Vi har varit hos min mamma och tittat på fotbollsmatchen som SVERIGE VANN!!! Yääää! Jag har inte varit så här engagerad i fotboll sedan sommaren 1994. 

 

"Kom igen nu för fan Britt-Marie! Nu kör vi!" 

 

Dessa ord beskrev min känsla innan matchen. För övrigt ett ikoniskt budskap som bör vara uppladdning för var VM-match, tycker jag. Ni som fattar fattar. 

 

 

 

 

 

 

 

 

I samma stund som dommaren blåste matchstart reste sig mamma upp ur soffan.

 

- Va va va vad ska du göra? stammade vi andra förvånat. 

- Jag ska sätta mig på altanen, svarade mamma. 

 

*åtta stycken par ögon stirrar chockat på mamma*

*ljudet av minst en haka som träffar golvet*

 

- Jag hör väl om det blir mål? tyckte mamma. Toodeloo så länge. 

 

Möjligt att hon inte sa det där med toodeloo. Men ändå. Så iskallt av mamma att bara lämna matchen så där?! Till och med JAG är ju intresserad av att titta. Till och med mitt syskonbarn 2,5 månad är intresserad av att titta. 

 

A ja, vi vann och det känns grymt! 

 

- Vad skönt nu slipper vi tänkte på det här mer, sa femåringen när slutsignalen ljöd. 

 

En bra summering. 

 

 

 

Jag håller med syrran. Jag satte mig också på altanen med en bra bok. De var ju ingen risk att jag inte hörde när det blev mål, även om jag inte brydde mig så mycket om det 😄

Kom igen nu Britt-Marie kör nuuu för fa-an

Heja Sverige

Hemma hos oss sov de två yngsta, den näst(näst) yngsta tittade på Bamse och jag jobbade (med ett öga på tvn) medan sambon satt klistrad. ;) Men lagom till att jag och treåringen stod ute och tittade på en igelkott i vår häck blev det mål ("Mååååååål", vrålade han som halvminuten innan instruerat sonen hur viktigt det var att vara tyst medan verandadörren var öppen eller man var där ute eftersom tvillingarna sov där. "Buäääää", sa bäbisarna.)