Gott nytt år!

Gott nytt år kära ni! 
 
Tack för att ni har varit här på bloggen och scrollat och läst under året, gillat och kommenterat. Tack för att ni delar med er av era egna liv och rent allmänt alltid är trevliga, goa och liksom hejar på mig. Det känner jag att ni gör och det värmer mig massor. 
 
 
 
 
 
 
Hoppas att ni får en nyårsafton precis så som ni önskar. Stor fest, liten fest, ingen fest, middag med vänner, middag själv, myskväll med familjen eller kanske bara du och en bok (min blogg??). Allt funkar. 
 
Vi hörs nästa år!* 
 
KRAM!
 
*Flå´t vara bara tvungen att dra den gamla
 
 

Mål 2019

Om 2017 var året då jag ville så mycket men blev så besviken - ja då har 2018 varit året där jag började hitta vad jag verkligen vill göra. Eller kanske snarare vad jag är menad att göra. Jag hittade en balans i mig själv och ett spår som jag vill följa. 
 
2019 handlar egentligen om att fortsätta på det spåret.
 
Mål 2019:
 
- Vara ännu mindre på sociala medier 
I år har jag verkligen funderat över hur slöscrollandet påverkar mig och jag har insett att det i många fall påverkar mig negativt. Exempelvis vid jul fick jag plötslig ångest över hur vår gran såg ut?? Jag vet att det berodde på att jag hade sett andras mycket mer perfekta granar på Instagram. Så onödigt. Jamenar vem bryr sig om ett barrträd?? 2019 ska jag strunta i allt Instagram-perfekt och vara mer i mig själv här och nu. 
 
 
Ett hem där jag ska vara här och nu (och som är nystädat på bilden och alltså inte speglar verkligheten).
 
 
 
- Slänga ännu mindre, handla second hand, resa klokt, äta vegetariskt
Jag ska bli ännu mer mån om vår miljö helt enkelt. Och om vi nu snackar Instagram ska jag avfölja personer som uppmanar till överkonsumtion eller som glorifierar spontanresor (med flyg) med noll mål och syfte mer än att verka cool. Tips är att följa klimatklubben för lärorika uppdateringar. Eller Matilda som inspirerar mig massor kring en hållbar livsstil. 
 
- Skriva klart och skicka in min bok (plus läsa ännu mer)
Kooooom igen nu Britt-Marie Moa nu kör vi!
 
- Skriva minst ett manus 
Nämen hej på dig drömmen som jag har haft länge.
 
 
 
 
 
 
- Satsa ännu mer på kreativt skrivande 
De senaste åren har mitt jobb handlat mycket om skrivande i kommunikationssyfte, vilket är roligt, men nu vill jag luta mer åt det rent kreativa. Ett mål är att kombinera jobbet jag har idag med bok/manusskrivande och att hålla utbildningar och workshops i kreativt skrivande. 
 
- Sluta träna. 
Medan alla andra börjar träna vid årskiftet går jag mot strömmen och avvecklar mitt träningskort. Alltså, träning är bra men jag har insett att ett träningskort bara stressar mig. Det är så mycket ändå med jobb, barn och tusen aktiviteter att jag inte pallar ha massa tider på gymmet som jag ska passa. Jag tränar hellre på eget bevåg, vardagsmotionerar och rör på mig när luckor dyker upp. 
 
 
 
Päschon som promenerar när tillfälle ges.
 
 
- Fortsätta göra kul grejer med familj och vänner 
Behövs en utläggning på det? Nä. 
 
Så.
 
Vad har ni för mål och tankar inför 2019?
 
 

Uuuuut

Igår sken solen! 
 
– Vakna familjen vi måste UUUUUT! skrek jag på morgonen.
– Jaaaa! skrek familjen och hoppade omedelbart i sina ytterkläder.
 
Skoja. 
 
Alla skrek såklart neeeej och det tog en halv evighet innan vi hade tagit oss till hallen och ytterligare en evighet att ta oss från hallen och ut. Jag vet inte exakt vad det är som händer i vår hall men det är i alla fall där som allting går utför hur förberedda vi än har varit fram till dess. Något saknas, något är vått, något försvinner, någon försvinner, en dragkedja trilskas, en sko är på vift, en vante är sönder, någon ångrar sitt klädval... Helt otroligt hur mycket som kan hända inom ramen av två kvadratmeter??
 
Till slut kom vi i alla fall ut i solen. Vi åkte upp till skridskobanan på Billingen. Så glad att vi lät yngsta barnet börja spela ishockey för han älskar verkligen att åka skridskor. 
 
 
 
 
 
Förutom ishockey är munkar livet om ni frågar våra barn.
 
 
 
 
 
Men liksom hallå orka att det var så fint väder i Skövde igår?!
 
 
 
 
 
Några tränade curling. 
 
 
 
 
Curling är faktiskt lite av en proffssport för mig. Fast inte på is då. 
 

Mitt 2018

Låt mig summera 2018 en smula, månad för månad (obs det roliga, klimatångest och badrumsläckor kan vi lägga åt sidan).
 
Januari 
Jag och Matilda ordnade en stor fest på jobbet. 
 
 
Festfixarinnorna. 
 
 
 
Februari
Det var sportlov och vi åkte till Köpenhamn. 
 
 
I Köbenhamn. 
 
 
Mars 
Jag insåg att är det något jag ska satsa mer på så är det mitt skrivande. Bestämde mig för att börja plugga och sökte kursen Skriva litteratur för barn på Linnéuniversitetet. 
 
 
April
7 april blev jag faster <3 I slutet av månaden åkte vi till Cypern. Barnen hade så roligt att de grät när vi skulle åka hem och de tvingades säga hejdå till alla nya kompisar. Sen prydde jag ett TIDNINGSOMSLAG! Gick runt och kallade mig själv för "cover girl" på ett ganska ocharmigt sätt.  
 
 
 
Covah gal. 
 
 
Maj
Åkte till Island med två kära vänner och lajvade galonklädd sumobrottare med liten häst (skrattade så mycket den resan). 
 
 
På ett rengnigt Island. 
 
 
 
 
Juni
Vi hälsade på våra vänner i Norge och åkte ut med deras båt i norska skärgården. Carolina har förresten blivit med matblogg! Kolla in den för massor av smarriga recept vettja och för att läsa lite norsk. Carro är så grym! På både matlagning och norska.
 
 
 
På en liten ö i Norge.
 
 
 
Juli
Vi åkte till Dääääänmark med kompisar och tillbringade sedan en vecka i Skåne. MiniSpider fyllde 6 år. Jag fick besked att jag kom in på skolan och blev själaglad för det. Gick och lånade all kurslitteratur på bibblan och läste på två veckor. Typiskt mig när jag får feeling för något. 
 
 
På en strand i Danmark. 
 
 
 
På en strand i Skåne. 
 
 
 
Augusti
Vårt yngsta hjärtegryn började skolan. Stort. Sen började jag skolan. Också rätt stort. 
 
September 
Stora barnet fyllde 9 år. Vi gick på bröllopsfest. Jag och Matilda föreläste på en UF Skaraborgs kick off och fick gott betyg av ungdomarna (down with the kids yaoooo). 
 
 
 
 På scen i Vara konserthus. 
 
 
Oktober 
Jag och min man toastade en bröllopsfest samt gästade ytterligare ett bröllop. Så många roliga bröllis 2018! Jag fick veta att jag och Matilda innehar Sverigerekordet vad gäller antal visningar för en film (den här filmen). 
 
November 
Fixade stor fest på jobbet igen. Min brolla blev officiellt polis och jag såg honom bakas ut i Växjö. På vägen hem åkte vi förbi Bor och hade väldigt roligt åt det. 
 
 
 
I Växjö med 200 poliser.
 
 
December 
Firade jul, inte helt otippat. Jag och min man hade femårig bröllopsdag. 
 
Summa summarum: Ett roligt år med mycket socialt umgänge och en stor dos personlig utveckling. 

Mitt år på Instagram

Inget årsbokslut utan Best nine på Instagram! Min nio mest gillade bilder alltså. 
 
De ser ut så här:
 
 
 
 
Bild 1: Jag visade mina volanger. Den bilden blev otroligt gillad. Om jag hade vetat att mina volanger var så omtyckta hade jag visat dem för länge sedan. 
 
Bild 2: Min bror tog examen som polis. 
 
Bild 3: Jag blev faster! <3
 
Bild 4: Jag i snöstorm. Minns den dagen väl. Jag promenerade hem från jobbet i en konstant vägg av aggressiv blötsnö.
 
Bild 5: Minstebarnets duk, ni kanske minns?  
 
Bild 6: Jag när vi vann TVÅ stjärnvinster på Liseberg i somras. Jag minns det med värme (och lite magknip).
 
Bild 7: Fotbollsyra! Jag råkade kalla Grankvist för Granlöv och fick svara på frågan hur många löv det finns på en gran resten av sommaren. 
 
Bild 8: Jag meddelade att jag hade börjat skriva på en bok. Sedan dess har jag skrivit om boken två gånger och är fortfarande på sida på 79. 
 
Bild 9: Jag när jag fick panne på alla vuxna människor som inte kan bete sig kring fotboll. Vår nioåring och sexåring förstår bättre. 
 
Japp.
 
Vilket år! 

Morfarsmackor™

Min pappa bakar alltid tekakor varje december som släkten får ta del av. Det brukar hänga ett lass nybakat på vår dörr när vi minst anar det vilket känns väldigt angenämnt. 
 
Barnen älskar dessa tekakor och vi har sedan nioåringens födelse kallat dem för morfarsmackor ™
 
 
 
 
 
Sedan min brorsas barn kom till världen har dock ett nytt namn för dessa tekakor nått dagens ljus - nämligen FARFARSMACKOR! 
 
Detta blir naturligtvis helt fel och sätter jordklotet i gungning. Eller i alla fall delar av Skövde. 
 
Jag förstår att släktbanden ser olika ut men samtidigt finns det ju ett ordspråk som heter Döpt Brödsort Döpes En Gång. Plus att det ploppar upp ett trademark-tecken varje gång jag skriver morfarsmackor™. 
 
Morfarsmacka™
Morfarsmackor™
Morfarsmackis™
 
Ni ser? Det försvinner inte ens med variation. 
 
Det räcker med att jag skriver morf™ så kommer trademarkmärket upp. 

Snusängeln

Vi hade som sagt vår årliga julklappslek hemma hos mamma på julafton. 
 
 
 
 
 
 
I år hamnade den fruktade ängeln I VÅRT HUSHÅLL!
 
 
 
 
Ni som har hängt med vet ju att en ängel har varit en slags oönskad "vandringspokal" ända sedan mamma fick för sig att det nog var okej att slå in något man har pysslat ihop själv med en puttekula och en grillpinne.
 
Men notera att den gamla ängeln har ersatts av en ny ängel.
 
Just när vi trodde att den flera år gamla ängel-traditionen var över så blåste min kusins fästman liv i det hela igen genom att tillverka en ängel av en snusdosa. Snusängeln kallar vi den.
 
Jag orkar inte ens tänka på hur många år den antagligen kommer gäcka våra julklappslekar. 
 

Juldagen

Igår firade vi jul med min mans del av släkten. 
 
Finklänning åkte på, den jag köpte till Influencergalan förra året. Jag har använt den många gånger sedan dess. Återanvändning vänner, återanvändning! Känns så himla självklart så här 2018 going to 2019.
 
 
 
 
 
Lillkusin och storkusin <3
 
 
 
 
 
Tomten som kom var inte speciellt stor (kan han ha varit omkring 9 år??) och påminde faktiskt lite om Kalle Moreus. 
 
 
 
 
 
Förutom Bart-mask har sexåringen den här julen även fått en Supermariodräkt. Båda grejerna önskade han sig hett. 
 
 
 
 
 
Sen fick barnen ett gemensamt bords-ishockeyspel. 
 
– Vi ska visa er hur man gör! sa papporna vänligt och hade sedan roligt en timma eller så. 
 
 
 
 
Näääärååååå barnen fick också spela. 
 
 
 
Eller?
 
 

Julafton 2018

Det känns konstigt när julafton väl kommer tycker jag? En så mytomspunnen dag som alltid känns så långt borta men så hoppla där kom den?!
 
Japp.
 
Vi åkte hem till mina mamma enligt tradition och jag åt säsongens första julbord. Det smakade gött. 
 
 
 
 
 
 
Tomten kom, sågs och segrade.
 
 
 
 
 
Sen spelade vi självklart ett intensivt julklappsspel. 
 
 
 
 
 
 
Jag tycker verkligen att mamma lyckades med sin gran i år. 
 
 
 
 
 
 
Några som lyckades mindre bra var vi. Så här såg vår gran ut igår ikväll. 
 
 
 
 
Vi fick slänga ut den efter julklappsutdelningen. 
 
– Mamma jag TROR att det är en hockeyklubba i den här paketet. Men det kan även vara något annat, sa sexåringen diplomatiskt medan han sköt några skott med sin oöppnade julklapp. 
 
 
 
 
 
Sexåringen hade (förutom en radda ishockeyprylar) även önskat sig en Simpson-mask. Jag var ypperligt nöjd med mig själv när jag klickade hem en på rea från någon obskyr amerikansk sajt. 
 
 
 
 
 
Älskade mini-kusinen fick massor av paket. Nioåringen och sexåringen tävlade snudd på om vem som kunde slå in flest paket åt honom. Möjligt att det började gå till överdrift när sexåringen klippte ut en morot från en pysselbok och klistrade på ett papper och slog in. 
 
 
 
 
Vi avrundade julafton med en kortspelsturnering med ett antal trisslotter i potten. 
 
 
 
 
 
En mycket mysig julafton. 
 

God Jul

God Jul önskar familjen Spiderchick eder alla! 
 
Må era granar gnistra, maten smaka gott och strumpbyxorna vara alldeles perfekt elastiska.
 
 
(null)
 
 
 
Kram! 

Fru Anderssons straffturnering

Leksaker är för det allra mesta överskattat. I alla fall hos mina barn. 
 
Exempelvis igår. 
 
Plats: Köket.
Medverkande: Sexåringen, en stycke ishockeymålvakt målad på ihoptejpade pappersark.
Rekvistia: 1 skärbräda, en trasig handske.
 
 
 
 
 
 
Sexåringen lutade upp sin målade hockeymålvakt mot en hög med grejer. Sedan låstades han vara hockeyspelaren Fru Andersson. Ja hockeyspelaren hette alltså Fru Andersson och spelade i Tre Krinor. Inte Tre Kronor. Tre Krinor som är engelska för Tre Kronor, förklarade sexåringen. 
 
 
 
 
 
 
Fru Anderson sköt straff på straff på straff på den pappriga målvakten och sprang med jämna mellanrum till sin mamma för att rapportera ställningen.
 
Och ja, för er som undrar avrundade Fru Andersson med en vinst. 
 
 

Första lovdagen

Första lovdagen igår började med att barnen frivilligt (!) gick ut och lekte. De njuter verkligen av snön och jag med.
 
Vid 11 gick vi ner till Hanna och bebiskusinen och lagade lunch tillsammans med dem. 
 
 
 
 
 
Bebisenkusinen fick äta själv och måltiden hade alla vi andra växt 2 centimeter på grund av all tappad mat som klibbade fast under våra fotsulor. Fint. Man vet man att det har varit en festlig måltid när merparten av maten ligger på golvet.
 
 
 
 
 
Vid 14:30 mötte vi upp några kompisar för att gå på bio. Vi hade biljetter till Sune vs Sune. 
 
 
 
 
Jag tyckte att filmen var jättebra! Hela familjen Andersson är utbytt mot nya skådisar och jag gillade allihopa. Bra och roligt manus också. Mindre trilla omkull-humor än tidigare Sunefilmer och mer vardagsrealism.
 
Sen åkte nioåringen och tränade handboll med äldre barn och vi andra åkte och handlade. 
 
 
 
 
– Jag har fått en idé! sa sexåringen och höll upp en glödlampa ovanför huvudet. 
 
 
 
 
Vi hade med oss en icke fungerande glödlampan för att komma ihåg att köpa en ny glödlampa. Ett trick som naturligtvis inte fungerade. Vi har glömt att köpa ny glödlampa och även tändstickor så många gånger nu att snart har vi 100-gångsjubileum för vår glömska. 
 
Turligt nog hade vi en liten förskrämd tändsticka kvar hemma så vi kunde tända adventsljusstaken till tacomyset.
 
 
 
 
 
Efter tacomyset såg vi på film och sen sov vi och sen var första lovdagen över. 
 
Häpp!

Ledighet!

Och DÄR hörde ni ljudet av familjen Spiderchick som gick på julledighet. 
 
Aaaaaah sååååå sköööönt!
 
Det kommer innebära sovmorgon, massa familjetid, barn som leker i snön, god mat, slapp i soffan, filmkvällar, läsning, mys, korvgrillning i skogen, skridskor, tid med kompisar, rastlösa barn, tjat, syskonbråk, mamma med noll procents ränta på tålamodskontot, längt till vardag, undran varför man ens är lediga ihop och... Ja. Det kommer vara precis som det ska vara alltså. Det ÄR ledighet. Det ÄR familjetid. 
 
Jullovet 2018 häääääär kommer vi! *springer över snön mot horisonten*
 
 
 

Manuset till Skam

På tal om böcker. Jag har en till bok att plöja. 
 
I veckan läste jag på Sandra Beijers blogg att hon hade översatt manuskriptet till första säsongen av SKAM, ni vet serien som vi alla var besatta av under 2017 och som fick oss att vilja utvandra till Norge. 
 
Jag blev eld och lågor på grund av 1) älskade Skam och 2) skulle i studiesyfte älska att läsa hur Julie Andem författat manuset. 
 
Jag klickade genast hem ett exemplar som snabbt landade i brevlådan. Det tog nog bara en dag?
 
 
 
 
 
Kolla här. William och Nora liksom, herregud vad jag bara ville att de skulle bli tillsammans IGÅR! 
 
 
 
 
Den här scenen när Chris granskar Isak kan jag tydligt se framför mig.
 
 
 
 
 
Japp, då vet ni vad jag hänger mig åt ikväll. 

En tidig julklapp

Jag har fått en tidig julklapp! Levererad av min kära kollega Matilda.
 
För det första - låt oss begrunda att paketet är inslaget i danska flaggans färger <3 
 
 
 
 
 
Danska är mitt och Matildas andraspråk. Att prata låtsasgrötigt är vår go to i alla situationer. Totalt begripligt när det bara är vi två. Totalt obegripligt och ofta lite pinsamt när det inte bara är vi två. 
 
Inuti det fina danskpaketet låg en bok.
 
 
 
 

En bok om att resa till New York med barn! Så fint eftersom Matilda vet att det är min dröm att åka till New York med min familj. 
 
Jag har ju till och med långtgående fantasier om att bo i New York. Vilket är lustigt med tanke på att jag aldrig har varit där? Men det är något som lockar. En dröm vore att åka dit och vara där en månad tillsammans med man och barn. Att vara där så pass länge att det blir liiiiite vardag. Att jag liiiite hinner börja tänka att jag är nog en NewYork-bo ändå. Att jag kommer hem och börjar referera till "den gången jag bodde i NewYork" med tillhörande amerikansk brytning *skoja*
 
En inte helt orimlig tanke skulle vara att åka dit när barnen har sommarlov. Nu har jag hört att det är bäst att åka vår eller höst, men mest ledigt har vi ju under sommaren. 
 
Någon som vill hyra ut en lägenhet i NewYork i sommar - hoooojta till!
 

Sportslig lycka

Åh herre min ge! 
 
Ni vet ju att jag har berättat att det går lite motigt för äldstebarnet och hans handbollslag. Killarna har av olika anledningar anmälts till 08-serien så de spelar mot barn som är ett år äldre. Spelar man mot personer som är större, snabbare och har hårdare skott kan det tyvärr bli så att resultatet hamnar på 20-0. Jag är SÅ imponerad att de trots stora förluster har kämpat på. Inga tårar eller sura miner.
 
 
 
 
Idag var det match igen. I bilen på väg dit pratade i vanlig ordning om att det inte handlar om att vinna, det handlar om att kämpa och ha roligt tillsammans. 
 
Vi kom dit och det visade sig att flera i laget tyvärr var sjuka så sexåringen fick återigen hoppa in som stöd. Till sin STORA lycka ska tilläggas. Ända sedan han fick vara stand in sist har han längtat efter att få vara med igen. Att han är fem huvuden kortare och minst 10 kilo lättare än alla andra verkar inte röra honom i ryggen. 
 
 
 
 
 
Vad hände då när matchen kickade igång? Jo vårt lag gick in och tog ledningen!
 
 
 
 
 
Jag var tvungen att fota poängtavlan i ren chock för det har liksom aldrig sett ut så här. 
 
Sen VANN DE MATCHEN!! Med siffrorna 10-9. De sista fem minuterna var det så spännande att vi föräldrar på bänken knappt kunde titta. Vi låg med näsorna nerborrade i varandras axlar. Inte för att det är viktigt att vinna men för att grabbarna så förtvivlat mycket FÖRTJÄNADE att vinna! 
 
När slutsignalen ljöd ville jag helst av allt bara kuta ut på planen och vråla VINST FÖRIHELVETEEEEE!! Men det hade eventuellt sänt ut fel signaler.
 
Killarna var så glada! Och då blir man som förälder prick lika glad om inte gladare. 
 
Träning, god laganda och kämparglöd ger resultat, helt klart. 
 

Bachelor finalen (spoiler alert)

Igår gick finalen av Bachelor av stapeln och jag är fortfarande i chock!
 
Eller nä, jag känner mer en tomhet. Vad hände?
 
Det var Gabriella som fick den sista rosen. Rent känslomässigt tänkte jag hela tiden Hedvig. Hon och David kändes som gjorda för varandra! Men så gnagde en tvivel inom mig eftersom jag, som jag har nämnt tidigare, brukar hålla utkik efter produktionsmässiga vinklingar.
 
 
 
 
 
 
Exempelvis:
 
1. Vi fick inte se alls lika mycket gullegulle mellan Gabbi och David på deras dejt. Dejten mellan Hedvig och David där emot osade av kemi, framtidsplaner och fina ord.
2. I teasern inför programmet fick vi se David säga till Gabbi "men så har jag ju träffat en annan tjej..." med en tillhörande inzoomad besviken min på Gabriella. 
3. I lång-intervjun med finalisterna pratar Hedvig varmt och romantiskt om sin resa med David medan Gabriella är mer återhållsam. 
 
Dessa vinklingar sammanlagt säger att Gabriella ska vinna. Produktionen vill ju att vi tittare ska vara inställda på Hedvig för att på så vis skapa ett överraskningsmoment. 
 
 
 
 
 
 
Bubblare: Gabriella var endast någon enstaka gång med på Tjejerna avslöjar allt. Håll utkik efter det till nästa års Bachelor, den som typ aldrig är med i eftersnacket är den som vinner. Just sayin. 
 
Både Gabriella och Hedvig verkar för övrigt vara riktiga kap men jag hade hoppats på Heddan.
 
So long Bachelor för den här gången. 

Mini-lyckor

Fyra små lyckomoment idag:
 
• Att det är Bachelor-final på tv. Jihoo! Nu har vi kämpat oss igenom en höst med rosor, mingel, singeldejter och dramatiskt vinklat smygfilmande. Vi är SÅ värda en final! Jag tror att det blir Hedvig till slut.
 
• Att jag just hade mens och med andra ord slipper det under jul och nyår. Älskar min cykel så mycket just nu <3
 
• Att solen har visat sin existens genom att flasha till på himlen. It´s alive!! flämtade jag, föll ner på knä och lät snön strila mellan mina uppsträcka händer. 
 
 
 
 
 
• Att det är mindre än en vecka kvar till julafton och LEDIGHET! Nu kör jag sista jobbrycket och sedan ska jag dominera sönder ledigheten, that´s for sure. 

Tonårsfilmer på Netflix

På begäran kommer här tips på de tonårs-romcoms som jag har sett på Nettan det senaste (Netflix alltså).
 
1. Till alla killar jag har gillat 
Handling: Tänk om alla killar du någonsin har varit lite kär i fick reda på hur du kände för dem... Samtidigt? Laras kärleksliv går från fantasi till kaotisk verklighet när hennes hemliga kärleksbrev till alla killar hon varit kär i av någon mystisk anledning postas.
Betyg: 3/5
Ögongodis: Noah Centineo
Personer jag omedelbart började följa på Instagram: Noah Centineo
 
 
 
 
 
 
2. Sierra Burgess is a loser 
När Veronica, skolans populäraste tjej, ger ut Sierras telefonnummer istället för sitt eget (för att vara taskig) till Jamey förändras Sierras vardag drastiskt. Jamey tror att det är Veronica han messar med och trots att Sierra snart förstår det, vill hon inte berätta sanningen i hopp om att han ska falla för den riktiga personen på andra sidan displayen
Betyg: 4/5
Ögongodis: Noah Centineo. IGEN. Japp, han är snyggingen även i den här filmen. 
Personer jag omedelbart började följa på Instagram: Noah Centineo
 
 
 
 
 
3. Kissing booth
Elle och Lee har varit bästa vänner hela sitt liv och har bestämt sig för att följa ett antal vänskapsregler. Men så blir Elle kär i Lees äldre bror Noah. I takt med att romantiken med Noah blomstrar inser Elle att hon bryter mot vänskapsreglerna hon har med Lee, vilket sårar honom. Spänningen växer mellan bröderna och Elle riskerar att förlora båda två.
Betyg: 5/5 (även om en del grejer är tvekis, typ att killar måste slåss över en tjej och att tjejen ska reda upp i bråket, det känns förlegat).
Ögongodis: Jacob Edlordi (oh maj gadd), Joey King OCH Joel Courtney. Men framför allt Jacob!! Orkar inte hur snygg den människan är. 
Personer jag omedelbart började följa på Instagram: Jacob Edlordi och Joey King eftersom de inledde ett förhållande under inspelningen av filmen. Båda fick typ 4 miljoner nya följare i ett nafs efter att filmen hade haft premiär, varav en alltså var en 35-årig småbarnsmamma från Skövde. 
 
 
 
 
 

En måndag som gått i ett

Hej från en vars måndag har gått i ett (min kära man har varit iväg på jobb). 
 
Så här:
 
Vakna - lämna barn - jobb - hämta barn - hem - käka mellanmål - nej ni får inte äta glass - byta om till träningskläder - jaaaa okej taaaa glass då - ner till min bror - låna bil - iväg till handbollsträning - fastna i bilkö -  träna handboll - hem - lämna bil - handla snabbt - värma mat - duscha - och nu - LIGGER RAKLÅNG!
 
Klapp på axeln till mig själv. 
 
En humörhöjare är att det har blivit SNÖÖÖÖÖ! 
 
 
 
 
 
Det här trodde jag aldrig att jag skulle skriva på min blogg men vilken ENERGIBOOST snön är! Jag skrek rätt ut igår när jag såg att det föll flingor från himlen. Näe okej det kanske jag inte gjorde men jag PETI:ade (Pep Eventuellt Tyst Inombords). Jag känner mig genast 3000% piggare och gladare nu när det är vitt och ljust ute! Jag hoppas innerligt att det håller i sig. 
 
Jag ser fram emot att gången till vår dörr ska förvandlas till en igenfrusen puckelpist. Jag kommer NJUTA SKITEN ur den puckelpisten! Och jag kommer älska varje centimeter av vår o-skottade trädgård. Hellre det än det gråa och deppiga väder som har dominerat stan hela november och december. 

Tonårsrummet på film

Det kaaaaan vara så att jag har blivit besatt av Netflix alla romcoms med tonåringar i huvudrollen. Det vimlar plötsligt av den typen av filmer på Nettan. Jag konsumerar och låtsas att jag är 16 bast igen. 
 
Hur som helst har jag gjort en notering och det är att amerikanska tonårs-flickrum alla ser ut på samma vis, på film alltså. 
 
Så känner du igen ett amerikanskt tonårsrum på film: 
 
1. Det finns ett fönster med sittplats. 
2. Rummet är enormt färgglatt och fullt med böcker och pryttlar.
 
 
 
 
3. Det finns minst en ljusslinga upphängd på ett bohemiskt vis. 
4. Sängen är minst 120 cm i bredd och rymmer på så vis fyra kompisar på rad.
5. Minst en vägg är full med "tokiga" fotografier på tonåringen och hennes kompisar (vilket känns overkligt eftersom ingen framkallar foton nuförtiden).
 
 
 
 
6. Utanför fönstret finns det ett tak att sitta på / smita ut på.
7. Alternativt finns det någon slags klängväxt att klättra ner på. 
 
Slut på spaning. 

Paketgnagaren

I fredags la vi julklappar under granen. Det var en chansning för kommer barnen att utstå den påfrestning som det innebär att se klapparna ligga där och glänsa i mer än en vecka utan att öppna? 
 
Tidigare har vi lagt klapparna under granen dagen innan julafton. 
 
 
 
 
 
Det har hur som helst gått oväntat bra att låta klapparna ligga framme. Tills jag upptäckte ett TRICK. 
 
Jojjomen.
 
Igår var bebiskusinen på besök och barnen var då väldigt måna om att låta bebis känna på klapparna. Det var ju generöst tänkte jag ändå tills jag insåg att det fanns en baktanke! Barnens plan var att låta Spiderkusinen, som ju stoppar allt han får i näven i munnen, gnaga sig in i paketen! De tänkte att bebisens saliv ihop med hans lilla gryn till tand sakta skulle luckra upp inslagspappret. 
 
FÖRSTÅR NI VAD SLUGT?! Och ganska beräknande ändå, att låta en åtta månaders omedvetet medverka i paketöppningskomplott. 
 
– Opp opp opp! sa jag och plockade vänligt men bestämt bort paketen från bebisens mun.
 
Där med var försök till öppning av paket avslutat. 
 
 
Lelle paketgnagar´n. 
 

Queen of Pop

En hemlig talang jag har är att jag är det QUEEN av att poppa popcorn i kastrull. Något som även blir cirka en triljard mycket godare än popcorn i micro. Ni kan kalla mig Queen Pop. 
 
Så här:
 
1. Fyll botten på en kastrull med popcornkärnor
2. Häll på matolja så att det täcker kärnorna
3. Sätt lock på kastrullen och slå på plattan
4. Fixera blicken på en specifik kärna och tänk "nu ska jag kolla på den här ändå tills den poppar"
5. Kul grej jag brukar ägna mig åt 
6. Allt i livet måste inte vara meningsfullt
7. Låt det poppa någon minut innan du slår av värmen på plattan, annars kommer bottenkärorna brännas. Låt resten poppa på eftervärme.  
8. Invänta att locket på kastrullen reser sig
 
 
 
 
 
9. Reser sig inte locket minst 20 cm har du tagit för lite popcorn, just sayin
10. Häll upp i skål och salta efter behag.
 
Notera att jag har fileat in* det här inlägget under kategorin "Spiders recept".
 
*Antaglig böjning för lagt i fil
 

Julgransinköp med missnöje

Igår köpte vi julgran. 
 
Tillåt mig punktera upp förloppet:
 
• Familjen Spiderchick anländer till granförsäljningen.
 
• Tre fjärdedelar av familjen enas omedelbart om en gran.
 
• En fjärdedel av familjen motsäger sig bestämt det demokratiska valet.
 
• En fjärdedel av familjen springer iväg och vägrar att följa med hem tillsammans med en gran han upplever är för gles. 
 
• Granköps-situationen, som skulle vara rolig och fröjdefull, handlar nu istället om att med mut och hot få en fjärdedel av familjen med hem i bilen. 
 
• Mamman undrar stillsamt varför den allra enklaste aktivitet ALLTID slutar i missnöje?? 
 
• Slutligen sitter alla familjemedlemmar plus en gran i bilen. 
 
• Fjärdedels-personen är dock fortfarande ofantligt missnöjd med köpet och deklarerar stoiskt att han inte kommer att fira jul med övriga familjen. 
 
• Julstämningen lyser endast med sin frånvaro.
 
• Familjen kommer hem. 
 
• För en gångs skull passar granens stam i julgransfoten. Tyvärr har julgransfoten istället förvarats på så vis att den har blivit alldeles bucklig och sned.
 
• Pappan tvingas att med våld böja julgransfoten till rätta. 
 
• Ett högt BRÖÖÖÖL ljuder över kvarteret när familjen Spiders julgransfot går från bucklig till någorlunda rak. 
 
• Familjen börjar klä granen under parollen "allt pynt ska med!"
 
• Här existerar inga stilrena Pinterest-granar, istället ser granen ut som en omatchad trafikolycka. 
 
 
 
 
• Mamman hänger som sista pryl upp sin favoritkula.
 
 
 
 
• Familjen rundar av kvällen genom att sjunga Julen är här i kör. 
 
• Not. 
 
Fast alla i familjen var till sist glada och vi käkade julmat och tittade på Sunes Jul.
 
Slutet gott. 
 

En julig lista

1. Pepparkakor eller lussebullar? 
Men snälla nån - mitt efternamn borde vara von Lussebullan. Så lussebullar GIVETVIS. 

2. Ischoklad eller marsipan? 
Det bor en liten tant i mig och hon piper ofta efter marsipan. Min dröm är att vinna på Anton Berg-hjulet på Liseberg. 

3. Köttbullar eller prinskorvar? 
Köttbullar. Med fördel min mormors.
 
4. Hemma eller borta?
Vi är ju hemma i Skövde under julen, men vi alternerar mellan att vara hos oss, svärmor, mamma och andra släktingar.
 
 
 
 
 
5. Lax eller sill? 
Inget eftersom jag antar att det är gravad lax som åsyftas. Jag avskyr all typ av rå fisk. Ja även i sushi. Jag äter alltid vegetarisk sushi. 

6. Utomlands eller Sverige?
Sverige. Jag skulle inte vilja åka bort när det för en gångs skull händer något i den gudsförgätna håla som kallas vintermörker. Där emot skulle jag gärna vara i solen under hela januari och februari. 

7. Mysteriet på Greveholm eller Sunes jul? 
Sunes jul! Ursäkta med har Mysteriet på Greveholm levererat odödliga citat så som "tyst Buster vi kommer!" eller "i år tar jag knäcken... På oss alla". Nä just precis. Så sitt ner alla Greveholmare! (blir tydligen obehagligt aggressiv när jag svarar på den här frågan??)

8. Plastgran eller äkta? 
Äkta gran. Även om det innebär att jag hittar barr i huset fram till midsommar. 
 
 
 
 
 

9. När är det dags att pynta?
När tid finnes. Jag kan inte ha bestämda datum för saker. Det stressar mig. 
 
10. Kan du komma på något negativt med julen? 
Överkonsumtion. Och att det finns barn som inte får uppleva julen så som alla barn har rätt att få uppleva den, det vill säga trygga med mätta magar och (lagom många) paket. Jag har skänkt pengar till Giving People som jag tycker gör ett fantastiskt arbete året runt! <3

11. Favorit julfilm?
Jag älskar Ett päron till farsa firar jul. Sorry not sorry.

12. Blir du mättad av julen när den är slut eller vill du ha mer jul?
Jag tycker att den vecka som är jul och nyår är alldeles lagom. 
 
13. När vill du att första snön ska falla? 
Optimalt hade varit om den första snön föll 1 december och att det sedan lågt ett tunt, vitt täcke på marken fram till början av februari. Det i kombination med 2-3 minusgrader och sol. Tackar på förhand.
 
 
 
 

14. Favoritjuldoft? 
Hyacint och gran. 

15. Vad framkallar mest julstämning?
Jag älskar känslan på julaftonsmorgon när vi har fått på oss våra julkläder och jag vet att vi har tre dagar framför oss med bara slapp och umgänge och god mat. Då känner jag julen i mig!

16. Vad är viktigast med julen? 
Att vara med de man tycker om, oavsett om det är familj eller vänner eller något annat.
 
 

Äldre barn med fina recensioner

Det är så rysligt mysigt att ha äldre barn!
 
Idag tog jag och sexåringen en pizza och (ännu en) smoothie på stan (vårt beroende, ni vet) och bara det att liksom kunna sitta (still!) och prata en stund?? Och skratta tillsammans för man har typ samma humor, det är så häftigt att göra det med sina barn!
 
 
 
 
 
 
Ett samtal med en sexåring blir sällan tråkig kan jag tala om. Det kan handla om allt ifrån hur moln rör sig på himlen till referat om vad skolfröken har sagt eller varför chili finns ("för att det finns dom som gillar starkt").
 
 
 
 
Vi delade på en pizza med kyckling och avokado. Sexåringen gav maten fina recensioner (trots att all avokado tillföll mig).
 
– Pizzan är så god för osten smälter ner i halsen, förklarade han. Och kycklingen är god för den smakar verkligen kyckling.
 
Well. Att något verkligen smakar vad det ska smaka är inte en självklarhet alla gånger, så DET mina vänner, kallar jag ett gott betyg.

Luciamiss

Eftersom jag har varit sjuk missade jag nioåringens lussetåg som var igår. Det kanske inte vore så tråkigt om det inte vore för att på barnens skola är det endast eleverna i trean som går Lucia. Som förälder är man alltså inbjuden till firande endast när barnet går i tredje klass. Och jag MISSADE det!
 
Så himla mycket RÖV! 
 
Skit rent ut sagt. 
 
Det påminner mig om om den gången jag fick magsjuka på min första skolavslutning. Min FÖRSTA. Det är sådant man aldrig glömmer.
 
Jag minns även min granne från när jag var liten. Hon skulle vara musikskolans Lucia och hade övat och peppat för det i månader. Vad händer? Jo hon vaknar upp 13 december med 40 graders feber. Men hon vägrade missa sin stora dag och proppade i sig alvedon och genomförde uppvisningen ändå. Men hon höll på att svimma på kuppen. 
 
Tänk om man är sjuk på typ sin bröllopsdag? Vad gör man då? 
 
Har ni någon gång varit sjuka prick på en superviktig dag? 
 
 
 
En tomtenisse Lucia 2012.
 
 

Sjukstuga

Jag och sexåringen har varit hemma och vab:at varandra idag. Ingen av oss har varit pigg. Främst har jag inte varit pigg. 
 
– Mamma jag är så sugen på hamburgare! utbrast sexåringen kring lunchtid. 
– Vet du, svarade jag. Vi ringer en livlina! 
 
Så ringde vi till min pappa. Som inte svarade. 
 
Då ringde vi till min bror. Som svarade! 
 
– Är du ledig? Har du möjlighet att köpa McDonalds-käk åt oss? undrade jag.
 
Han sa ja och ja. Jackpott!
 
Tjugo minuter senare stod han som Jesus själv i dörröppningen med en gloria kring huvudet och en påse hamburgare och cola i näven.
 
 
 
 
 
Aaaa... Sedan stannade han kvar en stund och underhöll sexåringen (vars energi har stigit i takt med att dagen har framskridit) med tv-spel. 
 
 
 
 
Guld eller guld??
 
GULD!
 
Jag har tidigare skrivit att det här med att städa bakom någons spis samt att hjälpa någon att flytta - det är kärlek! Jag bygger nu på den listan med att kärlek är att komma med McDonalds-mat till någon som är krasslig <3

Snälla svara på veckans fråga i min blogg!

Här kommer veckans fråga! Ett tema som jag har publicerat med en imponerande ojämnhet under hela hösten. 
 
Den här veckan vill jag veta vilken typ av julbordsperson ni är?
 
1) Den otraditionella 
Jultraditioner är till för att brytas tycker du! I alla fall de som tillhör julbordet. Bara för att människor för 100 år sedan firade jul med inlagd fisk måste ju inte DU göra det?! Skinkan byter du ut mot rotselleri, sillen mot sushi och köttbullar mot falafel. Perfekt!
 
2) Barnet 
Du har aldrig lärt dig att gilla jansson eller gravad lax. Eller hur man nu gör för att gilla sånt där? Istället fyller du tallriken med köttbullar och prinskorv. Hade det bara funnits makaroner också så hade du varit mer än nöjd. Och ketchup. Mycket ketchup!
 
3) Den traditionella 
Ett julbord är ett julbord är ett julbord. Det vill säga allt ska finnas och allt ska ätas. Inklusive lutfisk, sylta och grynkorv. Och får du inte doppa torrt bröd i ljummet skinkspad kan julen lika gärna kvitta.
 
4) Den lagom:a
Lutfisken får gärna luta sig någon annanstans än just vid ditt julbord. Där emot plockar du gärna åt dig en bit skinka (med mild senap, obs!), en prinskorv, lite lax och möjligen en sill. Men bara om du får feeling.
 
 
 
 

Skrattiga förkortningar

När jag läste era toaletthistorier skrattade jag som sagt HÖGT. På riktigt. 
 
Annars är det ju lätt hänt att man skriver gråtskrattande emojis trots man knappt har rört på smilbanden. Möjligen fnissat lite inombord. 
 
Den här var träffande:
 
 
 
 
 
Andra lämpliga förkortningar för när man "skrattar" över internet:
 
LL - log Lätt.
SIMH - skrattade inuti mitt huvud.
TSDDVR - tänkte stillsamt "det där var roligt"
FO - fnissade ohörbart
 

Vad händer?

Ja-happ.
 
Det var ju helt klart ett tag sedan det såg ut så här:
 
 
 
 
 
 
Att kolla in väderappen är knappast en munter känsla nuförtiden. Det är inte så att jag spontant börjar kvittra när jag scrollar prognosen. 
 
 
 
 
 
Snarare har jag drabbats av en känsla av menlöshet de senaste dagarna. 
 
Vad håller vi på med här uppe i norden? Varför bor vi ens här? På torsdag är natten längre än dagen och VI ÄR OKEJ MED DET??
 
Årstiden ba: Jag vägrar låta er möta solen! 
Vi ba: De fyra årstiderna är det BÄSTA med Sverige. Hihi!
Årstiden ba: Nu tänker jag veva igång natten efter lunch, mjehehe...
Vi ba: Om några månader blir det ljusare igen, tjoho!
Årstiden ba: Jag tänker ge er alla en depression.
Vi ba: Glädje är överskattat, nu fortsätter vi bo i den här delen av världen. Jippi!
 
Ni hör. Vi lever i förnekelse. 
 
 
 

Passion, begåvning, disciplin

Jag har läst författaren Elisabeth Georges bok Skriv på! En bok där hon berättar om sin skrivprocess samt ger massor av tips till aspirerande författare. 
 
 
 
 
 
George menar att har man begåvning, passion och disciplin i sitt skrivande kommer man med största sannolikhet att få sin bok utgiven. 
 
 
 
 
 
Har man endast en kombination av egenskaperna begåvning och disciplin eller passion och disciplin minskar chanserna att få sin bok utgiven, men möjligheten finns. Har man tur kan man få en bok utgiven på disciplin enkom. 
 
Har man där emot endast begåvning och passion kommer man inte att bli utgiven. Detta på grund av den enkla anledning att har man inte disciplin kommer man aldrig fixa att färdigställa det enorma arbete som en bok innebär.
 
 
 
 
 
Utan att jämföra bloggandet med Elisabeth George eller andra författare vill jag ändå påstå att det är ungefär samma egenskaper som gäller för att driva en blogg (eller annan social kanal). Du kan vara hur begåvad som helst vad gäller att skriva och fota och berätta men finns inte disciplinen så kommer det du har påbörjat att rinna ut i sanden. 
 
Jag har disciplin och passion kring mitt skrivande. Dessa två grejer hänger tätt samman för mig överlag. Jag kan inte ha disciplin om jag inte har passion. Men har jag passion kommer disciplinen enkelt för mig. 
 
Jag är dock lite besviken på mig själv för disciplinen har inte riktigt funnits där under november och december. Alltså, jag ÄR klar med boken. Det krävs bara en hel del omarbetning och redigering vilket har känts lite segt.
 
Innan sommaren 2019 ska jag dock ha skickat in mitt manus till minst fem bokförlag. Sen får vi se. Men når jag det målet kommer jag vara SÅ stolt över mig själv!

Julbakstradition

Igår bakade vi julgodis och pysslade hemma hos min bror och Hanna. Det har blivit en tradition med start förra året. Ni kanske minns när vi käkade rått ägg och kokos? Jag minns! Kan fortfarande känna eftersmaken...
 
Nå väl. 
 
Igår gjorde vi chokladpraliner, wienernougat och knäck. 
 
 
 
 
 
Nioåringen rörde om i en skål med mjölkchoklad, nougat och blockchoklad. Tristar saker har smälts samman till en sås. Det är jag rätt säker på. 
 
 
 
 
 
Den yngsta släktingen ryktes med i julkänslan och hade plötsligt ett paketsnöre kring hjässan och en smällkaramell rasslandes mellan nävarna (festen fick avbrytas när smällkaramellens papper började blandas med bebisens saliv). 
 
 
 
 
 
Det känns svindlande att det skiljer 90 år mellan min mormor och mitt syskonbarn. Vilken ynnest att de får uppleva varandra <3
 
 
 
 
 
En sak ska ni veta och det är att finns det bara något som semi-liknar ett mål samt något slags runt föremål, ja då kan man ge sig den på att bröderna Spider kickar igång en straffturnering. 
 
 
 
 
Efter många timmars bakande, straffturnerande och pysslande (plus ett restaurangbesök) var det dags för avsmakning. 
 
 
 
 
Knäcken fick toppbetyg! 
Nougaten fick också bra betyg!
Alla hatade pralinen. 
 
– Den blir en bra gåbort-present, konstaterade min bror. 
 
Alla höll med.
 

Kusindag

Igår var en riktig kusindag.
 
Spiderpapa och äldsta barnet var iväg på handbollsmatcher i Ulricehamn och då passade jag och yngsta barnet på att fråga om vi kunde få bara barnvakt åt bebiskusinen? Det fick vi! 
 
Sexåringen tycker mycket om att ta hand om sin lilla kusin. Mata, leka, köra vagnen, gosa och skratta åt alla hans tokigheter. Som typ när han stoppar ner hela handen i matskålen och kladdar runt. Vem göööör så?? undrar sexåringen och minns såklart inte att han själv var THE master of kladd när han var mindre. 
 
 
 
 
 
 
Jag har förresten glömt hur mycket stök en bebis medför? Man hinner inte ens räkna till två och en halv så ligger man efter med plockandet och det är wipes och mat och pryttlar över allt. Vilket ju inte spelar någon roll men jag jag blir påmind om varför städ inte direkt stod på priolistan när jag var föräldra"ledig" med en bebis och en treåring. Att hålla huvudet ovanför ytan, det var prio. 
 
 
 
 
 
Sen hörde stora kusinen av sig (som är kusin på min mans sida) och ville så rysligt gärna sova över hos oss och det fick hon såklart.
 
Sexåringen och kusinen ordnade en musikal i cirka 102 akter (jag tappade räkningen efter ett tag). Det är kanske inte ofta som publiken ber om att teaterna ska vara slut, men igår hände det.
 
 
 
 
Efter film och lördagsmys sov barnen som stockar. Kusinen tog sovmorgon så länge att till slut fick sexåringen ta till "host och sprattel-tricket". Det vill säga, när man ligger bredvid någon och sprattlar och hostar högt tills den sovande vaknar "av sig själv".
 
Klassiker. 
 

Vad håller jag på med?

Jag vet inte vad jag håller på med om nätterna men det är något slags självskadebeteende som tar form.
 
Jag envisas nämligen med att placera mig själv i en otroligt obekväm sovställning. Jag ligger på rygg och sedan vrider jag huvudet åt vänster vilket är cirka noll njutbart. Men det verkar inte bekomma mitt sovande jag. Förra veckan vaknade jag och hade så ont i sidan av nacken och ut i axeln att jag fick ta två alvedon. Det hjälpte. INTE! Jag fick be Matilda massera mig en stund på jobbet. Och ja, det kan mycket väl ha sett märkligt ut när den ena konsulten stod och knådade den andra konsulten i nacken medans denne stönade högt, ömsom av smärta ömsom av välbehag. Men vad göra?? Sen stretchade jag nacken och då kändes det lite bättre. 
 
– Så här behöver jag ju inte sova igen! noterade jag mentalt. 
 
Men vad händer?
 
Jo jag placerade mig själv i samma sovställning IGEN! Och sedan IGEN! Och så har jag hållt på alldeles för många nätter.
 
– Det här är ORIMLIGT! vill jag skrika till mig själv i någon slags Kishti Tomita-style. 
 
 
 
Nackvridarinnan. 
 
 

En dag i skolan

Idag var jag med barnen i skolan. Ja, jag kan ju säga barnen i pluralis för nu går båda på samma skola och jag har förmånen att vara med båda en stund. 
 
Jag började besöka sexåringens klass. I veckan har de jobbat med bokstaven G och barnen har fått nämna olika ord på G som fröken har skrivit upp.
 
En sak är säker och det är att man vet att det är en västgötsk skolklass när det står "gött mos" på tavlan...
 
 
 
 
Först fick barnen jobba med siffror. Sexåringen skrev siffran 9 och färglade gubbar med stor noggranhet.
 
– Jag måste göra noga så att jag får en guldstjärna, förklarade han. 
– That´s the spirit ma boy! sa jag på sydstats amerikanska. 
 
I övrigt vet jag ju att han liksom jag hellre gör saker snabbt och slarvigt än långsamt och noga. Nioåringen och pappan i vår familj är prick tvärt om. Där står familjen i två läger. 
 
 
 
 
 
Sen var det frukt och saga och då fick mamman en kopp kaffe av fröken vilket satte oerhörd guldkant på fruktstuden. 
 
 
 
 
 
Efter saga hade barnen rast och då passade jag på att smita över till nioåringen. De hade Grej of the week (där det lär sig något extra om ett ämne) som den här veckan handla om Lucia. 
 
Om barnen satt som små ljus och lyssnade så satt jag som ett stort blockljus och insöp informationen. Jag hade helt glömt hur eländigt hon hade det, Lucia. Fröken berättade om tortyr och det visste alla barnen vad det var. Sen nämnde fröken ordet glädjeflicka och fick tack och lov inga följdfrågor på det.
 
 
 
 
 
Efter Lucia var det dags för mat. Det serverades stek med potatis, sås och äppelmos vilket kastade mig 25 år bak i tiden. Exakt det åt vi också i skolan. Där har menyn inte uppdaterats en millimeter. Obs! Det var gott. 
 
 
 
 
Efter lunchrasten var jag med sexåringen och hans klass en stund igen innan det var dags att säga hej då. 
 
Det var det.
 
Över och ut.
 
 
 
 

En chill dag med anarki och glögg

Idag fick sexåringen vara hemma från skolan. Igår trodde vi nämligen att han höll på att bli sjuk. 
 
Ganska snart märkte jag dock att han var piggelino mucho (italienska för frisk) så jag bestämde att vi skulle åka in till stan för några ärenden. 
 
 
 
 
Efter inköp av nödvändiga ullstrumpor och dagkräm köpte vi smoothie. Både jag och sexåringen är BESATTA av Redfellas smoothie med banan, mango och jordnötssmör! 
 
– Mamma den här är FÖR god! konstaterade barnet. 
 
 
 
 
Sen gick vi till biblioteket och lånade böcker. 
 
 
 
 
Under ett obevakat ögonblick hann sexåringen plocka ut alla bokstavshänvisningar ur hyllan och skapade i och med det total anarki bland böckerna. Gulp!
 
 
 
 
I rättvisans namn kunde ju inte han veta att dessa små vita stöd med en bokstav på är totalt BÄRANDE för att folk ska kunna hitta bland böckerna... Under några svettiga minuter fick jag lajva bibliotekarie tills alla bokstäver var på plats igen. 
 
Efter det åkte vi hem och gick till återvinningen samt pantade burkar. Två grejer som alltid är i bottens botten på priolistan i vårt hushåll. 
 
 
 
 
Sen skulle vi hämta storebror på skolan. När vi väl stod där utanför klassrummet visade det sig att vi var en hel timma tidiga. Så bra koll har den här mamman...
 
Turligt nog var det glögg-in på sexåringens fritids så vi gick dit istället och minglade en stund. 
 
 
 
 
En mysig dag. 
 
Imorgon blir det skola igen. 

A star is born

Igår var jag och några kompisar och såg A star is born på bio. 

 

En fantastisk film! Jag älskar Lady Gaga och Bradley Cooper är ju inte svintråkig att titta på. Det är ju inte så att ögonen blöder när han är i bild direkt. Snarare springer ögonen upp för en sommaräng utan att bli det minsta trötta.

 

 

 

 

 

Sen älskar jag filmer där jag sveps med i en känsla och starkt känner det där vill JAG uppleva! Vilket A Star is Born gjorde. 

 

Varför får inte jag bo i USA och träffa en svinsnygg, känd musiker av en slump som plockar upp mig på scen inför 100 000 personer och låter mig sjunga? Va? Varför??

 

För att det hade blivit katastrof såklart, svarar mitt förnuft. För jag kan inte sjunga och min enda favoritlåt Han tog av sig sin kavaj av Lasse Berghagen hade antagligen inte gjort sig inför alla amerikaner. 

 

Men ändåååå… 

 

Bra film. Jag rekommenderar A Star is born. 

Att ge namn åt en katt

Den dagen vi flyttar till ett friliggande hus har jag lovat barnen att vi ska ha en katt. Jag älskar trots allt katter! Jag är själv uppvuxen med två stycken. 
 
Trots att vi inte vet om det blir en flytt om ett eller fem år har vi börjat spåna på kattnamn. Lika bra att ligga i framkant. 
 
Namnförslag till framtida katt: 
 
1. Kattis (mitt förslag) (KATTis) (fattar ni?) (haha) (briljant) 
2. Aramis (sexåringens förslag) (vi tror att han har fått det från grannens katt som heter så, själv förnekar han bestämt inspirationen)
3. Sixten (också sexåringens förslag) (han drömmer själv om att heta Sixten) (när vi var på Mallorca sa han till Bamseklubb-ledarna att han hette Sixten vilket de sedan trodde i en halv vecka). 
4. Gosis 
5. Gobi 
6. Kattmao 
 
Jag röstar av naturliga skäl på Kattis. 
 
 
 
Katten Flisan, som jag växte upp med <3
 

Glöggmys och långrandiga säljare

Igår hade barnen julbak hos farmor med kusinerna och rundade av detta härliga med övernattning, mitt i veckan ba´. Mysigt. Det innebar att jag och Spiderpapa hade en lugn kväll igår.
 
Vi köpte ost och kex och pepparkakor och kokade glögg och... 
 
 
 
 
 
 
Tittade på julfilmer på Netflix!
 
Jag ÄLSKAR julfilmer. De får med fördel vara halvkassa, cheesy och förutsägbara. 
 
 
 
 
 
Idag kickade jag igång morgonen med en frukostföreläsning som handlade om olika kundtyper. 
 
 
 
 
Vi har haft fibersäljare hemma hos oss i veckan som helt klart INTE har lyssnat till den här föreläsningen eller alls verkar ha någon aning om att det finns olika typer av kunder. Jag är kunden som HATAR detaljer. Jag zoomar ut på en sekund om säljaren blir långrandig. 
 
– Well you lost me at låt mig förklara det tekniska, ville jag säga. 
 
Att fibersäljaren inte SÅG på tomheten i mina ögon och motståndet i mitt kroppsspråk känns som generalfel 1A vad gäller säljteknik. Fast å andra sidan var han fullt upptagen med att rikta uppmärksamheten åt min man (som inte heller var intresserad) eftersom han verkade inneha föreställningen om att bara män kan teknik, något som leder oss till generalfel 1B. 
 
Hur som helst kommer vi inte köpa fiber av den leverantören om man säger sååååååå
 
Japp. Efter föreläsningen överraskade jag Matilda med att ha tagit med mig mina saffransbullar med vit choklad.
 
 
 
 
Omedelbar fest, fun and games uppstod på kontoret! Matilda har pratat om dessa bullar sedan jag bjöd henne sist för typ två år sedan så det kändes läge.
 
Över och ut så länge. 

Toalette-historier

Alltså, jag har skrattat SÅ mycket åt era toaletthistorier! Älskar att ni delar med er <3
 
Tänkte att jag skulle publicera några av era anekdoter här:
 
Jag öppnade dörren när min kompis pappa satt och bajsade en gång. Har men för livet efter det, så fruktansvärt pinsamt. Över 20 år sedan nu // Johanna
 
 
 
 
 
 
Åh Jisses!! Jag åkte buss själv (rätt lång sträcka) när jag var 8 år. Väldigt spännande tyckte jag! Men så blev jag kissnödig. Kunde inte hålla mig så fick helt enkelt gå på toa. Men när jag var liten var jag rädd för att låsa på toaletter, så jag valde att hålla i dörren medan jag satt och kissade. Det var ju inga problem i en liten busstoa. Precis när jag ställer mig upp och ska dra upp byxorna tvärnitar bussen och jag flyger ut ur toan med byxorna runt benen. Fullkomligt flög in på toaletten igen. Där och då botades min ”lås-skräck”.  Minns att jag sprang tillbaka till mitt säte och gömde mig under jackan en stund för jag tyckte det var så pinsamt  // Borran
 
• Det här är inte riktigt samma grej. Men när jag pluggade på universitetet så var det en föreläsare som glömde stänga av micken (ja låter som en dålig film) när hon skulle på toa. Så hon gick på toa och kissade (bara) så alla vi som satt kvar i salen fick höra ljudet av hennes kisstråle. Ingen sa nåt efteråt, så förhoppningsvis var hon lyckligt ovetandes om vad vi hade fått höra. // Jolol
 
 
 
 
 
• Jobbar på hotell där man måste ha kort för att komma in på toaletten på lobbyplan. Då kommer det en taxichaffuför som vill låna toan innan hans körning med en gäst. Sedan checkar jag ut en gäst en stund senare som behöver låna toan precis efter han checkat ut. Så jag låser upp för honom och där inne sitter ju chauffören fortfarande kvar som har missat detaljen om att låsa och där stod vi med ganska stor dörr öppen. Visar ju sig givetvis att det var den personen som taxichauffören skulle hämta. Undrar om det var en rolig resa att börja dagen med... // J
 
• Min värsta var en gång på universitetet. Jag och mina kompisar satt och pluggade ihop och jag skulle gå en sväng på toaletten. Jag går in på damernas och ser i min ögonvrå att det står en man längre in. ”Pinsamt, han har gått in på damernas” tänkte jag och öppnade ett av båsen. Där sitter en kille som gör sina behov. Det var alltså jag som gått in på herrarnas. Skyndar mig generad ut och in på damernas. Sliter upp ett av båsen för att skynda mig in, men där sitter en kvinna och SIN grej liksom. Min reaktion av att ha slitit upp två olåsta dörrar inom loppet av ca 20 Sek blev att jag började skratta nervöst och sa högt ”MEN OJ”. På tredje försöket fick jag mig ett ledigt bås och där satt jag en bra stund och skämdes. Mina kompisar skrattade en braaa stund när jag berättade vad som hänt. // Ronja
 
 

Imponerad av två författardebutanter

För ett tag sedan fick jag ett mail från Anna Johansson som berättade att hon har läst min blogg i många år och frågade om hon fick skicka sin debutbok till mig, en barnbok. Det fick hon!
 
 
 
 
 
Boken heter Sally Superstjärna och handlar om Sally som ska uppträda i skolan och blir jättenervös. Ett ämne många barn (och vuxna) nog kan känna igen sig i. Sexåringen här hemma uppskattade boken och lärde sig ett nytt ord på kuppen - rampfeber. Tips!
 
En annan person vars debutbok (för vuxna) som jag har läst är Lin Jansson som skrivit Ragga som du shoppar (ÄLSKAR DEN). Igår var Lin på biblioteket i Skövde för författaruppläsning. Jag var självklart där. Björn Ranelid var också där och det blev möjligen liiiiite mycket Björn och lite lite Lin för mina förväntningar.
 
 
 
 
 
 
Men efteråt fick jag chansen att säga hej till Lin. Vid sidan av författandet pluggar hon till sjuksköterska vid Sahlgrenska (universitetet?). Jag var så där nervös som man är när man ska heja på någon som man beundrar men samtalet gick väl bra tills jag hasplade ur mig frågan om hon hade sett Bachelor-David i de Sahlgrenska krokarna (han är ju polis och brukar vara där i jobbet, enligt serien).
 
Men snälla nån - VARFÖR FRÅGADE JAG DET?
 
Vad har mitt Bachelorberoende med Lin Janssons författarskap att göra?
 
INGET!
 
Ett otroligt märkligt inflikande på samtalet sponsrat av - mig själv! 
 
Lin hade inte sett Bachelor. Och jag kände omedelbart att jag skulle få vargtimman för den frågan :-))))) 
 
Fast... Sen började jag och Lin följa varandra på Instagram och det är möjligen nutidens tecken på att jag inte gjorde bort mig alldeles. He. 

Min not to do-list

Okej, jag har ju som sagt handlat alla julklappar. Det var ju bra att jag har hunnit det. Men det finns även en rad saker som jag absolut inte tänker hinna med att göra till jul. 
 
Vad jag absolut inte vill hinna med att göra till jul:
 
1. Skapa julkalender med 24 klappar till barnen, dvs totalt 48 (!!) klappar
Jag blir matt bara av att höra om hur andra stressar med denna typ av kalendrar till sina barn. Sen tänker jag på hur mycket mina barn redan har och fattar inte ens hur jag skulle kunna hitta så många pryttlar som de behöver? "Då kommer inte alla saker på julafton" motiverar en del det med. Men behöver ett barn verkligen 24 klappar PLUS tänker jag då? 
 
2. Köpa massa nya prylar till människor som redan har allt. 
Jag vägrar stressa runt och försöka hitta klappar till familjemedlemmar som redan har allt. Sedan två år byter vi inga klappar vuxna emellan och det är såååå skönt!
 
 
 
 
 
 
3. Slå in vackra och unika julklappar. 
Jag slår som sagt in klapparna på julaftons förmiddag och då lyser rosetter och kanelstänger endast med sin frånvaro. 
 
4. Göra allting själv. 
Ingen ska behöva vara den som gör allting själv till jul! Tyvärr kan det lätt bli så att lilla mor är den som ensam fejar fram julen tills svetten och utmattningen lackar. Säg stopp om du ser detta ske eller säg STOPP med stora bokstäver om detta är du. Hjälps åt. Dela upp. Skapa knytkalas. Julen ska vara en lugn tid för alla. Vilket den också blir om alla gör lite var. 
 
 
 
 
 
5. Tro att allt jag ser på sociala medier är sant. 
Jag planerar absolut inte att hinna med att scrolla instagram och känna mig sämre och sämre i takt med att glittriga julbilder dyker upp. Bakom varje hyacint-stilleben döljer sig en helt vanlig verklighet. 
  
Vad jag där emot ska komma ihåg: Ta det lugnt, ligga på soffan, äta god mat, mysa med mina barn, pussa på min man, skrota runt i pyjamas, överdriva intaget av clementiner och lussebullar, umgås med släkt och vänner, se halvkassa julfilmer, vara tacksam och framför allt HARÉ SÅ JEDRA LEDIGT OCH GÔTT.

Julklappsklara

Mörrn! 
 
Jag och min kära man har i år chockat oss själva genom att köpa alla barnens julklappar redan innan december knappt har börjat. 
 
 
 
 
 
Grejen är den att tiden rullar på så fruktansvärt snabbt nuförtiden att fyra veckor känns som två dagar.
 
– Hjälp det är bara 48 timmar kvar till julafton! utbrast jag i slutet av november.
 
Tiden vi är inne i nu med familjelivet kräver helt klart mer planering och att vi exempelvis chockar oss själva genom att handla julklapparna med lite marginal för första gången sedan någon av oss föddes.
 
Där med inte sagt att vi har slagit in klapparna. Snälla nån. Det sparar vi till en brötig timma under julaftons förmiddag, som traditionen bjuder. 
 

Ishockey-premiär

Vi har en sexåring här hemma som har velat testa ishockey LÄNGE. 
 
Eftersom varken jag eller Spiderpapa har någon som helst relation till ishockey och dessutom har en föreställning om att det är dyrt och bökigt har vi bestämt sagt NEJ till denna önskan. Vi har tänkt att snart slutar han fråga. Vi lät honom prova innebandy och tänkte att det skulle få honom att "glömma" ishockey, men icke. 
 
– Mamma, får man bli vad man vill när bli stor? frågade sexåringen en dag. 
– Ja det får man, svarade jag.
– Då ska jag bli ISHOCKEYSPELARE!
 
Någonstans där började jag och Spiderpapa prata om att han kanske skulle få testa ishockey ändå. Jamenar tänk om just den sporten blir en stor skatt i hans liv? You never know liksom. 
  
Så ja. Idag blev det premiär för familjen Spider i en ishockeyhall. Tränarna var jättegulliga och vi kände verkligen att de välkomnade vår unge. Vilket är en viktig känsla. 
 
 
 
 
Sexåringen kämpade JÄRNET och hade SÅ kul.
 
– Jag vill fortsätta med ishockey! utbrast han lyckligt innan han ens hade hunnit ut på isen.
 
 
 
 
De andra barnen som har spelat hela hösten var helt klart snabbare på grillorna men vad som är så fantastiskt med vår unge det är att han aldrig jämför sig med andra. Han är alltid säker på sig själv och sin egen förmåga. Det är en fantastisk egenskap som jag hoppas att han kommer få behålla alltid
 
Japp.
 
Då är det antagligen i en ishall ni kommer hitta oss framöver... *gulp*

Lyxig after work och kod-avslöjande

Hello söndag! 
 
Jag inledde helgen med after work i fredags, hemma hos min kompis Åsa som är utbildad KOCK. Ni förstår ju vart åt en sådan after work barkar - HIMMELRIKET! 
 
 
 
 
 
 
Allt var supergott! 
 
Jag festade dessutom till det med en julig klänning, för att riktigt marinera mig själv i julkänsla.
 
 
 
 
 
På lördagen var vi plötsligt barnfria, så där som man lite oväntat kan bli när barnen är större och gärna hänger med kompisar. Så vi passade på att handla julklappar. Jag tog den här bilden utanför leksaksaffären. Man kan tro att jag har redigerat den till näst inpå svart/vit men nej, det är alltså SÅ GRÅTT ute nu.
 
 
 
 
 
Inne på leksaksaffären såg jag den här så kallade... Leksaken? Pysselgrejen? Skumploppar av något slag. 
 
 
 
 
VEM köper ens hem sådant till sina barn?? Jag tycker att det luktar självskadebeteende, rent plockmässigt.
 
Sen har vi firat första advent. 
 
– Men mamma! Det är ju koden till min iPad?! utbrast sexåringen när han såg siffrorna på adventsljusstaken. 
 
 
 
 
Japp. 
 
Nu ska vi snart kolla handboll och sedan åka på adventsmys till min mans bror med familj. 
 
Trrrrrevligt. 
 

Toalett-misstag

Lördagens fundering: Vad är mest pinigt - att råka öppna dörren för någon okänd som sitter på toaletten eller att vara den som sitter på toaletten när någon okänd öppnar?
 
Jag har upplevt båda. 
 
En gång gick jag på toaletten på ett tåg. Dörren var elektrisk eller vad det kallas och jag fick trycka på en knapp för att den skulle åka igen. Vad jag sedan missade var att man skulle trycka på ytterligare en knapp för att dörren också skulle låsa sig. När jag satt där på ringen och kissade som bäst kom det en man och tryckte upp dörren. Eh... Hej hej! Skulle du kunna stänga igen? Som en extra bonus satt det ett gäng tonårstjejer precis utanför och bevittnade showen.
 
 
 
 
En annan gång skulle jag köra spinning på gymmet och skulle snabbt gå på toaletten innan passet började. Jag slet upp dörren till toan och där satt instruktören och bytte trosskydd. Hej! Hej då!
 
Med dessa två händelser i bagaget kan jag säga att det är snäppet mer genant att vara den som öppnar dörren. Faktiskt. 
 
Roligast ever är dock det som hände min mamma på ett köpcentrum. Hon råkade slita upp dörren för en gubbe som satt och gjorde nummer två. När hon kvickt skulle stänga dörren igen visade det sig att gubben hade låst dörren, fast bara lite. Låskolven var liksom halvt ute vilket gjorde att mamma inte kunde stänga ordentligt utan fick stå och pilla med kolven en stund innan dörren gick igen.
 
Stämning mellan mamma och den bajsande gubbe: Så där.