Att rida islandshäst

Som utlovat. Min redogörelse över att rida Islandshäst. 

 

Tillåt mig punktera upp förloppet. 

 

Moa rider islandshäst:

 

 • Vi blir tilldelade hästar. Are you a beginner, frågar en av instruktörerna. Megabeginner svarar jag och får därför en väldigt lugn häst. 

 

• Pjuh! Första utmaningen avklarad.

 

• Nu ska alla hoppa upp på sina hästar. Folk sätter foten i stigbygeln och... STOPP! Detta kommer jag aldrig kunna göra! Herregud. Vem tror dom att jag är? Yoga Girl? Dessutom lider jag av PTP (Post Traumatisk Påstigning) sedan jag inte kom upp på en häst på ridskolan som åttaåring. 

 

• Jag får använda en portabel trappa upp till hästen. Pjuh. Andra utmaningen avklarad. 

 

• Kom nu lilla hästis, säger jag.

 

• Oklart om man startar en häst så?

 

• Hästen börjar i alla fall gå. Möjligt att den gör det för att de andra hästarna börjar gå. 

 

• HA! Det här går ju riktigt bra? Nu har vi ridit 20 meter och det är som jag aldrig har gjort annat än att rida 20 meter. IM THE QUEEN OF THE WOR...

 

• Åh nej, hästen börjar springa! 

 

• Jag blir komplett livrädd och vet inte om jag ska klamra mig fast vid hästens man eller i sadeln eller både ock eller bara kasta mig av och rädda mig själv medan jag räddas kan. 

 

• Varför utsätter jag mig för sådant här? VARFÖR? Det var som när jag kom på den korkade idén att hoppa fallskärm på Nya Zeeland. Totalt icke-roligt. 

 

• How do you stop the horse? ropar jag till instruktören. 

 

• Jag får en snabbgenomgång i hur man stoppar en häst.

 

• Pjuh. Det kan ju vara bra att veta hur man bromsar det fordon man sitter i. 

 

 • I don’t want to do tölt! ropar jag till instruktören. I just want to go with the horse!

 

• Jag får veta att hästen inte alls har tölta utan travat och att det tydligen är en mer skumpig upplevelse. 

 

•  Okej. Jag försöker slappna av och inte vara rädd. Jag tror att jag har läst någonstan att en häst kan känna att man är rädd och då tar den komando själv? Gud vet var det eventuella komandot kan leda oss? Hästen kanske bestämmer sig för att springa ut på den isländska tundran och förena sig med någon vildflock och så måste jag leva med flocken för resten av livet och bli någon slags isländsk, kvinnlig variant av Mowgli. 

 

 Najs tölt, ropar instruktören till mig. Good job!

 

•   The horse i tölting? svarar jag och fattar ingenting. 

 

•  Jag har tydligen fått en häst i tölt genom att bara sitta i sadeln.

 

• Don´t go to the left, ropar instruktören till mig. 

 

• Men snälla nån, säg inte det till mig! Säg det till hästen. Som om jag styr något i vår relation? 

 

•  Nu har vi ridit i en timma och det börjar kännas riktigt behagligt. Och... Roligt? 

 

•  Vi är tillbaka till stallet. Alla hoppar av sina hästar. Utom jag. Jag har svinsvårt att röra mig ordentligt i min trafik-konsfärgade megaoverall och ropar på hjälp. 

 

•  Ingen hör mig. 

 

•  Min häst vänder rumpan till resten av församlingen. Nu ser jag ingenting? Jag försöker svänga runt hästen men det går inte. 

 

•  Tillslut ser någon trafikkonen som sitter vänd med ryggen till. Jag får hjälp och glider av hästen med min rumpa ganska exakt placerad i ansiktet på instruktören. 

 

•  Jag säger hej då till hästen och känner att jag älskar den för att den har stått ut med mig i två timmar ♥

 
The End.
 
 
Återpublicerar denna episka bild på mig.
 

Kommentera gärna!
Carola Paro

Hästar är verkligen fantastiska djur! Jag har ridit en massa år själv, älskar det! Dock är det ungarna som rider nu, båda två är modiga och skuttar över hinder med ridskolans ponnyer. Du kanske borde testa något sådant du också, framöver? :-)

Svar: Oj vad modigt! Min kompis rider islandshäst på ridskola utanför Skövde, kanske hänger med dit någon gång ;)
Moa DeBruin

2018-06-04 ♥ 11:45:59
Anonym

Haha fick mig ett gott skratt när jag läste texten! Gud va modig du är måste jag säga, och duktig!

Svar: haha tack! :)
Moa DeBruin

2018-06-05 ♥ 13:49:02
Anonym

Jag känner verkligen igen det du skriver! När jag skulle rida islandshäst, dock i Sverige, på min väns möhippa så talade jag om att jag var nybörjare och typ aldrig suttit på en häst. Jag fick den lugnaste hästen och skulle gå sist. Precis när vi ska börja gå så ger dom mig ett spö... "ja han kan vara lite väl långsam och då får du smacka till honom" Skämtar dom, tänkte jag! Jo mycket riktigt så fick jag en fruktansvärt långsam häst och hamnade långt efter mina vänner... Dessutom ville min häst bara gå hem så varje gång han såg chansen att svänga och gå hemåt så försökte han det. Ja det var verkligen en upplevelse! Men jag gör gärna det igen men den gången vill jag ha en häst som är lagom snabb och går i mitten av ledet! 😂

Svar: haha... Låter lite som min häst ;)
Moa DeBruin

2018-06-05 ♥ 22:15:33
Sandra Natalie Svanholt

Vilket fantastiskt inlägg! Mungiporna drog lite överdrivet mycket på sig när man försöker fnittra tyst och hålla minen på jobbet 😅

2018-06-06 ♥ 00:43:23 » URL: http://svanholts.blogg.se/

Innan du kommenterar: Tänk på att Spiderchicks inlägg alltid är några smulor ironiska och flera smulor överdrivna, ta inte allt på allvar. Tack och kram!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:



Kommentar:

Trackback