Påminn mig om att aldrig involvera mig med kloner

Okej spoilervarning för er som tittar på/planerar att titta på Orphans Black! Jag avslöjar jag inget vitalt. Men är ni känsliga, sluta läs! 
 
Så.
 
Okej.
 
Huvudrollen Sarah i Orphans Black har en dotter som snabbt blir involverad i många äventyr. Dottern får hänga med sin mamma på mycket. VÄLDIGT MYCKET. Hon blir kidnappad, hon upplever en skottlossning, hon får bo i en övergiven stuga, hon ser sin mor pistolhotas, hon får rymma, hon jagas av kloner, hon jagas av storföretag med farliga agendor och medan allt detta händer är det enda jag kan tänka - GÅR INTE UNGEN I SKOLAN?
 
Och HUR kan hon vara så medgörlig?? Hon finner sig i allt.
 
- Nu ska vi åka iväg i en stulen bil till ingenstans och jag kan inte berätta varför, säger mamman.
- Jaha ja, säger barnet och rycker på axlarna och hoppar in i bilen. 
 
???
 
Hade det varit mina barn hade vi för det första aldrig kommit iväg från hemmet. 
 
- Vi vill vara hemma och spela Fifa! hade barnen gnällt. 
- Vi måste åka nu! hade jag svarat.
- Nej!
- Ta på er kläderna NU! 
- SUCK! Var är våra jackor? 
- Dom hänger mitt framför näsan på er.
- Vi ska bara hämta en sak.
- Skynda er!
- Vi måste gå på toa också. 
- Kom NUUU. En farlig klon är på jakt efter oss!!
 
Och när vi väl hade kommit ut och barnen hade bråkat klart om vem som ska sitta i fram i den stulna bilen och mamman skrikit INGEN SITTER I FRAM ja då hade tjatet börjat. 
 
- När är vi framme?
- Snart!
- När är vi framme?
- Snart!
- När är vi framme? 
- SNART!
- Får vi leka med en kompis?
- Leka med en KOMPIS? Herregud vi är på RYMMEN! Fattar ni inte?
 
Påminn mig om att aldrig involvera mig med aggressiva kloner och farliga storföretag. Det skulle aldrig funka med barnen. 
 
 
 
Medgörlig dotter och äventyrlig mamma. 
 

Kommentera gärna!
Ina

Haha! Jag tittade på den serien förut, var skeptisk i början och sen helt fast och sen skeptisk igen men ville ge den ett till försök och sen tröttnade jag. En kompis till mig fortsatte dock att titta och sa att den skulle bli bra igen och fortsätta vara bra. Men jag orkade inte riktigt ge den det tålamodet. Hur långt har du kommit? Ibland funderar jag på att ta upp den igen, men jag frågar nog min kompis hur den slutar sen istället, måste ju få reda på hur allt reder ut sig till slut... 👍

Svar: jag är i mitten på säsong två. Jag har inte tröttnat ännu, även om det är liiiite väl otroliga saker som händer ibland. Som att Sarahs barn är så medgörlig till exempel... ;)
Moa DeBruin

2017-01-04 ♥ 20:28:34
Siri

Jag tänker att Kira är så medgörlig för att hon är så van vid nödsituationer och förändringar. Även innan serien började verkar hon ha flyttat mycket och blivit kastad hit och dit. Antar att hon vet att hon måste gå med på vad mamma säger för att få vara med...





(spoiler: dock börjar hon faktiskt tröttna så småningom)

Svar: Ja ska man vara realistisk så finns det nog tyvärr allt för många barn IRL som inte vet något annat än att man ska flytta och ständigt får finna sig med nya människor och nya situationer. Vilket ju är sorgligt. Låter sunt att hon börjar tröttna!
Moa DeBruin

2017-01-05 ♥ 13:47:51 » URL: http://fruktklister.blogspot.se
Sandra

Hahaha du är underbar!!
Åh jag har en säsong kvar har jag hört!

2017-01-06 ♥ 01:42:28

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback