont!
 
När jag bodde i London hade jag en spricka i hälen så stor att man såg köttet innen i foten (typ). Jag var 20 år och fattade inte att man kan behandla sådant som gör ont så jag stod helt enkelt ut men denna grand canyon-liknande spricka. Jag linkade fram ända till mildare årstid anlände och tulpanerna prunkade i stadens rabatter. 
 
Fast sen är det svårt att lindra sprickor. Jag har tyckt att alla olika krämer ger föga effekt ända till jag fick den här av min mormors bror:





 
Det är en hemmagjord salva på koda. Den gör UNDERVERK! Helt sannslöst vad den hjälper bra. Jag smörjer en spricka på kvällen och på morgonen är det 98% bättre. Min mormors bror borde göra business på den. Jag kan bli talesperson / home party-försäljare. 


Roadtrip

Idag har jag och Matilda varit i Karlskoga och jobbat. Vi tog bilen dit och Matilda fick i uppdrag att memorera vägen. Jag är nämligen usel på att hitta vägen med bil - USEL! Min man är inte speciellt mycket bättre och tillsammans åker vi ofta fel. Jag vet inte hur många gånger vi har packat in oss i bilen för att åka iväg på semester för att sedan inte ha en aning om åt vilket håll vi ska efter att vi har kört ut ur vårt kvarter?? 
 
Innan det fanns GPS i mobilen fick jag ringa till mamma eller pappa i panik och fråga hur vi skulle komma "dit eller dit" medan vi cirkulerade bilen i närmsta rondell. Sen lider jag av någon slags vägskyltsdyslexi och kan för mitt liv inte begripa hur man ska veta att man ska följa skyltar mot Oslo för att komma till Karlstad eller till vilken stad väg 28 går. 
 
Jag skulle önska att vägverket tillverkade skyltar som sa något i stil med "hej ska du till Sketelfteå? Då fortsätter du rakt fram" eller "hej ska du till Varberg? Vad trevligt! Då har du kört fel. Vänd om". Det hade varit så mycket tydligare. 
 
Hur som helst hittade vi till Karlskoga idag. Mycket trevligt besök! Vi hann till och med stanna på donken i Kristinehamn och äta frukost. Så nu har vi sett 0.1% av Kristinehamn också. 
 
Häpp.
 
 


Ny kompis

Idag fick vi en ny kontorskompis.
 
Säg hej till Ture!
 
 
 
 
 
 
 
Han är en svart dvärg schnauser (tänker att någon säkert kommer fråga) och såååååå sööööööt!!!
 
Har haft hyfsat svårt att koncentrera mig på jobbet idag eftersom jag ideligen har velat springa in till min kollegas kontorsrum för att se om Ture leker/sover/äter/gullar sig/viftar på svansen/ser allmänt söt ut/saknar MIG?!?
 
Jag har även planer på att i smyg lägga ut små, små spår med hundgodis som kommer leda honom in till mitt skrivbord och for ever göra oss till bästisar! Kanske ordnar jag små banor åt honom också som han kan springa och ringar som han kan dyka igenom och hinder som han kan hoppa över vips har jag utbildat mig själv till värsta hundföraren som tävlar i agility fast jag inte ens vet vad det är. HA! Kommer blir fab. 
 

Ont det gör ont

Idag har inte varit en bra dag. Jag har haft ont. I mina bihålor! Varje gång min kropp tänker tanken att den ska bli förkyld så sätter det sig i bihålorna. Varje. Gång. Och det hjälper sådär med allehanda naturläkemedel och nässprayer. 
 
Positivt med aktiva bihålor: Jag snorar aldrig eftersom allt snor lägger sig och vilar i bihålorna. Jag sparar in pengar på näsdukar (vi snackar tiotals kronor här). Jag slipper fnasigt skinn under näsborrarna.  
 
Negativt med aktiva bihålor: Jag får så jäkla ont! Jag blir trött. Jag hatar livet. Jag upplevs lättare aggressiv. Jag vill utföra en hemma-amputering av bihålorna plus alla närliggande organ.
 
Det positiva överväger knappt det negativa. Som ni förstår. 
 
 
 
Blommor på bor´t piggar upp. I alla fall.
 

Fler och fler barn

I helgen har vi haft långväga kompisar på övernattningsbesök. 
 
Lite lustigt att vi bara blir fler och fler för varje gång vi ses? Igår var det så många avkommor här hemma att jag funderade på om alla verkligen var våra? Lite oklart. Kan ha varit okända barn här också. 
 
 
 


 
Intressant förresten att betrakta gängets tre månader gamla bebis (ej med på bild). Han hängde bara med och verkade må allmänt gott i allt stoj och stim. Framåt 21-snåret somnade han spontant för natten på sin pappas ena ben. Inga rigorösa nattningsrutiner här inte. 
 
När förstagångsföräldrar ska natta bebis: Nu måste alla vara tysta och tassa på tå! 
När andragångsföräldrar ska natta bebis: Nu kanske vi kan vara tysta? Någon? Eller inte. 
När tredjegångsföräldrar ska natta bebis: Va? Vem ska sova? Jaha bebisen! Ja ja, det löser sig. 
 
Ungefär så. 

Ålderkriser

Igår firade vi en kompis dom fyllde 35 år. Middag och vin och trevligheter. 
 
Vi pratade om åldrande och att vi tror att det här med eventuella kriser hänger ihop med var man anser sig befinna sig i livet. Fyller du till exempel 40 år och känner att du är på den plats i livet som du har tänkt dig att du ska vara vid ungefär den åldern, ja då kanske du inte krisar speciellt mycket. 
 
När jag fyllde 30 år mådde jag inte bra alls. Jag var i en väldigt förvirrad plats i livet. Jag visste inte var jag ville rota mig med min lilla familj och jag hade fortfarande en stark känsla av att jag inte visste "vad jag vill bli när jag blir stor". Om ni förstår. Därför var det rätt krisigt att fylla 30 och jag fick rannsaka mig själv en del. 
 
Så här bara två år senare befinner jag mig på en betydligt mer harmonisk plats i livet. Vi har hitta vårt hus och platsen vi vill se våra barn växa upp på. Jag har ett jobb som jag stortrivs med och som jag dessutom har skapat helt själv. Jag känner att mina 32 år matchar mitt inre. Samtidigt som jag naturligtvis alltid kommer tänka att jag är 28 år. 
 
- Jag är 28 år plus 50, kommer jag svara när jag är 78 och någon undrar hur gammal jag är.
 
Trevlig middag för 35-åringen igår hur som helst. 
 
 
 
  


Mötesagenda

Den här bilden ska vi ha uppsatt på vårt kontor tänker jag:
 
 
 
 
 
 
 
Så bra!
 
Jag vill även lägga till:
 
- Skratta 
- Drick gott kaffe
- Ät något gott snack
- Ja, möten kan vara viktiga men du löser inga världsproblem (så länge du faktiskt inte löser några världsproblem)
 
Min och Matildas interna möten brukar för övrigt låta ungefär så här:
 
Jag: Du.
Matilda: Ja. 
Jag: Fixar du... Du vet?
Matilda: Ja visst. Fixar du... Du vet?
Jag: Japp. 
Matilda: Sen tar vi det andra.
Jag: Ja. Och vi får inte glömma, du vet...
Matilda: Det är fixat.
Jag: Gött. 
 
Slut på möte. 
 

Annorlunda

Titta på mig. 
 
 
 


 
Ser ni något annorlunda? Vavavva?
 
Rätt svar!
 
Jag har utsvängda byxor på mig a lá 90-tal. Tjoho!
 
Dom är SÅ sköna! Jag har tröttnat lite på mina slimmade stuprörsjeans och känner just nu sug för fladder och bootcut. 
 
Släpp vaderna fria! är mitt nya garderobsledord. 
 
Tyvärr innebär utsvängt att jag måste börja sy upp mina byxor igen, vilket var en återkommande grej under min gymnasietid (tillika botcutens guldera). Alla byxor är alltid för långa för mig men stuprörsmodellen har bara varit att vika upp, dom sitter ju så tight mot vaden. Utsvängda byxor där emot går inte att vika upp så enkelt så där får jag ta fram nål och tråd. En del gånger har jag varit tvungen att kapa så mycket av byxan för att den ska bli lagom lång att bootcut-effekten nästan helt har försvunnit. Lite snopet. 
 
Man får ta det goda med det onda. 
 

Kiss (som i bandet)

Idag vab:ar jag (och jobbar lite samtidigt). 3-åringen ser på Scooby-doo möter Kiss. Jo det finns en film med den kombinationen.
 
 
 
 
 
 


 
 
Av någon anledning har den här filmen fullkomligt förtrollat vårt yngsta barn?? Men så älskar han ju Kiss också. Vi youtubar deras låtar varje dag och så sjunger 3-åringen med och studerar allt dom gör. 
 
- Mamma vad betyder löv? frågar han.
- Kärlek.
- Vad betyder hey?
- Hej.
- Vad betyder yä?
- Öh... Yä?
- Vad betyder yo?
- Öhh... Jag vet in...
- Vad betyder pu?
- Är det ens ett ord?
- Vad betyder di?
 
Osv osv fortsätter det och jag gör mitt bästa att agera språkförmedlare. 

Klagar´n

Vi var ju som bekant i Helsingborg i veckan. Sov över natt på Hotell Clarion (ej sponsrad). 
 
Kring 22-snåret registrerade mitt arma öra att det hördes musik någonstans ifrån. 
 
Dunk dunk dunk dunk... Så lät det. Ni vet när man bara hör basen och möjligen svagt kan avgöra att det är Arvingarna eller möjligen Leila K som sjunger? 
 
Sånt pallar inte jag!
 
Dunkande musik på avstånd är ett av mina VÄRSTA ljud! Jag skulle aldrig kunna somna till det. Men så är jag även väldigt känslig mot vissa, väl utvalda läten. Min man hade ett tag planer på att köpa en ljudisolerad kuvös till mig som jag kunde sova i (han sa det ironiskt) (alltså, jag hade blivit JÄTTEGLAD för en egen kuvös). Jag fick helt sonika pipa ner till receptionen och lägga fram ett klagomål. 
 
Mannen bakom disken såg perplex ut till en början och kunde inte alls begripa vart musiken möjligen kom ifrån?
 
- Jag kan använda öronproppar, sa jag diplomatiskt.
 
- Öronproppar!? utropade receptionsmannen bestört. Du ska INTE behöva sova med öronproppar! 
 
Sen kom han på att vårt rum låg precis ovanför köket och kanske var det personalen där som spelade musik? Han sprang iväg och kollade och mycket riktigt var det köket som hade skruvat upp volymen lite extra tisdagen till ära. Japp. Och så kom det sig att en 32-årig tant antagligen sabbade feelingen i köket på hotell Clarion den kvällen............. 
 
Men a ja. 
 
Kände i alla fall kärlek till receptionsmannen eftersom jag med åren har kommit att uppskatta god service något enormt. Var tvungen att ge extra beröm dagen efter. På den nivån.
 
 
 

 

Marabou daim saltlakrits

Jag fick det här trevliga budet igår.  
 
 
 
 
 
 
Najjjjjssss! 
 
Lovar att återkomma med recension. 
 
För övrigt råkade Marabou först skicka chokladen till utlämningsstället för min gamla adress. "Vi ber om ursäkt för misstaget, men går det bra att om du hämtar paketet där?" undrade dom. En helt rimlig undran för det är ju inte så att Skövde är världens största stad. 
 
Vad jag svarade? 
 
Jag svarade NEJ. Det går inte för sig. Ni får skicka om paketet. 
 
Wuuuuut??
 
Tydligen har jag blivit en diva. En LAT diva. Fy.
 
Jag antar att det är vad som händer med en när man har snasktestat framgångsrikt i många år. 
 

Välgömd kista

Jag köpte hem piratkistor fyllda med godis till barnen efter min jobbresa i veckan, som en liten överrasknig. Dom fick kistorna igår kväll och bestämde sig för att gömma dom innan läggdags. För så gör man ju med piratkistor, gömmer dom. 
 
Problemet är bara att 3-åringen gömde sin kista så väl att vi fortfarande inte har hittat den?? Och själv har han glömt bort var han la den. 
 
Lite snopet kan tyckas. 
 
 
 
6-åringes kista är funnen. 3-åringens är ännu i säkert förvar där ingen vet. 
 

Snapchat

Hej vänner!
 
Vi sitter på tåg från Helsingborg på väg hem efter tre dagars jobbande och resande. Sviiiinroligt har vi haft men nu är jag lagom mosig. 
 
Förresten! Följ mig gärna på snapchat. Moaspiderchick alternativt Spiderchick söker ni på. Roligaste forumet just nu tycker jag! Förutom att blogga. Bloggandet är alltid roligast.
 
Saxat ur dagens snapsarkiv (lät ju något alkoholhaltigt men ni fattar):
 
 
 
 
 

Skrikande barn

Kenza skriver om ett barn som skrikit och sparkat på hennes säte på flyget mellan Amsterdam och Stockholm. 
 
Jag förstår om hon tyckte att det var jobbigt. Kickar i sätet låter inget vidare. Vad gäller skrikande barn så kan jag garantera att de tillfällen mina barn skriker är det jag av alla människor i närområdet som är den allra mest stressade. Gah!
 
När vi åkte till Kreta i somras grät 3-åringen delar av flygresan och jag trodde att jag skulle svettas ihjäl av stress. Jag riktigt såg hur irriterade personerna framför oss var (bakom oss satt tack och lov delar av min familj). Det var nästan så att jag planerade att ta mitt skrikande barn under armen och göra sorti från planet med fallskärm. 
 
- Vi kan semestera här. Hämta upp oss på vägen hem är ni snälla. Ha det braaaaaaaaaaaaaaa... *singlar ner på okänd mark*
 
 
 
Flög mellan Stockholm och Helsingborg idag. Inga barn på det flyget. 
 

Stockholm

Vi befinner oss i huvudstaden (med vi menar jag Matilda och jag), just nu liggande i en hotellsäng svärandes över INTERNET SOM GÅR SÅ SJUKT JÄKLA LÅNGSAMT!
 
Vill bara ta datorn och kasta ut den genom fönstret och se den krossas till småsmulor mot asfalten. Dock osäker på om det skulle skynda på uppkopplingen?? 
 
A ja. Hur som helst ska vi väl sova snart.
 
Imorgon ska vi hålla i en utbildning i sociala medier och innehållsmarknadsföring här i Stockholm. På onsdag håller vi i en utbildning i Helsingborg. Faktum är att vi har en hel liten turné av utbildningar framför oss runt om i Sverige. Jättekul! Känner mig lite som Nils Holgersson. Minus gåsen. 
 
 
 
Out and about i Stockholms tunnelbana.

Inredningshjälp

Idag bokade jag tid med en inredningsstylist från Mio (obs ej sponsrad) (tyvärr). Någon som har testat den tjänsten? Hen har inte varit hemma hos oss ännu men förhoppnigsvis snart
 
Vi. Behöver. Verkligen. Hjälp. Med. Inredningen. 
 
Främst med vårt allrum. Vi fattar inte hur vi ska få ihop det? Senaste tiden har vi pinterestat och köpt en del inredningstidningar för att så att säga "insupa inspiration" men jag vet ju ändå var det kommer sluta. Det kommer sluta med att jag får bryt och så åker jag och hetsköper ett halvt bohag på Ikeas rea som känns opersonligt och daterat redan innan vi har skruvat ihop skiten. Jag har inget tålamod. Dessutom kan jag inte påstå att jag tycker det är speciellt roligt att gå i affärer. Tro det eller ej. 
 
Alltså. Bättre med hjälp.
 
Jag vill ha ett hem som är personligt men ändå genomtänkt. Det ska vara modernt men ändå tidlöst. Det ska vara funktionellt men ändå snyggt. Det ska vara ljust och färgglatt. Det ska spegla oss men samtidigt spegla huset som är byggt 1960 någon gång. Det hela ska helst inte kosta skjortan heller...
 
Drömmen: 
 
 
 
 
 
 
Känner inte alls att jag ställer höga krav på stylisten, neeeej neeeej.
 
Vi förväntar oss bara ett lättare underverk. Det är allt. 
 
 
 

Livsfarligt

Jag fick sovmorgon idag.
 
- Vad skönt! säger ni.
- LIVSFARLIGT! svarar jag. 
 
Sover jag över 08-sträcket på morgonen så hamnar min kropp i någon slags sken-koma. Det är som att en helt omättlig törst efter sömn, som jag inte visste att jag hade, väcks till liv i mig. Jag bara sover och sover. Stenhårt!
 
Idag TVINGADE jag mig upp klockan 10:30 eftersom jag inte kan ligga och snarka bort hela dagen. Sen tog det säkert en timma innan det där tunga och trötta försvann ur min kropp. 
 
Jag antar att min kropp, efter alla intensiva småbarnsår, är så van vid att vara på alerten redan i gryningen / mitt i natten att den blir alldeles förvirrad om den får fortsätta sova och försätter sig i något slags chocktillstånd. 
 
 
 
 
http://picasion.com/

Det här med städning

Jag bad 6-åringen städa sitt rum igår. 
 
- Asså mamma... suckade 6-åringen. Det är inte det att jag inte vill städa. Det är bara det att jag inte orkar
 
Sen fortsatte han leka.
 
HAHA!
 
Snacka om att 6-åringen summerade mina tankar om hushållssysslor över lag. Det är liksom inte det att jag inte vill ha ett perfekt hem, det bara det att jag inte orkar.
 
Ska eventuellt brodera en tavla med det citatet. 
 
 
 
 
 

Kängurumetoden

Det är typ elva minusgrader i Skövde just nu. 
 
Jag tycker att det är trevligt med vinter, men min stackars mobil klarar inte av den typen av kyla. Jag går hemmifrån på morgonen med fullt batteri och när jag kommer till jobbet har jag 1% batteritid kvar. 
 
Stackars telefonen får väl en chock av kylan! Naken och dan som den är. 
 
Idag testade jag således kängurumetoden.
 
Alltså, jag testade att ha min mobil tätt emot min hud för att på så vis hålla den varm och batterisäker en längre sträcka. Jag placerade den i min handflata i min vante som jag sedan drog in innanför min stickade tröja. Vaaaaarmt och gott för lelle iPhonen. Och mycket riktigt, det fungerade! När jag kom till jobbet hade jag samma batteritid kvar som när jag gick hemmifrån. 
 
Ha!
 
Nästa steg blir att uppfinna en liten, liten fodrad iPhonen-overall. 
 
Mvh // i-ländaren 
 
 
 
 
 
 

Att klämma sitt huvud

Igår rotade jag igenom vår garderob i hallen. 
 
När jag var klar stängde jag dörren till gaderoben. 
 
Japp
 
Och det hade väl varit en högst ordinär stängning av en högst ordinär dörr om det inte vore för att jag glömde dra ut huvudet ur garderoben innan. SMOCK sa det så hade jag drämt dörren i mitt eget huvud. Jo det är sant!
 
AAAAAJ!
 
Förstår ni hur ont det gjorde? Jag såg små små stjärnor framför ögonen. Imorse när jag vaknade kände jag fortfarande hur det bultade i huvudet. 
 
Lärdom: Bli bättre på att se efter var jag har mitt huvud.
 
 
 
 

Kontor!

Säg hej till vårt nya kontor!
 
 
 
 
 
 


Tjohooooo! Känner mig helt pirrig. Bara att kliva in på kontorsrummet och gå lite grann på mattkanten kändes SÅÅÅÅ spännande! Vi har inte så mycket inredning ännu men vi jobbar på det. Matilda tog hit två lampor igår och jag bidrog med ett pennställ (icke att förringa). 
 
Det absolut bästa med hela kontorsgrejen är att vi har införskaffat en skrivare.
 
 


 
Jag tror inte att ni förstår hur ljuvligt det är att ha tillgång till en skrivare?? Underbart! Jag förstår inte hur jag har klarat mig innan. Idag har jag skrivit ut massa fakturor och bara njutit av ljudet av färgpatroner som smattrar mot vitt A4-papper (eller vad det nu är som låter i en skrivare). AAaaaaa... Nu står den på mitt skrivbord, skrivaren. Jag sträcker ut handen och smeker den ömt med jämna mellanrum. Så att den ska förstå hur älskad den är. 
 
Över och ut. 
 
/ Egenföretagar´n 
 

Utomhusspa

Igår var vi badade bubbel hos några kompisar.
 
Utomhus!
Så jefla najs.
 
Om det inte vore för att barnen sprang ur och rullade sig i snön för att sedan göra knonkulan ner i badet igen så hade jag somnat där bland bubblorna. 
 
Jag vill också ha en utomhusspa! Jag ser framför mig hur det kan stå på vår altan och hur jag ligger där varje kväll och läser en god bok och känner mig allmänt pånyttfödd.
 
Note to self: Spara ihop 50.000 kronor snabbt och smärtfritt. 
 
 
 

Biokväll

Igår fick vi spontant barnvakt och det utnyttjade vi genom att gå på bio. 
 
Min man ville se Star Wars men jag övertalade honom istället att se en film om en person som uppfinner en golvmopp. Min man = måttligt road. 
 
Men se vi blev båda positivt överraskade!
 
Joy heter filmen som vi såg och den var riktigt bra! Men så älskar jag även att se filmer med starka kvinnor i fokus. Joy handlar om kvinnan med samma namn som uppfann "mirakelmoppen". Till på köpte byggde hon sig ett helt imperium. En sann historia. Så häftigt! Jag vill också bygga ett imperium. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag insåg dock att jag är väldigt eh... Lättpåverkad eftersom jag redan innan filmen hade börjat fick ståpäls på armarna till reklamen av Consumer bank (?) där en pappa springer marathon och överraskas av sina påhejande och hurrande döttrar (såååååå fiiiiiint buuuuuuuuuhuuuuuäääää). Sedan blev jag helt rörd och grät en skvätt till Ikeareklamen där dom monterar bort ytterdörren till en lägenhet så att alla grannar börjar umgås (åååååå gemeeeenskaaaap så fiiiint brrrööööööööl).
 
Rent teoretiskt skulle jag alltså kunna köpa popcorn, se reklamen och sedan lämna biosalongen och fortfarande ha fått en "upplevelse". 
 
Mvh // Generellt billig i drift
 

Kontorsägare

Jag har hämtat en nyckel.
 
Och inte vilken nyckel som helst utan nyckeln till mitt och Matildas nya kontor!
 
 
 
 
 
Tjoho!
 
Jag har som sagt haft en himla ångest kring denna investering som det ju ändå är att binda upp sig på ett hyreskontrakt a` la kontor. Men av någon anledning får jag alltid ångest kring det som har med utgifter att göra, det är ett återkommande tema i mitt liv.
 
När vi köpte vår första bil (10.000 kronor kontant) var jag helt ifrån mig av oro över denna nya utgift (vad kostar bensin??) (trafikskatten, vad ligger den på??) (tänk om vi eventuellt måste bärga bilen någon gång i framtiden VAD KOSTAR DET I SÅ FALL??) och såg en hotfull kronofogde dansa framför ögonen på mig. Ja och ni minns väl vilken ångest jag hade kring alla budgivningar när vi skulle köpa hus? 
 
Sen älskar jag ju även att betala räkningar och får ett lugn i mig när så är gjort. Det är min yoga. Att betala räkningar.   
 
Hur som helst. Nu känner jag ändå ett lugn inom mig när jag tänker på kontoret. Ibland får man bara ta ett djupt andetag, blunda och kliva ut. Även om det känns läskigt. 
 
 

Nyår 2015

Igår hade vi ett gäng kompisar över för att fira nyår. 
 
Alltså, det bor ju en liten projektledare i mig. Jag älskar att ordna och duka och planera och styra upp. Moa von Spiderchick af Styra Upp skulle kunna vara mitt fullständiga namn. 
 
Igår hade jag ordnat olika lekar, tipspromenad och pulkatävling. Den senare visade sig dock vara snudd på livsfarligt på grund av snorhal pulkabacke. Snöpligt att bryta några viktiga ben årets sista dag resonerade vi och gick in istället. I övrigt en väldigt trevlig kväll! Nyårsafton på nuförtiden är mycket trevligare, lugnare och skönare än nyårsafton dåförtiden.  
 
 
 
 
Eder Spiderchick.
 
 
 
 
Dukat för middag. 
 
 
 
 
Vi tände en liten eld i vårt eldfat (eller vad det nu heter). 
 
 
 
 
Efter tipspromenad grillade vi marshmallows. 
 
 
 
 
Kvällens två lag fick var sin påse med pyssel som de skulle "uppfinna" något av. Här tar en tre våningar hög fågelholk form (klart fåglar vill bo i våningshus liksom). 
 
 
 
 
2016 nu.
 
Jag brukar vanligen ha svårt att vänja mig vid det nya året och det tar några veckor för mig att liksom arbeta in den nya tiden i hjärnan. Men vad gäller 2016 är jag i sinnet redan mitt i det. Av någon anledning? Faktum är att jag redan under 2015 tänkte att det var 2016. Done and done get the t-shirt känner jag lite med det nya året. Ingen aning om varför? 2016 känns bara helt naturligt på något vis.