Barn på jobbet

Idag har femåringen varit med mig på jobbet. Som jag har nämnt tidigare är jag och Matilda på plats som konsulter på en arbetsplats i stan några dagar i veckan. Och det var dit som femåringen fick följa med. 
 
Det började med att vi tog hissen upp till kontoret. Den tar betydligt längre tid att åka denna långsamma hålla-in-knappen-hela-färden hiss än att ta trappan men det är det naturligtvis värt alla dagar i veckan.
 
 
 
 
 
- HOUSTON WE HAVE A PRAKTIKANT! tjoade jag åt mina kollegor som välkomnade femåringen med öppna armar. 
 
Skönt med sådana kollegor. 
 
Sen åt vi frukost framför dator och iPad. 
 
 
 
 
Efter frulle och morgonmöte skulle vi fota julpynt och femåringen fick agera fotograf. En arbetsuppgift han utförde med liv och lust kan jag säga. Det fanns inte en enda grej, ner på dammtuss nivå, som inte var fotad efter den sessionen. 
 
 
 
 
Kl 11:00 sharp var praktikanten hungrig och då var det bara att värma vår gemensamma matlåda. Vi hade kyckling med currysås med oss vilket alla på kontoret med minsta luktsinne snabbt förstod. 
 
Efter lunch var det dags för femåringen att grabba tag i leksakskatalogen och kryssa för vilka julklappar han önskar sig. En arbetsuppgift så god som någon. 
 
 
 
 
Sen blev vi bjudna på tårta.
 
 
 
 
Efter det satt praktikanten lite i fönstret och tittade på paddan. 
 
 
 
 
Och ja. Sen var det dags för oss att ta bussen hem.
 
 
 
 
- Om detta är yrkeslivet så kan jag börja jobba imorgon! kan jag tänka mig att femåringen tänkte efter den här något modifierade och förkortade arbetsdagen. 
 
Japp.
 
Kul förresten att ni var så pepp på min Snälla svara på dagens fråga i min blogg-fråga. Haha! Jag har skrattat såååå mycket åt era svar! Vi får köra en favorit i repris inom en snar framtid. 
 

Kommentera gärna!
Kusin P

Jag letar febrilt efter leksaker som låter till honom!!✌🏼

Svar: Haha! Kom ihåg att du har ett eget barn numer 😏😏😏
Moa DeBruin

2017-11-15 ♥ 18:48:40
Marie

Först, tack så himla mycket (rullar med ögonen...) för den där frågan om nattliga dilemmat. Jag svarade inte då, främst för att jag inte riktigt vet hur jag gör i min sömndimma. Men i natt så kom frågan upp, eller i natt och i natt, klockan 05.25 var den ju. Exakt när det återstår 35 sköna sovminuter. Jag vägrade gå upp och hade svårt att somna om men visst sov jag 06.00 när klockan ringde!
Sen har jag full förståelse för att 5-åringen vill börja jobba! Det är ju så man ska introducera barnen i arbetslivet. Man lurar in dem! Minns så väl känslan av att bläddra, ringa in och drömma fritt i leksakskatalogen. Gör nog lite så fortfarande också, fast i tax free-katalogen....

Svar: haha... Mmm. Ett dilemma indeed :)
Moa DeBruin

2017-11-16 ♥ 08:50:42

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback