Sista dagen på året

Jahapp då har vi kommit till årets sista dag.
 
Ikväll blir det PAAAAAAAAAARTY!! UNTZ UNTZ UNTZ! YEAHHHHH! Klackarna i taket tjalalalala klackarna i taket tjaaaaaaaaalalalala...
 
 
 
 
 
... SKOJA! 
 
Herregud ett av mina största glädjeämnen i livet är att jag har passerat fest-strecket vad gäller nyår. Jag längtar inte tillbaka till ungdomens dagar alls vad gäller den aspekten. Hu! Mina bästa nyårsaftnar har jag upplevt sedan jag barnen kom. Det blir som det blir. Jag älskar föräldralivet på det sättet.
 
Ikväll ska vi ha gäster. Barn och vuxna huller om buller. Lekar, spel, kvällsvandring i skogen, marshmallowsgrillning över öppen eld och trerättersmiddag står på agendan. Samt naturligtvis min årliga nyårsquiz som absolut ingen efterfrågar men som jag gladeligen sätter ihop varje år. Är det traditon så är det!
 
 
 
 
Vi blir totalt 14 personer. Egentligen får vi inte plats allihopa men jag tänker att vårt hushåll är som en humla. En humla kan ju egentligen inte flyga men gör det ändå. Vi får egentligen inte plats men vi kör ändå. Finns det hjärterum då finns det sjärterum.
 
 
 
 
Mina tre hetaste tips för bästa nyårskänslan: Ballonger, blommor och servetter i glasen. Behövs inte så mycket mer. 
 
 
 
 
Gott Nytt År kära vänner! 
 
Vi hörs nästa år! Mjehehe... 

Så gick vikingachipsen i graven

Så kom då dagen då jag insåg denna chipssorts rätta namn:
 
 
 
 
 
Vickningschips.
 
Jag upprepar. VICKNINGS-chips.
 
Under hela den chipsmedvetna delen av mitt liv har jag trott att dom heter VIKING-chips. Förpackningen är ju blå och jag har någonstans dragit en parallell mellan Sveriges flagga och vikingar. Supernordiska chips liksom. Märkligare teman har väl upprättats i samband med snacks. 
 
Men neeeeeej då. Dessa friterade potatisar har alltså inget med skäggiga karlar och träbåtar att göra. Istället är det vickning som åsyftas??
 
A ja.
 
Om jag nu ändå ska omvärdera halva min existens så kan jag väl likväl göra det under årets näst sista dag. 
 
 

Horoskop 2018

Jag måste säga att mitt horoskop för 2018 ser lovande ut. Oooh ja. 
 
Ifall jag tror på horoskop?
 
Om dom är dåliga - nej.
 
Om dom är bra - ja.
 
För 2018 är mina karriärhoroskop bra så jag tror självklart att allt kommer slå in! 
 
 
 
 
Superhärligt år? Jo jag tackar på förhand. 
 
 
 
 
Okej, jag vet att det är lätt att applicera horoskop på sitt eget liv och ba det stämmer jööööh! Men det här med bromskloss tycker jag faktiskt stämmer. 2017 har inte varit mitt år rent jobbmässigt. Jag har fått massor av nej på förslag som jag har lämnat i olika projekt. Jag var aktuell för jobb som sedan inte alls kändes bra i magen. Jag har testat stand up och fick black out. Jag har blivit besviken på samarbetspartners med mera med mera. Sen har mycket i jobbet även varit bra, men överhängande många delar har varit segarbetade. Jag ser MYCKET fram emot mer vind i seglen. Det förtjänar jag. 
 
 
 
 
Det här med två spår tycker jag också stämmer. Jag vill förvisso alltid tusen olika grejer (är verkligen en typisk tvilling i den aspekten) men det senaste året har jag i tanken velat mellan två drömmar specifikt. Den ena är att satsa mer seriöst på humor. Den andra är att jobba med barn som målgrupp. Fråga mig inte hur eller på vilket sätt, det är bara en känsla jag har. 
 
Well. Välkommen 2018 säger jag. 
 
Jag har förresten hämtat min årsfakta (ni hör, nu kallar jag det för fakta) från Elle och Damernas. Hur ser era horoskop ut? Får ni en känsla av att dom kaaaan stämma eller är det ren humbug? 
 

Att stå på barrikaden

I veckan kände jag att det var dags att plocka ut granen. 
 
Det blev en strösslig historia om man säger så. Det visade sig nämligen att cirka en miljard barr var redo att lämna sina grenar. Herre jösses. 
 
- Paaaaass opp! Nuuuuu faller vi! kommenderade antagligen chefsbarret och så föll di alla till golvet i samlad tropp. 
 
 
 
 
Så efter att jag slängt ut trädet på vår altan och alltså dragit det genom vardagsrummet och en hall, var det barr exakt över allt.
 
 
 
 
 
Ett tag kände jag mig helt BARRikerad. 
 
 
 
 
Nu kommer vi antagligen hitta barr i hörnen ända fram till påska...
 
... ÅR 2028!
 
Nåväl.
 
Jag hade gärna haft kvar granen några dagar till om det inte vore för att vi ska ha gäster på nyår och det blir för trångt om vi även ska samsas med ett barrträd. 
 
Ja ja. Hellre några barr i hörnen än... Ja... Än... Okej nu kommer jag inte på något bara för det. Men ni kanske själva kan tänka ut något förnuftigt och gärna smart?

Smörig julklapp

Förutom dessa fabulösa julklappar fick jag även en annan mycket bra present. Nämligen pariservåfflor som min mormor hade bakat! 
 
Aaa jag ÄLSKAR pariservåfflor! För er som inte vet så är det smördegskakor med smörkräm i mitten. Ni hör ju. Så mycket smör koncentrerat i en och samma kaka kan inte gå fel. 
 
 
 
 
 
 
Vi var hemma hos mormor på juldagen och då skulle jag ta med mig våfflorna hem. Något jag naturligtivs glömde bort i samma sekund som jag ställde burken i hallen "för att komma ihåg". Vi fick vända tillbaka efter halva vägen hem. 
 
- Det man inte har i huvudet får man ha i benen, menade mormor när jag kom springande in till henne igen.
 
Och DET mina vänner är en sägning som kan appliceras på mycket i mitt liv*
 
* I synnerhet när jag är och storhandlar utan en inköpslista
 
 

Årsresumé 2017

Med bara några få dagar kvar av 2017 kommer här en liten sammanställning av året...
 
Januari: Jag träffade mitt medium. Allt det hon sa har stämt, förutom det där med pusselbitar som snart blir ett tydligare pussel. Det känner jag inte av ännu. Men jag vet att det kommer. Vad jag inte skrev till er då var att mitt medium även sa att till sommaren kommer jag träffa en person som jag är bekant med sedan innan, som kan komma att betyda mycket för mig. Nu förstår jag att det är Regina hon pratade om. 
 
Ferbuari: Jag började som medlem i nyhetspanelen i Radio Skaraborg. Fick akut börja verka påläst och lära mig saker om fransk politik och nationella militärövningar. 
 
Mars: Jag fick min första rynka. Hamnade i i-ländsk ytlighetschock och det är egentligen allt jag minns från den månaden. Just det ja vi var på Mellofinalen i Stockholm också.
 
April: Vi åkte till Mallis. En mysig resa med min fina familj. Jag och min man blev fotobombade av en Minion, som ni kanske minns. 
 
 
 
 
Maj: Kattmao och Rex flyttade in hos oss. Dessutom bröt jag näsan i en dramatisk fotbollsmatch. Jag och Matilda sa upp vårt kontor och jag lärde mig att alltid lita på min magkänsla. Jag var nämligen inte helt bekväm med kontorsidén från första början. Något som jag då tolkade som "feghet" eller "noja" men som jag nu har lärt mig är min magkänsla som säger nej. Med det sagt har kontorandet varit lärorikt och självklart roligt. Det var bara inte vad vi egentligen behövde. 
 
Juni: Vi hade möhippa för min blivande svägerska. Jag var aktuell för en tjänst på barnradion i Göteborg. Men efter en del velande och mycket ångest drog jag mig ur. Jag är inte beredd att ge upp mitt andra företagande och dessutom tror jag att tåg-pendlingen hade varit dödsstöten för min redan ansträngda relation till SJ. 
 
 
 
 
 
Juli: Vi åkte på världens bästa resa till Norge. Sen besökte vi Örebro vilket fick ett dramatiskt slut då Pruttibangbang rullade mot sin sista vila (RIP bang bang).
 
 
 
 
Augusti: Jag skrev på mitt stand up-material, övade, mådde illa, övade, mådde illa och hade diarré varje dag. Sen gifte sig min bror med världens bästa Hanna! Jag krashade deras bröllopsbild på ett hårresande vis vilket även blev min mest gillade bild på Instagram 2017 (inget ont som inte för något gott med sig). 
 
 
 
 
September: Jag deltog på Lund Comedy Festival. Jag har svaga/inga minnen från ögonblicket på scen. Men! Jag minns mycket väl det stöd som jag fick från mina fina vänner! Elin, Ammi, Matilda, Mari och Erika - I LOVE YOU! Dessutom kom Regina och stöttade. ORKA att jag har så många fina människor runt mig. I mitten på månaden kickade jag igång Veckans Smash med Regina. 
 
 
 
 
Oktober: Vi fick, efter nästan tre månader som bil-lösa, en ny bil! Jag vet att materiella saker inte har någon betydelse i det långa loppet MEN HELSKOTTA VAD SKÖNT DET ÄR ATT HA EN BIL JAG VILL ALDRIG VARA UTAN DET IGEN JAG ÄLSKAR MOTORFORDON! Jag var även nominerad till Årets Veteran i Stora Influencerpriset. Plus att jag fick veta att jag ska bli faster! Snacka om bra månad. 
 
 
 
 
November: Vi åkte till Örebro igen. Vi åkte därifrån MED vår bil. Den här gången. 
 
December: Jag rundade av året på ett mycket lugnt vis. Säg den kvadratmillimeter av vår soffa som min rumpa inte har nuddat under december?? Behövligt. 
 
Ett kontrastrikt år på många vis. 
 
Överlag har 2017 framkallat framförallt tre känslor hos mig: Eftertanke, tålamod och tacksamhet. 

Tre julklappar

Tre klappar jag fick i år:
 
1. En perkulator-plopp 
Ploppen på vår perkulator gick sönder för några år sedan och sedan dess har den stuttit fast med en bit fuktigt hushållspapper vilken med tiden har förvandlats till en svart, förkolnad (om än väldigt stadig och pålitlig) klump. 
 
 
 
 
- Hej inte så tjusigt, säger ni.
- Hej briljant LIFE HACK! säger jag.
 
Snacka om smart lösning!
 
Men nu fick vi alltså en ny plopp, av svärmor. 
 
 
 
 
 
2. En ny perkulator
Min mamma gick steget längre och gav oss en helt ny perkulator. Vår familj vill väldigt gärna slippa vårt life hack, tolkar jag det som. Hur som helst en bra gåva för när vi är många personer kring bordet brygger vår nuvarande perkulator lite för lite kaffe. 
 
 
 
 
3. En gris med mitt namn på 
När jag var liten fanns det aldrig några prylar med mitt namn på eftersom ingen mer än ungefär jag hette Moa på 80-talet. Detta vill min mamma gottgöra mig för i efterhand och när hon hittade det här lilla gris-hänget med mitt namn på så köpte hon det.
 
Tja... Hm... Alltså... Jag tycker att grisen är...
 
 
 
 
 
 ... SÅ FIN!
 
Den kommer ha en hedersplats i granen från och med nu. 
 

Julafton 2017

Julafton 2017 gick till en början av stapeln hemma hos min mamma. Som alla andra år. Maj god jag älskar när julafton är som den alltid är! Det är verkligen något jag vill föra vidare till mina barn. Årliga, trygga och fina traditioner. Det gör så mycket av ens barndom, på något vis. 
 
Den här julen hade jag på mig samma klänning som på Stora Influencer galan.
 
 
 
 
Kände mig snajsig. 
 
Efter massa god julmat var det dags för *trumvirvel* JULKLAPPSSPELET. 
 
Spänd stämning rådde kring bordet. Vem skulle få ängeln??
 
 
 
 
 
Efter en mycket spännande omgång stod slutligen min kusin som vinnare av årets ängel! Tillverkad av min andra kusins sambo. 
 
 
 
 
Grattis... Tror jag?
 
Mamma fick mitt bidrag vilket var ett inramat foto på urspungs-ängeln. Eller ska vi kalla henne för moders-ängeln? 
 
 
 
 
Naaaaw så fint.
 
Med den inramningen vill jag säga - NEVER FORGET!
 
Årets släktfoto (minus min mamma):
 
 
 
 
Efter Kalle Anka, kaffe och julklappsutdelning for vi, mina syskon och min svägerska hem till oss. Där knackade snart tomten på dörren, till barnens stora lycka. 
 
 
 
 
När tomten hade delat ut julklappar en stund stegade femåringen fram till honom och frågade:
 
- Är du min morfar? 
 
Tomten blev för en sekund lite ställd innan han fann sig och svarade att nääääääääeeeee, det var han inte. Ehum. Sen sa tomten hej då och efter stund knackade den riktiga morfadern på dörren. 
 
Alltså, båda barnen förstår ju vem det är som döljer sig bakom masken. Den äldre har förstått det i flera år. Men det spelar inte så stor roll. Hur ofta händer det att en vuxen klär ut sig och spelar avancerad teater i symbios med hela släkten? Det händer ju bara på... Ja på julafton. Bara den grejen i sig är värd att bevara. Sen spelar det inte så stor roll att alla i familjen från och med i år har synat bluffen. Nästa år har vi en åttamånders bebis med oss som kommer ta över stafettpinnen vad gäller övertygelse och tro i gubbar med buckliga plastansikten röda luvor pch vitt skägg. Mys! 
 
Julafton 2017 - you´ve been a blast!

Lilla Julafton

Hoppas att ni alla hade en bra julafton igår! 
 
Jag har en del att blogga ikapp känner jag. För oss började julen nämligen i lördags då vi firade tillsammans med min mans sida av släkten. Vi kan väl kalla det för Lilla Julafton även om den inte var så himla liten direkt. 
 
På förmiddagen var vi bjudna till en släktings stuga utanför Karlsborg.
 
Barnen fick gå skattjakt. 
 
 
 
 
Efter ledtrådar, uppdrag och letande i skogen fann barnen äntligen skatten! Pysselgrejer och kinderägg. 
 
 
 
 
Efter skattletning var det dags för korv och hamburgergrillning vid sjön. 
 
 
 
 
Ett mycket bra initiativ att tillbringa ett gäng timmar utomhus! Att vara inne för länge med pirriga barn som längtar efter en rödklädd man kan lätt bli... Intenstivt? Vi klubbade igenom att utomhusaktivitet får bli tradition. 
 
På eftermiddagen åkte vi hem till svärmor för vidare firandet. Nya familjemedlemmen Atlas var med. 
 
 
 
 
 
Vi fick massa god mat! Som alltid hos svärmor. 
 
 
 
 
 
 
Efter mycket längtan kom så äntligen tomten. 
 
- JAG HAR VARIT SNÄLL!! utropade barnen i kanon redan innan tomten hade tagit sig in i hallen än mindre uttalat den bevingade frågan. 
 
Det kallar jag att vara proaktiv kring sitt personliga varumärke. 
 
 
 
 
 
Barnen fick massor av fabulösa klappar. Bland annat radiostyrda bilar. Dessa bilar ägnade sedan familjen närmare två timmar åt att försöka få igång (med tillhörande otåliga barn hoppande bredvid). Ingenting fungerade?? En mängd teorier framfördes så som tillverkningsfel och svajiga frekvenser. Till slut, efter många om och väldigt många men, uppdagades det att felet låg i att det fattades ett... BATTERI!
 
Ehum.
 
 
 
 
De vuxnas paket bestod av ett pussel. Det tog ett tag av knåpande innan vi kunde läsa vad julklappen bestod i. 
 
 
 
 
Övernattning, vandring och kanotpaddling i Tivedens naturreservat tillsammans allihopa. SÅ kul!
 
Att ge varandra upplevelser är julens nya röda. 
 
En mycket trevlig och mysig lill-julafton. 

God Jul

God jul önskar vi eder alla! 
 
Hoppas dagen bliver så som ni önskar tillsammans med de ni tycker om. 
 
 
 
Jag ger er en fullständig julaftonrapport imorgon. 
 
Ha en härlig julafton nu! 

15. Årets år

I sista avsnittet för 2017 snackar vi nyår. Jag listar mina bästa respektive sämsta nyårsminnen. Regina reder ut vad som har varit mest googlat under året och jag inser att jag har sökt loss på alla ämnen på den listan...

 

Sedan avlägger vi mål för 2018 och jag siar Reginas framtid. Det hela sammanfattas med orden ”årets år”. Låter hoppfullt, eller hur? 

 

Lyssna här nedan eller i podapparna.

 

Gott nytt år och god fortsättning allihopa önskar vi på Veckans Smash! (jag och Regina alltså hehe).

 

 

Eventuellt är jag brottslingen

Ni kanske minns att jag i slutet av november rev upp ängel-gate igen? En släkthistoria i flera delar med många lager.
 
Det hela intensifierades då en skarpsynt bloggläsare fann fasansfulla bakgrundspresenter på ängelbilden. Nämligen en toalettborste! VEM gav bort en toalettborste i julklappsspela 2011 undrade alla med mig i täten??
 
 
 
 
Min moster tror att det var jag. 
 
 
 
 
 
Det sjuka är att jag tror att hon har rätt. Det kan mycket väl ha varit jag som köpte toalettborsten. Det roliga är att mormor tydligen blev nöjd med den. Tillskillnad från min moster som fick ängeln...
 
Eftersom jag numera är huvudmisstänkt vad gäller toalettborsteinköpet tycker jag att vi ska vara storsinta nog och lägga den historien bakom oss. Istället ser vi fram emot julklappsspelet 2017 som det bara är två dagar kvar till. Jag ska inte avslöja vad jag har fixat för gåvor men om vi säger så här - släkten är in for a treat!
 
Mjehehe. 
 
To be continued...
 
 

Speciell ge bort-stil

Femåringen hade gjort julklappar till sin familj på förskolan i veckan. Han var mycket stolt över detta när jag hämtade honom. 
 
- Mamma dom här paketen är till er och dom är HEMLIGA. Ni får BARA öppna dom på julafton.
 
Jag svarade att det lät väldigt pirrigt och spännande men att jag förstod att vi måste vänta. 
 
Sen skulle vi hämta åttaåringen på fritids och vi hann inte ens komma in med hela kropparna innanför dörren innan femåringen ropade till sin storebror:
 
- JAG HAR EN JULKLAPP TILL DIG! DU FÅR ÖPPNA DEN NUUUUU!
 
?
 
Några minuter senare hörde jag även hur han försökte ge bort resterande julklappar till ett annat barn på fritids. 
 
??
 
Jag säger inte att det är fel sätt att hantera sina julgåvor på. Jag bara menar att jag inte riktigt har upplevt den ge bort-stilen tidigare.
 
 
 
 
 

No brow är det new brow

Jag läste Elle häromdagen. Och vet ni vad?!
 
2018 är no brow the new brow! HA! Naturliga bryn är alltså det hetaste av det heta. 
 
Kolla!
 
 
 
 
 
 
   
Förstår ni hur goda nyheter det här är för någon som aldrig har lyckats uppbåda någon svanvinge? Undviker jag bara att fylla i med en penna så ser mina ögonbryn exakt ut så där. 
 
Jag har inte varit med om så här goda nyheter sedan Marabou kom på idén att börja okynnes-para sin choklad med diverse sötsaker. 

Glasmatchning

Jag var som sagt på IKEA i helgen. 
 
Bland annat inhandlade jag nya glas. Det behövdes verkligen. Alla våra glas med rimlig form och färg har gått ett trasigt öde till mötes. Men coca colaglasen som vi fick i någon slags McDonalds-meny för 100 år sedan (uppskattat tidsspann) dom håller minsann. 
 
 
 
 
Ooooooooh ja vad dom håller! Varje dag när jag öppnar köksskåpet står dom där och tittar på mig med stora ögon. Här är vi! Drick ur oss drick ur oss... väser dom. År efter år. 
 
Jag skulle kunna arrangera en tapp-olycka från ovanvåning ner till undervåning och dom skulle hålla det fallet alla dagar i veckan. Inte en enda flisa har lämnat deras glaskroppar under all den här tiden med all användning som det har inneburit. INGET kan rubba deras existens. Inte ens småbarnsår. 
 
Men nu har jag tagit deras öde i egna händer och placerat alla omaka glas ett annat skåp. Istället ser det ut så här på vår vanliga vardagshyllan:
 
 
 
 
Erkänna att ni är imponerade! Va? Har ni någonsin sett så många matchande glas på rad?? Nä. Jag tänkte väl det. 
 
Jag gillar speciellt de här mindre glasen som visade sig vara perfekta vardagsglas, speciellt för barnen. 
 
 
 

Någonting är allvarligt fel

Det känns som att jag tyvärr alldeles för ofta läser om kvinnor som utsätts för sexeullt våld men där gärningsmännen frias. 
 
Jag förstår att lagen och rättegångar och allt det där är mer komplexa än vad jag möjligen har information till. Och jag förstår att man inte kan dömma folk hur som helst till höger och vänster men jag tänker ändå att när det kommer till sexuellt våld mot kvinnor så måste lagen lida av allvarliga brister. Någonting måste vara väldigt, väldigt fel.
 
Katarina Wennstam slår som vanligt huvudet på spiken. Tyvärr ska jag väl tillägga för det är oändligt sorgligt och helt obegripligt att det ska se ut så här.
 
 
 
 
Som kvinna har jag väldigt lite / INGET förtroende för rättsväsendet.
 
Något måste förändras!
 

Finmiddag på stan

Igår hörde en kompis av sig och frågade om jag och Spiderpapa, lite spontant sådär, ville hänga med ut på stan och käka?
 
Här är det lätt att tänka att nej nej det hinner vi inte. Vi har fortfarande klappar att handla och slå in. Hörn som ska dammsugas, en gran som ska hållas levande och jobb som ska jobbas ikapp. Men sen tänkte jag varför inte? Klart vi ska be om barnvakt och bege oss ut på stan. 
 
Sagt och gjort. 
 
 
 
 
 
 
Bubbel kändes mer än självklart att inleda middagen med. Och sedan även fortsätta med för min del. Jag dricker typ bara bubbel nuförtiden. Känner sällan eller aldrig för vin. Möjligen rosé för att skåla in våren. Fast sen dricker jag extremt sällan överlag. Jag är bara inte speciellt förtjust i alkohol. Icke medvetet vald seminykterist skulle jag kunna kalla mig. Jag dricker mycket hellre vatten eller cola till mat. Mvh // sPaJdER 5 år
 
 
 
 
Efter bubbel började maten anlända till bordet. 
 
Eldat ostron, någon? 
 
 
 
 
 
Löjromstoast. 
 
 
 
 
Fisk med röd och gulbetor. 
 
 
 
 
Efterrätten bestod av chokladkräm med havssalt, brödsmulor och olivolja. MAGI!
 
 
 
 
På bussen hem enades vi om att en lugn finmiddag på stan mitt under brinnande julveckan får bli tradition. 
 

Barnskaffarfas

Jag läste det här inlägget hos Bloggkommentatorerna, vilken fas man är i barnskaffarmässigt. 
 
Runt omkring oss har alla våra kompisar barn. Åldrarna på barnen är mellan 0-11 år. Inga tonåringar ännu alltså. Men snart. De flesta, eller alla kompisarna faktiskt, har hunnit få två barn och en del är inne på tredje barnet.
 
Min bror och hans fru ska som sagt ha barn nästa år och först tänkte jag REDAN? I mina ögon är min lillebror sååååå ung. Men sen kom jag på att han är 30 år i mars och när jag var 30 år hade jag en 3,5-åring och en ettåring. Så, så himla ung är han väl inte. Det är ju inte som att ett barn får ett barn direkt. 
 
Vilka faser är ni i barnskaffarmässigt? 
 
 
 
 
 

Snöpromenad med knepig takt

Jag tog en vintrig promenad igår. Såååå härligt! Jag jublar över snö nuförtiden!
 
Det blir typ inte vinter i mina trakter längre så varje dag med snö känns det som att naturen har lyckats befrukta sig själv mot alla odds. 
 
 
 
 
 
 
Jag stötte för övrigt ihop med ett promenerande par i en korsning. Våra vägar möttes där, bokstavligen, och plötsligt promenerade vi jämsides med varandra. Vi gick i precis samma takt. Som att vi var i sällskap, vilket vi ju inte var. 
 
Topp 3 mest obekväma situationer i livet: 
 
3. Strumpa som knölar i en sko
2. Sova utan kudde 
1. HAMNA I EXAKT SAMMA PROMENADTAKT SOM TVÅ PERSONER MAN INTE KÄNNER!
 
Jag var naturligtvis tvungen att göra det enda rätta - börja prata med dom med chans att göra mig nya vänner för livet stanna och börja fippla med telefonen tills vi hade ett lagom bekvämt avstånd mellan oss. 
 
Mvh // svensk päschon 

Adventsfika, Ikea och kappfladder

Jaha ja. Ny vecka nya möjligheter. Som jag aldrig brukar säga. Men nu sa jag det ändå. 
 
Låt oss se vad vi hade för oss i helgen. 
 
I lördags förmiddag hade vi besök av min mans bror med familj. Tänk när barnen var så små att dom kunde sitta på bordet utan att det tog allt för mycket plats? 
 
 
 
 
Myyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyys (skulle kunna fortsätta med Y:et i evigheter). 
  
Precis innan gästerna skulle komma upptäckte jag en maska på mina strumpbyxor. Vad skulle jag göra? Ignorera eller pensla på nagellack med risk för att aldrig få av mig strumpbyxan igen?? Jag valde ignorera. Men fick höra på Instagram att hårspray tydligen ska vara en bra deal för maskor? Jag får testa nästa gång. 
 
 
 
 
 
Sen fick jag sms från en kompis. 
 
 
 
 
 
Jag funderade i exakt en halv sekund innan jag sa JA. Ja till att jag var sugen alltså. Så vid 14-tiden tutade vi iväg till Ikea Jönköping tillsammans med en tredje vän. Bara att sitta i bilen och tjôta i över en timma enkel väg är värt resan. Mycket trevligt. När vi kom fram insåg jag att delar av min kappa hade fått härja fritt utanför bilen hela vägen. Pinigt! Men kul för dom som fick se fladdret, antar jag. 
 
 
 
 
 
 
 Igår hade vi besök av kompisar. Vi bjöd på skinkmacka, julig fika och tre tända ljus (av totalt fyra). 
 
 
 
 
Sen har helgen även bestått att pulkaåkning, promenader, kalas, film i soffan, storhandling och ja, man hinner med en del under 48 timmar. 
 
Det var väl det för nu. 
 
På återhörande. Eller ska jag säga återläsande? 
 

Julgran med traditioner

I fredags var det dags att införskaffa granen, tyckte vi. 
 
Fem mer eller mindre medvetna traditioner vi har i samband med graninköp: 
 
1. Granen är alltid två storlekar för stor för vardagsrummet
Så måste vi liksom gnida våra kroppar ut med möblemanget för att komma förbi granisen. Men what the heck. Det är bara nyttigt att träna på sin smidighet. 
 
 
 
 
 
2. Vi hittar inte julgransfoten
Man kan ju tycka att foten bör placeras på samma förvaringsställe varje år så att vi vet var vi har den men se det är vi för smarta för! När nedmonteringen av julen stundar då kommer vi nämligen på nya briljanta ställen att förvara fossingen på. Bara det att det briljanta stället är bortglömt 12 månader senare. Och på så vis håller vi traditionen vid liv. 
 
3. Granstammen är för stor för foten
Ingen jul utan att vi måste såga till stammen! Vi skulle kunna vara utan både adventsljus, lussebullar och klappar bara ingen rör sågen och stammen-traditionen! Okej??
 
 
 
 
 
4. Trassliga julgransljus
Det spelar ingen roll att vi packar ner julgransljusen slätare än slätas. Lagom till nästa jul har dom bildat avancerad ormgrop med varandra. 
 
5. Starbucksprydnaden
För några år sedan fick jag en julgransprydnad föreställande en Starbuckskaffe på posten, från en läsare. Så himla gulligt! Den här prydnaden har sedan dess haft en hedersplats i vår gran med mig som Förste Upphängare. 
 
 
 
 
 
Exakt en vecka kvar till julafton nu kompisar! 
 

Kalas med lager på lager

Igår var femåringen bjuden på kalas hos en kompis vilket naturligtvis var både roligt och pirrigt. 
 
Innan avfärd var det dags att välja kalasoutfit. Kläder är viktigt tycker femåringen och viktigast över allt viktigt är
att få välja själv. Det är nog förresten det enda som är viktigt..?
 
Hur som helst. Efter mycket funderande och väljande i garderoben kom femåringen fram till att jeans och skjorta kändes rimligt för ändamålet. Men när han sedan skulle välja huruvida en kavaj eller storerbrors skinnjacka passade bäst över, ja då blev det klurigare. 
 
Efter en hel del funderande och testande fram och tillbaka kom han fram till att välja... Både ock!
 
 
 
 
 
 
Varför välja ett plagg när det finns något som heter lager på lager?
 
Varför bara välja moset när du kan ha grädden också?
 
Nä. Precis. 

14. Farmors hemliga pengar

Tack för alla fina ord vi får om podden hörrni! Det vääääärmer. 

 

 

I veckans avsnitt urskiljer jag TYDLIGA  mönster i Bonde söker fru. Är det verkligen "helt ny information" eller är det en utarbetat strategi?

 

Regina bjuder på fem juliga spaningar. Hur känner vi angående årets julvärdar egentligen? Blir vi snällare under julen? 

 

Hur firar vi jul förresten? Vems traditioner är viktigast? Och vad är det för hemliga pengar Reginas farmor skickade när hon var liten?

 

Mååååånga frågor kräver sina svar! Det och mycket mer i Veckans Smash. Lyssna här nedan eller i podapparna. Följ oss gärna på Fejja också. 

 

 

Dra ner på julstressen

Pass opp kära vänner! En dryg vecka kvar till jul. 
 
Här kommer mina bästa tips hur du drar ner på julstressen: 
 
1. Minska julklapparna 
Vilka i familjen och släkten behöver du egentligen byta julklappar med? Kan det vara så att det är dags att sluta jäkta efter en julklapp till semisysslingens morbror och plastkusinens hund? I vår familj har vi dragit ner drastiskt på klappbytandet (alltså, på riktigt den här gången) vilket har minskat min julstress med typ 251% (exakt siffra). 
 
2. Ge bort en upplevelse
Kräver typ en idé och ett kuvert. Så mycket mindre stressigt och dessutom en klapp som räcker längre och blir något att längta till.
 
3. Nyttja gratis paketinslagning 
Många butiker erbjuder paketinslagning - jaaaaa tack! Att komma hem och inte behöva lägga energi på att knöggla in saker i papper och tejp är min bästa känsla i livet (uttrycket "knöggla" skvallrar möjligen om min något skaviga relation till presentinslagningar). 
 
 
 
 
 
4. Köp färdigt 
En av julens allra största stressbovar är tanken om att man plötsligt ska börja tillverka allt själv?? Koka knäck, baka bröd, griljera skinka, baka pepparkakor, stöpa ljus, fiska sill, stuva gran... KÖP är mitt budskap. Jösses, jag måste akut bullkvarta (nytt ord) efter att ha satt en deg med lussekatter. Jag skulle bränna ut mig ner till kol-nivå om jag även skulle börja stuva och stöpa massa saker. 
 
5. Delegera partner emellan 
Det är lätt hänt att samtliga julbestyr hamnar på lilla mamman i familjen. Faktum är att enligt studier är kvinnors julstress betydligt större än mäns. Det är inte okej. Se till att dela på uppgifterna. Vem köper hyacinterna? Vem fixar paket till barnen? Vem bjuder in? Vem ordnar julpyntet? Vem ser till att julkläderna är strukna? Ni fattar. 
 
6. Delegera släkten emellan
Så vida du inte gärna vill bjussa hela släkten på julbord så tycker jag verkligen att du kan begära av dina gäster att bidra. Och det gör folk i regel i gärna. Är det du som är julaftonens gäst frågar du självklart vad du kan hjälpa till med. 
 
Häpp.
 
Det var mina tips.
 
Vilka är era? 

Handbojad

Femåringen fick leksakshandbojor i present av sin polismorbror för ett tag sedan. Så nu har han (femåringen alltså, inte morbrodern) låst fast alla i familjen minst tusen gånger vardera. Obs! Lågt räknat. 
 
Det blir dock i längden ohållbart att en i familjen befinner sig i ständig fångenskap, i synnerhet så här i jultider, så i veckan kom vi fram till att femåringen får låsa fast sina gosedjur istället. 
 
Tidigare idag klev jag in i hans rum och mötte det här:
 
 
 
 
 
Well.
 
Hunden Luddis gör ändå inget direkt för att bidra till julstöket så han kan för min del vara fastlåst resten av december. Eller "låsfast" som femåringen säger. 
 
Sorry Luddis.
 

Hamster vs katt

Barnen här hemma vill GÄRNA ha ett husdjur. 
 
Dom har länge varit helt överens samt inställda på att vi ska ha en katt. I veckan har femåringen dock börjat vackla i sin önskan och vill nu hellre ha en hamster. 
 
Fem positiva grejer med en hamster enligt femåringen:
 
1. Dom kostar inte lika högt som en katt.

2. Dom är sötare.

3. Vi måste köpa en saltsten till den! 

4. Dom har tassar.

5. Sen vet jag inte. Nu får du komma på något mamma.

 

Jag kom på att vi kunde Youtuba hamstrar vilket ledde oss in på Tiny dwarf hamster in a tiny playground. 

 

 
 
 
Gah! Ursäkta men vem kan motstå en liten liten hamster på en liten liten lekplats?
 
Nu slog hamstersuget till. Det måste jag erkänna. 

Luciafirande med fotoförbud

När vårt äldsta barn fyllde 8 år i september hade han ett julkalas (kaaaan ha varit en idé sprungen ur min hjärna). Han hade då på sig en elf-dräkt.
 
 
 
 
 
 
Den här dräkten har lillebror sedan gått och ruvat på och när det idag var dags för Luciafirande på hans förskola visste han EXAKT vad han ville vara för figur. Såklart. 
 
 
 
 
Mycket nöjd päschon. 
 
I övrigt har jag inga bilder från detta firande då det råder strängt fotoförbud. Vilket ni sedan innan vet att jag tycker är SÅ skönt. Jag har ingen lust att sprida mitt barn på 75 olika random Facebooksidor, 41 olika Instagramkonton och 17 snapkonton (obs! uppskattade siffror). Sen visst, en kornig bild på 25 barn med stretande Lusseoutfit över bylsig overall stående i slaskigt decembermörker kanske inte skadar någons integritet for life direkt. Men det bästa med fotoförbudet är att folk är i NUET. Man står och tittar. Man är här och nu. Istället för att barnen ska sjunga in i 80 smartphone-linser och bli bländade av någon dåre som fotar med blixt så sjunger dom till sina päron. Rätt och slätt. Inget telefonfipplande eller stress för att kameran segar och vägrar slå om åt rätt håll. 
 
Mmm. Bra förbud. 
 

Luciaminnen

Eftersom jag har sjungt i kör under hela mitt uppväxt samt även gått i skolan under de år då Luciatraditionen varit stark och inte det minsta ifrågasatt ur någon som helst synvinkel har jag många många MÅNGA Luciaminnen. Både roliga och mindre roliga. 
 
Jag har vaskat fram tre guldkorn: 
 
Minne 1: Året var 1999. Jag gick i nian och vi skulle rösta fram en kandidat i klassen. Min kompis ville uttalat GÄRNA bli Lucia. Men några killar tyckte att hon tog för mycket plats och drog därför igång en kampanj som gick ut på att få alla att rösta fram någon annan tjej. Det blev någon annan. 
 
Minne 2: Året var 1994 och jag var 11 år. Jag och min kompis lussade med vår kör. Vi glömde dock bort den lilla parentesen att vi stod på en scen inför massa människor och istället för att sjunga stod vi och pratade med varandra under hela uppträdandet. Möjligt att vi flabbade en del också. Efteråt var vår körledare vansinnig på oss då hon tydligen hade gestikulerat flera gånger (antagligen med hjälp av någon slags "snitt över halsen"-rörelse) att vi skulle hålla tyst. Vi hade förstört hela uppträdandet tyckte hon. Något jag inte har ifrågasatt varken förr eller senare. 
 
Minne 3: Det var återigen 90-tal. Min bror uppträdde med Lucia i skolan och övriga familjen satt i publiken. Alla barnen läste en dikt tillsammans som avslutades med raden "fira vår advent". Dock har ju barn en tendens att sätta sin egen prägel på saker och ting vart på alla tog i från tårna och skrålade VIA VÅ AVENT. Sedan dess säger vi inte "fira advent" längre i vår familj. Vi säger via-vå-avent. Jag brukar låtsas att det är en finare variant av adventshälsning, på latin. 
 
Glad Lucia önskar jag Eder.
 
 
 
Sätter stämning med ljusbild från ett annat år. 
 

En känsla av fas

Ikväll kände jag mig plötsligt så i fas med allting. 
 
Det fanns inget som behövde plockas, inget barn som behövde hjälp med något, ingen mat som behövde handlas eller lagas, ingen disk som behövde diskas, ingen tvätt som behövde tvättas eller hängas eller sorteras... 
 
Det var liksom bara helt blankt på to do-listan. 
 
Så skönt!
 
Fast... Sen har vi såklart ett förråd som behöver rensas och garderober som alltid behöver sorteras och en persienne som behöver bytas ut och en random hylla som stått lutad mot väggen i hallen i två veckor och en gardin som är för kort vilket har stört mig i tre år nu och en spis som ingen har städat bakom sedan vi flyttade in och ett kylskåp där jag vill minnas att jag har skymtat vitlök som slått rot och utemöbler i trädgården som nog inte är tillverkade för minusgrader och snö men snälla nån gör era egna to do-listor då OM DET ÄR SÅ HIMLA VIKTIGT ATT FÅ MED PRECIS ALLT!!
 
Själv gillar jag inte att sväva ut för mycket utan föredrar att hålla mina att-göra-listor verklighetstrogna. 
 
 
Ett hem i verklighetstrogen fas.
 

Recept på knäck

Alltså knäcken vi kokade i söndags!
 
Det var första gången jag gjorde knäck och jösses vad BRA den blev! Knäck ooooon fleak I tell you. 
 
Recept:
 
2 dl socker 
(redan här hör man hur nyttig knäck är) 
2 dl ljus sirap 
(nu darrar hela Sveriges tandläkarkår) 
2 dl grädde 
1 dl hackad sötmandel 
 
Koka till 134 grader. En termometer är helt klart en bra investering om du ska göra knäck. Kom ihåg att röra i smeten hela tiden så vida du inte önskar att alla ingredienser ska stanna i botten av kastrullen (men vad vet jag om hur ni vill servera er knäck??). 
 
Man kan även stanna kokandet vid 125 grader beroende på hur hård eller lös du vill ha din kola. Själv föredrar jag när knäcken är fast men ändå smältig. Vilket jag tycker att den blev vid just 134 grader. Vill ni ha hårdare kola, koka mer. 
 
Se så. Ut nu och knäck världen! ♥
 
 
 

Stora julbaksdagen

Som jag nämnde i inlägget innan hade vi stora julbaksdagen hemma hos min bror och hans fru igår. Ett YPPERLIGT initiativ från dessa två. Det blir helt klart en tradition från och med nu. 
 
Jag ryktes med i julstämningen och började genast att posera med en gran. 
 
 
 
 
 
Efter poseringen gjorde vi julskumsfudge, mozartkulor, rispuffskola, knäck (recept kommer), hallon/lakrits-fudge och kokostoppar med saffran och choklad. 
 
 
 
 
 
 
När vi efter en lång bakdag skulle provsmaka alla läckerheter tyckte vi att kokostopparna kändes lite... Lösa? 
 
- Dom var jättesvåra att doppa i den smälta chokladen, sa min svägerska. Kokosen ville inte hålla ihop.
- Men... Har vi gräddat kokostopparna i ugnen först? undrade någon.
- Ööö näääääääääääääää... svarade alla unisont med kokos och rått ägg droppande ur mungiporna.
 
Den parentesen hade vi missat. 
 
Efter att ha mumsat deg kom vi alltså på att vi kanske skulle grädda kakorna också. 
 
Före:
 
 
 
 
 
Efter: 
 
 
 
 
Kanske inte så fagra men mycket delikata. Både gräddade och ogräddade. Mest gräddade.

Mormor kan hon

Igår hade vi stora julbaksdagen hemma hos min lillebror och hans fru. 
 
Min bror gjorde Mozartkulor med mandelmassa, nougat, choklad och massa grejer. 
 
- Jag ska visa dig hur man gör, sa mormor.
 
Sen tog hon kniven från min bror, skar en tjock skiva mandelmassa och... Stoppade i munnen! 
 
 
 
 
 
Haha... 
 
Nämnde jag att jag och min mormor är släkt? 

När slajmet nådde nya nivåer

- Mamma kan vi göra slajm? undrade femåringen igår när jag stod och lagade mat. 
 
What the heck tänkte jag. Slajm är lätt att koka och jag står ändå vid spisen. Ibland ska man säga ja också. Så slajm blev det. Little did I know...
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Vi kokar ihop slajm på vatten, potatismjöl och karamellfärg. Lätt som en plätt.
 
 
 
 
• Femåringen sätter sig vid bordet och börjar genast leka med slajmet och sina bilar 
 
• OJ som han leker! 
 
GENIDRAG tänker jag. Barnet har roligt och jag får laga mat i lugn och ro.
 
 
 
 
 
• Jag hackar sallad och begrundar vilken bra och aktiverande mamma jag är na na na na...
 
• Plötsligt vrider jag huvudet mot köksbordet och ser till min förfäran hur femåringen på alldeles för kort tid har tagit slajmandet till helt nya nivåer. 
 
• Vår förvisso outtalade men ändå givna (??) överenskommelse om att slajmet ska hålla sig i skålen och ingen annanstans efterföljs inte längre. Istället är det det slajm på golvet, slajm på bordet och slajm på stolarna!
 
• Spiderpapas jobb-iPad som lämnats i utkanten av köksbordet är farligt nära att bli slajmad.
 
• Jag ser framför mig hur Spiderpapa efter endast en månad på nya jobbet måste ringa och felanmäla sitt viktigaste jobbverktyg.
 
• Orsak: Kroniskt igen-slajming!
 
BRRRYYYYT ropar jag och kastar mig mot köksbordet med papper och trasor i högsta hugg. 
 
• Jippi det är roooligt med slajm! tjoar femåringen bekymmerslöst och verkar inte se att hans mamma just nu glider runt på golvet i pölar av slajm och sitt eget stress-svett. 
 
• Detta måste torkas upp NU för om slajm stelnar är det svinsvårt att få bort. 
 
• Det är antagligen lättare att tvätta bort stelnat cement än slajm!
 
Potatismjöl och vatten byggde detta hus kommer det stå på Hemnet i framtiden när folk förstår potentialen i detta byggmaterial. 
 
• Jag ser framför mig hur vi i årtionden framöver ska behöva framleva våra liv i sviterna av femåringens slajmfest gone wrong. 
 
• När vi säljer bostaden i framtiden kommer det stå i prospektet "stötvisa slajmskador i husgrunden kan förekomma". 
 
• I husgrunden!! Fattar ni??
 
• Är det ens möjligt för slajm att nå så långt ner?
 
• I kombination med en femåring är ALLT möjligt.
 
• Jag bär femåringen och alla hans bilar in till badrummet och beordrar dusch. 
 
• Femåringen gnolar glatt och verkar inte alls ha förstått att vi nästan fått slajm ända ner till husgrunden. 
 
Nej jag har inget bildbevis på detta inferno. Det var inte läge att ta fram kameran om man säger så. Ni får helt enkelt föreställa er. 
 
Tre kilo disktrasor senare räddade jag förhoppningsvis vårt hus från obehagliga parenteser i framtida prospekt. 
 
Pjuh. 
 

13. Moas nya gitarrkille och Reginas hattlögn

I avsnitt nummer 13 pratar vi gitarrkillar. Någon gång, på en fest eller så, kanske ni har träffat killen som plockar fram gitarren och ordnar oombedd konsert med sig själv i centrum. Som helt obekymrat tar upp utrymme liiiiite för länge.
 
Framåt 4-5 fick jag nog och gick hem. Men vad jag tror och har på känn så sitter han nog säkert kvar där än som Magnus Uggla skrev en gång i tiden.

Men pass opp! Nu verkar det som att gitarrkillen har fått konkurrens. Jajjimen! Jag har spaningen! 
 
Sen berättar Regina om sin senaste Hemnet-spaning. Vad vill alla citroner, färska kryddor och tre skivor bröd säga oss egentligen? Och vad är grejen med alla hattar i hallen? Regina drar upp hattlögnen till ytan! 
 
Vi pratar även mäklarstylister, nya favoritserier, tyska barn och jag berättar om den gången då min femåring avslöjade ett dödsbo. 
 
Det och mycket mer i Veckans Smash! Lyssna här nedan eller i poddapparna. Häng gärna med oss på Facebook också. 
 
 

Juliga jullistan

5 JULSNABBA

Pepparkakor eller lussebullar?
Lussebullar! Jag är inte så förtjust i pepparkakor så länge det inte är min mormors peppisar som är superplatta och ljusa och fulla med grädde. Alternativt att peppisen kommer med en rejäl bit St Agur. 

 

 

 

 

Skumtomtar eller knäck?

Knäck! Jag har fått världens längt efter knäck vilket är knepigt då jag typ aldrig äter det på jul? Jag tror att det är flickebarnet i mig som ropar.  

 

Julkorv eller julskinka?
Julskinka. Jag kokar absolut inte min egen utan köper i delikatessen i mataffären. Då får jag den färdigskivad i alldeles tunna och ljuvliga skivor. Snudd på genomskinligt tunna ska dom vara. Att äta det på min pappas hembakade bröd med senap alltså... Finner inga ord!! Eller jo. Gott. Gott är ordet.

 

Glögg eller julmust?
Julmust alla dagar i veckan. Glögg dricker jag bara om någon bjuder. Köper jag hem det själv dricker vi det en gång och sedan står flaskan som en fylld börda på diskbänken. O to the nödigt. 

 

Ge eller få?
Ge såklart. Dels måste jag ju säga så för att framstå som en någorlunda skön människa men sen stämmer det faktiskt. Att få ge till mina barn är det bästa som finns. 

 

4 JULFAVORITER 

 

Favoritjulfilm?
The Holiday. Stugan som Cameron Diaz kommer till vill man ju bara flytta in i med en gång. Helst igår. 

 

 

 
  

Favoritjulkalender?
Sunes Jul. Off cörse. 

 

Favoritjullåt?
All I want for Christmas. Off cörse. Men sen undrar jag, när kommer det nya jullåtar som kan slå igenom och bli klassiker? Är det inte dags att vi uppdatera traditionerna lite? Mitt hopp står till Ed Sheeran. 

 

Favoritjuldoft?
En blandning av nyskalad celmentin och amaryllislök. Varför gör ingen en parfym av det??

 

 

 

Sjukstuga igen

Jag som mycket sällan brukar vara sjuk har fått den ena basilusken efter den andra det senaste. 
 
Just nu är jag täppt OCH snorig samtidigt. Är det ens något som borde gå att kombinera? Det känns som att mina näsborrar har blivit förlamade utan möjlighet att hålla tätt. Snoret rinner okontrollerat. 
 
När jag äter låter jag som ett helt tröskverk. Jag pustar och stånkar och frustar som vore jag nära att tuppa av vilken sekund som helst. Vilket jag nästan är också varje gång jag driftar mig att stänga munnen. 
 
Jag har fått ställa in både jobb och andra göromål den här veckan vilket jag nu har ångest över och tänker att folk tycker att jag är en svikare. Själv känner jag mig som en bluffare. Som att jag hittar på mitt tillstånd. Jo för det är ju en jättegivande grej att "hitta på". Verkligen. Jag har helt klart legat hemma och smitt planer på att spela förkyld. Så är det.
 
- Jag vet! Jag säger att jag är snorig. Eller nej nej jag säger att jag är snorig OCH täppt! Genialiskt! That one will shut ´em up fo sho. Mjehehehe....
 
 *gnuggar min nävar*
 
Not.
 
Näe nu ska jag faktiskt bara tillåta mig själv att vara krasslig. 
 
 
 
Idkar återigen vy från sängen. 
 

Boendeletande

Tack för att ni delat med er under inlägget om tillökning i familjen. Vad mysigt ni berättar! 
 
Jag har förresten varit med min bror och hans fru och kikat på en bostadsrätt. Den är belägen i det område som vi bor i vilket jag personligen tycker är ett STORT plus. Jag vill gärna bo nära! Egentligen är jag helt fel person att ha med som råd för så länge boendet ligger i vårt område kommer jag att vara totalt partisk.
 
- Det här blir PERFEKT för er! utbrast jag redan i hallen och tyckte nästan att vi kunde vända och gå hem och börja buda på direkten. 
 
(Notera att jag skriver i "vi-form") (så involverad är jag alltså att detta) (obs bidrar ej med stash, enkom engagemang).
 
 
Mäklaren i fråga var för övrigt ett bekant ansikte. Han höll i många av de visningar som jag och Spiderpapa var på när vi letade hus som allra värst. Jag tyckte mig nästan se hur en skugga av oro for över hans ansikte när jag klev in i lägenheten men jag kan även ha inbillat mig??
 
Nå väl. Vi får väl se hur det blir med lägenheten. Jag håller tummarna!  
 
 
 

Svag näsa och podinspelning

Förkylningen som högre makter glömde har nått mig! Jösses vad jag är snorig. Niagarfallen är inte längre belägen i amerikat. Niagarafallen är belägen under en blek och svag näsa i Skaraborg.
 
Jag har snutit upp två sår under varje näsborre. Tidigare när jag smorde in ansiktet med dagkräm sved det som eld under näsan. Lite oklart vart den krämen tog vägen.......
 
A ja nu ska jag snart spela in pod med Regina, vilket vi gör över telefon. Det är alltid lika trevligt att tjitt tjatta med henne! Hon är så smart, idérik och ROLIG! Att jag har henne och även Matilda som några av mina kollegor är en ynnest. Där är jag lyckligt lottad. 
 
Har ni inte lyssnat på Veckans Smash ännu tycker jag att ni ska göra det. Som alltid med poddar blir avsnitten bättre och bättre vart efter innehållsskaparna (vi i det här fallet) blir varma i kläderna. Vi släpper nya avsnitt varje lördag. Give peace us a chance vettja! 
 
Lyssna här eller i appar där poddar finns. 
 
 
 
Förkyld päschon med kaffe i hand. 
 

En pyroman i vårt hus

Någon i vår familj har gamblat med julen! Det är sant! Vi kan kalla denna någon för Spiderpapa. Ikväll var han ytterst nära att besudla halva advent.
 
Det började med att han försökte tända ljus nummer 4 i adventsljusstaken. Som i slowmotion såg jag hur han började fippla med tändaren mot helt fel veke. 
 
- NEEEEJ, skrek jag och satte förfärat handen för munnen. 
- Oj då fel ljus, sa Spiderpapa och skrockade lite. 
 
Sen gick han, likt en stirrig pyroman, över till att försöka fjutta på ljus nummer 3. 
 
!!
 
- NEEEEEEEJ, utbrast jag igen, kastade mig mot Spiderpapa och tacklade eldvapnet ur handen på honom en gång för alla. 
 
Nu är två ljus, vilka båda skulle stått rena och orörda i flera veckor till, totalt vidbrända och skändade i topparna.
 
 
 
 
 
Ni ser ju!!
 
Nej vi kan inte byta ut ljusen.
 
Ja det här var traumatiskt. 
 
Nej jag tycker inte att rubriken är överdriven. 

Brevkorrespondens

I vecka fick femåringen ett brev på posten. 
 
I kuveret låg det en tjusig teckning.
 
 
 
 
På baksidan stod det med spretig text "skicka något till mig, hälsningar Jack". 
 
Haha ♥ Alltså man måste ändå älska brev som består av endast uppmaningen att mottagaren ska skicka något tillbaka. Det är exakt så jag själv hade velat fylla alla brev som jag någonsin har skickat till någon.
 
Femåringen var inte sen med att vilja svara tillbaka och då insåg jag att han aldrig har skrivit eller postat ett brev? Dags att lära sig med andra ord!
 
Efter att han hade målat en teckning passande en kär vän förklarade jag för honom att vi måste ta fram ett kuvert, skriva dit en adress, klistra på ett frimärke och sen lägga brevet på brevlådan. Nej inte vår egen brevlåda. En gul brevlåda. Nej det är inte vi som tömmer brevlådan det gör brevbäraren. Ja hen kommer att hitta till Jack. Nej hen kommer inte göra det ikväll, det kommer ta en dag eller två, ja två dagar är lång tid osv osv (maj gadd det går att ställa många frågor om post!). 
 
 
 
 
Nu inväntar vi spänt att kompisen ska få sitt svar och eventuellt skicka något tillbaka. 

Julens sju budord

Ni vet väl att det finns budord för julen? 
 
Jo visst. 
 
Jag giver eder julens sju budord: 
 
1. Du skall icke missbruka julklappshandel
Det är december. Det är juletider. Det är såååååå lätt att dras med i det som kallas julhandel. Men kom ihåg att det inte är antal klappar som räknas, utan innehållet. Hellre en riktigt bra klapp än tio stycken som ingen kommer titta åt efter annandagen. Att handla för handlandets skull är hemskt omodernt. 
 
2. Tänk på vilodagen, så att du helgar den
Jo jag vet nu är det många klyshor här men julen ÄR faktiskt en tid för vila. Vila, mys och umgänge med de du tycker om. Helga det. Hetsa runt kan du göra vilken annan helg som helst på året, vilket kan vara bra att tänka på när du känner stresstarmen rycka.  
 
 
 
 
 
 
3. Hedra din moder!
Eller svärmoder. Eller mormoder. Eller annan person som är den som lagar, bakar, diskar, städar, pyntar, ordnar, donar, organiserar, bjuder in, bjuder till och helt enkelt fixar en jul för alla att minnas. Glöm inte att säga tack till denna person! Ja, även om det är du själv. 
 
4. Du skall andra traditioner hava vid sidan av den ursprungliga  
Det finns ingen lag som säger att julen ska vara på ett visst sätt. Vill du ha sushi på julbordet istället för sill, shoot! Vill du titta på Titanic istället för Kalle Anka, go for it! Vill du tillverka en egen chokladask med tre lager istället för två, gör det (och skicka gärna en till mig). Julen kan vara precis så som du önskar att den ska vara.
 
5. Du skall icke dräpa ditt goda humör 
Det är lätt att dräpa sitt goda humör när paketen ser ut att ha tagit några varv i torktumlaren, barnen har kletat ner finkläderna redan innan lunch och julskinkan har griljerats åt fel håll. Men då ska du ta ett steg tillbaka och ställa dig frågan - vem bryr sig om hundra år? Svaret är ingen
 
 
 
 
 
6. Du skall bära falsk vittnesbörd mot din julklappsgivare
Öppnar du den där tveksamma julklappen är det faktiskt schysstare att le och säga tack än att vara trumpen och säga nej tack. Det ÄR tanken som räknas. Och en vit lögn never killed no body som det sägs varje år den 24 december. 
 
7. Du skall icke hava begär till din nästas julehus 
Det kan verka som att alla andra har det så lyckligt och härligt och knäckigt och ostressigt och skrattigt om jularna. Men kom ihåg att bakom Instagrams glättiga filter döljer det sig med största sannolikhet en gran som är sne, en knäck som är hård, en julskinka som har rymt och ja - helt enkelt en jul som är helt normal och ungefär som din. 
 

Tillökning

I september bjöd min bror och hans fru på tårta.
 
- Jaha. Och? tänker ni.  
 
Jo men ni förstår att på den här tårtan fanns det ett datum. Ett magiskt datum. 
 
 
 
 
 
 
JAG SKA BLI FASTER! ♥
 
Eller moster som jag har gått runt och sagt till alla. 
 
- Jag ska bli moster! Min bror ska ha barn! har jag berättat. 
 
Tills jag häromdagen frös mitt i en rörelse när jag insåg att jag ska inte alls bli moster! Jag ska bli faster. Varför har ingen sagt något?
 
Hur som helst. Vi är så glada! Jag är väldigt nyfiken på relationen till ett syskonbarn. Det är ju nytt för mig. Jag fattar ju att bebis kommer bli en ögonsten men exakt vilka band får man? Mitt mål är att bli en cool, snäll, rolig och närvarande faster som jag hoppas att lill´ baby vill komma hem till. Mina bröder är superfina morbröder och mitt föräldrahjärta blir väldigt varmt varje gång dom tar sig tid för mina barn. Det betyder mycket. 
 
Ni som har syskonbarn, vad har ni för relation? 

Bio och popcornmisstag

I helgen var vi och delar av familjen på bio och såg Solsidan. 

Min bror köpte en stor popcorn, jag köpte en mellan popcorn och min mamma köpte en... Liten popcorn??
 
Ursäkta men vem köper en liten popcorn?? 
 
Valet av den lilla storleken resulterade naturligtvis i att mamma hade ätit upp sin snacks redan innan filmen hade börjat. Vi kan alltså slå fast att en liten popcorn precis lika gärna kan heta "reklamfilms-snacks" eller varför inte "magsäcksuppvärmare".
 
Hon fick i hur som helst påfyllning av oss andra. För så gör man när man är familj. 
 
 
 
 
 
 
Hur var Solsidan ze movie då?
 
Den var bra! Jag gillade den massor. Det kan ju vara vanskligt att förflytta en tv-serie till vita duken men jag tycker att dom har lyckats. Den roligaste scenen tycker jag var när Ove skällde ut alla pungbärare på det stora minglet. Ni som vet vet. Ni som inte vet... Ja ni får se filmen helt enkelt. 
 
 
 
 
 
 
På tal om serier. Ikväll är det Bachelor som jag älskar!! Jag blir alltid lite lycklig i magtrakten när jag inser att det är dagen för mitt favoritprogram. Hashtag det lilla i livet...

Tomteträff

I lördags träffade vi tomten och barnen lämnade sin önskelistor. Femåringen önskar sig bilar och var mycket noga med att poängtera för tomten att det ska vara ögon på bilarna. 
 
- Eh ja visst... svarade tomten och såg möjligen lite förvirrad ut. 
 
Femåringen syftade alltså Blixten-bilar, dom har ögon. 
 
Åttaåringen skrev "overwatch" på sin önskelista och det hade tomten lite svårt att tyda innan jag fick rycka in och förklara att det är ett dataspel. 
 
Alltså, det kan inte vara lätt att vara tomte! Inte nuförtiden när gunghästar och klippdockor för länge sedan försvunnit från önskelistorna till förmån för mer komplexa önskemål så som motorfordon med anatomiska organ och interaktiv underhållning med engelska namn. 
 
 
 
  
 

Den omtalade delicatoasken

Japp. 
 
Så nådde den omtalade delicatoasken även det Spiderchickska hushållet.
 
 
 
 
 
99 spänn kostar den och jag ska inte ljuga och säga att jag inte tvekade innan den fick följa med hem. Men jag antar att det är en chokladask a´ 99 spänn stycket som ungdomarna syftar på när dom säger YOLO. 
 
Jaha, hur smakade då detta kalas? 
 
Alltså... Inget speciellt faktiskt. En kondisbit är en kondisbit är en kondisbit liksom. Asken innehåller fem olika sorter varav endast chokladbollen med hallon var en nyhet för mig. Och den smakade sämst.
 
 
 
 
 
Jag vill dock ge ett stort A till designen av asken. Så fin! Och jag älskar den snillrika copyn. Hela idén och tanken får helt klart mitt lilla kommunikationshjärta att slå några slag extra. 
 
Extra älsk på "tradition sedan nu" och "biskvin gör ingen biskviken". Skulle gärna ta en fika med copywritern som kom på det (men då fikar vi något annat än vad som finns i denna ask). 
 
 
 
 
 
Well. Jag högsta betyg för effort men tummen ner för innehållet. There is plenty of fika in the sea sägs det och just den här är inte en man behöver fånga. 
 
Mitt förslag är alltså att ni gör något vettigare med 100 kronor. 
 
Över och ut. 

Pepparkaksdelaren

Igår gjorde mina barn världens kanske bästa, och möjligen smuligaste, uppfinning. Nämligen en pepparkaksdelare! Jajjimen. 
 
- Så slipper man dela för hand! förklarade åttaåringen.
 
Och det vet vi ju alla hur segt och tråkigt det kan vara att hålla på och dela en pepparkaka. Jag har mer än en gång önskar att någon eller något annat skulle kunna göra det ÅT mig. Jag antar att ni har känt det samma.
 
Hur gick då denna eminenta uppfinning till? Jo. 
 
Först band barnen ett snöre runt en stol. 
 
 
 
 

Femåringen drog sedan i snöret så att det ena stolsbenet lyftes. 
 
 
 
 
 
Efter det placerade åttaåringen en pepparkaka under stolsbenet.
 
 
 
 
 
Han tog en sax, klippte i snöret och...
 
 
 
 
SWOOSH! Stolsbenet for ner i golvet och delade pepparkan. 
 
 
 
Man bara måste älska uppfinningar som förenklar livet! 
 
För er som vill ha en ännu tydligare beskrivning över uppfinningen så finns det en film här. 
 
 
 

12. Dålig stämning

I avsnitt 12 av Veckans Smash blir det dålig stämning. Oh ja! 

 

Regina berättar om sitt senaste krogbesök där hon fick en man utslängd och jag delar med mig av när jag från ingenstans blev uppläxad av en man som inte visste vad han pratade om. 

 

Förresten! Räknas det som bra musiksmak om man endast gillar topplåtarna på Spotify? Hur kan vi låta våra barn sjunga jullåtar om folk som är otrogna? Vad är det egentligen Meatloaf won't do? Och varför sjunger Sean Paul om min gamla bil PRUTTIBANGBANG i varenda låt?

 

Det och mycket mer i Veckans Smash!

 

I det här avsnittet har vi även en sponsor i form av BookBeat och just nu får en hel månads gratis lyssning om ni anger rabattkoden Veckans Smash. Ingen bindningstid. Jag tycker verkligen att ni ska testa gratis i fyra veckor och se om ni gillar det. Så rasande lyxigt att kunna klicka sig in och lyssna eller läsa typ alla nya böcker som släpps. Som Spotify fast för böcker. Här kan den som vill registrera. Woooop! 

 

 
 

Oh du saliga pussel

Idag började jag livspussla i hjärnan redan klockan 04 på morgonen då jag vaknade och kände hur femåringen, som låg bredvid mig, hade feber.
 
Eftersom jag inte ville väsa vi måste vabba idag jag kan INTE vara hemma ba´ så du vet i Spiderpapas öra mitt i natten låg jag bara och väntade på att klockan skulle slå 06 så jag kunde väcka honom med informationen. 
 
Vi blev genast griniga på varandra. Som vi alltid blir när det vankas vab eftersom vi båda har jobb där ingen vikarie kan rycka in. Och båda tycker att just dennes jobb är det viktigaste. Tills vi inser att bådas jobb är precis lika viktiga. Eller precis lika oviktiga om man ser det ur ett större perspektiv. 
 
Så nu har vi pusslat och jobbar halvdag för att sedan byta av varandra. 
 
Viktigare än något jobb i hela världen är ju vårt barn. Det får man påminna sig själv och varandra om när man för en sekund höjer upp sitt yrke i klass med något som Moder Teresa skulle ha uträttat. 
 
Min och Spiderpapas vab-strategi lyder alltså under FM TISS - Först Moder Teresa Inbillade Sedan Sansade. Vi försöker dela upp det lika. 
 
Ni andra med barn, har ni någon särskild vab-strategi eller tar ni det som det kommer? 
 
 
 
Illustrerar livspussel med ett fönster där vi pusslat med belysning och gröna växter.