Balthazar och barnradio

Idag har jag varit ledig med barnen. Läge att hitta på något alltså.
 
Det är nog en av mina styrkor som förälder, jag tar mig gärna för saker med barnen. Men så har jag själv ett behov av att socialisera mig. Min man där emot kan lätt vara hemma en hel dag med kidsen utan planer. Vilket är hans styrka som förälder. Vi kompletterar varandra där, antar jag. 
 
Huuuuuur som helst.
 
Idag konkarongade vi in till stan jag, barnen och en kompis till åttaåringen. Där mötte vi upp min vän och hennes barn. Sen gick vi till Balthazar science center som har nypremiär den här veckan. Jag får ofta frågan vad man kan göra i Skövde tillsammans med barn och Balthazar är absolut ett tips. Uppfinningar, experiment, pyssel och lek under ett tak. Dessutom numera med en stor restaurang slash fik. 
 
Idag började vi i verkstan. 
 
 
 
 
 
Efter det lego-lek. 
 
 
 
 
Sen skulle vi göra våra egna VR-glasögon. Beskrivningen fick mig att... 
 
 
 
 
... möjligen tappa modet.
 
Jag HATAR beskrivningar! Hu! Så jag frångick snart instruktionerna och började fippla ihop glasögonen efter eget bevåg och hoppla! Vi fick ett resultat. 
 
 
 
 
 
Sen kunde vi ladda ner en app i telefonen, placera telefonen i glasögonen och försvinna in i en annan värld en stund. Häftigt tyckte kidsen. 
 
 
 
 
 
Efter några timmars lek plus lunch på Balthazar gick vi till radiohuset som hade öppet hus. Barnen var pepp på att träffa Radioapan. 
 
 
 
 
 
Jag var faktiskt aktuell för en deltidstjänst på barnradio i Göteborg i våras, men jag drog mig ur för att det kändes för mäktigt med pendlingen plus att tjänsten blev mer omfattande än vad som först var tänkt. Och jag är inte riktigt beredd på att ge upp alla mina andra uppdrag. Men jag skulle gärna vilja jobba med barn som målgrupp på något vis. Förhoppningsvis kommer rätt läge längre fram.
 
Efter radioapa-kramar blev vi bjudna på korv med bröd. Jag åt ingenting men ändå slutade det med att jag stod med en halväten korv i ena handen och två festis i den andra? Är inte det lustigt? 
 
 
 
 
 
Att hålla saker - en förälders lott i livet. Antar jag. 
 
 

Kommentera gärna!

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback