Frilansaren

Vet ni vad jag insåg häromdagen? Att jag har varit frilans sedan 2009. Ja, om man med det menar att jag inte har haft en anställning sedan dess. 
 
SAY WOOOOT? 
 
Här krockar insikten helt med min självbild för jag ser inte mig själv som frilans? Sånt där jobbande är det bara andra människor som sysslar med. Inte JAG. Herregud! Hur skulle det gå till? Hahahahah he he...
 
Fast jo.
 
Tydligen. 
 
Det är egentligen ingenting som jag har planerat och det är nog därför det förvånade mig? Men det har fallt sig naturligt på något vis. Jag har ju bloggat flitigt, jag skrev för lokaltidingen i fyra år, jag har varit på radio, haft projekt med bloggkommentatorerna, podcastat, tvoddat och just nu lever jag byrålivet med Matilda. Den dagen det skiter sig får jag väl söka en anställning, har jag tänkt. 
 
Men innan jag är klar med frilansandet och företagandet hoppas jag få chans att jobba med manusskrivande. Har jag nämnt det för er? Det har jag nog. Ända sedan jag hörde Felix Herngren berätta i en podcast om hur manusframtagandet av Solsidan gick till ("vi sitter i ett rum och kommer på idéer") har jag tyckt att det låter som ett DRÖMJOBB! 
 
Jag fick pausa podden när han berättade om det bara för att utbrista URSÄKTA MÄJ? 
 
Tänk att ha som jobb att bolla idéer med andra kreativa människor och sedan skriva historier av det? Hur najs?
 
Drömmen vore även att skriva manus till Melodifestivalen. För att det är ett program med en bred och folklig målgrupp och det vore en fabulös utmaning. Överlag tänker jag att kreativitet kring tv-produktion vore roligt! 
 
A ja.
 
Vi får se vad framtiden levererar. 
 
Under tiden ska jag fortsätta vara förvånad över att jag tydligen har varit frivilligt ofrivillig frilans i åtta år. 
 
 
 
Den frivilligt ofrivilliga frilansaren. 
 

Morgonprocedur

Varje morgon har jag och fyraåringen en hyyyyfsat rigorös procedur kring vad han ska ha på sig för kläder.
 
Pjuh! Nu blev jag matt bara jag tänker på det igen...
 
Det börjar med att fyraåringen vill ha på sig sina Addidasbyxor. Alltid. Oftast kan han ha det. Men ibland måste jag förklara att lerkucklor och youghurtrester tyvärr måste få smaka på tvättmaskinen.
 
Där går vi i clinch eftersom fyraåringen absolut inte förstår poängen med att rengöra något. Alls. 
 
När vi har gått klart i clinch börjar förhandlingen om vilka byxor han ska ha på sig istället. 
 
Jag tycker: Någon av alla stretchiga och mjuka jeans i olika nyanser som jag har köpt åt honom eller som han har ärvt av sin storebror. 
Han tycker: Grå mjukbyxor med hål. 
Jag tänker: VARFÖR glömmer jag alltid bort att låta dessa grå mjukbyxor med hål försvinna under mystiska omständigheter??
 
Sedan segrar mjukbyxan.
 
Efter det är det dags för val av tröja och här plockar jag i regel fram fem olika förslag. Jag vet på förhand att han kommer refusera alla. Här kan man tro att jag därför är slug och föreslår tröjor som jag egentligen inte vill att han ska ha på sig för att jag vet att han alltid dissar dessa, men nej nej. 
 
Alltså NEJ NEJ! Den sortens psykologiskt spel fungerar inte.
 
Barn kan lukta sig till mygel och fusk. Så jag måste snällt föreslå tröjor som jag på riktigt vill att han ska bära. Jag förstår om det blir tankevurpor här för er som aldrig har förhandlat med en fyraåring, men this shit is real! Alltså. I tell you.
 
Efter att fyraåringen har ratat alla, enligt mig, superfina tröjor väljer han till slut en gammal t-shirt pyjamas-style som inte ens garderoben kom ihåg att garderoben hade. 
 
Japp.
 
Och sedan går han till förskolan i en outfit som får det att såra sig i ögongloben på mig.
 
Men han är nöjd. Och det är väl viktigast. Antar jag. 
 
Har jag nämnt att föräldraskapet har gjort mig till en mer ödmjuk person?
 
 
 
Envis person i sitt favvoplagg - Addidasbyxan.  
 

Klippt lugg

Jag klippte fyraåringens lugg idag.
 
- Nu vill jag klippa din lugg! sa fyraåringen när jag hade klippt klart.
 
- Ja visst! Varför inte? Det är en rimlig byteshandel! svarade jag och gav fyraåringen saxen.
 
INTE! 
 
Herregud jag får harpuls bara jag tänker tanken att han skulle in och harva i mitt hår med något som är vassare än en bomullspad!
 
Dessutom klippte jag mig faktiskt förra veckan. Frisören skarvade liiiiiite för mycket i just luggen och jag ser alltså redan ut som en blandning mellan en munk och Spock i Star Trek. Utan att fyraåringen behöver bidra. 
 
Men tack ändå.
 
 
 
Kvinnan med en lugg som gärna får växa.
 

Sommartider hej hej

Vi var ju på examensfest igår och sov sålunda ganska länge imorse. Eftersom det dessutom gick över till sommartid i natt och tiden sköts fram en timma var klockan redan halv tio när vi vaknade! 
 
Aaaah... Inget går upp emot en falsk känsla av en rejäl sovmorgon! 
 
Jag har sedan följt upp den känslan genom att under hela dagen bli förvånad varje gång jag har kollat på klockan. 
 
11:00 Jaha är klockan redan elva?
13:00 Va är klockan ett? Nu?
15:00 MEN OJ! Är klockan redan tre?
16:00 Lägg av!! Är klockan redan fyra?
17:00 SKÄMTAR NÅGON MED MIG? Är klockan redan fem?
18:00 KLOCKAN KAN OMÖJLIGT VARA SEX???
 
Ungefär så. 
 
Det krävs inte mycket för att mina hjärna ska chockas. 
 
Vi firade hur som helst in sommartiden med grillpremiär! Så ypperligt trevligt. 
 
 
 
 

 
 

Examensdag

Idag tar min bror och hans sambo examen och är alltså nyutexaminerade socionomer. Jag är så stolt! Dom har hjärtat på rätta stället båda två och kommer vara grymt duktiga på sina jobb! 
 
Så jag kan nu officiellt meddela att min närmaste familj består av sjuksköterskor, poliser, förskolelärare och socionomer. Japp.
 
Och så jag då.
 
Bloggaren och sociala medie-konsulten. Det blonda fåret (med lugg).
 
Jag vet inte riktigt vilken gen jag fick? 
 
Men jag är väldigt stolt över min familj och deras yrken som alla är viktiga funktioner i samhället. Om deras yrken är husets bärande betongvägg så är mitt yrke den hopfällbara rumsdelaren från Ikea. MEN! Alla behövs vi på vårt sätt.
 
Medan delar av familjen deltagit på examen (som är i Karlstad) har jag, min andra bror och fyraåringen varit ambulerande festfixare inför kvällens firande. Vi har handlat, hämtat catering, hämtat tårta och även hunnit med en glasspaus. En väl förtjänad sådan. 
 
 
 
 
 
 
 
 Nu ser vi fram emot att fira de nybakade socionomerna!

En elefantörabebis

Jag har i veckan förlöst en liten, liten elefantörabebis! 
 
Japp. 
 
Mina elefantöronväxter  (jo jag skriver mina för jag är den enda i familjen som lägger hand vid dom) har nämligen förökat sig! Japp. En så himla glädjande nyhet, som ni kanske förstår. Jag hittade den lilla bebisen halvvägs upp ur jorden, vid sidan om sin ena förälder.
 
- Men GRATTIS! utbrast jag glatt till elefantöronen. Låt mig hjälpa er!
 
Sedan förlöset jag ömsint den lilla bebisen ur krukan och placerade den i en kuvös med vatten.
 
 
 
 
 
Efter någon vecka när bebisen hade fått rötter planterat jag den i en ny kruka. Så nu kan man säga att bebisen har flyttat hemifrån. En hyresrätt på minus en halv kvadrat har den fått. Jag tror att den trivs superbra!  
 
Nu inväntar både jag och elefantöronföräldrarna att lille bebis ska växa till sig och bli stor och stark. Kanske hamna i målbrottet? Eller hur elefantöron nu utvecklas. 
 
Hur som helst tänker jag addera "alternativ barnmorska" till mitt cv. 
 
 
 
Föräldrarna firar nedkomsten med bubbel, vad det verkar?
 

Föräldraskapet i GIF:ar igen

Jag tänkte ta mig friheten att återigen giffa föräldraskapet. Favorit i repris kan vi kalla det.
 
Föräldraskapet i GIF:ar: 
 
1. När du ska hjälpa barnen att få igång tv-spelet.
 
 
 
 
2. När barnen tror att dom kommer undan med något, men du ser. 
 
 
 
 
3. När ditt föräldra-självförtroende är ON FLEEK. 
 
 
 
 
4. På föräldramötet när en förälder föreslår att insamlingen till klassresan ska ske med swish istället för kontanter.
 
 
 
 
5. På samma föräldramöte när en förälder föreslår att klassresan ska bestå av två dagar i skogen. 
 
 
 
 
 
6. När du ser att alla i grannfamiljen är ute och vårstädar i sin trädgård.  
 
 
 
 
 
7. När du tänker på att ni också måste vårstäda i trädgården. 
 
 
 
 
8. När du för en gångs skull lämnar in ledighetslappen för sommarlovet i tid. 
 
 
 
 
 9. När du har spelat kortspel på barnens villkor en hel eftermiddag.
 
 
 
 
10. Barnen innan mutning. 
 
 
 
 
 
 
11. Barnen efter mutning. 
 
 
 
 
12. När barnet ska ha födelsedagskalas och din partner föreslår att ni bjuder hela klassen plus parallellklassen och barnen på gatan. 
 
 
 
 
13. När barnen frågar dig vem det är som har lagt deras teckningar i papperskorgen??
 
 
 
 
 
14. Du till dina barn. Varje dag. 
 
 
 
 
 
Kolla också: 
 
 

Armborstet

Samtal med barnen: 
 
Spiderpapa: Vet ni vad pappa gjorde som liten?
Barnen: Nä.
Spiderpapa: Jag byggde ett armborst. Av en penna! HA!
Barnen: ?
Jag: COOOLT! Som värsta MacGayver! 
Spiderpapa: Jag vet!!
Barnen: ?? 
 
Japp.
 
Och där kom det. 
 
Det ultimata tecknet på att jag och Spiderpapa har blivit vuxna med stort V. 
 
1) Vi berättar anekdoter från barndommen och tror att vi ska imponera. 
2) Vi refererar till tv-program som kidsen har noll koll på.
 
En härlig cocktail av ointressant och urgammalt. 
 
 
 
 
 
 

Pälsängrarna - my story

Jag fick en fråga i veckan
 
Hahaha snälla berätta mer om pälsängrarna????? // Ebba 
 
Jo visst kan jag berätta mer om dom! Pälsängrarna och jag levde ofrivilligt (från min sida) ihop i Göteborg. Det började med en liten änger som gnagde hål på mina tights och slutade med att hen och alla hens tvåtusensjuhundraen kusiner också flyttade in. Dom dök upp lite var som helst, men främst i olika typer av textilier. I vår ryamatta, ja där var det ordentlig FÄST! Oj oj. 
 
- This is FEKKING PARADISE! kan jag tänka mig att pälsängrarna tjoade åt varandra mellan mattfransarna. 
 
Vi hade även fläskänger (gör er själva en tjänst och googla INTE det) som levde på vår diskbänk och smaskade av brödsmulor och ostpartiklar. 
 
Det var hemskt! Faktiskt.
 
Men tydligen är det så att pälsänger ofta lever i väggarna på gamla hus och får dom feeling att komma ut därifrån, ja då gör dom det. Man kan stävja deras förökning genom att städa ofta, hålla rent på lister och inte låta kläder ligga på golvet. Sen kan det även vara så, och nu spekulerar jag bara, men det KAN vara så att vår lägenhet hade extra gott rykte bland pälsänger eftersom det innan oss hade bott två kaniner och en stor hund där (tillsammans med en människa). Dom gillar ju hår, odjuren. 
 
Som tur var flyttade vi ifrån pälsängerlägenheten innan det blev allt för trångbott. Det var väldigt skönt att lämna allt det bakom sig, det får jag säga. I vår nästa lägenhet hade vi dock MÖSS?!? Hotfulla sådana.
 
Jag funderar fortfarande på vad jag tycker var värst.
 
 
 
Utanför pälsängerhuset i Göteborg. 
 
 

En rynksam historia

Jag är 33 år gammal. Så det här med att få fina linjer i fejjat är något jag har förlikat mig med.
 
Förra veckan vaknade jag dock upp med världens största RYNKA under ögat!! Trodde jag. Sen visade det sig att jag visst bara var torr under ögat. Nu är torrheten borta. Phew. 
 
Men under den dagen som jag trodde att jag hade blivit förtidsrynkig i halva ansiktet var åldersnojan BRUTAL, det ska ni veta. 
 
Tillåt mig lista min rynkkarriär:
 
• Jag vaknar och upptäcker något under ögat. Det ser ut som en... som en... som en.. Som en MEGASTOR RYNKA! 
 
• Åldersnojan griper omedelbart tag i mig. Den väller över mig som en stor våg. 
 
• Kan man verkligen få en så stor rynka över en natt? Och bara under ena ögat? 
 
• Om rynkor ska uppstå kan dom väl i alla fall komma i par och uppstå symmetriskt? Är det för mycket begärt?? VA?
 
• Jag vill gråta. Men kan inte. Faaaaan... Jag är så kass på att grina när det verkligen behövs! 
 
• Jag försöker kamouflera rynkan med väldigt mycket läppstift. På läpparna alltså. Med förhoppnig om att folk ska titta mig på munnen istället för i ögonen. 
 
• Jag kommer till jobbet och presenterar mig själv som "rynk-madam". Lika bra att ta upp elefanten i rummet. 
 
• Samtliga kollegor ser frågande ut MEN JAG VET ATT DOM SER! 
 
• Jag googlar olika kända personer för att spana in deras eventuella rynkor. Jag tycker att alla ser slätare ut än vad jag gör. Inklusive bloggaren Dagny 104 år. 
 
• Väl hemma från jobbet pratar jag så mycket om min rynka och eventuella åtgärder att Spiderpapa till slut utbrister HERREGUD GÖR BOTOX OM DET FÅR DIG ATT MÅ BÄTTRE! 
 
• Eventuellt vill han bara få lugn och ro. 
 
• Jag stryker Botox från to do-listan och åker istället och akutköper två antirynkkrämer plus en ansiktsolja. 
 
 
 
 
• Nu JÄVLAR ska jag antirynka bort hela ögat!! Om någon ska bli den första personen att någonsin ha smort bort en rynka på under 24 timmar så ska det vara JAG! 
 
• Blir utmattad av all insmorning. Börjar istället lägga fokus på Spiderpapa. Han ska väl också anti-rynka sig?? Herregud det är väl inte bara jag som är 30 plus?
 
• Spiderpapa förklarar att han inte upplever sig ha något problem med sitt åldrande. 
 
• Nähä nä?? Strunt i det då. Men kom inte och gråt hos mig när kinderna fladdrar som gardiner kring hakan! 
 
• Jeez. 
 
• Vaknar upp dagen efter och är fnasig under ögat?
 
• Vänta lite... Var det ingen rynka? Var jag bara lite torr och svullen? Nu ser jag ju ut som... Jag gjorde innan? 
 
• PJUH! 
 
• Ömmar och klappar lite extra på mina linjer i ansiktet. Dom ÄR väldigt fina och hyfsat grunda trots allt. 
 
• Är eventuellt duktig på att bygga hönor av få fjädrar, ja. 
 
Slut på en rynksam historia. 
 
 

Maträtter jag borde äta mer av

Jag är så o-cool i mitt ätande. I alla fall om jag jämför mig med vad folk på sociala medier äter. Jag käkar inga trendiga grejer. 
 
Saker jag borde äta mer av om jag får tro mig själv:
 
1. Moule frites 
Typ coolaste maträtten ever. Vad jag har förstått. Eller?
Notering: Kolla upp exakt vad det är för något. 
 
2. Sashimi 
Sushi upphöjt till ja... Mer. Mer rått. 
Notering: Lära mig äta rå fisk.
 
3. Pokébowls 
Låter lite som mat och Pokémonkort kombinerat?
Notering: Hoppas att jag får Pikatchu! 
 
4. Glutenfritt 
Trendigaste grejen av allt just nu! Går att kombinera till mycket. 
Notering: Känna efter jättemycket när jag äter gluten och odla någon slags överkänslighet. 
 
 
 
Person som funderar...
 
 
... kring nya matvanor. 
 

Marmor alert!!

Jag bildgooglade min blogg häromdagen (gör det ibland) och hittade den här bilden från vår lägenhet i Göteborg.
 
 
 
 
 
- Dra mig baklänges... mumlade jag häpet för mig själv. 
 
- Vaddå? En ljuslykta? tänker ni föga imponerade.
 
- Jo visst, säger jag. Men ser ni inte vad ljuslyktan står på?
 
Ett fönsterbräde av MARMOR!! 
 
HA!!
 
Ja det är imitation såklart men ändå. Marmor!!
 
Nuförtiden inreder ju folk hela hem i marmor. Köksbänk i marmor? Jaaa! Hallgolv i marmor? Självklart! Toalettstol i marmor? Varför inte! Tänk om jag 2009 hade vetat vilken enormt framtidstrendig hyresrätt jag levde i? Då hade jag kanske kunnat se förbi motorvägen som dundrade på utanför fönstret, väggarna med ljusgröna 90-talstapeter och alla o-ombett inneboende pälsänger som levde och frodades på vår bekostnad. 
 
Ja. 
 
Ibland vet man inte hur bra man har det förrän efteråt. 

Lajva flyttstäd

Idag har vi varit hemma hela dagen och... STÄDAT! 
 
Japp.
 
Storstädat! 
 
Dammsugning, moppning och viss dammtorkning hinner vi förskrämt med under veckorna. Men allt det andra? Typ torka ut besticklådor, badrumsskåp och dörrkarmar? När gör ni det?
 
Vi måste ta en ledig dag, som idag, för att hinna med sådant för det tar ju flera timmar i anspråk om man även ska räkna in att bli avbruten ett antal gånger, pausa för matintag samt ta fem steg bakåt i städningen varje gång ett barn rör på sig (och det måste dom ju möjligen få lov att göra). 
 
Så ja. Idag var det dags att avsätta några timmar och kicka igång något slags grovstäd.
 
I veckan har vi dessutom sett en del... Eh... Skavanker i hushållet. Vilket möjligen kan vara den begynnande vårsolens fel. Plötsligt har vi upptäckt att dörrkarmarna ser ut som en scen ur CSI där polisen har gått loss med svart pulver över hundratals fingeravtryck. Speglarna är så oputsade att jag undrar vems spegelbild det är jag egentligen har sett under hela vintern (?) och köksskåpen ska vi inte ens prata om. Så det gör vi inte. 
 
- Nu låtsas vi som att vi ska flytta!! tjoade jag för att på så vis sätta ribban. 
 
För man är ju aldrig så förlöst som efter ett rejält flyttstäd. 
 
Så här post städning känns det väldigt bra, det måste jag säga. Men jag vill helst inte se en rengöringsspray igen på ett tag. Tack för visad hänsyn. 
 
Nu ska jag chilla i solen på balkongen resten av dagen. 
 
 
 
 
 
 

Snajsig fredag

Idag hörde en kompis av sig och frågade om jag ville följa med på ett lunchevent. 
 
Det ville jag absolut. 
 
"God mat och goodiebags en lunch bara så där äro aldrig ett fel". Visst finns det ett ordspråk som heter så? 
 
 
 
 
Efter jobb och skola bestämde jag och familjen att vi skulle kika på ett nytt soffbord. Vårt gamla har vi ogillat ända sedan vi köpte det vilket möjligen är felköpet personifierat. Men vi har ändå stått ut med det i fyra år eftersom just soffbord i vår värld inte står högst på priolistan. Men nu så. 
 
Att köpa ett bord i samma serie som vårt matbord hade vi avskrivit eftersom det kändes liiiite för dyrt. Men döm då till vår lycka när vi kom till möbelbutiken och insåg att just det soffbordet var på rea. 
 
Ka-tjing! 
 
 
 
 
 
Efter fyndandet föreslog Spiderpapa att vi skulle käka ute. Det tyckte alla var en god idé och vi enades om tapas. 
 
 
 
 
 
På tapasrestaurangen i vår stad är det fransar i lamporna vilket stör prick alla selfies. Meeeen meeeeen. 
 
 
 
 
Efter maten gick vi till godisaffären mitt emot och inhandlade lite fredagsmys. Barnen hade kunnat gå där i timmar för att studera alla nappflaskor, ägg, påsar, burkar och diverse med innehållsförteckningar längre än Transsibiriska järnvägen.    
 
 
 
 
Nu har vi kommit hem och planerar en kväll i soffan. 
 
Najs med HÄLG! 

Pepptalk

Lång kö + små barn = inte alltid en strålande kombo.
 
 

Flugtämjaren

Sjuåringen fångade en fluga i vårt sovrum igår. Snart var flugan alldeles tam och fick namnet Doko. 
 
Doko var under kvällen med och åt middag (han fick pizzarester, vi andra åt vego-stroganoff), han hoppade runt i en hage byggd av plusplus-bitar, tittade på när barnen borstade tänderna samt satt på sjuåringens axel och såg allmänt from ut. 
 
När det var läggdags var vi alla rörande överens om att Doko var en del av familjen!
 
Naaaww...
 
 
 
 
 
 
Idag måste jag dock meddela att det kan hända att jag råkade komma lite för nära Doko när jag dammsög tidigare... Och det kan hända att Doko nu ligger begraven i en dammsugarpåse som borde ha tömts i alla fall för en månad sedan... Jag säger absolut inte att det ÄR så. Jag bara håller möjligheterna öppna för att det kan vara så. 
 
Japp. 
 
Så nu vet ni. 
 
Bra. 
 
Ursäkta men vem sitter och putsar vingarna på en tuss av damm och flyger INTE IVÄG när det kommer ett dammsugarmunstycke alldeles för nära? Va?? Jag bara undrar?? 
 

Att lyfta kvinnlig kompetens

Igår gjorde vi (det vill säga jag och mina kollegor på jobbet) ett roligt samarbete med en lokal Youtuber. 
 
I egenskap av Skövdebo och även aktiv på sociala medier, älskar jag att lyfta lokala sociala medie-proffs. Det finns så många tjejer (framför allt tjejer ja) som är grymma på sociala medier. Det är en ynnest, och även en stor vilja hos mig, att lyfta dessa personer i de olika företagskanaler som jag administrerar. 
 
Jag älskar även att jag genom mitt jobb har möjligheten att framhålla och beskriva kompetenser. Att jag som digital kommunikatör överlag kan vara med och bidra till att forma bilden av kvinnor och unga tjejer som kunniga och proffsiga framför snygga och vackra. Det är inget fel att vara snygg men utseendet har sällan något med saken att göra. 
 
Tyvärr ser jag alldeles för ofta hur kvinnor reduceras till bara sitt utseende. Eller som i mitt eget fall där jag i jobbsammanhang har blivit beskriven som "mamman" när man istället hade kunnat beskriva mig som entreprenör eller företagare. Ett annat exempel är när en lokal aktör bjöd in en stor influencer till ett event och det enda ord man kunde hala fram för att beskriva den här personen var "snygg".
 
Nu är snygga bloggerskan här och minglar bla bla... skrevs det. 
 
Bloggaren i fråga hade (och har) hundratusentals följare i flera olika kanaler och det hade ju möjligen varit mer relevant att beskriva henne som sociala medie-proffs eller strategiskt geni eller kreatör eller varför inte alltihop? Att dagligen bjussa på innehåll som lockar massor av människor till läsning och tittning är ju inget annat än otroligt proffsigt. 
 
Jag tror inte att det handlar om illvilja när man väljer att endast framhålla kvinnors utseenden eller möjligen mödraskap, utan jag tror att det handlar om 1) slentrian 2) gamla normer som ligger och skvalpar 3) okunskap om vilket enormt arbete som ofta ligger bakom stora sociala konton. 
 
Därför är det så viktigt att inte kommunicera i ren slentrian utan stanna upp och fundera kring hur man faktiskt beskriver människor. 
 
Hm... Nu har jag en 16-årig tjej framför mig här. Hon har 50k prenumeranter på Youtube, 20k följare på Instagram och en blogg med fler läsare än den lokala morgontidningen. Ska jag i min personbeskrivning lägga värderingar i hennes utseende? ELLER ska jag framhålla hur modig, kreativ, driven och kompetent hon är? Hm... 
 
 Obs! Retorisk fundering. 
 
 
 
Person som bjuder på retoriska funderingar. 
 

Ta med-förvirring

Vi tog bilen och handlade mat på McDonalds drive in idag. 
 
Kassören: Vad får det lov att vara?
Jag: En Big Mac och ett Happy Meal.
Kassören: Ja tack. 
Jag: Och så tar vi med oss maten. 
Kassören: Just det. I bilen.
 
*syrsor spelar*
 
Ungefär som att vi skulle beställa i drive in och sedan kliva in i restaurangen och äta maten där? 
 
HAHAHAHA!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det kanske är en god idé? 
 
 
 

Alternativ arbetsdag

Jösses vilken icke produktiv jobbdag vi har haft, jag och Matilda. 
 
Vi har:
 
• Lyssnat på Axel Schylströms låt När ingen ser JÄTTEMÅNGA gånger. 
Möjligen på inrådan av mig.
 
• Ätit Delicatobollar. Många!
Möjligen på inrådan av mig.
 
• Googlat kakel till mitt kök. 
Möjligen på inrådan av mig.
 
• Testat mina nya solglasögon.
Möjligen på inrådan av mig. 
 
• Mycket idag har skett på möjlig inrådan av mig. Det inser jag nu?
 
• Pratat massor om våra barn. 
Så härligt att frossa barnsnack med en fellow förälder! 
 
• Stalkat folk på Instagram.
Lärorikt.  
 
• Skrattat åt olika memes. 
Livsförlängande. 
 
Sen har vi möjligen, under någon förskrämd kvart, jobbat också. 
 
Jag kallar den här måndagen en "alternativ arbetsdag". 
 
 

Melodifestivalhelg i Stockholm

Vilken fin Melodifestivalhelg vi har haft i Stockholm! 
 
Igår när tåget precis hade lämnat Skövde station sa fyraåringen orden som en förälder vet ALLTID kommer så fort man tenderar att passera en kommunskylt:
 
- Jag är hungrig! 
 
Japp. Men han fick lov att hålla magsäcken i schackt för äta skulle vi göra uppe i Stockholm. Väl där blev det thaimat. Grönsaker i form av djur fick vi också, vilket gav bonuspoäng. 
 
 
 
 
 
Efter mat i magen checkade vi in på hotellet, rum 1111. Respektabel siffra! Ändå.
 
 
 
 
Fönster och säng var hoppkompatibla, det insåg fyraåringen snabbt. 
 
 
 
 
I fönstret kunde vi även sitta och mysa så det gjorde vi MASSOR!
 
 
 
Inte. 
 
Varför skulle vi sitta och mysa massor i ett fönster? Vi hade väl annat för oss. 
 
Efter ombyte åkte vi till Friends Arena där vi mötte upp några kompisar från Skövde.
 
 
 
Innan festivalstart gick vi till Vapiano eftersom menyn där utlovade mat för alla smaker och åldrar. Och visst, maten var god men stämningen i lokalen var hysterisk. Personalen släppte in alla som ville i restaurangen men det fanns inga bord lediga så folk hovrade runt som blodtörstande hökar och kastade sig över första bästa lilla bit av bord som hintade lämnas. Till slut var det en kvinna som förbarmade sig över oss och sa att vi kunde överta deras platser så fort dom var klara. Hon var jättetrevlig och det visade sig även att hon var en av killarna i Fo&O:s mammas Zumba-kompis. Den kopplingen måste man bara älska!
 
Vid 19:00 kilade vi över till arenan och klockan 19:58, två minuter innan mellostart, somnade fyraåringen i mitt knä. Men det gjorde inget för hur många kan skryta med att man har sovit bort en Melodifestivalfinal på Friends Arena??
 
Vi som var vakna njöt hur som helst av showen och tyckte även att rätt låt vann. 
 
 
 
 
Idag vaknade vi bland fluffiga täcken och kuddar i hotellsängen. Sen åt vi en god hotellfrukost där smoothie och pannkakor med Nutella stod högt på listan. 
 
Vid 11 checkade vi ut och gick mot tåget. 
 
- Nu längtar jag hem till Sverige igen! konstaterade fyraåringen.  
 
Geografi är inte så noga i hans värld. 
 
Nu är vi hemma och jag är HELT SLUT! På riktigt. Känner mig som en mix mellan en förmultnad äppelskrutt och en multi-urvriden disktrasa. 
 
Helgen får en femma* - men skönt att vara hemma!
 
Nu måste jag chockvila!**
 
*Av fem möjliga. 
 
**Ord som beskriver en påträngande och ambulerande känsla av att vilja lägga sig raklång 
 

Moooot Stockholm

Nu är vi på väg upp till Stockholm för att se på Melodifestivalfinalen. Tjoho vad roligt! Barnen har längtat som tokar, vi har tittat på Mello på Youtube varje dag i 38 dagar (minst), sjuåringen har planerat sin outfit sedan veckor tillbaka och pirr i magen gjorde att det blev morgon redan innan klockan 06 idag. 
 
Peppen är total, med andra ord. 
 
Jag hejar på Victoria. Sjuåringen hejar på Fo&O. Fyraåringen vacklar mellan att heja på "alla" och "den som vinner" (smart). 
 
Häng med under dagen på mitt Instagram-story vettja, Spiderchickblogg heter jag på Instagram. 
 
Häpp!
 
 
 
 
 

Jury Årets UF Företag

Idag har jag, Matilda, en kollega till oss samt tre andra företagare varit jury i kategorin Årets UF Företag Skaraborg.
 
UF står för Ung Företagsverksamhet och vinner man Årets UF Företag vinner man inte bara kapital till företaget man kvalificerar sig även till SM i Stockholm med chans att representera Sverige i UF Europa. 
 
 
Tre glada jurymedlemmar. 
 
 
  
Först fick vi i juryn läsa alla bidragens företagsrapporter. Sedan fick alla företag, var för sig, 4 minuter på sig att pitcha sin affärsidé och efter det fick vi juryn ställa frågor om allt från marknadsföring till ekonomi och sälj. Vi såg en tydlig röd tråd i att alla företag hade ett ambitiöst och uttalat miljötänk. Det är sannerligen en miljömedveten generation som växer upp nu.
 
Att ta ett beslut om vinnare var INTE var lätt.
 
 
- ALLIHOPA VINNER!! ville jag skrika. 
 
Men så löd tydligen inte reglerna. 
 
Till slut föll valet på Concrete UF som tillverkar ljuslyktor i betong och som vi ansåg stod för ett imponerande helhetstänk vad gäller alla delar av företaget. Men överlag är jag SÅ imponerad av samtliga drivna ungdomar!
 
 
 
 
Efter den här dagen inser jag att jag under mina år som egenföretagare har lärt mig SÅ mycket! Jag hade inte det minsta svårt att ställa relevanta frågor för jag vet själv hur man driver ett företag och vad som krävs. Det är en häftig känsla för en kvinna som allt för länge har trott mindre om sig själv. 
 
Nu: Akut soffläge. 
 

Nya mål i sikte

Idag har jag lämnat gammalt bakom mig och genom att så göra öppnar man upp för nytt. Stäng en dörr och en ny ska öppnas. Ungefär så brukar jag resonera. 
 
Dörren vi har stängt idag är den till vårt kontorsrum. 
 
Ni som har hängt med och har bra minne vet att jag var tveksam till att signa upp mig på ett kontor. Men istället för att lyssna på min magkänsla intalade jag mig själv att jag var feg och körde över vad jag innerst inne kände. Dumt. 
 
Missförstå mig rätt. Det har inte varit elände att ha kontor. Absolut inte. Vi har haft jätteroligt med fabulösa kontorskamrater men samtidigt har det känts som en överflödig addering. Vi är ute och reser mycket och konsultar från olika arbetsplatser och där emellan är det rätt skönt att ta en jobbdag hemma, så rummet har mest stått tomt och stundom gett mig dåligt samvete. Även om det nu inte är svårare än att vi säger upp kontraktet tar jag det här som en lärdom att lita på min magkänsla. För den guidar mig ALLTID rätt.
 
Nåväl. Nu är det alltså uppsagt och det känns bra. 
 
Finns det någon Skövdebo som är intresserad av ett tjusigt rum granne med kreativa, härliga personer. Hojta till!
 
 
 
Kontor utsida.
 

Internationella kvinnodagen

Idag är det Internationella kvinnodagen. En dag att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över.
 
Jag tog mig friheten att göra en lista över saker jag upplever sägs och vad jag tycker att man borde säga istället:
 
1. Det sägs: Kvinnor måste ta för sig mer i arbetslivet! Det är kvinnans eget fel att hennes lön ligger efter, även när hon har högre utbildning och utför samma arbete som mannen. 
Säg istället: Oj då nu verkar det som att vi på grund av gamla tråkiga normer och förlegade föreställningar om kompetens missgynnar kvinnor i arbetslivet. Det är inte okej att vi ger kvinnan mindre lön för lika arbete, det måste vi ändra på! 
 
2. Det sägs: Tjejer måste vara mer försiktiga för att inte riskera att bli våldtagna eller ofredade.  
Säg istället: Killar måste vara mer försiktiga för att inte riskera att våldta eller ofreda någon. 
 
3. Det sägs: Jag har själv aldrig varit utsatt för sexualla trakasserier, blivit diskriminerad på grund av kön, upplevt våld i hemmet eller känt mig osäker när jag gått hem sjäv om natten. Alltså finns inte problem likt dessa. 
Säg istället: Fy vad tråkigt att så många kvinnor har upplevt sexuella trakasserier, blivit diskriminerade på grund av kön, blivit misshandlade i hemmet eller känt sig osäkra när de gått hem själva om natten. Det är INTE okej. Det måste vi ändra på. 
 
4. Det sägs: Graviditet är ingen sjukdom! Kvinnor har minsann fött barn i alla tider! Självklart ska kvinnan kunna föda barn i en bil om så kräver. En förlossnigsskada hit eller dit får man räkna med. 
Säg istället: Jag förstår att en graviditet kan vara jättetuff för både psyke och kropp, det är ingenting som vi ska vifta bort. Bara för att det har fötts barn i alla tider betyder inte det att du som kvinna ska behöva gå igenom osäkra och otrygga förlossningar eller för resten av livet tvingas lida av smärtande underliv. 
 
5. Det sägs: Mamman måste släppa in pappan mer i hemmet! Det är vad ojämställda hushåll och föräldraliv handlar om. Kvinnan är för kontrollerande. Fyyyy på henne!
Säg istället: Pappa! Kliv in i din föräldraroll med den äran. Ta initiativ till inköp av barnens kläder, aktiviteter, föräldraledighet, vab, lekdejter, tvätt, städ, matlagning och allt annat som kommer med barn och hem. Tyvärr pratas det sällan om pappors förmågor, men du är en mycket mer kompetent förälder än vad du tror! 
 
6. Det skrivs: Kolla in kända kvinnors osminkade ansikten! Cellulitchock! Bristningar! Crazy viktnedgång! 
Skriv istället: Läs om kända kvinnors kompetenser! Smarthet! Skicklighet! Crazy coolhet!
 
7. Det sägs: Kvinnor är snygga, vackra, sexiga, söta.
Säg OCKSÅ: Kvinnor är kompetenta, smarta, roliga, coola, modiga, tuffa och starka. 
 
8. Det sägs: Flickor är så lugna och ansvartagande. Vi låter dom ta ansvar för de vilda pojkarna. 
Säg istället: Det är inte flickors ansvar att lugna ner vilda pojkar. Vilda pojkar får lugna ner sig själva, med stöd av vuxna. Boys will not be boys. Vi tror mer om pojkar än så! 
 
9. Det sägs: Svenska kvinnor bara klagar. Tänk på kvinnor i andra delar av världen, dom har det mycket värre!
Säg istället: Vad härligt att du bryr dig om svenska kvinnors rättigheter OCH kvinnors situation i världen. Vad bra att våra hjärnor är så pass utvecklade att vi kan ha massa tankar igång i samtidigt! Det betyder ju att vi kan göra skillnad på hemmaplan och samtidigt backa kvinnors rättigheter i andra länder. You just gotta love the brain. 
 
10. Det sägs: Kvinnodagen bla bla bla NÄR ÄR MANSDAGEN DÅ?? VA VA VA?
Säg istället: 19 november är det Internationella mansdagen. Det vet jag om för jag bryr mig på riktigt och använder inte det som ett argument för att ta bort fokus från det som kvinnor vill ha sagt. Den 8 mars låter jag kvinnor, och män, prata om jämställdhetens kamp för att sedan fila på bra gejer som jag kan göra och prata om den 19 november. 
 
Listan kan gå on and on. Om man säger så. 
 
Ingen kan göra allt, men alla kan vi gör något i kampen för jämställdhet. 
 
Kärlek! ♥
 
 
 

Bloggminnen

För en tid sedan började jag visa barnen mitt bloggarkiv. Här är sjuåringens arkiv och här är fyraåringens arkiv. Det var lite nervöst att visa dom det såklart. Jag vet ju inte vad dom tycker om mitt bloggande? Dom kanske tycker att jag är superpinsam! Eller känner sig utelämnade? 
 
Men till min lättnad ÄLSKADE dom det!
 
Jag läste inläggen högt och vissa grejer skrattade barnen väldigt gott åt. Till exmpel det här inlägget om Mini och hans sug efter att få tugga iPad. Eller det här inlägget om legogubben Barfar.
 
 
iPad-sugen bebis. 
 
 
Sedan dess har barnen bett om blogg-högläsning var och varannan dag så jag är glad att jag har dokumenterat så flitigt. Att jag har antecknat de små vardagliga händelserna som man annars glömmer så lätt.
 
Jamenar att vi har varit på Legoland och Teneriffa, det minns vi ju. Men att stora barnet utfärdade Mopparedagen eller att lilla barnet redan vid 1,5-års ålder associerade sin pappa med snus, sådant glömmer man om man inte skriver ner det. Och när 7-åringen är äldre kommer han förmodligen tycka att även det han sa när han var 7 år är roligt. 
 
För min del känns det galet bara att titta på bilderna. Jag kan inte förstå att det är mina barn som har varit så små? Det känns som att det var huuuundra år sedan samtidigt som det känns som att det var igår.
 
Kluvet. 
 
 
Person som firade mopparedagen 2013.
 
 

Saker som förundrar mig

Fyra saker som förundrar mig 
 
1. Folk som på ni:ar mig i mail. Jag önskar att Ni ska kunna ta del av... Mailaren i fråga vill antagligen framstå som artig medan jag sitter i andra änden av mailet och undrar vilket århundrade jag just hamnade i.
 
2. Fosterfilter. Ni vet det där filtret som suddar ut precis varenda veck i en människas ansikte. Missförstå mig rätt jag ÄLSKAR filter! Men att använda varianter som backar tiden till fosterstadiet kommer jag aldrig att göra. Ingen kommer ändå tro på att jag är nyfödd. Just sayin. 
 
3. Att våra totalettdörr ALLTID står på vid gavel?? Förutom möjligen när någon sitter där inne. Detta trots att jag stänger dörren cirka 75 gånger per dag och även har utbildat familjen i kursen "Stäng dörrar och även gärna garderober och köksluckor efter er" (7,5hp, helfart) (om någon undrar). Så... Förunderligt? 
 
 
 
 
4. Att dörren till vår tvättstuga också alltid är öppen?? Vem i familjen har konstanta ärenden in dit? Lider någon i familjen av någon slags hemlig tvätt-mani? Jag förstår inte. 
 
Slut på förundran. 
 

Söndag med snö och åldersönskningar

Idag vaknade vi upp till ett snölandskap. 
 
Helt crazy vad det har snöat HELA dagen och fortfarande snöar. Jag vet att vi bor i Sverige, jag vet att början av mars inte är vårtider men ändå. Jag tycker att detta snöfall är BED-E-RÖVLIGT. 
 
Vår balkong:
 
 
 
 
Förutom att vi har varit på femårskalas har vi gjort det enda rätta en dag som denna - hållt oss inne, poppat väldigt mycket popcorn och sett på film. 
 
 
 
 
 
 
- Hur gammal är du mamma? undrade fyraåringen tidigare. 
- Jag är 33 år, svarade jag.
- ÅÅååå... suckade fyraåringen uppgivet. Jag önskar att du var 81 år! 
 
?
 
Själv önskar jag mig barmark och SOL! Men vi önskar oss alla olika saker här i världen. 
 
Nu ska jag återgå till filmtittandet. 
 
 
 

Ledighet och nöjda barn

Vi har det lugnt på jobbet för tillfället så igår var jag föräldraledig med fyraåringen. Först lämnade vi storebror på skolan och sedan tog vi bussen till öppna förskolan och mötte upp några kompisar.
 
 
 
 
Man kan ju säga att jag var den enda föräldern som kom till öppna förskolan med en liten, liten silverväska innehållande en telefon, en plånbok och ett läppstift. Ingen skötväska, inga våtservetter, inga halvt öppnade bananer, ingen barnvagn, inga nappar... Ni fattar! Jag njuter av att använda väskor där en blöja bara kan drömma om att få plats. HA!
 
Efter lek och sång gick vi på stan och hittade fina saker åt sjuåringen. Delvis på rea.
 
 
 
 
Ni kanske förstår att det var en sjuåring som hade fredagsmys i svart luvtröja, röd keps och vita sneakers?! Hashtag nöjd person. MYCKET nöjd person. Kan man säga. 
 
Idag har vi sett när sjuåringen spelade innebandy-sammandrag. Efter det var vi bjudna till svärmor på middag. Nu stundar det snart mellokväll i casa Spiderchick. Och ja, det var MÖJLIGEN jag som valde lördagens godis.
 
 
 
 
Marmeladkulorna var slut. Om ni undrar. 
 
En mysig kväll önskar jag Eder. 
  

Smått unt gott

Lite smått och gott en fredag som denna. 
 
Definitionen av stopp i avloppet? 
 
 
 
 
Det har mest regnat den här veckan men då och då har solen kikat fram. Asså känslan! VÅR! 
 
 
 
 
Här ser ni resterna av ett vart-fasen-är-alla-vantar letande. Händer någon gång ibland. Ofta. Väldigt ofta. Okej varje dag. 
 
 
 
 
 
Jag har köpt en prickig blomma. Hur fin?! Jag eeeeelskar den! Min lilla prickis. 
 
 
 
 
 
Just nu vallar jag mognaden av inte mindre än FEM olika avokados! Förstår ni hur svettigt det är? Det gäller att hålla koll för vips är en eller flera avokado övermogna. Ett tufft jobb med andra ord. Men någon måste göra det. 
 
 
 
 
 
 
- Mamma gissa i vilken hand jag gömmer stenen? säger fyraåringen och sträcker hjälpsamt fram fel hand i förhoppning om förvirring och dupering. 
 
En lek vi gör minst varje morgon. 
 
 
 
 
 
Slut på smått unt gott.

Tre stycke slajm-myra

Under ett obevakat ögonblick i eftermiddag stympade fyraåringen sin storebrors slajm-myra (eller vad det nu är för något) med ett bestick. 
 
 
 
 
- Mamma titta vad som har hänt! sa han och visade upp sitt dåd. 
 
- Det var jag som gjorde det... tillade han med en något bekymrad blick. 
 
Jag antar att han precis hade insett vidden av sitt tilltag. Strunt samma att storebror inte har ägnat sin slajm-myra så mycket som en blick sedan han köpte den. Om det här skulle komma fram skulle fyraåringen vara i trubbel. A LOT OF TRUBBEL! 
 
- Det här behöver vi inte berätta för storebror, tyckte jag som är av åsikten att det man inte vet om behöver man heller inte ha ont av. 
 
- Vi måste gömma den mamma! utbrast fyraåringen.
- Ja det kan ju vara smart, höll jag med. 
- Vi gömmer den i havrefrasen! föreslog fyraåringen. 
 
 
 
 
Det var ju möjligen en god idé om det inte vore för att storebrors favoritfrukost är just havrefras. Att först mörda hans slajm-myran, stympa kroppen och sedan gömma likdelarna för honom att hitta i sin frukost skulle möjligen vara... Magstarkt?
 
Jag föreslog att vi istället skulle lägga den lille slajm-kroppen i sophinken och försöka glömma bort att det någonsin hade hänt. Vilket vi även gjorde.
 
Än så länge har det varit ett vinnande koncept. 

Kvällslistan

Jag hittade en kvällslista som jag tänkte att jag skulle besvara. 

 

Till Eder tjänst.

 

Spajdans kvällslista: 

 

När går du och lägger dig på kvällen? 
Jag brukar ligga i sängen vid 22:30 och då har jag i regel en del social medier att scrolla igenom. Om inte innan somnar jag senast 23:00. 

 

Vad är det sista du gör på kvällarna?
Konstaterar att jag inte borde scrolla Instagram det sista jag gör på kvällarna. 

 

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje kväll? 
Två minuter. Av med sminket ba. Sedan undviker jag smidigt allt vad ansiktsmasker och återfuktning heter och dövar mitt dåliga skönhetssamvete med tandborstning.  

 

Är du kvällstrött? 
Jag brukar ha en trötthetsdipp vid 18-snåret och tänker att ikväll - IKVÄLL - ska jag minsann lägga mig tidigt. Sedan blir jag piggare och piggare och piggare ju längre kvällen lider för att slutligen nå något slags pigghetscrescendo vid 21:30. Sedan går det snabbt utför igen. 

 

Vad har du för kvällsrutin? 
Vid kl 19 startar vi nattning av barnen (på vardagar). Vi läser en bok och myser tillsammans i sängen. Sen släcker vi lampan och då startar SFR (Stora Fråge Rejset) med tusen olika frågor vilka vi försöker besvara så gott vi kan. Vid 19:40 brukar barnen sova. Ibland är äldstebarnet uppe lite längre. Till exempel har vi tittat på Familjer på Äventyr tillsammans vilket har varit supermysigt! Men rent generellt är båda barnen kvällströtta och mår bra av att somna vid den tiden. Efter det ligger jag raklång i soffan resten av kvällen tillsammans med min lika raklånga man. Vi ser filmer eller serier, scrollar våra telefoner och pratar. 

 

Hur ser en perfekt kvällsstund ut?
Så som jag beskrev ovan. 

 

Hur går du klädd på kvällen? 
Från klockan 16 när jag kommer hem från jobbet går jag klädd i mysbyxor och myströja. Såvida vi inte har gäster eller ska iväg. Då brukar jag bemöda mig att bära en mindre mysifierad outfit. 

 

Vad är det bästa med kvällen? 
Att komma ner i varv och ta det absolut megastenlugnt! Att börja plocka, tvätta eller diska efter kl 20 är absolut förbjudet i vår familj. Det är inte vad kvällarna är till för. 

 

 

 

Kväll i Spiderchicks kök. 
 

Utknôdd

I natt har jag sovit på en liten liten plätt i utkanten av vår säng. Bredvid mig har fyraåringen legat och knôtt (är "knö" ett ord i övriga Sverige?) (det betyder typ trängas) och bredvid honom låg Spiderpapa.
 
Eftersom vi låg så tight antog jag under hela natten att sjuåringen i sin tur låg bredvid Spiderpapa. Men döm då till min förvåning när jag klev ur sängen imorse och insåg att det enda som låg bredvid Spiderpapa var LUFT! 
 
Han har alltså legat och vräkt sig i mitten av sängen medan jag för glatta livet har klamrat mig fast i en snipa av madrassen med fyraåringen som ett ostämplat frimärke på ryggen. 
 
I perioder av natten har jag inte ens haft täcke på mig för att två personer har legat PÅ täcket och jag har inte kunnat dra upp det. 
 
Täcklös och utknôdd - är det sättet man behandlar familjens stam-moder på? VA?
 
Kommer kräva någon slags ersättning för detta. 
 
 
Funderar på lämplig ersättning.