Norgesemester del två

Vi fick så många intryck den här Norgeresan att vi riktigt babblade i munnen på varandra under gårdagen när vi träffade delar av familjen. 
 
- Räkor bla bla... Guttar bla bla... Hytte bla bla... Pepsi Maxi bla bla... 
 
Hur som helst, det här var min utsikt från soffan i hytten. Här snackar vi att ett panoramafönster kommer till sin rätt (jag har personligen aldrig förstått mig på dagens moderna panoramafönster som vetter mot en granntomt tre meter bort) (men så lider jag av insynsskräck också). 
 
 
 
 
 
Båda kvällarna i stugan fick sjuåringen vara uppe längre och följa med papporna ut med båten. Dom fiskade och badade. Man kan LUGNT säga att sjuåringen växte tre meter som person av det. Jag såg hur det lös av glädje och stolthet i hans ögon och det mina vänner - DET är en härlig upplevelse för en förälder. 
 
 
 
 
 Sen käkade vi färska räkor, för det gör man när man är i Sørlandet. 
 
 
 
I Sverige äter vi ju oftast räkor med kex och ost och grejer men i Norge äter man det på en bit formfranska allena. Och en klick majonäs. Och rödlök, men det hade vi ingen. GOTT hur som helst!
 
 
 
 
 
Visste ni att det är mer populärt att dricka Pepsi Max än Coca Cola i Norge? Japp. Och där fick "Pepsi Max-gänget" i Skam sin förklaring. Jag har alltid undrat varför dom kallar sig så. 
 
 
 
 
 
Efter två dagar i hytten åkte vi hem mot Sverige igen. Vi pausade några timmar i Sandefjord innan vi tog färjan över till Strömstad. 
 
 
 
 
 
 
Jag och min man är SÄMST på att hitta så väl framme i Strömstad blev vi osäkra på om vi skulle åka på E6 mot Göteborg eller mot Oslo? 
 
 
 
 
Efter några sekunders velande enades vi om att vägen mot Oslo antagligen skulle innebära att vi åkte över gränsen till Norge igen. Och det vore ju dumt när vi just tagit oss därifrån. Så vi åkte mot Göteborg. Och ja, det är alltså på den nivån vi ligger rent hitta-mässigt. 
 
Hur som helst. Så himla fin vaycay vi har haft i grannlandet! Så här i efterhand önskar jag att vi hade stannat en eller två dagar till, men vi får förlänga det till nästa gång. 
 
Takk och bokk Norge! Och extra tack till familjens surfplatta för att du gjorde bilresan behaglig för alla inblandade. 
 
Över och ut. 
 

Krabbfiske, dyreparker och hytter

Oj oj oj vilka härliga dagar vi har haft i Norge hos våra kompisar! Vi har besökt en av mina äldsta vänner Carolina, en del av er kanske minns henne från min Göteborgstid? 
 
Vi åkte som sagt i onsdags och landade som första stopp i Oslo. Där vi tog vi kompisarnas båt ut i skärgården för grillning och krabbfiske. 
 
 
 
 
 
 
 
På kvällen grillade vi igen och barnen hade poolparty. 
 
 
 
 
Nästa morgon bar det av söderut mot Kristiansand, där Carolinas man har sin familj. Det är så himla vackert i Norge! Över allt. Tyvärr lyckades inte ett foto med skakig mobilkamera innefrån en bil fånga den skönheten. Men ni får helt enkelt tro mig. På radion spelades till 90% svensk musik. Zara Larsson, Abba, Roxette och Ace of Base avlöste varandra. Vi kände oss hemma. 
 
 
 
 
Efter några timmar i bilen kom vi fram till Kristiansand och Dyreparken.
 
 
 
Dyr betyder djur så dels var det en djurpark men för vår del var det karusellerna och Kapten Sabeltand som lockade, barnen har tittat mycket på Kapten Sabeltand på SVT-play. 
 
 
 
Kön till flumride, eller tømmerrennen som dom säger på norsk, var cirka 99% kortare än på Liseberg så sjuåringen åkte fem gånger på raken. Lika bra att passa på. 
 
 
 
 
Nej det är en inte en ovanligt ren puderborste som har fotobombat den här bilden i högra hörnet, det är en del av femåringens hår.

 
 
Efter några timmar i Dyreparken skulle vi åka och handla kvällens middag. På parkeringen noterade jag att fantasin är STOR bland norrmännen när det gäller färg på bilen. 
 
 
 
Jag kallar bilden Fifhty Two shades of grey. 
 
I affären noterade jag mat-Tina.
 
 
 
 
 
Sen hittade jag Smash!!
 
 
 
 
Varför inte Norge exporterar Smash till Sverige i stora skalor kan mycket väl vara det största mysteriet i modern tid??
 
I övrigt är det sannslöst dyrt med godis i Norge. En chokladkaka som kostar 14 kronor i Sverige kostar lätt 40-50 kronor i Norge. No kiddin. På ett sätt kan jag tycka att det är rimligt och på ett annat sätt lider jag med mina fellow snasktestare i grannlandet. De lever ett hårt liv!
 
Efter handlingen åkte vi vidare till kompisarnas hytte utanför Kristiansand.
 
 
 
 
Hytten, stugan alltså, låg mitt ute i skogen vid en sjö. Vi kunde inte ta bilen hela vägen utan fick åka båt sista biten vilket barnen tyckte var minst lika mycket äventyr som flumride. 
 
Mer om hyttelivet i nästa inlägg. 
 

Idéer kring stand up

Om ni undrar så är jag i full gång med att fundera, stöta och blöta kring min stand up-debut. 
 
Jag har inga som helst svårigheter att komma på idéer. Det är min lättaste sport. Men att göra idéerna mer stand up och prat-vänliga är en större utmaning. 
 
GULP!
 
Jag brottas även med en osäkerhet kring om jag verkligen är rolig i tal, inför publik. Tänk om folk inte alls förstår sig på mig?? Usch. Där har jag verkligen en osäkerhet att jobba på. Men jag är fast besluten att testa. 
 
Jag fick förresten det här halsbandet av en kär vän. Hur fint?!?
 
 
 
 
 
 
Jag väljer just nu bland följande ämnen:
 
Mitt namn 
Skoltiden
GPS:er 
Träning 
Charter
Snippor
Luggar 
Föräldraliv 
Djurprogram
Mitt alterego Mona Brun 
Förskolebaciller 
 
Sen har jag tusen andra idéer också men jag måste ju begränsa mig och börja bygga på något snart. 
 
Vad har ni för stand up-favoriter? Vilken typ av humor gillar ni? Kom gärna med tips och inspo om ni har tid och lust! 
 
*utnyttjar skamlöst mina läsare för re-search*
 

Tankar om bloggandet

Jag fick en fråga häromveckan... 
 
Hej! Tack för en underhållande blogg, har följt dig i massa är nu! Jag är lite nyfiken på dina tankar kring att du för några år sedan beslutade dig för att dra ner på bloggandet:) hur tycker du bloggandet är nu? Du uppdaterar ju ändå väldigt ofta (🙏🏽🙌🏼), blev det som du tänkte dig eller hade du egentligen tänkt dra ner på det mer? Och vad tror du orsakat det ena eller andra? Väldigt glad att du håller på i alla fall, och ska komma och skratta i Lund sen! Kram!
 
Svar: Jag uppskattar att ni tycker att jag uppdaterar ofta! Hehe. 
 
Jag uppdaterar en gång per dag. Det skulle jag säga är en medeluppdatering för någon som tjänar en slant på sitt bloggande. De allra flesta proffsbloggare uppdaterar 1-3 gånger per dag 6-7 gånger i veckan. Utöver det uppdaterar man kanske även Instagram, Youtube och Snapchat. 
 
Förut uppdaterade jag fem gånger per dag, men det var på den tiden då den rådande normen i bloggvärlden sa så. Då fanns det inga andra kanaler att fördela sitt innehåll i. Så för mig var det en stor skillnad att gå från fem uppdateringar per dag till bara en uppdatering. Jag kände mig nästan vilsen i början, hehe. 
 
Mindre än ett inlägg per dag försöker jag dock undvika. Mest för att hålla liv i min kreativitet. För min del är det nämligen så att jag ju mer produktiv jag är, desto mer kreativ blir jag. Kreativitet föder kreativitet, helt enkelt. Att uppdatera endast när lust infinner sig fungerar inte alls för mig för då skulle jag till slut bara ligga i soffan och titta på HBO och fundera på vem som är släkt med vem i Game of Thrones.
 
Jag är i alla fall väldigt glad att jag inte slutade blogga helt, vilket först var en del av tanken. Jag tror att jag kanske höll på att bränna ut mig själv lite, rent bloggmässigt alltså? Det var liksom inte hållbart att lägga ner den tiden jag gjorde i kombination med att behöva tackla massa åsikter, taskiga kommentarer och så vidare. Jag kunde ha en stor klump av ångest i magen när jag skulle logga in på bloggen och så ska det ju inte vara. Det är inte en rimlig arbetssituation för någon. Nu har jag en bättre balans och jag får aldrig några elaka kommentarer längre. 
 
Sen kan jag ibland bli nostalgisk när jag tänker tillbaka på tiden då jag bloggade heltid för det var samtidigt en fantastiskt rolig tid och kärleken jag har fått från mina läsare har alltid varit större än hatet. Vilket jag uppskattar så himla mycket! 
 
Japp. Det var svar på frågorna hoppas jag.  
 
Vad roligt att du ska komma till Lund och supporta förresten!! Gaaaaah! Nu blev jag nervös... Hehe. 
 
 
 
 

Fyra sätt att vakna under semestern

Under semestern finns det cirka fyra olika sätt för en vuxen i vår familj att vakna på. 
 
1) TV:n i vardagsrummet sätts igång på högsta volym 
Att fönsterrutorna skallrar och grannen längst bort på gatan ropar säääänk verkar inte bekomma barnen. 
 
2) Minstebarnet behöver hjälp på toaletten 
Plötsligt borrar sig den skarpa uppmaningen FÄÄÄÄÄÄÄRDIG in i mina drömmar utan vidare påannonsering. Då är det bara att gräva sig upp ur djupsömnen och greppa första bästa toalettrulle. 
 
3) Barnen undrar vart iPaden är 
Det här är lustigt. Det är BARA barnen som använder iPaden i vårt hushåll och samtidigt är det desamma som ALDRIG vet vart paddan är? En mystisk kontrovers. 
 
4) Barnen bråkar 
Barnens vara sams-het är inte riktigt lika ljudlig som barnens bråk-het. Om man säger så. Vi märker när skiftet uppstår. Om man säger så. 
 
Japp. 
 
Över och ut. 
 
 
 
Lite kaffe på det? Ja tack.
 

Mot Norge

Nu åker vi till Norge! 
 
 
 
 
 
 
Först blir det ett stopp i Oslo och sedan åker vi till Kristiansand. Vi bestämde oss till slut för att ta Norgevägen hem, med båt från Sandefjord till Strömstad. Det blir en lång resa men båten är i alla fall en paus från bilsittandet. 
 
I Kristiansand ska vi bo i en "hytte" utan rinnande vatten så det kan bli spännande. He. 
 
På barnens begäran har vi nu övat på norska i veckan.
 
- Va skeeeeer da! har jag lärt dom säga. 
 
Sedan har jag lärt dom gutt, drittsekk och guleböj. Vilket snabbt uträknat är en vokabulär på ungefär 1,5 ord. Guleböj är ju i sanningens namn inte ett riktigt ord och drittsekk ska man väl helst inte säga. Oklart hur långt barnen kan ta sig på denna gloslista. Men ändå. Jag gör mitt bästa som mamma! OKEJ? 
 
Eftersom jag gärna vill ha lite semester under våra dagar i Norge har jag förberett och tidsinställt ett gäng inlägg. Men jag utlovar självklart norska inlägg så fort tillfälle ges! 
 
Haaaaa de så länge! 
 
 

Min brända hand

- Hur går det med din brända hand??
 
Har ingen undrat. 
 
Men jag antar att ni har funderat i det dolda. 
 
Jo tackar som frågar! Det går åt rätt håll. 
 
Ni som INTE vill se bilder på en sårig hand kan sluta läsa nu. 
 
Så.
 
Okej.
 
När vi var i Göteborg förra veckan råkade jag spräcka blåsan som hade bildats, vilket ju var olyckligt. Istället för en liten guppande vattenpåse på handen uppstod ett sår som jag fick försöka täcka med olika plåster. Mest för att slippa riskera en liten kladdig barnhand rätt upp i innerköttet. 
 
 
 
 
 
Efter någon dag vågade jag ta av plåstret och lufta såret. 
 
 
 
 
 
Att gå kommando tyckte såret om och började genast läka och ömsa skinn. Just nu är min hand en studie i olika nyanser och ytskikt. 
 
 
 
 
I övrigt har jag ägnat senaste veckan åt att visa min brännskada för alla jag möter. 
 
- Titta här! KAFFE! har jag väst och kört upp handen i nyllet på både bekanta och obekanta. 
 
Nej jag vet att det inte är så trevligt att göra så men handen har styrt sig själv och uppvisningen har antagligen varit en del i min läkningsprocess.
 
Notering för framtiden: Undvik kokade vätska i kombination med bar hud. 

När kvinnor reduceras till sitt utseende

Få har väl missat den sexistiska och nedvärderande kommentar Trump fällde till Frankrikes first lady Brigitte Macron? Här kan ni läsa mer om det. 
 
 
 
 
 
Kvinnor i vårt samhälle är så vana vid att utseendet är viktigare än det mesta i livet att vi knappt inte tänker på hur förminskande det är att reduceras till sin kropp. Men det ÄR otroligt förminskande. 
 
Katarina Wennstam har gjort en kort, men ack så kärnfull, analys som jag rekommenderar er att läsa här. Så himla spot on! 
 
Reebook gjorde av samma anledning ett test, också spot on. 
 
 
 
 
 
Jag tillhör en kategori kvinnor som alltid har känt mig obekväm när det kommer till kommentarer om min kropp. Tidigare har jag inte riktigt haft analysen varför jag har känt att det är problematiskt men med tiden har jag förstått att det är för att jag alltid har känt mig som så oändligt mycket mer än mitt utseende. Min önskan är att människor jag möter ska se MIG först. Min personlighet och mina kompetenser. Inte att jag ser ut si eller så eller att min kropp har den eller den storleken. Jag vet att det är en naiv önskan, men jag vill i alla fall inte att folk påtalar sina tankar högt. 
 
Missförstå mig rätt. Jag tar gärna en komplimang där någon exempelvis tycker att jag har en snygg klänning och undrar vart den är köpt. Det är ju bara roligt att inspirera! 
 
Men komplimanger om att jag ser fräsh, smal eller snygg ut eller att jag ser ut att vara i bra form osv osv, det betackar jag mig. Jag tar hundra miljarder gånger hellre emot komplimanger som säger att jag är rolig, snäll, smart, en schysst vän, en närvarande mamma, kreativ, idérik eller vad det nu kan vara. Jag försöker även träna mig själv i att använda den sortens komplimanger gentemot andra. Att uppmärksamma saker som gör att andra växer som människor, inte att hen blir ytterligare medveten om sin kropp eller utseende. 
 
- Men det är väl inte så farligt att säga att någon är snygg? kanske någon tänker nu. 
 
Nej det är väl inte ett direkt hot om livet, det håller jag med om. Men när vi belyser att utseendet är något som framhålls främst hos kvinnor, samt att det ofta är det enda som framhålls, så förstår vi att det i längden är ett problem som är del av något mycket större. 
 
Mitt förslag är därför att vi tillsammans, istället för att uppmärksamma varandras yttre hit och dit, börjar uppmärksamma varandras kvalitéer och kompetenser. Och så växer vi genom det. 
 
Aaaaaall right?? 

Svensexa och sann innovation

Igår morse ringde min bror mig redan klockan 08:15. 
 
Det brukar inte göra mig nervös när han ringer men det faktum att han ringde så tidigt samt min vetskap om att han skulle ha sin svensexa bara en timma senare gjorde mig BAJSNÖDIG! 
 
Sen blev jag nojig att jag hade råkat messa honom svensexehemligheten av misstag. Jag kanske hade scrollat  telefonen i sömnen under natten och råkat klicka iväg något avslöjande?? Gulp. Eftersom jag inte vågade ringa upp av rädsla för att jag med min blotta ton på rösten skulle råka berätta för honom om svensexan skickade jag iväg ett sms. Det visade sig att han bara ville kolla vad vi skulle göra för dagen och om vi ville åka och bada någonstans? Jag fick hejda impulsen att ringa upp honom och skrika JAG BÄR PÅ EN HEMLIGHET SLUTA PRESSA MIG!! Det hade ju möjligen framstått något märkligt. Istället fick jag spela med i planerna och bestämma både tid och badplats med honom. 
 
Pjuh.  
 
När Spiderpapa hade lämnat hemmet för svensexan åkte jag och barnen och badade med min blivande svägerska och några kompisar. Mycket trevligt! På kvällen såg vi Dumma mej 3 på bio. Också mycket trevligt. 
 
 
 
 
Jag hittade den här nyheten på Hemmakväll.
 
 
 
 
88:an har blivit godis. Trådlös energi, drönare och smarta telefoner i all ära - det HÄR kallar jag sann innovation! 
 
God var den också. Enligt mig. 
 

Liseberg och gästfria vänner

Vi var som sagt i Göteborg i veckan. 
 
Först blev det ett besök på Liseberg. 
 
 
 
 
 
Femåringen deklarerade högt att han absolut inte ville åka "något som går nedåt". Så vi fick hålla oss till de mer plana attraktioner. Men så blev han varmare i kläderna och snart åkte vi allt som fanns på Knatteland eller Kaninlandet eller vad det heter. 
 
 
 
 
 
Vi vann självklart ingen storvinst på något chokladhjul. I år heller. 
 
Jag har insett vilka två saker som gör mig mest bitter i livet. 
 
1) Restskatt
2) Människor som vinner storvinst från chokladhjul 
 
HUR GÖR DOM?? 
 
Vi satsade på massa olika brickor men var inte i närheten av att vinna ens en liten ruta choklad. Tillslut ville jag bara hävda någon slags reklamationsrätt och kräva pengarna tillbaka. Plus en extra summa för sveda, värk och godissug. 
 
 
 
 
Sen bodde vi över en natt på Gothia Towers. Hela familjen sov till klockan 09. HÄRLIGA TIDER! Jag älskar mina barn extra mycket när dom sover länge. 
 
 
 
Dagen efter hängde vi i Slottskogen. Mest på lekplatsen Plikta. 
 
 
 
Efter det drog vi hem till våra kompisar och deras nya hus i Eklanda.
 
Kolla in kompisens skillade upphällning av bubbel! 
 
 
 
 
När jag ska hälla så rinner det över och det skvätts och det bubblas och det svettas och sen blir det ändå gravt omjämnt mellan glasen. Meeen meeen. 
 
Efter en supergod grillmiddag åt vi glass med jordgubbar. Jag är inte en person som gillar att äta jordgubbar rätt upp och ner men tillsammans med lots of glass är det väldigt gott. Det ger jag gubbarna. 
 
 
 
 
 
Efter en natt hos våra gästfria vänner (va? Säger man gästfri när man menar generös? Det lät plötsligt så fel för dom var ju knappast fria från gäster med hela huset fullt av Spiderchickare?) tog vi tåget tillbaka till Skövde. Där stötte vi på lille farbrorn och ja, den historien har jag ju redan berättat om här.
 
 
 
 
Så. Nu är bloggen ikapp livet, känner jag. 

En spontan sommardag

Hallöj! Kikar in här för ett snabbt hej. Vi är hos några kompisar och ska strax grilla. 
 
Vi kom hit för lunch och lunch blev snart bad i bubbelpoolen och bad i bubbelpoolen blev fika med jordgubbar och fika med jordgubbar blev tomtedräkter och tomtedräkter blev två mammor som lämnade barn och män hemma för att kolla in sommarrean i närmsta köpcentra och rea i närmsta köpcentra blev till mathandling och mathandling blev till att vi stannade kvar hos kompisarna för att grilla. 
 
Japp. 
 
Så där är vi nu. 
 
 
 
 
 
 
 
Trevlig fredag hörrni!
 
Vi hörs imorgon. 

Att ringa efter hjälp

Vi har varit i Göteborg i två dagar. Men mer om det imorgon för först vill jag gärna berätta vad som hände idag. 
 
Idag var nämligen första gången i mitt liv som jag ringde till 112. 
 
Det hela började när vi klev av tåget i Skövde och skulle ta bussen hem. På vägen till busshållsplatsen ligger det en kyrkogård och i ögonvrån ser jag en liten farbror som försöker öppna grinden till kyrkogården för att ta sig ut på trottoaren. Det ser inte ut att gå något vidare så jag säger till min man att vi kanske ska ta och hjälpa farbrorn med grinden. Det gör vi. Farbrorn ser väldigt darrig ut och vi frågor honom vart han ska? Det visar sig att han ska ta samma buss som vi, till samma område. 
 
- Vi kan hjälpa dig ombord på bussen, erbjuder vi och det erbjudandet tar han tacksamt emot. 
 
När bussen väl kommer är det tre personer som får hjälpa honom ombord. Stackars lille farbror. Vi frågar flera gånger om han verkligen mår bra och det hävdar han envist att han gör. Han verkar helt klar i knoppen och skojar till och med om sin ålder (över 90 år) så humor eller humör var det inget fel på. 
 
När bussen rullar in i början av vårt område trycker farbron på stoppknappen redo att kliva av på väääääldigt darriga ben. 
 
Både jag och min man känner att vi inte kan låta honom gå av helt ensam så vi kliver av bussen med honom och hjälper honom till en bänk där han får ta igen sig lite. En granne till farbrorn har sett oss på avstånd och kommer fram och tycker att farbrorn ser ovanligt trött ut.
 
Vi frågar om vi inte ska ringa till någon närstående eller om han har hemtjänst eller dylikt? Men farbrorn vill absolut inte att vi ska ringa till någon, nej då och hemtjänst har han ingen. Han får lite vatten som vi har med oss och verkar piggna till. Han tackar vänligt för all hjälp (samt ursäktar sig flera gånger att han är till besvär) och gör ett nytt försök att börja gå mot sin boning. Men efter bara några meter så är han på väg att segna ner till marken.  
 
Då bestämmer jag mig för att ringa 112. Mor farbrorns vilja, vilket kändes lite taskigt men samtidigt ville vi ju honom bara väl. 
 
Vi väntar på sjukvården i närmare 40 minuter och sitter under tiden i skuggan av ett träd och har det (omständigheterna till trots) väldigt trevligt jag, Spiderpapa, barnen, farbrorn och farbrorns granne. 
 
Till slut kommer det en ambulans och farbrorn tas om hand - antagligen är det en lite för lång promenad och det varma vädret som har påverkat honom. Ambulanspersonalen berömmer även barnen och ger dom var sin nalle för att dom har varit med och väntat så tålmodigt på hjälpen. Dessutom får dom lov att kika in i ambulansen och testa de olika sirénknapparna. Väldigt gulligt av personalen och väldigt uppskattat av barnen. Människor som jobbar inom sjukvården är SÅDANA JÄKLA HJÄLTAR! Dom bryr sig inte bara om farbrorn nej nej dom bryr sig om barnen också ♥
 
Japp. 
 
Och så gick det till när jag ringde 112 för första gången i mitt liv. Jag är alltid så rädd att slösa på sjukvårdens resurser men med facit i hand kändes det helt rätt att ringa efter hjälp. Man kan inte bara lämna en äldre människa så där. 
 
Nu hoppas jag att farbrorn sover gott i sin säng och att han vaknar med förnyade krafter imorgon. 
 
 
 
En ambulansnalle. 
 

Brännmärkt

I söndags, på femåringens kalas, brände jag mig på kokande kaffe (varning för känslig bild i slutet av inlägget). 
 
AAAAAJ! 
 
Det gjorde svinigt ont faktiskt. Till en början kunde jag bara låta handen gå okyld i en minut eller så sedan var jag tvungen att akut stoppa den under kallt vatten för att skinnet sveeeeed som eld. 
 
Aj aj aj. 
 
Till slut kom jag på att jag kunde tjepa fast en kylklampt runt handen men det hade vi tyvärr ingen hemma så det fick duga med en påse fryst rabarber istället.
 
 
 
 
 
När rabarben hade tinat gick jag över till en påse med frysta ärtor och den sov jag sedan med. 
 
 
 
 
- Snälla ha inte ärtorna nära mig, bad Spiderpapa bredvid mig i dubbelsängen.  
 
Men snälla nån?
 
Här hade jag nära nog blivit handlös över en kopp Gevalia och så gnäller Spiderpapa över en fjuttig liter frysta ärtor i ryggen?
 
Lite perspektiv tack! 
 
Nå väl. Jag var lite orolig att jag inte skulle kunna sova ordentligt på grund av smärtan men det gick rätt bra ändå. När jag vaknade nästa morgon var den brännande känslan i handen borta och jag kunde låta ärtorna vila. Efter det har handen mest varit svullen med blåsor. Men det gör inte ont längre.
 
 
 
 
 
Så. 
 
Nu är ni välkomna att känna med mig via kommentarer och gillaknappar. 
 
Tack på förhand. 
 

Fakta om femåringen

Med anledning av att minstebarnet har fyllt 5 år tycker jag att det är läge med en uppdaterad faktalista! Ni vet när Mini får bjussa på fakta om sig själv. Här bekskrev han sig själv som bebis, tvåååring och treåring
 
Självklart har femåringen skrivit all fakta själv. Jag är inte inblandad. Neeeej då. 
 
Femåringens fakta om sig själv: 
 
Favoritmat: Jag är egentligen mest förtjust i godis och glass. Men det får man tydligen inte äta varje dag?? Världen är orimlig på många sätt. Meeeen meeeen. Jag brukar helt enkelt hålla till godo med den mat som bjuds. 
 
 
Bild på en glass som jag beställde en bra dag i Hjo. 
 
 
 
Då skrattar jag som högst: När jag och min bror leker äventyrsbad i badkaret så att det stänker vatten ända in i grannens hus. Här snackar vi SKOJ på hög nivå! Varför betala dyra pengar till äventyrsbad när man kan låtsas att badkaret hemma är en vågmaskin helt gratis??
 
Favoritmusik: Allt med Samir och Viktor. Jag kan alla deras cirka fyra låtar helt utantill. Inga problem. Väck mig mitt i natten och be mig sjunga första versen i Bada Nakna baklänges och jag garanterar felfri leverans. 
 
Smeknamn: Paltis (mamma och pappa) samt SLUUUTA (min bror). 
 
Förebild: Min storebror. Han har alltid så genialiska idéer och jag kopierar gärna allt som han gör. Det är smidigt att ta rygg på någon här i livet. Jag rekommenderar det. 
 
 
Bild på mig och min brolla när vi besökte inspelnigen av Sommarlov i Malmö.
 
 
Superkraft: Jag kan känna lukten av en mamma som norpar godis ur köksskåpen på TRE MILS avstånd. Minst. Även när jag är förkyld. 
 
Särskild förmåga: Jag kan sova mig igenom allt! Exempelvis kan jag somna på en flygplats på Mallorca och vakna upp på ett hotellrum i Göteborg utan att ha fladdrat ens en liten bit på ögonlocken. Praktiskt. 
 
Hobby: Uppträda med mina kompisar. Faktum är att min förskola fick inrätta en scen på avdelningen eftersom alla uppträdanden med mig och kompisarna blev så frekventa. 
 
Drömmer om: Att fylla 8 år. Jag längtar väldigt mycket till denna dag och pratar ofta om den. Visst, 5 år är en okej ålder men när man är 8 år då är man STOR. 
 
 
Bild från när jag bowlade senaste. Det behöver man inte vara 8 år för att göra. 
 
 
Vill gärna: Låsa fast folk med mina polishandbojor. Det är alltid en bra tillfälle att haffa någon med handklovar - så brukar jag säga. Ni får gärna citera mig. 
 
Älskar: Att vattenkamma mig. Massa vatten i luggen, en kam och swchooooop så känns livet om möjligt ännu bättre. 
 
Övrigt: Min mamma (som förvisso har varit mig partisk sedan 2012) tycker att jag är en klok, rolig, pratglad, empatisk, nyfiken, frågvis, snäll och bestämd person. Jag har en stark känsla för vad jag tycker är rätt och fel och jag har inga problem att påtala vilket. Jag älskar musik, att sjunga, spela och showa. Min mamma brukar säga att det kommer bli något stort av mig!
 
 
Bild på mig från i midsomras. 
 
 

MiniSpider 5 år idag!

Idag fyller vår älskade minsting 5 år! Soooooom han har längtat efter denna dag! 
 
Minstebarnet är den morgontrötta i vår familj så faktum är att vi faktiskt kunde väcka honom med sång och paket imorse. Verkligen väcka. Helt autentiskt. Ingen bluff inget båg.
 
 
 
 
Han fick bland annat en synt i present. Oklart hur resten av familjen kommer känna kring detta instrument om en vecka (eller en dag) men femåringen älskar sång och musik så det var en uppskattad present. 
 
 
 
 
Igår tjuvstartade vi med kalas för släkten. 
 
Inför kalaset städade födelsedagsbarnet hela huset med disktrasa och generösa mängder rengöringsspray. Sen plockade han blommor och ställde i vas på bordet (det senare med med viss hjälp).
 
 
 
 
- Jag hoppas att gästerna kommer tycka att blommorna är fina! sa han förnöjt. 
 
Klockan 15:00 anlände så alla. Äntligen! Förutom massor av paket tyckte nog födelsedagsbarnet att det roligaste med kalaset var att nästan alla i släkten ställde upp på en fotbollsmatch (filmklipp finns på Instagram). Lycka! 
 
 
 
 
 
Ikväll ska vi grilla och fortsätta fira vår goding. 
 
Här kan ni förresten läsa om när födelsedagsbarnet kom till världen, för fem år sedan. 
 

Möhippa för Hanna

Igår hade vi möhippa för min blivande svägerska. I augusti gifter sig min bror med Hanna! Jag och Hannas kompisar har varit fullt upptagna med planera detta den närmaste tiden. Nästan alla kompisarna kommer utifrån Skövde så det har varit lite pussligt men vi fick ihop det! 
 
I fredags kväll anlände fyra av Hannas kompisar till stan för att övernatta hos mig. Vi har aldrig träffat varandra innan men dom var verkligen hur goa som helst. Är dom kompisar med Hanna så fattar jag ju att det är bra människor. 
 
Klockan 10 igår morse anlände fler kompisar hem till mig. Även Hannas mamma och min mamma. Det kanske inte är brukligt med att mödrar deltar på möhippan men dagen var till för Hanna och vad vi trodde att hon önskade. Hon har en väldigt nära kontakt med sin mamma och tycker även mycket om sin svärmor så det kändes självklart att även dom deltog. 
 
Klockan 11 hade jag bestämt med min bror att han och Hanna skulle "hämta" en sak hos oss. Chocken och förvåningen som Hanna fick när hon såg att mitt vardagsrum var fyllt med personer som står henne nära var helt obeskrivlig. Haha! Jag har aldrig sett någon bli så förvånad (ni kan se ett litet filmklipp på mitt Instagramkonto @spiderchickblogg). 
 
När man just har gett någon hennes livs överraskning och alla är lite darriga känns det alltid läge att "ta tag" i stämningen så vi körde igång med dagens första lek. Hanna fick på 15 sekunder presentera och beskriva alla oss som var där. Sedan fick alla vi beskriva Hanna på 15 sekunder. Det här framkallade både skratt och tårar. En härlig start! Efter det fick Hanna dra presenter ur en påse och gissa vilken present som var från vilken person. Jag gav henne till exempel ett halsband med vårt gemensamma stjärntecken, tvilling. Vilken hon förstod var från mig. 
 
 
 
 
Efter att vi hade ätit lunch och haft tipspromenad (med frågor om Hanna) var det dags för dagens större aktivitet - bubbelfotboll. 
 
 
 
 
Vuxna människor spelar fotboll i en plastbubbla (filmklipp på Instagram). Jag skrattade så tårarna rann bara vi skulle få dessa bubblor på oss. Väldigt roligt. Och svettigt. Framföra allt en aktivitet som vi visste att Hanna skulle tycka var rolig. 
 
 
 
 
 
Sen var klockan 15:00 och vi gick återigen hem till mig för att käka jordgubbar med glass - OCH DUSCHA!
 
När vi hade bytt om och kommit ner lite i varv var det dags för oss alla att överlämna en pärla till Hanna och samtidigt säga några ord. Syftet var att Hanna kan göra ett armband av dessa pärlor, som ett minne och en påminnelse om att hon betyder mycket för många. Även här blev det många skratt och tårar. Hanna fick även plocka fram sina konstnärliga skills och måla en tavla till sin blivande man. 
 
Klockan 18:30 var det dags att bege oss ut på lokal. På vägen fick blivande bruden panga ballonger fyllda med lappar med olika uppdrag. 
 
 
 
 
Uppdragen var i stil med "samla in hårsnodd, tuggummi och en 5 krona från personer du möter" eller "bjud upp en person till bugg" och "fota dig med en kille som liknar din blivande man". Typ. Hanna klarade alla uppdrag med bravur. Återigen för att vi visste att hon skulle fixa det. Att tvinga huvudpersonen att göra saker hen tycker är pinsamt känns väldigt 90-tal. 
 
Efter en god middag spelade vi shuffleboard. 
 
 
 
 
 
Kl 22:30 fortsatte delar av gänget, med bruden i täten, ut i natten. Jag och några till kände oss dock väldigt nöjda med dagen och tackade för oss.
 
Aaaah! Jag känner mig ÄRAD att jag fick delta i den här fantastiska dagen!
 
Det bästa av allt är att vi har bröllopet kvar att se fram emot ♥

Hipp hipp!

Idag är jag upptagen med att möhippa min blivande svägerska! Yeeeey! Vilken dag! 
 
 
 
Jag lovar att berätta allt om detta imorgon! 

Panik i i-landet

Jösses vilken stressig förmiddag jag har haft, i sann i-lands-anda. 
 
Min pappa hämtade barnen i förmiddags eftersom jag vill få en chans att storstäda här hemma (Spiderpapa jobbar). Det behövs verkligen! Plus att vi ska ha gäster ikväll. Vid 11-snåret stänger jag så ytterdörren om barnen och pappa och pustar ut. Äntligen ska jag få saker gjorda! 
 
Jag går efter min telefon för att sätta på en ljudbok (jag måste alltid ha ljudbok i öronen när jag städar) (för att själen inte ska dö) men jag hittar den inte?! Telefonen alltså. Jag börjar leta på självklara ställen så som sängbordet, köket och toaletten. Men ingen telefon står att finna. Jag börjar istället leta på halvt o-självklara ställen så som under soffan, tvättstugan och barnens rum. Men ingen telefon där heller.
 
Jag börjar känna paniken komma krypande.
 
Var. Är. Min. Telefon. 
 
Jag börjar leta på totalt icke självklara ställen så som tvättkorgen, garderoben och förrådet utomhus. Men nej. Ingen telefon. Den är helt försvunnen. 
 
VAR ÄR MIN JÄVLA TELEFON!!!! 
 
Det är då jag fryser till is. Nackhåren reser sig på mig. 
 
Åh. 
 
Nej. 
 
Motvilligt går jag in i badrummet igen. Sakta, med rynkad näsa och ett öga slutet, lyfter jag på toalettlocket, kikar ner i klosetten. Och där....... DÄR!
 
Ligger det inte heller någon telefon. 
 
PJUHHHHH!
 
Med en viss lättnadskänsla innanför västen börjar jag nu tänka helt orimliga tankar. Tänk om pappa och barnen fick med sig telefonen? Eller min kompis som var förbi tidigare? Eller glömde jag den på trappan när jag drack kaffe i solen och sen kom en tjuv förbi och STAL den??
 
 
 
 
Oavsett tänker jag INTE ge upp! Jag SKA hitta telefonen.  
 
- Hoppet är det sista som lämnar människan! deklarerar jag högt för mig själv och knyter näven i luften. 
 
Med förnyad energi sliter jag upp dörren till det stora skåpet i köket och ut... Regnar hundratals pärlor! 
 
A men va...
 
 
 
 
 
 
Inte nog med att jag på grund av telefonens försvinnande är försenad med starten av storstädningen. Nu har jag dessutom gett mig själv ytterligare en syssla genom att strössla pärlor i HELA HUSET! Jag kan höra hur dom sprider sig, pärljävlarna. Dom trycker sig in över allt, studsar ner för trappan och breder ut sig även på nedanvåningen. 
 
SUCK! 
 
Jag böjer mig ner och börjar krafsa ihop pärlor med handen. Gråten bränner bakom ögonlocken (nu kan det hända att jag börjar frissera historien något för att få medkänsla, men ändå, det var fortfarande hemskt). Jag blinkar bort några tårar och det är då... Det är då jag ser den!
 
MIN TELEFON!!
 
Den ligger under kökssoffan!
 
FI HELVETE VAD GÖTT!
 
Så.
 
Efter en stressig förmiddag är ordningen nu återställd. 
 

Presenter, bowling och genialiska mackor

Igår gjorde vi ärenden på stan. 
 
Fyraåringen (fem år på måndag) tyckte att jag kunde handla fördelsedagspresenter åt honom när han var med.
 
- Mamma köp mina presenter nuuuu! Jag LOVAR att blunda! 
 
Jo tjena. Hehe. För det vet vi ju att en fyraårings blundningsteknik är otrooooligt tillförlitlig. Något säger mig att lilla ögonlocken skulle fara upp snabbare än en dopad persienn. 
 
 
 
 
 
Sedan bowlade vi med några kompisar. Vi har nämligen signat upp oss på barnbowlargratis.se och får genom det bowla utan kostnad vissa tider och dagar. Väldigt praktiskt. Ett tips från mig till Eder. 
 
 
 
 
 
Imorse fick barnen lov att ta Nutella på sina rostmackor. Vart på dom, bakom ryggen på sin mamma, passade på att bre ett tjockt lager chokladkräm på båda sidorna av mackan. Möjligen kladdigt att äta men samtidigt helt GENIALSIKT. Det ger jag dom. Jag nämnde faktiskt aldrig hur mycket av smörgåsen (chokladkrämsgåsen?) som man fick täcka med Nutella. 
 
Sida ett:
 
 
 
 
Sida två:
 
 
 
Nu är barnen hos sin farmor och jag tänkte passa på att fixa en massa. Hela den här veckan har varit galet full av olika göromål. Det är födelsedagskalas som ska roddas, kontor som ska flyttas ur, tjejträffar som ska styras upp, sängar som ska säljas, bil som ska köpas, semester som ska planeras... Gah! Allt på en och samma gång.  
 
Men det är samtidigt roligt. 
 

Hjälpredan

Fyraåringen (5 år om några dagar, i rättvisans namn) har kommit i en fas då han älskar att få hjälpa till. Vilket är  praktiskt! 
 
Till exempel om jag sitter på toaletten på ovanvåningen och inser att pappret är slut och att samtliga extra rullar finns på nedanvåningen, då kommer fyraåringen väl till pass. 
 
Ropar jag och ber sjuåringen om hjälp får jag bara ett bestämt NEJ tillbaka. Antagligen för att han tittar på en vlogg av Jockiboi eller något annat mycket viktigare. 
 
Ropar jag på Spiderpapa får jag ett straaaax tillbaka och sedan får jag sitta där på toalettringen och hoppas att strax betyder en minut och inte en timma. 
 
Ropar jag där emot på fyraåringen ja då får jag ett rungande JAAAA tillbaka och så hör jag små fötter storlek 28 smattra nedför trappan. Jag kommer mamma jag kommer! ropar han bekräftande för att försäkra mig om att min bakdel snart ska befrias från WC-klosetten.
 
Och när han kommer med pappret berömmer jag honom i klass med att han just har utfört en viktig räddningsaktion. Vilket han på sätt och vis har också. 
 
Jag hoppas att den här hjälpsamma fasen håller i sig. 
 
 
 
 

Att installera en skrivare

Jag har köpt en skrivare! Yey! Efter att ha startat mitt företag 2014 tyckte jag då äntligen - år 2017 - att det kändes rimligt att införskaffa en skrivare att ha hemma.
 
 
 
 
 
Tillåt mig punktera uppstartsförloppet: 
 
• Jag stoppar in skrivarens USB-sladd i datorn. Peppad över att för första gången på tre år få skriva ut en faktura på HEMMAPLAN! 
 
 
 
 
• Inget händer.
 
• Datorn vill inte kännas vid skrivaren. 
 
• Hallå hallå jag har gett er kontakt! ropade jag till de båda ihopkopplade maskinerna. Nu måste ni swipa höger för varandra!
 
• Ingen reagerar. 
 
• Jag trycker jättejättemånga gånger på "skriva ut"-knappen i hopp om att datorn ska tröttna på mitt tjat och ge med sig. 
 
• Inget händer. 
 
• Men varför kan jag inte bara få stoppa in USB-sladden och sedan är det klart att skriva ut? Vadan detta KRÅNGEL??
 
• Älskling det fuuuunkar inte! gnäller jag åt min man eftersom det alltid känns bättre att involvera en tredje part i det som inte fungerar.
 
• Har du läst manualen? undrar min man. 
 
• Manualen?
 
• HAHAHAHAHAHAHA!
 
• Bitch please. 
 
• Jag har inte läst en manual någonsin i mitt liv och jag tänker inte börja nu heller. 
 
• Jag googlar "koppla ihop skrivare med mac".
 
• Får till svar att jag tydligen måste installera en programvara. 
 
• SUUUUUUUCK. 
 
•  Vissa är sådana party poopers!
 
• Städa, hänga tvätt och installera programvaror är det TRÅKIGASTE som finns. 
 
• Men men. Vad göra. 
 
• Jag börjar installera programvara. 
 
• Det går långsamt framåt. 
 
• Snart klart. 
 
Skriv ut ett papper och scanna in för att justera skrivhuvudet säger plötsligt installationen. 
 
• Men snälla nån ska jag behöva börja scanna också? 
 
• Och vad då skrivhuvud?? Jag har väl fullt upp med min egen skalle utan att jag ska behöva bry mig om andras också. 
 

Justera ditt skrivhuvud själv vettja, latmask! fräser jag tyst åt skrivaren. 

 

• Jag gör ändå motvilligt som installationen säger. 

 

• DET FUNKAR! SKRIVAREN FUNKAR! 

 

Sen hade jag skriva-ut-fest ända till midnatt.

 

Ha!

 

Fin kväll ändå.  

Live a little

Igår kväll funderade jag på att ta tag i min bokföring. Något som jag har dragit ut på i minst en vecka för länge. 
 
Mitt rediga jag: Dags att ta tag i pappersarbete! 
Mitt lata jag: Söndag kväll? Serr?
Mitt rediga jag: Ja. Serr. 
Mitt lata jag: Men lägg av! Kvällen är ung och redo att fyllas med Netflix!
Mitt rediga jag: Jo fast nu finns det ett antal fakturor och kvitton som måste sorteras. Helst igår. 
Mitt lata jag: Ingen har dött av att göra saker i sista sekunden. 
Mitt rediga jag: Eh.
Mitt lata jag: LIVE A LITTLE! 
Mitt rediga jag: Jo...
Mitt lata jag: Det finnas alltid en morgondag för allt som äro tråkigt! Så lyder ordspråket.
Mitt rediga jag: Gör det? 
Mitt lata jag: Ja. Så sa man redan under antiken. 
Mitt rediga jag: Jasså?
Mitt lata jag: Kunde de gamla grekerna skjuta upp saker så kan du.
Mitt rediga jag: Ja i så fall... 
 
Sen kollade jag på Netflix hela kvällen istället. 
 
YOLO. 
 
 
Kvällens himmel levde också lite. 
 

Cykla utmed Göta Kanal

Igår cyklade vi utmed Göta Kanal tillsammans med min mans släkt, vilket vi fick av min svärmor i julklapp. När vi fick julklappen kändes 1 juli så hiiiiimla långt borta. 
 
- Ja ja vi får väl se om världen står kvar så långt in i framtiden, tänkte jag. 
 
Sedan blinkade jag till och vips var det sommar och dags att intaga Göta Kanal by bike.
 
Vi startade turen på ett ställe som heter Sjötorp där vi även hyrde cyklar. Sjuåringen fick en egen cykel medan femåringen och lilla kusinen fick åka i en kärra bakom Spiderpapa. Målet var att cykla till Hajstorp 1,5 mil bort och sedan tillbaka. Alltså totalt tre mil. Flera stopp på vägen var inplanerade i form av lunch, fika och aktiviteter. Vi hade ingen brådska, med andra ord. 
 
Vet nu hur vackert det är utmed kanalen? Det är ett konstant flöde av Instagram-moments.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Flera i familjen sa att dom var ömma i rumpan efter dagen men jag som har kört spinning en del tyckte att hyrcykel-sadlarna kändes som breda hästensängar. Jag kunde riktigt vräka mig med rumpan. Ja menar, förstår ni hur smal en spinningsadel är?? Efter första träningspasset kändes det som att jag hade skenfött ett barn, så ont hade jag i blygdbenet. Men sedan vänjer man sig. Märkligt nog. 
 
 
 
 
 
Hur som helst var det en fantastisk dag på alla vis. Jag rekommenderar er verkligen detta! Det var plant nästan hela tiden och därför barnvänligt. Man kan välja om man vill cykla bara några kilometer eller flera mil. Över allt finns små stopp med möjlighet att köpa glass eller något ätbart. Eller så tar man med sig egen picknick.
 
Japp. 
 
Förutom cykling hann vi även spåna fram en familjeflytt till Barcelona. Vi måste bara komma på vad vi ska jobba med där? Förslag mottages tacksamt! Vi är öppna för det mesta förutom möjligen knarkhandel.  
 

Öppen planlösning och delad kunskap

Vi besökte domkyrkan i Lund.
 
 
 
 
Okristlig som jag tydligen är höll jag på att svära det första jag gjorde när vi kom in i kyrkan. 
 
- HELVE... Jag menar. Oj. Järniga spikar vad eh... Stort här är.
 
Kyrkan är väldigt stor. Skulle den läggas ut på Hemnet hade "öppen planlösning och högt i tak" varit en grov underdrift. Om man säger så. 
 
Tänk om de stackare som slet med att få upp det där gigantiska bygget på 1100-talet hade vetat att det 2017 skulle sitta två vuxna människor i Skövde och tycka att enklare byte av kakel i litet kök är så jobbigt att dom hellre struntar i det...
 
A ja. 
 
Vi gick bland annat ner i domkyrkans krypta. Där gick vi stillsamt runt och kikade på de olika sarkofagerna och kände hur historiens vingslag fläktade oss i nacken. 
 
Plötsligt hör jag sjuåringen högt deklarera ... och NU vet du hur en fidget spinner ser ut! 
 
Jag vänder mig om och ser hur han och lillebror pedagogiskt snurrar sina spinners framför en stenhuggen avbild av Ärkebiskop Birger. 
 
HA! 
 
Klart att Birger, död sedan 1519, vill veta vad en fidget spinner är. Han har säkert funderat hela våren på vad i hela friden det är alla barn går runt och snurrar på.
 
Nu kan han, med ännu en kunskap adderad till allmänbildningen, lugnt sova vidare i sin grav.