Ekonomiska tankar och näsbredd

Tack snälla ni för input och delgiven erfarenhet i föregående inlägg
 
Jag vet inte om femåringen möjligen smygläste min blogg imorse för idag har han faktiskt varit ganska... Glad? Vi har varit lediga han och jag. Igår trodde vi nämligen att han höll på att bli sjuk så jag var inställd på vab men så vaknade han pigg (och rätt arg) men jag tänkte att vi lika väl kunde ha en ledig dag ändå. 
 
Först var vi bara hemma. Medan jag akut läste in mig på Aurora 17-övningen (jag ska vara med i lokalradions nyhetspanel imorgon och verka uppdaterad) (det roliga är att jag tackade ja till medverkan i panelen för att jag läste fel och trodde att det var en NÖJESpanel) (nu är jag inne på andra säsongen av den här feltackningen) (så kan det gå) lekte femåringen med en strump-tvätthängare. 
 
 
 
 
 
Respekt ändå, att kunna roa sig med det lilla. 
 
Sen bestämde vi oss för att åka in till stan. Dels behövde femåringen nya skor och sedan ville han även spendera en hundralapp som han hade sparat. 
 
- Mamma jag ska köpa Lego Chima, meddelade han. 
- Ja om du har råd med det, svarade jag. 
- Men mamma! suckade femåringen. Om jag inte har råd kan vi bara växla hundralappen till den pengen som det kostar. 
 
Jag försökte förklara att det inte riktigt fungerar så men femåringen tyckte ändå att hans förslag lät mer ekonomiskt. 
 
 
 
 
Nåväl. 
 
I skoaffären passade han på att mäta näsbredden. Näsan och öronen slutar aldrig att växa, har jag hört? Bäst att uppdatera sig med måtten. 
 
 
 
 
Sen fikade vi vår favoritsmoothie med banan, mango och jordnötssmör. Både jag och femåringen ÄLSKAR denna förnäma skapelse! Jag skulle kunna leva på den kombon. 
 
 
 
 
En mysig dag. Med mitt arga lilla bi. 

Kommentera gärna!
Anonym

Har inte barn själv men vi pratade i familjen om hur jag och min yngre bror var som mindre. Mina föräldrar nämnde att de i perioder var rätt oroliga för min brors ilska. De var alltid beredda vid utvecklingssamtal osv men ingen lärare påpekade det aldrig. Hemma var han tydligen ofta otroligt arg. Detta har ju totalt vänt. Nu är det istället jag som kan bli riktigt jävla ursinnig (moget för en 30-åring) medan min bror alltid är hur lugn och sansad som helst. Min poäng är att der kanske är en del av utvecklingen. Kanske är svårt för yngre syskon att uttrycka sig på samma sätt som sitt äldre syskon och det kanske blir frustration. Det blev folk av oss iaf q

Svar: Så kan det va. Vill minnas att min lillebror var en riktig liten argbigga han med
spiderchick.nu

2017-09-13 ♥ 22:42:45
Paula

Jag var ett otroligt arg barn (även odräglig tonåring hehe) Men jag kommer ihåg trots att jag var så liten att jag också blev väldigt ledsen när jag blev så där arg trots att jag inte kunde hjälpa det. Ledsen för man visste man var orimlig eller för att föräldrarna blev trötta och ledsna.

Det var som en liten tornardo inne i kroppen som bara var tvunget att komma ut. Jag var bara arg hemma, i skolan var jag väldigt tyst och blyg. Så du har absolut rätt i att han är trygg nog att våga vara arg hemma.

Ni verkar vara en sån otroligt fin familj, älskar att läsa din blogg! :)


Svar: Tack fina du för input :)
spiderchick.nu

2017-09-14 ♥ 09:26:29
Linda

Min lillasyster var också väldigt arg som liten medan jag tvärtom var relativt lugn och harmonisk. Lillasystern var vild! Det smälldes i dörrar, stampades i trappor, krossades tallrikar och vrålades hejvilt. Hon blev arg både i skolan och hemma. Den värsta gången jag minns var den när hon vid 9 års ålder bråkade så mycket med en lärare att hon till slut tröttnade och ilsket stampade hela vägen hem (3 km).
Någonstans vid högstadiet vändes det och nu är min syster är världens snällaste. Hon snackar inte skit, och vill aldrig någon illa. Jag som var så snäll och tyst har helt plötsligt mycket kortare stubin och stör mig på allt möjligt.

Svar: Det låter lovande!!! Hehe. Tack för att du delar med dig :)
spiderchick.nu

2017-09-14 ♥ 16:25:31

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback