Min tid i London

Någon undrade över min vistelse i London och ville att jag skulle berätta mer om det. Så himla klart kan jag göra det! För att citera familjens femåring. 
 
Jag bodde i London 2003-2005 troooor jag... Minnet börjar svika mig vad gäller årtal. Men så var det nog.
 
Faktum var att jag flyttade dit en sväng redan sommaren 2002. Jag bodde i ett hus i Putney med två killar från Sydafrika samt en kompis och hennes pojkvän. Den kombinationen var inte klockren, jag kände mig hyfsat mycket som ett tredje hjul. Att jag olämpligt nog åkte dit mitt i sommaren resulterade även i att det fanns noll komma noll lediga jobb. Alla hade redan tillsatt sina sommarvikarier och cheferna var på semester. Så jag tillbringade dagarna med att åka buss och promenera runt. Jag såg nog prick varje hörn av London. 
 
 
 
Bild från när jag i tveksam outfit promenderade runt och såg hela London. 
 
 
 
Det var på ett sätt mysigt att upptäcka London men samtidigt ensamt. Jag har nog aldrig känt mig så ensam faktiskt. Tillslut fick jag ändå jobb på ett fik på Fullham road men tyvärr vantrivdes jag där och sa upp mig efter två veckor. Att blanda cappuccino och servera kex till rika överklassdamer var inte min grej. Efter några veckor åkte jag hem till Sverige igen. 
 
Jag kände mig besviken över att Londonvistelsen inte hade blivit som jag önskade. Jag hade ju sett framför mig hur jag skulle jobba i en cool klädbutik, lära känna massa nya människor, gå på pub och ha massa kul. Men så blev det inte. Det blev mer av ett magplask. 
 
Jag var hemma ett tag, jobbade och sparade pengar. Jag var även ute och backpackade några månader med Spiderpapa och våra kompisar (den resan beskriver jag lite här i punkt nummer två). När jag kom hem från backpackingen kände jag att nej, nu ger jag London en chans till! Jag jobbade som en gnu i kassan på Ica och sparade ihop en buffert på 10.000 kronor (mycket på den tiden) och så gav jag London ännu en chans. 
 
Den här vändan gick det mycket bättre! Jag hittade boende i ett hus i West Kensington tillsammans med fyra tjejer från Australien och Nya Zeeland. En av tjejerna hette Tracey och hade samma födelsedag som jag. Vi kom väldigt bra överens. Henne har jag fortfarande kontakt med. 
 
Sen gick jag runt på shoppinggatan Oxford Street och sökte jobb. Tillslut nappade TopShop Oxford Cirkus och jag fick komma på en intervju. En gruppintervju PÅ ENGELSKA. Såklart. Men jag klarade det och fick jobbet. Jag minns att jag var SÅÅÅ glad och lycklig för TopShop var min drömarbetsplats just då. Dessutom jobbade min kompis Carolina där (ni vet hon som bor i Norge nu). Senare fick min kompis Rebecka (som bor i Norrköping) också jobb där. Jag lärde även känna massor av nya människor och hade ett gäng riktigt roliga månader på TopShop. 
 
 
 
Här jobbade jag. Bildkälla: vistilondon
 
 
Förutom Carolina och Rebecka bodde även flera andra kompisar från Skövde i London, vi var som en liten familj som såg efter varandra även om vi inte bodde tillsammans. Jag lärde känna en tjej som heter Stina och vi bondade extra mycket. Vi var nog nästan lite kära i varandra ett tag, på ett kompissätt alltså. Vi träffades jämt jämt och hade SÅ roligt tillsammans. Stina bodde med ett gäng killar från Australien och tillsammans med dom var vi iväg på en hel del äventyr.
 
När jag och Stina började tröttna på Londonlivet kom vi på att vi skulle åka till Kos och jobba. Ett kanske inte så jättebra beslut, men det visste jag ju inte då. Vi sa upp boende och jobb i London och så åkte vi till Grekland. Jag vantrivdes tyvärr från dag ett. Att jobba på en restaurang på Kos var INTE min grej. Fy. Jag mådde riktigt dåligt och efter sex veckor tog jag flyget hem. Sen var jag i Skövde över sommaren innan jag återigen tog mitt pick och pack och åkte till London. Den här gången flyttade jag in hos Rebecka som just då bodde i en lägenhet på Hammersmith road tillsammans med fem tjejer från Brasilien.
 
 
 
Det KAN ha varit precis det här huset vi hade lägenhet i. Om inte såg det i alla fall ut ungefär så här. 
 
 
Det var både lärorikt och roligt att bo med dessa tjejer! På söndagarna brukade dom laga en Brasiliansk gryta med svarta bönor som var sååååå god. Jag minns en gång när jag visade mina bikinitrosor, som just då hade en boxerliknande modell, och Brassetjejerna höll på att svimma av förfäran. Dom hade aldrig sett så stora trosor förut. Själva var dom, från stränderna i Brasilien, vana vid stringvarianter. Jag minns även den gången en sjätte tjej från Brasilien temporärt flyttade in hos oss. Hon kunde inte ett ord engelska men skulle hitta både jobb och boende till sig och mannen som snart skulle flytta efter. Hon var SÅ bekymrad och grät varje dag. Både hon och mannen hade lagt varenda sparad krona och förhoppning på den här flytten. Jag och Rebecka tog henne under våra vingar och hjälpte henne både med engelskan och att hitta ett boende. Jobb fick hon också till slut. Undrar om hon och mannen bor kvar i England idag? Tyvärr minns jag inte vad hon hette. 
 
Hur som helst. Under den här tiden hade jag fått jobb i klädaffären Urban Outfitters på High Street Kensington. Också en arbetsplats som jag trivdes jättebra på. Många av de jag jobbade med där har jag fortfarande kontakt med över sociala medier. Boendet på Hammersmith road gjorde att jag kunde promenera till jobbet vilket var lyxigt för att vara London. 
 
 
 
I den här butiken jobbade jag. 
 
 
 
Plötsligt en dag sa vår hyresvärd upp lägenheten vi bodde i med Brassetjejerna och vi splittrades. Jag och Rebecka flyttade istället in i en lägenhet i Sheperds Bush. Där bodde ett par från Australien och ett par från... Hm... Om det var Bulgarien? Killen i det senare paret hette i alla fall Mario och vi kallade honom för tv-spelsgubben när vi ville prata om honom utan att han förstod. Ja, eftersom att Mario är namnet på gubben i SuperMario (smart eller smart?). Vid det här laget var jag och Rebecka ganska trötta på att festa och hålla igång 24/7 så vi hade en lugn period i den här lägenheten. Jag läste böcker av Sue Townsend om kvällarna (berättelserna om Adrian Mole är så sjukt roliga) och Rebecka plöjde bibeln (oh yes). Vi hade inga iPhones på den tiden förstår ni, ingen dator heller. Jag gick till ett internet-fik i närheten när jag ville maila. 
 
 
 
Jag på Camden Market där vi ofta hängde på söndagar. 
 
 
 
Well. Efter en tid skickade jag det där kärleksmailet till Spiderpapa ni vet. Vi blev tillsammans igen och så bestämde vi oss för att åka till Thailand några månader. Efter Thailandsresan flyttade jag tillbaka till Sverige. Till Göteborg närmare bestämt där jag Spiderpapa bodde under flera år. Jag pluggade, jobbade, startade en blogg, fick barn... Och ja, här kommer ju ni in i bilden. Den historien känner ni till, om man säger så. 
 
Jag är väldigt glad över min tid i London. Jag lärde mig mycket och det var nyttigt att komma från lilla Skövde till en mångkulturell storstad. Det som jag har återgett i det här inlägget är bara en bråkdel av allt det som jag hann uppleva. 
 
Nu har jag inte varit i London på många år men jag planerar att snart åka dit tillsammans med Rebecka och Carolina och följa våra egna fotspår. Kolla in alla gator vi bott på och besöka våra gamla arbetsplatser. Det vore sjukt kul! 
 

Kommentera gärna!
Emma

Det låter verkligen som att du haft en underbar vistelse! Jag var au pair i USA i ett år och trivdes överlag bra, klart det fanns stunder då jag bara ville lämna allt och dra hem men jag minns typ bara det bra. Är i vilket fall så glad över att jag åkte dit och stannade hela året, en upplevelse som jag absolut inte ångrar! ☺️

Svar: Kul! USA ville jag också åka till. Jag hade planer på au pair-grejen. Men sen hände annat :) Nu har jag som mål att åka dit och resa runt med familjen, när barnen blivit lite större. Det vore grymt kul!
Moa DeBruin

2018-04-18 ♥ 12:36:10
Fanny

Åh London - älskar såååå mycket!! ♥♥

2018-04-18 ♥ 13:37:05 » URL: http://nouw.com/prydam
Hanna

Åh älskar också London så mycket! Favorit stad ❤️

2018-04-18 ♥ 15:39:35
Helena

Så underbart att få läsa om dina London år! Så modigt att bara flytta dit och sedan leta jobb. Själv vågade jag inte göra det efter studenten utan pluggade och jobbade några år tills jag fick nog i 28 års åldern o tog tjänstledigt o åkte till Norra Devon och jobbade ett år. Det ångrar jag inte, träffade min man (som är från Uganda)där. Nu bor vi sedan 13 år i Sverige med två barn (det trodde jag inte skulle hända)

Svar: Häftigt! 😄👌🏻
Moa DeBruin

2018-04-18 ♥ 17:03:10
Anonym

Åhhh min ryska-siamesiska-tvilling! Vilken galen tid det var ❤. Min kärleksvän, vilken ära att få bli nämnd i din blogg 😍😍😍.

Svar: Kommer ju alltid minnas den tiden 😘😘
Moa DeBruin

2018-04-18 ♥ 17:48:09
Anonym

Så mysigt det låter! Och likt min London-tid (som bara var 4 månader). Sagolikt kul och nyttigt

2018-04-18 ♥ 20:18:54
Sandra

Åh! London, vad jag älskar den staden. Jag blir imponerad av människor som bara tar sitt pick o pack och bara drar iväg sådär. Jag själv är alldeles för bekväm :P

2018-04-20 ♥ 11:23:15
Sofie

Feijoada! Så heter brasilianska böngrytan 😋 gott!

Svar: aha, ja väldigt gott :)
Moa DeBruin

2018-04-20 ♥ 22:59:08
Rebecka

Du måste läsa ”kvinnan som gick till sängs i ett år”, samma författare som skrivit om Adrian. Hon är heöt fantastisk 😂😍

Svar: åh det ska jag göra! tack för tips :)
Moa DeBruin

2018-04-26 ♥ 07:08:17

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback