En liten del i historien om oss

Jag fick en fråga. 
 
Har du någonsin berättat hur ni spiderparet träffades?? Mvh någon som behöver tips över hur man hittat någon så rätt.......
 
Jag har berättat om hur jag och min man träffades någon gång va? Men jag kan berätta det igen! Jag såg min framtida man (vilket jag ju inte visste då, men ni fattar) på ett uteställe i Skövde. Året var 2001, jag var 17 år och jag tänkte direkt att honom ska jag ha! Jag tyckte att han var supersnygg och hade SÅ fina ögon (jag har alltid älskat bruna ögon och älskar att våra barn nu har det). Så jag raggade helt enkelt upp karln. What else to do liksom? 
 
Snart märkte jag även hur snäll, omtänksam, trevlig och rolig han var. Framförallt snäll. Snäll är fasen en underskattad egenskap. 
 
Vi hade vår första dejt 11 september 2001. Japp. DEN september 11. Sjukt nog. Efter en trevlig dejt sa vi hej då och gick åt var sina håll. Efter någon timma fick jag ett sms från Spiderpapa där det stod något i stil med förresten, jag glömde ju fråga om du vill ses igen? Frågan gjorde mig förvånad. För mig var det nämligen helt SJÄLVKLART att vi skulle ses igen, haha. Jag hade inte ens tänkt tanken att det fanns ett annat alternativ? Jag svarade genast JA! 
 
Sedan följde den där klassiska tiden ni vet, man träffas typ jämt men vet ändå inte riktigt om man är ihop eller ej? Men så en kväll umgicks vi med några kompisar och plötsligt refererar Spiderpapa till mig som sin "flickvän". BAAM! Lycka! 
 
Sedan dess har vi varit tillsammans. Med en kortare brejk på några månader då jag bodde i London och trodde att gräset var grönare på andra sidan. Det var det inte. Tvärt om var gräset på andra sidan ganska torrt och tråkigt. Efter att vi hade haft en del vänskaplig kontakt mailade jag ett långt och känslofyllt mail till Spiderpapa där jag skrev att jag gärna ville att det skulle bli vi igen. Efter en stund ringde han upp på min mobil (ingen iPhone på den tiden) och då vågade jag inte svara?! Haha. Jag var så skraj att han skulle säga nej. Men det gjorde han inte.  
 
Nu har vi varit tillsammans så pass länge att jag har lärt mig att det inte alltid är guld och gröna skogar i ett förhållande. Jag går inte runt och försöker eftersträva att vi ska vara svinkära i varandra för det är man inte alla dagar efter typ sjutton år. Där emot älskar vi varandra och bryr oss om varandra. Jag vill alltid min man gott. Han vill alltid mig gott. Tillsammans är vi världens bästa team. 
 
Jag tror att träffar man rätt så är det lätt. Kärlek ska inte vara komplicerat, det är bara något som Hollywood lurar i oss. Med komplicerat menar jag att du inte ska behöva spela några spel eller vara någon du inte är. För att förhållandet ska bli långvarigt tror jag att det är viktigt att ge varandra utrymme att utvecklas. Att ge och ta. Och att inse att bara för att man inte alltid är ON FLEAK vad gäller romantik så är inte förhållandet dåligt. Jamenar jisses vad mycket vardag och diskbänksrealism man hinner uppleva under 17 år?? Jag skulle kunna fylla en hel blogg om det! Vilket jag ju eh... Gör också. 
 
Japp. Det var en liten del i historien om oss. 
 
 
 
Här är vi 18 och 20 år. 
 

Kommentera gärna!
Sabina

Väldigt sant! Jag tror att de par som klarar det livet ut är de som är mest realistiska kring det här att det inte är roligt och romantiskt jämt.
Jag får känslan av att folk ger upp för lätt och hela tiden tänker att de kan hitta bättre. Min man och jag firar 14 år tillsammans i år och även fast vi båda är riktiga drygjävlar ibland så är vi båda väldigt överens om att vi har hittat rätt här i livet, haha!

2018-04-09 ♥ 17:09:44 » URL: http://lesthi.blogspot.se
Mli

😍😍

2018-04-09 ♥ 20:16:18
Anonym

Jag tror också att om det är ”rätt så är det lätt”. Klart det inte alltid är lätt, men man vet liksom var man har varandra och en stark grund att stå på. Att det inte alltid är lätt beror ju på omständigheter man inte kan styra över (typ sömnbrist pga barn 🙄). Vi är inne på vårt nionde år och jag blir fortfarande löjligt glad och pirrig i magen om jag ser min man på håll ☺️

Svar: Under småbarnsåren är verkligen ingenting lätt haha... HU! Men som du säger man har ändå en grund att stå på. Och även om det inte är happy clappy varje dag så måste inte det betyda slutet.
Moa DeBruin

2018-04-09 ♥ 20:55:17
Linnea

Åh vad roligt att läsa om hur ni träffades! Jag håller med om att kärlek ska vara lätt, sen innebär det såklart inte att det är superbra hela tiden. Jag och min sambo har varit vi i snart 2,5 år (vilket inte är så länge jämfört med er haha men vi är bara 23 och 25) och enkelt är precis hur jag brukar beskriva det om någon frågar. Det är liksom bara självklart och jag tänker att det är en bra känsla :)

2018-04-09 ♥ 21:12:11 » URL: http://helalinnea.blogg.se
s p i n d e l t j e j e n

Lika snygga då som nu :)

2018-04-09 ♥ 22:46:09 » URL: http://www.spindeltjejen.se
Camilla

Jag och min sambo blev tillsammans när vi båda var 17 år. Till sommaren är det 22 år sedan. ❤️ Håller helt och hållet med dig. Tror att det är lättare att lyckas när man har inställningen att det inte alltid kan vara guld och gröna skogar. 😋 Tack för en sjukt bra blogg förresten. 😘

Svar: tack snälla! :) <3
Moa DeBruin

2018-04-15 ♥ 21:12:22

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback