Klippälsk

Mina barn ÄLSKAR att klippa sig! Verkligen älskar. Dom skulle helst klippa sig varje vecka.
 
Är det normalt?
 
Det kostar ju en del att gå till frisören och eftersom vi inte kan lägga hela vår månadsbudget på att hålla barnens kluvna hårtoppar i schackt får vi ändå begränsa frisörbesöken något (jag kan absolut inte klippa när det handlar om frisyrer) (fråga min man och den ofrivilliga landningsbanan han fick i nacken sommaren 2005). 
 
Nu ska femåringen klippa sig på fredag och han räknar ner dagarna. Han funderar även på vilken frisyr han ska be om.
 
- Mamma... sa han igår. Vem tycker du att jag ska klippa mig som, David Lindgren eller Harry Potter?
 
Haha! ♥ Man får ju ändå beundra bredden i inspirationspersoner. 
 
Jag röstade på Harry Potter så nu vill femåringen att vi även ska hitta tatueringar i form av blixtar som vi kan sätta i pannan på honom, vilket självklart känns rimligt. 
 
 
Person som snart kommer slita av sig mössan för en klippning. 
 

Bröd och bulldag

Jag har länge tänkt att jag ska baka bröd! Finns det något godare än nybakat bröd?? 
 
Svar: Nej.
Källa: Verkligheten. 
 
Av oklara anledningar har jag dock aldrig kommit mig för brödbakandet. Fram till nu. Efter en del re-search bestämde jag mig för att baka tekakor på grund av... Ja. Gott. Helt enkelt. 
 
Det var ett bra val för dessa tekakor blev ruggigt goda! Barnen åt tre stycken var i ett nafs. Mamman åt eventuellt fyra. Med mycket smör. Just detta är möjligen det negativa med att baka - det väcker någon slags glupsk björn inom en och bakningsresultatet tar slut alldeles för fort. 
 
 
 
 
 

Jag använde det här receptet. Med modifieringen att jag hade min tekakor i ugnen närmare 10 minuter plus att jag bytte ut två deciliter vanligt mjöl mot två deciliter rågmjöl. Det blev alldeles perfa!
 
Nu är mitt mål att jag ska baka minst en sådan här sats per vecka! Det löftet kommer hålla som längst ett dygn men ni kan väl låta mig rida på hybrisen en stund. 
 
Efter mitt brödbakande ringde jag till mormor och då berättade hon att hon precis hade bakat vaniljbullar så då gjorde vi det enda rimliga i en sådan situation. Vi åkte dit. 
 
 
 
 
 
Jag har med andra ord knappt inte haft en enda glutenfri stund på hela dagen. 
 
HA!
 
Fint så. 

Förnöjsam lördag

Igår bjöd jag och barnen hem några kompisar. Rasandes trevligt, som min mormor skulle ha sagt. 
 
Vi grillade hamburgare och halloumi i långa rader och hade hamburgerkiosk över altanräcket. 
 
 
 
 
 
Jag var lite nojig över att regnet skulle komma lagom till grillningen men tvärt om bestämde sig solen för att masa sig fram bakom molnen. Vår altan blir snudd på för varm på sommaren och man grillas inte helt sällan ikapp med maten, men på våren är det alldeles perfekt att sitta där. 
 
 
 
 
 
Barnen grillade marshmallows.
 
 
 
Tips 1: Placera INTE din mjuka och nygrillade marshmallow i handen, hälsningar en mamma. 
Tips 2: Placera MED FÖRDEL din mjuka och nygrillade marshmallow i handen, hälsningar en femåring
 
 
 
 
 
Sen blev det glass också. Marängsviss-kombo slår aldrig fel. Vet du inte vad du ska bjuda på - ta fram vaniljglass, vispa grädde, skiva bananer och häll upp maränger i en skål så är du mer än hemma. 
 
 
 
 
Jag orkar inte ens med hur gosig middagens minsta gäst var (är). Under parollen "lite skit rensar magen" fick hon via altangolvet tag i både chipssmulor och grädde och var oerhört nöjd med det. 
 
 
 
 
 
Mammorna drack rosé. Ljusrosa ska den vara. Annars kan det kvitta. 
 
 
 
 
 
Vi satt ute till halv nio och frös inte ett endaste dugg. 
 
 
 
 
 
Några hann somna innan kvällen var slut. 
 
 
 
 
En mycket förnöjsam lördag.
 
Tack och bock.  
 

31. Bröstbråket och pralinlögnen

Veckans Smash är här!

 

Att betala någon med en operation är väl rimligt? Att använda sin roll som influencer för att kränga plastikoperationer är väl härligt?

 

Eller... Kanske inte det nej.

 

Regina berättar om hur hon nyligen blev erbjuden ett par nya tuttar och jag delar med mig om den gången ett företag hörde av sig och föreslog att jag skulle börja med antirynkkrämer.

 

Sedan snackar vi lögner. Regina biktar sig kring lögner hon nästlat sig in i det senaste och jag avslöjar den absolut vanligaste "lögnen" i mitt hushåll.

 

Lyssna här nedan eller prenumerera på oss i podcastapparna. Hoppas ni gillar!

 

Väl mött! 

 

 

Drömmigt...

"Drömmigt" måste vara trendordet 2018? Jag såg det till och med användas på framsidan av Elle Interiör häromdagen.
 
Hur som helst såg jag något oerhört drömmigt på Facebook imorse. Bloggaren NyponStina hade lagt ut en annons om en ledig kontors/butikslokal på Södermalm i Stockholm. Och jag blev helt... Kär?
 
TÄNK att ha tillgång till en sådan lokal? Jag tog mig friheten att göra en printscreen men ni ser alla bilder på Stinas blogg. 
 
 
 
 
 
 
Sedan började mina tankar spinna. Tänk om det var jag som hade den här lokalen? Jag och Matilda. Vi skulle ha det som vår kreativa lokal / kontor. Matilda skulle måla och illustrera, kanske ha utställningar och försäljning (eller ja, hon får ju göra vad hon vill såklart). Jag skulle blogga och skriva böcker och manus. Och podda. Vi skulle inleda morgonen med take away-frukost bestående av avokadomackor, krämig latte och annat göttigt. Utöver det är en stor, gul kaffemaskin på central plats i lokalen självklart givet. 
 
På eftermiddagarna skulle barnen (som då är lite äldre) släntra in efter skolan och göra sina läxor. Hänga med varandra. Sen skulle våra män komma förbi. Oklart i nuläget vad dom ska jobba med i Stockholm... Men det löser sig. Något roligt och välbetalt i alla fall. 
 
När vi avslutat jobb för dagen skulle båda familjerna gå till något mysigt ställe i närheten och käka middag tillsammans innan vi går hem till våra varsina stora sekelskiftslägenheter (med terass) i närheten. På fredageftermiddagar skulle vi alltid ha bubbel och plockmat framme för kompisar som vill komma förbi. 
 
Orkar inte ens med hur perfekt detta låter!
 
DRÖM! 
 
Har ni varit i området runt Nytorget någon gång? Det är så mysigt där! Faktiskt så mysigt att jag just precis i denna sekund bestämde mig för att ta med min familj dit i sommar. Typ air bnb:a någon lägenhet i området. Och så fick jag just en målbild att någon gång i livet bo där. På något vis. Jag vet inte hur eller när ännu men det bara måste bli så. Antagligen är det fett bra och roliga jobb tar oss dit. 
 
Mmm... Det var fredagens drömmiga. 
 

Intervjun mä mäj

Nu kan ni läsa intervjun med mig i Bra Affärer ----> här. Med start sida 16. 
 
Jag om affärsplaner:
 
 
 
 
 
 
Här förstår man tydligt att jag antagligen snart har byggt mig ett mångmiljon imperium! Med tanke på min otroligt starka strategi.
 
Eh. Ja. 
 
Personen som skulle hjälpa mig att komma igång med företaget 2014 hade antagligen svimmat om hen läste det här. Men så tyckte ju den personen även att sjuttioelva CD-romskivor med "information och upplägg" var ett bra sätt att kicka igång saker på. Hen lost me at CD om man säger så. 
 
Well.
 
CD-romskivor eller ej. Jag är fortfarande företagare så här 4 år senare och jag fortsätter så länge det rullar på och är roligt. Jag är himla stolt över den här intervjun!
 
Ps. Älskar även att jag vill verka tuff och klämde i med att jag lägger mig så sent som vid midnatt?? Men ni som läser här vet att jag egentligen är en ljudkänsliga mjukis med nattskräck som alltid tycker att "det är en dag imorgon också" ♥
 
 

Protein protein protein

Jag såg att GB släpper en ny glass. High in protein. 
 
 
 
 
 
 
Haha! Alltså jag måste bara älska att det ska proklameras att allt innehåller protein nuförtiden. Står det bara protein på förpackningen eller kallas för bar så är det "nyttigt". Gärna i kombination. 
 
Det är som med begreppet "light" på 90-talet. Bara det stod "light" på förpackningen så tänkte alla hälsosamt! Tills någon kom på att lightprodukterna förvisso inte innehöll något fett men där emot örttio kilo socker och 2500% kolhydrater. 
 
Nu vill alla åt proteinet istället. Addera ordet protein eller bar, påvisa att du dragit bort en del av sockret, veva in engelska och viola - allting låter nyttigt. 
 
Chocolate cake high in protein
Cinamon-protein-bun
Pasta carbonara low in sugar added protein 
White bread-bar
French fries including protein
Pure sugar with less sugar and some protein
 
Nu fattas det bara att Delicato eller nåt släpper Punschrullen som en proteinbar. Eller vänta... Det har dom redan gjort.
 
 
 
 
 
 
(Den var god)

Besök i skolan

Idag har femåringen varit i skolan och träffat sin blivande fröken och sina nya klasskamrater. Föräldrar var också med. Mycket pirrigt och spännande. 
 

På frågan vad som ska bli roligast med att börja skolan svarar femåringen ”att få vara med lärarna och kompisarna och leka”. Ändå snällt att han inkluderar lärarna, tycker jag haha. 

 

Jag minns när vårt äldsta barn började skolan, minns ni? Jag kände mig helt orolig inför det och tyckte att vårt lilla, lilla, lilla barn inte alls var redo för den stora skolvärlden. 

 

Men efter tre år har vi blivit rutinerade skolbarnsföräldrar och inför minstebarnets start är jag lugn som en filbunke. Han känner redan alla fritidspedagoger, får samma fröken som storebror har haft och har varit i lokalerna tusen gånger. Dessutom börjar han i samma klass som en hel hög förskolevänner och känner många av de äldre barnen. Han har även storebror och alla storebrors kompisar som hejar och ropar och inkluderar. Så ja, det är helt klart något av en räkmacka in i skolan för denne lille gosse. Jag själv är ju äldsta syskon och när jag nu betraktar mitt yngsta barn ser jag hur mycket man får på köpet. Storasyskonet sopar banan i mångt och mycket *klappar mig själv retroaktivt på axeln*.

 

Vår påhittiga och företagsamma femåring ♥ Med massor av fantasi. Funderar mycket och ställer minst tusen frågor per dag. Sjunger hela tiden. När han inte ställer frågor då. Älskar att samla grannskapets alla barn i lek. Omtänksam mot de som är mindre. Försök förresten inte pilla in några orättvisor för då säger denna femåring ifrån direkt, var så säker. 

 

Jo, jag har möjligen varit detta barn partiskt sedan 10 juli 2012, men jag vet att han kommer trivas och fixa skolan galant!

 

Både barn och mamma är redo för detta nya steg. He. he.

 
 
 
 

Universums gåva

Igår insåg jag universums gåva till mänskligheten! 
 
- Kritvit strand och turkosblått hav? säger ni. 
 
Nej nej. 
 
- Sagolika landskap med vidsträckta berg och böljande gröna skogar?
 
Nej nej. Bättre kan ni. 
 
- Fåglarnas vackra sång en sommarmorgon accompanjerat av doften från blomster och nyklippt gräs?
 
Men snälla ni? 
 
Nä.
 
Inget av det. 
 
Jag syftar naturligtvis på LAMINERING!
 
Ursäkta, men varför har ingen tidigare bett mig att laminera saker?? Jag testade för första gången igår. Känslan av att stoppa en bit papper i en plastficka, tjopp in i en maskin och någon sekund senare få ut en ljummen och blänkande bit laminerad pappersmassa är... FABULÖS! 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag ville bara göra om det igen och igen! 
 
Faktum är att jag vill ha en sådan här maskin hemma och från och med nu laminera mig min väg genom livet. 
 
Mvh // en som inte kräver så mycket ändå
 

Nya pjuks

Idag fick jag och femåringen nya skor. Eller fick och fick, jag betalade med inarbetade pengar. 
 
Tjusiga va? 
 
 
 
 
 
 
 
Femåringen har sett Addidaspjuksen på en kompis och suktat såååå mycket efter likadana. Vid något tillfälle slog mitt i-ländska mammasamvetet till och jag lovade honom att han kunde få likadana. Sedan de löftet lämnade min mun har femåringen frågat varje dag, snudd på varje timma, om idag är dagen då skorna ska inhandlas. Idag kom den dagen. 
 
- Mamma vilken TID ska du handla skorna? undrade femåringen imorse. 
- Jag får handla dom på lunchen, svarade jag. 
- Om det regnar måste du stoppa skorna i en påse! påminde femåringen. 
 
Ja.
 
Ni förstår att de här skorna är efterlängtade. 

Fem anledningar varför jag aldrig skulle vara med i Robinson

Kollar ni på årets Robinson? Jag är helt fast!
 
Jag skulle dock aldrig, aldrig kunna vara med i Robinson själv. 
 
Fem anledningar till varför jag aldrig skulle kunna (eller ens vilja) vara med i Robinson:
 
1. Jag måste borsta tänderna
Hallå jag är en hålperson! Jag måste borsta mina tuggytor! Förvisso äter man inget godis eller så i Robinson, men ändå. Jag är rädd att jag skulle komma hem från den där ön med karies som Gud glömde. Står Strix Television Mastiff för tandläkarkostnaderna då?
 
2. Jag måste tvätta håret
VARJE DAG. Eller i alla fall varannan dag. Förstår ni hur mitt redan ospänstiga, tunna och platta hår skulle se ut efter x antal veckor utan shampoo och balsam och gärna en näringsrik inpackning?? Jag betackar mig den mentala bilden av det frisyrtillståndet. 
 
3. Jag får hjärnsläpp när det gäller 
Va vänta stopp vad var det vi skulle göra?? skulle jag förvirrat hojta när Anders just har förklarat reglerna för dagens tävling samt deklarerat klara färdiga gå. 
 
4. Jag avskyr att kisa i solen 
Ingen i Robinson verkar få använda solglasögon. Vilket man kan förstå, det skulle kanske inte bli så rolig tv om alla gömde sig bakom stora brillor. Problemet är bara att jag avskyr att kisa. Det kryper i kroppen på mig när jag tvingas vistas kisande i sol. Lägg där till en kritvit, bländande strand och jag skulle vara den första Robinsondeltagare någonsin som blundat mig igenom en hel säsong. 
 
5. Jag pallar inte att sova med folk som snarkar
Never mind alla vilda djur som stryker omkring runt lägret nattetid - snarkpersonerna skulle vara mitt stora problem. Plus att jag måste ha minst tre kuddar för att kunna ligga skönt. 
 
Med det sagt: Ring inte mig inför castingen 2019. 
 
 
 
Bild: Tv4
 

Sju saker ni inte visste om mig

1. Jag ogillar att låta mat stå framme. Jag får svettningar bara jag tänker på folk som låter smör eller mjölkpaket stå framme på diskbänken en hel morgon och förmiddag. Hu! 
 
2. Jag har aldrig somnat vid en nattning av barnen. Det är imponerande ändå, snudd på superkraft, med tanke på hur trött jag har varit under vissa småbarnsperioder. 
 
3. Jag HATAR all typ av skval-ljud. Vi har till exempel skvalmusik i fikadelen på kontoret, något jag alltid går och stänger av. Sedan går någon och sätter på musiken igen. Och så stänger jag av. Och så sätts det på. Och så stänger jag av. Och på så vis får vi alla sträcka på benen om dagarna. 
 
4. Jag dricker en kopp te varje vardagkväll. Ente ena kväller utan ena kôpp är mitt mantra. På västgötska.
 
5. Jag är alltid i extremt god i tid. Jag måste snarare hejda mig själv att inte vara i föööör god tid. 
 
6. En dålig sida jag har är att jag ofta vill justera saker som är bestämda. Inte att jag avbokar, utan mer att jag vill toppa det som vi har bokat. Jag tänker att saker kan bli ÄNNU bättre och ÄNNU roligare om "vi gör så här istället". Jag vill optimera livet liksom. Men min man kan bli rääääätt trött på mig. 
 
7. Jag kan ta loss mitt eget huvud och balansera i näven. Det är sant! Kolla:
 
 
 
 
 
Slut på saker ni kanske ändå visste om mig?

Dubbelt upp

Jag vet inte hur det är med era barn men när jag ber mina barn att ta på sig nya underkläder kan det mycket väl innebära att dom helt sonika trär det nya kalsongerna över de gamla. 
 
 
 
 
 
Smart ändå!
 
Ingenstans i sägningen "ta på dig nya kalsonger" sägs det ju "ta av dig de gamla" så själva reaktionen på uppmaningen är helt korrekt. 
 
Plus att man sparar tid genom att skippa avtagningsmoment. Säkert fem sekunder effektiv tid. Hur många sparade minuter det blir på en hel vecka har jag inte räknat ut men det är garanterat svindlande siffror. 
 
 

Rosé, rökelser och tågförsening

I fredags var jag och Matilda på jobb i Göteborg. 
 
En del andra viktiga saker hann vi också med. Exempelvis mat och rosé.
 
 
 
 
 
 
 
 
Samt ett besök på Regnbågen i Haga. Matilda, som har lagt sig till med en andlig sida, kom ut från butiken med både rökelser, oljor och diverse stenar. Snart kan hon säkert börja spå mig *längtar*
 
 
 
 
 
Själv la jag mina slantar på Monki. Jag hittade två skjortklänningar samt glasögonen som jag har på mig på bilden. Nöjd tjäj häj. 
 
 
 
Sen tog vi tåget hem till Skövde igen. 
 
Tydligen tar SJ en avgift på 1200 kronor om du inte har betalat för resan innan du stiger ombord. Jag kunde inte låta bli att tänka att... Det är kostnaden av en helt vanlig biljett? Pardon me, men jag har betalat över 2000 kronor någon gång när jag har bokat jobbresa till Stockholm med kort varsel. Så BAAAM SJ. Man kan visst köpa "biljett" ombord.
 
 
 
 
Jo jag vet, nu kommer ni komma med massa förnuftig biljettåsikter och slå hål på min slå hål på SJ, men vi kan väl låtsas som att jag är smart okeeeeeej?
 
Jag ÄLSKAR för övrigt att konduktören på tåget meddelade att hon följer mig och Matilda på Instagram.
 
- Ni brukar nämna att tågen alltid är sena, skrattade hon.
 
Och så skrattade vi. Och skämdes lite.
 
Och sen blev tåget sent. 
 
Haha... Åh ♥ Jag hyser någon slags hatkärlek till den svenska infrastrukturen. Helt klart. Dock bara kärlek till konduktören i fråga. 
 

Ångest

Jag har varit så skör den här veckan. Det har hänt så mycket konstigt och ångesten har legat och puttrat under ytan.
 
Men så är jag en person som inte gillar att älta saker eller hänga mig kvar i det som är tråkigt. Jag går hellre vidare och fokuserar på det som är roligt och bra. Där med känner jag att jag även vill blogga om det som är roligt och bra för livet är fullt att braiga grejer, varje dag.
 
Jag vill ha en glad energi här på bloggen. Inte för er skull, utan för min skull. Men vad sänder jag då ut till er? En bild av mig som ständigt happy clappy? Det är inte rättvist för jag är inte alltid happy clappy. 
 
Därför vill jag nämna att jag har varit skör den här veckan. Och glad också! Och ångestfylld. Och tacksam. Och glad. Och ledsen. Och... Fasen vad mycket känslor man känner hela tiden? I alla fall jag. Och det är ju helt okej. 
 
Men skörheten och ångesten får gärna lämna till nästa vecka. Tack och bock. Ni hittar ut själva. 
 
 
 

30. Hämnden är ljuv

Avsnitt 30 av Veckans Smash osar hämnd.

 

Regina har nämligen googlat fram artiklar och intervjuer som jag har medverkat i genom åren vilket involverar både koalabjörnar, bil-tester och radiodokumentärer. I synnerhet radiodokumentären som jag medverkade i 2011 förvånade mig, det låter INTE som jag!

 

Vidare är jag, som ni vet, aktuell som "cover girl" och Regina har blivit intervjuad i Expressen där hon sätter ner foten gällande en skammande reklam. Väl rutet!

 

Vad är det förresten för nytt, användbart ord som jag har lärt mig? Det får den som lyssnar veta... Joråsatte.

 

Det och mycket mer i Veckans Smash! Hoppas ni gillar!

 

 

Tandfråga

Femåringen i vår familj är i tandtappartagen. Han har tappat en tand än så länge och har nu ett helt gäng tänder som är lösa. Höger framtand är han speciellt intresserad av att bli av med, han vickar tålmodigt på den varje dag men det är en seg rackare. 
 
- Mamma, vad händer om man tappar en tand som man redan har tappat? undrade han häromdagen. 
 
Relevant fråga ändå. 
 
Jag förklarade att tappar man en tand som man redan har tappat innebär det nog tyvärr att man inte får några fler tänder just där. Då får man skaffa sig en låtsastand. 
 
- Så här? undrade femåringen. 
 
 
 
 
Eh. Ja. Ungefär så där. 

Cover girl

Kolla här! 
 
Nu har tidningen Bra Affärer kommit ut och titta vem som är på omslaget:
 
 
 
 
Ta-da!
 
Eders Bloggiga Höghet Spider von Chick. 
 
Idag har jag slängt mig med ordet "cover girl" liiiite för många gånger för att det ska vara charmigt. Men som sagt, jag får passa på.
 
Jag tänkte först att det här är mitt första tidningsomslag. Men sedan påminde min kompis Rebecka mig om att min tunga var med på omslaget av vår gymnasieskoltidning Pirri Pirri (jag duttar tungan på en chillifrukt) (fråga inte). Så det här är mitt andra tidningsomslag, för ordningens skull. 
 
 
 
 
 
Det var alltså Bra Affärer som jag blev intervjuad av för några veckor sedan. Jag länkar till intervjun när den ligger på webben. 

En beef

Jag och min telefon har i dagsläget en beef! 
 
Varför? 
 
1. Den kidnappar mina bilder 
När jag på olika vis ska använda bilder på telefonen (vilket jag gör hela tiden i mitt jobb) säger telefonen "det går inte hämta bilden just nu, försök igen senare". Då har mitt iCloud, eller vad det nu är, tydligen kidnappat bilden och vägrar låta mig komma åt den? Ursäkta?? VEM är master i vårt förhållande egentligen? Är det möjligen telefonen eller hon som betalar för telefonen?? Obs. Retorisk fråga. 
 
2. Den vägrar låta mig fota nya bilder
"Utrymmet fullt" meddelar telefonen ideligen. Det spelar ingen roll hur många appar jag raderar, att jag rensar vilt bland mina sms och offrar minnen av familjen, den vägrar ge mig mer utrymme! Just nu fintar jag den genom att fota via Instagram, då sparas bilden automatiskt i min bildmapp. HA! Det tänkte du inte på va?? Va va va?? (jo jag skriver alltså direkt till min telefon nu). 
 
 
 
Upprörd bild fotad via datorn.
 

Proppen och lur av system

Ikväll har vi sprunigt Proppen som går av stapeln varje onsdag här i stan.
 
Det är en springrunda där man får köpa en nummerlapp och sedan springa 1 km (om du är barn) på tid. Kommande dag hittar du din tid i tidningen eller på webben. Det här är mycket populärt bland barnfamiljerna i Skövde. Alltså, MYCKET populärt. Det har nästan nått Justin Bieber konsert-proportioner och köerna ringlar sig LÅNGA redan en halvtimma innan första starten. 
 
 
 
 
 
 
Men pass opp! Vad inleder familjen Spiderchick Proppen med? Springrundan? HAHA! Bitch please.
 
Vi inleder naturligtvis med att köpa den obligatoriska korven och festisen. På så vis förekommer vi den gigantiska korvkön som snart bildas när folk har sprungit färdigt. Så medan resten köar för att springa seglar vi ledigt och fritt in vid korvstationen.
 
HUR SMART?
 
Snacka om att lura systemet!
 
Och när alla andra sedan står och köar för en korv då glider vi förbi med MAGARNA REDAN FULLA!
 
Hahahahaha!!
 
Åh...
 
Va?
 
Vad säger ni?
 
Jo, jag behöver eventuellt skaffa mig ett liv ja.
 
 
 
 
 
Huuuuuur som helst. 
 
Idag blev jag otroligt imponerad av femåringens spring-skills. Tidigare år har han mest varit intresserad av att leta kottar och har möjligen tagit sig tid att bryta ihop utmed banan. Men idag? Han flög fram! Nu stannar han snart nu stannar han snart tänkte jag. I synnerhet i uppförsbackarna. Men det gjorde han inte? Han sprang och sprang. Jag hann knappt inte med? Åh vad stolt jag blev över honom ♥
 
 
 
 
 
 
 
Nästa vecka springer vi igen och fortsätter självklart att lura systemet. 

Min tid i London

Någon undrade över min vistelse i London och ville att jag skulle berätta mer om det. Så himla klart kan jag göra det! För att citera familjens femåring. 
 
Jag bodde i London 2003-2005 troooor jag... Minnet börjar svika mig vad gäller årtal. Men så var det nog.
 
Faktum var att jag flyttade dit en sväng redan sommaren 2002. Jag bodde i ett hus i Putney med två killar från Sydafrika samt en kompis och hennes pojkvän. Den kombinationen var inte klockren, jag kände mig hyfsat mycket som ett tredje hjul. Att jag olämpligt nog åkte dit mitt i sommaren resulterade även i att det fanns noll komma noll lediga jobb. Alla hade redan tillsatt sina sommarvikarier och cheferna var på semester. Så jag tillbringade dagarna med att åka buss och promenera runt. Jag såg nog prick varje hörn av London. 
 
 
 
Bild från när jag i tveksam outfit promenderade runt och såg hela London. 
 
 
 
Det var på ett sätt mysigt att upptäcka London men samtidigt ensamt. Jag har nog aldrig känt mig så ensam faktiskt. Tillslut fick jag ändå jobb på ett fik på Fullham road men tyvärr vantrivdes jag där och sa upp mig efter två veckor. Att blanda cappuccino och servera kex till rika överklassdamer var inte min grej. Efter några veckor åkte jag hem till Sverige igen. 
 
Jag kände mig besviken över att Londonvistelsen inte hade blivit som jag önskade. Jag hade ju sett framför mig hur jag skulle jobba i en cool klädbutik, lära känna massa nya människor, gå på pub och ha massa kul. Men så blev det inte. Det blev mer av ett magplask. 
 
Jag var hemma ett tag, jobbade och sparade pengar. Jag var även ute och backpackade några månader med Spiderpapa och våra kompisar (den resan beskriver jag lite här i punkt nummer två). När jag kom hem från backpackingen kände jag att nej, nu ger jag London en chans till! Jag jobbade som en gnu i kassan på Ica och sparade ihop en buffert på 10.000 kronor (mycket på den tiden) och så gav jag London ännu en chans. 
 
Den här vändan gick det mycket bättre! Jag hittade boende i ett hus i West Kensington tillsammans med fyra tjejer från Australien och Nya Zeeland. En av tjejerna hette Tracey och hade samma födelsedag som jag. Vi kom väldigt bra överens. Henne har jag fortfarande kontakt med. 
 
Sen gick jag runt på shoppinggatan Oxford Street och sökte jobb. Tillslut nappade TopShop Oxford Cirkus och jag fick komma på en intervju. En gruppintervju PÅ ENGELSKA. Såklart. Men jag klarade det och fick jobbet. Jag minns att jag var SÅÅÅ glad och lycklig för TopShop var min drömarbetsplats just då. Dessutom jobbade min kompis Carolina där (ni vet hon som bor i Norge nu). Senare fick min kompis Rebecka (som bor i Norrköping) också jobb där. Jag lärde även känna massor av nya människor och hade ett gäng riktigt roliga månader på TopShop. 
 
 
 
Här jobbade jag. Bildkälla: vistilondon
 
 
Förutom Carolina och Rebecka bodde även flera andra kompisar från Skövde i London, vi var som en liten familj som såg efter varandra även om vi inte bodde tillsammans. Jag lärde känna en tjej som heter Stina och vi bondade extra mycket. Vi var nog nästan lite kära i varandra ett tag, på ett kompissätt alltså. Vi träffades jämt jämt och hade SÅ roligt tillsammans. Stina bodde med ett gäng killar från Australien och tillsammans med dom var vi iväg på en hel del äventyr.
 
När jag och Stina började tröttna på Londonlivet kom vi på att vi skulle åka till Kos och jobba. Ett kanske inte så jättebra beslut, men det visste jag ju inte då. Vi sa upp boende och jobb i London och så åkte vi till Grekland. Jag vantrivdes tyvärr från dag ett. Att jobba på en restaurang på Kos var INTE min grej. Fy. Jag mådde riktigt dåligt och efter sex veckor tog jag flyget hem. Sen var jag i Skövde över sommaren innan jag återigen tog mitt pick och pack och åkte till London. Den här gången flyttade jag in hos Rebecka som just då bodde i en lägenhet på Hammersmith road tillsammans med fem tjejer från Brasilien.
 
 
 
Det KAN ha varit precis det här huset vi hade lägenhet i. Om inte såg det i alla fall ut ungefär så här. 
 
 
Det var både lärorikt och roligt att bo med dessa tjejer! På söndagarna brukade dom laga en Brasiliansk gryta med svarta bönor som var sååååå god. Jag minns en gång när jag visade mina bikinitrosor, som just då hade en boxerliknande modell, och Brassetjejerna höll på att svimma av förfäran. Dom hade aldrig sett så stora trosor förut. Själva var dom, från stränderna i Brasilien, vana vid stringvarianter. Jag minns även den gången en sjätte tjej från Brasilien temporärt flyttade in hos oss. Hon kunde inte ett ord engelska men skulle hitta både jobb och boende till sig och mannen som snart skulle flytta efter. Hon var SÅ bekymrad och grät varje dag. Både hon och mannen hade lagt varenda sparad krona och förhoppning på den här flytten. Jag och Rebecka tog henne under våra vingar och hjälpte henne både med engelskan och att hitta ett boende. Jobb fick hon också till slut. Undrar om hon och mannen bor kvar i England idag? Tyvärr minns jag inte vad hon hette. 
 
Hur som helst. Under den här tiden hade jag fått jobb i klädaffären Urban Outfitters på High Street Kensington. Också en arbetsplats som jag trivdes jättebra på. Många av de jag jobbade med där har jag fortfarande kontakt med över sociala medier. Boendet på Hammersmith road gjorde att jag kunde promenera till jobbet vilket var lyxigt för att vara London. 
 
 
 
I den här butiken jobbade jag. 
 
 
 
Plötsligt en dag sa vår hyresvärd upp lägenheten vi bodde i med Brassetjejerna och vi splittrades. Jag och Rebecka flyttade istället in i en lägenhet i Sheperds Bush. Där bodde ett par från Australien och ett par från... Hm... Om det var Bulgarien? Killen i det senare paret hette i alla fall Mario och vi kallade honom för tv-spelsgubben när vi ville prata om honom utan att han förstod. Ja, eftersom att Mario är namnet på gubben i SuperMario (smart eller smart?). Vid det här laget var jag och Rebecka ganska trötta på att festa och hålla igång 24/7 så vi hade en lugn period i den här lägenheten. Jag läste böcker av Sue Townsend om kvällarna (berättelserna om Adrian Mole är så sjukt roliga) och Rebecka plöjde bibeln (oh yes). Vi hade inga iPhones på den tiden förstår ni, ingen dator heller. Jag gick till ett internet-fik i närheten när jag ville maila. 
 
 
 
Jag på Camden Market där vi ofta hängde på söndagar. 
 
 
 
Well. Efter en tid skickade jag det där kärleksmailet till Spiderpapa ni vet. Vi blev tillsammans igen och så bestämde vi oss för att åka till Thailand några månader. Efter Thailandsresan flyttade jag tillbaka till Sverige. Till Göteborg närmare bestämt där jag Spiderpapa bodde under flera år. Jag pluggade, jobbade, startade en blogg, fick barn... Och ja, här kommer ju ni in i bilden. Den historien känner ni till, om man säger så. 
 
Jag är väldigt glad över min tid i London. Jag lärde mig mycket och det var nyttigt att komma från lilla Skövde till en mångkulturell storstad. Det som jag har återgett i det här inlägget är bara en bråkdel av allt det som jag hann uppleva. 
 
Nu har jag inte varit i London på många år men jag planerar att snart åka dit tillsammans med Rebecka och Carolina och följa våra egna fotspår. Kolla in alla gator vi bott på och besöka våra gamla arbetsplatser. Det vore sjukt kul! 
 

Så himla klart

Fun fact: Föregående bild på mig i ovig position fotades av femåringen.
 
Jag måste säga att det är oerhört lyxigt att ha barn i fotograferingshjälpsam ålder. I synnerhet när man som mamma är bloggare. Åttaåringen har i och för sig glidit över i ett stadie där han inte längre vill hälpa till så värst mycket på grund av att han oftast har mer viktiga saker för sig. Femåringen där emot är fortfarande i stadiet då han meeeeer än gärna är behjälplig med allt och inget. 
 
- Kan du fota mamma när jag sitter så här? bad jag honom igår. 
- Så himla klart kan jag göra det! svarade femåringen. 
 
Jag tror att det är uttrycket "självklart kan jag göra det" han egentligen söker.
 
Men så länge fungerar "så himla klart" perfekt. Så himla klart. 
 
 
 
Lelle fotografen. 
 

Viloposition

Igår körde jag ett body balance på gymmet. Det är stretching, styrka, avslappning, mindfullness och lite allt möjligt inbakat i det passet.
 
Det är så himla skönt att stretcha ut kroppen och mindfulla knoppen! En timma försvinner i ett nafs. 
 
Igår lärde jag mig att man gärna ska sitta så här 30 minuter om dagen. Det är en så kallad "viloposition" som är superbra för höfterna. 
 
 
 
 
 
 
Ja fast man ska ha hälarna i golvet förstås och möjligen sitta betydligt rakare i ryggen. Hur nu det någonsin ska bli möjligt för mig?? Hela jag måste bli cirka 450% vigare och smidigare. Men jag tänker att jag ska öva på detta en stund varje dag och vips kanske hälarna får kontakt med golvet? Just nu är det på intet sätt en "viloposition" för mig eftersom varje gång jag sätter mig ofrivilligt kvider något i stil med oooooöööööiiiiiiooo... Tjejen som håller i body balance-passet där emot kan vila med benen bakom huvudet. Typ. 
 
Japp. Nu vet ni vad jag kommer pyssla med framöver.  
 
 

Varm macka med...

Ursäkta bild på uppsliten varm toast men... 
 
 
 
 
 
 
Kan vi snacka om den röda lilla rackaren. Tomaten! 
 
Varför blir den alltid ÖRTTIO MILJARDER GRADER VARM?? Jag tror alltid att tomat är en god idé på varm macka men det är det inte! Den kommer ju ut ur ugnen som en rykande het kolbit och förhalar hela ät-upplevelsen eftersom jag måste vänta jättelänge på att den ska svalna. Till slut tröttnar jag på att vänta och så plockar jag helt sonika bort den så jag kan börja äta någon gång.  
 
Min man har en teori om att tomaten blir varm för att det är så mycket vatten i den. Den kokar liksom. Och det låter ju rimligt. Men sen tänker jag på gurka, som ju består av 96% vatten, skulle den bli lika varm? Jag vet inte. Jag vet bara att jag måste sluta tycka att tomat är en god idé att värma upp under ett lager ost. 
 

Festival

Vi var på festival igår! 
 
- Roskildefestivalen, undrar ni?
 
- Nej nej Tranfestivalen! Vid Hornborgasjön.
 
Ni vet, varje år kommer det tusentals tranor för att dansa och rasta vid en sjö mellan Skövde och Skara. Man kan säga att det är en slags rave-fest för tranor som pågår. Dom dansar med varandra för att bonda, barn som vuxna fåglar. Detta vill man INTE missa. Eller nja, jag har nog missat det varje år de senaste 20 åren men nu så. Barnen ville gärna spana in dessa ståtliga fåglar. 
 
Vi började med att åka till Hornborgasjön Naturum-nånting. I sann västgötsk anda kôsta dä inte nôt å gå in och det uppskattade vi. 
 
 
 
 
 
Vi spanade och spanade efter tranor. 
 
 
 
 
Men vi såg inga? Det var extremt tran-fritt. 
 
På sin höjd såg vi en mås eller två. 
 
 
 
 
Det var då vi förstod att vi hade åkt fel. Tydligen pågick tran-discot i södra delen av sjön. Så vi packade in oss i bilen och åkte dit. 
 
Ja menar kolla! Vilken fest! 
 
 
 
 
 
Lelle tran-spanar´n. 
 
 
 
 
 
 8700 tranor var på plats. Man måste ändå beundra den personen som räknar alla fåglar, VARJE DAG.
 
 
 
 
 
Vips var åttaåringen och hans kompis på väg att möblera om bland siffrorna. 78 tranor höll det på att bli innan jag avbröt möblemanget. Liiiite segt för den som har räknat till närmare niotusen för att sedan bli själpt av två åttaåringar med för långa fingrar. 
 
 
 
 
 
Sen fikade vi kalla pannkakor på en alldeles perfekt picknick-stock. 
 
 
 
 
 
 
Eventeullt flyger tranorna vidare till Norge snart. Annars rekommenderar jag er att förära Hornborgasjön med ett besök under dessa discotider. 
 
 

Vab-lördag

I fredags natt hade femåringen feber så hela gårdagen fick vi hålla oss hemma för att kurera.
 
Spiderpapa var i Stockholm på jobb och jag och barnen hade bjudit hem kompisar men nu fick vi ställa in det. Sååååå tråkigt. Speciellt när vädret var superfint och alla jag följer på Instagram var igång och grillade, kalasade, umgicks och levde lajf. 
 
Men visst. Jag unnade alla detta. Verkligen. 
 
 
 
 
 
 
Äldstebarnet stack ut med kompisar. Det kändes skönt att han slapp sitta hemma en hel dag. Han cyklade iväg i jeans och luvtröja och kom hem så här. 
 
 
 
 
 
Man måste ändå älska väder-optimismen som bor i barn. 
 
A ja. Idag är vi alla pigga och vi sov gott i natt! Yey! Så tacksamt. Femåringen studsade upp redan vid sju. Jag vaknade vid åtta och såg det här skräpet på mitt sängbord. 
 
 
 
 
Ett tecken på att jag eventuellt mumlade mmmmm i sömnen när femåringen frågade om han fick glass till frukost.
 
Eh. Ja. 
 
Men efter veckans vabberier bli det nu ordning på torpet. 
 

29. Hellre fel än långsamt

Avsnitt 29 av Veckans Smash går i racerfart! Ändå lyckas vi avhandla en hel del. Exempelvis Reginas okända Youtubekarriär, min barbariska metod för att sy upp gardiner och vad konsekvensen kan vara av att läsa för fort.

 

Jag och Regina finner också en gemensam nämnare: Vi har båda en tendens att vara ganska eh... Slarviga.

 

Jag har dessutom googlat runt och hittat flera år gamla intervjuer med Regina. Skulle hon svara samma sak på frågorna idag? 

 

Hoppas ni gillar avsnittet! Vi är glada och lite stolta över att lyssnarsiffrorna för podden bara ökar och fler hittar till oss. Kul! Tack för att ni lyssnar!

 

 

 

Glass och tacksamt toalettbesök

Tidigare idag när magsjuke-karantänen hade löpt ut åkte jag och kidsen ner till stan. Målet var att hitta sommarkläder inför vår Cypernresa. 
 
Kolla här vad vi hittade, alla glassar 10 kronor styck på Flying Tiger? Så prisvärt!
 
 
 
 
 
Skål sa jag och barnen för att vi fick glassen typ 60 kronor billigare än om vi köpt den i en annan butik. 
 
 
 
 
 
Nackdelen med att köpa glass på Flying Tiger var dock att det inte fanns några servetter att tillgå. Så jag fick "raka" bort glass från barnens munnar med min glasspinne. Det tyckte dom var väldigt roligt och eventuellt har jag ofrivlligt startat en ny trend inom familjen. 
 
 
 
 
 
Sen fastnade vi här. Klassiker.
 
 
 
 
Plötsligt blev femåringen kissnödig.
 
OH NO!
 
Alltså det är inte det att man som förälder nekar sina barn känslan av att känna ett behov. Det är bara det att man som förälder genast försöker tänka ut 1) var finns det en toalett? 2) hinner vi dit? 3) har jag mynt till den jäkla toaletten? Svaret på sista frågan är alltid NEJ där av OH NO! 
 
Jag chansade och frågade butiksbiträdet i leksaksaffären om vi kunde få låna någon slags personaltoalett? DET FICK VI! Åååå... Jag blev så tacksam att jag nästan höll på att köpa ett "comic puzzel" för 199 kr. Bara för att vara snäll. 
 
 
 
 
 
Fast sen såg jag den här sexistiska varianten och blev mindre sugen. 
 
 
 
 
 
Alltså, jag HAR humor. Det vet ni. Men en del humor behöver både uppdatering och mer finess. 
 
Nu är barn och pappa ute och spelar fotboll med grannarna och jag ska laga middag med en podcast i öronen. Bra fredag. 
 
Häpp!

Tacksamhet gånger två

Vi verkar ha klarat oss från vidare magsjuka! YEY! Tacksamt. 
 
Vet ni vad? Nä det klart ni inte vet för ni är väl inga tankeläsare heller. Men igår kom jag till insikt med vilken årstid då det är som allra bäst att ha hus (eller för all del en balkong) - VÅREN.
 
Höst och vinter är ju strunt samma. Sommaren visst, samtidigt är man iväg mycket på sommaren och aktiverar sig på olika vis så huset är inte bärande för utevistelse. Men våren med dess skiftande väder och temperatur, då är det gött att kunna vara spontan. Typ - just precis nu är solen framme, vinden stilla och jag har tid att slappa en stund. Att då kunna koka en kopp kaffe, grabba en tidning och kliva ut på altanen bara så där, det är MAGI för en som bott i lägenhet utan balkong alldeles för länge. 
 
Eller det här med att barnen utan vidare planering kan springa ut och cykla, spela fotboll och leka med grannbarnen. Det är också magi. Vi hade ju inte ens en gård utanför vår förra lägenhet. Dessutom extra härligt nu när barnen är större och vi inte måste vara dom i hasorna varje sekund. 
 
Mm. Allt det gör mig extra tacksam att vi till slut hittade vårt lilla radhus efter år av letande och budande. 
 
 
 

Det som inte ska nämnas högt

Idag har vab stått på schemat. Det som helst inte ska nämnas högt har nått familjen... Jo just precis. MAGSJUKA. Trolig magsjuka i alla fall. Än så länge är det koncentrerat till en person och ett tillfälle som inföll under gårdagen så vi hoppas INNERLIGT att det stannade där.

 

Idag fick jag hur som helst ställa in både panelande för radio Skaraborg samt panelande för ett event med Länsförsäkringar. I synnerhet det senare kändes väldigt tråkigt att behöva ställa in, men what to do? Min man är i Göteborg på jobb och det är svårt att få barnvakt till magsjuka barn. Har du maginfluensa i familjen vill nämligen absolut INGEN ha med dig att göra. Vilket jag kan förstå. 

 

Så här:

 

Kom till jobbet måndag morgon och berätta för dina kollegor att du har med dig en giftig gas i väskan och alla ba a ja det är väl inget som inte ventilationen kan ta?

 

Kom till jobbet måndag morgon och berätta att ditt barn kräktes i helgen och folk FLYR ut genom närmaste nödutgång GAAAAAAAAAH!! Larmet går. Någon tar upp en spruta och injicerar vitpeppar direkt in i blodomloppet. En annan springer förbi med syrgasmask framför ansiktet. En tredje står och sprutar vildsint med brandsläckaren pyyyyyyyysh!! Ingen fattar varför riktigt men det känns rätt att ta fram en brandsläckare i samband med rykten om magsjuka. 

 

Ingen vill ha med dig och din maginfluensa att göra. INGEN. På den nivån är det. 

 

A ja. Idag har jag marinerat hemmet i klorin, tvättat allt som tvättas kan och hoppats på det bästa.

 

 

 
 

Svettig parkering

Vid trottoaren utanför vårt hus finns det en brunn. Här brukar vi parkerar vår bil. När jag stiger ur bilen stiger jag därför inte helt sällan ut bredvid brunnen. Varje gång det händer blir jag alldeles svettig vid tanken på att jag skulle råka tappa telefonen mellan gliporna eller att mina nycklar på ett förtrollat sätt ska hoppa ur fickan och ner i avgrunden. HU!
 
Undrar om det faktiskt händer att folk tappar saker i dessa brunnar? Typ pengar, plånböcker, telefoner, nycklar..? 
 
Någon med erfarenhet? Tell me! Stig fram ur skuggorna eller tig för evigt. 
 
 
 
 

Glassätning med en plan

Små barn och glassätning alltså... Inte så mycket finess. Har ni tänkt på det?
 
Barn liksom bara hugger in på glassen utan utan någon som helst övergripande plan. Hugg med tänderna i botten på glassen, hugg på sidan, hugg ovanifrån... Allt äts i en enda salig röra oftast med resultat att alldeles för mycket glass balanserar på alldeles för lite fästyta mot pinnen/struten. 
 
Min egen glassätning må se spontan ut, men nej nej den är noga genomtänkt och planerad.
 
Nogger till exempel - först skalar jag av överdraget, bit för bit. Sedan slickar jag i mig vaniljen. Slutligen avnjuter jag nougatinnandömmet (godast av allt).
 
Eller päronsplitt - först äter jag av isglassöverdraget. Alltihop. Sedan påbörjar jag vaniljen. Jag geggar på intet sätt ihop dessa två komponenter. 
 
Mitt finaste glassminne måste för övrigt vara när åttaåringen var liten, typ 4-5 år, och av oklar anledning alltid ville köpa lakritspuck. Dock tyckte han inte om själva lakritsöverdraget (!) utan det fick jag lov att gnaga bort åt honom. 
 
HA!
 
Det är ju som att någon skulle köpa en Marabou chokladkaka och ba - jag vill bara ha pappret, kan du ta chokladen.
 
Jag har aldrig varit så lycklig kring glassätning varken förr eller senare. 
 
 
 
En glass innan huggandet börjar. 
 
 

Jag tog tag i det

Häromdagen kände jag bara att nu - NU - är det dags! Det finns ingen anledning att vänta längre, det är hög tid att...
 
Lära mig spela banjo? 
Fånga mina drömmar?
Måla en tavla?
Köra ett spinningpass?
Plugga mandarin? 
 
Nej nej.
 
Det är hög tid att... 
 
KOKA UPP ALL SLATT-PASTA! 
 
Så kände jag. 
 
Jag vet inte hur det är med era skafferi men i vårt skafferi har vi otaliga paket och påsar fyllda med slatt-pasta. Det vill säga en mängd pasta som är för liten för att koka till en hel måltid men ändå för mycket för att det ska kännas legitimt att slänga. Med andra ord, man befinner sig i någon slags pastamässig rävsax. Men nu fick jag alltså det briljanta rycket att koka upp alla slattar som tillsammans fick bilda en hel måltid. 
 
 
 
 
 
 
Barnen tyckte att det var festligt att få välja på både makaroner, skruvar och andra pastaformationer. Själv känner jag nu en oerhörd lättnad över att ha avlägsnat detta slatteri från vårt skafferi. Bra gjort Moa! 
 
*klappar mig själv på axeln för om inte jag gör det vem ska då göra det*

En glad nyhet

Jag har ju helt glömt bort att berätta det absolut viktigaste som har hänt det senaste - JAG HAR BLIVIT FASTER ♥
 
Lördag den 7/4 omkring 02:30 vaknade jag av ett sms och tänkte vem i hela friden messar nu? 
 
Eller nej, i ärlighetens namn tänkte jag snarare VEM I HELSKÖTTA MÄSSAR NU??
 
Men så lyfte jag telefonen och insåg att det var ett högst relevant meddelande att skicka mitt i natten. 
 
 
 
 
 
 
Det blev en liten gosse.
 
Ändå flinkt av en sprillans nyfödd att genast höra av sig till sin faster och farbror för att meddela sin ankomst till världen. Det kommer bli något stort av detta barn ♥ Det känner jag redan nu. 
 

Tre roliga

Okej. Jag river igång denna tisdag med tre roliga grejer som jag just hittade på Twitter. 
 
 
 
 
 
1. HAHA! Risken finns att det kommer blinka ganska tomt vad gäller spelförfrågningar för denna gosse.
 
 
 
 
 
2. Tillsammans med barn är man aldrig säker ♥
 
 
 
 
 
3. HAHA... Man bara måste älska att fotografen av en slump (?) fångat Norges stadsminister gör sten, sax, påse. Och vidare måste man bara älska att redigeraren har valt att publicera bilderna på det här sättet.
 
Mm.. Dagens roliga var´e. 

En liten del i historien om oss

Jag fick en fråga. 
 
Har du någonsin berättat hur ni spiderparet träffades?? Mvh någon som behöver tips över hur man hittat någon så rätt.......
 
Jag har berättat om hur jag och min man träffades någon gång va? Men jag kan berätta det igen! Jag såg min framtida man (vilket jag ju inte visste då, men ni fattar) på ett uteställe i Skövde. Året var 2001, jag var 17 år och jag tänkte direkt att honom ska jag ha! Jag tyckte att han var supersnygg och hade SÅ fina ögon (jag har alltid älskat bruna ögon och älskar att våra barn nu har det). Så jag raggade helt enkelt upp karln. What else to do liksom? 
 
Snart märkte jag även hur snäll, omtänksam, trevlig och rolig han var. Framförallt snäll. Snäll är fasen en underskattad egenskap. 
 
Vi hade vår första dejt 11 september 2001. Japp. DEN september 11. Sjukt nog. Efter en trevlig dejt sa vi hej då och gick åt var sina håll. Efter någon timma fick jag ett sms från Spiderpapa där det stod något i stil med förresten, jag glömde ju fråga om du vill ses igen? Frågan gjorde mig förvånad. För mig var det nämligen helt SJÄLVKLART att vi skulle ses igen, haha. Jag hade inte ens tänkt tanken att det fanns ett annat alternativ? Jag svarade genast JA! 
 
Sedan följde den där klassiska tiden ni vet, man träffas typ jämt men vet ändå inte riktigt om man är ihop eller ej? Men så en kväll umgicks vi med några kompisar och plötsligt refererar Spiderpapa till mig som sin "flickvän". BAAM! Lycka! 
 
Sedan dess har vi varit tillsammans. Med en kortare brejk på några månader då jag bodde i London och trodde att gräset var grönare på andra sidan. Det var det inte. Tvärt om var gräset på andra sidan ganska torrt och tråkigt. Efter att vi hade haft en del vänskaplig kontakt mailade jag ett långt och känslofyllt mail till Spiderpapa där jag skrev att jag gärna ville att det skulle bli vi igen. Efter en stund ringde han upp på min mobil (ingen iPhone på den tiden) och då vågade jag inte svara?! Haha. Jag var så skraj att han skulle säga nej. Men det gjorde han inte.  
 
Nu har vi varit tillsammans så pass länge att jag har lärt mig att det inte alltid är guld och gröna skogar i ett förhållande. Jag går inte runt och försöker eftersträva att vi ska vara svinkära i varandra för det är man inte alla dagar efter typ sjutton år. Där emot älskar vi varandra och bryr oss om varandra. Jag vill alltid min man gott. Han vill alltid mig gott. Tillsammans är vi världens bästa team. 
 
Jag tror att träffar man rätt så är det lätt. Kärlek ska inte vara komplicerat, det är bara något som Hollywood lurar i oss. Med komplicerat menar jag att du inte ska behöva spela några spel eller vara någon du inte är. För att förhållandet ska bli långvarigt tror jag att det är viktigt att ge varandra utrymme att utvecklas. Att ge och ta. Och att inse att bara för att man inte alltid är ON FLEAK vad gäller romantik så är inte förhållandet dåligt. Jamenar jisses vad mycket vardag och diskbänksrealism man hinner uppleva under 17 år?? Jag skulle kunna fylla en hel blogg om det! Vilket jag ju eh... Gör också. 
 
Japp. Det var en liten del i historien om oss. 
 
 
 
Här är vi 18 och 20 år. 
 

Ensamvecka

Den här veckan är Matilda iväg till Norge och åker skidor den lilla glidaren (i dubbel bemärkelse med andra ord) så jag är förhållandevis ensam på kontoret. Ja förutom våra andra kollegor då men dom sitter inte i samma rum som jag och vi jobbar inte lika tight. 
 
Det negativa med att Matilda är borta är att jag inte har någon att avhandla stort som smått med. 
 
Jag har alltid så mycket att säga till Matilda! Varje måndag morgon riktigt bubblar det i mig av allt som jag vill komma ihåg att nämna. Saker som hänt, grejer folk gjort, inlägg jag sett på sociala medier, debatter jag följt, artiklar jag läst, känslor jag känt... Har jag upplevt något RIKTIGT avhandlingsbart räcker det med att jag snurrar in på kontoret med lätt uppspärrade ögon så vet Matilda att nu - NU - är det bäst att trycka på kaffemaskinen en extra gång. Ja, och vice versa förstås. 
 
Men idag.
 
Tomt.
 
Jag har endast en beige vägg att samspråka med. 
 
Det positiva är att beiga väggar inte är speciellt sociala så jag kommer antagligen få mycket gjort. 
 
 
 
Spajdan funderar över beiga väggars sociala förmåga. 
 

Var inte rädda

Idag fyller kära, kära Spiderpapa år. Denna ööönderbara man och pappa.
 
Vi firade med frukost på sängen och åttaåringen hade slöjdat en smörkniv i present. Den har han längtat sååååå efter att få ge bort. 
 
- Jag längtar till söndag... har mumlat ända sedan i måndags och nog sett fram emot denna födelsedag mer än födelsedagsbarnet själv. 
 
Men så är det ju även en härlig känsla att få ge. 
 
Femåringen å sin sida har haft fullt sjå med att hålla tungan rätt i mun och INTE berätta om smörknivspresenten. Lite risky att vi delgav honom informationen från första början, kan jag tycka. Att berätta en hemlighet för en femåring är ju lite som att lämna ut sina uppgifter till Facebook - det läcker gärna. Men femåringen klarade att hålla på uppgifterna, som väl var. Vilket är mer än vad man kan säga om Facebook. 
 
 
 
Nyslöjdad smörkniv in action. 
 
 
 
Vidare fick Spiderpapa biljetter till Henrik Schyfferts show, så den var vi sett idag. "Var inte rädda" heter föreställningen. Spiderpapa var ironiskt nog rädd innan det började för vi satt farligt nära scenen och det vet vi ju alla hur lätt hänt det är att bli indragen i en stand up-show. Men det blev vi inte. Några andra på raden framför blev istället kvällens driftkuckun. Pjuh. 
 
 
 
 
 
 
 
Föreställningen var för övrigt SÅ BRA! Speciellt delen om jämställdhet och delen om hur lång tid det tar för en svensk att komma ut i arbetslivet. Sjukt kul. Ni som vet vet. 

Kläm kläm kläm

Jag har haft någon slags märklig plopp på min övre ögonlock som jag i helgen kände mig nödgad att klämma. Inget konstigt med det då jag har haft kläm-tourettes sedan barnsben. Kläm-tourettes betyder att man har väldigt lite / ingen impulskontroll när det kommer till att klämma saker så som finnar och andra "ploppar" som sticker ut från kroppen. Det spelar ingen roll om ploppen sitter på kanten av en ögonlock där skinnet är ungefär lika tjockt och härdat som ett nyfött grässtrå, det SKA klämmas. 
 
Japp, jag klämde alltså på ploppen med resultatet att min ögonlock snabbt svullnade upp till dubbel storlek. Jättetrevligt! Om man tycker om att se saker och ting ta nya proportioner. 
 
Efter någon timma insåg jag att den där "ploppen" med största sannolikhet var en vagel in da making. 
 
Grattis till mig! Jag har nog aldrig haft en vagel innan. Nu har jag googlat och rådet är tydligen INTE att klämma eller på något vis bruka våld på vageln. Rådet är att vänta ut och möjligen "massera" med varmt vatten. 
 
Alltså, ni förstår väl att en vagel som inte får röras + mig är som att släppa in ett barn i en godisbutik och säga att här får man inget äta. 
 
...
...
...
...
...
 
 
Det kommer bli några långa dagar framöver. 
 
 
 
Bild från en dag då jag inte hade en vagel. 
 

28. You raise me up

Avsnitt 28 av Veckans Smash ya´ll. 

 

Är det så att människor som alltid är sena lever längre? Vem av mig och Regina tror ni springer till bussen och vem är på hållplatsen i mycket, mycket, mycket god tid? 

 

Jag levererar det främsta skälet till varför jag ALDRIG skulle kunna vara med i Robinson och det handlar knappast om matbristen... Regina berättar om den gången då hon var med i Big Brother och inte blev utsläppt från huset trots att hon ville åka hem?!

 

Förresten, hur lätt är det inte att hamna i ett "you raise me up"-moment? Väldigt lätt! Alla har vi varit där, men bara en gång har det sänts på tv... He. 

 

Det och mycket mer i veckans avsnitt! Hoppas ni tycker om´et. Jag tycker VÄLDIGT mycket om att podda med Regina. Charmigare och smartare päschon får man leta efter. 

 

Häpp!

 
 

Handbollsavslutning med mjuka värden

Igår hade åttaåringen handbollsavslutning. Diplom och berömmande ord delades ut till alla barn och ungdomar som spelar i föreningen.
 
Sen var det dags för matcher där alla åldrar blandades i lagen. Femåringen fick också vara med. Han har ändå varit föreningens främsta bänksupporter under hela säsongen plus gjort ivriga inhopp på en del träningar, så man kan väl ändå se honom som en del i laget. En kvartsfjärdedel del av laget i alla fall. 
 
Han såg ut som en liten studsande minion på planen, tre huvuden kortare än de yngsta spelarna och minst tio huvuden kortare än de äldre. Plötsligt fick han tag i bollen, såg sin chans och sprang det fortaste han kunde över hela planen, skjutsade iväg bollen med båda händerna och - håll i er nu - GJORDE MÅL! Oj oj. Ni kan tro att han blev glad. Alla applåderade och målet godkändes trots att den innehöll minst tre tveksamma regelbrott. 
 
Jag måste säga att i mitt mammahjärta OCH i mitt kvinnohjärta är det fint att se att grabbarna är så fina med varandra, stora som små. Dom inkluderar och peppar, stöttar och tar hänsyn. Killar kan också mjuka värden!
 
Sen gick hela föreningen, barn, ungdomar, syskon och föräldrar, tillsammans och åt hamburgare på en abonnerad restaurang. Mycket trevligt. 
 
 
 
 
 
 

Matchande

Ursäkta men jag insåg just att min kappa har EXAKT (nåja) likadana färg som den naturliga färgen på mina läppar. Läpparna på MUNNEN alltså. Om ni nu hann tänka något annat, era snuskisar. 
 
Spana in:
 
 
 
 
Det var naturligtvis därför jag köpte kappan. 
 
- En läppfärgad kappa tack, sa jag i affären. 
- Say no more! svarade butiksbiträdet. 
 
Och nu sitter jag här och matchar. 
 
Läpparna?
 
 
 
 
Kappan?
 
 
 
Ingen vet. 
 

Min kuddpersona

Kuddar! Så viktigt.
 
När jag ska sova har jag en kudde nummer 1 under huvudet. Sedan har jag en kudde nummer 2 som stöd bakom kudde nummer 1 så att kudde nummer 1 inte blir för slapp och platt. Jag sover med andra ord indirekt på två kuddar. Det finns inget jag avskyr så mycket som slappa och platta kuddar!
 
Sen har jag en kudde nummer 3 under armen då jag alltid somnar på sidan. Vart ska stackars armisen annars ta vägen? Dingla ner i madrassen? Nej tack. En armkudde är superviktigt! Möjligen att jag i extremfall kan knöggla till täcket och lägga min arm(!)a kroppsdel på, men helst inte. När jag bodde i London och levde snålt ägde jag aldrig någon armkudde och täcket var ofluffigt och tunt så då somnade jag alltid med armen liggande parallelt över midjan och höften. Ett stelt insomningstillstånd möjligen, but you do what you gotta do med din arm. 
 
Men nu när jag lever ett mer stabilt vuxenliv lyxar jag alltså till det med minst tre kuddar. Ett av mina mål 2018 är att inhandla en sådan där extra lång kudde som många har när dom är gravida. Drömmen!
 
 
 
Triss i kuddar. 
 

Vad har jag gjort?

 

Vad gjorde du kl 08 imorse: Ropade extrakläderna också! efter Spiderpapa. Inte för att HAN behövde några extrakläder, men barnet han skulle lämna på förskolan behövde det.

 

Det sista du sa högt: Extrakläderna också! Tur att jag inte bara jobbar hemma utan även på kontor några dagar i veckan annars hade det inte blivit mycket vettigt sagt om dagarna. 


Det senaste någon sa till dig: Ja just det (i samband med att jag sa extrakläderna också!) (you do the math). 


Vad var det senaste du åt: Gårdagens rester av korv och gnocchi. 

 

Vad gjorde du för 15 min sedan: Planerade morgondagens podinspelning med Regina över messenger. 

 

 

Jag och min podpartner.
 

 

Morgon eller nattmänniska: Lider av nattskräck och får ångest efter klockan 00:00 så jag skulle nog säga att jag är en morgonmänniska. 

Längtar du mest efter just nu: Att min mens ska vara över. No offence lilla mensen men finns inget som är så härligt som vetskapen om att det är en hel månad kvar till äggen ska kläckas igen. 


Sover du tungt? Om att vakna av att det susar till i ett rör räknas som att sova tungt - ja då sover jag väldigt tungt. 

 
Vad ska du göra härnäst: Eventuellt kika ner i diskmaskinen för att se om idag är dagen då den har plockat ur sig själv *lever på hoppet*. 


Höger eller vänsterhänt: Extremt högerhänt! Min vänsterhand är som en slapp och lat tonåring som blir chockad över att ibland behöva hjälpa till. 

En modest önskan

 Åttaåringen önskade sig inte mycket i påsk. 
 
- Mamma jag önskar mig bara, alltså BARA, liiiiite liiiiiite godis i mitt påskägg.
 
Paus...
 
- Och 345 kronor. 
 
Haha!
 
Alltså man måste ändå älska dramaturgin i detta önskemål.
 
1) Inled önskningen så att det låter som att du bara vill ha en tablettask, möjligen accompanjerad av en simpel påskfjäder 2) Servera sedan "345 kronor" som en parentes. 
 
Sjukt smart! 
 
Nu blev det tyvärr inga 345 kronor men väl ett helt gäng påskägg med bra-å-ha-grejer och gottigheter. 
 
 
 
 
 
 

Att komma iväg på middag

Att komma iväg när man är bortbjuden på middag är inte lätt alla gånger. 
 
Under påskhelgen hann vi både med ett ler och ett blodbad innan vi slutligen kunde ta oss till middagen i fråga. 
 
Tillåt mig punktera upp förloppet: 
 
• Efter två påskdagar med skjorta i kavaj vägrar barnen ta på sig finkläder igen. ENOUGH IS ENOUGH tycker dom. 
 
• Jag resignerar och låter barnen få fria tyglar att bestämma vad de vill ha på sig för kläder. Hur tokigt kan det bli?
 
• Åttaåringen väljer fotbollskläder.
 
• Femåringen väljer fotbollsshorts, jeansshorta, strumpor och kavaj. 
 
 
 
 
 
• Möjligen inte vad gemene person hade valt som outfit till en festlig middag. Men ändå. Barnen MIIIIIICKET nöjda. 
 
• Mamman helt klart mindre nöjd. 
 
• Femåringen frågar om han kan gå ut en sväng innan vi åker till kompisarna?
 
Varför inte? säger jag. Det är fem minuter kvar tills vi ska åka, hur stor är risken att barnet 1) hinner hitta en lerpöl och 2) dessutom hinner trilla i den? Va? Att tanken ens korsar ens föräldrasinne? Hahaha... Ja jag säger då det man tänker mycket knasigt som förälder.
 
• Fyrtiofem sekunder senare har femåringen funnit områdets absolut enda lerpöl samt utfört en vurpa i densamma. 
 
• Båda benen är täckta med gegga. 
 
• Mamman profylaxandas. 
 
• In med barnets ben i duschen och sen byta kläder. 
 
• Pjuh!
 
• Och DÄR är familjen på väg till middagen.
 
Op op op! Vi måste bara stanna till vid affären och köpa blommor till värdparet. Jag springer ut. 
 
• När jag kommer tillbaka till bilen möts jag av en åttaåring som har blod sprutande ur näsan.
 
Men snälla nån? Vad har hänt?
 
• Det visar sig att orsaken är en lillebror som på ett mindre varsamt sätt har kört upp ett finger i näsan på sin storebror. 
 
• Det vet vi ju alla hur lätt det är råka köra upp ett finger i näsborren på personen som råkar sitta bredvid?
 
• Det blöder så mycket att jag för en sekund är rädd att hela åttaåringens näsborre är punkterad. 
 
•  Han har inte ont, men det är blod över allt. Så här kan vi inte komma till middagen! 
 
• Är det knivar som har orsakat denna uppenbara slakt? kommer kompisarna att undra. Nej nej det är familjens minsta finger som har orsakat detta, måste vi svara då. Dom kommer aldrig tro oss. 
 
• Efter en stund har vi fått stopp på blodflödet och snyggat till den drabbade så pass att vi kan åka vidare. 
 
 
 
 
 
• Aaaaa äntligen på vä...
 
• STOPP!
 
• Femåringen inser att han har glömt sin väska med bilar och dom är JÄTTEJÄTTEJÄTTEJÄTTEVIKTIGA att ta med sig för det har han och lillkompisen bestämt. 
 
• Vi får vända hem och hämta dom. 
 
Efter många om och men kom vi äntligen fram till kompisarna. "Bara" 20 minuter sena. Rätt bra jobbat ändå.  
 
 

Påsk 2018

Vilken ytterst fabulös påsk vi har haft! Den här ledigheten har känts som ett helt sommarlov. 
 
Tillåt mig sammanfatta. 
 
Skärtorsdag
 
Mina bröder och Hanna kom hem till oss på grillning. 
 
Man får ju ändå älska komponenterna i den här bilden:
 
 
 
 
Snö, julgran, sol och en tänd grill = påskhelgen sammanfattad. 
 
Långfredag
 
Vi fick besök av våra Norgevänner och det firade vi med korvgrillning i solen. Såååå häääärligt!! Jag hade kunnat somna där i stolen. Invaggad i ljumma UV-strålar. 
 
 
 
 
 
På kvällen var vi bortbjudna till våra kompisar som vi bodde granne med i vår förra lägenhet. Vi kallar dom av förekommen anledning fortfarande för "grannarna". Åsa är magisk på att ordna middagar - allt från dukning till förtugg och mat är alltid fantastiskt. Jag har föreslagit flera gånger att jag och hon borde flytta ihop, så kan våra män bo tillsammans? Än så länge är inget spikat.
 
 
 
 
 
 
 
Påskafton
 
Vi käkade påskmiddag hos min mormor och spelade Pie Face
 
 
 
 
Påskdagen
 
Vi var bortbjudna (igen ja, ni hör ju hur lyxigt vi har haft det) till några kompisar på tacokväll. Med oss till värden och värdinnan hade vi lutande tulpaner.
 
 
 
 
 
Annandag påsk
 
Vi vaknade och trodde att ledigheten var slut MEN DET VAR DEN INTE! HAHAHAHA! Oh my, jag älskar att bli prankad av röda dagar. 
 
Istället för att gå till jobbet firade vi påsk med Spiderpapas sida av familjen. God mat, kusinlek, äggjakt, kaffe och altanhäng i solen. Kan det bli bättre? Nä jag tror inte det. 
 
 
 
 
 
 
 
 
På kvällen åkte vi till min pappa och blev bjussade på grillat. 
 
 
 
 
Pappas hund Safira ville SÅ gärna spela fotboll. 
 
 
 
 
 
 
Faktum är att Safira hade sådant sug efter bollspring att när alla vuxna tröttnade på att kasta tyckte hon till och med att det var okej att låta femåringen kasta bollen en halv meter. Bättre att springa 50 centimeter än ingen centimeter alls resonerade hon antagligen. 
 
Tack och bock för en fantastisk påsk singerad 2018. 

Pie Face

I lördags firade vi påskafton hos min mormor. Vi spelade Pie Face, ett spel som går ut på att man ska vrida på två spakar och har man otur med vridet får man grädde splashat i ansiktet.
 
 
 
 
 
 
Vi skickade runt gräddslungaren (?) mellan oss och alla fick göra ett drag var. Vilket av dragen grädden slungas iväg på är helt random. Det kan vara allt från första till fjortonde draget. Den som hade otur (eller TUR om man får tro Spiderbarnen) och fick grädde i ansiktet åkte ut ur turneringen, så bestämde vi våra regler. Till slut återstod bara två personer. Oj oj oj vad spännande! Det var MYCKET addrenalinstint runt bordet kan jag tala om för er. Jag kan även tala om för ett jag åkte ut först. Ehum... 
 
Man måste ändå älska att min mormor på snart 90 bast var med och spelade. 
 
 
 
 
 

Min svägerska Hanna, som har en bebis i magen ni vet, vann turnering och slapp där med grädde i ansiktet.
 
Hon var även den av oss alla som var allra mest nervös. Hon fick snudd på sammandragningar av all spänning. Eftersom bebis är (var) beräknad 1 april tänkte vi att Pie Face bara kunde göra gott. Om förlossningen hade dragit igång hade vi ju kunnat åka till BB hela släkten. Hur bra?! Det hade Hanna och min bror säkert uppskattat. 
 
 
 
 
 
Jag rekommenderar Pie Face till alla släktkalas ocn möjligen även som igångsättning för fullgångsgravida. 

April april!

Ja.
 
Som ni förstod var min nya livsstil ett aprilskämt. Men jag är ändå lite förvånad att vissa av er trodde på det fram till kaffet?? Haha. 
 
Jag tycker att nya tidens kosthållning är SÅ fascinerande! Jag läste någonstans att mat har blivit vår tids religion. Det är min kost jag förhåller mig till och som jag skapar en tro kring. Min kost säger något om mig och min person och är jag riktigt övertygad predikar jag den gärna till andra. Det ligger ju något i det. 
 
Med det sagt - aprilskämtet är skrivet med glimten i ögat. För min del får man äta precis hur man vill. Mår du bra av rawfood och glutenfritt - shoot! Vill du äta LCHF i ett ätfönster - do it! Känns det fint att undvika socker - good for you! 
 
Själv försöker jag eftersträva någon slags balans. Det är väl vad vi alla försöker göra i slutet av dagen. 
 
 
 
 

En hållbar livsstil

Det här inlägget kanske kommer som en överraskning för er. Men det är mycket som jag inte alltid skriver om på bloggen. Bland annat det här med kost, vilket är något som jag har tänkt på massor den senaste veckan. Efter en del funderande har jag kommit fram till följande: 
 
Jag kommer från och med nu äta 110% plantbaserat. Vilket innebär ekologiska, oraffinerade livsmedel från växtriket. Obs! Jag får äta köttbaserat på helgen (ingen är perfekt). 
 
Jag kommer sluta med ALLT socker. Jo det är mysigt att äta choklad till lördagsfilmen eller bjukka på glass när man har gäster, men det är garanterat inget jag kommer sakna i längden. Det kommer säkert orsaka abstinens till en början men då kan jag till exempel skala en morot och äta istället. 
 
Jag kommer sluta med salt. Salt är vätskebindande och vill man verkligen gå runt och bära på massa vatten i kroppen?? I think not. 
 
Jag kommer ta bort all typ av gluten. Jag har läst att gluten kan jäsa i tarmen och orsaka oroligheter kring toalettbesöken. Om det finns ett sätt att bara ha roliga toalettbesök, varför inte ta chansen?
 
Jag kommer utesluta all laktos. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag vill utesluta just det men jättemånga äter laktosfritt så det finns ingen anledning för mig att hålla på.
 
Jag kommer sluta med koffein. Visste ni att koffein är en besk vit kristallin xantin alkaloid som fungerar som en psykoaktivt centralstimulerande drog? Helt sjukt ju! Jag vill INTE vara den som dricker droger till frukostmackan. 
 
Jag kommer öppna ätfönster. Jag har läst på massor om ätfönster och tror att det är något som kan passa mig. Exempelvis ska man helst inte ätan mellan klockan 21-20 då kroppen ändå inte kan tillgodogöra sig alla födoämnen mellan dessa klockslag. 
 
Obs! Innan någon hinner säga att det här beslutet låter ätstört så säger jag NEJ. Det här handlar enbart om att bli piggare, gladare och snällare mot mig själv samt hitta en hållbar livsstil. 
 
Så.
 
Trevlig påskdag hörrni!