Missfall

 
Hej Anna! 
 
Vad ledsamt och tråkigt med ett missfall ♥ Jag har personligen själv aldrig råkat ut för det, där emot har jag flera vänner som har haft missfall. Alla har barn idag.
 
Innan jag själv blev gravid visste jag inte hur pass vanligt det ändå är med tidiga missfall, man pratar ju inte så mycket om det. Icke desto mindre är det naturligtvis både jobbigt och ledsamt när det händer. 
 
Jag har även en kompis som tyvärr fick ett sent missfall. Så här några år senare har hon tre (!) (hehe) barn så efter en tuff tid fick hon sina efterlängtade skatter. Trippelt upp dessutom. Även om ett barn naturligtvis aldrig kan ersätta ett annat barn. 
 
Eftersom jag själv inte har några personliga erfarenheter tänkte jag kolla om det är någon av er som läser här som vill dela med er? Hur går man vidare efter ett missfall? Vad gör man när allt känns hopplöst? 
 
Stor kram, massa pepp och kärlek till dig Anna! 
 
 

Kommentera gärna!
s p i n d e l t j e j e n

Beklagar Anna <3
Jag har varit gravid 7 gånger och har nu 2 barn <3
Det vill säga, 5 stycken missfall, varav ett sent.
Det kommer ljusare tider även om det inte känns så just nu. Gå och prata med någon? Och prata med din partner om hur du/ni känner. För mig kändes det aldrig riktigt bra igen förrän jag var gravid igen, men ta tid på dig. Och försök hitta saker som ni tycker är roligt att göra och försök att inte låta det "äta upp er" även om ni är ledsna och hängiga. Stor kram!!

2018-01-16 ♥ 11:13:51 » URL: http://www.spindeltjejen.se
Johanna

Håller med ovanstående, försök (även om det är svårt) att fokusera på andra saker du och din partner tycker om att göra. Jag kände mig otroligt nedstämd tills jag var gravid igen och kunde sen inte heller riktigt njuta av min nästa graviditet då jag var så orolig att det skulle hända igen. Ångrar så här i efterhand att jag inte pratade med någon professionell, samt bad om tidigt ultraljud för att se att bebisen mådde fint. Det borde finnas mer att läsa om detta, jag upplevelse själv att jag inte riktigt visste vem jag skulle prata med. Problemet är ju att (oftast) har man kanske inte hunnit berätta nyheten att man är gravid på jobbet och bland bekanta, det gör ju att man håller det inom sig kanske, vilket inte underlättar sorgeprocessen. Och glöm inte, man får vara ledsen! Fick flera väldigt dumma kommenterare efter mitt missfall som att "det var ju lika bra, bebisen mådde ju inte bra!" Eller "du hade ju iallafall inte hunnit lära känna barnet än..". Trist, och önskar att omgivningen hade visat större respekt och förståelse! Kram och lycka till!

2018-01-16 ♥ 11:50:12
Anonym

Jag har två barn, 5 graviditeter. Alla missfall var före vecka 10. Hur går man vidare? Jag la mig under en sten, dog en smula, var ledsen och tyckte allt var skit. Tillät mig vara ledsen. Det sista missfallet var nästan jobbigast, även om jag samtidigt hela tiden hade tänkt att det skulle bli missfall. Jag var ju en sån som skulle ha missfall innan det blev till ett ”helt” barn. Det sista missfallet valde jag att berätta om för min omgivning och jag möttes av enorm kärlek och förståelse! Flera på jobbet berättade om sina missfall och de yngre killarna ställde många bra frågor. Det är så vanligt med missfall, men så ovanligt att någon pratar om det. Det är inte en skam, det är naturens gång och man blir ledsen.

2018-01-16 ♥ 15:13:16
C

Jag har 2 barn men har varit gravid 5 gånger. Alla missfall har hänt tidigt men en av graviditeterna var mola/druvbörd. Det var en tung tid med akutoperation och provtagning varje vecka i ett halvår för att försäkra sig om att det inte fortsatte växa tumörer i mig. Jobbigast var nog att vi efter 2 missfall och 1 mola fick graviditetsförbud. Vi gick och pratade med en psykolog, var ledsna, kände hopplöshet, hatade alla andra som fick barn (känsla). Jag valde att berätta för några få utvalda och det var väldigt skönt. Tillåt dig att vara ledsen, låt det gå ett tag, testa igen, och prata om det. Det är ingen skam utan händer så himla ofta och är en del av mångas liv. All kärlek till dig Anna!

2018-01-16 ♥ 17:24:51
Cia

Jag är ledsen att höra om ditt missfall.

Min andra graviditet avslutades med ett missfall i vecka 20 som upptäcktes på rutinultraljudet. Det är idag 5,5 år sedan och jag har nu två barn och min tredje graviditet gick bra. Tyvärr vågade jag inte känna och sörja utan ville bara snabbt vidare. Det har resulterat i att jag än idag lider av post-traumatisk stress efter missfallet vilket jag inte förstått förrän för bara några månader sedan och nu äntligen får hjälp för.

Så mitt råd för att slippa hamna där jag varit är: Våga känn. Våga sörja. Och framförallt våga ta professionell hjälp!

2018-01-16 ♥ 17:26:30
Anne

Jag har 3 barn, 2 missfall i bagaget! Båda missfallen i vecka 13. Jag tycker att det som flera redan skrivit är jättebra råd - Gör saker med din partner som ni gillar och fokusera på varandra. Släpp alla måsten och bara ha kul tillsammans. Och tänk på hur vanligt det trots allt är med missfall (även om det är en klen tröst såklart), och ett missfall innebär inte minskad chans för friska barn i framtiden (så länge man inte fått någon komplikation som påverkar såklart). Och du, TILLÅT dig själv att sörja! Det ska inte finnas någon skam i det hela och ingen ska förminska rätten ni har att må dåligt och vara ledsna.

2018-01-16 ♥ 20:01:54
Linn

Jag fick 3 missfall när vi försökte skaffa lillebror.
Jag sökte för att se att allt stöd bra till. När jag kom på undersökningen visade sig att jag var gravid igen. Och det gick vägen. Läkaren var så snäll och lät mig komma på ett ultraljud i v 13 för att se att det levde när vi ville börja berätta.
Du är inte ensam. Vågar du, prata om det och var öppen. Du kommer nog stöta på fler som upplevt både ett och fler missfall.
Samt Folk slutar tjata!

2018-01-16 ♥ 21:16:50
Linda

Beklagar Anna! Klokt att bejaka att du är ledsen. Jag har ett barn som lever och fyra som dog i magen. Jag valde att berätta eftersom det påverkade mitt arbete och jag behövde förståelse för att jag var ledsen. Jag valde också att prata med de som gav mig det bemötande jag behövde. Man sörjer så olika och min man hade pratat klart innan jag hade det. Så jag pratade med mitt dreamteam av vänner i stället. Det jag skulle önska för din del är att du inte tar på dig skuld för det som hände. Ta hand om dig genom att göra det som du känner att du mår bra av. Håll rutinerna, fortsätt jobba eller plugga eller vad du nu gör. Hjärnan behöver vila från sorgen lite och den tar den plats den behöver ändå. Se till att du inte drunknar i den. Träna, ät god mat, umgås med de som vill dig väl. Du kommer att komma igenom det. Nästan alla jag känner har fått missfall och sedan fått barn. Önskar detsamma för dig,

2018-01-17 ♥ 19:16:45
Anki

Prata om det är mitt tips! Jag har två barn och hade ett missfall före varje graviditet.Pratar man märker man att många får missfall. Och sörj jag var väldigt ledsen ett tag efter båda gångerna. Kram

2018-01-17 ♥ 21:31:01
Johanna

Jag fick två missfall när vi försökte få syskon. Sen fick vi äntligen vårt syskon. Nu har jag fått missfall igen. Jag har varit gravid 5 gånger och har 2 barn.
För mig hjälpte det att prata om det och främst hjälpte det att låta mig själv sörja. Man måste få lov att vara ledsen. Sen måste man till slut låta livet gå vidare, hur jobbigt det än låter, man måste fortsätta med det man alltid gjort innan så man inte drunknar i sin sorg. Jag hoppas innerligt att det snart är din tur. Stora kramar till dig!

2018-01-19 ♥ 13:29:24

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback