Tonårsminnen och handlingsvurpor

Min bekanta Lisa frågade på twitter vilken låt man förknippar starkast med tonåren och varför. 
 
 
 
 
Den låt jag kom att tänka på allra först är Purple Rain med Prince. 
 
 
 
 
 

Jag tänker högstadie. Disco. Tryckare. ÅNGEST. 
 
Varje gång jag hörde introtonerna av den här låten på ett disco slog oron till. Skulle jag få dansa? 
 
Ibland blev jag uppbjuden. Ibland fick jag stå ensam kvar i ett hörn och försöka se cool ut trots att varenda cell i min kropp skrek VARFÖR VILL INGEN DANSA MED MIG?? 
 
Jag minns för övrigt den första och enda gången som jag tog mod till mig att själv bjuda upp någon. Jag siktade inte in mig på någon kille som jag var högintresserad av. Nej istället tänkte jag mer "strategiskt" och stegade fram till en kille som jag var lågintresserad av för jag tänkte att det var mer troligt att han skulle säga ja. 
 
Han sa nej. 
 
Jag upprepar - HAN SA NEJ! 
 
Han sa nej?
 
Jag trodde att jag hade hört fel först.
 
Vad jag gjorde? Stegade jag därifrån med huvudet högt? Nej nej. Istället tog jag ytterligare sats och pep fram ett jo men... snälla?
 
Ursäkta?
 
Jag stod alltså där och geggade i förnedringsland och tiggde en tryckare av en kille som jag inte ens ville dansa med innerst inne? Öh? Ibland var tanke och handlingsvurporna i min tonår rejält djupa.
 
Men men. Allting kan inte alltid vara logiskt. Antar jag. 
 

Att sova som ett barn

Jag fick en smart kommentar av Maria under inlägget om att jag har sovit dåligt.
 
 
 
 
Haha!
 
Helt rätt ju. Att sova som en kratta måste vara att sova riktigt gött. Eller i alla fall väldigt stillsamt. Att sova som ett barn där emot..?
 
Nästa gång någon säger att hen har sovit som ett barn ska jag fråga vilket åldersspann.
 
Komips: Jag har sovit som ett litet barn i natt!
Jag: Oj då. 0-3 år?
Kompis: Va?
Jag: Utvecklingssprång och oroliga drömmar?
Kompis: Vad menar du?
Jag: Magknip och tänder som ska upp? 
Kompis: Eh? 
Jag: Närhetsbehov plus hunger som slog till vid 04-snåret?
Kompis: ?
Jag: Växtvärk och borttappad napp? 
Kompis: Öh. 
Jag: FEEL YA! 
 

En lista med bloggkärlek

Jag blev så glad igår när jag såg att Egoina hade listat mig i sin lista om bloggar hon gillar. Tack för fina ord Regina! Dessutom hamnade jag på blogg.ses lista över humorbloggar dom gillar. Najs!

 

Jag vill också sprida kärlek!

 

Här kommer en lista över bloggar jag gillar: 

 

Vem skriver bäst?

 

UnderbaraClara

 

Jag tycker att Clara är grym på att på ett pedagogiskt sätt framhålla sina poänger. Jag vill typ länka till allt hon skriver hela tiden. Ska jag välja någon av hennes senare texter vill jag tipsa om den här, om barn som leker krig. Jag håller med om vartenda ord.  

 

Jag, Clara och Christoffer aka Gaymasen som ni kanske minns!? 
 

Vem är mest intressant?

 

Prinsessans dagbok

 

Josefine skriver om hur det är att ha barn med diabetes vilket har öppnat mina ögon för den sjukdomen. Sen älskar jag att Josefine är öppen med att hon har sagt upp sig som familjens ständiga projektledare. Poowah! 

 

Egoina 

 

Jag har följt Regina ända sedan starten vilket blir typ tio år nu? Förutom att Regina är grym på att skriva känns hon som en smart och varm person. Som läsare vill man Regina väl. Så är min känsla. 

 

 

Jag och Regina. 
 
 

Vem tar bäst bilder?

 

Hej hej vardag.

 

Okej hon fotar ju inga bilder, men hon illustrerar. Louise, som tjejen bakom bloggen heter, är alltid fenomenalt klockren och ramar in föräldraskapet på ett igenkännande sätt. Följ henne på Instagram också! Tips!

 

Vem är roligast?

 

Tramsfrans

 

Det finns ingen som kan formulera sig så roligt som Frans. En del meningar är så klockrena att jag vill skriva ut och rama in dom. 

 

Vem klär sig finast?

 

Kenza

 

Jag tycker att Kenza är snygg i precis allt som hon har på sig. JAG skulle inte kunna ha ett enda av dom plaggen. Men det är roligt att se att Kenza kan. 

 

Vem har den viktigaste bloggen?

 

Lady Dahmer

 

För mig är Natasja en viktig feministisk röst. Ni MÅSTE lyssna på henne och Cissis podcast Penntricket

 

Jag pch Lady D. Nu ser jag att Per Lernström står bakom oss? Trevligt. 
 

 

Den mest otippade bloggen du läser?

 

Englas Showroom

 

Folk kanske förväntar sig att jag ska frossa i humorbloggar men eftersom jag själv driver en humorblogg tenderar jag att dra mig åt mer vardagliga bloggar. Jag gillar att följa Engla och hennes liv. Dessutom verkar hon vara hur gullig och go som helst! 

 

En blogg som förtjänar att uppmärksammas?

 

LaLinda

 

Linda är grundare av Influencers of Sweden (som jag ju är engagerad i) och inspirerande på alla vis. Hon är verkligen en förebild för mig och jag älskar vad hon gör för blogg och influencer-branschen. Spana gärna in IOS-sajten som bjussar på massor av bra och lärorikt innehåll för den som är eller vill bli en röst på nätet. 

 

Ge två bloggtips?

 

Bloggkommentatorerna 

 

För att jag har följt Mia och Anna-Maria i hundra år och tröttnar aldrig. Det måste betyda att bloggen är bra. 

 

Happily ever after

 

Också för att jag har följt Evelina läääänge och typ tycker att jag känner henne. 

 

Sen finns det massa andra bloggar som jag också gillar! Ingen nämnd ingen klämd höll jag på att skriva men jag har ju visst nämnt en hel drös och antagligen där med klämt några. Ja ja. Jag får göra en del två. 

 

Förvirrad dygnsrytm

Jag har köpt en dagkräm och en nattkräm.
 
Tuberna är dock så lika varandra att jag ideligen smörjer in mig med fel.
 
 
 
 
Bara en liten, liten nyans i färgen skiljer tuberna åt. Sen står det förvisso dagkräm på den ena tuben och nattkräm på den andra men det hinner väl inte jag hålla på att läsa innan jag har kräm i hela fejset. 
 
Det här resulterar i att jag smörjer mig med dagkrämen på kvällen och nattkrämen på dagen och sen blir det rätt någon dag men så blir det fel igen och vips har jag tagit nattkrämen både dag och natt och eftermiddag och... HJÄLP!
 
Ni hör ju. Min hy kommer antagligen få en helt skev dygnsrytm av det här och inte veta när den ska vara vaken och när den ska sova. Det kanske var därför jag sov så dåligt i natt
 
Antingen skärper jag till mig bums eller så måste jag snart köra massa sömn-metoder på min hy och börja sjunga och skumpa den till sömns och mata den med flera flaskor kräm varje natt. Hu! Den har ju ändå sovit hela nätter ända från start så jag undviker helst att hamna där. 
 

Kratt-sov

I natt sov jag som en kratta (hur nu krattor sover?).
 
När jag vaknade första gången tänkte jag att nu - NU - är det morgon men då var klockan bara 22:30 och jag hade slumrat i tio minuter. Sen fortsatte jag väcka mig själv under hela natten. Jag var törstig, kudden hade åkt ner på golvet, jag var kissnödig, jag frös, jag var för varm med mera med mera. Herregud vad jag bökade!
 
Sen drömde jag superknepigt. Nu minns jag inte vad men jag vaknade med en olustig känsla i kroppen. Vid 04:00 var jag superpigg och plockade upp mobilen i ren vane-mekanism. Några kollegor hade taggat mig i ett inlägg på Facebook kvällen innan och jag var precis på väg att svara innan jag insåg att det möjligen kunde se knepigt ut att jag hade varit inne på fejjan klockan 04:01 måndag morgon. 
 
Efter stund somnade jag i alla fall om och tackade sedan mig själv för den trevliga natten genom att försova mig och barnen en halvtimma. 
 
Japp. 
 
Fast det lustiga är att morgonen inte blev ett dugg stressig för det? Jag har därför insett att jag kanske kan stiga upp klockan 06:45 istället för vanliga 06:10.
 
Ha! 
 
Inget ont som inte för något gott med sig. 
 
 
 
Kratt-soverskan som fick sovmorgon.
 

Morsans dag

Mors dag idag. 
 
Jag vaknade vid 08, först i familjen. Jag steg upp, kokade kaffe och jobbade en stund. Jag älskar att jobba på morgonen när övriga familjen sover. Att känna lugnet före dagen-känslan som ligger i luften. Jag är på något vis mest produktiv då. 
 
Sen kom sjuåringen upp och sa grattis på mors-dag helt spontant. Det gjorde mig varm i hjärtat. Jag älskar min familj! Vid 09 drog jag iväg på spinning. Japp. Ni läste rätt. Det var noll komma noll njutbart. Jag ville avbryta efter halva passet och skrika MEN FÖR I HELVETE DET ÄR MORS DAG GIVE ME A BREAK! 
 
Men sen kom jag på att jag tydligen var där frivilligt. 
 
 
 
 
 
När jag kom hem hade familjen dukat upp till brunch och fyraåringen hade ritat två stycken obegripliga teckningar. Finns det något som är mer mors dag än teckningar med oklara motiv?? Jag tror inte det. And I love it!
 
 
 
 
 
Nu har barnen gett sig ut på någon slags maskrosrensar-jakt och även förhandlat till sig att dom ska få pengar av sin far för detta egenuppfunna uppdrag. Flitigt och produktivt! Det får jag tillstå. 
 
 
 
Uppdatering: Nu kom fyraåringen in och frågade om man möjligen kunde få pengar även om man inte rensade några maskrosor utan gjorde något annat istället? 
 
Ha!
 
That´s my boy. 
 

Fotbollsträning med korvbryt

Idag hade fyraåringen (som ju fyller fem år i juli, i rättvisans namn) fotbollsträning och den fixade han med koncentrationen i topp!
 
Första gången han tränade ville han avbryta efter fem minuter för att istället gå till den intilliggande kiosken vilket ju möjligen kan kännas som en rimlig prioritering. Men jag vet inte hur det hade sett ut om tränaren plötsligt undrat vart fyraåringen tagit vägen och sen upptäcker att han står femtio meter bort i full färd med att köpa kokt korv mitt i en passningsövning?
 
Inför nästa tillfälle fick jag därför förklara för fyraåringen att vi åt precis frukost, träningen pågår i en timma och vi kommer äta lunch hemma, efter träningen. 
 
- Jaha ja? Ja men då överlever jag! svarade fyraåringen klokt när han fick matschemat förklarat för sig.
 
Japp. 
 
Och sedan dess har koncentrationen som sagt varit på topp och vi ser hur roligt han har! Som småsyskon blir man ju snabbt van vid att stå vid sidan av och titta på de större barnens aktiviteter. Eller i alla fall vår lille har gjort det en hel del. Så att få utöva något själv har han längtat efter. 
 
 
 
 
 
Att fotbollströjan är i storleken av en klänning och att bollen går ända upp till knäna på honom, det är en gölle-bonus för mamman som tittar på.  
 

Kristi flygare och femtio nyanser av kebab

Jag älskar att en del människor refererar till den här helgen som "kristi flygare" vilket ju förvisso är helt korrekt men jag har noll koll på både Kristi himmelfärds och Pingst. 
 
- A men du vet kristi flygare?
- Öööö nä?
 
Säg ett datum istället. 
 
Med det sagt planerar jag absolut att bli en sådan som refererar till vad vi gjorde på "kristi flygare". Det riktigt sprutar vuxenpoäng ur det and I love it!
 
Vad gjorde vi då igår på kristi flygare? 
 
Jo vi var hos kompisar. Vi kom dit vid 12-snåret och sedan blev vi liksom kvar resten av dagen och kvällen. Vi åt lunch, vi fikade, satt ute i solen, barnen lekte och lekte och lekte...
 
 
 
 
 
 
 
 
Plötsligt var klockan halv sju och vi insåg att det kanske var läge för mat igen så det fick bli hämtpizza. I vår familj beställde vi kebabpizza, kebabsallad och kebabtallrik. Fyraåringen beställde ingen egen mat men hade han gjort det hade han antagligen beställt kebab i bröd eftersom vår familj tydligen måste beställa femtio nyanser av kebab. 
 
 
 
 
Vips var klockan 21 och då kände vi att nä nu måste vi nog åka hem. Och det gjorde vi. Motvilligt.
 
Jag älskar dagar som blir spontana och där alla bara... Är. Ingen måste iväg eller har bråttom någonstans.
 
En helt perfekt dag att placera i hjärteroten!

Matambivalens och förlorade minuter

Igår åkte jag och barnen hem till mamma efter jobb och förskola. 
 
- Vi kanske kan grilla korv med bröd? föreslog jag i telefonen innan. 
 
Det höll mamma med om var en god idé. 
 
Sen ringde hon igen och föreslog att vi kanske bara skulle fika istället? Jo visst. Efter det ringde hon igen och sa att nej förresten det skulle bli grillat ändå fast inte korv med bröd. Okej. Sen ringde hon igen och sa att nej nu hade hon bestämt sig för fryspizza (?). Ja ja. Sen sms:ade hon och meddelade att hon strukit fryspizza från idélistan och bestämt sig för tacos. Japp. Och tacos blev det. 
 
Jag har tyvärr inga bildbevis men ni får helt enkelt tro mig att vi efter att vi vandrat i både fika och fryspizza-land tillslut stannade vid Sveriges nationalrätt. 
 
Jag har där emot bildbevis för att livet åter har kommit till Skövde stad och det med besked!
 
GRÖNSKA! SOL! BLÅ HIMMEL!
 
 
 
 
 
 
Minns ni förresten de här grävmackapärerna? Tyngre åbäken till leksaker får man leta efter.
 
 
 
Jag minns själv hur jag lekte med dessa som barn och jag visste ju att det var ett omöjligt mission ändå gav jag leken nya chanser gång på gång. Jag kämpade och kämpade med skopan som aldrig ville lyda och hade jag tur lyckades jag flytta några glatta sandkorn från ett ställe till ett annat men ofta innebar det bara att jag satt och luft-vickade ostrukturerat med spakarna. 
 
Jag vill inte ens tänka på hur många minuter av mitt liv som jag har investerat i dessa grävskopor utan att få ut så mycket som en liten ojämnhet. 
 
*ryser*

Naturens gång

Jag har under hela våren tänkt att jag ska plantera blommor i våra utekrukor. Vi har ju några penséer vid fönstret men övriga krukor har stått tomma. 
 
Jag har tänkt och jag har tänkt och jag har tänkt och jag har tänkt och... HOPPLA! Plötsligt behövde jag inte tänka mer för jag insåg att krukorna hade börjat självodla. Dom var helt fulla av något grönt och ganska... Fint?
 
- Det är ju ändå slutet på maj! tänkte antagligen naturens gång och tog tag i planterandet på egen hand. 
 
 
 
 
HA!
 
Trägen vinner.
 
Som det heter. 

En gravidlista

När blev du mamma?  

När jag var 26 år gammal. 

 

 

Hur många barn har du? 

Två stycken FANTASTICO BAMBINOS!  

 

 

Var graviditeterna planerade? 

Första graviditeten var en planerad överraskning kan man väl säga. Jag trodde aldrig i mitt liv att det skulle gå så fort att bli gravid. Jag tänkte att börjar vi nu är jag väl gravid om ett år eller så. Men det gick på en gång. Vilket var en välsignad chock, kan man väl säga. Jag har alltid tänkt att jag ska ha svårt att bli gravid men så var det inte. 

 

När berättade du om graviditeterna? 

För familjen berättade vi i vecka 13 eller så tror jag. För kompisar strax efter. På jobbet berättade jag efter rutinultraljudet, då var jag i v.20. Nu i efterhand kan jag inte förstå hur jag dolde en halv graviditet för en hel arbetsplats men det var modernt med stora Monki-tunikor 2009 och det hjälpte mig en del. 

 

Hur många barn vill du ha? 

Jag har alltid sagt tre barn. Sen fick jag barn och då ändrade jag mig till ett barn. Men efter två år kände jag att njaooo ett syskon vore ändå fantastiskt. Nu har vi som sagt två barn. Jag kan någonstans i tanken fortfarande se oss ha tre barn men tyvärr vet jag inte om jag orkar med en bebistid till. Jag avskyr att inte få sova ordentligt, det ger mig ångest. Alltså på riktigt är det ångestframkallande för mig. Och det skrämmer mig. 

 

Tätt ihop eller långt isär? 

Absolut långt isär! Vi har tre år mellan våra barn och jag hade kunnat ha längre. Men nu känns tre år alldeles perfekt. Såklart. 

 

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?  

Oh ja! Här ser ni orons okrönta drottning! Jag oroade mig för ALLT hela tiden. Ångestladdad krösamaja som jag är. En gång trodde jag att jag hade blivit graviditets-blind (oklart om det finns något som heter så) men det var visst bara en ögonfrans i ögat. 

 

 

Hur var graviditeterna? 

Med första barnet mådde jag oförskämt bra förutom att jag var trött, hungrig samt fick ett överjordiskt luktsinne. Till exempel tvingades jag sluta besöka min favoritgodisaffär Fyra Gott på grund av att jag tyckte lösgodiset luktade vedervärdigt. Med andra barnet svullnade jag upp rejält och fick bland annat karpaltunnelsyndrom

 

Gillade du att vara gravid? 

Nej inte direkt. Jobbigast tyckte jag tyvärr att omgivningens ständiga skärskådande och kommentarer om min kropp och mage var. 

 

Hur var förlossningarna?

Första förlossningen gick väldigt fort. Jag var öppen 10 centimeter när vi kom in till sjukhuset vilket var lite av en chock eftersom jag inte hade haft värkar i mer än någon timma. Med andra barnet hann jag ha en enda värk sedan fick jag värkavstannande dropp eftersom bebis låg i säte. Istället blev jag snittad. 

 

 
 

Hur var första bebistiden? 

Otumlande. Överväldigande. Mycket känslor. Det tog tid för mig att hitta min identitet som mamma med första barnet. Med andra barnet visste jag mer vad allt gick ut på men då skulle jag samtidigt hitta min identitet som tvåbarnsmor, vilket också tog sin lilla tid. Numera är jag trygg och säker i min mammaroll. Jag tycker om att ha lite äldre barn. Att kunna resa och uppleva saker tillsammans med dom. Att se dom växa och utvecklas och bli sina egna personer. Det är häftigt och något jag är väldigt tacksam över att få uppleva! 

 

 

Jourhavande livmoder

Kassörskan som jag handlade av igår har möjligen haft svårare rebusar att lösa under sitt yrkesliv än när mina varor rullade upp på bandet. 
 
 
 
 
Klyshig men nödvändig handling. 
 
Jag kan även tillägga att det var med viss försiktighet som min man tog del av chokladkakan.
 
- Älskling jag tar en liten bit nu, ropade han från köket.
 
- Nu tar jag en liten liten bit till. Så att du vet det, ropade han en stund senare. 
 
Under de här dagarna håller min livmoder nämligen vakt vid godisskåpet. Och hon är ICKE nådig! Det ska gudarna veta.  
 

Konsten att planera en Norgeresa

Vi har hyfsat långt framskridna planer på att åka till norska Kristiansand i sommar. Min kompis man kommer nämligen därifrån och vi har länge pratat om att vi ska åka dit. Min kompis och hennes man bor ju annars i Oslo. 
 
Inför planerna av den här trippen är jag dock liiiite kluven kring själva bilandet. Kristiansand ligger ju en bit från Skövde. 54 mil närmare bestämt, över sju timmars bilresa. 
 
 
 
 
På vägen dit stannar vi över natt i Oslo och får på så vis en naturlig paus i åkandet. På vägen hem vet jag dock inte riktigt hur vi ska göra, men vi har några olika alternativ. 
 
På-väg-hem-alternativ: 
 
1. Stanna över natt någonstans på vägen i Norge. Inte i Oslo för då blir det en extra bit att åka men någonstans utmed kusten. Det finns måhända fina ställen att stanna på?
 
 
 
 
2. Åka hela vägen till Sverige och sedan stanna över natt någonstans strax efter att vi har passerat norska gränsen. Kanske vid kusten?
 
 
 
 
3. Ta båten över till danska Hirtshals, bo över en natt någonstans i Danmark och sedan ta färjan över till Göteborg. Tyvärr går det inga färjelinjer mellan Kristiansand och Göteborg direkt, vilket hade UNDERLÄTTAT. Men å andra sidan säger alla att Skagenområdet i Danmark är superfint. Vi kanske till och med ska stanna flera nätter där?
 
 
 
 
 
4. Tvinga Norge att starta färjeled över till Sverige. 
 
 
 
 
5. Bräsa hela vägen till Skövde i ett svep. 
 
 
 
Japp. Det är väl dessa fem alternativ som vi velar emellan. 
 
Vad tycker ni? Har någon av er gjort en liknande rutt eller har idéer om var vi kan stanna? 
 
* Bräsa betyder att man åker snabbt, målmedvetet och möjligen forcerat. 
 

Trevlig helg och panikpicknick

Vilken kanonbra helg vi har haft! Bio, kalas, grillkväll och massa trevligheter. 
 
Idag har sjuåringen haft klassfotboll. Klassfotboll betyder att olika skolklasser i kommunen möter varandra i just fotboll. Förra året hade vi förberett NOLL vad gäller matsäck. Medan alla andra familjer sippade på hembryggt kaffe och mumsade kärlekfullt medhavda smörgåsar stod vi i långa köer och swishade till oss blaskig korv. Vi hade inte ens med oss en filt att sitta på. Så i år tänkte vi ta revansch! Bre mackor med goda pålägg, baka bullar, blanda saft och ta med campingstolar. 
 
Klipp tilll... Söndag morgon kl 08:00. Familjen Spiderchick har förberett noll och dessutom vaknat alldeles försent så nu är det BRÅTTOM. Vi hoppar i kläderna och äter frukost i farten. På väg till fotbollsområdet sladdar Spiderpapa upp bilen en meter från entrén till Statoil samtidigt som jag kastar mig in genom dörrarna och skriker till kassabiträdet UPP MED HÄNDERNA OCH GE HIT ALLA RISIFRUTTI SOM NI HAR! 
 
Nä okej så kanske det inte gick till exakt, men ungefär. 
 
Jag kan bli lite less på hur ostrukturerade vi är men samtidigt så är vi dom vi är och vi är bra ändå. Sådetså. 
 
Vi fick i alla fall ihop lite picknick och sedan hade vi en riktigt mysig och rolig dag tillsammans med sjuåringens klass!
 
 
 
 
 
Nu ska jag däcka framför någon slags serie. 

Skönheten och odjuret - en inledande analys

Igår såg jag Skönheten och Odjuret på bio. Den var helt okej (inte mer).
 
 
 
 
Berättelsen börjar med att en gammal dam besöker prinsens slott och frågar efter husrum över natten. Prinsen säger nej.
 
- Jo men kom igen! upprepar damen och erbjuder honom en ros som kompensation.
 
Antagligen för att väga upp för någon slags matkostnad och extra vattenförbrukning. 
 
Men prinsen säger nej även denna gång. Jag tror till och med att han hånskrattar vilket möjligen är onödigt men han vill väl verka cool. 
 
Då blir den gamla damen v a n s i n n i g och förvandlar sig till en vacker kvinna. När prinsen ser det ändrar han sig omedelbart och säger att hon visst kan få stanna över natten! För nu när han ser att det är ett snyggo så kanske han kan få sig ett litet nyp? Vem vet? Obs! Det sista uttalas ej i filmen men jag antar att han tänkte så.
 
Men nu har damen, som inledningsvis var desperat efter att få slagga hos en främling, bestämt sig för att hon absolut inte vill stanna. Tvärt om är hon nu så förbannad att hon i affekt förvandlar prinsen till ett hårigt odjur och alla andra människor på slottet blir möbler och inredning.
 
Men tycker damen att det räcker?
 
Nej nej hon passar även på att utfärda en förbannelse som innebär att prinsens alla nära och kära glömmer bort att prinsen någonsin har existerat. Hon raderar honom från allas minnen. Slottet går dessutom från ljust och fräsht till något som inte ens mäklaren Fredrik Eklund från Million Dollar Listing hade kunnat sälja. En riktig Hemnet-mardröm med andra ord. Det snöar till och med in i en del av slottet och jag vågar inte ens tänka på fuktskadorna i de rummen...
 
Allt det här hände alltså under de inledande fem minuterna av historien och det enda jag kunde tänka på under resten av filmen var: Stod straffet verkligen i proportion till själva händelsen?
 
Näe.
 
Jag tycker inte det. 
 
Jag värjer mig vanligen mot uttryck som haruuuu meeens älle så fort en tjej visar på reaktioner. Men i det här fallet börjar jag på allvar fundera om damen inte led av någon slags svårartad PMS? Jag vet ju själv hur humöret kan vara under de dagarna. Damen kanske vaknade upp dagen efter i svallvågorna av hormonell bergochdalbana och chokladforsseri och ba:
 
- Asså vad hände igår egentligen? Ööö.... Eeee... Jo just det! Jag trollade ju ner ett halvt kungarike i evig olycka och depression. Fasen också. I did not see that one coming. Ja ja. Ny dag nya tag! 
 
Eller vad vet jag?
 
Bara en modest analys från moi.
 
 

Stannad av polisen

Igår blev jag stannad av polisen i en körkort och nykterhetskontroll. Det har aldrig hänt mig förut och jag blev genast mycket nervös. 
 
Det första som slog mig var att polisen aldrig skulle låta mig åka vidare med vår bil. Den är så skruttig att folk antagligen tror att vi konstant är på väg till skroten för att avsluta dennes liv. 
 
- Var har du din bil? skulle polisen fråga.
- Jag sitter ju i den, skulle jag svara.
- HAHAHAHAHA! Hon kallar det här för BIL! skulle polisen flabba och tillkala förstärkning bara för att fler skulle få se norra Europas mest antika motorfordon utan stil. 
 
Men sen slog jag ifrån mig den tanken och började istället febrilt sortera i huvdet vad jag egentligen hade haft för mig de senaste timmarna. Hade jag gjort något kriminellt? Typ fyllt bakluckan med vapen? Smugglat sprit? Tagit knark? Näää... Fast vad drack jag förresten till lunchmötet?
 
Drack jag snaps?
 
GJORDE JAG DET??
 
Jag gillar inte ens snaps men kanske fick jag värsta rycket av den plötsliga sommarvärmen och beställde in sju stycken 5 centiliters O.P Andersson i ren värmeyra utan att jag minns det? Är jag inte lite, lite berusad när jag verkligen känner efter? Men herregud TÄNK OM JAG ÅKER FAST FÖR RATTFYLLA! Jag ska ju hämta barnen på förskolan! Istället får barnen hämta MIG. I en fyllecell! Dom hittar ju inte ens till sina egna garderober när dom ska klä sig om morgonen, hur ska dom hitta till polishuset?? BRÖÖÖÖÖL! 
 
Med skakiga läppar blåste jag i alkoholmätaren.
 
Som väl var blåste jag rent.
 
Och bilen sa polisen ingenting om heller. 
 
Korrekt körkort hade jag också.
 
PJUH.
 
Notering till mig själv: Aldrig mer inbillningsdricka sju stycken O.P Andersson till lunch!! 
 
 
 
Bild innan poliskontrollen. Precis efter att jag inte hade druckit snaps.
 

Ett barn. En man. En bild.

Jaha ja.
 
Här kommer en vanlig och ganska ordinär badbild på ett barn tänker ni.
 
 
 
 
Jo visst. Men tittar ni närmare...
 
 
 
 
Och lite närmare... 
 
 
 
... så ser ni snart att mitt barn har sin egen far utvuxen ur huvudet!! 
 
 
 
Gah! 
 
Imponerande ändå hur jag har lyckats placera min man så exakt på barnets huvud. Helt omedvetet. Som vanligt. 
 
Men så har jag ju det här med vinklar i mitt dna, så att säga. 
 
Ni minns väl Minonen? Och kanske minns ni även det här inlägget med en rad saker växande ur huvudet på mig? Eller kvinnan som jag hade på min axel? För att bara nämna några av alla skarpa fotografier jag har bjudit på genom åren.
 

17 maj

Gratulerer med dagen Norge!
 
Grannlandets dag till ära tänkte jag lista det bästa med Norge, enligt mig. 
 
1. Smash
Små norska majsstrutar doppade i antagligen ännu norskare choklad. Godaste godiset EVER! Finns inte någon annanstans i världen än i just Norge, mig veterligen? Jag minns för övrigt den gången en PR-firma ville skicka Smash till mig och ja ba - jaaaa tack! Såg framför mig en årsförbrukning eller i alla fall möjligheten till ett rejält bad. Döm då till min besvikelse när försändelsen visade sig innehålla typ tre Smash-bitar varav två var trasiga. Jag har fortfarande inte kommit över den besvikelsen. 
 
 
 
 
 
2. Skam
Off cörse! Det bästa landet har levererat sedan Smash. När jag ser Skam vill jag omedelbart skicka mig tillbaka till första året på gymnaiset för att sedan göra om alla tre år i slowmotion ackompanjerad av tuff musik! Ja, för er som inte är bekanta med Skam kan jag tillägga att många sekvenser i serien filmas väldigt sakta till tuff musik. Jag ryser av välbehag varje gång och tänker ååå om man ändå vore lite mer slowmotion av sig... 
 
 
 
 
3. Gulebøj 
Den seglivade myten att banan på norska heter "gulebøj" är ändå värld att nämna i sammanhanget. Gulebøjen har varit basingrediensen i många, många, många svenska människors skämt genom åren. Det tackar vi för. 
 
4. Språket 
Norska språket är som ett gulligt djurklipp på Facebook - man vill bara ha mer och mer! Visste ni förresten att Blixten McQueen heter Lynet McQueen på norska? Jo men jag säger ju det. Norrmännen är geniala! 
 
5. Våra kompisar
Vi har vänner boende i Oslo och dom är helt klart en bra grej med Norge (här vill jag inflika att den här listan skrivs utan inbördes ordning) (gulebøj är alltså inte bättre än min barndomsvän). 
 
 
 
Jag på Holmenkollen. 
 
 
 
6. Prinsessans dagbok
Jag har följt Josefins blogg i många år och det hon förmedlar i bloggen har gjort att jag kommit att tycka om Josefins person väldigt mycket. 
 
7. Marcus och Martinus
Vad vore barnens Youtube utan denna skönsjungande tvillingduo? Totaldominerad av Jockiboi antagligen! Här hemma har klipp med M&M hur som helst gått varma sedan 2015. 
 
 
 

Gilla mäj

Återigen vill jag tacka för alla fina kommentarer under det här inlägget! Så roligt att läsa! 
 
När jag ändå är igång och ber er om massa saker vill jag påminna er om att gilla mina inlägg. Hehe.
 
Om ni gillar dom förstås. Gör ni det, tryck gärna på det lelle hjärtat.
 
Era gilla kan nämligen betyda att jag hamnar på mest-gillade-listan på blogg.se vilket i sin tur betyder att det finns chans att fler hittar hit, vilket jag såklart tycker är roligt. Men framför allt betyder era gilla att jag får en hint om vilka typ av inlägg ni tycker om att läsa, vilket är värdefullt för mig.
 
Japp.
 
Det var alla begär för nu. 
 
Tack!
 
 
 

Två snyggon

Barnen har fått en ny kusin då min mans bror och hans sambo har fått en bebis.
 
- Men jösses! utbrast mamman till barnet när hon såg den här bilden. Det skulle ju kunna vara DITT barn! 
 
 
 
 
 
 
Vi är tydligen lika trots att det inte föreligger några blodsband oss emellan. 
 
Men! Det är väl som så här att... ÄN ÄR INTE DET SISTA SNYGGOT FÖTT! 
 
If you know what I mean. 
 
Mjehehe.

Kattmao och Rex

Vi har två inneboende hos oss. I alla fall om vi får tro fyraåringen som har tät kontakt med dessa ja... Vad dom nu är för något? Om dom är människor eller djur eller en blanding av båda det framkommer aldrig riktigt men dessa figurer heter i alla fall Kattmao och Rex.
 
Kattmao och Rex kommunicerar via fyraåringen och detta genom att gömma askar med lappar i som fyraåringen hittar överallt i huset. Jo. Det är bara han som hittar lapparna. 
 
På dessa står det (enligt fyraåringen som läser för oss högt) saker som "god jul" eller "snart fyller jag år" eller "jag heter T-rex i efternamn och jag är snällast i stan" eller "jag kommer snart och plingar på dig" (det sista tyckte jag lät som ett förtäckt hot?). 
 
På den senaste lappen stod det... Ingenting?
 
Jag: Vad står det på lappen?
Fyraåringen: Jag vet inte. Det bara står. 
Jag: Vad menar du?
Fyraåringen: Det står inget.
Jag: Men det är ju helt meningslöst att skicka en tom lapp?
Fyraåringen (rycker lätt på axlarna): Jag vet.
 
?
 
Kattmao och Rex alltså. Rimliga i all sin orimlighet. 
 
 
En ask kommer lastat... 
 
 
... med lappar som bara fyraåringen kan läsa. 
 

Dagen då jag fick min näsa sken-bruten

Idag har sjuåringen spelat poolspel i fotoll vilket betyder att dom har spelat ett antal kortare matcher mot 4-5 andra lag. Jag har även passat på att sken-bryta min näsa. Det är sant!! 
 
Tillåt mig punktera upp förloppet: 
 
• Jag står och tittar på dagens sista match och tänker att livet är som vanligt. 
 
• Na na na na... nynnar jag glatt för mig själv. 
 
SMASSSSSH! 
 
• Matchbollen träffar mig RÄTT i nyllet! 
 
• Eftersom jag precis har vänt ansiktet åt sidan är jag helt oförberedd på smällen. Hade man filmat den i slowmotion hade man sett hur köttet i min vänstra kind fladdrar oroväckande och hur saliven sprätter ur munnen på mig. 
 
• Mina solglasögon trycks in i näsroten och jag tänker att har jag en näsborre kvar att andas med efter den här smällen får jag skatta mig lycklig. 
 
• Matchen stannar av. 
 
• Alla tittar. 
 
• Verkligen A L L A tittar. 
 
• Volontärerna i den provisoriska kiosken slutar servera överkokt korv med bröd för 20 kronor och tittar istället på mig.  
 
• En hund som rastas på cykelvägen 300 meter bort stannar upp mitt i en kiss för att titta på mig. 

• Ett ammande spädbarn sliter sig från sin moders bröst för att titta på mig. 
 
• Förnedringen är total. 
 
• Finns det något värre än att träffas av en boll i ansiktet samtidigt som halva stan ser på? Ja det skulle väl i så fall vara att TRÄFFAS AV EN BOLL I ANSIKTET SAMTIDIGT SOM HALVA STAN SER PÅ! 
 
• Det är omöjligt att uppbåda värdighet. 
 
• Dessutom finns det ingen att bli arg på. Jag kan knappast bli sur på det stackars barnet som sköt en meter utanför mål och jag kan heller inte bli förbannad på en boll. 
 
• Våra kompisar kommer med papper till min blödande näsa och undrar hur det gick med mig. 
 
• Andra vuxna i närheten undrar hur det gick med mig. 
 
• Linjedommaren undrar hur det gick med mig.
 
• Två okända barn står med öppna munnar 30 centimeter bort och undrar inte hur det är med mig men jag kan se ren och skär skräck i deras ögon. 
 
• Jag blir rädd att näsan är bruten. 
 
• Neeeeeej!
 
• Om näsan ska brytas kan den väl åtminstone brytas under äventyrliga omständigheter. Typ under en stenras-lavin i samband med bestigning av ett jättehögt och krångligt berg eller något. INTE under en 12-minutersmatch i knattefotboll!
 
• Jag försöker le tappert samtidigt som jag kan känna näsan svullna upp tre storlekar. 
 
• Tänker att jag kommer behöva vänja mig vid smeknamn så som "snednäsan", "brytet", "kroknäsan", "kroken" eller möjligen "krokus". 
 
• Matchen tar så småning om slut och jag kan halta där ifrån. 
 
• Jo jag haltar därifrån trots att det var näsan som träffades. 
 
• Nej jag har inte börjat efterhandskonstruera det som hände. 
 
Nu ska jag kurera mig och försöka att inte tänka på att jag just gjort mig känd som mamman som fick näsan sken-bruten under en match i knattefotboll. 
 
Tack och hej. 
 
 
Intill olycksplatsen. 
 

Äktenskap med Marabou?

Jag fick ett paket från mina vänner på Marabou i veckan. 
 
Två nyheter samt en ask som jag antog innehöll en förlovningsring. YESS!!
 
 
 
 
 
 
Fast det var visst ingen ring.
 
Det hade dock varit högst rimligt att vi ingår giftermål jag och Marabou, efter alla dessa år. Jag inväntar helt enkelt ett frieri längre fram........
 
 
 
 
 
Marabou Daim och Japp i miniformat alltså. 
 
 
 
 
För övrigt hade jag tänkt vara nyttig den här veckan efter semesterns all inclusive-ätande.
 
- Den här chokladen ska ja INTE äta, sa mitt nyttiga jag till mig själv. 
- Helt enig! sa mitt onyttiga jag till mig själv. 
 
Sedan skrattade mina olika halvor tillsammans i säkert en kvart åt det absurda i att jag inte skulle äta choklad som har serverats åt mig vid dörren?? HAHAHA! Oh my... Att hjärnan ens får vissa tankar? Haha!
 
Efter det goda skrattet slet jag upp påsarna och satte i mig båda chokladsorterna nästan på en gång. Oväntat lätta att äta, faktiskt. 
 
Utlåtande Daim bites: Påminner om något slags naturgodis. Ni vet sådana där chokladtäckta nötbumblingar, typ. Jag förmodar med andra ord att Daim bites är NYTTIGA.
 
Utlåtande Japp bites: Visste ni att Japp innehåller någon slags maräng? Jag hade ingen aning. Men någon del i Japp är alltså maräng:ig. Gott. Som vanligt. 
 
Sammanfattnig: Dessa bites bjöd inte direkt på någon smaköverraskning då jag har ätit både Daim och Japp sedan jag steg ut ur min moders livmoder, ungefär. Men roligt med nya format som är lättare att dela med andra (oklart dock om det är positivt??). Jag kommer säkert köpa dessa till nästa fredagsmys. MÖMS! 
 

Nytt liv

Våra grannar hade hand om våra blommor när vi var bortresta. När vi kom hem sken penséerna så dant i sin blomlåda att det riktigt lyste om dom. Jag trodde nästan att grannarna hade planterat helt nya. 
 
 
 
 
När vi åkte hade den här raden med blommor nämligen inte alls mycket hopp om livet. Men nu. Ni ser ju. 
 
- Vad har ni gjort med blommorna? frågade jag nyfiket. 
- Tja dom var ju väldigt torra så... Vi har vattnat dom, svarade grannen.
 
Vissa människor alltså. 
 
Genier! 

Tack!

Åh vad roligt att läsa om er
 
Jag sitter med ett stort leende på läpparna när jag läser era presentationer! Jag har till och med fällt en tår. Jag vet inte om det stundar PMS eller något men jag blir verkligen rörd av all er kärlek! Jag känner mig hedrad att ni är så många som har hängt med här under alla år. Som har följt mig i vått och torrt. Genom toppar och dalar. 
 
Jag vill bara utropa GULLISAR åt er allihopa! Vad fina ni är! Och vad roligt att se ålderspannet. Ni är allt från 19 år till 70 plus. Jag tolkar det som att humor och systerskap inte har någon ålder ♥
 
Jätteroligt att få vet mer om er! Ni är fantastiska!
 
TACK! 
 
 
 

Vilka är ni?

Fick en så fin kommentar av den här tjejen
 
Kom på att jag nog aldrig skrev utan bara tänkte att jag skulle skriva att jag tycker det har varit väldigt roligt att följa er resa och du har skrivit roliga inlägg som gett en semester-känsla men utan att de har blivit tråkigt! Har tänkt på det flera gånger när jag läst rese-inläggen.
 
Tack snälla!
 
Och det fick mig även att tänka på att det var länge sedan som jag kollade läget med ER! 
 
Ni är ändå ett gäng som är här inne och läser varje vecka.
 
Det hade varit roligt att få en bild av vilka NI är! Även om jag såklart har ett hum. 
 
Så. Kan ni inte berätta lite kort om er själva? Vilka är ni? Var bor ni? Hur gamla är ni? Vad gillar ni att fylla livet med? Hur hittade ni hit och hur länge ni har läst ma blögg? 
 
Gimme gimme some juice about you! Det skulle göra mig jätteglad! 
 
 
 
 
 

Sömnmissnöje

I natt väcktes vi flera gångerav barnen rörande diverse grejer. Det var länge sedan någon av oss vaknade på natten och därför kändes det extremt ovant och jobbigt att få sömnen avbruten multipla gånger. 
 
Får några år sedan tillhörde det rutinen att bli väckt arton gånger per natt och jag vande mig vid att endast ligga och guppa ovanpå djupsömnen och där emellan serva med välling, nappar, tröst, kli på ryggen och diverse. Att hänga böjd över någon och suga snor ur dennes näsa klockan 03:14 var också helt normalt. Sedan fick jag förvisso kicka igång dagen med två liter kaffe och gårdagens Gott&Blandat-rester och mina fryspåsar under ögonen såg snarare ut som massiva återvinnings-bagar, men ändå. Det kändes okej. Normalt. 
 
 
 
 
Men sedan några år har vi alltså fått tillbaka sömnen och därmed kändes det inte alls normalt att behöva väckas nattetid.
 
-MEN HERREGUD VAD ÄR DET HÄR? utbrast jag chockat åt familjen. NU LÄGGER JAG MIG I ETT ANNAT RUM! tillade jag argt. 
 
Sedan stampade jag med fötterna i golvet när jag lämnade sängen för att riktigt markera mitt missnöje. 
 
Mmmm... Det här med avbruten sömn gör härliga saker med en. 
 
 

Den avmagnetiserande familjen

Det har vilat något lätt avmagnitiserat över familjen Spiderchick den här semestern.
 
Till att börja med gick aircondition-dosan sönder på vårt rum på Mallorca så första natten hade vi ingen värme alls. Vi låg hela familjen i samma säng under två täcken och frös så tänderna skallrade (obs! en möjligen lätt fabricerad efterhandsöverdrift). Dagen efter blev dosan lagad men då var jag så rädd för att behöva frysa igen att jag möööööjligen gick till överdrift med värmen. 
 
 
 
 
Möjligen. Sa jag. 
 
Sen har våra nyckelkort till hotellrumsdörren ideligen slutat att fungera. Minst varannan dag. Vi har varit nååååågra vändor i receptionen för att byta ut korten, om man säger så. 
 
- VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ EN VANLIGA JÄKLA ANALOG NYCKEL?? ville jag till slut skrika. 
 
Men jag besinnade mig. 
 
På väg hem sov vi som sagt på Landvetter hotell och vad hände efter att vi hade ätit frukost? Jo när vi kom tillbaka till rummet så hade nyckelkortet slutat att fungera. Haha!
 
 
 
 
Sen var det ju bilen som gav upp också. Så något lätt avmagnitiserande vilar det helt klart över oss. Lite häftigt ändå. Snart kan vi resa världen runt och visa upp våra krafter. 
 
Trött på bilar som rullar, elektroniska kort som fungerar och värmesystem som levererar? Möt familjen Spiderchick! Familjen som bryter igenom alla typer av elktromagnetiska vågor och som med sin blotta närvaro får allt att sluta fungera. Inget är för litet. Inget är för stort. Var med och upplev magi! 
 

En uppfostran i tiden

Okej. Så har det hänt.
 
Ikväll uppmanade jag mitt barn att bete sig trevligare mot Siri. Siri på iPhone alltså. 
 
 
- Hallå där! Använd en trevligare ton! sa jag åt honom när han beordrade Siri att googla fram olika saker. 
 
Om inte detta är ett uppfostringstecken i tiden så vet jag inte??
 
 
Siri har också känslor! Kanske. Eventuellt. 
 

Bästa med resan

- Vad var det bästa med resan tycker ni? frågade jag familjen i helgen. 
- Att göra utflykter och vara med familjen, svarade Spiderpapa. 
- Att äta goda mat och få nya kompisar, svarade sjuåringen. 
- Att vara på hotellrummet och gosa med mina gosedjur, svarade fyraåringen. 
 
Haha! 
 
Har jag nämnt att den lille i vår familj inte är överdrivet svår att roa? 
 
 
 

Sovrekord och bilar som inte startar

Ja-happ. Nu är vi hemma i Skövde igen. 
 
Gårdagens nattliga flygresa fick jättebra.
 
 
 
 
 
Fyraåringen (snart femåring) somnade på flygplatsen innan vi gick ombord på planet.
 
 
 
Sedan sov han när vi bar honom ombord, han sov när vi lyfte, sov när vi flög, sov när vi landade och sov när vi steg av planet i Sverige. Han är numera den enda i vår familj som har somnat i ett land och vaknat upp i ett helt annat. Respekt! Men så har han ju även sovit sig igenom en hel shoppingturJag vet ingen som sover så hårt som honom!
 
Klockan 01:30 hade vi fått våra väskor och gick mot bilen som vi parkerat i ett parkeringshus. Väl där kunde vi inte starta bilen! GAH! 
 
Antagligen hade vi missat att stänga någon av dörrarna ordentligt innan vi åkte och nu hade batteriet blivit urladdat. 
 
Som tur var hade vi bokat Landvetter hotell även denna hemkommande natt så vi traskade dit. Där fick vi tipset att ringa till dom som ansvarar för parkeringshuset. Dom är alltid bemannade och har tydligen fullt upp hela dygnet, främst med folk som inte kommer ihåg var dom har parkerat sin bil. Det kom i alla fall vi ihåg. HA!
 
Medan jag och barnen gick upp till rummet gick Spiderpapa tillbaka till parkeringshuset och fick med lite god hjälp igång bilen. PJUH! 
 
Dock var batteriet dött igen när vi skulle åka hem i förmiddags men då hade vi turen att en raggarbil just passerade oss och raggaren såg snudd på lyckliga ut när vi frågade om han hade startkablar. OOOM han hade startkablar! Det tog två minuter så var vår bil igång igen. 
 
Summering: Fyraåringen är världsmästare på att sova sig igenom saker, vårt bilbatteri är en vekis (herregud en gläntad dörr i en vecka ska man väl ändå kunna överleva?) och raggare är bäst på att lagra startkablar.  
 
Över och ut. 
 

Sista dagen på Mallis

Ikväll åker vi hem till Sverige igen, kl 18:20 går transferbussen till flygplatsen. Så idag har vi carpat det sista av den här härliga resan.
 
Det är najs att vi kom hit vid lunch förra lördagen och åker hem sent idag. Några bekanta till oss som också har bott här under samma vecka hade tvärtom-tider. Det vill säga dom anlände sent i lördags kväll och åkte hem tidigt imorse. Vilket betyder att vi har haft nästan två dagar mer på plats än vad dom har haft. 
 
Sen är det kanske inte superhärligt att landa klockan 01:10 i Göteborg i natt, men ändå. Det kan alltså skilja en del i reslängd. 
 
 
 
 
 
 
Hej då Alcudia! You have been a little blast haven't you?! Soooo nice! 
 
Jo jag har alltså börjar anamma TUI-guidernas superbrittiska accent. Omöjligt att så inte göra. Its marvelous!
 
Nu: buss och flyg. Lite segt. Men tydligen nödvändigt.
 
Vi hörs imorgon! På svensk mark. 

Rädslan för att surfa utomlands

Känns det inte som att det första man gör när man ankommer till ett nytt land är att hetskontrollera så att det mobila nätet inte är igång på telefonen?
 
Ya know what I mean. Yes? 
 
Förr om åren kommenterade man vädret när man steg av flyget.
 
- Aaa vad varmt det är! sa man nöjt till varandra. 
 
Nu för tiden är vädret sekundärt och istället utbrister man:
 
- MEN HERREGUD STÄNG AV ROAMINGEN NUUUU!
 
Ja detta efter att man har kommit på vad det är man faktiskt ska stänga av, förstås. För det hinner man glömma mellan varven och klickar stressat runt mellan de olika funktionerna i inställningar, livrädd för att telefonoperatören redan då har börjat skissa på en saftig kostnad. 
 
Själv tänker jag alltid på en historia jag läste om i tidningen för några år sedan om en person som bilade genom Europa. Hen missade stänga av 3G under hela semestern och bilade efter ett antal veckor hem till Sverige igen mot en faktura i klass med en månadslön. Hu! 
 
Sedan dess lever jag i skräck för att råka toucha utländska sateliter med min iPhone. Även om skräcken har mildrats med åren.
 
Jag tänker även ofta på en annan historia om en familj som under semestern lät barnen spela massa spel på telefonen men som missade att spelets olika levels kostade pengar. Där med reste även dom hem till en faktura på hur många tusenlappar som helst. 
 
Jag tror dock att systemen har moderniserats sedan dess. Både vad gäller spel och surf. Jag tror inte att mitt surf kostar jättemycket utomlands, egentligen. Och folk har säkert olika avtal i sina abonnemang och så där.
 
Men ändå.
 
En gång roamingskadad alltid roamingskadad! Tror jag det finns ett semesterordspråk som heter. 
 
 
 

Chokladparty och skamsna paxare

Idag var vi inne i Alcudia och strosade runt i hamnen. Barnen fick köpa var sitt fotbolls-set som dom suktat efter. 
 
 
 
Sen stötte vi på den här lilla kiosken. 
 
 
 
 
En kiosk som tar för sig. Minst sagt. "Gotta catch 'em all" tänker den nog angående kunderna. 
 
 
 
 

Ikväll har sjuåringen varit på chokladparty.

 

- Undrar hur barnen kommer ut från partyt? Är dom MARINERADE i choklad tro? HAHA! skojade jag med några andra föräldrar

 

Sedan kom barnen ut från partyt marinerade i choklad. På riktigt.

 

Jag kan tyvärr inte visa en bild av spektaklet på grund av att jag ej vill vika ut barnet men ni får helt enkelt föreställa er en synnerligen nöjd pojke i blond kalufs vars varje synlig bit hud är insmord i smält, snart stelnad, choklad.

 

Så där roligt tyckte jag som såg tvagningen framför mig. 

 

Men sjuåringen var mer än nöjd och det är väl huvudsaken.

 

Just det! Jag kan även tillägga att vi idag gjorde kaos med paxade solstolar då vi helt sonika tog bort ett gäng handdukar och la oss på stolarna. Alla gäster här har likadana handdukar vill jag tillägga, nämligen hotellets egna "beach towels". Efter en timma kom ett norskt par och samlade lite ursäktande ihop handdukarna. Efter 2,5 timma (!) kom det fram en svensk familj och frågade om vi hade sett deras handdukar. 

 

- Vi hade ful-paxat här, sa pappan och såg lite skamsen ut. 

 

Jag vet inte hur det hela gick ihop eller vems handdukar det egentligen var som vi hade flyttat på men alla inblandade kanske har LÄRT SIG EN LÄXA?! VA? 

 

Mvh // Charterkvinnan - med rätt att göra paxat opaxat

Cykeltur och bästa stunden

Idag hyrde vi cyklar för att se oss omkring i omgivningarna. 
 
 
 
 
Efter sju minuter (eller mindre) började barnen prata om  hunger och ville tillbaka till hotellet men se DEN GICK VI INTE PÅ! Jag känner igen en fejkad hunger när jag ser en. Framför allt visste jag att vi alla just hade ätit lunchbuffé á la all inclusive och förstod att barnen OMÖJLIGT kunde vara hungriga så snart. Så vi cyklade strongt vidare. Någon slags naturpark hann vi avverka också. 
 
 
 
 
Vi såg tack och lov inga ormar! Jag är rädd för svenska maskar så oklart hur jag skulle reagera vid mötet med en muterad spansk variant (jag antar att ormar klassas som muterad mask, ja). 
 
Under eftermiddagen har vi mest slappat och barnen har lekt med sina kompisar. Jag har insett vad det absolut bästa med soliga semestrar är - nämligen stunden som infinner sig under sen eftermiddag/tidig kväll. 
 
Åh vad jag tycker om den stunden! Lugnet har lagt sig kring poolområdet och stranden efter några intensiva timmar av folk och trängsel. Solens strålar är svala och snälla och i luften ligger förväntan inför kvällen. 
 
Den här eftermiddagen låg jag nästan helt ensam vid poolen och lyssnade på en podcast samtidigt som jag slumrade till. Aaaaa! 
 
 
 
 
 
Sen blev det kväll och dags för dusch och ombyte. 
 
 
 
Vi har ätit middag och sett en show här på hotellet.
 
Vid 22 gick vi upp mot rummet igen och då hade fyraåringen redan somnat.
 
 
 
 
Jag gillar semester. 

Vad jag avskyr med charter

Idag insåg jag att det finns en sak som jag verkligen AVSKYR med charter och det är beteendet med folk som "paxar" solstolar. Jo för det känns typiskt charterresenären. Folk är så oroade över att inte få den absolut bästa solstolen och där med inte få ut mesta möjliga av sin semester att man är ute redan klockan 07 (!!) på morgonen och märker upp stolar med hjälp av handdukar. Att man sedan inte ämnar nyttja sin solstol på hela förmiddagen utan släntrar dit först efter lunch om ens någonsin, det är inte så noga. 
 
Så här såg det ut vid poolen klockan 10 i förmiddags. 
 
 
 
 
Massa handdukar. Noll människor. 
 
Jag och Spiderpapa stod där och tittade en bra stund men såg inte skymten av någon som ens närmade sig stolarna. Folk tog väl sovmorgon eller var iväg på utflykt eller något och tyckte att lille handduken var värd att ha det gött under tiden.
 
Gah! Jag blir tokig på sådant här beteende! Om alla gör anspråk på en plats vid poolen endast när man faktiskt är där, då skulle systemet med lediga vs upptagna solstolar flyta på utan konstigheter. Ingen skulle behöva känna sig stressad eller ställa väckarklockan innan solen har gått upp. Och ingen badsugen person skulle behöva gå omkring runt poolen och stirra fånigt på 150 handdukar utan tillhörande ägare. Perfekt. 
 
Sen råkar jag även ha läst i Tuis app att det är emot hotellets regler att paxa solstolar. 
 
- ÄR DET INGEN HÄR SOM HAR LADDAT NER APPEN?? ville jag utropa och samtidigt köra alla handdukar i en sådan där strimlar-maskin.
 
- FÖRSÖK PAXA NÅGONTING NU DÅ! skulle jag skrika och slänga handduks-slamsorna på marken. 
 
Ha! 
 
Till slut sa jag i alla fall till en kille som jobbar för TUI och han tyckte att vi med gott samvete kunde plocka bort handdukar. Vilket vi även gjorde. Men vad hände då? Jo då kände plötsligt vi oss som brottslingar?? Fast det inte ens var vi som hade gjort något kriminellt. 
 
- Skäller någon på oss då handlar det enbart om VICTIM BLAMING! förklarade jag för Spiderpapa. 
 
Men det kom ingen och skällde på oss eller ens gjorde anspråk på stolarna. Det var väl någon som såg oss på håll och skämdes, antagligen. Eller så tillhörde handdukarna folk som har åkt hem till Sverige igen och paxat solstolar till nästa år. Det mina vänner, hade INTE förvånat mig. 
 

Rapport från solig ö

Idag bjussade vädret på stor SOL så vi hoppade genast i badkläderna och tutade ner till stranden. 
 
Medan vi andra placerade oss på handdukar högg fyraåringen genast tag i en spade och gjorde det enda rätta - grävde en djup grop.
 
 
 
Förutom strandvistelse har barnen hängt med sina norska, danska och svenska kompisar. Hela dagen. I synnerhet sjuåringen är inte längre speciellt intresserad av sin mor och far utan hänger mycket hellre med polarna. Nya tider. Helt klart. 
 
 
 
 
Bamse är ständigt närvarande här på hotellområdet. Till mångas förtjusning. 
 
 
 
All inclusive-buffén bjuder på en del eh... Intressanta alternativ. Fritterad mjölk någon? Ingen? 
 
 
 
Eller vad sägs om ägg-pingviner? Va? Hörde jag ljudet av någons saliv som rann till? Inte? 
 
 
 
Lokala mataffären bjuder på en mängd olika chips-alternativ. Bland annat den här varianten med smak av, vad jag antar, rå köttbit. Mmmm... Eh. Nä. 
 
 
 
 
Annars är mataffären duktig på att få sina återvinningskassar att andas fransk MODELYX. Jag ser nu fram emot att ICA där hemma tar fram en liknande bag. 
 
 
 
Jag är osäker på vad texten till den här skylten betyder men något i mig anar att det handlar om DÖD! 
 
 
 
Eh. Ja. 
 
Det var det jag hade att rapportera idag. 

Gamla murar och minioner

Idag hade vi som sagt planer på att åka till Palma. Men vid busshållsplatsen insåg vi att det var en resa på över 1,5 timma enkel väg, det hade vi inte riktigt kollat upp innan. Totalt tre timmar på buss kändes lite väl mastigt när barnen just har kommit ner i varv efter resan hit så vi styrde snabbt om planerna. Istället hoppade vi på bussen mot Alcudia centrum vilket tar 15 minuter enkel väg. Mer lagom.

 

Där strosade vi runt utmed hamnen och barnen fick handla för en del av sin resepeng. Fyraåringen valde en Minion modell mjuk som han var synnerligen nöjd över.

 

Sen promenerade vi till den gamla delen av Alcudia som är omgiven av en mur och består av smala gränder och små torg. Väldigt mysigt! 

 

 

 
 
 
 

Jag fick tips här på bloggen om en restaurang som heter Roma som ligger i just gamla Alcudia. Vi hittade dit men tyvärr var stället stängt. Så synd! Istället åt vi lunch på en annan restaurang som var helt okej, men inte mer.

Sen bad vi sjuåringen att ta ett foto på sina föräldrar och först i efterhand insåg vi att fyraåringens nyinhandlade Minion hade photobombat bilden!!

 

 
 
Kolla! Ni ser ju hur slug han ser ut, Minionen...

Efter ett tag började barnen längta tillbaka till hotellet. Massor! Så vi tog bussen tillbaka. 

 

 

Jag och Spiderpapa konstaterade att vi inte direkt behöver göra oss till för kidsen och stajla med restauranger och murar från Romarriket, det räcker med en pool och en fotbollsplan. Ooooj vad det spelas fotboll här! Flera timmar per dag. 

Ikväll gjorde fyraåringen mål och blev GLAD. Som ni ser.