23. Kukelikuk

I veckans podavsnitt berättar jag om människotyperna som gör mig osäker... Regina är glad efter en omnämning från Isabella Löwengrip men varför har hon hela telefonen fulla av printscreens på Hugo Rosa?

Vidare diskuterar vi återigen Instagrams nya algoritmer som verkar förfära och förbrylla en hela influencervärld. Vilka instagrammare kommer stå kvar när de andra faller? 

Jag funderar kring det här med att ge barnen en barndom full av mysiga minnen och Regina berättar hur hennes mamma traditionsenligt plockar fram en höna associerad till könsord varje påsk... Det och mycket mer! Hoppas ni gillar! 

Följ oss gärna på Fejjan och ge oss gärna en recension i poddapparna så blir vi meeeer än glada (mest om den är positiv då)! Tack för alla fina ord och hejjarrop! Det gör oss PEPP! 

 

 

Island here I come!

Jag och två kompisar har bokat en resa till Island den 25 maj! Yey!
 
Det var länge sedan jag reste med kompisar så det kommer bli så fabulöst. Mest för att jag vet att vi kommer skratta från det att vi lämnar marken i Sverige till det att vi kommer hem igen. Det kommer bli en ytterst livsförlängande resa med andra ord. 
 
Vi har planerat att bada i blå lagunen, åka turen kring Gyllene cirkeln och så ska vi rida Islandshästar. Eller "ponnyridning" som min man uttryckte det vart på jag såg framför mig att vi ska flyga till Island för att rida ett litet djur i cirkel. 
 
 
 
 
 
Det senare kan ju för övrigt bli intressant för en person vars senaste hästminne är att inte ens komma upp i sadeln... Ehum. En av mina kompisar är superskillad ryttare så hon ska rida en komplicerad variant. Jag och min andra kompis ska som sagt bara försöka komma upp på hästen till att börja med. Men det ska bli jätteroligt! 
 
Har ni några tips annars? På restauranger och fik eller så?
 
Vår första plan var att eventuellt hyra bil och ta oss runt på ön men nu vet inte om vi vågar det på grund av alla miljarders försäkringar som man ska tyda på engelska men som ändå inte täcker ens ett stenskott. Och självrisken är på 25 000 kronor. Roligare kan man ju ha det med sin ekonomi än att gambla bort den på Isländska vägar. Eller vågar vi?
 
Vi har även bokat ett ”helt okej” hotell på grund av att alla rimliga Air bnb-lägenheter i Reykjavik var sedan länge upptagna det datumet och vi vill helst inte bo utanför stan. "Mer än okej" hotell är alldeles för dyra. Men har ni något ledigt boendetips hojta gärna!
 
 

Biskvier

Ursäkta men igår bakade jag liksom BISKVIER! 
 
Det är sant!
 
Jag har länge velat baka biskvier men liksom dragit mig för det eftersom det verkar så krångligt och svårt. Men så igår fick jag alltså ett ryck och ba´ gjorde´t. Jag använde det här receptet. 
 
Nu hör ju det här med tålamod och estetik inte till min starkaste sida så speciellt fagra blev biskvierna sannerligen inte - men där emot mycket goda!
 
 
 
 
 
 
 
- Det måste väl ändå vara SUPERLYXIGT att ha en person i familjen som är så bra på att baka? Va va va?? frågade jag min familj.
 
En retorisk fråga givetvis. 
 
Om du inte själv tar ansvar för att andra smeker ditt ego medhårs vem ska då göra det??
 

Profilbilder genom åren

Jag scrollade igenom min Facebooksida häromdagen och tänkte bjussa er på några av alla mina profilbilder genom åren. 
 
1. Min första profilbild var fotad från sidan. På den tiden, det vill säga för typ tio år sedan, skulle man helst vara så anonym som möjligt på nätet eftersom det kunde vara "farligt" att vara för öppen. HAHA! Tillåt mig själv fnissa brunstigt. År 2018 är jag nämligen osäker på om jag fortfarande har något privat?? Rent tracking-mässigt alltså. Ibland får jag känslan av att Facebook och Google vet färgen på min underkläder. 
 
 
 
 
 
 
2. Efter anonymitetens glada dagar följde jag upp med den här tjusiga teckningen av mig själv. Jag fick den av en bloggläsare och blev så himla ärad och glad. 
 
 
 
 
 
 
 
3. Här kan man ju undra vad som hände? Well studier i textil och mode hände. En känsla av att vilja vara arty farty hände. 
 
 
 
 
 
4. Den här profilbilden är fotad på en after work med mitt dåvarande jobb i Göteborg. Jag hade en bebis hemma och ammade fortfarande vilket man kan se på mitt tunna hår. Man kan även se att det här fortfarande var på den tiden då jag gärna fotades ovanifrån (mer smickrande tydligen??) (man såg "smalare" ut??) och gärna bjussade på en ankmun. Jösses vad ankmunnar det vimlade av i selfiens begynnelse. Minns ni?
 
 
 
 
 
 
5. Nästa profilbild fotade jag i Stockholm efter min "plåtning" med tidningen Mama. Jag har aldrig blivit proffssminkad varken förr eller senare och kände mig on fleak. 
 
 
 
 
 
 
6. Den här bilden är fotad på en balkong i Turkiet. Jag ville väl visa mig världsvan eller nåt. Klänningen är ett sample från mitt dåvarande jobb på ett modeföretag. Jag hade en räääääätt stor garderob på den tiden. 
 
 
 
 
 
7. Thihi vad söt jag var här! Tyckte jag själv. Med mössan på svaj. Jag fotade bilden i hallen i vår dåvarande lägenhet i Skövde. 
 
 
 
 
8. Den här profilbilden tog jag på tåget på väg hem från en av min och Matildas många föreläsningar. Jag gillade den för att ljuset var så fint.
 
 
 
 
 
9. Min nuvarande profilbild är den här. Jag har gått från att fota mig själv ovanifrån till att föredra att fota mig själv underifrån (eller rakt framifrån förstås). Underifrån är mer power. Jag har liksom inte lika många fucks to give som 34-åring. Fotot är taget på en lunchställe i stan och jag minns att jag hade en förjedra bra läppstiftsdag. 
 
 
 
 
Japp. Det var det. 
 
Profilbilderna på Facebook - ett liv. 

Sk bar

I lördags gjorde vi heja heja-skyltar till Melodifestivalen.
 
Barnen hejade på Barbi Escobar och Martin Almgren och tillverkade en skylt där efter. Man bara måste älska att dom stavade Escobar - sk bar.
 
 
 
 
 
Så himla rimligt. 
 
Men så är ju barn i grund och botten de mest logiska varelserna någonsin. 
 

Hår på kroppen

Jag provade kläder i en affär igår.
 
Jag giver eder min provrumspersona:
 
• En hy som är vinterblek och alldeles fnasig på sina ställen.
• Ben som inte rakats sedan Sovjetunionens fall. Eller i alla fall inte sedan september. 
• Hälar som är så torra och vassa att dom antagligen klassas som vapen enligt någon slags rankning.
• Stora (sköna) trosor med fransig resår.
• En BH som antagit en lätt missfärgning utmed bågarna.
• Hår vars översta lager lyft från hjässan och blivit alldeles statiskt av kläder som åkt på och av.
 
Allt accompanjerat av provrumsljus och ett draperi som glipade.
 
Mmm... Vad tjusigt. Februari - I salute you!
 
På tal om ben som inte har rakats är nog den här kommentaren, som Lady Dahmer fick på twitter för några år sedan, fortfarande bland de roligaste kommentarer som jag någonsin har läst. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
HAHA!  
 
Ungefär som att hår på kroppen är något man går in för?? Ungefär som att kroppen överlag besitter "obegripliga" ställen? Det är väl möjligen blindtarmen som är aningens obegriplig men den har mig veterligen ingen kvinna medvetet odlat hår på?
 
I övrigt är min erfarenhet att hår uppkommer på alldeles normala ställen utan att man behöver anstränga sig nämnvärt. Där emot vet jag att man behöver anstränga sig för det omvända och blir då, i alla fall enligt naturlagarna, ganska obegriplig. 
 
Voffo voffo voffo gör di på detta viset? har nog kroppen undrat i samband med rakning både en och två gånger. 
 

Sista avsnittet av Bron

Såg ni sista avsnittet av Bron i söndags? 
 
Det var spännande! Kanske lite vacklande i sin handling stundom, men i det hela bra. 
 
- Dom knöt ihop säcken fint, tyckte min man.
 
Just när han sa den meningen blickade jag ner på femåringen som för kvällen hade somnat mellan oss i soffan och då insåg jag att vi också hade knutit ihop säcken. När vi såg första säsongen av Bron 2012 gjorde vi nämligen det med en bebis sovande mellan oss i soffan. Varje gång jag hör introt tänker jag på den där perioden. Mysiga kvällar med tända ljus, Bron på tv och en sussande lite bebis...
 
Och nu såg vi alltså det absolut sista avsnittet och då ligger den där lilla bebisen mellan oss igen. Fast fem år äldre och rätt mycket större. 
 
En fint hopknuten säck på något vis. 
 
 
 
 

Tio tips hur man hanterar trots

Jag fick en fråga. 
 
Dina bästa tips för att hantera 3års "trots" / humör / skrik och det där ljuvligt högljudda tårfyllda som tydligen hör till åldern. Barnets känslor löper amok och varken mamma eller barn (tror jag) hänger med i svängarna.
 
Well. Jag är på intet sätt expert.
 
Men baserat på egna erfarenheter kommer här mina bästa tips hur man hanterar trots:
 
1. Stanna upp och ta ett djupt andetag.
Ofta. 
 
2. Välj strider som är viktiga för dig.
Kanske måste man borsta tänderna varje dag även om det är tråkigt och tyvärr får man inte leka med köttknivar trots att dom ser roliga ut. Där emot är det möjligen inte så viktigt att ta strider kring matbordet (till slut kommer barnet äta), kläder (shorts i oktober? för all del, snart kommer barnet inse att livet blir mer behagligt med långbyxor) eller hygienen under näsan (ingen femtonåring, eller ens åttaåring, går runt med snor i ansiktet). Välj striderna med omsorg.  
 
3. Se humorn i trotset.
Det ÄR faktiskt komiskt att barnet bryter ihop för att hen inte fick trycka på hissknappen först. Fnissa åt det. I smyg. 
 
4. Känn dig tacksam
Det här låter pretantiöst, men känn dig tacksam för att barnet är trygg med just dig! Hen vågar skrika, gorma, gråta och veva med armarna för hen vet att du finns där med famnen full av kärlek. Oavsett. Alltid. Så himla fint ändå. Visst? 
 
5. Investera i bra öronproppar.
På riktigt. Det hjälper. 
 
6. Planera din flykt.
Om du är föräldraledig och där med är tillsammans med barnet väldigt mycket, planera in tid varje dag där du lämnar hemmet (om möjlighet finns). Ta en promenad, åk och handla, fika på stan med en kompis (eller själv). Vad som helst egentligen som gör att du får distans till barn och hem.
 
7. Utsätt inte din energi för onödigt slitage.
Undvik att ta med barnet till ställen där du vet att lockelserna är många. Tid kommer då ditt barn kommer kunna gå både in och ut ur en leksaksaffär utan någon större notis. 
 
8. Se fram emot ditt nya, kompetenta barn!
Jovisst. Nu låter jag pretantiös igen, men faktum är att bakom varje trotsperiod eller annat utvecklingssteg väntar ett barn som har lärt sig något nytt, som kan lite mer, som blivit lite större. När perioden är över, notera vad ditt barn lärt sig. 
 
9. Känn ingen skam för mig i Köpenham(n)
Typ. Det är okej att tycka att det är skitjobbigt och önska sig tillbaka till en tid då familjelivet endast fanns på funderingsstadiet. Känn ingen skam över det. Du älskar dina barn ändå. 
 
10. Trotset går över!
Det gör det. Det går över. Upprepa det för dig själv och blicka ut mot horrisonten - där borta väntar lugnet. 
 
 
 
 
 

Avslöjad

I bilen på väg hem från Skåne kaaaaan det ha varit så att jag satt i framsätet och smög upp några bitar godis ur min väska med intentionen att barnen inte skulle märka något. Men se där blev jag snabbt upptäckt. 
 
Åttaåringen (från baksätet): Vad äter du??
Jag: Eh... Va? 
Åttaåringen: Äter du godis? 
Jag: Eh... Ja.
Åttaåringen: Vi vill också ha! 
Femåringen (triumferande): VI HÖRDE VÄL ATT DET LUKTADE GODIS! 
 
Attans. 
 
Det ska väl ett barn till att höra att det luktar godis!
 
 
 
 

Världsrekord och manliga strippor

Jahapp. Vad gjorde vi då mer i Köpenhamn? 
 
Jo vi var på Guinness world records museum som ligger längst ner på ströget. Vi har guinnessböckerna hemma som barnen älskar att läsa så vi tänkte att det här museet kan säkert passa både stor och liten. 
 
 
 
 
Och det gjorde det! Passade alla alltså.  
 
Världens äldsta manliga strippa är tydligen ett världsrekord?
 
 
 
 
 
Sen promenerade vi ner till Nyhavn och kollade in alla mysiga hus (tillsammans med ett ton andra turister). 
 
 
 
 
 
Oklart hur många "gentlemen" som besöker den här "klubben"........
 
 
 
 
 
 
Sen var det dags att äta. Vi hade fått tips om cafée Zirup. 
 
 
 
 
 
 
Det var jättegod mat och mysig lokal! Förutom... 
 
 
 
 
 
 
 
... att vi inte fick lov att beställa in en barnportion fish and chips till femåringen? Eller någon barnportion alls. Det var dåligt. Främst ur miljösynpunkt eftersom en stor vuxenportion till ett litet barn mest troligt betyder att mat får slängas. Den ekonomiska aspekten har jag för länge sedan slutat tänka på då ett restaurangbesök med vår femåring ofta betyder att vi betalar tresiffrigt för att han ska äta fem pommesfrittes. Typ. Vi brukar dela på maten och allt det där men A JA! För det allra mesta är restauranger flexibla och tillmötesgående när det gäller kidsen. 
 
Sen strosade vi runt en stund till och bara kände hur gött det var att inte ha bråttom någonstans. 
 
 
 
 
 
 
 
Och så var det dags att ta tåget tillbaka till Lund. 
 
 
 
 
 
En fin weekend i Skåne och Danmark.
 
Vi kommer tillbaka i sommar!

Wienerbröd och flödebollar

I helgen var vi alltså i Köpenhamn. 
 
 
 
 
Vi tog tåget från Lund och barnen tyckte att det var såååå spännande att åka över bron och sedan under vattnet. 
 
- Hur kan man bygga en tunnel under vatten? undrade femåringen.
 
Ja hur gör man det?
 
Jag vet inte ens vilken ände jag ska börja i den dagen vi ska byta kakel i köket så be mig absolut aldrig att projektleda byggen under havsytan. Tack på förhand. 
 
 
 
 
 
När vi kom fram var vi vuxna kaffesugna så vi inledde med en fika.
 
Kuggfråga: Vad fikar man i Danmark?? 
 
 
 
 
 
Jo just precis. Winerbrøøøøøø med chokolæde. 
 
 
 
 
Jag tog en variant med choklad OCH kanel och den var sååååå god! 
 
Barnen ville dock hellre ha skumbollar. 
 
- Skumbollar tack, sa jag till tjejen i kassan. 
 
Hon såg frågande ut. 
 
- Eh... Jag menar fløøødeboller, sa jag med danskt uttal.
 
Och då conectade vi!
 
 
 
 
 
Jag älskar att grädde heter fløde på danska. Eller piskefløde. På västgötska skulle det heta flôt. Flôt som man piskar upp i en trevlig konsistens. Det är ju betydligt mer passande ord än vispgrädde?
 
Efter fikat strosade vi på strøget och kollade in Disneyaffären. 
 
Jag hittade självklart... 
 
 
 
 
 
Mitt alterego! 
 
 
 
HA! 
 
Om jag tycker att det är normalt att en 34-årig kvinna är besatt av Nalle Puh? 
 
Svar ja. 
 
Åttaåringen blev inspirerad av sin mamma och ville fota sig som Ior. 
 
 
 
 
 
Femåringen blev inspirerad av sin storebror och ville fota sig som kanin. 
 
 
 
 
En slags dominoeffekt.  
 
Sen gick vi på Guinness World Record museum men det får jag skriva om i nästa inlägg. Nog för att ni är proffs på bloggläsning men lite paus från scrollandet behöver även ni. 
 
Över och ut så länge. 

21. Hemligt påkörd

I avsnitt 21 av Veckans Smash lyfter vi en känsla som på många sätt genomsyrat våra liv - känslan av att inte vilja vara till besvär.
 
Är det ett kvinnlig drag eller är det ett resultat av att vara blyg? Kanske feg? Eller både ock? 
 
Jag berättar om hur jag gick under fel namn under halva min skolgång och Regina delar med sig om den gången hon blev påkörd, men inte vågade säga något. Allt för att inte "vara till besvär". Jag skrattar även HÖGT åt Reginas berättelse om den gången hon låtsaslyssnade på en podcast (jag säger ju att jag älskar hennes anekdoter). 
 
Sen hör vi min femåring räkna till elva på engelska, möjligen för att jag tycker att han är så jeeeedrans söt när han gör det. Jag kan liksom höra honom räkna till elva for ever and ever and ever. 
 
Det och mycket mer innehåller avsnitt 21.
 
Lyssna här nedan eller i podapparna.
 
Hoppas ni gillar! 
 
 
 

Helsingborg och Lund

Igår, efter att jag hade träffat Regina, gick jag och familjen och tog en lunch i Helsingborg. 
 
Vi hade fått tips om Olssons Skafferi så Olssons Skafferi det fick bli. 
 
 
 
 
God mat och mysig interiör. Fem av fem toast. 
 
Sen tog vi en promenad till Helsingborgs kulturhus. Även det hade jag fått tips om. Bland annat cyklade vi framför en film vars kamera åkte genom Helsingborgs gator. Det gick jättebra ända tills jag kände mig åksjuk?!
 
 
 
 
På riktigt blev jag illamående? Vilket möjligen kan vara något slags rekord vad gäller åksjuka?
 
När jag hade hämtat mig från cykelfärden åkte vi mot min kusin i Lund. På vägen stannade vi på Nova köpcentrum för att köpa smoothies och för att jag gärna vill kolla in olika köpcentrum. En arbetsskada. 
 
 
 
 
 
Vem träffade jag då inte på på Nova av en ren slump?? Jo min bloggkollega Malin
 
 
 
 
Vad var oddsen för att vi skulle springa på varandra??
 
Tja. Inte helt orimliga ändå eftersom Malin bor i närheten av Lund. Men ändå. Vilken trevlig slump. Vi bestämde att vi ska ordna en ordentlig blogg-meet up längre fram i vår. 
 
Sen hämtade vi min kusin från jobbet och åkte hem till henne. Hon bjöd på tacos och det är hon verkligen queen B på. Eller ska jag säga queen T? Jamenar kolla tillbehören!
 
 
 
 
Jag rekommenderar er STARKT att ha hyvlade morötter till tacos. 
 
Sen njöt jag av min kusins massageorm resten av kvällen. Den vibrerar. 
 
 
 
 
Man ska ha den runt nacken. Inget annat. 
 
Nu ska vi tillbringa lördagen i Köpenhamn. 
 
Över och ut. 
 

Möte med podpartner

Heeeej från Helsingborg! 
 

Den här morgonen har jag haft frukostmöte och pressfotografering med Regina (vars blogg jag inte kan lägga in en länk till nu eftersom jag bloggar från telefonen) (men ni vet vem hon är).

 

 

 

 

Lustigt att mina vägar alltid bär till Helsingborg av alla ställen i Sverige? Det är fjärde eller femte gången jag är här i jobb nu. Well. Inte mig emot. 

 

Idag har jag och min podpartner alltså träffats i köttet. Vi hörs annars över telefon när vi spelar in Veckans Smash så det är helt klart lyxigt att ses, uppleva varandras ansikten och rörelsemönster och så där. Vi har spånat kring poddens framtid och fotat pressbilder. Ja alltså, gemensamma bra-att-ha bilder. Samt bilder som jag kan använda till en intervju längre fram. Alltså - en pressfotografering. 

 

Ha!

 

Ibland är det bra lätt att upp:a sitt liv med fancy ord...

 

 

Den enögda podduon.
 
 

Nu är jag och familjen på väg till min kusin i Lund. Imorgon gör vi Köpenhamn. ÄNTLIGEN kommer jag få höra riktig danska och förhoppningsvis åka därifrån och prata mer låtsasdanska än någonsin!! Längtar.

Två grejer om Jennys matblogg

 
Jag har två anekdoter relaterade till hennes blogg.
 
1. För några år sedan höll jag och Matilda en utbildning i sociala medier och nämnde då Jennys Matblogg som ett bra exempel på inspiration. Jenny är ju väldigt duktig på det hon gör. En man i publiken blev av oklar anledning provocerad av detta exempel och började orera om hur oseriöst det är med bloggar och hur han inte förstod varför företag vill synas på dessa plattformar bla bla bla. För mig och Matilda var exemplet inte ens en stor grej i utbildningen, det var något vi nämnde förbifarten. Men mannen valde ändå att haka upp sig på detta och med sina åsikter ta ansenligt utrymme både från oss och de andra deltagarna. Jomenvisst. Vi har fått uppleva en del märkliga situationer. Det kan man lugnt säga...
 
2. Min pappa älskar Jennys matblogg! Han hämtar alla sina recept därifrån och nämner mat från hennes blogg minst en gång varje gång vi ses. Jag har nog ätit mig igenom hela Jennys arkiv vid det här laget. Alltid lika gott. 
 
Japp. Det var det om det. 
 
 
 
 
 

Glöm kaffeönskan

Okej, glöm punkt nummer 10 att jag vill att min man ska koka kaffe till mig!
 
MAYDAY MAYDAY ABORT ÖNSKAN. 
 
Stryk och spola tillbaka!
 
Den här morgonen fick jag nämligen min önskan uppfylld och då insåg jag att min man inte kan koka det, enligt mig, perfekta kaffet. Det blir antingen alldeles för svagt så att det känns som att dricka ljummet vatten med mjölk och en möjlig bismak av koffein. Eller så blir det alldeles för starkt så att jag grimarserar mig igenom hela morgonen.
 
Noll njutning. 
 
Själv har jag genom åren utvecklat en enorm fingertoppskänsla vad gäller att få till den perfekta koppen kaffe. Min utvecklingskurva tog ordentlig fart under föräldraledigheten med andra barnet. Ingenting pushar din kunskap om kok-kaffe så mycket som att amma en bebis under en hel natt och sedan bli väckt för dagen klockan 05:30 av en pigg treåring. Det är en form av bootcamp jag rekommenderar alla som önskar bli bättre på att koka kaffe. Nej det är inte en promenad i parken men BOY går du ur det träningslägret som en EXPERT på kaffe.
 
Idag vet jag att plus minus ETT KORN gör hela skillnaden på en bra och dålig kopp. Blir "koka perfekt kaffe med dina knän i sömnen" en ny OS gren ser jag absolut mig själv på prispallen. Just sayin´. 
 
 
 
 

Semlekladdkaka

Eftersom jag redan har bakat semlor en masse och därför har tröttnat på det lagom till fettisdagen bestämde jag mig för att baka en semlekladdkaka. Tanken var att baka igår tillsammans med barnen men så kom vardagen emellan och jag hann inte så jag fick baka den idag istället. Värd info för er att få veta. Men så ligger det till. Viktigt att vara transparent här i bloggen. 
 
Huuuur som helst semlekladdaka var namnet och jag har nu smakat denna skapelse för första gången.
 
 
 
 
 
Betyg?
 
SÅ GOTT! 
 
Det kanske låter som en märklig variant av kladdkaka men jag tycker att det var oerhört lyckad mash up! Det kändes som att äta en mjuk, fluffig semlebulle. Med plusset att den gick en miljard gånger snabbare att baka. 
 
Jag hittade receptet på Jennys Matblogg. Här har ni det. Fast istället för kardemummakärnor tog jag en tesked mald kardemumma. 
 
Baka detta och gör er själva en stor tjänst! 
 
Tack och adjö. 
 
 

Fina saker ens partner kan göra

Alla hjärtans dag idag!
 
Nallebjörnar, smycken, dejter och hotellnätter i alla ära. Det finns en hel del fint man kan göra för sin partner som är typ gratis. 
 
Femton fina saker ens (möjligen min) partner kan göra för en som är typ gratis:
 
1. Fixa mys framför en film. 
 
2. Säga att hen är stolt över en. Jamenar man kan vara hur vuxen som helst men det bor fortfarande ett litet barn i en som vill bli klappad medhårs. 
 
3. Ge fotmassage och INTE sluta efter en minut. 
 
4. Åka iväg en sväng med barnen och säga att nu får du vara hemma själva en timma eller två och göra ingenting. Som förälder är det otruuuuligt lyxigt att få vara inom hemmets väggar med noll saker på agendan. 
 
5. Laga ens favoritmat. 
 
6. Hålla ens hand. 
 
 
 
 
7. Ta tag i något som varit på göra-listan länge. Typ rensa ut örttio kilo papp från förrådet och åka till återvinningen. Eller borra upp den där gardinstången som stått på lut alldeles för länge eller sortera bland barnens omaka strumpor. Jo, det är sådant man blir glad för när man har familj och dessutom varit partners i typ tjugo år.
 
8. Strunt i diamantringen. Fyll bilen med papp så blir jag glad ♥ 
 
9. Borde jag höja min romantik-ribba en aning?? 
 
10. Ge kaffe på sängen. Jag älskar koffein i kombination med fluffigt täcke och horisontell position! 
 
11. Obs. Föregående gäller morgontid. Jag behöver alltså inte dricka kaffe mellan mina lakan klockan 22 på kvällen. 
 
 
 
 
 
 
12. Föreslå en promenad = frisk luft och tid med varandra i ett.  
 
13. Skratta massor åt ens skämt även om det kanske inte var så kul så man känner sig sedd och rolig. 
 
14. Överraska med att fixa barnvakt. 
 
15. Titta en i ögonen och säga "tusan vad bra vi har det - jag älskar dig". 
 
Det bästa? Allt detta kan båda parter göra för varandra året runt.
 
Häpp! 
 

Semlor som jag testat

Fettisdagen idag. 
 
Jag ÄLSKAR semlor och har inmundigat det mesta i semleväg. Väldigt få semlesorter har INTE passerat den Spiderchickska tarmen, om man säger så. 
 
Semlor som jag har testat:
 
Saffranssemlor med lingongrädde
Betyg: 5/5
Kommentar: Jag älskar saffran! Det är som balsam för själens kluvna toppar (citat Mia Skäringer). I kombination med mandelmassa och lingongrädde når saffransbullen oanade höjder. 
 
 
 
 
 
 
Prinsessemla
Betyg: 1/5 
Kommentar: Jag må se exalterad ut på bilden men det var innan jag hade smakat på själva semlan. Täcket av marsipan gjorde sig inte alls till bullen. Det blev för mycket. Ungefär som att täcka sig själv med ett duntäcke när man redan ligger i en sovsäck. Vem gör ens det?? Tummen ner för prinsessemlan. 
 
 
 
 
Chokladsemla
Betyg: 2/5 
Kommentar: Även här blev det för mycket med ett tjock chokladtäcke över bullen. Man hade lätt kunnat skala bort chokladen från bullen och kakaon från grädden. Men då blir det ju en helt vanlig semla tänker ni? Just precis.
 
 
 
 
 
Semletårta
Betyg: 3/5 
Kommentar: En vanlig semla med en ovanlig form. Perfekt om du vill dela med flera personer men önskar komprimera upplevelsen. 
 
 
 
 
 
Adventla
Betyg: 4/5 
Kommentar: Det här är egentligen samma sak som mina egenbakade saffranssemlor, minus lingongrädden. Mycket, mycket, mycket, mycket angenämt. Det är allt jag har att säga. 
 
 
 
 
Semlemuffins
Betyg: 3/5 
Kommentar: Jag fick av oklar anledning ett ryck och bakade dessa "mufflor" för några år sedan. En helt okej smakupplevelse. Men möjligen inte mer än så. 
 
 
 
 
 
Minisemla
Betyg: 3/5
Kommentar: Less is more sägs det. Men när det kommer till semlor vill jag nog ändå säga att more is more. Minisemla är liiiiite för lite semla för min smak. Men för all del trevlig som plockfika. 
 
 
 
 
 
En helt vanlig semla 
Betyg: 6/5 
Kommentar: Uppfinn gärna hjulet varje år men jag kommer alltid att landa bland de slangar, däck och ekrar som jag känner igen. EHVS (en helt vanlig semla) är det godaste av det goda och ska innehålla ett styck fluffig kardemummabulle, mandelmassa, grädde och florsocker på toppen. Mmm...
 
 
 
 
 
 Bubblare: Wienersemla, semle-corissant, sommarsemla med färska bär, semlewrap. Allihopa bra grejer. 
 

Mörka baksidan av tandsten

Ni kanske minns min teori kring hål och tandsten? Antingen är man en TandstensMatilda eller så är man en HålMoa. 
 
Jag har alltid varit lite avundssjuk på de med tandsten för att det verkar så simpelt. Skrapa lite med kroken ba, sen är det klart. Hål ska man borra och fylla och greja och det är inte jätteskönt (källa: självupplevd verklighet). Men nu har Matilda lärt mig den mörka baksidan av tandsten... 
 
Matilda: När jag skulle ta bort tandsten senast fick jag först ta TVÅ bedövninsgssprutor.
Jag: Oj...
Matilda: Sen skrapade tandläkaren med kroken i EN TIMMA. 
Jag: Oj... 
Matilda: Sedan pulserade hon bort resterande tandsten med ULTRALJUD!
Jag: Oj...
Matilda: Det sprutade både tandsten och blod ur munnen på mig.
Jag: Oj... 
Matilda: Tandläkaren hade VISIR på sig. 
 
HAHAHA! 
 
Alltså förlåt, men jag har skrattat sannslöst mycket åt visir-grejen. Så fort jag kommer att tänka på det så eftersläps-skrattar jag. HÖGT! Och det kommer jag antagligen göra för resten av livet. Varför har ingen berättat  för mig tidigare att tandläkare använder VISIR?? 
 
Kontenta: 
 
1) Jag vill ABSOLUT vara med nästa gång Matilda ska ta bort tandsten! 
2) Plötsligt känns min senaste, visir-lösa, tandlagning á 30 minuter som att springa upp för en sommaräng utan att bli det minsta trött. Just sayin´. 
 
 
 
Person som funderar över tandsten. 
 

Not so behagligt

Nämen det var riktigt behagligt att gå hem från jobbet idag.  A little blötsnow in motvind never hurt nobody. Som jag brukar säga.
 
 
 
 
 
Not.
 
Efter halva vägen var jag tvungen att ringa till min man som akut fick komma och hämta upp mig med bilen. Jag var på riktigt rädd att inte kunna gräva mig fram mig själv under all snö om jag gick en meter till. Dessutom snöade det horisontellt och det gör SVINONT att få snöflingor i ögonen. Det kanske ni inte tänker på när en flinga landar romantiskt på nästippen? Eller singlar ner mjukt på handen? Vavava?? Nä då känns det bara mysigt och skönt och lite busigt med snö. Men ni ska veta att när en snöflinga landar på ögongloben känns det som att bli SPJUTAD RÄTT IN I IRIS.
 
Inte det minsta mysigt.
 
Nu ska jag kurera mig med te. 

Missförstådd Nalle Puh

- Vem är du? Pikachu? undrade min man när han såg den här bilden.
 
 
 
 
 
- PIKACHU!? utbrast jag. Ser du inte vem jag är?
- Nä? 
- NALLE PUH! 
- Det är inte jättetydligt, menade min man. 
 
Inte jättetydligt??
 
Ursäkta men här lajvar jag tappert, och på ett mycket klockrent sätt, Nalle the fekking Puh och så blir jag misstagen för en POKÉMONFIGUR?!
 
Älskar för övrigt att jag fick den här bilden skickad till mig på Instagram, från en människa som förstår mig. 
 
 
 
 
Jag ÄR Nalle Puh. 

Mellokväll med glad hälsning

Igår kom min mans bror med familj hem till oss för mellokväll. Barnen hade klätt ut sig till sina favoriter bland artisterna (valfritt år). Åttaåringen var David Lindgren och ettåriga kusinen var Fab Freddie. Det senare passade ju utmärkt eftersom hon redan är en ivrig sidekick till åttaåringen.
 
Fyraåriga kusinen var Dolly Style i rosa hår. Väldigt coolt!
 
 
 
 
Femåringen var Benjamin Ingrosso och det såg man tydligt på poseringen, den nedhasade jackan och röda mikrofonen. 
 
 
 
 
- Mamma kan vi skicka en bild på mig till Benjamin? bad femåringen. 
 
Tjaaaa.... Varför inte? tänkte jag. Med teknikens medel är ju allt bara ett klick bort. Så vi swishade iväg en bild till Benjamin via Instagram med en tillhörande vi-hejar-på-dig-i-mello hälsning. 
 
Det tog inte alls lång stund innan vi fick ett svar.
 
 
 
 
 
Ni kan tro att femåringen blev glad.
 
Sen åt vi hämtpizza eftersom exakt noll vuxna personer orkade laga mat. 
 
 
 
 
Och så drog tävlingen igång. 
 
 
 
 
Rätt personer gick direkt till final tycker vi. Fast jag tycker nog Gardell förtjänade en andra chans. 

Storebror visar vägen

Att ha ett storasyskon kan vara knepigt men det är också att ha en ständig källa till inspiration.  
 
Femåringen suger likt en hungrig svamp åt sig allt vad storebror gör. 
 
Igår byggde åttaåringen och hans kompis en koja.
 
 
 
 
 
Vips hade femåringen också byggt en koja.
 
 
 
 
Sen ritade åttaåringen en lapp och satte upp på sin koja och då var femåringen inte sen att snickra ihop en lapp till sin koja. 
 
 
 
 
 
Sen gjorde åttaåringen och hans kompis matteläxa på datorn.
 
 
 
 
 
Då ville femåringen också göra en läxa. Jag gav honom i uppgift att skriva sitt namn, skriva siffrorna 1-10 och klistra minst tre snygga klistermärken på ett papper. Denna uppgift tog han sig an med stort allvar. 
 
 
 
 
Sen spelade åttaåringen tv-spel och då sitter lillebror alltid och tittar på första parkett. 
 
- Du är bäst i spelet, säger lillebror. 
- Tack, säger storebror. 
- Du kommer vinna, säger lillebror.
- Jag vet, säger storebror antagligen uppfylld av allt beröm. 
 
 
 
 
 
Tänk vad praktiskt att ha en storebror ändå. Och en lillebror. 

20. Föda barn på Youtube

Vi är uppe i avsnitt 20. Wow. Tiden går fort när man har kul! Det är även så roligt att ni är så många som lyssnar!

 

Den här veckan avhandlar jag veckans tågkaos och "mingel" med David Lindgren. Regina berättar om när hon blev så starstruck på pendeln i Skåne att hon glömde kliva av tåget och åkte med till nästa stad. Regina blickar även tillbaka till 2010 då hon trodde att hon och en känd musiker eventuellt hade en framtid tillsammans... (haha alltså jag älskar Reginas anekdoter ♥).

 

Vidare diskuterar vi ett stort miljöproblem - Wish. Är det verkligen meningen att vi ska kunna handla skor för sju kronor och få dessa skeppade med flyg hem från Kina? Möjligen ledande frågeställning... 

 

Slutligen läser jag högt från Anitha Schulmans Instagramflöde och relaterar. Är det barnafödande på Youtube som krävs för att sticka ut på sociala medier idag? Dessutom har Reginas pappa omedvetet sänt live på Facebook. Min skräck! *förfärad emoji*

 

Ett spännande avsnitt om jag får säga det själv. Lyssna här nedan eller i appar där poddar finns. Gilla oss gärna på Facebook också. Häpp!

 
 

Barnens hus

Idag tog jag ledigt från jobbet en halvdag och så åkte jag, femåringen och våra kompisar till Barnens hus i Tidaholm. Ett fantastiskt ställe, det får jag säga. 
 
Det är alltså ett stort hus på flera våningar med bara massa rolig lek för barn. 
 
Först lekte femåringen och hans vän pirater i båtrummet. 
 
 
 
 
 
Sen gick vi till utklädningsrummet. Det finns en del outfits att häva ur där om man säger så. 
 
 
 
 
 
Jag hittade till min stora lycka en NALLE PUH-KOSTYM! Den var fem storlekar för liten men jag var naturligtvis tvungen att tråckla ner min kropp i den för att skicka en bild till Matilda.
 
 
 
 
Det blev lite ansträngd stämning när ett gäng andra föräldrar stegade in i rummet och alltså fann en 34-årig kvinna fota sig själv i en spegel iklädd en alldeles för liten björnkostym med tillhörande kameltå... 
 
Men nu säger Matilda att hon har sparat ner bilden som bakgrundsbild i telefonen så det var lätt värt det. 
 
Efter det tog jag på mig en något mer lagom clown-kostym. 
 
 
 
 
 
Vi åt pannkakor till lunch. Enda rimliga lunchen när man är i barnens hus. 
 
 
 
 
Ni känner väl förresten till den stora, skräckinjagande dinousaurien Muttaburrasaurusen? Även kallad Muttaburran? Jo jag tänkte väl det. Från och med nu min favoritdonousaurie.
 
 
 
 
Hopp i kuddarna fick högt betyg. 
 
 
 
 
 
Sen lekte vi skola, affär och pysslade ända till stället stängde. 
 
En fin fredag som ni kanske förstår. 

Marabou co-co

Kolla här vad jag hittade på tågstationen i Stockholm! 
 
 
 
 
 
Nya Marabou Co-Co, med kokos alltså.
 
Jag undrar lite varför jag inte har fått den här hemskickad till mig i silkespapper MEN A JA. Jag köpte den själv. Eftersom vi i samband med detta inköp även var utsatta för kraftig tågförsening hade jag inte så mycket annat för mig än att dra på mig mina snasktestarbyxor.
 
Oh my vad god den var! Alldeles lagom mycket kokos i kombination med chokladen. Gillar man den vanliga Co-Co men alltid har tyckt att den kanske innehåller vääääl mycket kokosflingor ja då har du en mer balanserad variant här.  Lagom söt var den också. I kombination med tågkaos och långsam väntan var den en riktig winner! Både jag och Matilda mufflade och åt och ojjade oss om hur god den var.
 
Jag kommer defenitivt att köpa den igen. 
 
Betyg: Fem försenade kokosflingor av fem möjliga. 
 

Tågkaoz

Som jag nämnde i förra inlägget uppstod det tågförseningar när vi skulle åka hem från Stockholm igår.
 
Tydligen skulle FYRA MILS räls synas till fots? Jag som känner mig stressad när jag står i kassan i matbutiken och ska fippla ner mitt kort i plånboken medan folk väntar. Förstå stressen att vara den som ska syna FYRA MIL räls TILL FOTS medan tusen uppretade resenärer väntar?
 
 
 
 
 
 
Om vi säger så här: Jag var heller inte avundsjuk på SJ:s värdar som minglade runt med uppretade resenärer. Det minglet önskar man inte någon. Men strongt jobbat.
 
 
 
 
Man bara måste älska ultragarderingen i form av preliminära förseningstider som kan ändras "både fram och tillbaka i tiden". 
 
 
 
 
 
Så ska jag säga nästa gång jag är sen någonstans. Hej hej jobbet tyvärr är jag en timma sen idag men märk väl! Ankomsttiden är preliminär och kan ändras både fram och tillbaka i tiden. Okej? Bra! Ses när vi se. 
 
 
 
 
Vi kom hem till slut. Vid midnatt.
 
Fick panikringa min bror som hämtade upp oss på stationen när varken buss eller taxi fanns att tillgå. JAG ÄLSKAR MIN BROR! Han ställer alltid upp. När alla andra jag känner inom Skövde kommungräns sover (förutom Spiderpapps då men han kunde ju inte gärna lämna våra sovande barn ensamma hemma) är det han som svarar i telefonen. Fint. 

Stockholm tur och retur

Igår var jag och Matilda i Stockholm för ett studiebesök på Mall of Scandinavia. Vi jobbar mot köpcenter och gör man det blir plötsligt det mesta intressant och relevant att spana in. Ett köpcentras inredning, tillgänglighet, parkering, utbud av butiker, restauranger, informationskanaler, sittplatser, lekhörnor, möjlighet till laddning av telefon och annan allmän service gentemot besökarna. 
 
 
 
 
Jag åt min första pokébowl i livet! Jag äter ju fil och flinger-bowl flera gånger i veckan men just den här varianten har jag aldrig testat. Mycket intressant. En pokébowl har sitt ursprung från Hawaii. Den har en bas av sushiris och sedan kan man välja tilläggen. Jag valde avokado, kyckling och cashewnötter med en sås av chillimajonäs. 
 
 
 
 
Betyget blir: Mjaaa...
Möjligen: Mjöööö... 
 
Riset och majonäsen blev lite to much efter en stund. Men vill man bli mätt och dessutom knäppa en bild som  ger någon timmas bekräftelse-kick på Instagram, så absolut. 
 
Efter maten hittade jag och Matilda passande muggar till oss själva. Att jag har en inneboende Nalle Puh och Matilda har en inneboende Nasse och att det även speglar vår relation är ju sedan gammalt. 
 
 
  
 
Efter att vi gått runt i gallerian och fått MASSOR av stimuli (jösses vad trött man blir av allt folk och all musik som spelas överallt) (vissa butiker bedriver nattklubb) satte vi oss ner och tog en fika. Skönt.
 
 
 
 
 
Vid hemfärd stötte vi på både David Lindgren och ett tågkaoz. Men det kan jag ta i nästa inlägg. 
 

En vardaglig lista

Något jag värderar högt i min vardag:
Att ha luft i kalendern. Det värderar jag högt i livet överlag. 1) Jag blir förtidsstressad av att se massa röd ploppar i kalendern på telefonen 2) jag vill inte vara den där kompisen som aldrig kan hitta på något eller måste planera 10 veckor framåt på grund av konstant uppbokad 3) tycker det är superviktigt att ha tid att bara vara. Märker att barnen mår bra av det.
 
Det här äter jag till frukost:
Jag är ingen frukostmänniska utan måste vänta ett tag med låta något slinka ner i tarmen. När det väl börjar kurra i magen är jag en allätare. Det enda man kan vara säker på är att frullen innehåller både gluten och kolhydrater. 
 
 
 
 
 
 
När går jag och lägger mig:
Jag lägger mig i sängen vid 23:00 och sen brukar jag scrolla mobilen och somnar vid 23:30 kanske. Ibland närmare tolv. Fredag och lördag är jag i regel mycket tröttare och somnar inte helt sällan i soffan vid 22 (kan detta ha något samband med veckorna då jag tydligen lider av någon slags stanna-uppe-hybris??). 
 
Saker som står på min tråkiga vardagliga to-do just nu:
Gå med saker till återvinningsstationen. STÄNDIG to do. 
 
När jag går upp:
Någon gång mellan 06-07 beroende på var, när, hur jag jobbar. 
 
Då går jag till jobbet:
Jobbar jag hemma och inte heller behöver lämna barn är jag på jobbet redan när jag stiger ur sängen. Annars går jag till jobbet efter lämningen vid 08. 
 
 
 
 
 
En vanlig vardagsmiddag:
Korvstroganoff. Sorry. Not sorry. 
 
Vad jag gör på vardagskvällar:
När barnen har lagt sig är min nya favorithobby att titta på Ladies of London medan Spiderpapa nyttjar åttaåringens x-box. En uppdelning vi båda trivs ypperligt med. 
 
Har jag söndagsångest:
Ja! Jag har konstigt nog det? Fast jag älskar mitt jobb. Men jag tycker att det är så sablans gött att vara ledig. Under julen gick jag så långt ner i ledighetens gruva att jag nästan blev rädd för mig själv. Kommer jag någonsin hitta tillbaka upp igen? undrade jag och såg framför mig hur jag skulle bli den första personen någonsin att inte kunna växla om efter en jul. "34-åringen som klev in i ledigheten och försvann" skulle den efterföljande dokumentären heta. 
 

Filt-designen

Mormor virkar en filt till min svägerska. 
 
- Nu får ni bestämma hur rutorna i filten ska vara placerade innan jag syr ihop dom, sa mormor och bjöd generöst in oss i designarbetet. 
 
Rutorna har nämligen olika mönster. 
 
 
 
 
 
- Så här? sa vi och la ut rutorna som vi tyckte. 
- Njaaaaa, sa mormor. 
- Men det här är väl fint? sa vi och flyttade om lite. 
- Njaaaaa, tyckte mormor. 
- Men hur tycker du att rutorna ska ligga då? undrade vi. 
- Så här, sa mormor och pekade hur vi skulle lägga ut dom. 
 
Sen blev det så. 
 
Lustigt, men det kändes nästan som att inbjudan att få bestämma rutplaceringen bara var... For show?
 
 

Hjälp oss att namnge

Jaha då har vi återigen kommit till frågan - vad ska vår nya bil heta? 
 
 
 
 
 
Vi har massor av förslag här hemma men kan inte riktigt enas. Så nu har jag lovat barnen att fråga er vad ni tycker.
 
Namnförslagen är följande:
 
1. Svarta blixten
2. Snorlax
3. Svarta handsken
4. Lyxfällan (8-åringens förslag, märk väl)
5. Namn-ninjan
6. Tacoräser
7. Lyxi bam bam (en homage till vår förra bil Skruttibangbang)
 
Vad röstar ni för? 

Kramig ettåring och oberömda sängar

Igår firade vi barnens kusin som fyller ett år.
 
Födelsedagsbarnet själv delade ut väldigt mycket kärlek, i synnerhet till åttaåringen. Men så är ju åttaåringen som bekant en bebismagnet av rang. 
 
 
 
 
Som vanligt hade min svägerska bakat värsta insta-grejerna. Ja, alltså sådant som är både gott och som lätt platsar på tjusig bild till Instagram. Senast gjorde hon ju den här makalösa ponnytårtan. Själv har jag aldrig bakat själv till barnens födelsedag på grund av att jag tycker att det är fullt upp med att bara hinna städa inför ett kalas. Skulle jag även baka muffins och ponnytårtor hade jag snart sprungit in i den oberömda sängen*. 
 
All cred till min svägerska med andra ord! Hon är fantastisk. 
 
 
 
 
 
* Den oberömda sängen är den berömda väggens okända släkting. I den hamnar trötta personer som åtagit sig lite vääääl många familjeuppgifter på en och samma gång. 
 

Ny bil och massor av snö

I fredags hämtade Spiderpapa ut vår nya bil. Kolla vilken skönhet!
 
 
 
 
Japp. Vi kan alltså konstatera att jag har börjat publicera bilder på bilar och kallar dom för "skönhet". Vad händer??
 
Hur som helst kanske ni minns den vita volvon vi fick? Den var bara till låns tills vi kunde hämta ut den här. Den ser månne svart ut men är egentligen mörkt grå. We like it a lot!
 
Det har kommit GALET mycket snö i Skövde! Vilket jag bara tycker är roligt. Tro det eller ej. Jag pulsar gärna omkring om det betyder att naturen har överlistat den globala uppvärmningen för en stund. 
 
- YOU GO MODER NATURE! har jag peppat från en mamma till en annan. 
 
I lördags var vi ute och åkte pulka med några kompisar. Vi har säkert fem stycken av Skövdes mest fierca pulkabackar precis runt knuten, vilket är lyxigt. 
 
 
 
 
 
På kvällen gjorde vi varma mackor, kokade te och tittade på Melodifestivalen. 
 
 
 
 
Jag tycker att rätt låtar gick vidare. Hade Edward Blom och hans dansande vindruvor gått till final hade jag eventuellt tvingas pausa mello för i år. 
 
Över och ut. 
 

Dekadent after work

I fredags hade jag och två av mina allra käraste kollegor after work och blev lite "bladiga".
 
Har ni hört det uttycket förut? Bladig betyder att man blir salongsberusad och det är världens cirka bästa ord! Bladig är helt klart med på topp fem i min personliga ordlista. 
 
 
 
 
Vi började skåla i bubbel redan vid 14-snåret. Oerhört dekadent för att vara jag och framför allt väldigt SMART! Vid klockan 19:30 var vi redo att åka hem och då hade vi alltså haft trevligt i närmare 6 timmar. Tänk om vi hade börjat vid 21 och slutat vid 03 istället?? Det hade ALDRIG funkat för en person med nattskräck!
 
 
 
 
Ja det är alltså jag som har nattskräck vilket betyder att jag får ångest när klockan slår efter midnatt. Möjligen att jag kan vara uppe till 01 men sedan går det bara utför och jag känner mig mer och mer orolig över att jag inte ligger i sängen och sover. En kompis och hennes man brukar vara uppe superlänge på helgerna och jag får harpuls bara av att höra om det! Min värsta känsla är att vända på dygnet eller inte känna mig utsövd, vilket antagligen handlar om något slags kontrollbehov. 
 
Efter god mat och massa "skönt snack" blev jag upphämtad av min familj. Vi åkte hem, såg på Talang och sedan somnade jag klockan 22 sharp. Vilket är lite tidigare än vanligt vilket i sin tur kan ha berott på bubblet. Vaknade pigg och allert på lördagen. HUR perfekt upplägg? SÅ perfekt om ni frågar mig! 
 
För övrigt är jag lyckligt lottad som jobbar med så roliga, smarta och omtänksamma personer ♥
 
 
 
 
 
 
Jag hade tänkt att redogöra för hela vår helg här, men nu började jag visst yra om blad, dekadens och nattskräck så jag tar resterande helg i ett nytt inlägg. Ny bil har vi fått och firat ettåring har vi gjort. Hööööll utkik! 
 
 

19. Håll käft

I avsnitt 19 pratar jag och Regina säljare och ovälkomna dörrknackare. Vad är det jobbigaste en säljare kan göra och vilken öppningsfras är ett självmord ur säljarperspektiv?

 

Sen berättar jag om säljaren som försökte krascha ett kalas och varför jag har varit under radarn i alla dessa år... Jag har på riktigt aldrig blivit uppringd av en säljare?

 

Vidare pratar vi om sexism på bästa sändningstid. Jag minns tillbaka till den gången då jag presenterades som en "ganska ung tjej" och Regina när hennes lärare sa att hon såg ut som en "söt körtjej". Mysigt. 

 

Slutligen presenterar jag bevis på varför USA många gånger är ett U-land jämfört med Europa...

 

Vem är det förresten vi ber hålla käft? 

 

Hoppas ni gillar avsnittet! Lyssna här nedan eller i appar där poddar finns. 

 

 

Tankar om en dammsugare

Okej, med anledning av det här inlägget ploppade det upp några tankar om dammsugare. 
 
1. Mitt värsta synonymord för dammsugare är "snabeldrake". "Nu ska jag ta mig en svängom med snabeldraken" säger en del när dom ska städa. HU! *ryser*
 
2. Är inte "dammsugarförsäljare" ett knepigt yrke? Finns det ens fortfarande? Och VEM i hela friden tycker att det är rimligt att släppa in en sådan försäljare i sitt hus och sedan eventuellt köpa en dammsugare för 50 000 kr?? 
 
3. Ganska ofta har vi försäljare av olika huslarm som står och ringer på dörren klockan 19:00 på kvällen. Jo för vi vill gärna ha in en främmande karl i huset mitt i brinnande kvällsmat/läsa läxa/nattningstid. Vad härligt!
 
4. NOT. 
 
5. Det enda larm jag vill ha är det som larmar FÖR FÖRSÄLJARE AV LARM SOM RINGER PÅ DÖRREN TILL EN BARNFAMILJ KLOCKAN 19:00 EN MÅNDAG! 
 
6. Förlåt. 
 
7. Hamnade möjligen ur spår nu. 
 
8. Vart var jag?
 
9. Jo snabeldrake och dammsugarförsäljare är knepiga saker. 
 
10. Det var allt.
 
 
 

Selfieträning

Jag har nog aldrig haft så mycket puls som när jag fotade mig i spegeln på gymmet i veckan.

 

- Låt ingen upptäcka mig låt ingen upptäcka mig... 

 

 

 

 

Instruktören pratar alltid om ”pulshöjande aktivitet” så nu tänker jag att det här fotot var träning i sig??

 

Nästa gång kan jag helt enkelt strunta i själva passet.

 

- Ska du inte vara med? kommer instruktören undra.

 

- Snälla nån, jag gjorde mitt redan innan ni kom! svarar jag och smusslar ner min telefon i fickan samtidigt som jag ler så där förnöjt som bara en riktigt effektiv motionär kan göra. 

 

HA!

 

Min trygghet

Min man har varit på konferens i Stockholm hela veckan vilket betyder att jag och barnen har sovit i samma säng. Jag älskar som bekant att samsova!
 
Det finns inget bättre än att krypa ner mellan mina varma, gosiga barn och höra hur dom andas och sover tryggt. Så sniffar jag lite i håret på femåringen och han luktar maaaagiskt gott! Sen vrider jag huvudet och sniffar lite i håret på åttaåringen och han luktar också maaaagiskt gott. 
 
Sen kan jag inte sluta utan sniffar lite på femåringen och sniffar lite på åttaåringen sniffar lite på femåringen och sniffar lite på åttaåringen... Helt galet vad beroende man blir av sina barns dofter!? Jag kan hålla på i evighet! Som en crazy person. Eller som en helt vanlig mamma månne? 
 
Tillslut somnar jag i alla fall. Nära mina barn. Min tryggaste plats på jorden!
 
På morgonen vaknar jag av att åttaåringen har lagt sina ben över mina så mina ben har somnat från höftböjaren och nedåt och femåringen har använt min torso som kudde och det känns som hela magsäcken är punkterad. Inte fullt lika mysigt. Men ändå. Jag älskar samsov!
 
 
 
Med utsikt från sängen.