Fyra midsommartyper

Jag giver Eder - fyra stycken midsommartyper.
 
TraditionsDyrkandeDoris
TraditionsDyrkandeDoris favoritmusik är allt med Thomas Ledin och redan i februari går Sommaren är kort på repeat på Doris Spotify. Doris favoritgrej att klä - det är en stång. Det hon helst hoppar över - det är en gärdsgård. En riktig man är en speleman och säger någon drag -  ja då kan du ge dig sjutton på att Doris ropar spel
 
LjummetFirandeJulle
Ge Julle några vänner, några sillar och möjligen en blomsterstång att beundra på avstånd så är han nöjd. Det viktigaste är att det finns öl. Och att Julle får vara den som kläcker kommentaren "nu går vi mot mörkare tider". 
 
MotsträvigaMia
MotsträvigaMia förstår inte grejen med midsommar. Alls. Eftersom alla envisas med att vara utomhus borde högtiden åtminstone schemaläggas till någon gång i slutet på juli, det tycker Mia. Att det är sommar i juni måste vara en djupt rotad missuppfattning bland svenskarna? Och just som Mia trodde att hon hade jul och påskmaten på behagligt avstånd i tiden - ja då plockas det fram igen? Nä. Mia förstår inte grejen. 

ProjektledarPetra 
Petra älskar midsommar! Mest för att det betyder att många människor samlas på en och samma plats. Och när många människor samlas på en och samma plats, ja då är chanserna stora att Petra får leda en eller flera aktiviteter. Helst flera. Petra skriver tipspromenader, snidar kubb-klubbor och kan alla verser till Så går vi runt kring vår midsommarstång. 
 
Jag vågar inte lova att INTE stöter på en eller flera typer under morgondagen. 
 
Ba´ så ni är förberedda.
 
 
 
 

Oro i släktledet

Med anledning av gårdagens inlägg om korgen som min mamma vill ha tillbaka har det uppstått viss oro i släkten.
 
Min kusin fick en kruka med en växt i när hon fyllde år sist och nu undrar hon om mamma vill ha tillbaka krukan. 
 
 
 
 
Man vet aldrig längre? 
 
Det är samma med ängeln som mamma gav bort i julklappsspelen 2011. Den har också blivit en vandringspokal. Vilket i och för sig beror på att ingen vill ha den. Men ändå. 
 
Från och med nu är ingen present säker. Vad som helst kan vara en vandringspokal!! 
 

Bokskrivar´n

Jag skriver på en bok!
 
Japp.
 
En kapitelbok för barn. Jag vet inte vad ett bokförlag skulle sätta för ålderskategori på den men jag tänker såklart på mina egna barn när jag skriver, så kanske 7-10 år? Möjligen 11. Möjligen 12. 
 
Jag fattar att det behövs massor av bearbetning på mitt manus men förhoppningsvis har jag en rolig idé och jag är stolt över mig själv att jag hittills har skrivit hela *trumvirvel* 79 sidor! 
 
 
 
 
 
 
Mitt mål är att inom ett år skicka in manuset till ett bokförlag. Sen får vi se vad som händer, men att i alla fall skicka in ligger helt klart på min bucket list.
 
Viktigast av allt: Är det nu jag kan börja kalla mig för "aspirerande författare"?? 

Bra vetskap

Jag älskar att jag via min blogg får veta att själva korgen som jag fick i födelsedagspresent av mamma tydligen inte är en present utan en "vandringspokal". 
 
 
 
 
När jag har tömt den vill mamma ha tillbaka den så att hennes mamma i sin tur kan fylla den med göttigheter till jul?! 
 
Okeeeeeej. Det är alltså så vi jobbar i vår familj. Bra att veta. 
 
*springer och köper stora korgar att lämna till olika familjemedlemmar med förhoppning om att få dem fyllda*

En inbrottstjuv

I söndags var jag ensam hemma en sväng mitt på dagen och gick och la mig i sängen med en bok.
 
Tillåt mig punktera upp vad som där efter hände:
 
• Jag hör något... Krafsa? Det är fåglar på balkongen tänker jag. 
 
• Fast... Nu låter krafsandet väldigt högt? 
 
• Jag kikar ut från sovrummet och inser att DET ÄR EN SKATA I KÖKET! 
 
• En FEKKING skata har hoppat in genom den öppna balkongdörren in i vårt hus.
 
• Jag gör omedelbart om sovrummet till ett panic room och slänger igen dörren. 
 
• Jag kan höra ett brak när skatan... Ja gud vet vad den gör? River hela köket med sina sylvassa fågelklor antagligen. 
 
• Jag överväger att ringa 112. Men väljer sedan att ringa till min bror. 
 
Det är en skata i köket väser jag rädd för att skatan ska höra mig och lokalisera mig till mitt panic room. 
 
• Nej okej, jag har aldrig hört att skator aktivt söker upp och gör illa människor men någon gång ska väl vara den första.
 
• Jag frågar min bror hur troligt det är att skatan ropar in alla sina polare också? Min bror menar att det nog inte är så troligt. 
 
• Krafsandet och stökandet tystnar. Skatan har flugit ut igen. 
 
• Jag vågar mig ut i köket och inser att inbrottstjuven har vält en ljusstake som nu ligger på golvet i en onaturlig ställning. 
 
 
 
 
 
• Oklart om den stackars ljusstaken någonsin kommer bli sig själv igen.
 
Men värst av allt - skatan har bajsat på min splitter nya Elle Decoration! Jag har inte ens öppnat den tidningen ännu. Tack för det. Den kunde väl åtminstone skita på en tidning som jag redan har läst? Förslagsvis  förra veckans lokaltidning. Eller varför inte en gammal räkning? BARA ETT FÖRSLAG!
 
 
 
 
 
Sen kunde jag höra skatan kraxa ute i trädgården hela kvällen. Antagligen skröt den om inbrottet för sina kompisar.  
 
Mitt skick idag? Jo tack, jag mår efter omständigheterna bra. 

35-årspresenter

Jag fick exceptionellt bra presenter igår. 
 
1. En korg
Vem älskar inte att få en korg?? Det vilar något lätt magiskt över flätade cellulosafibrer innehållande en massa gött som man aldrig skulle köpa själv i ett svep.
 
 
 
 
 
 
2. Presentkort 
Perfekt! Nu kan jag med gott samvete köpa den där möjligen över-Instagrammade Kai Boisen-apan som jag har sneglat på i över ett år. Med ett presentkort känns en 9 centimeters träklump för 699 kr legitimt. 
 
 
 
 
3. En upplevelse 
Av mina bröder och min svägerska fick jag biljetter till en Abba Tribute-show. Otroligt att dom vill bjuda mig på det med tanke på att jag fortfarande är skyldiga dom en upplevelse på Laserdome, något de fick i julklapp 2016. 
 
Japp.
 
Bra presenter hur som helst.
 

Det här med att fira födelsedag...

Jag fyller som sagt år idag. Mina firarplaner har vacklat lite i takt med att dagen har närmat sig och mina dåliga planerings-gener har gett sig till känna. 
 
Mina firarplaner i en tidsaxel:
 
Sex månader innan min födelsedag: Jag fyller 35 år i år! Yey! Jag ska hyra lokal och bjuda in alla jag känner till en STOR fest!
 
Tre månader innan min födelsedag: Eller en stor fest har jag nog inte tid att planera... Men en mellanstor fest kan funka. 
 
Två månader innan min födelsedag: En liten fest blir bra. Hemma. 
 
En månad innan min födelsedag: Middag för några kompisar är aldrig fel. 
 
En vecka innan min födelsedag: En fika för familjen.
 
En dag innan min födelsedag: Nä om jag skulle ta och kolla om mamma vill komma förbi? 
 
Det ville hon. Mamma alltså. 
 
Hon hade med sig middag. Perfekt. Gäster som har med sig förtäringen är min favorit-typ av gäst.
 
Pappa kom också. Och mina syskon. Och mormor. Och mitt syskonbarn och ja, vi blev en hel bunt. Mycket mysigt och kalasigt. 
 
 
 
 
 

Cuz its ma birthday

Idag fyller jag år! 
 
 
 
 
35 bast. Det känns bra. Fråga mig inte vad jag har gjort mellan 30 och 35 för jag minns inte? Det har bara sagt swish. Det är känslan. En annan parallell känsla är att det har hänt hur mycket som helst. Och det ligger möjligen närmare sanningen. 
 
Imorse blev jag väckt med sång och frukost på sängen. 
 
Sen kom jag till jobbet och fick den här snajsiga buketten av Matilda.
 
 
 
 
Blommor och mitt favoritgodis. Snacka om att ha en kollega som känner en. 
 
En perfekt föllsisdag än så länge. 
 
 

En helg i naturen

Igår morse åkte vi till Tiveden nationalpark för att lajva naturen tillsammans med min mans sida av familjen. Himla trevligt!
 
Alla inkvarterade sig i olika stugor och vi delade med min mans bror och familj. 
 
 
 
 
 
 
Efter incheckning och lunch var det dags för fisketävling. 
 
 
 
 
 
De som delade stuga var i samma lag och VÅRT LAG VANN! Vi fick firrar som vi släppte tillbaka ut i sjön. Eller tillbaka i "poolen" som femåringen sa. Men så var det ju även han som aldrig upptäckte havet på Cypern för allt poolvatten...
 
För övrigt kan jag meddela att ju fler roddare desto större risk att en båttur endast går i cirklar. 
 
 
 
 
 
 
Efter fisketävling och en antal cirklar med båten var det dags för den årliga pricka-kotte-i-en-hink tävlingen. Jo, vi gillar att tävla i vår släkt. 
 
 
 
 
Gissa vem som vann? JAAAG! Yes! Jag fullkomligt krossade hela släkten i kottekast. Baaaam ba. Resten av kvällen gick jag runt och kallade mig själv för Miss Kotte. Oklart varför. Men det kändes bra. 
 
Min vandringspokal:
 
 
 
 
Sen blev det middag. En hel buffé av massa gott! 
 
 
 
 
Efter en lång dag med massor av kul blev det kväll och dags att säga godnatt. Då hade femåringen frågat när vi skulle lägga oss sedan kl 14. Det kaaaan ha att göra med att han skulle sova i våningsäng med kusinen. 
 
 
 
 
 
 Sen sov han i dubbelsäng bredvid mig. Men ändå. Ambitionen var rolig. 
 

Ett missfärgat erkännande

Okej. Jag ska erkänna en sak för er.
 
Under mina cirka 17 år som aktiv tvättmaskinstvättare har jag inte en enda gång - jag upprepar INTE EN ENDA GÅNG - sorterat min tvätt efter färg. 
 
- Palla! har jag tänkt och sedan blandat kulörerna friskt.
 
Vitt med svart, rött med blått, grönt med gult och allt däremellan. Det har gått finnemang och jag har känt mig nöjd över hur mycket tid jag har sparat på att inte anstränga mig i överkant. 
 
Tills nu. 
 
Nu hände det. 
 
En orange pikétröja mötte ett par svarta jeans i 40 grader och det var inte ett lyckat möte för pikén (de svarta jeansen klev oberörda ur maskinen). 
 
 
 
 
Japp.
 
- Från och med nu börjar du sortera tvätten bättre? frågar ni. 
 
- Absolut inte! svarar jag. 
 
Ett olyckat möte var 17:e år eller så får man räkna med som aktiv icke-sorterare. 

38. Rumptrollen

Avsnitt 38 av Veckans Smash in da house!
 
Jag berättar vidare om den inspirerande säljföreläsningen som jag såg i veckan och jag passar även på att återge mina sämsta serviceupplevelser. Eller "service" inom citationstecken, för det var ju just ingen service. Sen pratar vi om midsommartraditioner och Regina avslöjar något om Små Grodorna som jag INTE visste. Kanske är den gamla grodsången inte så svensk ändå… 
 

Vidare testar Regina mina norska språkkunskaper. Vad betyder ”rumpe troll” och säger man verkligen ”guleböj” om banan? 

 

Det och mycket mer i Veckans Smash!
 
 

Jordgubbstårta och kexarrangemang

Igår hade vi som sagt skolavslutning
 
Efter lunchen på stan åkte vi och hämtade barnens kusin på hennes förskola. En högst egoistisk handling från min sida. Jag vet ju att femåringen och kusinen leker superbra tillsammans. Så när jag och Spiderpapa behövde göra i ordning för tårtbjudning och analkande gäster underhöll femåringen och kusinen varandra. Ha! Perfekt när barnen barnvaktar varandra utan att ens veta om det. 
 
Spiderpapa la upp kex på en bricka.
 
- Erkänn att du kommer arrangera om det här efter mig? sa han. 
- Nej då, svarade jag nonchalant. Det blir jäääättebra!
 
YOLO la jag till för att låta extra avslappnad. 
 
 
 
 
Sen gjorde jag självklart om allting. 
 
 
 
 
 
Herregud. Jag vet väl hur jag vill ha mina kex.
 
Tårtan åkte fram.
 
 
 
 
Sen kom mamma och svärmor och gammelmormor och morbror och bebiskusin och svägerska och ja, alla vi håller kära. 
 
 
 
 
 
När ni ser bilden kan ni riktigt höra ljudet av skedar som ivrigt skrapar gräddig jordgubbstårta från tallrik, eller hur? 
 

Skolavslutning med traditioner

Idag är det skolavslutning i Skövde. 
 
Till hösten har vi två skolbarn. 
 
Herre min ge. Jag känner mig rörd och lite gråtig.  
 
Under själva avslutningen fick jag som vanligt föra en kamp med klumpen i min hals. Den där klumpen som vill komma upp och ut och få mig att grina bort varenda uns av mascara. Själv känner jag dock inte för att fulgrina inför en hel skola så jag motar tappert klumpen i grind med hjälp av en ansenlig mängd saliv. Jag sväljer och själver, sväljer och sväljer. Ibland vinner klumpen för några sekunder, inte helt sällan i samband med Den blomster tid nu kommer. Eller nej Du gamla du fria är finast! Det vilar något oerhört vackert över barn som tillsammans skrålar FÖR JAG VILL LEEEEEVA JAG VILL DÖ I NOOOOORDEN! Då fäller jag en tår eller två över vårt fina land och alla unga små människor som har framtiden för sig. Men sen samlar jag mig, kommer tillbaka in i matchen och motar bort klumpen med nya mängder saliv.  
 
Ungefär så.  
 
Efter avslutningen åkte vi in till stan och käkade lunch på restaurang. Det gör vi varje år. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nästa givna sak på agendan denna skolavslutning är att släkten kommer hit och äter jordgubbstårta. 
 
Så himla viktigt tycker jag, att en del dagar på året är på pricken lik samma dag året innan. Traditioner kallas det visst?

Skräpigt bra förklarat

Vi har glass i frysen. Som så många andra i soliga tider som dessa. 
 
- Vilken sort vill ni ha? frågade jag barnen tidigare idag. 
- Jag vill ha glassen med silverskräp! svarade femåringen.
 
Han menade den här:
 
 
 
 
 
Pappret kring glassen är skräp i hans värd. Man ska ju slänga det. 
 
Med andra ord: Glass med silverskräp
 
Så knasigt men ändå utomordentligt bra förklarat. 
 

Peppig start på dagen

Imorse gick jag upp tidigt (okej 20 minuter tidigare än vanligt så så himla tidigt var det väl inte) och cyklade iväg till en frukostföreläsning med jobbet. Jag jobbar ju som marknadsföringskonsult på ett shoppingcenter här i stan och idag var alla som jobbar på centrat inbjudna till en föreläsning med Susanne Einhorn. Temat var sälj och kundbemötande. 
 
 
 
 
 
Det blev en superroligt och inspirerande start på dagen! Om jag får lov att låta lite käck. 
 
Visste ni att enligt en undersökning säger bara 53% av butiksmedarbetare hej till sina kunder. Det är ju helt galet. Siffran borde vara 120%. Minst. Knäppast tycker jag det är med kassapersonal som inte ens möter kundens blick, vilket händer mig titt som tätt. Nej, jag vet att det inte alltid är svinroligt att jobba inom handel men är du så trött på´t att du inte ens pallar röra i alla fall en av dina två ögonglober i riktning mot din betalande kund så ska du kanske se dig om efter någon annan sysselsättning.
 
Huuuur som helst. Jag tror att vi alla gick där ifrån och kände oss peppade! 
 
Sen tog jag raskt cykeln hem för att spela in ett nytt podavsnitt med Regina. 
 
 
 
 
Jag tror att det kommer bli ett fab avsnitt! 
 
Nu ska jag redigera podden vilket brukar ta några timmar. Öööööver och ut så länge. 
 

Klassisk docka med modern twist

Jag älskar när barnen är framme med sina små kreativa fingrar och ger den här dockan en mer modern twist.
 
 
 
 
Här dabbar den, som ni ser. 
 
Den kan flossa också. 
 
 
 
 
Hashtag rätt i tiden. Snart shufflar den väl också. 
 
Vet ni inte vad dab, flossa och shuffla är för något rekommenderar jag en snabb googling. 
 
Det är det enda kidsen gör nu förtiden. 
 

Läggningsgoda vänner

Mina barn är aldrig så goda vänner som precis vid läggning. 
 
Någon annan förälder som känner igen det syndromet?
 
Mina barn kan gå en hel dag och inte bry sig så värst mycket om varandra / bli osams så fort de råkar få ögonkontakt men så säger jag "nu är det läggdags" och som på en given signal blir barnen de bästa av vänner. Plötsligt kommer de på så många roliga lekar tillsammans att kreativiteten sällan finner några gränser.
 
Det byggs hinderbanor, tillverkas uppfinningar och spelas inhomhushandboll på osynliga planer. Igår kom dom på den briljanta idén att springa runt radhuslängan i kalsonger samt doppa sig själva i vattenpölar??
 
 
 
 
 
 
Dom har så roligt tillsammans att jag nästan inte har hjärta att bryta upp aktiviteten trots att timman är sen. Vilket får mig att ana att det kaaaaaan vara något slags... Trick? 
 

Toastmadame om jag får be

Jag och min man ska vara toastmasters på våra kompisars bröllopsfest i oktober. Själva bröllopet ägde rum förra året och i höst ska dom ha party för kompisarna. 
 
Så himla rolig uppgift! 
 
Jag vill bara att det ska bli bröllisfest NU så jag kan få toasta loss.
 
Men. Jag tänkte ber er om tips. Har ni några roliga idéer på happenings, lekar och sådant som kan passa för en fest i kärlekens namn? Vad har ni upplevt för roligt på bröllopsfest eller för alla del annan typ av fest? Tipsa gärna! 
 
 
 
 En helt vanlig madame? Nej nej en TOASTmadame om jag får be. 

Mutan som gick fel

Tillåt mig återge en muta som gick fel.
 
Scenario: Det är kväll och barnen ska snart sova. 
 
• Pappan lovar att ge barnen mynt om alla borstar tänderna ordentligt och nattningen förlöper smidigt (ett trick som garanterat finns med i varje bok om pedagogisk barnuppfostran).
 
• Barnen borstar tänderna ordentligt och badar snart i mynt!
 
• Mamman undrar vart pappan plötsligt har fått alla femmor, tior och enkronor ifrån? Senast familjen hade dylikt hemma var när de gjorde misstaget att be om cash istället för swish vid en insamling i barnets skola.  
 
• Lex: Klassfotbollen 2016. Aldrig igen!
 
• Pappan berättar att han av en slump har hittat massa mynt i en ryggsäck som inte har blivit rensad på länge. 
 
• Barnen inser plötsligt att pengarna inte ser ut som vanliga pengar? DOM ÄR JU GAMLA! ICKE GILTIGA!
 
• Näääää säger pappa. 
 
• Jooooo säger barnen. 
 
• Pappan inser sitt misstag. 
 
• Barnen känner sig lurade. 
 
• Pappan försöker förklara att pengarna kan bli värdefulla i framtiden. Nu kanske man inte kan handla för dom men om si så där 500 år kan man säkert handla MASSOR. Man kanske till och med kan köpa en lägenhet?
 
• Barnen köper inte framtidsanalysen.
 
• Barnen dessutom mer intresserade av Pokémon i nutid än en bostadsrätt om fem sekel. 
 
• Åttaåringen ser ytterst misstrogen ut. 
 
• Femåringen kör en mer högljud taktik som går ut på att avlägsna sig från nattningen och låta i 240 besvikna decibell.
 
• Pappan försöker lugna ner situationen och lovar barnen nya pengar så fort som möjligt. 
 
• Förhandling uppstår. 
 
• Pappan går med på att barnen kan få dubbla antalet pengar från nu. Riktiga pengar, ja. 
 
• Nattningen blev plötsligt både långdragen och dyr. 
 
Slut.
 
 
 
 

Söndag med kyssar och inventering

Idag vaknade femåringen vid 07:30-snåret och kickade raskt igång dagen med en inventering av gammalt sparat förskolepyssel. 
 
- Oj oj vad ordningsamt! säger ni. 
 
Jo visst. Inte nog med att han inventerade sitt eget pyssel, han inventerade även det som storebrorsan satt samma under sina dryga fem år på förskola.  
 
 
 
 
 
Jag låg i sängen och slumrade och kunde riktigt känna hur den andra sänghalvan började svikta under tyngden av teckningar och laminerade dikter. 
 
Efter en stund kom femåringen på något roligare att göra och lämnade både sin morgontrötta mamma och den påbörjade inventeringen åt sitt öde. 
 
Japp.
 
När jag kände mig med färdig med att slumra bland allt papper klev jag upp för att koka kaffe och då satt bröderna Spiderchick vid köksbordet och tittade på Youtube på paddan. 
 
- Mamma vi tittar INTE på en film med svärord! utbrast femåringen apropå ingenting vilket genast fick mig att förstå att dom tittade på en film med svärord. 
 
 
 
 
Resterande dagen har åttaåringen lyxat i kompisens sommarstuga. Spiderpapa har tillbringat dagen i en bil på väg hem från Sweden Rock och jag och femåringen har firat min svägerska som fyller 25 år. 
 
Femåringen passade på att gosa med kusinen. 
 
- Mamma han är sötast i världen! Jag måste kyssa honom! 
 
 
 
 
Och många kyssar fick han, lill-kusinen. Både från femåring och mig. 
 
En i det hela taget mycket fin söndag. 

Bubbelbad och baddräktsgoogling

Som jag skrev igår flydde jag och barnen undan värmen in på ett lekland.
 
När kidsen kände sig klara med leklandet var klockan bara 17:30 så vi gjorde det enda rätta, vi bjöd in oss till några kompisar. Extra plus i kanten att dessa kompisar har en bubbelpool. 
 
Barnen badade non stop hela kvällen. 
 
 
 
 
Nej barnens kompis är inte en smiley, jag vill bara inte vika ut honom. Han såg dock ungefär lika glad ut som smileyn så det är ändå en rättvis spegling. 
 
Sen blev det paus för mat. 
 
 
 
 
Och så på´t igen. 
 
 
 
 
Vid 21:30-snåret fick vi tvångsavrunda badningen och vid det laget var det mer vatten utanför än i poolen. 
 
Min kompis hade för övrigt varit på Sommarland tidigare under dagen. Där hade hon sett en tjej med den snyggaste baddräkten hon någonsin skådat. En skapelse med drapering över bysten och vit botten med ett svagt lövmönster. Min kompis blev så förtjust att hon bara var tvungen att gå fram till tjejen och fråga vart baddräkten var ifrån. 
 
- Hon sa att den var från ett svenskt märke som heter Ebon. Möjligen Ibon, berättade min kompis. Men när jag googlar hittar jag ingenting! 
 
Jag började också googla. Jag sökte på både Ebon, Ibon, E bone och allt möjligt men fick inga träffar. Vi började nästan tro att tjejen hade ljugit om märket för att få baddräkten för sig själv. Men så gjorde jag en sista chansning och efterlyste baddräkten på instagram. 
 
Snart fick jag ett tips om ett märke som heter Ia Bon. Och där - DÄR var den! Baddräkten! Ha! 
 
 
 
 
 
Inte Ebon, Ibon eller E Bone. Utan Ia Bon. Jösses. Vi hade verkligen kunnat googla oss själva ner i graven... 
 
Nu fanns den typiskt nog inte kvar i min kompis storlek, men den förlösande känslan i att finna vad man söker - den är så mycket värt! Att få ett kvitto på att man inte är galen. Aaaaa...
 
 

Smart drag

Idag är det strålande sol, blå himel, 30 grader plus och vi befinner oss... 
 
 
 
 
 
Japp. 
 
Efter 4 timmar av fotbollsturnering i gassande sol och en maj månad där vi badat typ varje dag kände vi oss innerligt trötta på värmen. Här inne är det svalt, typ inget folk och jag håvade in ovärderliga pluspoäng som förälder när jag kom med förslaget. Win win win. 
 
- Man ska inte klaga på värmen... säger folk. 
 
INTE KLAGA? 
 
Herregud det är min favoritsak i livet att klaga på vädret. Speciellt värme. Låt en svensk leva liksom. 
 
 

36. Champagnemyten

I veckans avsnitt krossar jag en champagnemyt samt berättar hur jag nästan ställde till en scen på en möhippa.

 

Hur mycket starkare kan man egentligen bli av adrenalin? Regina berättar en ytterst hjältemodig historia om en bekant. Varför går Regina på lugnande mediciner förresten?

 

Allt detta och mycket mer i veckans avsnitt!

 

I tid och försenad

Tillåt mig spinna vidare på temat att vara sen vs att vara i tid. 
 
Två gånger jag har varit i mycket god tid:
 
• Till förskolan 
När minstebarnet vad bebis och storebarnet 3 år steg vi inte helt sällan upp vid 06 om morgnarna. Vilket betydde att när klockslaget för treåringens 15-timmars-förskola närmade sig hade vi lämnat hemmet för länge sedan och var mer redo än vad Sveriges samlade scoutkår någonsin har varit. Eftersom jag inte kunde med att lämna barnet en halvtimma tidigt varje gång hovrade vi runt förskolegården som tre laglösa musketörer i 30 minuter. 
 
 Till BVC
En gång var vi en hel vecka tidiga till en BVC-tid vilket möjligen är mitt redkord av tidighet. Fast det var faktiskt ett misstag. Jag är väl inte helt galen heller (eller........?). 
 
 
 
Bild från när stora barnet hade lockigt hår och gick på förskola. 
 
 
 
Två gånger jag har varit sen: 
 
• Planet till Kreta
Här skyller jag på min pappa som var den som höll i planeringen. Vi var så sena till gaten att flygpersonalen fick anropa oss i högtalarna och jag av förekommen anledning tvingades springa in på herrtoaletten och skrika FAMILJEN, FÖR I HELVETE NI KAN INTE BAJSA NU! PLANET GÅR! 
 
• Båten till Danmark 
Vi skulle åka båten Varberg - Grenå och steg upp på morgonen i någon slags tro om att det tar 1,5 timma att åka bil Skövde Varberg. Det gör det inte. Det tar 2,5 timma. TUR då att det var arla morgontimma och ingen trafik på vägarna. Vi hann. Men resan tid var allt annat än behaglig och det kan mycket väl vara så att vi åkte ombord på färjan samtidigt som rampen fälldes upp. 
 
 
 
Bild från en annan gång när vi åkte färja (och kom i god tid). 
 
 
 
Tillfälle då jag alltid är i tid men ska banne mig sluta vara det:
 
• Tandläkaren
Jag är alltid på plats cirka 10 minuter innan utsatt tid. Av respekt och för att... Ja, jag är ju sådan. Men varje gång - alltså VARJE GÅNG - är tandläkaren försenad. Minst en kvart. Vilket betyder att med min goda tid adderad har jag suttit i väntrummet nästan en halvtimma innan jag slutligen får komma in. Jag vet inte om det är jag som har haft fenomenal otur eller vad det är men nu har jag i alla fall beslutat mig för att nästa gång jag har tandläkartid ska jag anlända 10 minuter sent istället. 
 
 

Gammalt typsnitt

Konversation igår i samband med matlagning. 
 
Min bror: Ni använder inte Parikakrydda så mycket eller?
Jag (misstänker att frågan är ledande): Hur så?
Min bror: Burken ni har gick ut 2015.
Jag: Jasså?
Min bror: Ja, jag såg det på typsnittet. 
 
Ja ja. Okej.
 
Nu vet vi med andra ord att familjen Spiderchick använder paprikakrydda så sällan att till och med typsnittet hinner gå ur tiden. 
 
 
 
 
 
Påminn mig om att inte köpa en ny burk någon dag snart.
 
 

Skolbesök

Idag lämnade jag av en pirrig femåring (snart 6 år) på skolan. Han och kompisarna ska vara där under förmiddagen. Träffa fröken, träffa sin fadder, känna på skolgården, käka lunch och då oundvikligen BÄRA SIN EGEN BRICKA! 
 
Jösses. Hur ska det gå?
 
Jag tänker att jag kanske måste gömma mig i matsalen? När det är mitt lilla barns tur att gå med sin bricka till bordet slinker jag fram och går hukande, ytterst diskret, bredvid honom med en stödjande hand under brickan. Sen ligger jag under bordet hela måltiden och smyger fram en servett när det verkar behövas. När han ska lämna brickan vid disken gör vi om samma stöd-procedur innan jag ljudlöst och obemärkt lämnar lokalen. 
 
Vad tror ni om det?
 
Va?
 
Pedagogerna måste väl ha varit med om att föräldrar har gjort så förr??
 
 
 
 

Nationaldagen 2018

Vilken fantastisk nationaldag vi har haft! 
 
Vi har varit i Karlsborg med mina bröder, min svägerska och min brorson. Ni vet väl att Karlsborg är Sveriges reservhuvudstad? Jojjomen. Därför hade man slagit på stora trumman dagen till ära. Det var i princip bilkö dit redan från Skövde. Och då är det typ 3 mil till Karlsborg.
 
Väl där möttes vi av en stor marknad, uppträdanden, underhållning och happenings av alla dess slag. Vi hade med oss picknick och letade reda efter en ledig plats att slå oss ner på. 
 
 
 
 
 
 
 
En dansskola hade uppvisning till sånger av Laleh och Sia. Alltså det finns inget - INGET - som gör mig så lipfärdig som talangfulla barn och ungdomar. Att se dessa URDUKTIGA tjejer dansa till musik av coola och feministiska kvinnor gjorde mig ja... Rörd. Mvh // vuxen 
 
 
 
 
Barnen fick lov handla var sin sak på marknaden och vi enades till slut om slajm. Då hade jag avstyrt diverse plastiga skjutvapen och Pokémonkort med tveksamt fyrfärgstryck. 
 
 
 
 
 
Ballonger ville dom INTE ha. Tack och lov. 
 
 
 
 
 
 Älskar ändå ställen där en kopp kaffe fortfarande kan köpas till ett rimligt pris. 
 
 
 
 
 
Mitt syskonbarn ♥ Vill spara hans doft på burk!
 
 
 
 
 
Min bror och mina barn ♥ Okej jag misstänker att jag har PMS eller nåt för jag har varit så lättrörd idag.
 
 
 
 
Efter en fin dag i Karlsborg (bra ordnat Karlsborg!) föreslog åttaåringen att vi skulle laga tacos tillsammans för det är ju trots allt NACHOnaldagen. 
 
 
 
 
HAHA!
 
Ursäkta, men hur smart är inte mitt barn? 
 
Nachonaldagen. 
 
Om tacoproducenterna inte redan rider på den briljanta copyn så kommer jag stämma dom för bristande arbets... Bristande... Ja NÅGON slags brist värd att stämma.
 
 

Grattis Sverige!

Nationaldag idag. Jag säger - grattis Sverige!
 
Tillåt oss kika på vad jag har gjort på nationaldagen de senaste åren. 
 
2009 
Det här är min första dokumenterade nationaldag och jag undrar i en video (som inte längre går att se) varför vi firar nationaldagen den 6 juni. Jag har helt ärligt inte stenkoll idag heller. Men det behöver ju inte ni veta. 
 
2010
Jag brunchade enligt egen utsago på en uteservering och spexade i en park. Bodde i Göteborg då och hade en bebis på 8 månader. 
 
 
 
 
2011
Vi firade Svea Rikes föllsedag på en lekplats i Skövde med jordgubbstårta och nappflaskor. 
 
 
 
 
2012
Vi firade nationaldag i Hjo och jag var uppenbarligen gravid AF. Bara cirka en månad senare (10 juli) skulle jag snitta upp min bukmuskulatur och möta en fantastisk liten människa som blickade mot mig med rynkade ögonbryn (voffo voffo gör di på detta vise?).
 
 
 
 
 
 
2013
Den lilla människan som året innan kommit ut genom uppsprättad bukmuskulatur (och DÄR vann jag pris för minst inspirerande beskrivning av en snittförlossning NÅGONSIN) var nu 11 månader gammal och kämpade sig igenom en hinderbana på Aspö i Skövde. Möjligen med hjälp av morbrorshänder. 
 
 
 
 
2014
Låg på mammas altan och läste det här. 
 
 
 
 
 
2015
Vi firade hos kompisar. MinisSpider (då 2 år) och hans kompis drog fram samtliga hushållets kastruller, stekpannor och grytor. Tvååringen kallade sig för Kaviar och kompisen hette Mamma. Mellan kyckling och pannkaksstekning bytte Kaviar namn till Maria men det var inget som störde ordningen
 
 
 
 
 
2016 
Verkar ej ha dokumenterat dagen mer än att jag listade olika nationalrätter
 
2017 
Förra året ignorerade jag tydligen nationaldagen helt (?) rent bloggmässigt och bloggade istället om Fidget Spinners?? Intressant Spider! Sa ingen bloggläsare. Någonsin. 
 
Japp.
 
För att gottgöra de senaste två åren ska jag dokumentera extra idag.
 
Trevlig nationaldag hörrni! 

Lika tidig som jag

Vad skönt att läsa att ni är fler som känner som jag, angående att vara uppbokad och angående att känna att man är försenad om man "bara" är i tid. 
 
Den här kommentaren från Emma är SÅ jag! 
 
 
 
Ni kan ju tänka er hur jag var när jag, Mari och Elin skulle åka till Island!
 
Flyget gick klockan 12:30 från Arlanda. Elin och Mari föreslog att vi skulle ta ett tåg från Skövde vid klockan 09.
 
- KLOCKAN NIO??? utbrast jag förskräckt och såg genast framför mig hur vi skulle få stressa och springa mellan gaterna.
 
Sen fick jag oss alla att boka ett tåg vid 06:30 istället :-)))))))))) 
 
I och för sig är det alltid en smart idé att vara i tid när man ska åka med SJ.
 
Jag menar: 
 
 
 
 
Men! Jag vet att jag måste lära mig slappna av en smula vad gäller tid. För min egen skull. Jag tror att det handlar om att ställa om hela mitt "mind set" och upplevelsen av hur lång tid någonting tar. 
 
ELLER så blir jag helt enkelt bästis med Emma och alla ni andra som verkar vara som jag och så bildar vi ett samhälle där vi lever ett steg före i tiden med blanka almanackor och noll förseningar??
 
Im just sayin. 

Göra ingenting

I söndags vaknade jag upp för att för första gången på länge göra absolut ingenting! 
 
Det som hände under hela förmiddagen: Jag åt en macka, en fågel flög förbi utanför fönstret och... Ja. 
 
Typ så.
 
Så. Himla. Skönt. 
 
Jag har varit så innerligt uppbokad det senaste, och nu snackar jag inte jobbet utan fritidsmässigt. Jag och familjen har haft olika åtaganden nästan varje dag. Och även om 100% av det är superroliga saker så blir det ändå en grej att cirkulera min energi kring. Att förhålla dagen till. Jag har insett att jag förvisso är en person som älskar när det händer saker - men jag behöver luckor i livet. Jag är en luckperson. 
 
Jag och Regina skojar ofta i podden om att jag alltid är i alldeles för god tid. Jag upplever exempelvis att jag är försenad om jag är i exakt tid. Vilket ju är vrickat? Men så är det. Har jag en aktivitet bokad en dag så upplever jag det som att jag har hela dagen uppbokad. Trots att det kanske rör sig om en timma totalt. Har jag två aktiviteter inbokade under en dag så tänker jag att det här kommer aldrig gå? Hinner jag ens jobba? Ska jag ta ledigt kanske? Sen hinner jag alltid för det är aldrig så stressigt som jag föreställer mig på förhand men ja...
 
Mejkar detta sense för någon? 
 
Jag tänker att det kan ha med något slags kontrollbehov att göra. Blir jag uppbokad för mycket känner jag mig fången och stressad. Jag gillar bättre när saker är spontana, något som jag vet kan stressa andra men mig stressar det inte alls. Med andra ord kommer jag aldrig vara den där personen som fundersamt bläddrar i almenackan i januari och ber att få återkomma om jag får en lucka i november. 
 
 
 
En luckperson. 
 

Några randoms

På våran framsida ligger en säck med jord och dräller runt. Den har legat där i över en månad.
 
Varje dag har jag tänkt att jag ska lägga in den i förrådet. Men jag gör det inte.
 
VARFÖR?
 
Varför tar jag inte bara tag i det? Vad är det för (antagligen) kemiska reaktioner i mig som gör att jag tänker tanken men inte utför handlingen?
 
 
 
 
 
Fascinerande ändå. Jag kanske forskar på mitt beteende en vacker dag. 
 
Jag och Matilda var bygg-göbbar förra veckan. Det byggs nämligen om på vår arbetsplats. 
 
 
 
 
 
När arbetsdagen nästan var slut kom vi på att vi hade köpt fika till oss själva, en cupcake och en cruffin (hybrid mellan croissant och muffin). Hur hade vi kunnat glömma detta?? Otroligt. Vi tvingades naturligtvis "jobba över" för att hinna inmundiga dessa. Sämre övertider har jag möjligen haft. 
 
 
 
 
 Slut på några randoms. 

Att rida islandshäst

Som utlovat. Min redogörelse över att rida Islandshäst. 

 

Tillåt mig punktera upp förloppet. 

 

Moa rider islandshäst:

 

 • Vi blir tilldelade hästar. Are you a beginner, frågar en av instruktörerna. Megabeginner svarar jag och får därför en väldigt lugn häst. 

 

• Pjuh! Första utmaningen avklarad.

 

• Nu ska alla hoppa upp på sina hästar. Folk sätter foten i stigbygeln och... STOPP! Detta kommer jag aldrig kunna göra! Herregud. Vem tror dom att jag är? Yoga Girl? Dessutom lider jag av PTP (Post Traumatisk Påstigning) sedan jag inte kom upp på en häst på ridskolan som åttaåring. 

 

• Jag får använda en portabel trappa upp till hästen. Pjuh. Andra utmaningen avklarad. 

 

• Kom nu lilla hästis, säger jag.

 

• Oklart om man startar en häst så?

 

• Hästen börjar i alla fall gå. Möjligt att den gör det för att de andra hästarna börjar gå. 

 

• HA! Det här går ju riktigt bra? Nu har vi ridit 20 meter och det är som jag aldrig har gjort annat än att rida 20 meter. IM THE QUEEN OF THE WOR...

 

• Åh nej, hästen börjar springa! 

 

• Jag blir komplett livrädd och vet inte om jag ska klamra mig fast vid hästens man eller i sadeln eller både ock eller bara kasta mig av och rädda mig själv medan jag räddas kan. 

 

• Varför utsätter jag mig för sådant här? VARFÖR? Det var som när jag kom på den korkade idén att hoppa fallskärm på Nya Zeeland. Totalt icke-roligt. 

 

• How do you stop the horse? ropar jag till instruktören. 

 

• Jag får en snabbgenomgång i hur man stoppar en häst.

 

• Pjuh. Det kan ju vara bra att veta hur man bromsar det fordon man sitter i. 

 

 • I don’t want to do tölt! ropar jag till instruktören. I just want to go with the horse!

 

• Jag får veta att hästen inte alls har tölta utan travat och att det tydligen är en mer skumpig upplevelse. 

 

•  Okej. Jag försöker slappna av och inte vara rädd. Jag tror att jag har läst någonstan att en häst kan känna att man är rädd och då tar den komando själv? Gud vet var det eventuella komandot kan leda oss? Hästen kanske bestämmer sig för att springa ut på den isländska tundran och förena sig med någon vildflock och så måste jag leva med flocken för resten av livet och bli någon slags isländsk, kvinnlig variant av Mowgli. 

 

 Najs tölt, ropar instruktören till mig. Good job!

 

•   The horse i tölting? svarar jag och fattar ingenting. 

 

•  Jag har tydligen fått en häst i tölt genom att bara sitta i sadeln.

 

• Don´t go to the left, ropar instruktören till mig. 

 

• Men snälla nån, säg inte det till mig! Säg det till hästen. Som om jag styr något i vår relation? 

 

•  Nu har vi ridit i en timma och det börjar kännas riktigt behagligt. Och... Roligt? 

 

•  Vi är tillbaka till stallet. Alla hoppar av sina hästar. Utom jag. Jag har svinsvårt att röra mig ordentligt i min trafik-konsfärgade megaoverall och ropar på hjälp. 

 

•  Ingen hör mig. 

 

•  Min häst vänder rumpan till resten av församlingen. Nu ser jag ingenting? Jag försöker svänga runt hästen men det går inte. 

 

•  Tillslut ser någon trafikkonen som sitter vänd med ryggen till. Jag får hjälp och glider av hästen med min rumpa ganska exakt placerad i ansiktet på instruktören. 

 

•  Jag säger hej då till hästen och känner att jag älskar den för att den har stått ut med mig i två timmar ♥

 
The End.
 
 
Återpublicerar denna episka bild på mig.
 

Marans hippa

Igår överraskade vi min vän Mari med en möhippa! Tjoho! Jag är alltid så pirrig innan jag ska ropa surprise åt någon? Det finns helt klart en "nerv" i att överraska. 
 
 
 
 
 
Klädkoden för hippan var svart vilket passade ypperligt med våra rosa band och möjligen mindre ypperligt med 30 grader och sol, meeen meeen.
 
 
 
 
 
När själva överraskningsmomentet var över blev vi serverade en god lunch. 
 
 
 
 
 
Efter maten var det dags för femkamp och vi delades upp i två lag.
 
 
 
 
 
En av grenarna var blindboxning där vi fick boxas med gigantiska handskar och en bindel framför ögonen. Jo, det var lika läskigt som det låter. Jag fick dessutom möta en av de mer tävlingsinriktade tjejerna. Gulp.
 
 
 
 
 
Min taktik: Hålla mig undan. 
 
En annan gren var sumobrottning med en flera kilo tung dräkt. Här var det svårare att hålla sig undan. 
 
 
 
 
 
Efter femkampen var vi alla rätt möra och ägnade oss åt några timmars chill och tjôt. Kanske det trevligaste på hela dagen? Jag tänker att en möhippa inte måste bestå av 120% uppstyrda aktiviteter, liksom. Bra planerat av arrangörerna med andra ord, vilka var Maris syrror. 
 
 
 
 
 
När vi hade duschat och bytt om var det dags för champagneprovning. Väldigt intressant. Jag som intervjuar människor om deras professioner flera gånger i veckan i mitt jobb fick hålla mig från att inte kapa hela provningen med tusen följdfrågor. Men visste ni till exempel att en champagne måste lagras minst 15 månader och en årgångs champagne minst 36 månader? Vavava?
 
 
 
 
 
Efter provningen skulle vi åka in till stan för att äta middag men då... Mådde jag dåligt? 
 
Jag tror att jag fick någon slags mix av solsting och bubbelsting och för lite vatten-sting för plötsligt blev jag helt yr, svettig och illamående. Jag var INTE berusad vill jag poängtera (jösses vad vuxen den meningen lät då?). Men jag fick helt enkelt åka hem utan att passera middagen. Efter en lång dusch, vatten och en stund i soffan mådde jag mycket bättre. 
 
Hur som helst en fantastiskt rolig dag!
 

36. Starka gissningar

Nytt avsnitt av Veckans Smash!

 

Jag berättar om Islandsresan vilken involverar både gejsrar, karlar, snyrtingar och äggmöksvatten.

 

Regina har läst igenom informationshäftet "om krisen kommer" och har en del tankar. Tydligen har Hesa Fredrik larmat fel flera gånger, hur är det ens möjligt? 

 

Tillkommer gör en hel rad kvalificerade gissningar! 

 

Väl mött. 

 

 

Besök hos gammelmormor

Idag har det varit planeringsdag på femåringens förskola så vi har varit lediga (ish). I förmiddags åkte vi hem till min mormor för en fika.
 
- Kan inte gammelmormor komma till oss istället? frågade femåringen på morgonen. 
- Det blir svårt för henne, svarade jag.
- Varför då? 
- Hon är så gammal, snart 90 år du vet, sa jag. 
- SNART ja! påpekade femåringen. 
 
Haha... 
 
Mormor fyller förvisso inte 90 år förrän i oktober så det hade han i och för sig en poäng i. Men det kändes ändå rättvist att vi som är 55 respektive 84 år yngre tog oss till henne. 
 
Min svägerska Hanna och mitt brorsbarn hängde också på. 
 
 
 
 
 
 
Orkar inte hur SÖT denna lilla bebis är! Iklädd ett litet somrigt sjömans-set som han har fått av sin eminenta faster. 
 
 
 
 
Nu ska vi åka och bada. 

Nytt isländskt favoritgodis

Jag testade ett nytt godis på Island. Choklad med russin! 
 
 
 
 
 
Jo jag vet. Innan jag smakade hade jag exakt samma skeptiska min som ni har just nu. Men min kompis Mari lovade att det skulle vara gott. Så jag testade.
 
Vågar man inte ta några risker här i livet är man bara en liten lort. 
 
Och det var mycket riktigt gott! Jättegott! Inte alls som russin med choklad här i Sverige. Russinen var fluffiga och färska och täckta med ett tjockt lager mjölkchoklad. Det är i regel vad russin behöver tänker jag - MYCKET choklad. Det hela kändes mer som att äta en nötchoklad minus att det fastnar massa nötter i tänderna. När jag väl började äta kunde jag inte sluta. 
 
Så ja. Nu börjar kampen.
 
Kampen om att få denna russinchoklad från Island över till Sverige. Ni vet ju hur mycket jag kämpade för att få över Smash från Norge? Det är realitet nu (jo jag vill mena att jag är en liten del i den historiska händelsen) så jag har ändå förhoppningar om att isländsk russinchoklad snart står på var svensk matvaruhylla. 
 
Ropen skalla - CALIFORNIU RÚSÍNUR ÅT ALLA!