All in för jul

Jag insåg just att vi mer eller mindre omedvetet har gått all in för jul i år.
 
Vi har: 
 
• Satt upp alla julstjärnor och adventsljusstakar 
 
•  Träffat tomten två gånger
 
•  Ätit julbord 
 
• Inhandlat julkalendrar 
 
• Köpt (några) julklappar 
 
•  Bakat pepparkakor
 
•  Gjort ett chokladhus 
 
 
 
 
 
 
 
•  Bakat lusseubullar
 
•  Bakat lussesemlor
 
•  Köpt hyacinter 
 
• Ätit julskinksmackor
 
Allt detta innan december ens har börjat.
 
Vad är det som händer?
 
Det enda vi inte har gjort ännu är att fira själva julafton. Men det är väl bara en tidsfråga innan vi har stökat undan det momenten också. 
 
 

En videoblogg

Jag vet inte varför men jag känner verkligen för att göra mer rörligt material. Jag tänker att det kan addera något till mitt content här på bloggen.
 
Skoja.
 
Påminn mig om att aldrig använda ordet content i samband med min blogg. 
 
Det jag vill säga är att jag känner ett sug efter att göra filmklipp. Jag var ju igång i somras och tyckte att det var superroligt med hela youtubegrejen men sen halkade jag ur det och... Jag har helt ärligt inte hittat vad det är exakt jag vill göra i form av film. Men jag testar mig fram så får vi se vart jag landar. 
 
Nu har jag i alla fall filmat lite under dagen idag och klippt ihop till en vlogg. Bland annat hade jag med mig en praktikant till jobbet idag. Håååååll till godo. 
 
 
 
 
 
Häpp häpp.

Lusse-semlor

Förutom att vi bakade pepparkakor i helgen bakade vi även lusse-semlor. Det vill säga semlor med saffransbulle och lingongrädde.
 
SÅ GOTT!
 
 
 
 
Här har ni recept för den som känner sig manad. Och läskad. 
 
Två av lusse-semlorna gick fyraåringen över med till våra pensionärsgrannar. Dom bor vägg i vägg med oss i radhuslängan. De gånger vi bakar delar vi gärna med oss till dom, det har blivit lite av en tradition. Barnen älskar att springa dit med en burk kakor eller en påse bullar eller som i det här fallet ett fat med lusse-semlor. Ibland hör jag hur barnen snusförnuftigt och stolt förklarar vad det är för något. Nästan varje gång får dom med sig något tillbaka - en godisbit eller kanske någon kaka. Budapestbakelse fick vi en gång. Det var trevligt. 
 
Jag rekommenderar den här typen av utbyte med grannarna. 
 

Livet

Tack snälla ni för alla fina och kloka kommentarer i förra inlägget
 
Samtidigt som jag går runt och bär på ångest har den här helgen även inneburit massa roligheter. 
 
Igår träffade vi tomten. Sjuåringen är övertygad om att tomten är den största bluffen sedan tandfen medan fyraåringen är övertygad om att han är the real deal. Åsikterna går så att säga isär. 
 
 
 
 
 
Efter tomtemötet åkte sjuåringen på kalas. Pappan i familjen städade huset och jag och fyraåringen bakade pepparkakor. Fyraåringen tyckte att degen skulle vara sparsamt utkavlad i en höjd av cirka 16 centimeter medan jag tyckte att en tjocklek på några millimeter nog kändes mer rimlig. Efter en del diskussion vann jag. 
 
 
 
 
 
På kvällen fick vi besök av min bror och hans fästmö. Vi käkade tacos och hade det mysigt. Barnen älskar sina mor och farbröder. Vilket är härligt. 
 
 
 
 
 
Imorse tände vi första ljuset i vår 100% icke hemmagjorda ljusstake. 
 
 
 
 
 
Sen åt vi knäckebröd med julskinka och senap. Hälften av familjens medlemmar njöt något kopiöst medan andra halvan förhöll sig något mer skeptiska till denna kombo. 
 
 
 
 
 
Vid lunch mötte vi upp släkten för julbord. Detta på initiativ av MIG. Det har gått alldeles för många decembrar i mitt vuxna liv där jag helt har missat allt vad julmat heter. Nu är det nog med det. Jag har med åren förstått att ingen kommer knacka på dörren och erbjuda mig prinskorv och räkstuvning utan vill jag ha julmat det får jag ta makten över julbordet själv. 
 
 
 
 
 
 
 Dessert och godisborden var episka. 
 
 
 
 
 
Kring dessa sockerstinna upplägg hovrade jag och fyraåringen runt en bra stund. Vi är snaskgrisar båda två. 
 
 
 
 
 
Efter två timmars julbord, flertalet desserter, godis, julmust, celmentiner och goda ostar åkte vi där ifrån. 
 
- Jag är hungrig! konstaterade sjuåringen icke ironiskt i bilen.
 
Det är sant.
 
Jag grinade en kort skvätt inombords.  
 
Sen tillbringade vi eftermiddagen hemma hos några kompisar. Och ni hör ju. Man kan ha bära på massa ångest och samtidigt ånjuta en superbra helg?!
 
Livet. 

Ångest

Tjollahopp!
 
Lördag och en tjock filt av ÅNGEST vilar över mig. Inte så roligt. Jag har blivit besviken så många gånger den här veckan angående massa olika saker och det har byggt upp en ångest. Tänkte först skriva ett långt inlägg om det men sen... Nä. Jag orkar inte. Jag är ingen ältare. Jag mår sämre av att ta upp saker jag mår dåligt över, även fast det säkert kan underlätta i längden. När jag led av en ätstörning i tonåren mådde jag om möjligt ännu sämre av att gå till psykolog. Jag förstod aldrig riktigt grejen med att sitta där och grotta ner mig i allt tråkigt. Jag ville ju må bra! Skratta. Tänka på roliga saker. Ha ORK att göra roliga saker. Men det kan ju även ha berott på psykologen. Vi kanske inte var en match made in heaven hon och jag vilket ju var svårt att avgöra som 15-åring. Hon satt mest och glodde på mig och hummade bekymrat medan jag försökte teleportera mig själv, eller möjligen henne, till en annan plats. 
 
Där emot KBT upplevde jag passade min person bättre, där fick jag mer handfasta tips att komma framåt i tankebanan. Men min ångest kommer och går så mycket att jag aldrig riktigt har fått rutin på KBT:n. Vaddå jag mår ju bra, jag har inte tid att springa där, tänker jag under ångestfria perioder och avbokar min terapi. Sen BAAM slår ångesten till och där står jag med oro upp till hakan utan en KBT-dam att hålla i handen. 
 
Jaha nu blev det visst ett inlägg om mitt mående ändå? Very well. 
 
Jag vet att jag kommer må bättre om bara några dagar. Kanske redan imorgon. Vore gött. 
 
 
 
Tända ljus, hyacinter och chokladhus muntrar upp. 
 
 

Hatlista

Varför inte förgylla fredagen med en liten hatlista? 
 
Min äckligaste mat:

Sill samt all form av icke tillagad lax. Laxen på sushi, gravad lax och sådant där. Jag önskar dock att jag tyckte om det på grund av nyttighetshalten. 

 

Kräftor gillar jag där emot. 
 
 

Hatväder:
Slask och regn. Alternativt när det är alldeles för varmt och man har 4 kilometer att gå till jobbet och kommer dit med två stadiga LP-skivor under var armhåla. 

 

Då tappar jag humöret helt och hållet:

När folk ger ett otrevligt bemötande helt utan anledning. Så. Märkligt. Eller ja, då tappar jag inte humöret helt och hållet kanske. Det hade ju varit kontraproduktivt. Men jag gillar´t inte. 

 

Sämsta musiken:

Jag vågar inte skriva hårdrock med risk för att hamna på min äkta mans hatlista.......... Gulp. Närå jag gillar faktiskt den hårdrock som min man har skrivit men i övrigt är jag inte så mycket för just den genren. Jag vill kunna tralla med i musik! *nynnar på Elektrisk med Marcus och Martinus*

 

 

 

 

Värsta tiden på dygnet.
Klockan 01:30 om jag av någon anledning inte har fått gå och lägga mig. Då kryper min nattångest fram. Hu!

Mitt sämsta humör.
PMS-ångest. Den är så lynnig och oberäknelig. Jag ser inte mina reaktioner komma. 

Sämsta grejen jag äger.
Möjligen alla ljuslyktor som jag en gång i tiden tyckte skulle förgylla hemmet (under 2010 hade jag kunnat starta en ljuslykte-butik inklusive lager) men som nu bara tar upp plats i något skåp. 

 

 

En av alla ljuslyktor som tändes 2010.
 
 

Värsta personlighetsdragen.
Ja förutom folk som är otrevliga, aggressiva, hatiska och våldsamma så måste jag säga folk som aldrig tar några  egna initiativ. Alls. Någonsin. Det är så långt ifrån min egen person att jag kan ha svårt för det. 

 

Japp.

 

Det var dagens peppiga lista.

 

Nu tar vi frrredag! 

 

Kändisar jag är lik

Jag har sett flera olika bloggare som gjort uppdateringar kring kändisar dom får höra att dom är lika. 
 
Jag har också fått höra att jag är lik en rad olika personer genom åren. 
 
Bland annat: 
 
1. Ashlee Simpson
 
 
 
 
Vi har ganska lik ögonfärg och ett extremt likt underbett (tänk att underbett kan vara så lika varandra??). När jag hade mörkt hår och bodde i London fick jag faktiskt frågan flera gånger om jag VAR Ashlee Simpson. Speciellt från australienare. Jag tror att Ashlee var stor i Australien då på något vis. 
 
 
2. Paris Hilton
 
 
Under perioden då jag var väteperoxidblond och fotade mig själv i fågelperspektiv fick jag ofta höra från er att jag var lik Paris Hliton. Jag tror att det är läpparna och möjligen näsan som är mest likt. 
 
 
3. Johan Palm från Idol 2008
 
 
 
 
Under tiden har var med i Idol fick jag dagligen höra hur lika vi var. 
 
4. Linnea Henriksson
 
 
 
 
Linnea är en annan före detta Idoldeltagare som jag har fått höra att jag liknar. Jag tror att det är främst luggstråna som är lika. Och möjligen näsan. 
 
5. Jessica Alba 
 
 
 
 
 
Vi är SÅÅÅÅÅ lika jag och Jessica Alba! Det är GALET!
 
Not.
 
Men jag har faktiskt fått höra att jag är lik henne. En gång. 2011. Efter den här suddiga bilden:
 
 
 
 
Japp.
 
Sen får vi absolut inte glömma hur lik jag är tjejen på rollatorförpackningen.
 
 
 
 
 
Samt den här personen och den här. Tjejer som helt klart är sisters from andra misters. 
 
Vilka brukar ni få höra att ni är lika?
 
 

Fint och ärligt

Jag tycker att det här var fint och starkt skrivet av Engla. Om att bli trebarnsmor, uppleva kaos, utmattning och att ha en man som kanske inte finns där hela vägen. 
 
Det senare har jag hört om allt för många gånger. En kvinna som har en man och en pappa till sina barn. En pappa som är bra och snäll och kärleksfull och allt det där men som ändå inte tar ansvar hela vägen i vad det innebär att bli förälder. Som lever på som vanligt vad gäller fritidsintressen, som sätter jobbet framför allt, som aldrig VAB:ar, inte har koll på barnens scheman eller ens deras klädstorlek. 
 
Något som sårar mig å alla mammors vägnar samt gör mig hyfsat förbannad det är när folk säger "men mamman måste slääääääppa in pappan, det är vad det handlar om". Man ba VA!? Om pappan inte tar ansvar fullt ut så är det alltså mammans fel? Öh. Eller så kan pappan i fråga bara ta och steppa upp i gejmet. Ta mer initiativ, visa att han vill och kan och har koll utan att mamman ska behöva tjata, curla, hinta, be, fråga eller bana vägen. 
 
Jag och min man har preis som många andra par också kämpat för att uppnå balans i föräldraskapet. Vi har tampats mot föreställningar och normer gällande inititativ och ansvar. 
 
- Hur hinner du med allt? brukar folk fråga mig. Du som är småbarnsmamma och allt.
- Barnen har en pappa, brukar jag svara. 
 
Helt enkelt.
 
Eller som när en äldre kvinna frågade var barnen är när jag reser i jobbet. Haha... Men så var hon själv mamma under 50-talet. Hemmafruns guldålder. Jag är glad att jag inte var mamma på den tiden. 
 
Men fortfarande år 2016 är det lätt att halka ner i gamla föreställningar om att det är mamman som ska ge avkall på karriär och fritid. Vilket man naturligtvis får om man vill. Jag vet massor av kvinnor som vill sätta mammarollen framför allt och det är helt okej, men jag känner inte igen mig i det. Jag vill ha ett jobbliv jämsides barn och familj precis lika mycket som min man vill ha det. Vi får samsas om tiden helt enkelt, vilket är en utmaning. Men det funkar eftersom båda är med på det. 
 
Hur som helst tycker jag att Englas inlägg var uppfriskande ärligt. Har du som mamma en pappa till dina barn som borde ta mer ansvar, då är det inte på ditt ansvar (också). Att ta ansvar är hans ansvar.
 
Häpp!
 
 
 
 
 

Humorhimlen avsnitt 4

Ja-happ nu kan ni lyssna till vårt sista avsnitt i Himorhimlen. 
 
Ni får möta Youtubern Sussibus som delar med sig av tveksamma julpysseltips. Ni får ta del av en ljudboksinspelning med myyyyycket svärta, inspireras av västgöten Caritas relationstips samt lära er mer om svensk kultur. Av och med mäj och Matilda. 
 
Som vanligt delar vi avsnittet med andra humorister så ni får nog spola fram en bit innan ni hör våra stämmor. 
 
Lyssna nedan eller i er närmaste pod-app. 
 
 

Cynisk

Vi såg på en film häromdagen där huvudrollsinnehavaren i första avsnittet hamnar i skottlossning med sina fiender. Hon träffas av en kula. 
 
Min man: Dom DÖDADE henne!
Jag: Nej dom dödade henne inte. 
Min man: Joooo hon dog! 
Jag: Nej.
Min man: Varför tror du inte att dom dödade henne? Dom är ju fiender.
Jag: Men snälla. Hon är HUVUDROLLEN. Filmskaparna har garanterat betalat henne asmycket pengar, det klart att dom inte fasar ut henne i första scenen. 
 
Strunt i handlingen.
 
Jag tänker på det ekonomiska. 
 
Mvh // Cynisk film-tittare
 
 
 
 
 
 

Saker jag blir sugen på

Med anledning av förra veckans magsjuka (som jag tydligen inte kan släppa utan måste fortsätta älta) tänkte jag lista saker som jag blir sugen samt INTE sugen på i dyningarna efter magsjuka. 
 
Saker jag INTE blir sugen på:
 
• Kaffe
Jag behöver inget som sätter ytterligare fart på magen... Om man säger så...
 
• Dryck med bubblor
Det bubblar redan en del i buken. Så att säga. 
 
Saker jag blir sugen på: 
 
• Milkshake
Milkshake är nästan det enda jag tänka på efter att jag har mått dåligt. En söt, chokladig, iskall milkshake... Aaa... Roten till att gott i livet. 
 
• Färska fikon 
Lite oklart varför men det är något med konsistensen som attraherar ett post magsjukt jag. 
 
• Apelsin
Att bita i apelsinköttet och känna saften rinna ner i strupen i en precis lagom stor stril... AAa! Livets elixir har jag  yrat för mig själv någon gång. 
 
• Chips 
Salt! GIV MIG SALT! Så skriker kroppen efter magsjuka. Eftersom en näve rent bordssalt antagligen är både äckligt samt direkt livshotande så nöjer jag mig med chips.  
 
 
 
Idag frisk och kry. 
 

Julpyssel

Idag kände jag för att julifiera hushållet, det är ju trots allt 1:a advent om en vecka. 
 
Bland annat satte jag ihop den här adventsljusstaken: 
 
 
 
 
 
Fin va? 
 
Jag gjorde den själv. 
 
*syrsor spelar*
 
SKOJA!
 
Klart att jag inte har gjort den själv. 
 
Var det någon som gick på det? Herreminge. Jag köpte ljusstaken färdig med ljus och allt. 
 
Jag är den minst pyssliga personen i hela Götaland. Jag är personen som frågade i en pysselbutik om man kunde  lämna in sina fotografier och få tillbaka en färdig scrapbook? Tjejen i kassan uppyste mig vänligt om att scrapbooking utför man själv, om man har lust och inspiration. Att be om en färdig scrapbook är lite som att be någon måla ens egna teckningar. Sa inte tjejen. Men jag har ju förstått det efteråt. 
 
Nej pyssel och sånt är inte min grej. 
 
Men nu känns det mysigt här hemma! Egengjort eller ej. 
 
 
 
 
 
 
 

Tveksam sovmorgon

Igår kväll förklarade jag för barnen att efter den här veckan är det viktigt att vi tar sovmorgon. En lååååång sovmorgon. Så att vi vaknar och är pigga. Speciellt med tanke på att vi ska iväg på spelkväll hos kompisar lördag kväll. 
 
Japp.
 
Men som alla föräldrar vet är tålamod och sovmorgon något som man sällan kan uppmana barn till. 
 
Tillåt mig punktera upp vår tveksamma sovmorgon: 
 
05:20 Sjuåringen lägger en fuktig mun mot mitt öra. Mammaaaa väser han. Jag kan inte sova. 
 
05:21 Sov! Det är natt! väser jag. 
 
05:22 Känner i varenda cell i hela min kropp att jag verkligen INTE orkar att det ska bli morgon innan klockan 06.
 
05:25 Sjuåringen ligger bredvid mig i sängen och sprätter som en liten otålig höna. 
 
05:26 Ligg still annars kan vi inte åka på någon spelkväll! hotar (?) jag.
 
05:26 Jag tror att det finns någon regel som säger att man inte måste vara pedagogisk innan klockan 06 på morgonen.
 
05:26 Eh. Eller?
 
05:30 Sjuåringen somnar om. Möjligen i någon slags rädsla över utebliven spelkväll. Ehum.
 
05:35 Jag börjar slappna av och känner att jag somnar o...
 
05:36 HEJ MAMMA!
 
05:36 Fyråringen kikar plötsligt upp mellan täcken och kuddar som en överraskande liten gubbe i lådan. 
 
05:36 Va?
 
05:36 Vart kom han ens ifrån?
 
05:37 Mamma när börjar spelkvällen? undrar fyraåringen oroväckande piggt. 
 
05:37 Om TOLV timmar väser jag. Sov nu. Det är fortfarande natt. 
 
05:38 Som genom ett under lyssnar fyraåringen på min uppmaning och somnar om där han ligger någonstans mellan täcken och familjemedlemmar.
 
05:39 Pjuh!
 
05:40 Jag tänker att har vi tur får vi alla ytterligare en timmas sömn.
 
05:43 Aaaa äntligen lugn och r...
 
05:44 SNAAAAARRRRRRRRRRRRRKKKKKKKKKK.
 
05:45 Vafalls?
 
05:46 Familjens pappa har plötsligt börjat snarka så att det skallrar i både fönster och trumhinnor. 
 
05:47 Överväger om jag ska resa mig och buffa till honom och där med riskera att väcka båda barnen eller helt enkelt låta snarkningarna hållas?
 
05:48 Jag chansar. Reser mig försiktigt och buffar till honom. 
 
05:49 Håller andan... 
 
05:50 Snarkningarna upphör. Inga barn vaknar.
 
05:51 PJUH! 
 
Jag somnade om tillslut. Och vi sov allihopa till strax efter 07.
 
HALL-E-LUL-JA! 
 
 
Skål i kaffe och pyjamas. 
 

Peppen

Hej från andra sidan! Den friska sidan. Japp. Vi lever åter i vårt hushåll, efter magsjukans besök. 
 
Skönt att det snart är helg. Förutom att hela familjen mått bajs i olika omgångar har den här veckan även varit full av deadlines och möten. Det är roligt och tacksamt att ha mycket att göra men det kan bli stressigt när allt kommer på en gång. Jag har även en briljant, snudd på imponerande, förmåga att stressa upp mig på förhand över saker vilket inte underlättar. 
 
Men nu så.
 
Allt är inlämnat och allt avklarat. Vi är friska. Den känslan alltså. Förlösande. 
 
I måndags skickade jag även in vårt sista avsnitt till Humorhimlen på P3. 
 
Fick tillbaka det här svaret från min kontakt på P3:
 
Lysande. Tycker det här är det bästa avsnittet så långt. Bra jobbat, ska bli en ära att sända ut detta, och har varit ett nöje att jobba med er. Fortsätt skapa humor för ni är roliga!!!
 
Förstår ni peppen jag känner? Snacka om fina ord!
 
Både jag och Matilda vill gärna forsätta jobba med humor. Vi vet inte riktigt hur ännu. Men jag har en dröm om att få vara med och skriva manus och skapa humoristiskt innehåll både till radio och tv. Eller kanske teater? Hmm... 
 
Vi får se hur det utvecklar sig.
 
 
 
 
 
 

Magsjuka hej hej

Kort efter att jag publicerade gårdagens inlägg började jag känna mig... Konstig. Sen kom min man hem från sin innebandy och kände sig konstig han med. Vid 22 vaknade sjuåringen och meddelade att han kände sig konstig. Sedan var magsjukan ett faktum. HU! Natten var inte rolig. 
 
Idag har alla utom fyraåringen legat i sängen hålögda och orkelösa. Inte helt optimalt att den minsta känt sig piggast. Men men. På något sätt har vi fått dagen att gå.
 
Svärfar har varit här med milkshakes vilket alltid är det enda jag är sugen på i sviterna efter magsjuka. Sen var min pappa här med blåbärssoppa och fil. Tacksamt att ha familjen nära. 
 
 
 
 
Nu känner jag mig helt vimmelkantig. Måste lägga mig igen.
 
Vi hörs imorgon!
 

Konstigt

Jag nattade barnen ikväll. Låg brevid fyraåringen i hans säng.
 
Jag: Godnatt!
Fyraåring: Godnatt.
*tystnad*
*tystnad*
*tystnad*
Fyraåring: Mamma...
Jag: Ja?
Fyraåring: Man får faktiskt inte säga till någon att den är konstig. 
Jag: Nä. 
 
*tystnad*
*tystnad*
 
Ja. 
 
Det där var ju lite... Konstigt samtal?
 
Men det sa jag inte. 
 
 
 
 
 

Lussebullsbakning

Idag har jag vab:at med fyraåringen. Han har varit rätt pigg så vi aktiverade oss med lussebullsbak. 
 
Roligast tyckte fyraåringen det var att pensla bullarna med ägg. Eller "sminka" bullarna som han själv uttryckte det. 
 
 
 
 
 
Resultat: 
 
 
 
 
Som många av er vet bakar jag efter världens bästa lussebullsrecept! Både ni och andra vänner brukar fråga mig om det vilket gör att jag har börjat inbilla mig att det är jag själv som har kommit på receptet.
 
?
 
- Ni förstår JAAAAAG har världens bästa recept... mallar jag mig i bekantskapskretsen.
 
Fast det är inte alls mitt receptet. Det ICA Buffés recept. 
 
Men ändå. 
 
Hemligheten med detta lyckade recept är att INTE smälta smöret och INTE värma upp mjölken. Allt ska vara kallt. Russin samt saffran skall blötläggas innan använding. Dessa knep förvandlar bullen till ett gult fluffigt litet saffransmoln.
 
- Va? Åt jag just en bulle? undrar man förvånat när det fluffiga lilla molnet passerar gommen. 
 
 
 
 
Nå väl.
 
När jag och fyraåringen var klara med lussebullarna var jag farligt nära att uttala meningen "snart ska vi baka pepparkakor också". Men som väl var lyckades jag svälja orden precis innan de kom ut. Fyraåringen har nämligen tjatat om att få baka pepparkakor sedan dagen efter vi bakade det i december 2015. Men så någon gång förra månaden avtog frågandet. Så nu försöker jag att inte påminna honom förrän det faktiskt är dags. Dumt att väcka det pepparkakssug som sover. 
 

Slangord då och nu

Det är med fascination jag läser ungdomarnas slangord nuförtiden. Typ: Swag, yolo, fett, gussar, keff och så vidare. Det låter så ballt! 
 
När jag var ungdom på 90 och 00-talet var slangorden inte alls lika häftiga. 
 
Slangord under min uppväxt: 
 
IQ fiskpinne
Det här var en förlämpning. Ingen ville ha IQ som en panerad fiskbit heller. Ibland sa vi även IQ Fiskmås. Dock utan att ha närmare vetskap om vilken IQ-nivå fiskmåsar ligger på.
 
Shit pommes frites
När man var förvånad, förfärad eller fascinerad utbrast man SHIT POMMES FRITES! Det rimmade ju så härligt. Var man extra cool utbrast man SHIT POMMES och struntade nonchalant i att det inte rimmade. 
 
Gött mos
Om något var gött mos - ja då var det bra. Väligt bra. Logiskt såklart, då få saker i livet är bättre än ett riktigt vällagat och gött potatismos. 
 
Kötthövve
Det här var, likt IQ fiskpinne, också en förolämpning. Ett hövve bestående av bara kött och lite eller ingen hjärnsubstans, kunde inte tänka så långt. 
 
Bauta-stort 
Saker kunde vara stora. Eller så kunde dom vara BAUTA STORA! För det mesta räckte det dock med att beskriva saker som bauta för att folk skulle förstå storheten. 
 
Ba
Han ba jag ba den ba hon ba... Vi fullkomligt strösslade meningarna med ba under 90 och början av 00-talet.
 
En gång när jag och min kompis stod i kö i mataffären och babblade vände sig damen framför oss om och utbrast irriterat ursäkta men vad betyder egentligen det där "ba"??
 
Vi ba - shit pommes! Snacka om bauta pinigt. Vilket kötthövve. IQ Fiskpinne eller vad?
 
 
 
 
Kvinna med minnen av slang. 
 
 

Nytt avsnitt av Humorhimlen

I lördags sändes mitt och Matildas tredje avsnitt i Humorhimlen på P3. 
 
Den här gången får ni höra höstens hetaste filmtrailers, ni får vara flugan på väggen under ett möte på arbetsförmedlingen och så får ni även följa en stressad tågvärd under hennes utmanande arbetsdag. Bland annat. Och mycket mer. 
 
Ni kan lyssna här nedan eller så finns avsnittet i eder närmaste podcast-app. 
 
MoMa, det är vi det. 
 
Väl mött! 
 
 

Drömkväll med Marabou

Igår var jag inbjuden till att fira Marabou 100 år på Annexet i Globen. Man och 7-åring följde också med. Temat var tivoli. 
 
 
 
Temat var tivoli.
 
 
Första delen av kvällen ägnades åt olika tivoliaktiviteter där vi fick kasta pil, pricka boll, snurra chokladhjul med mera. Vid varje aktivitet vann vi choklad i mindre eller större format, beroende på hur vi presterade. Men vann gjorde vi hela tiden till 7-åringens stora lycka. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Chokladfontän! 7-åringen missförstod att man skulle doppa frukt i den rinnande chokladen och doppade istället hela sin hand. Ops! Eller så var det inte ett missförstånd utan något han prickade av från sin bucket list. 
 
 
 
YES!! Vi vann en megachoklad! ÄNTLIGEN! Känns som en revansch för alla år av chokladhjulsförluster på Liseberg. 
 
 
 
 Hej daim.
 
 
 
Andra delen av kvällen bestod av underhållning i form av musikalisk nostalgikavalkad. Marabou överlämnade även 1 miljon kronor till Rädda Barnen vilket var fint att ta del av. Mat blev vi också bjudna på. 
 
 
 
 
The Foo var kvällens överraskning. Jag vet inte ens vilka de är. Här kan man fundera på om det är jag eller Marabou som fyller 100 år.........
 
 
 
Nöjd chokladälskare efter en lyckad kväll. 
 
 
 
Kvällens vinstskörd. 
 
 
Ni behöver väl inte visa den sista bilden för vår tandläkare........ *gulp*
 
Fast vi kommer nog dela med oss en del av all choklad. Vi har redan hört från personer i bekantskapskretsen som kan tänka sig att offra tandhälsan en smula. 
 
Tack Marabou för en kväll som vi, men framför allt vår 7-åring, sent kommer att glömma! 
 

Stockholm igen

Ja-happ. Då befinner jag mig i Stockholm igen, vid Globen närmare bestämt. Den här gången i bloggsyfte.
 
Jag är nämligen inbjuden till en drömkväll med Marabou eftersom Marabou fyllet 100 år i år. Med mig har jag även min kära man samt vår 7-åring. Den senare är RÄTT så peppad på den här kvällen. Om man säger så. 
 
Vi bor precis vid den här bollen:
 
 
 
 
Lite häftigt faktiskt. Jag har bara sett Globen på håll tidigare. Nu skulle jag kunna slicka på den. Om jag hade velat. Men det vill jag inte. Tror jag.............. 
 
Uppdaterar er om kvällen imorgon. 
 
Trevlig lördagkväll hörrni! 

En jobbdag

Det har varit mycket jobb för mig och Matilda den här veckan och idag avrundade vi med en föreläsning i Stockholm. 
 
När jag kom till tågstationen i Skövde imorse såg jag att vårt tåg var försenat en timma. 
 
 
 
 
Härligt! Not.
 
Vi svor våra sedvanliga ramsor över SJ, konstaterade för femtonde gången i år att vi betalar alldeles för dyra biljetter för ingenting och satte oss sedan och väntade. Och väntade. Och väntade. Till slut kom tåget. 
 
Under resan till Stockholm roade jag mig med att ordna nagelbandsformen med en penna. 
 
 
 
 
 
Något ska man ju sysselsätta sig med. 
 
Väl framme i Stockholm föreläste vi om sociala medier på ett företag. Det var roligt! Den här gången blev vi presenterade som "sociala medie-gurus". En presentation jag kan leva med. 
 
 
 
 
 
Efter föreläsningen fick vi brottom till tåget för jag hade visst råkat boka en avgång utan att tänka närmare på hur lång tid det tog att ta sig till stationen. Stockholm är inte Skövde, tydligen.
 
Vi bokade snabbt en taxi.
 
Som aldrig kom.
 
Just när vi tänkte att nu missar vi tåget rullade en taxi upp vid trottoarkanten. 
 
- Har ni bokat? frågade chauffören. 
- Ja, svarade vi. 
- Då ska ni inte åka med mig. Ingen har bokat min bil, konstaterade chaffören. 
- Joooo vi vill boka dig! tjoade vi och kastade oss in i baksätet.
- KÖÖÖÖÖÖR, skrek vi.
 
Inte.
 
Men typ.
 
 
 
 
Med 10 minuters marginal kom vi fram till stationen. Pjuh.
 
Bonus med dagen var att vi fick med oss var sin goodiebag full med choklad. 
 
 
 
 
Nu sitter jag på tåget mot Skövde och mår som en QUEEN. Som ni kanske förstår. 
 
Över och ut. 

Superparet!

Min man har fått världens bästa luktsinne!
 
Jag har inte upplevt att han har haft det tidigare. Eller så är det jag som har fått ett försämrat luktsinne? Jag vet inte. Men min man har i alla fall haft ett imponerande luktsinne det senaste. Igår sniffade min man upp en alldeles för gammal gurka i kylskåpet och jag kunde inte ens känna lukten när han höll gurkan framför mig? Eller en annan dag när han sa att det luktade unket på toaletten och jag kunde inte känna någonting (det kan ha varit jag som var upphovskvinnan) (man blir lätt blind för sina egna lukter).
 
Jag kan i alla fall trösta mig med att jag har hörsel deluxe. Jag har ju skrivit om min superhörsel tidigare. Man skulle kunna beskriva mig som ljudkänslig men jag föredrar att vinkla det positivt - jag är en HEJJARE på att höra! Så kan man säga. 
 
Min man har alltså superluktsinne och jag har superhörsel.
 
Vilket par vi är!
 
Tillsammans kommer vi antagligen att nå oanade höjder inom ännu oklara områden. 
 
 
 
Superhöraren. 
 

Föreläsning med typ unga internettjejer

Vaknade i morse och kände... Röv.
 
Ungefär så.
 
Ja ni vet ju. Valet. Trump.
 
Orkar inte ens skriva om eländet. 
 
Well. En dålig morgon blev till en ytterst trevlig kväll. Jag och Matilda var nämligen inbjudna att tala på en Ladies Circle-kväll med 200 kvinnor i publiken. SÅ KUL!
 
Vår föreläsning handlade om möjligheterna som internet ger och hur det är att vara företagare och kvinna. Bland annat delade vi med oss av några av de presentationer som människor använt om oss i professionella jobbsammanhang.
 
Till exempel: 
 
Tjejerna (viktigt att peka ut ze kön, så ingen missar)
Skövdetjejerna (här har man fått med staden också)
Bloggtjejerna (Matilda bloggar inte och min blogg har inget med vårt gemensamma företag att göra)
Bloggerskorna... Eller... Vad är det ni gör egentligen? (hmm ja det kan man fråga sig)
Internettjejerna (haha vad är det ens?)
Mammorna (fast inte din mamma va?)
Småbarnsmammorna (ja-happ)
Unga kvinnor... Eller typ unga. Höhö. 
 
Haha! Ja. Det är sant. Det här är beskrivningar som folk använt om oss när vi har blivit presenterade i jobbsammanhang. 
 
Jag är stolt över att vara både mamma, bloggare, tjej och "typ ung". Men mitt kön, familjesituation och ålder har inget med mitt företagande att göra. Jag har även svårt att tro att en man med eget företag blir presenterad som en "småbarnspappa" före någonting annat. Får jag och Matilda själva välja vill vi bli presenterade som Företagare och möjligen Digitala Entreprenörer. Tack und bock. 
 
Idag fick vi härligt nog en jättefin (och framför allt passande) presentation och det var roligt att tala!
 
Tack för att vi fick komma! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Funderingar om ringfingret

Ringfingret alltså.
 
Vad är det för finger egentligen?
 
Det går inte peka ordentligt med det, inte tumma, inte vifta glatt på det och inte peka fula tecken (inte så att det ser coolt ut i alla fall). Det är liksom inte riktigt bra på nåt, lille ringfingret. 
 
Det är dessutom slöare och mindre vigt än alla andra fingrar och klarar sig inte riktigt på egen hand. Jag tänker att något måste ha gått lite, lite fel när någon skapade handen och drog ledningarna mellan fingrarna?
 
Det är väl därför vi har kommit på att vi ska bära ringar på ringfingret. Så att det ska få en vettig uppgift i livet och inte bli helt ensamt och utslaget. 
 
 
 
Spiderchick i anatomiska funderingar. 
 
 

Retroaktiv upprördhet

Tre saker från min skolgång som jag upprörs över retroaktivt:
 
1. Att jag som tjej fick höra att jag var bra på saker för att vara tjej. "För att vara tjej"?! Vad är det för sätt att uttrycka sig på? Ungefär som att mitt kön är ett handikapp som ska ligga mig till last.
 
2. Att det platta, mer lätta, brännbollsracket kallades för "tjejrack". Ingen förväntade sig nämligen att jag, i egenskap av tjej, skulle klara av att träffa tennisbollen med den avlånga racket. De killar som ville (läs: var tvungna) att använda tjejracket gjorde det med skam i blick. Ingen ville ju vara tjejig. 
 
3. Att vi alltid fick höra att vi tjejer inte kunde umgås i grupp. Det var en vedertagen sägning som även jag själv gick på. Men liksom, ursäkta? Är det några som är bra på att sköta det sociala livet med middagar, fika-på-stan, möhippor, babyshowers, förfester, mingel, lekdejter med barn, bokcirklar, träningsgrupper och kompisträffar så är det väl quinns? Att kvinnor inte kan samarbeta eller umgås i grupp är helt enkelt inte sant.
 
 
 
 
 
 
Slut på retroaktiv upprördhet. 

Visit i Varberg

Halloj! Jag har inte hunnit sitta vid datorn sedan fredags lunch. Tur att jag kan uppdatera bloggen från telefonen så att jag inte helt tappar bort mig någonstans ute i fysiska livet. 
 
Nå väl. Vi kom just hem från vår lilla mini-visit i Varberg. Vi besökte några kära familjevänner där modern i fråga är en före detta kollega till mig från Göteborgstiden. Jag var ju inköpsassistent en sväng som ni kanske minns, ni som har hängt med. Vi hade så himla roligt tillsammans på jobbet och det var verkligen omedelbar vänskapsattraktion när vi träffades. Ni vet när man känner att man klickar med någon direkt och har alla energier på samma våglängd. Vi har fortfarande väldigt roligt tillsammans hela familjerna och jag är glad att vi har behållt kontakten.
 
Helgen har bestått av prat, skratt, barn som lekt, tapper promenad i snålblås, fik på stan, Prosecco, världens godaste middag, övernattning och mysig frukost. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kompisarna har bytt hus sedan sist vi var där. Världens finaste hus! Jamenar spana in lampknapparna: 
 
 
 
 
Hur kan man inte älska ett hus med sådana lampknappar?? Både jag och 4-åringen var helt fascinerade och tände och släkte möjligen onödigt mycket. 
 
Nu är barnen ute och leker i snön som fallt över Skövde och själv överväger jag att googla "flytta + varmt + land + prisvärda + alternativ + pendelavstånd + Sverige".
 
A ja.
 
Härlig helg har vi haft hur som helst. 

Varberg!

Just nu befinner vi oss hos goa vänner i Varberg. Det trevliga sällskapet övervinner snålblås och regnslask. 
 
 
 
 
Nu ska vi dricka bubbel och äta middag. 
 
Vi hörs imorgon! 
 

Halloweenmiddag

Ikväll är vi bjudna på Halloweenmiddag. 
 
Jag är Jokern och 4-åringen är Batman... Gulp. Kommer bli en tuff kväll. För mig. 
 
 
 
 
 
 
Min man är en ilsken hårdrockare som levt... Ett tufft liv? 
 
 
 
Sjuåringen är ett skelett. 
 
 
 
 
Tillsammans bildar vi för kvällen en ganska brokig familj. Får man väl säga.
 
Över och ut. 

Svek

Fyra svek man kan göra mot sin partner (sveken är möjligen av en förlåtande, vardaglig karaktär): 
 
1. Disksveket
Tänk dig. Du har slitit och stånkat i flera minuter med att avlägsna disk från diskbänken ner i diskmaskinen. Du kanske till och med ägnade dig åt att tömma diskmaskinen innan. Hur känns det då i själen när din partner kommer gnolande som en liten speleman och ställer använt porslin PÅ DISKBÄNKEN!! SOM DU JUST RENSADE!! KANSKE TILL OCH MED TORKADE AV!! VERSALER ÄR INTE NOG FÖR DETTA HORRIBLA SVEK!! 
 
2. Toalettsveket 
Din partner sitter i godan ro och uträttar sina behov på porslinstronen. När hen är klar använder hen glatt upp allt toalettepapper och kvar blir bara en liten, tunn fiberflik som inte ens hade varit stor nog för ett ekorrbarn. Sedan avlägsnar sig din partner från toalett utan att sätta i en ny pappersrulle i hållaren. In kommer nästa part och bestiger porslinstronen ovetande om att hen snart ska upptäcka att det endast finns en liten, liten ekorrbarnsflik till fiber kvar att torka sig med. För rekar man toalettpappermängden innan man slår sig ner??? Nej det gör man inte. 
 
3. Musiksveket 
Na na na na na na går du hemma och nynnar glatt till tonerna av din favoritlåt. Åååå vad bra den är! Just som du inväntar den bästa delen av hela låten bryts musiken. Pang bom ploff puff. Tystnad. Sedan kör plötsligt en helt annan låt igång?? För då har tydligen din partner bestämt sig för att bli regerande DJ. Och där står du och är alldeles snuvad på refrängen. 
 
4. Seriesveket 
Svekernas svek är ändå när ens partner ensam tittar på ett, eller ännnu värre, FLERA avsnitt av en serie som man egentligen ser på tillsammans. 
 
- Vad har du gjort ikväll medan jag vart borta?
- Sett fyra avsnitt av Orange is the new black.
- DU GJORDE VAD?? 
 
Ja ni hör ju. 
 
Slut på vardaglig sveklista. 
 
 
 
 

Humoridéer

Idag har jag och Matilda spånat idéer till vårt avsnitt 4 av Humorhimlen. 
 
 en timer på 5 minuter och så får man skriva ner så många idéer man bara hinner på lappar. Bra eller dåliga eller briljanta eller askassa idéer spelar ingen roll, bara det nedtecknas. Här chockar vi igång våra hjärnor, kan man säga. 
 
Efter det går vi igenom alla lappar och sållar bland idéerna. De idéer vi märker att båda börjar spåna och fnissa spontant kring är i regel bra idéer. Sedan delar vi upp de utvalda lapparna mellan oss, ungefär fem per person. Vi ställer timern igen på 15 minuter och så får man skriva så mycket man bara hinner på varje idé. Ett grovmanus kan man säga att vi skapar här. Att ha tidspress är viktigt för annars finns risken att man bara sitter och filurar eller tänker på senaste avsnittet av Bachelor eller seglar iväg ut på internet någonstans. Och det är sällan bra för ett manus. 
 
Efter 15 minuter briefar vi varandra och sedan kör vi en skrivkvart till. 
 
Efter det läser vi manusen tillsammans. När man läser saker högt och mot varandra hör man snabbt vad som funkar och vad som behöver skrivas om. 
 
Sen putsar vi och renskriver och läser högt tills vi känner oss nöjda. 
 
Efter det bokar vi en dag för inspelning vilket brukar ta ungefär 5-6 timmar i anspråk, ja inspelningsdagen alltså inte bokningen. Vi spelar in med egen utrustning i mitt vardagsrum, fancy pancy. Efter det är det redigering som gäller, vilket jag sköter, och det brukar ta 2-3 timmar. 
 
Japp. 
 
Så går en process av Humorhimlen till för oss. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gott och blandat

Idag åkte jag från jobbet och mötte upp övriga familjen, som har höstlov just nu, vid bion för att se Trolls. 
 
 
 
 
 
Filmen var bra! Inte lika bra som Husdjurens hemliga liv som är den bästa filmen ever sedan Titanic typ, men helt okej. 
 
Titta förresten vad det satt för lapp på parkeringsautomaten:
 
 
 
 
 
Ha! Plötsligt händer det. Jag tror att det är universums sätt att ge tillbaka för att jag behövde betala för att inte gå till tandläkaren.
 
Idag hittade jag och Matilda förresten ett examensarbete om oss. Närmare bestämt en samtalsanalys av vår podcast och vår tvodd. Det som har analyserats är initiativtagande, samtidigt tal, uppbackningar och talutrymme. 
 
Så himla roligt att läsa! 
 
Saxat ur arbetet: 

 

Samtalen brukar gå lugnt till och programledarna behandlar varandra med respekt, exempelvis genom att inte prata i munnen på varandra.

 

Och:

 

Samtalen är även i tvodden lugna och sansade. Den som talar får ofta tala till punkt och det uppstår inga ansiktshotande situationer. Tempot känns ändå något högre än i podden och samtalsdeltagarna förställer rösterna oftare, bland annat för att imitera andra, poängtera något eller för att uttrycka sarkasm. 

 

Även: 

 

Moa för samtalet framåt och kontrollerar innehållet medan Matilda är en flitig uppbackare. I tvodden är Moa något mer aktiv, tar fler initiativ och är en flitigare uppbackare och detta gör att hon skulle kunna fungera som samtalets ledare.
 
Haha! Älskar´t. 
 
Jag hoppas att personen som skrev arbetet fick bra betyg. 
 
Och ni missar väl inte mig och Matilda i Humorhimlen va va va??