Ett skratt som inte tog slut

En del saker minns man lite extra. Det behöver inte vara en stor grej. Men man minns för livet. Så att säga. 
 
En sak som jag kommer ihåg väldigt tydligt var när jag var omkring 11-12 år. Jag hade ont i halsen och fick åka in till sjukhuset med mamma. 
 
Väl där blev vi placerade i ett litet, litet rum utan fönster. Där fick vi vänta. Och vänta. Och vänta. Det var av någon anledning fruktansvärt varmt i rummet så vi började skala av oss kläderna. Först jackan. Sen en tröja. Skorna. Vi blev varmare och varmare och svetten låg som en klibbig hinna över våra kroppar.
 
Plötsligt började mamma fnissa. Sen började jag fnissa. Mamma skrattade till. Jag skrattade till. Innan vi visste ordet av låg vi dubbelvikta över en brits och skrattade så att tårarna sprutade. Ni vet ett sådant där hejdlöst skratt, som bara kommer. Man skrattar så att magen gör ont och man VILL sluta för magmusklerna krampar men det går inte för skrattsalvorna står liksom på kö i munnen och bara MÅSTE ut. Och varje gång man tänker att nu - NU - kan jag sansa mig och sluta skratta då hör man den andra frusta och så är man igång igen. 
 
Knack knack... Plötsligt kom doktorn in i rummet och där satt jag och mamma halvnakna, svettiga och gapskrattandes med tårar rinnande nedför kinderna.
 
Mycket oklart vad han trodde att vi höll på med?
 
Men som läkare har man upplevt det mesta. Kan jag tänka mig. 
 
 
 
Har ingen bild på mig och mamma men där emot den här bilden som är tagen HOS mamma.
 

Jag med tre ord

Häromdagen bad jag min man beskriva mig.
 
Jag: Hur skulle du beskriva mig?
Min man: Varm. Kärleksfull.
Jag: Varm? Jag har väl aldrig varit speciellt varm?
Min man: Inte?
Jag: Näääeee. 
Min man: Kärleksfull då?
Jag: Nej vad tråkigt. 
Min man: Okej. Driven och cool?
Jag: Tycker du det?
Min man: Ja. 
Jag: Och smart?
Min man: Ja visst. 
Jag: Tack!
 
Driven, cool och smart! HA! 
 
Känns som att jag möjligen kom fram till den beskrivningen själv men ändå. Ibland får man ta andras tankar i egna händer. 
 
 
 
 

Födelsedagsbarn på rad

Vad UNDERBART det är att komma hem till familjen efter att ha varit borta! 
 
Igår mötte Spiderpapa och spiderkidsen upp mig när jag steg av tåget från Stockholm och sedan swoooshade vi iväg på kalas. Med tårta och paket firade vi en 89-åring och en 35-åring. Den ena var min kusin och den andra min mormor. Ni får själva gissa vem som fyllde vad. 
 
 
 
 
 
Efter kalaset for vi iväg för att fira en av mina äldsta vänner som också har fyllt 35 år. Det blev bubbel, middag, tårta, lekar och trevligheter. Barn och vuxna i en enda salig röra. Högt och lågt. Hit och dit. Upp och ner. Skratt och gladgråt. En helt perfekt kväll med andra ord! Om min man hade fått bestämma hade vi varit kvar än. 
 
 
 
 
 
 
Idag tog vi en lång sovmorgon och efter lunch var vi bjudna på ÄNNU ett kalas. Jo visst. Kalsandet finner inga gränser denna helg. Jag tog en promenad dit. Ni kan se på mina hårtestar att det var medvind (hashtag det går bra nu).
 
 
 
Idag var det min fina svärmor som fyllde år. 
 
 
 
 
Trots att tårtan just flödat påminde barnen oss om att det faktiskt är tradition att om man är född 2009 eller senare ja då får man gå till farmors kiosk och köpa en glass när man är hos just farmor. Sådana traditioner ruckar man INTE på. Så här i oktober kom glassen med ett lager is också = mer för pengarna! 
 
 
 
 
Efter kaffe, glass och tårta började vi måla (vad jag antar) ett stort släktkonstverk. 
 
 
 
 
 
Minstakusinen tyckte möjligen att det var roligast att testa hållfastheten på allas frisyrer. Hon drog och kände och klämde. Samtliga släktens hårsäckar fick sedermera godkänt i besiktningen, låter hon hälsa. Tur!
 
 
 
 
Sen chillade vi och sökte efter resor till Holland. Min svärfar är från Haag. Det är därför vi heter deBruin i efternamn förstår ni *kan höra era polletter trilla ner unisont*. I vår vill vi gärna åka till Holland och se var vårt efternamn mynnar ifrån. 
 
 
 
 
 
 
En kalasig och mycket bra helg. 
 
Nu: Se på serier resten av kvällen. 

05. En liten människa på jorden

I femte avsnittet av Veckans Smash pratar vi blogg-gala. 
 
Regina minns tillbaka när hon åkte limousin till Vecko Revyn Blogawards och läsarna skrek hennes namn utanför festen. Jag minns den första gången jag var nominerad till ett pris och hur STORT det kändes. 
 
Sen lyfter vi ett viktigt ämne: stress.
 
Regina berättar om vad som ledde fram till att hon nästan gick in i väggen och jag delar med mig om vad som hände när min kropp sa ifrån under en period med mycket stress. Det var ett symptom som jag inte har hört om förut?
 
Sen behandlar vi det i-ländska problemet "soffsovare". Regina ger ett kanske något oschysst tips på hur man kan handskas med en soffsovande partner och eftersom jag ÄR en just sådan jag ger tips på hur du orkar hålla dig vaken liiiite längre om kvällarna. Viktigt liksom. Det och mycket mer i Veckans Smash!  
 
Lyssna nedan eller där poddar finns. 
 
Häpp! 
 
 
 

Stora Influencerpriset 2017

Vilken kväll vi fick! 
 
Jag vann inget pris. Men det var högst väntat. Elsa Billgren vann i min kategori och det är hon självklart värd. Så jag deppade ICKE ihop för detta. Neeeej då. Vi hade en fabulös galastund ändå. Jag är så glad att Matilda ville joina mig. 
 
 
 
 
 
Det var så roligt att träffa Lisa! Världens roligaste person. 
 
 
 
 
 
Jag och Lisa delade ut pris för Årets Samarbete. Efter min stand up-blackout var jag lite orolig att Black Out Inför Mången Människa blivit min lott i livet, men det var lugnt. Jag kände mig faktiskt väldigt avslappnad på scenen. Jag har liksom redan testat det värsta. Allt annat är en ljuv promenad i parken accompanjerad av valsång och rosa moln. 
 
 
 
 
 
Ebba von Sydow delade ut Ebbapriset. Hon hade inte fått tag i barnvakt för kvällen så lilla Ernst fick följa med ända upp på scen. Respekt ändå. 
 
 
 
 
 
Sen träffade jag Kenza! Yey! Jag har följt henne sedan hon började blogga för över 10 år sedan. 2006-2007 minns jag att det var hon, jag, StinaLee, Engla och ett gäng andra tjejor som knuffade varandra upp och ner på topplistan på blogg.se. Glory times. Kul att få säga hej efter ett helt decenium av sociala medie-följ. 
 
 
 
 
 
Efter prisutdelning var det mingel. Jag träffade bland annat Vanja och Johanna. Två personer vars karriärer jag beundrar. Johanna är bröllopskoordinator och har bland annat ordnat Kenza och Isabella Löwengrips bröllop. Vanja har alltid massa spännande projekt på gång. Bland annat är hon grundare till Babyloonz som producerar appar och tv-program till små barn. Femåringen tycker mycket om att titta på Josie och NaniTips till alla småbarnsföräldrar!
 
 
 
 
Ja-happ. 
 
Nu sitter jag och Matilda på tåget på väg hem till Skövde. Jag längtar abnormt mycket efter mina barn och möjligen även efter min man. Som jag alltid gör när jag har varit ute och "ränt". 
 
Över och ut. För nu. 
 

Galakväll

Slänger inte ett snabbt hej här. 
 
Matilda mötte upp tidigare idag och vi har gjort stan. 
 
Nu fixar vi i ordning oss inför galan. Jag känner mig snajsig i klackar, klänning och läppstift. 
 
 
 
 
 
Jag uppdaterar er med allt imorgon hörrni! 
 
 

Denna dag...

Asså den här dagen! Den har innehållit så många... Märkligheter? 
 
För det första så stötte vi på teknikproblem med podden så det blev ingen inspelning. Det var ju lite snöpligt eftersom det var därför jag åkte upp en dag tidigare. Men shit happens. Nu fick jag några extra timmar på stan istället och hittade morgondagens outfit. 
 
 
Denna klänning! Fast med andra skor. 
 
 
 
Sen drog jag mig till hotellet som ligger en bit utanför centrum. När jag väl kom fram låg receptionens internet nere och ingen kunde checka in. Receptionisten började titta manuellt bland sina papper men kunde iiiiiiinte hitta någon Moa. Det uppstod en märklig stämning... Som om vore jag någon som går in på random hotell och hävdar att jag har ett rum bokat. Tja. Det finns kanske en business för det med? Vad vet jag. Efter många om och men hittades jag i alla fall i listorna och fick äntligen mitt rum. 
 
 
 
 
 
 
Efter incheckningen gick jag ut för att leta efter en matbutik som enligt google maps skulle ligga 1 kilometer från hotellet. BULL to the SHIT säger jag. Jag letade efter denna butik I EN TIMMA! 
 
Det fanns ingen. 
 
Bluff. 
 
Väl tillbaka på rummet - SVINHUNGRIG och ofrivlligt motionerad - beställde jag en hamburgare för 200 kronor med en roomservice-avgift på 85 kronor.
 
Måtte denna burgare smaka guld och gröna skogar! tänkte jag och försökte samtidigt inte tänka så mycket på priset.
 
Efter att ha väntat i närmare en timma på maten ringde telefonen och restaurangen meddelade att dom hade glömt bort min beställning men att den snart skulle levereras. Klockan var då 20:00 och jag hade inte ätit sedan kl 12 och började nu se små keruber dansa framför ögonen på mig. 
 
Men till slut kom så äntligen min middag. 
 
 
 
  
Nu är jag mätt och belåten och ska kötta (mjölka?) Bonde söker fru för resten av kvällen. 
 
Imorgon är en annan dag och förresten är sängen svinskön! 

Mot Stockholm

Spännande rubrik på detta inlägg, det måste jag säga. Ett riktigt klickbait. 
 
Japp.
 
Jag är alltså på väg till huvudstaden. Tåget var i vanlig ordning försenat. Jag var icke förvånad. Ge mig ett SJ-tåg som går i tid och jag ska giva eder förvåning! Någon tågvärd har jag inte heller sett till sedan jag steg ombord vilket stärker min teori om att det finns ett panicroom att tillgå för personalen vid förseningar. Mjehe*
 
 
 
 
 
 
 
Well. Imorgon ska jag som bekant gå på Stora Influencer-galan men jag åker upp redan idag för att bli intervjuad till podcasten We are Influencers. Så himla roligt! Men även nervöst eftersom jag inte ser mig som en influencer per se. Å andra sidan är ju mitt sätt att vara också ett sätt att... Ja. Vara. 
 
Sen ska jag försöka hitta en outfit till galan. Klädkoden är glam och jag har exakt noll glammiga kläder i min garderob. Jag får helt enkelt be till klädgudarna att det finns en outfit någonstans på Stockholms gator som ropar mitt namn.
 
Förutom att jag är nominerad till Årets Veteran ska jag och Lisa dela ut pris tillsammans. Pirr! Och imorgon vid lunch kommer Matilda upp för att joina mig. Så fab!
 
 
 
 
 
Jag uppdaterar er senare om podintervjun och eventuella fynd av glammig outfit. Häng med på min Instagram också vettja, speciellt story som jag planerar att uppdatera aktivt. 
 
Häpp!
 
*Är jag den enda kontinuerligt aktiva tågvärds-konspiratören i Sverige? Kanske i VÄRLDEN?? Jag tror det. 

Familjen jeansjacka

Ursäkta men har jag delat med mig av den här ljuvliga bilden på bloggen? Jag minns inte. 
 
Den är i alla fall från lokaltidningen 1987, på mig och min familj när vi besöker ett museum i Hornborgarsjön. 
 
 
 
 
Ljuvliga faktorer med denna bild:
 
1. Överflödet av denim 
2. Mammas 80-talsfrill 
3. Min pottfrilla 
4. Att mamma och pappa låtsas som att dom beundrar en barkbåt från järnåldern (eller vad det nu var vi kollade på)
5. Att jag sneglar diskret men ändå ganska odiskret mot fotografen 
6. Min lillebrors direkt chockade uppsyn
 
Mmm. Så fint. 

Bloggmammorna - fyra typer

Minns när jag listade de här fyra olika bloggmammatyperna? SÅKLART ni minns! Hehe. Eh. Inte? Okej. 
 
Här kommer fyra bloggmammatyper till:
 
TräningsTina
Innan TräningsTina fick barn var hon en soffpotatis. Nu är hon mamma, nyfrälst träningsfreak och ser det som sitt kall i livet att peppa även andra mamas att skaka liv i rumpmusklerna. TräningsTinas idé om semester är en löpresa till Mallorca och hon planerar att släppa minst en bok i ämnet samtidigt som hon jonglerar hantlar och nykläckta bebisar. Innan de vanligt rörliga föräldrarna har hunnit ur sängen på morgonen har TräningsTina redan uppdaterat Instagram med det senaste yogapasset. 
Därför gillar vi TräningsTina: Hon är alltid full av energi.
 
BohemBella
BohemBella inreder barnens rum med skolplanscher från 1921 och hon förstår inte varför man ska ha en barnvagn från Brio när man kan fynda en med överdimensionerade hjul på second hand? Bellas barn är döpta efter franska konstnärer, matchar alltid mammas vintageklänningar och går på förskola som stavas föräldrakooperativ. 
Därför gillar vi BohemBella: Hon återvinner och återbrukar.  
 
KändisKajsa
I början av 90-talet hade KändisKajsa en hit i Melodifestivalen. Bara genom att registrera sin webbadress fick Kajsa därför massor av läsare och nu behöver hon inte anstränga sig nämnvärt för att behålla följarna. Kajsas försörjning 2017 består i att publicera alldeles för långa blogginlägg innehållande suddiga mobilbilder och rörliga klipp filmade på fel håll. Deltagandet i Fångarna på Fortet tillsammans med de semikända tonårsbarnen har en stående bokning i kalendern. 
Därför gillar vi KändisKajsa: Hon bjuder på sig själv. 
 
LivsstilsLina
I LivsstilsLinas liv har allting som händer en tanke. Barnens rum är inredda i militärisk precision och här samsas Tipitälten med vimplar, stringhyllor och noggrant utvalda kaniner från Maileg. Under tiden Lina väntar på att ett glossigt magasin ska ringa och vilja göra hemma-hos-reportage bakar hon cookie on a stick och ordnar barnkalas med tema. I Linas liv ingår det även att aldrig kalla något för "gröt" eller "fil med flingor". Nej man säger "bowl". Stor skillnad. 
Därför gillar vi LivsstilsLina: Hon visar att familjelivet inte måste vara plastleksaker och blaskig filmjölk. 
 
 
 
Bild på en bloggmamma. 

Systerskap i kubik

Idag köpte jag och Matilda en chokladkaka tillsammans att äta efter lunchen. Matilda ska snart ha sin mens så det var helt klart läge för choklad. Det är ju i och för sig ALLTID läge för choklad, oavsett om det är en menscykel eller någon annan cykel man är ute och trampar med. 
 
Hur som helst. När det var dags att runda av jobbdagen fanns det fortfarande choklad kvar. 
 
- Vill du ha det som är kvar? frågade Matilda mig. 
 
*dun dun dun* *spänningsmusik*
 
- Matilda, sa jag och tittade djupt in i min kollegas ögon. Det är DIN mens som står näst på tur så DU får ta med dig chokladen hem.
 
Sedan räckte jag högtidligt och bestämt över chokladkakan till henne. 
 
 
 
 
 
Är inte det här systerskap så vet jag inte???

Utebliven julklapp bliva tradition?

Jag och min man gav mina syskon en upplevelse i julklapp förra året - närmare bestämt Laserdome. Vi bokade in ett datum i början av det här året men sen fick vi tyvärr boka av för att någon skulle iväg eller vad det nu var, jag minns inte exakt.
 
Efter det har tiden gått och gått och gått... Och nu är det tio veckor kvar till julafton 2017 och julklappen för 2016 är ännu inte levererad.
 
- Vad synd, säger ni.
 
- PERFEKT! säger jag. 
 
Ha!
 
Jag hoppas att det här typen av givna men uteblivna upplevelser blir en tradition. I så fall kan vi snart avancera upp och ge bort skidresor, weekends till New York och multiveckor till Mauritius. Jättehärligt för mottagaren att öppna och billigt för givaren!
 
Det är möjligt att jag och min man kan komma att bli synade vad det lider men vi får väl njuta så länge det fungerar. 
 
 
 
 

Mesig häl

Jahapp. Där kom säsongens första spricka i hälen! Aaaaaj. 
 
Förra vintern hade jag en spricka i hälen så djup att man inte ens kunde se botten på den. Ropade man i riktning mot min häl ekade det. Så djup var sprickan. Med denna mindre fagra upplevelse i färskt minne har jag varit supernoga med att smörja in mina stackars torra fotbakdelar.
 
- Winter is coming winter is coming, har jag upprepat för mig själv samtidigt som jag smort och smort i förebyggande syfte.
 
Trots detta har hälen spruckit! Va? Det har ju inte ens varit frost ute ännu! MESHÄL! Hur ska resten av vintern gå??
 
Nu gör det skitont och jag haltar runt här hemma som ett vådaskjutet rådjur.
 
 
 
 
Besparar er en närmare bild på eländet. Ni får helt enkelt tro mig. 
 

Daterade kommentarer

Jag blev lite nostalgisk och började tänka tillbaka på olika kommentarer man som bloggare fick förr i tiden, typ 2010. Ja för det var ju på den tiden som kommentarerna fortfarande flödade i minsta blogg. 
 
Kommentarer som jag ofta såg hos olika bloggare och även upplevde själv: 

1) Du kan inte ta kritik!

Ett tag hette det att "bloggare ska kunna ta allt". Inklusive anonyma påhopp, kränkningar och hot. Kunde man inte tåla det fick man minsann stänga ner sin lilla blogg. Råkade bloggaren dessutom bemöta påhoppen ja då var man så dålig på att ta "kritik" att minst hundratusen klockor på fem olika kontinenter stannade samtidigt. 
 
 
 
Person som stannat hundratusen klockor. 
 

2) Du är bitter!
Så fort en bloggare hade en åsikt starkare än "rosa är fint" så var man bitter. Du tycker snus luktar illa? BITTER! Du tycker att krig är fel. BITTER! Det fanns ingenting som inte kunde klassas som bitterhet. Fick man tro kommentarsfälten var bloggsläktet det mest bittra släkte som någonsin vandrat på jordens yta. 

3) Grattis till graviditeten!
En kommentar som föranletts av en bild på bloggaren där bloggarens gräddhylla putade utåt. Precis som en helt vanlig mage alltså. 
 
 
Gravid med chokladkaka. 
 

4) DET TRODDE JAG INTE OM DIG!
Vid en kommentar likt denna skulle man kunna tro att bloggaren i fråga gjort sig skyldig till någonslags våldsutövning på litet sött djur men nej nej. Oftast handlade det om en särskrivning eller en felaktig bisats. 

5) Du skriver alltid om samma sak
Att bloggaren bloggat multipla gånger om dagen i flera år och att inläggsarkivet där med uppgått till si så där 10 000 publicerade inlägg var absolut ingen förmildrande omständighet för eventuell upprepning. 

6) Du har dubbelmoral
Som bloggare kunde man absolut inte vara mångsidig eller justera sina åsikter med år, ålder och erfarenheten, nä nä nä. För hade man en gång för sju år sedan i en bisats i ett opublicerat inlägg hintat något om att man tyckte att paella smakade konstigt då fick man ABSOLUT aldrig någonsin mer i sitt liv åka till Spanien. För det var dubbelmoral. Så det så.  
 
 
Dissa inte paella och åk till Spanien sen.
 
 
7) Nu slutar jag läsa. Tack för mig! 
Förr i tiden var det viktigt att bloggarens åsikter ALLTID gick i led med läsarnas åsikter annars meddelades det omedelbart avsked och sorti i kommentarsfälten. Att läsaren i fråga naturligtvis var tillbaka på bloggen redan samma kväll visste alla.
 
Ja. Tänk vad internet har utvecklats sedan dess! 
 
 
Mjehe. 

Kontinentpizzor och bakning

Ni gillade ju när jag sammanfattade förra helgen så jag kör på det igen. 
 
I lördags sportade jag min all time high favoritkombo nämligen - solglasögon OCH mössa! Höst på huvudet och sommar på näsan. Det bästa av två världar.
 
 
 
 
 
Vi besökte mormor. Mina bröder och svägerska joinade. Där drack vi kaffe och spelade spel. 
 
 
 
 
 
Jag hittade ett foto på mig och min lillebror. Året var 1987 skulle jag tro. Jag hade hemsydda byxor och min bror en skeptisk min. Oklart om den senare gällde mina byxor. 
 
 
 
 
Efter besök hos mormor hängde mina bröder, svägerska och pappa med hem till oss för pizzakväll. Vi beställde familjepizza i storlek av en mindre kontinent. 
 
 
 
 
 
Sen tittade vi på fotboll när Sverige spelade mot... Ja vilka dom nu spelade mot. Jag var helt ärligt inte så engagerad men jag kunde höra på övriga tittares reaktioner att det blev många mål. 
 
 
 
 
 
Idag inledde jag med en långpromenad och lyssnade på podden We are Influencers (tips!). Ah, jag längtar till Influencergalan på fredag! Jag är ju nominerad till Årets Veteran. Det vore fab att vinna! Men mest ska det bli så himla roligt att träffa alla bloggkollegor!
 
 
 
 
Under eftermiddagen bjöd vi hem några kompisar på fika. Bullar bakade vi tidigare i veckan och sen svängde jag ihop en sockerkaka med citron. Jag är ändå skillad på det här bakning. Det får vi ge mig. 
 
 
 
 
Som om inte bullar och sockerkaka vore nog bakade jag även två stycken frozen cheesecake. Men dom ska vi spara till en 35-årsfest som är bjudna till nästa lördag.
 
 
 
 
Vi rundade av söndagen med myztajm i soffan framför...
 
 
 
... Det Stora Tårtslaget!
 
 
 
Det är sant!
 
Hur mycket bakning har det inte blivit den här helgen?? Nu får jag faktiskt ge mig. 
 
Så det ska jag göra. 
 
Ge mig startar från och meeeeeeed... NU! 
 
Över och ut. 

04. Doften av mitt ex

I det fjärde avsnittet av Veckans Smash pratar vi om typ övernaturliga sinnen. Regina kan med sitt otroooliga luktsinne känna av när hennes ex är i närheten och jag hade kunnat starta en helt ny karriär med min övernaturligt skarpa hörsel. 

 

Är det förresten svårt att starta eget företag? Jag berättar om mina erfarenheter och ger lite oombedda tips på vägen. Hur får man självförtroende att starta eget och vilka fällor är det lätt att fastna i?

 

Avslutningsvis presenterar Regina en något udda spaning – hur kommer det sig att nyhetsuppläsare pratar så... Styltigt? Vad är egentligen grejen med den märkliga betoningen och satsmelodin? Lyssna på hur det lät när vi hade en "reporter"på plats utanför vår studio!

 

Detta och mycket mer i Veckans Smash!

 

Lyssna nedan eller via podcastapparna. Häng gärna med på vår Facebooksida.

 

Frukost på sängen

Idag erhöll jag och Spiderpapa den stora lyxen att få frukost på sängen av våra barn! 
 
Japp. Det är tydligen vad som händer när barnen blir lite äldre. 
 
Jag hörde hur dom ordnade och grejade ute i köket. Femåringen föreslog att dom skulle sjunga jamådomleva i samband med överlämningen men det tyckte storebror kändes lite "to much". 
 
Spiderpapa fick en skål med fil och flingor. Jag blev serverad en utsökt rostbehandlad smörgås med smör och ost. En smörgås som femåringen snabbt erbjöd sig att äta upp ÅT mig. Snacka om service på service!
 
 
 
 
 
Helt klart en lyxig morgon. 

Unik fredagstradition och flärpande ljud

Jag älskar dagen fredag! Den är så kravlös på något vis. En snäll dag. Vi brukar bara ta det lugnt, äta middag med extra fin dukning och mysa framför Idol. Vi är antagligen väldigt unika på det sättet????
 
Förresten. På tal om en helt annan grej.
 
Det är så lustigt för när jag sitter och jobbar i köket brukar jag höra "springande steg" i taket. Ja, typ i taket? Ljudet är så knepigt och jag kan inte riktigt placera det. Första gången jag hörde det trodde jag att det var några barn som sprang utanför huset. Varför jag nu skulle höra det så tydligt? Sen har jag tänkt att det kanske är råttor? Fast det känns inte heller troligt för jag hör bara ljudet någon enstaka gång dagtid och alltid med samma längd och rytm. Nu tänker jag att det kanske är en fläkt eller något som flärpar. Ja "flärpar" känns som rätt ord för detta ljud. Jag har även kopplat det till ett tillfälle då vår granne nämnde att hon aldrig hör något från oss förutom ibland "när barnen springer i trappan". Jag minns att jag tyckte att det var så konstigt för våra barn springer aldrig i trappan. Det är inte en grej dom gör. Jag tänker så här i efterhand att hon kanske hör samma ljud som jag? 
 
Hm.....
 
A ja.
 
Kom inte och säg att det INTE HÄNDER SPÄNNANDE SAKER I MITT LIV!!
 
*mystiken tätnar*
 
 
 
  

Föreläsning

Igår var jag och Matilda inbjudna att föreläsa vid ett Ladies Circle-möte. Vi låg som ett önskemål från medlemmarna och det känns ju smickrande! 
 
Dom ville gärna höra oss prata sociala medier, entreprenörskap, företagande, att vara kvinna och företagare och ja - dom var intresserade av allt. Så vi tog tillfället i akt att sväva ut en del och det landade i en föreläsning om företagande på vårt vis (jag känner sällan igen mig i bilden av vad en entreprenör ska vara) härskartekniker, digitalt entreprenörskap och feminism.
 
 
 
 
Vi berättade om de här mansplaining-tillfällena, vi visade exempel på hur vi blivit presenterade (vilket jag skrivit om här) och hur vi har blivit beskrivna i media (ungefär i samma stil som föregående). Det handlar inte om att jag inte är stolt över att vara "typ ung tjej", kvinna eller mamma utan det handlar om att det inte är relevant i just dom situationerna. 
 
Vi följde upp med att visa på goda exempel hur vi blivit beskrivna (en del har förstått att det inte är så svårt), hur man kan bemöta härskartekniker, vikten av att vara tydlig med hur man vill bli presenterad och att våga vara obekväm (vilket är superläskigt). Efteråt diskuterade vi hur skönt det är att fler och fler uppmärksammar det här, att det blir mindre och mindre accepterat och att vi går åt rätt håll. 
 
Jag och Matilda donerade vårt arvode till tjej-jouren Elina här i Skövde. Vi vet att minsta peng dit gör skillnad. 
 
 
 
 
Efter föreläsningen blev vi bjudna på mat och dryck och många skratt. En härlig kväll! Tack för att vi fick komma! 
 
Nu känner jag att jag vill föreläsa mer om feminism med utgångspunkt företagande. Det blir som en sorts terapi. Jag skulle också vilja göra humor på det, för det är skönt att skratta åt alla smått absurda situationer vi råkat ut för. Vi får se var det landar. 
 
 

Lös tand

Femåringen har fått sin första lösa tand! Yey!
 
Han är givetvis mäkta stolt över detta och försöker nu med alla medel få tanden att trilla ut. 
 
Femåringens tips för att tappa en lös tand:
 
1. Sitt på en diskbänk och hoppa ner. Upprepa. 
2. Ta en kniv och skär ut tanden (mamman satte stopp för denna idé och rekommenderar INTE detta)
3. Hoppa upp i taket.
4. Ta katten i rumpen och köra (det här tipset låter förvillande lik en känd ramsa och föregås möjligen av frasen "vad ska vi göra")
5. Läs en osynlig bok.
6. Ät en morot (möjiigen det mest rimliga tipset) (men vad vet jag) (jag är ingen tandtapparexpert)
 
 
Tips 1.
 
 
 
Tips 6.
 
 
Nu återstår det att se vad som fungerar.

Kanelbullar

Kanelbullens dag idag. Dagen till ära har jag bakat bullar HELA eftermiddagen! 
 
Jag gillar inte köpebullar. Dels gillar jag inte bullar som inte har bakats i en bullform. Det ÄR ju skillnad i smaken, eller hur? Sen tycker jag att köpebullar är för torra. Hembakat, lite vint, ojämnt och saftigt skare´ va.
 
 
 
 
Recept för lyckad kanelbulle:
 
1. Kavla degen tunt för spänstiga bullar.
2. Fyll med socker, kanel och MYCKET smör! 
3. Det ska riktigt bubbla och fräsa om bullarna inne i ugnen. 
4. Ät bullarna ljumma.
5. Drick kall mjök till. 
6. Fundera över om det finns något som är bättre än denna kombo?
7. Kom på att det antagligen inte gör det.
8. Ät många bullar.
9. Ät tills du tänker att nä nu kan jag nog inte äta fler för då blir det inga bullar kvar att spara. 
10. Spara?? Haha!
11. Ät en till. 
12. Somna nöjd. 

Fyra tillfällen då jag blivit mansplainad deluxe

Vet ni vad mansplaining är? Har ni upplevt det?
 
Jag och Matilda har absolut mest jobbat med fantastiska människor, både män och kvinnor, kompetenta och respektfulla. Men några gånger har vi hamnat i riktigt märkliga situationer. 
 
Fyra tillfällen då jag blivit mansplainad deluxe:
 
1. Ta en utbildning! 
För några år sedan skulle jag och Matilda föreläsa om vår dåvarande podcast. Innan föreläsningen träffade vi en av arrangörerna som genast kom med en rad icke ombedda tips i hur vi kunde bli bättre på att podda. Han hade förvisso aldrig lyssnat på vår podcast, eller någon podcast alls, men han tyckte ändå att vi skulle gå en kurs i ljudredigering. Vi förklarade för honom att det gick finnemang för oss även utan en utbildning för vi hade nämligen 250.000 nedladdningar per månad vilket borde tyda på att folk tyckte om det vi gjorde. 
 
2. Ni är för dyra! 
Vi blev kontaktade av en herre som ville jobba med oss. Efter att vi lämnat en offert fick vi ett långt mail tillbaka där han förklarade för oss att vi var alldeles för dyra men han skulle minsann vara snäll och hjälpa oss att styra vårt företag på "rätt sätt". Vi svarade tack och bock men vi behövde ingen hjälp och det här var vad vår konsultation kostade. Efter det gick vi vidare och jobbade med en rad andra företag för precis den prislappen. Det gick hur bra som helst. Ett år senare träffade vi samma man igen och tydligen kunde han inte riktigt släppa oss för plötsligt ville han att vi skulle maila honom tre anledningar varför han skulle jobba med oss. HAHA! Han fick aldrig något mail. 
 
 
 
 
 
3. Så här ligger det till!
Jag och Matilda satt och jobbade på ett företag och plötsligt stövlade en för oss okänd man in i rummet och hann knappt presentera sig innan han drog igång en "lektion" i hur Facebooks räckviddssiffror minsann inte stämde. Tesen han drog lät ungefär lika sannolik som att jorden skulle vara platt. När vi förklarade för honom att vi har jobbat med sociala medier i tio år och har aldrig hört något liknande - ja då blev han förnärmad och sa att det trodde han minsann inte på. Det här var alltså en människa vi ALDRIG tidigare hade träffat. Hej hej kul att träffa dig med! Helt klart topp tre märkligaste upplevelser i mitt liv. 
 
 
 
 
4. Bevisa!
Jag och Matilda var inbjudna att föreläsa om sociala medier hos ett företag. Cirka tio minuter in i föreläsningen började vi känna att värden till själva evenemanget hade en något tvär inställning till sociala medier. Resterande tre timmar fick jag och Matilda ägna åt att gång på gång "försvara" och "bevisa" vårt jobb och sociala medier i stort. Om det inte vore för att vi 1) blev så ställda av det absurt dåliga bemötandet och 2) det satt ett antal andra betalande personer i publiken som vi ändå ville skapa någon form av föreläsning åt så hade vi avbrutit allt. Med lärdomen lärd så kommer jag aldrig mer att låta någon kidnappa en föreläsning på det viset. Så otroligt icke respektfullt. 
 
Alla fyra ovan händelser är hundrafemton procent sanna. 
 

Oraka linjer

Femåringen har haft besök av en kompis i eftermiddag. De tillverkade Superman-märken som de sedan tejpade fast på sina tröjor. Efter idé av femåringen. 
 
 
 
 
Kompisen satt länge och målade noggrant och tjusigt i rätt färgskala. Femåringen där emot raffsade snabbt ihop vad han tyckte var ett rimligt superman-resultat. Han är med andra ord PRECIS som jag. Idérik. Men lite slarvig. Kreativ. Men inte speciellt noggran. En doer. Men kanske inte en finnisher. If you know what I mean. 
 
Men man kan leva ett bra liv även utan raka linjer, som jag alltid så klokt brukar säga*
 
*Möjligt att jag sa det första gången nu. 

Nytt jobb here I come!

Jag har hittat det perfekta jobbet för mig.
 
Nämligen drifttekniker!
 
Den här yrkesrollen har kommit till min bredare kännedom under den senaste månaden och den går delvis ut på att man lyssnar efter ljud som inte ska finnas, i ventilationer och rör och sådant där. Om det piper och susar då är det vanligtvis något som behöver ses över eller lagas. 
 
Det jobbet skulle passa mig perfekt!
 
Jag är väldigt känslig för ljud vilket gör min hörsel extremt allert. Ni kanske minns den gången då jag vaknade en natt, helt abrupt, av att en susning knäppte igång i ventilationsröret i vårt sovrum (det här var när vi bodde i lägenhet).  Det var ett knappt förnimbart sus som vanligt folk (läs: min man) inte ens vid hård koncentration kunde uppfatta men JAG HÖRDE DET!
 
Vår vaktmästare fick komma dagen efter och efter en hel del undersökningar och knackande och lyssnande och grejande visade det sig att rören behövde lagas.
 
- I KNEW IT! utbrast jag triumferande med mina flera timmars försprång i den vetskapen. 
 
Om jag var drifttekniker någonstans då skulle det inte finnas ett enda ventilationssystem med pip, det ska gudarna veta. Folk skulle antagligen vara helt häpna över hur tyst det kan vara. Egentligen. Om drifteknikern bara är av den känsligare sorten. 
 
 
RÖR:igt.. 
 

Ett starkt foto

Jag gick igenom bilderna vi tog på min brors bröllop i somras och hittade den kanske starkaste bilden på mig någonsin. 
 
 
 
 
Hur detta foto har gått mig obemärkt förbi ända sedan augusti det förstår jag inte?
 
Det ser ut som att jag har... Det ser ut som... Det ser ut som att jag... Det ser... Nä. Alltså jag vet inte hur jag ser ut. Jag vet bara att jag måste framkalla den här bilden och antagligen rama in den. 
 

Soppa och maoamkolor

Två dagar i veckan jobbar jag ute på en arbetsplats. Det tillhör mina konsultuppdrag. Då äter jag i princip ALLTID samma sak till lunch - tomatsoppa och focaccia. 
 
 
 
 
Det är så gott att jag inte riktigt förstår hur jag någonsin ska kunna frångå detta koncept? Matilda fick mig att köpa någon slags blomkålssoppa en gång och det ångrar jag än idag. Den lunchen är en missad tomatsoppa som jag aldrig får tillbaka, liksom. Jag undrar förresten vad det gör mig till för matlådetyp..? 
 
På jobbet finns det även alltid Maoamkolor att tillgå. 
 
 
 
 
Det är verkligen jobbgodis för mig.
 
När barnen hade kalas senast beställde vi godis från ett ställe i stan och då hade dom lagt ner Maoamkolor i påsarna och jag blev nästan förolämpad. GRATISKOLOR i en påse som vi har betalat pengar för?? Ja. Tills jag insåg att alla människor kanske inte jobbar på en arbetsplats med obegränsad tillgång till Maoamkolor.
 
 
 
 
Slut på intagsrapport från jobbet. 

Kastanjer och kräftor

Vilken helg! 
 
Låt oss se vad vi har haft för oss. 
 
I lördags fick vi besök av några kompisar. Vi gick ut i det fina höstvädret och samlade kastanjer. 
 
 
 
 
Jag insåg plötsligt meningen med mina stora fickor på Leif GW-jackan - att förvara kastanjer! Barnen samlade så många att jag hade en lätt framåtlutad gångstil på vägen hem. 
 
 
 
Sen gjorde vi höstteckningar med löv och glitter och generösa mängder lim. Man ska aldrig snåla på limmet, tycks vara varje barns devis. 
 
 
 
På kvällen var vi bortbjudna på middag. 
 
 
 
Och vilken middag sen! Gratinerade havskräftor till förrätt. Jag måste be om receptet på detta. SÅÅÅ gott! Jag funderar även på hur många man måste äta till middag för att bli mätt...........?
 
 
 
 
Femåringen föredrog rostbröd med smör till förrätt. En delikatess enligt honom. Man ska icke förringa det enkla. 
 
 
 
Idag vaknade jag upp redan vid 07-snåret. Jag hade kunnat sova längre men jag tycker ändå att det finns något lyxigt i att kliva upp före övrig familj, dricka kaffe och slötitta på tv. I tystnad. Det är lika mycket värt som en sovmorgon enligt mig. 
 
 
 
 
Resten av familjen vaknade vid nio. Då ville femåringen ha "vit gröt utan ploppar" och det förstår ju alla med minsta gnutta fantasi att det är mannagrynsgröt. Som genom ett under hade vi ett paket mannagryn i skafferiet?! Jag är fortfarande i chock. 
 
 
 
 
Efter lunch åkte vi in till stan. Det var lite jippo på torget och barnen fick ansiktsmålning. Färg i ansiktet är LIVET enligt den kortaste personen i vår familj. 
 
 
 
Sen köpte vi kaffe latte och varm choklad take away-ledes och gick till en lekpark. 
 
 
 
 
Där hängde vi med några vänner ända tills vi började frysa. Då åkte vi hem.
 
Nu har vi precis ätit middag, barnen har retat upp avancerad gallfeber på varandra (dom har så många trix!) och snart är det läggdags. Jag är mer än redo att lägga mig raklång i soffan för resten av kvällen. 
 
En mycket angenäm helg. 
 

03. Du har dubbelmoral!

I avsnitt 3 av Veckans Smash diskuterar jag och Regina taskiga bloggkommentarer. Var går gränsen för vad som är vanlig feedback och vad som är elakt? Jag har en bestämd åsikt i frågan! 
 
Vad händer förresten efter döden? Om det är så att man kommer till ett evigt paradis, vad är då meningen med jordelivet? Regina funderar kring möjligheten att bli 200 år gammal och jag undrar i så fall vilken snittåldern kommer bli för att få barn? 60 år?
 
Sen lanserar jag nya varianter av redan befintliga tv-program. Kommer dessa idéer att skaka om tv-tablån i gruden? ANTAGLIGEN! Regina ifrågasätter även hur jag kan se fem säsonger av en serie som jag inte ens tycker om (och jag ska klaga på dom som genomlider dåliga böcker??).
 
Detta och mycket mer i Veckans Smash! 
 
Lyssna i poadapparna eller här nedan. Här kan ni gilla vår Facebooksida.
 
Tjopp tjopp!