Panik i i-landet

Jösses vilken stressig förmiddag jag har haft, i sann i-lands-anda. 
 
Min pappa hämtade barnen i förmiddags eftersom jag vill få en chans att storstäda här hemma (Spiderpapa jobbar). Det behövs verkligen! Plus att vi ska ha gäster ikväll. Vid 11-snåret stänger jag så ytterdörren om barnen och pappa och pustar ut. Äntligen ska jag få saker gjorda! 
 
Jag går efter min telefon för att sätta på en ljudbok (jag måste alltid ha ljudbok i öronen när jag städar) (för att själen inte ska dö) men jag hittar den inte?! Telefonen alltså. Jag börjar leta på självklara ställen så som sängbordet, köket och toaletten. Men ingen telefon står att finna. Jag börjar istället leta på halvt o-självklara ställen så som under soffan, tvättstugan och barnens rum. Men ingen telefon där heller.
 
Jag börjar känna paniken komma krypande.
 
Var. Är. Min. Telefon. 
 
Jag börjar leta på totalt icke självklara ställen så som tvättkorgen, garderoben och förrådet utomhus. Men nej. Ingen telefon. Den är helt försvunnen. 
 
VAR ÄR MIN JÄVLA TELEFON!!!! 
 
Det är då jag fryser till is. Nackhåren reser sig på mig. 
 
Åh. 
 
Nej. 
 
Motvilligt går jag in i badrummet igen. Sakta, med rynkad näsa och ett öga slutet, lyfter jag på toalettlocket, kikar ner i klosetten. Och där....... DÄR!
 
Ligger det inte heller någon telefon. 
 
PJUHHHHH!
 
Med en viss lättnadskänsla innanför västen börjar jag nu tänka helt orimliga tankar. Tänk om pappa och barnen fick med sig telefonen? Eller min kompis som var förbi tidigare? Eller glömde jag den på trappan när jag drack kaffe i solen och sen kom en tjuv förbi och STAL den??
 
 
 
 
Oavsett tänker jag INTE ge upp! Jag SKA hitta telefonen.  
 
- Hoppet är det sista som lämnar människan! deklarerar jag högt för mig själv och knyter näven i luften. 
 
Med förnyad energi sliter jag upp dörren till det stora skåpet i köket och ut... Regnar hundratals pärlor! 
 
A men va...
 
 
 
 
 
 
Inte nog med att jag på grund av telefonens försvinnande är försenad med starten av storstädningen. Nu har jag dessutom gett mig själv ytterligare en syssla genom att strössla pärlor i HELA HUSET! Jag kan höra hur dom sprider sig, pärljävlarna. Dom trycker sig in över allt, studsar ner för trappan och breder ut sig även på nedanvåningen. 
 
SUCK! 
 
Jag böjer mig ner och börjar krafsa ihop pärlor med handen. Gråten bränner bakom ögonlocken (nu kan det hända att jag börjar frissera historien något för att få medkänsla, men ändå, det var fortfarande hemskt). Jag blinkar bort några tårar och det är då... Det är då jag ser den!
 
MIN TELEFON!!
 
Den ligger under kökssoffan!
 
FI HELVETE VAD GÖTT!
 
Så.
 
Efter en stressig förmiddag är ordningen nu återställd. 
 

Kommentera gärna!
Anonym

Lyssnar också alltid på ljudbok/pod när jag städar. Orkar inte med alla tankar 🙄😎

2017-07-07 ♥ 13:38:46
Anonym

Haha men hade du inte kunnat ringa till telefonen? Eller ni kanske är sånna som inte har hemtelefon? Själv har jag en Apple watch så då kan man plinga telefonen direkt från handleden och på så vis alltid ha koll :)

Svar: Har tyvärr ingen hemtelefon och min man var på jobbet 🙃
Moa DeBruin

2017-07-07 ♥ 16:48:30
Sabina

Jag som kände sån medkänsla när jag läste "gråten bränner bakom ögonlocken" för att för mig skulle det helt klart gjort det, haha. Jag blir alltid hemskt upprörd om något händer som orsakar extra städning, som när jag tappade en burk oliver på golvet i förrgår :( Men så bra att du hittade mobilen :D

Svar: Haha 😘
Moa DeBruin

2017-07-07 ♥ 18:10:16 » URL: http://lesthi.blogspot.se
KataM

Tack för påminnelsen om varför jag aldrig, aldrig ska göra mig av med min fasta telefon! ;-)

Svar: hehe ;)
Moa DeBruin

2017-07-07 ♥ 21:55:35
Bec

Om du har android och en ipad hemma kan jag rekommendera android enhetsadministratör. Då kan man ringa upp sin telefon på högsta volym även om den står på ljudlös. Inte för att jag regelbundet tappar bort min mobil eller så....

Svar: haha smart!
Moa DeBruin

2017-07-08 ♥ 12:46:05
Caroline

Hej! Tack för en underhållande blogg, har följt dig i massa är nu! Jag är lite nyfiken på dina tankar kring att du för några år sedan beslutade dig för att dra ner på bloggandet:) hur tycker du bloggandet är nu? Du uppdaterar ju ändå väldigt ofta (🙏🏽🙌🏼), blev det som du tänkte dig eller hade du egentligen tänkt dra ner på det mer? Och vad tror du orsakat det ena eller andra? Väldigt glad att du håller på i alla fall, och ska komma och skratta i Lund sen! Kram!

Svar: tack för frågan! jag kan svara på det här i ett inlägg :)
Moa DeBruin

2017-07-08 ♥ 14:39:07
Malin

Usch så hemskt! Haha förstår paniken! Vi har Tiles på alla nycklar och de spårar mobilen också. Bara trycker på en knapp så börjar sakerna spela. Ingenting här hemma hade funkat utan dem.

2017-07-08 ♥ 14:57:01
Stolt mamma

Haha
Det där med pärlorna känner jag igen 😂

2017-07-08 ♥ 18:49:18 » URL: http://unicornmum.blogg.se
Elisabet :)

Men så var det ju ändå något bra med att pärlorna trillade ut ändå och gav dig, i det hör fallet, rätt perspektiv på tillvaron.. Älskar ditt sätt att beskriva livet och vardagen!.

Svar: Tack 😄😘
Moa DeBruin

2017-07-09 ♥ 17:42:22 » URL: http://www.morochdotterrs.se
Hanna

Minns när jag tappade min telefon så den gick sönder. Jag började gråta på riktigt..... Appropå tårar över att telefonen var borta. :-)

Svar: det förstår jag!! Usch inget roligt.
Moa DeBruin

2017-07-10 ♥ 07:10:44 » URL: http://hannafialotta.blogg.se

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback