En fabulös vecka

Vilken mysig och allmänt bra vecka jag har haft! Det måste jag tillstå. 
 
I tisdags träffade jag en barndomsvän som bor i Norrköping men som har varit på besök hemma i Skövde. Vi har upplevt så mycket tillsammans jag och hon! Allt ifrån att bo i London och dela lägenhet med fyra tjejer från Brasilien (hej lärorikt) (och roligt!) till att leva på snabbnudlar och skorpor ända till skörbjuggen nafsade oss i hälarna. 
 
 
 
 
I fredags var jag ledig med 4-åringen eftersom förskolan var stängd. Vi mötte upp ett gäng kompisar och besökte öppnaförskola. Det var verkligen en tripp ner för minnenas allé. Jag kände mig som värsta veteranen där jag kryssade runt bland alla bebisar och förstagångsföräldrar. 
 
- Pass opp! Senior-förälder coming through! tjoade jag.
 
Inte.
 
Sen satt jag och drack kaffe i godan ro eftersom min fyraåring varken krävde blöjbyte eller att jag tog allmän rygg på honom. Najs kalajs. 
 
 
 
 
 
I fredags kväll kom en annan kär vän hem till mig. Vi drack Cava och diskuterade vikten av att leva livet till fullo ända tills klockan blev 21:30 och vi kom på att det var en dag imorgon också. 
 
 
 
 
I lördags gick jag på stan med storebarnet som fick shoppa nya kläder. Den senaste tiden har han fått ett intresse kring just kläder och eftersom många plagg blivit för små kändes det läge att han fick följa med och själv välja garderoben. 
 
Jag fick agera påsbärarinna. 
 
 
 
 
 
Efter shoppingen åt vi lunch på ett ställe vars inredning påminner om en bättre begagnad Finlandsfärja men som serverar godaste maten! 
 
 
 
 
 
Idag mötte vi upp ett gäng kompisar på Billingens fritidsområde. Regnet duggade och vinden ven i temperatur iskall men vi sprang oss varma med hjälp av en fotbollsmatch. Barnen bytte lag hejvillt vilket var väldigt förvirrande samtidigt som det höll spänningen uppe. Jag sköt mål ungefär lika bra som frukt skjuter upp ett sockersug (det vill säga inte alls)  FÖRUTOM när det väl gällde. Då satte jag bollen mitt i krysset och avgjorde hela matchen.
 
KA-BÄNG MODDAFUKKERS! 
 
 
 
 
 
Efter det var det gött med körv och kaffe. Och hallongrottor som ej förevigades på bild. 
 
 
 
 
Nu: Film i soffan. 
 
En bra vecka som tankat mig full med energi *gasar iväg till tv-soffan*.

Bråk med bihålorna

Sedan jag köpte en nässkölj och sköljde ur mina bihålor har inte känt av dom på ett bra tag. Bihålorna alltså. Vilket har varit väääääldigt skönt! Innan kände jag av dom så fort jag fick minsta snuva. Med konstant huvud och tandvärk som följd. Inte alls roligt. 
 
Att ta till nässköljen revolutionerade mitt liv. 
 
- I CAN´T FEEL YOU BAJWHOLES! har jag skriat så fort jag blivit snuvig. 
 
På engelska. Ja. 
 
Fram tills igår då jag plötsligt kände jag av den välbekanta känslan av begynnande huvud och tandvärk.
 
NEEEEEEEEEJ!
 
Jag sprang genast och rotade fram min nässköljare. 
 
- Nu jävlar ska ni få smaka på SALT! fräste jag åt bihålorna. 
 
Sedan skölde jag näsan som om det inte fanns någon morgondag. Jag riktigt skendränkte bihålorna i saltlösning. 
 
Nu känns det genast mycket bättre. Vill INTE hamna i huvud och tandvärksfällan igen. 
 
 
 
Andas in. 
 
 
 
Andas uuuuut. 
 
 

Träff med ett medium

Igår var jag och en vän hos ett medium. Jag har träffat henne förr, mediumet alltså, och det var som vanligt äj mäj. Amazing alltså. Jag tycker mycket om att gå till mitt medium för hon bekräftar mig, hur jag känner och att det är okej. För mig är det väldigt terra... terapeff... tärrapäff... terapeutiskt. Så.   
 
Vi brukar inleda med att kallprata lite och sedan vips, utan att jag märker det nästan, glider hon över i att prata om mig och beskriver precis hur jag är och hur jag känner. Det känns som att hon omsluter mig i en trygg och varm bubbla. Som att hon ser rätt in i min själ. Vilket hon säkert gör också. Obs! Inte på ett otäckt sätt. Bara tryggt.
 
Igår började hon med att beskriva att jag har känt mig less det senaste för att saker inte har gått riktigt så som jag har önskat. Det stämmer. Jag har fått chans att göra så mycket roligt i jobbet men det har liksom aldrig blivit något långvarigt av det. Det har känts så snuttifierat allt jag har gjort. Som att jag har hoppat hit och dit på nivå ett och aldrig tagit mig vidare till nivå två. Vilket i längden har gjort mig less.
 
Mitt medium sa att det finns en meningen med detta. Det jag har gjort hittills har varit pusselbitar som snart ska läggas till ett tydligare pussel. Och det känns ju skönt att få höra (bara det var terapeutiskt). För jag är rätt trött på att bara få en snutt här och där. Jag önskar mig en tydligare och mer långvarig jobbväg att gå. 
 
Sedan sa hon att jag är sedd. Någon ser mig. Eh okeeeeej kanske ni tycker om den informationen. Men det roliga är att den senaste tiden har jag tänkt mycket på att jag skulle vilja bo i en större stad. För tänk vad jag hade kunnat vara social med spännande människor i min bransch! Vilket nätverk jag hade kunnat bygga upp. Vilken chanser jag kanske hade kunnat få i jobbväg! Men nu sa mitt medium alltså att jag är sedd. Ändå. Jag vet inte exakt vad det betyder men jag tolkar det som att jag kanske inte måste flytta till Stockholm och bli kompis med Amanda Schulman för att ha ett härligt jobbliv. Det kan gå bra ändå. 
 
Mitt medium sa även att jag kommer ha mycket fokus på mig själv i år och att det är helt okej att tänka på bara sig själva ibland. Hon pratade mycket om att det kommande året kommer kräva mod av mig och att jag ska våga tro på mina förslag och vad jag har att komma med. Det är intressant för allt jag gör i mitt jobb handlar om att komma på och genomföra olika kreativa idéer. Vilket även är det roligaste jag vet! 
 
- Du ska inte dra några raka linjer Moa, menade hon lite metaforiskt. 
 
Och det har jag väl egentligen aldrig gjort. Dragit några raka linjer alltså. 
 
Vad gäller hemmet såg mitt medium lugn och ro efter en tids turbulens. Och det stämmer också. Efter flytt och viss renovering och förra årets megajobbande och massa jobbresande är det helt klart mycket lugnare på hemmaplan. Vi har kommit in i en skön lunk som jag tror att hela familjen njuter av. 
 
Sen nämnde mediumet många specifika saker om det kommande året men det känns lite privat att skriva om än så länge. I alla fall innan det har inträffat. 
 
Hur som helst känner jag mig mycket gladare efter vårt samtal. Jag har som sagt varit lite less det senaste och i behov av ny energi vilket jag ju också har nämnt här i bloggen några gånger. Men under det här året verkar det klarna upp även om det tydligen kommer kräva mycket mod och en tro på mig själv. 
 
Fortsättning följer...
 
 
 
Medium-träffarinnan. 
 

Samma samma

Min kära man har börjat spela tennis. 
 
Jag: Nu kommer du bli som han den där tennisspelaren... Vad heter han nu... MacGayvenRoy!
Min man: Vem?
Jag: Nej jag menar... MacIvanhoe! 
Min man: McEnroe menar du? John McEnroe?
 
Jaaa jaaa.
 
Kan hända blandade jag ihop karlarna en gnutta. 
 
Det finns ingen anledning att märk ord för det. 
 
 
Tre personer med liknande namn. 
 
 

Farmen 2017

Okej vänner nu har jag matat första veckan av Farmen på tv4-play. Kan inte ni också göra det? Så kan vi titta tillsammans! Jag följer även Frans briljanta blogg (tips!) och han skrivit en re-cap
 
Jag tänkte att jag skulle kontra med en egen sammanfattning. 
 
Mina tankar kring första veckan av Farmen: 
 
1. Feministiska vindar 
Det drar feministiska vindar genom årets Farmen. And I love it! I hela mitt liv har jag varit snäll och behagat men det skeppet har seglat säger en av de kvinnliga deltagarna. You had me at the skepp! säger jag. 
 
2. Förbannad man
En av de manliga deltagarna blir naturligtvis upprörd över att det finns jämställdhetsivrare på gården. Faktum är att han HATAR ordet feminism! I övrigt säger han sig inte bli uppretad över någonting i livet men är ändå konstant förbannad. 
 
 
 
 
 
3. Namnförvaltaren 
En av deltagarna förvaltar inte mindre än tre tilltalsnamn. Ett namn vill han att killarna ska kalla honom. Ett namn vill han att tjejerna ska kalla honom. Det tredje namnet är reserverat för kärleken där hemma. "Så vet jag vem det är som ropar på mig" förklarar förvaltaren själv. Personligen tycker jag det låter högst förvirrande med så många olika namn? Under en semester i Spanien presenterade jag mig en gång som Marie istället för Moa (jag heter Marie i andranamn) för att det skulle bli lättare för Spanjorerna att uttala mitt namn. Tyvärr blev det inte ett dugg lättare, i alla fall inte för mig, utan slutade med att jag under en hel vecka omedvetet inte svarade på tilltal. Trevligt. 
 
4. Snarkningarna 
Några av deltagarna snarkar "värre än helvetet". Alltså, det här är en av de starkaste anledningarna till varför jag aldrig skulle vilja vara med i en dokusåpa! Jag skulle aldrig palla att fösas ihop med människor vars nattliga andningstekniker jag ej känner till. Jag klarar av både småkryp, utedass och tight matranson men snarkningar - DÄR GÅR MIN GRÄNS!
 
5. Pruttaren
Det finns en kvinnlig pruttare med i årets Farmen. And she farts like a queen! Prrrrjjjjjuuuut säger det och så fnissar hon ogenerat. Även om jag helst slipper höra andras fjärtar finns det ändå något älskvärt över en kvinna som läcker gas utan att be om ursäkt. 
 
Slut på sammanfattning. 
 
 

Prinsess-semla

Idag testade jag den omtalade prinsess-semlan! 
 
Jojjomen förstår ni.
 
Det är alltså en semlebulle täckt av marsipan och fylld med mandelmassa, sylt och grädde. 
 
Ni ser ju hur förväntansfull jag ser ut på bilden. Det riktigt lyser i ögonen på mig. 
 
 
 
 
 
 
Betyg då? 
 
Njaaaaoooaooaooaooaoooaooaaiiiiiiiiiiaaaaaaoooo...
 
Ja. 
 
En trevlig upplevelse, helt klart. Innanmätet med sylten och mandelmassan gifte sig väl ihop med grädden. Men... Jag föredrar semlor utan marsipantäcke, hur trevligt och värmande det än ser ut. Är man där emot ett hårdnackat marsipan-fan så utlovar jag fullträff. 
 
Min bästa semleupplevelse är för övrigt den då jag åt en semle-croissant. Makalöst gott! Har jag bloggat om det? Jag minns inte. Men jag lovar att söka upp en sådan och visa för er.
 
 

Föräldraskapet i GIF:ar

Tillåt mig lista föräldraskapet i GIF:ar. 
 
1. När barnen är själva i köket och det plötsligt blir knäpptyst. 
 
 
 
 
 
 2. När förskolepedagogen vid hämtning meddelar att ett av barnen i gruppen har kletat häftmassa i hela håret och du inser att det är ditt barn. 
 
 
 
 
 
 
3. När ni har lovat barnen att åka till badhuset men sedan tvingas ställa in.
 
 
 
 
 
 

4. När du inser att det är en helgdag mitt i veckan och barnen precis haft både lov och studiedag och ni dessutom VAB:at.
 
 
 
 
 
 
5. När du hör rykten om magsjuka. 
 
 
 
 
6. När hela familjen fått den jävla magsjukan.
 
 
 
 
 
7. När barnens vantar ÅTERIGEN är försvunna och du kan härleda borttappandet till din partner. 
 
 
 
 
 
 
8. När din partner säger förresten jag har visst vantarna här! 
 
 
 
 
 
9. Hur barnen badar i samband med mutning. 
 
 
 
 
 
 
10. Hur du tänker att du ska äntra ditt livs första föräldramöte.
 
 
 
 
 
11. Hur du egentligen äntrar ditt livs första föräldramöte. 
 
 
 
 
12. När ni är på en tight parkering och barnen lovar att kliva in i bilen försiktigt.
 
 
 
 
 
 
13. Du när en annan mamma säger jag tycker inte att mina bröst ändrades så mycket av amning. 
 
 
 
 
 
 
 
14. När barnen skriar efter fredagsmys och du är ditt bästa föräldrajag. 
 
 
 
 
 
15. När du om kvällen smyger in och tittar på ditt sovande barn. 
 
 
 
 
 
Slut på GIF-lista. 
 

Vantförbrukarfamiljen

Här ser ni en bild på mig och TREDJE PARET vantar som vi har köpt till fyraåringen inom loppet av en månad på grund av att alla vantar hela tiden försvinner. 
 
 
 
 
 
 
Lägg till att vi även har köpt cirka sex par stickade tunna vantar denna vintersäsong. Samtliga borttappade.
 
Jag vet inte vad som händer men tydligen är vi vantförbrukarfamiljen nummer ett? Och jag misstänker ett insider-jobb! En av de vuxna i vår familj (ej jag) (fritt fram att använda uteslutningsmetoden) är nämligen expert på att knöla ner barnvantar i diverse jack och byxfickor och sedan komma på det lagom till syrenerna blommar och barnens händer är nakna och fria. 
 
Jag måste dock tillägga att den andra vuxna i familjen (ej min man) (fritt fram att använda uteslutningsmetoden) är expert på att knöla in berg av kläder i diverse barnvagnar och sedan toppa bergen med två små vantar som hen sedan tror ska hålla balansen där hela vägen till/hem från förskolan. Men att placera vantar på toppen av klädberg är lite som att hälla strössel på en fotboll. Det fastnar liksom inte. 
 
A ja. 
 
Nu hoppas jag på en något mer långvarig relation till dessa vantar. 
 

Snöfotboll och egenkonferens

Idag har vi hängt med mina bröder och Hanna. Hanna är mina ena brors sambo. 
 
Vi spelade snöfotboll och snöbasket (med fotboll). Oväntat roliga sporter båda två måste jag säga! Fyraåringen var flexibel och bytte lag så fort det passade. Typ när det andra laget ledde och så. 
 
- Nu är jag med dom som leder! tjoade han.
 
Det flexibla lagbytandet gjorde att fyraåringen inte bara gick vinnande ur varje match, han skapade även en hel del förvirring bland övriga spelare vilket öppnade upp för många mål. Mycket smart taktik. 
 
 
 
 
Sedan tog jag en lång promenad hem och hade konferense med mig själv. Överlade lite kring vad jag vill göra med 2017 och så där, rent jobbmässigt. Jag ska inte säga att jag står i ett vägskäl i livet, för det gör jag inte. Jag jobbar med helt rätt grejer och har väldigt roligt. Där emot känner jag att någon typ av ny energi behövs i mitt arbete. Något som utmanar och samtidigt utvecklar mig. Tar mig till nästa nivå. Jag har gjort ungefär samma sak i över 3 år nu (tiden går fort!) och jag är redo att ta min jobbkarriär till nästa nivå. Jag vet bara inte exakt vilken nivå det är?
 
Å ena sidan tänker jag att äsch det löser sig å andra sidan känner jag mig frustrerad för jag är en person som vill sätta bollar i rullning nu nu nu! Men det är svårt att rulla en boll när man inte vet vem man ska passa den åt?
 
Ja. Ni hör. En del funderingar just nu. 
 
 
 
 

Sålt smör och tappade pengar

Idag har jag ägnat mig åt att sortera böcker i färgordning. En mycket givande syssla. 
 
 
 
 
 
 
Barnen har fått Kinect av sin morbror så nu har vårt vardagsrum förvandlats till en bowlinghall. Bord har flyttats, soffor möblerats om och en lampa har skruvats ner från taket enkom för detta ändamål. 
 
Alla i familjen är inte lika överens om att det är en rimlig handling, men a ja...
 
 
 
 
 
Jag köpte Gott och Blandat Salt som lördagsgodis men blev sååååå besviken när jag insåg att påsen inte innehöll en enda lakrits med hål som är som rör. Vet ni vilken sort jag menar? SKAN to the effing DAL! Det är min favoritsort. Nu känns det lite som att jag har sålt smöret och tappat pengarna. Eller bokat resan till Thailand och missat vaccinationen. Ridit ut i hagen och glömt hästen. Istallerat fiber och slarvat bort uppkopplingen. Torkat mig i bak och missat pappret. Ja. Ni förstår känslan!!
 
 
 
 
 
Nå väl. Jag ska försöka gå vidare i livet. 
 
Ha en trevlig lördagkväll hörrni! 

Orimlig bok

Idag har jag vab:at (och jobbat lite) med minstebarnet. 
 
Bland har vi annat läst en bok om Piff och Puff. En helt orimlig bok, bör tilläggas. Totalt icke verklighetstrogen. En björn jagar Piff och Puff. Då kommer det en skunk och räddar ekorrarna genom att skrämma björnen med sin vidriga doft. 
 
 
 
 
Ja ni ser ju hur vimmelkantig björnen blir av skunklukten. Det ser ut som att han har sniffat synnerligen starkt lim och samtidigt råkat släppa en fis som varit parkerad i tarmen alldeles för länge. 
 
Han springer all vääääärldens väg. 
 
 
 
 
 
Tack för hjälpen säger Piff och Puff till skunken och... HÅLLER TASSEN FÖR NOSEN!
 
 
 
Hallå!?
 
Varför gjorde inte björnen det samma? Höll labben för nosen alltså. Eller så kunde han väl stått ut i två sekunder om det hade gett honom en middag? Nej nej istället tar han sin rovdjursdrift och springer all världens väg med labbarna i luften och ba ååååå det luktar illa! 
 
Han har nog ett bra CV den där björnen. Det tror jag.
 
Not. 
 

När kreativiteten flödar

Jag har helt klart min kreativa topp på morgonen. Ja, vad gäller skrivandet då. 
 
Mina bästa morgnar är dom då jag vaknar tidigare än övriga familjen. Jag stiger upp, slår upp datorn och får skriva ostört i en timma eller två. Okej två timmar har aldrig hänt, men en timma. Absolut. 45 minuter kanske. Okej 30 minuter. 20 minuter! Det har faktiskt hänt. Och dom 20 minutrarna var FAB!
 
Jag finner något oerhört rofyllt över att vara produktiv innan övriga familjen, kanske världen, har vaknat. Sittande i min pyjamas med en kopp kaffe. 
 
Kvällen är dock den tid på dygnet då jag har flest timmar för mig själv utan barn och jobb som pockar, tyvärr har jag svårt att vara kreativ kvällstid. Många känner tvärt om, att kreativiteten flödar sena kvällar och nätter men för min del vill jag koppla ner då. Hjärnan går på lågvarv. Då vill jag att det mest avancerade jag tar in är Kim Kardashians Instagramflöde eller Sebastian-Bachelors dejtingstrategi. 
 
Jag tänker att jag kanske borde utmana mig själv att ställa klockan tidigare på helger, stiga upp och eventuellt uträtta kreativa stordåd??
 
Eh. Ja. Det får bli ett mål för 2017. 
 
 
 
En kreativ vinterhimmel. 
 

Lätt och svårt att dammsuga - en lathund

Som småbarnsförälder dammsuger jag inte bara damm. Nej nej jag dammsuger även en hel del småpryttlar, mindre leksaker och allmän bohag. Känns det som. 
 
Eftersom jag är så tränad i det här med att dammsuga upp olika saker tänkte jag servera er en lathund i vad som är lätt respektive svårt att dammsuga. 
 
Lätt att dammsuga:
 
1. Legobitar 
Floooop säger det så har familjen en legobit mindre att oroa sin fotsula för.  
 
2. Torkad lek-lera
Torkad lek-lera är stenhård och rasslar meeeer än villigt upp i slangen. Aaa... Ett ljuvligt ljud!
 
3. Plusplus-bitar 
Dessa korsformade små pusselploppar har en perfekt storlek och ytbeläggning för effektiv och smärtfri uppsugning. 
 
4. Gummipilar 
Man skulle kunna tro att gummipilar gärna trilskas innan de låter sig ätas upp av dammsugaren men nej då. Tvärt om! Gummipilar verkar de facto gjorda för att försvinna upp i en luftsusande slang. 
 
 
 
 
 
 
Ej lätt att dammsuga:
 
1. Papper av alla dess slag 
Man skulle kunna tro att papper finner sig lätt i att åka upp i slangen men nej nej. Flooorp säger det tätt följt av ett protesterande IIIIIiiiIIIIiiiiiIIIIiiii. Dammsugaren är lika känslig för papper som gemene i-länning var för gluten under 2016. 
 
Slut på lathund. 
 

Benbrott i brösten

När fyraåringen var bebis och ammade bet han mig en gång i bröstet. Det gjorde ont. Han hade sylvassa, ännu icke slipade, små mjölktänder. Detta har jag tidigare berättat om för fyraåringen, något som han kom att tänka på idag. 
 
Fyraåring: Mamma när jag var bebis bet jag dig i tutten! 
Jag: Ja det gjorde du.
Fyraåring: Bröt du din tutte då?
 
Jag förklarade att nej - det uppstod inga benbrott i mammas bröst. 
 
Där emot har mina tuttar förlängst med ungefär 30 centimeter till följd av amningen och kan numera hålla i både pennor och tv-kontroller (praktiskt!). Men det är en annan, ännu icke diskuterad, vinkel på historien. 
 
 
Bitaren. 
 

Inspiration till hyllsystem

Som ni vet har vi köpt ett nytt hyllsystem
 
Nu har jag pinterestat och hittat inredningsinspiration till hyllorna. 
 
Inspo 1
 
 
To do: 
- Rota fram alla CD-skivor som min man har envisats med att spara trots att vi inte har någon CD-spelare sedan 2009.
- Undvika gå till tidningsinsamlingen på några veckor 
- Åka till BR och köpa Darth Vader-figur
- Förklara för barnen att Darth är inredning inte lekmaterial 
- Tälja en svart träfågel
 
Klart! Lätt som en plätt att frammana denna inredningsstil. 
 
 
 Inspo 2
 
 
 
To do:
- Köpa lampa att klämma fast
- Köpa Kay Bojsen-apa 
- Försöka att inte tänka på att stora Kay Bojsen-apan kostar lika mycket som min första bil
- Leta upp barnens sommarhattar
- Googla lådor + explosiv vara
- Snida dalahäst
 
Klart!
 
 
Inspo 3
 
 
 
To do: 
- Ställa fram skål med enhetligt färgad frukt
- Köpa jättemånga vita böcker
- Hålla barnen ifrån frukten
- Köpa massa vita lådor
- På skarpen säga till barnen att INTE äta/leka med frukten!
- Köpa liten rislampa 
- Eventuellt limma fast frukten i skålen 
 
Klart!
 
Nu ska jag bara bestämma mig för vilken av dessa tre superenkla inredningsstilar jag tycker bäst om. 
 

Ovanlig frukost på sängen

Igår vaknade jag av att fyraåringen la en fuktig mun mot mitt öra och väste.
 
- Mammaaaaa... Vakna INTE! Du kan sova längre idag.
 
Min ögonlock stod genast i givakt!
 
Öronen lika så. 
 
INGET får en förälder att vakna lika snabbt än när barnen ger löfte om sovmorgon.
 
Från köket hörde jag tissel och tassel och efter en del smällande i diverse lådor och kylskåpsdörrar kom barnen in med frukost på sängen åt sin mamma och pappa. En vanlig ostmacka och en ovanlig popcornmacka med sylt.
 
 
 
 
 
Fyraåringen har dock svårt att ge bort ätbara saker utan att börja äta av det själv så han smaskade glatt i sig den ovanliga mackan. 
 
Jag tackade för både det och frukost-på-sängen-omtanken. 
 

Sista jullovsdagen

Idag krämade vi ut det sista ur barnens jullov. Imorgon är det skola och förskola och det känns segt. Upp klockan 06, på med kläder, borsta tänder, packa ryggsäckar, leta efter vantar, leta efter nycklar, ut i mörkret oc... STOPP! Tillbaka in. Hämta allt vi glömt. Ut igen. Pjuh. 
 
Nå väl.
 
Sjuårigen och pappan i familjen skulle iväg på äventyr idag så jag och fyraåringen teamade upp med min kompis och hennes fyraåring. Våra barn leker så bra ihop vilket är GÖLD.
 
 
 
 
 
Vi började med bio, Bamse och Häxans dotter. Vi har sett väldigt många biofilmer den här julen vilket beror på att vi fick så många biocheckar i julklapp. Lika bra att bränna alla på en gång får man anta att vi har resonerat.  
 
 
 
 
 
Filmen var i alla fall bra tyckte barnen. Själv kunde jag inte släppa det faktum att Bamse och Lille-Skutt verkar sova i sina vanliga kläder?? Eller vänta nu... Har Lille-Skutt ens kläder? *googlar* Nej han har bara en fluga på sig, karln. Att Skalman är näck så när som på sin hatt det visste jag redan.
 
Varför i hela friden är Bamse den enda med kläder? Och varför har Bamses söner shorts på sig men inga tröjor? 
 
Jag förstår mig inte på den som har stylat Bamse och hans vänner. Det finns liksom ingen röd tråd i klädvalen. 
 
 
 
 
Hur som helst.
 
Efter bion åkte vi på familjegympa på Friskis.
 
 
 
 
Och efter det blev vi bjudna på tacos hemma hos kompisarna. Najs. 
 
En finfin söndag. 
 
Nu ska jag och Spiderpapa se en serie och låtsas som att vi inte alls har ställt klockan på 06:00 imorgon. 
 
 

Grillade snöbollar och enmilavandring

Idag började vi dagen ute i svärmors stuga. Snölek och gorvgrillning. 
 
 
Matchar självklart mössa med mina barn. 
 
 
Att titta på när barnen hade snöbollskrig med sin pappa och farmor var jätteroligt ända tills dom började skandera ALLA MOT MAMMA ALLA MOT MAMMA!
 
Gulp.
 
Sen byggde vi en snögubbe som förvisso såg väldigt nöjd ut men som även såg ut att behöva en tandställning. 
 
 
 
 
 
 
Barnen grillade snöbollar. En dream come true får jag förmoda.
 
 
 
 
Sen skulle 7-åringen och pappan på innebandyträning, 4-åringen ville följa med hem till farmor och leka med kusinen och jag bestämde mig för att ta en promenad hem. 
 
Herre. Gud. Vad. Jobbigt. Det. Var.
 
Att halvpulsa i snö i alldeles för varma kläder är ingen lätt match. Väl hemkommen kollade jag upp rutten på hitta.se och inser att jag har gått EN MIL!! Maj gadd. Kunde ingen ha sagt det till mig innan jag började gå? Mina kinder är så illande röda att jag är osäker på om dom någonsin kommer få tillbaka sin vanliga färgton igen. 
 
Nåväl. Gjort är gjort.
 
Nu ska jag ligga i soffan resten av eftermiddagen. Äta choklad och se på tredje säsongen av Skam. 

Västgötskaövning och gråtfest

Idag blev vi bjudna på lunch hos pappa tillsammans med vår släkt på pappas sida. Mycket trevligt. 
 
Jag har dock fått till mig att jag inte är något vidare på västgötska (efter att släkten lyssnat på Humorhimlen) och att jag måste öva mer på mitt språkliga arv. Så det ska jag göra.
 
 
 
 
 
 
Efter att vi hade varit hos pappa ville jag och min man nyttja julklappen som vi fick från min bror och hans tjej. Nämligen barnvakt och bio. PLUS obegränsat med popcorn och snacks, vill jag tillägga. Jag köpte även Never Stop, för popcorn gör sig bäst ihop med choklad. 
 
 
 
 
 
 
Vi såg Lion. En verklighetsbaserad historia om en femårig indisk pojke som kommer bort från sin familj. Det ena leder till det andra och han blir slutligen adopterad av ett australiensiskt par. 25 år senare börjar han fundera kring sitt ursprung och börjar leta efter sin indiska familj. Ja. Ni hör ju vart åt det barkar.
 
Jag grät FLODER!
 
Slutet på filmen borde nästan vara olagligt. Så innerligt fint. Här gick tårarna från strilande till översvämmande med noll chans till dränering. Inte ens värmefläktar och omfattande utgrävning hade hjälp. 
 
Om filmens uppgift var att få tittaren att känna något så lyckades den i alla fall med mig. Jag kände mig 1) sannslöst priviligerad och 2) jag ville bara hem och krama om mina barn. 
 
Pjuh.
 
Nu ska jag vila upp mig efter denna gråtfest.
 
 

Winter is coming

Vintern har kommit till Skövde.
 
Kul för barnen såklart. Mindre roligt för vår hall som inte alls är uppbyggd för skridskor, hjälmar och termobyxor på hög.
 
 
 
 
Nå väl. 
 
Det bästa med vintern är att vi har pulkabacken precis utanför dörren. 
 
 
 
 
Förra vintern rullade vi ut grillen från trädgården och bjöd alla grannar i backen på korv med bröd. Sedan pratade vi om att börja med försäljning av varm choklad och kaffe. Vilket givetvis var ett skämt.
 
 
Eller?
 
 
I övrigt är jag inte alls en vintermänniska. Jag hatar att bylsa på mig massa tjocka kläder och känner mig alltid så omodern i jacka och termobyxor (eller täckbyxor som jag vet att en del av er säger). Jo visst! OMODERN! Hallå, är jag 14 år eller? Jag kan ju inte gärna säga till barnen nej mamma vill inte gå ut när det är snö för jag känner mig inte modern. 
 
Nej vet jag vad. Jag får vackert bita i termo-äpplet. 
 
Idag åkte vi skridskor. Jag och Spiderpapa ställde in oss på att vara vid skridskobanan i cirka 15 minuter varav 14 minuter skulle bestå av fika, för det är ungefär så mycket tålamod våra barn brukar ha. Men idag fick vi tji. Det slutade med att vi var där i två timmar och barnen åkte och åkte. 7-åringen har verkligen fått upp farten med sina grillor och idag lärde sig även 4-åringen att hålla balansen. Så roligt att se! Han var stolt! Vi var stolta!
 
- Titta mamma jag åker som bara deeeen! ropade han lyckligt när han vinglade fram i 000,01 km i timman. 
 
 
 
 
 En mysig vinterdag. Den omoderna känslan till trots. 

Påminn mig om att aldrig involvera mig med kloner

Okej spoilervarning för er som tittar på/planerar att titta på Orphans Black! Jag avslöjar jag inget vitalt. Men är ni känsliga, sluta läs! 
 
Så.
 
Okej.
 
Huvudrollen Sarah i Orphans Black har en dotter som snabbt blir involverad i många äventyr. Dottern får hänga med sin mamma på mycket. VÄLDIGT MYCKET. Hon blir kidnappad, hon upplever en skottlossning, hon får bo i en övergiven stuga, hon ser sin mor pistolhotas, hon får rymma, hon jagas av kloner, hon jagas av storföretag med farliga agendor och medan allt detta händer är det enda jag kan tänka - GÅR INTE UNGEN I SKOLAN?
 
Och HUR kan hon vara så medgörlig?? Hon finner sig i allt.
 
- Nu ska vi åka iväg i en stulen bil till ingenstans och jag kan inte berätta varför, säger mamman.
- Jaha ja, säger barnet och rycker på axlarna och hoppar in i bilen. 
 
???
 
Hade det varit mina barn hade vi för det första aldrig kommit iväg från hemmet. 
 
- Vi vill vara hemma och spela Fifa! hade barnen gnällt. 
- Vi måste åka nu! hade jag svarat.
- Nej!
- Ta på er kläderna NU! 
- SUCK! Var är våra jackor? 
- Dom hänger mitt framför näsan på er.
- Vi ska bara hämta en sak.
- Skynda er!
- Vi måste gå på toa också. 
- Kom NUUU. En farlig klon är på jakt efter oss!!
 
Och när vi väl hade kommit ut och barnen hade bråkat klart om vem som ska sitta i fram i den stulna bilen och mamman skrikit INGEN SITTER I FRAM ja då hade tjatet börjat. 
 
- När är vi framme?
- Snart!
- När är vi framme?
- Snart!
- När är vi framme? 
- SNART!
- Får vi leka med en kompis?
- Leka med en KOMPIS? Herregud vi är på RYMMEN! Fattar ni inte?
 
Påminn mig om att aldrig involvera mig med aggressiva kloner och farliga storföretag. Det skulle aldrig funka med barnen. 
 
 
 
Medgörlig dotter och äventyrlig mamma. 
 

Att tillaga en rösti

Jag fick som sagt Martina Haags kokbok i julklapp. Ikväll skulle jag göra hennes rösti med ost, tomat och seranoskinka, för det lät så jefla gött. 
 
Jamenar ni ser ju på bilden: 
 
 
 
 
 
Mina rösti blev dock inte riktigt som på eh... bilden. 
 
Tillåt mig punktera upp förloppet: 
 
• Jag läser i receptet att innan potatisen rivs ska den kokas. Lätt. Jättelätt. 
 
• Jag börjar koka potatisen. 
 
• Jag sätter mig vid datorn. 
 
•  Oj oj vad mycket roligt det finns att läsa på Facebook!
 
• Och där hittade jag visst min gamla klasskompis ser man p... Och länk in till SVT-Play och Stjärnorna på slottet har visst haft premiär det måste jag kolla li... En kompis ber om förslag på namn till familjens kattungar det måste jag hjälpa till m...
 
• Helvete!
 
• Jag har glömt potatisen. Hur länge har den kokat? 
 
• Tyvärr känns den väldigt... Mjuk. Inte alls kokt på ett lätt vis. Snarare FÄRDIGKOKT! 
 
• Hur är det möjligt??
 
•  När vi ska äta middag en måndag och barnen är hungriga och mamman har blodsockret vid fotknölarna då tar potatisen minsann en timma och arton digestivekex med smör på sig att koka klart. Men när man ska göra en simpel rösti och råkar kika runt på Facebook en stund ja då är potatisen klar snabbare än en gris hinner blinka. 
 
Nu ska du rivas ändå din KNÖL! fräser jag åt potatisen och trycker den mot rivjärnet.
 
• Ungefär som att det är potatisens fel att jag har råkat koka den för länge? 
 
• Ett strimlat potatismos uppenbarar sig på andra sidan rivjärnet. 
 
Tryck inte ut potatisen i stekpannan, röstin ska vara luftig står det i receptet. 
 
• Jag trycker ut moset i stekpannan. 
 
• Inser att det är noll idé att garnera kluttarna med skivad tomat. Men jag strösslar i alla fall över lite ost. 
 
 
 
 
 
• Jag vrider massor av nymalen peppar över potatisen. Som kompensation. Det får mig att känna mig kock:ig. 
 
• Vi har ingen serranosinka hemma.
 
• Nähä nä. 

• Jag serverar det stekta potatismoset med Pärssons påläggsskivor.
 
• Familjen äter pliktskyldigt. 
 
• Pappan mumlar något om "annorlunda" och "nytt". 
 
Slut på rösti-lagning. 
 
 

Work work work

Idag har jag börjat jobba igen. 
 
Jag var lyxigt nog ledig:ish hela förra veckan och även igår. 
 
Bäst med ledigheten: Förutom att vara med mina barn - alla sovmorgnar! Vi har sovit till MINST klockan 08 varje dag. Vilket gör mig pigg som en liten fräsig gris på kvällen. Jag vill aldrig gå och lägga mig! Tittar på serier fram till midnatt. 
 
Sämst med ledigheten: Butler-känslan. Alltså, att jag känner sig som en Butler åt barnen. Hämta och hjälpa, hämta och hjälpa, hämta och hjälpa... Till slut ville dom inte ens måla sina teckningar själva?? Vilket jag naturligtvis satte stopp för! Faktum är att jag under det här jullovet införde KSR. Klara Själv Regeln. Det vill säga drar du igång ett kojbygge, robot-pyssel, Fifa-spel, komplicerad-fälla-med-tejp-och-pappas-skosnören som du inte kan hantera själv, då ska du inte ägna dig åt det. Punkt. 
 
Nåväl.
 
Lite segt att börja jobba idag. Men å andra sidan är min promenad till jobbet följt av att komma dit och slå mig ner vid datorn med en kopp kaffe en av mina bästa stunder i vardagen. Aaaa...
 
 
 
Promenadtjäj. 
 
 
 
- Nu kickar vi igång´et! sa solen vid 08:15 snåret. 
 

Att konsumera kvinnliga sammanhang

Jag läste det här inlägget av Bloggkommentatorerna för ett tag sedan. Bloggkommentatorerna som i sin tur länkar till en bra krönika av UnderbaraClara. Om hur kvinnor är tränade i att lyssna och ta del av män, men hur män är dåligt tränade på att lyssna och ta del av kvinnor. 
 
Clara skriver: 
 

... jag har genomlidit otaliga föreläsningar om entreprenörskap där alla talare och goda exempel som lyfts upp har varit män. Men män gör inte det. De reagerar direkt på sammanhang med enbart kvinnor. Väljer bort det. Väljer bort fåniga tjejband, töntig chiclit, kvinnliga komiker med mensiga tjejskämt. Kvinnliga poddare som pratar tjejgrejer. Kvinnliga erfarenheter är just kvinnliga – aldrig allmänmänskliga.

 

Det där är så träffande. Ett band med tjejer är inte bara ett band, utan ett tjejband. En bok av en kvinna om kvinnor är inte en bok (rätt och slätt) utan en chicklit. Eller när jag och Matilda ska presenteras i jobbsammanhang och inte får lov att bara vara företagare utan måste benämnas som "tjejerna", "mammorna" eller "unga kvinnorna". 

 

Sedan jag lärde mig vad Bechdeltestet är har jag aktivt valt bort filmer som inte klarar det testet. Om film eller serieskaparen inte ens har bemödat sig att skramla fram två namngivna kvinnor som under de 120 minuter en film oftast varar kan få säga en (EN!) mening till varandra om något annat än män, ja då kan det kvitta. Det är ju bara makalöst fantasilöst. Jag är ledsen. Jag sticker. Och jag kommer inte låta dörren slå mig på vägen ut. 

 

Filmer som dessutom är sexistiska och objektifierar de få kvinnor som möjligen råkat skrivas in i manus svartlistar jag på mo to the fekking mangen. Jag har blivit superkänslig för sådant! Vilket är skönt men även jobbigt för det blir så tydligt på vilket sorgligt sätt tjejer kan framställas.

 

Som tur är går samhället framåt och idag finns det många filmer och framför allt serier som klarar Bechdeltestet mer än väl. Serier där kvinnors karaktärer får prata och utvecklas och inte bara vara med i periferin för att spela någons mamma eller flickvän (vi kan vara något annat! yey!).

 

Jag kan tipsa er om fabulösa serier i ett annat inlägg.

 

 

När ett gravid-jag och min kompis Christoffer träffade UnderbaraClara. 
 

2016 blir 2017

Vi hade en jättetrevlig nyårsafton med goda vänner! 
 
 
 
Jag blandade välkomstdrink. Det ser måhända ut som vatten med ogräs men nej nej. Det är citron, fläder, is och mynta toppat med Prosecco. Väldigt freeeesh.
 
 
 
Bad stod på schemat. Barnen ville aldrig gå upp. Tillslut fick vi muta med godis. 
 
 
 
Jag hade gjort frozen cheesecake med citron till efterrätt och blev ordentligt lovordad. Här har ni receptet (vit choklad ej nödvändigt).
 
 
 
 
Två av de mindre gästerna orkade inte riktigt hela vägen till tolvslaget.
 
 
 
Vi tog bussen hem. Det var vi och väldigt många berusade BARN! Eller ungdomar, för all del. Men jag har blivit så gammal mogen nu att jag tycker att alla under 20 år är barn. I gengäld tror dom garanterat att jag har två dagar kvar till pension. 
 
 
 
Imorse sov hela familjen non stop till klockan 10. Jisses! Vi har inte synk-sovit så länge sedan... Någonsin! Sen låg jag kvar i sängen, drack kaffe och kollade på Orphan Black. Ni hör. 2017 levererar!! 
 
 
 
Delar av familjen är här och vi har ätit pizza. För idag är det pizzadagen och en sådan dag bör vördas. 
 
 
 
Jag kände mig väldigt pepp igår när vi räknade ner mot 2017. Jag är mer än redo att lägga 2016 bakom mig och ser fram emot ett nytt år.
 
Just nu pågår det någon slags Xbox Fifa-turnering i vårt vardagsrum. Jag ska joina. 
 
Över och ut.